Vi började planera träff med Karl Fredrik och Petter redan i höstas, nu var det äntligen dax att ses. Men det höll på att bli pannkaka av alltihop…
Jag träffa Karl Fredrik första gången på hans födelsedag i höstas, i samband med lanseringen av hans vinterrosé. Då bestämde vi att Martin och jag skulle hälsa på hemma hos honom och Petter under vår skåneresa.
Det var lite knepigt att få till en dag, men till slut lyckades vi iaf bestämma onsdagen innan påsk. Trodde jag… vi kom dit Kl 14 som vi sagt och träffar direkt Karl Fredrik som säger att han trodde vi skulle ses i måndags… jag vet inte var det gått fel, tid just precis då har de iaf inte men säger att de kan stuva om i sitt schema. ”Absolut inte, säger vi, vi sätter oss i husbilen och jobbar, knacka på när ni har tid med oss”.
Å så blir det. En stund senare knackar de på och vi kan påbörja det vi kom för. Vi får en visning runt området och i deras privata helt underbara trädgård. Någon frågar efter Karl Fredrik och helt plötsligt är han borta… vi väntar och väntar… och letar till slut upp honom inne i växthuset i samtal med besökare som såklart vill växla ett ord eller två. Mycket tid försvinner och snart ska han göra en telefonintervju också.
Vi väntar tålmodigt och går till slut in i deras hus och fortsätter. Karl Fredrik dukar upp med ost och bröd och vi fortsätter vår intervju. Han berättar om uppväxten, sin familj, hur han träffade Petter, det kommande bröllopet och hur det var när TV4 hörde av sej och en massa annat. Vi har supertrevligt och skulle kunnat sitta där hur länge som helst.
Men både deras och vårt schema är rätt fullt, så sent omsider tar vi avsked. Precis innan vi ska åka får jag tre krukor med ramslök. Karl Fredrik har kommit ihåg att jag i förbifarten nämnt att jag tycker det är gott och funderat på att odla det hemma. Nu kan jag det! Om krukorna överlever trippen det vill säga 🙂
Eftersom det blev lite trassel där från början glömde vi bort att ta bilder med vår stora kamera, men det finns massor med film. Så inom kort kommer en film på youtube om vår dag på Eklaholm och snart även en intervju på duifokus.se
Det var en jättemysig dag med två jättemysiga killar och deras coola hund Hamlet. Vi kommer definitivt att ses igen!
Efter två veckor ute på rull har vi hittat våra rutiner som igen. Vi jobbar på nästan som vanligt och vardagssysslor fixas vartefter.
Även ett liv i husbil har en vardag, iaf när man har flyttat hemmakontoret och har en vardag som vanligt. Skillnaden är att man (vi) flyttar kontoret lite då och då, i vårt fall ungefär varannan dag.
Efter husbilsträffen har vi återhämtat oss och åkt vidare. Vi har betat av Kivik, Kåseberga, Smygehuk och Trelleborg på Österlen och börjar snart vår resa upp mot Malmö och Helsingborg i västra Skåne. Värmen har kommit längs vägen, så nu känns allt himla bra.
Livet ser ut ungefär som hemma: Martin börjar jobba vid 6 medan jag sover nån timma till och vid 8 äter vi frukost tillsammans. Sen jobbar han på fram till lunch medan jag fixar med mitt. Efter en kort lunchpaus sitter vi oftast och jobbar bägge två till 15-16 ungefär, lite beroende på om vi ska åka vidare eller inte. Kvällarna går åt till att filma campingen/ställplatsen och platsen vi är på och redigera filmerna.
Emellanåt behöver vi såklart fixa alla vardagliga saker, en sån dag hade vi i förrgår. Jag fixade mina dosetter med medicin och lyckades tvätta i en fullständigt obegriplig tvättmaskin. Det var egentligen inte maskinen som var problemet, utan betalningssättet, men jag fick hjälp av Fredrik som äger campingen. Sen skulle allt torka och vil har ingen torkställning, så det hängde tvätt precis överallt utanför Peppe. Med vindens och solens hjälp torkade allt rätt snabbt och kunde vikas och läggas in på bara några timmar.
Efter jobbet gick vi till City Gross som ligger drygt 2 km bort och fick på så sätt dagens promenad. Där passade vi på att panta också. Med både smutstvätt och pantflaskor borta blev toan jättestor, det är nämligen i där vi förvarar sånt 🙂
Så även ett liv på rull har en vardag och vanliga hushållssysslor, men det fattade ni väl? Allt går däremot mycket snabbare. En maskin tvätt typ varannan vecka är ju ok och att städa går på typ 5 minuter. Vi har ju bara sisådär 14 kvm att städa och röjer gör man varje gång man flyttar och ska lastsäkra allt inför körning.
Vi har inte ens så stort att vi kan hjälpas åt med matlagning och disk. Då får jag sitta ner medan Martin sköter det, helt ok för mej 🙂
Jag vet att många av er inte skulle kunna tänka er att bo så här. Men jag älskar det! Igår var mitt kontor på stranden i Trelleborg, idag blir det på stranden i Falsterbo, hur kan man inte gilla det?
Vi skulle ju bara träffa några husbilskompisar, det slutade med en träff för drygt 70 bilar 🙂
Lånad bild från @piggelinswe
När vi var på Kanarieöarna i januari träffade vi husbilskompisarna Ludde och Anneli för första gången. Vi ville ses igen och började planera en liten husbilsträff för folk som vi tyckte skulle vara kul att umgås med.
Vi skulle till Skåne och jobba och Ludde och Annelie bor delvis i Eslöv, så en träff i Skåne skulle passa bra när vi ändå var där. När campingen i Blekinge hörde av sej med ett bra erbjudanden var det ett självklart alternativ.
Jag la ut info på instagram och skrev ett blogginlägg om vår lilla träff, det blev totalt kaos! På bara några dagar hade vi fyllt campingen! Detta var alltså i slutet av januari, i tre långa månader skulle vi vänta innan vi skulle få fira påsk med över 70 andra husbilar. I torsdags var det äntligen dax 🙂
Som vi har väntat och längtat. När vi rullade in på campingen på onsdagkvällen var redan Marcus, Tommy och Sara på plats. Så vi fick ett fint mottagande och satt länge i Tommy och Saras husbil och pratade. Så himla roligt att träffa folk som man bara pratat med via sociala medier och klickar med direkt.
På torsdagen började folk droppa in redan på morgonen. Vi skulle börja vår live på youtube Kl 16 medan alla kom på plats. Där satt vi i ösregn under en markis, säkert 20-25 stycken, och hade jättemysig hela kvällen.
På fredagen var det dax för helgens höjdpunkt: långbordet med gemensam påskmiddag. Under dagen gick vi runt på området, hälsade på folk och försökte bekanta oss med så många som möjligt. Vi träffade bla Madde och Kenta som sov sin första natt i sin första husbil. Den känslan kommer vi ihåg 🙂
Tidigt på eftermiddagen började folk ställa bord och stolar på plats. Tommy och Sara (our backyard europe) började sin live vid 16 och Kl 17 var långbordet låååångt. Till slut var vi drygt 100 personer som njöt i kvällssolen tillsammans. Det var helt magiskt!
Jag satt bara och myste i solen och sorlet och fast det var svinkallt så satt vi kvar ute länge. Några festade ända till 3 på natten, det gjorde inte vi dock. Det var runt nollan och gick bara inte att vara ute till slut. Men ändå så otroligt mysigt.
På lördagen skulle några åka vidare, så tråkigt. Så det blev några avsked men med löften om att ses snart igen. Där stod vi som var kvar och vinkade av folk på löpande band, sen tog vi våra cyklar och utforskade Sölvesborg. Vi visste ju knappt var vi var. Mer om det i ett annat inlägg.
På kvällen var det ”Plåtis-Tobbes” tur att köra sin live, så vi dukade upp till långbord igen. Inte alls lika många som kvällen innan, men ändå en tapper skara av dem som var kvar. Vi hade pepprat med info i sociala medier för samla ihop alla även denna kväll, det lyckades iaf hyfsat bra som det såg ut. Det var lite varmare, men nu var vi ist väldigt trötta efter alla sena kvällar. Men glada 🙂
På söndagen åkte vi och resten av gänget, sånär som på ett par stycken. Nu har vi haft tid att smälta alla intryck och är så tacksamma för att vi gick vara med. Vi har fått massor med nya bekanta och vi hoppas några av dem ska bli riktiga vänner med tiden. Sånt är ju inte jätteenkelt när man blir äldre, men vi hoppas.
Det var länge sedan jag var helt avslappnad och länge sedan jag skrattat så mycket. Ni vet den där sällsynta känslan av att allt är helt bra och att det inte finns ett enda bekymmer. Så kände jag den här helgen. Alla var så otroligt trevliga, vänliga, hjälpsamma och mysiga. Vi gick t.o.m. presenter!!! Hur fina människor finns det egentligen?
Blir det nån ny träff då? Ja, det blir det! Fast kanske i maj istället, när det är lite varmare och man kan sitta ute längre. Så vi siktar på maj 2023 och hoppas hitta en camping strax söder om Södermanland som vill ha oss.
Tack alla som kom på träffen. Tack till Jenny på Tredenborgs Camping som tog emot oss. HÄR finns vår film från helgen, hoppas ni vill se den och hänga med på nästa träff.
Efter Västervik var det meningen att vi skulle rulla vidare till en camping i Kristianopel. Men det blev inte så…
Efter helgen var det meningen att Martin och jag skulle jobba ett par dagar. Så vi hade siktat in oss på Kristianopel, men inte bokat något. När vi jobbar vill vi helst ha tillgång till el eftersom datorerna drar en del och det är skönt att ha fläkten på när man sitter stilla en hel dag.
Men så hörde en ny bekant av sej och erbjöd oss plats hemma hos honom i Torsås. Vi avböjde med förklaring att vi tyckte det var oschysst att vara tråkiga och stå och jobba hos folk man inte känner. Å fick till svar: ”ni är välkomna att vara tråkiga här, då kan jag också vara det”. Så skön människa, så vi tackade ja och åkte dit.
Peter, som vi bodde hos, skulle också på husbilsträffen så det var jätteroligt att lära känna iaf en person (hela hans familj faktisk) innan träffen. Så otroligt härliga och inbjudande människor! Vi blev faktiskt kvar i två dagar där.
Peter är supernoga med sin husbil och fick nog en mindre hjärtinfarkt när han såg hur skitig Peppe var. Så efter jobbet på tisdagen blev det husbilstvätt minsann. Snart sken Peppe som en sol och såg ut som ny. Peter tyckte inte att det passade sej att komma på träff med smutsig bil och det hade han ju rätt i såklart 🙂
Efter två härliga dagar i Torsås, med gemensamma middagar och massor med skratt, styrde vi ner mot Österlen och Skåne, men bara över dagen för att bla träffa Karl Fredrik och Petter. Men det ska jag berätta om i ett annat inlägg som kommer inom kort.
Läget var rätt dystert när vi såg väderleksrapporten i fredags. Det såg allt annat än ljust ut… skulle det vara möjligt att åka iväg med husbilen eller skulle snö och halka stoppa oss?
Jag har haft superkoll på vädret senaste två veckorna och bävat för det där vita lappmöglet som kommit senaste dagarna. När vi såg att snöandet skulle fortsätta även på lördagen gav vi nästan upp. Men vi ville så gärna komma iväg, så vi fortsatte ändå att förbereda och höll tummarna.
När vi vaknade på lördagen var det någon plusgrad och barmark, men det skulle komma mer snö. Vi skyndade oss att packa ihop, städa av och installera husvakten. Efter lunch började det snöa, men var fortfarande så pass varmt att det smälte direkt. Så vi drog iväg!
Å det gjorde vi rätt i! Bara dryga halvtimmen bort var det flera plusgrader och regn, några mil senare var det sol och när vi stannade i Västervik var det ännu mer sol. Vilken lättnad!
Vi hade valt en ställplats som heter Sågen, som ligger några minuter från centrum. Där skulle vi ha el, kunna fylla på vatten och tömma toa. Därför valde vi den. Men det kunde man inte… vi har en väldigt effektiv frostvakt i bilen som tömmer ut vattnet när tempen går under 3-4 grader. Därför lät vi bli att fylla hemma och tog istället med en stor dunk med vatten. Det skulle ju gå att fylla på i Västervik… så var det alltså inte… Man håller på att fixa det, men just nu finns bara el – inget annat. SURT!
Så vi bestämde att bara stanna två nätter, så vid lunch idag åker vi vidare. Planen var att åka till en camping i Kristianopel, men en bekant i Torsås hörde av sej – så nu åker vi dit och bor på hans garageuppfart istället 🙂
Söndagen gick åt till att se oss runt i Västervik. En typisk sommarstad, det mesta var stängt. Men en så himla fin stad, så vi kommer tillbaka! HÄR finns en film från Västervik.
Nu blir det jobb ett par dagar och på onsdag drar vi vidare till Löderup. Då ska vi besöka Karl Fredrik och Petter på Eklaholm. Det blir nog både skoj och gott 🙂
Å sen är det dax att dra till Sölvesborg, till den stora påskträffen! Det ska bli så otroligt roligt! Ända sedan vi träffade husbilskompisarna Annelie och Ludde (Our Third Home) på Gran Canaria och började planera träffen har vi väntat och längtat. 3 månader har gått sedan dess, nu är det inte bara vi som ska ses utan 70 ekipage till! Heeeelt galet! Snacka om långbord. 🙂
April är här! Vad sägs om att starta månaden med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag i en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.
Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta är ok – eller?
Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?
Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂
Måndag: Shakshuka från Palestina (6-15 PP för hela)
Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (21-42 PP för hela gratängen)
Aprilbonus: Spongada från Italien (128-135 PP för hela satsen)
Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.
Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Spongada. Det är ett traditionellt bakverk från norra Italien, som jag fick vara med och baka när jag besökta Brescia för några år sedan. Det är som en blandning av semmelbulle och saffransbröd… typ… En himla kul grej som ni definitivt blir ensamma om att bjuda på 🙂
Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.
Igår var vi iväg på ett riktigt härligt äventyr. Det blev en låååång men väldigt rolig dag när vi kollade in Viking Lines sprillans nya fartyg Viking Glory.
Det här att få testa något som är alldeles nytt är rätt kul. Förra våren fick vi som allra första gäster bo på alldeles nya Ten Hotell. Det är faktiskt ganska speciellt att vara den första som testar sängen, duschen, olika funktioner osv. När doften av nymålat fortfarande sitter kvar och man ser hantverkare som fortfarande gör det allra sista. En lite lyxig känsla faktiskt.
Igår var vi uppe före tuppen för att ta oss med Viking Grace till Åland, där vi skulle byta till Viking Glory och åka tillbaka till Stockholm med henne. Det var en svinkall morgon, med en fantastisk soluppgång. Väl ombord fick vi och de andra ca 150 gästerna, frukost en genomgång över dagen. Sen gick tiden snabbt! Vi har inte varit på Grace särskilt många gånger eftersom hon avgår så jämrans tidigt. Det är Vikings, och jag tror även Östersjöns, yngsta fartyg, från 2013 (?) – så vi passade på att undersöka henne grundligt när vi ändå var ombord. Den upptäcktsfärden kommer såklart på Youtube inom kort 🙂
Strax efter lunch var vi framme i Mariehamn där vi inte ens gick i land, utan bara bytte båt. Det var snabba puckar, vi hann precis ombord innan hon lämnade hamnen på Åland. Vi hamnade i ett mellanting av ett långkryssningsfartyg och ett hotell. Lite mer åt de lyxigare kryssningsfartygen, än de båtar som hittills gått i Östersjön. Och allt doftade nytt! Båten har gått i trafik i två veckor, men än satt både doften och känslan av nytt kvar.
Det första som slog mej var alla privata små utrymmen. Även om gemensamhetsutrymmen är stora, så var de lixom avgränsade i mindre så ”rum”. Det var soffor med högre ryggar, spaljéer, blomsterarrangemang mm som byggde små rum i rummet. Jättemysigt! Färgerna var ljusa och fräscha istället för de traditionellt murriga, som fartyg på svenska och finska vatten hittills haft. Överhuvudtaget var inredningen väldigt modern, fräsch och funktionell. Nästan lite futuristisk här och där.
Vi hade lite fri tid direkt när vi gick ombord och gick såklart på upptäcktsfärd med kameran i högsta hugg. Jag vet inte hur många restauranger och barer som finns, med de är många! Vilken dörr vi än öppnade så fanns det något nytt att upptäcka. Borta är de tråkiga och rätt trånga fartygskorridorerna som man är van vid från finlandskryssningarna, nu känns det som att gå i en hotellkorridor istället. Det är konst på väggarna och i taket, glas i golvet och läckert designade trappor här och där. Jag gillade det mycket!
Nu var vi bara på några timmar, men i sommar är det tänkt att vi ska försöka åka ett helt dygn så vi kan testa fler restauranger och kanske även någon behandling på SPA. Vi var inne på SPA:et men där var folk, så vi kunde inte se eller filma så mycket. Vi var även inne på alla restauranger, tror jag, men åt bara i buffén. Det var jag helt ok med, där fanns både räkor och kräftor – inget att klaga på enligt mej alltså. Jag blev tipsad om fartygets skaldjursplatå, så den ska vi nog försöka testa nästa gång. Sen måste vi såklart även testa julbordet när vi kommer till den årstiden 🙂
Vi gillar att åka båt, det är lixom vår grej. Vi gifte oss på en skärgårdsbåt och vår bröllopsresa var en kryssning i Medelhavet. Så kryssningar gillar vi, både korta och långa. Martin fyller 50 i januari, så nu letar vi efter hans födelsedagsresa och det blir nog en kryssning i Västindien.
Det kommer såklart en film även inifrån Viking Glory, så fort Martin hinner redigera alla mina mängder med klipp. Det var nämligen jag som filmade rundvandringen medan han fotade. Jag har en tendens att glömma kameran på och lite så… mycket skräp blire… Filmen visar iaf olika kategorier av hytter, restaurangerna och allt annat som kan vara bra att veta.
Vi hade en väldigt rolig och intressant dag och som grädde på moset så var det även några gamla vänner med på resan som vi nu hann umgås med ordentligt. Så otroligt mysigt och välbehövlig efter allt tid som vi inte kunnat ses pga pandemin. Vi satt i flera timmar och pratade medan vi åt middag och även efter, så himla kul! Några nya bekantskaper blev det också, me like!
Dagen bjöd inte bara på en fin soluppgång utan även en magisk solnedgång. Med den som sällskap gled vi sakta genom skärgården och in i hamnen i Stockholm. En fantastisk dag!
Ni som hängt här ett tag vet vad jag tycker om vintern. Den är fin på bild, är nog det snällaste jag kan säga. Sanningen är att jag avskyr den. Ändå tackade vi ja, när vi blev erbjudna en helg i Dalarna mitt i smällkalla vintern… Va hände lixom?
Isfiske, matlagning och ölprovning utomhus, lattja med snöskoter och nya bekantskaper. Vem kan tacka nej till det? Trots snö och kyla var vi såklart tvungna att tacka ja. Vi beställde solsken och drog iväg. Bilen är på verkstan så det blev att åka tåg, det går ju bra det med.
I lördags vaknade vi tidigt, gick en kort bit och kördes med skoter resten av vägen. Redan 6.30 kom vi fram till färdig eld, te och frukost. Massor med små hål var uppborrade och fiskespöna stod riggade. Solen gick upp medan vi åt, lärde känna de andra och väntade på första nappet.
Niklas, Marcus och Alex från Eagle Fishing höll koll på spöna samtidigt som de berättade allt vi behövde veta om fiske och specifikt isfiske. Alla tre älskar allt med fiske, de tävlar och har det i blodet. Det var faktiskt tävling under dagen också, så varje fisk mättes och rapporterades in till tävlingen. Jag tror det blev en tredjeplats till slut.
Marcus gav oss varsitt pimpelspö, instruerade oss och svarade på alla våra hundra frågor om tillstånd, fiskekort, varför man slänger tillbaka fisken när man tävlar mm mm. Allt kommer på film inom kort, jätteintressant faktiskt. Trots sina 21 år visste han lika mycket som en gammal fiskegubbe. Vi lärde oss massor 🙂
Solen gick upp strax efter 7 och någon halvtimma senare fick vi första nappet. En fin gädda som gänget skulle leda tävlingen med en stund iaf. Strax blev himlen klarblå och snön gnistrade vackert av solen och gjorde varenda bild perfekt. Någon timma senare började solen faktiskt värma också. Så ska en vinterdag vara, då kan även jag uppskatta den faktiskt.
Niklas drog iväg med skotern och kom tillbaka med en sommelier. Vi skulle ha ölprovning ute på isen, hur häftigt var inte det! Jag har inte lärt mej att tycka om öl än, men tycker provningar är roligt. Efter några gånger upptäcker man vad det är man inte gillar och kan på så sätt hitta det man faktiskt tycker är helt ok. I mitt fall ska det vara en ljus öl, det funkar.
Den här gången fick vi prova två ljusa och två mörka, vi fick också veta mer om malt, humle och en massa annat. Jättespännande. Vi kommer i bästa fall att träffa Micael (sommelieren) igen i sommar och köra en provning live på youtube. Det blir kanonroligt!
David är kock och var även vår eldmästare. Han började med lunchen redan tidigt på förmiddagen genom att förbereda en bas till en soppa. I flera timmar puttrade olika rotfrukter i en panna över elden och när det närmades sej lunch fylldes grytan på med tomater och fisk. Tillsammans med en tryffelsås blev det gudomligt gott! Det blev minst två portioner för oss alla, jag vet någon som tog tre också 😛
Spöna kollades hela tiden, men det nappade rätt dåligt. Martin och jag pimplade lite då och då, det gick typ ännu sämre… men jag gillar faktiskt att fiska, trot eller ej. Det är en härlig form av meditation och väldigt avstressande. Jag föredrar dock en varm sommardag sittande i en roddbåt eller på en brygga.
På eftermiddagen fick vi leka lite med snöskotern och testa att köra själva. Jag har bara åkt skoter som skadad, nerför Åreskutan efter en olycka. Det här var en mycket roligare åktur. Bland det roligaste jag gjort är att köra hovercraft, detta var nästan lika kul. Mina armar är dock alldeles för korta för skoter också (precis som jag upptäckte när jag körde hovercraft), jag når inte riktigt när jag ska svänga.
Vid 15-tiden började det blåsa lite, då ansåg vi att det var dax att avsluta dagen. Så vi tog en härlig promenad tillbaka över isen, medan de andra fiskade klart. För att vara is, vinter och snö var det en helt ok dag. Mer än ok faktiskt 🙂
Sen var det meningen att vi skulle laga middag och äta tillsammans, men det blev inte så. Vi skulle även hitta på saker på söndagen, men det hände saker som gjorde att vi beslutade oss för att åka hem. Problemet var att vi var gäster i ett hus i skogen och knappt visste var vi var. Ingen bil och 8 km till tågstationen… jaja, det var bara att börja gå.
Vi gillar att gå, 8 km är vanligtvis inget problem. Men med ganska tung packning och isvägar skulle det bli lite jobbigt faktiskt. Vi började gå 6.30 och hade sällskap av en fantastisk soluppgång, två timmar senare nådde vi stationen med alla ben i behåll trots galet underlag. Varför det blev som det blev och vad som ändrade alla planer, tänker jag inte svara på, det behåller vi för oss själva.
Vinter kan alltså vara helt ok, en dag var tionde år typ, men vi föredrar sol och värme. Å det kan vara så att vi får ordentlig värme om bara några veckor. Berättar mer när jag vet mer 🙂
Det är svårt att ta in det som händer i Ukraina just nu. Total obegripligt att det är krig i ett land så nära och att detta i absolut värsta fall kan leda till ett tredje världskrig. Jag vågar inte ens tänka tanken… Istället tänker jag på när jag hade förmånen att följa med på en resa till ett land som jag knappt visste någonting om.
Jag kommer inte ihåg jättemycket om själva syftet med resan, men det var med ett ungdomsförbund och jag åkte som en slags vuxen ledsagare. Förr har jag varit med och föreläst bla om svenska insändarsidor och att helt vanliga människor får skicka in texter med egna åsikter som kan publiceras i dagstidningar. Det var ju inget som var möjligt i länder som tex Belarus (då Vitryssland) eller Ukraina och de hade svårt att tro på det jag berättade. Jag kommer inte ihåg om jag höll den föreläsningen i Ukraina, kanske…
Hur som helst så var det vinter, januari -00 eller -01 tror jag, och svinkallt. Vi mellanlandade i Warszawa som är perfekt för mellanlandningar eftersom det är så enkelt att ta sej in till stan om man vill och har tid. Den här gången bytte vi dock direkt till propellerplanet som skull ta oss till Lviv. Vi landade på en flygplats med den pampigaste ankomsthall jag någonsin gått in i. Det var tydligen ett gammal palats och kristallkronorna hängde kvar i taket. Jag minns att det stod militärer överallt och att vi inte fick fota.
Utanför flygplatsen var det massor med folk och vädret kände vi igen. Stockholmslask. Med andra ord grått, tråkigt och blött. Vi hann inte se så mycket innan vi satt i en minibuss och där skulle vi sitta en stund. Målet var Bukovel, knappt 25 mil bort och på vägar som var rätt dåliga på den tiden, kanske fortfarande? Så det tog väl 5 timmar har jag för mej, innan vi installerades i en internatskola eller nåt sånt. Man glömmer en hel del när det gått 20 år…
Det var svinkallt även inne på rummen, så vi trängde ihop oss 3-4 stycken i vårt rum. Jag minns att sängarna var bedrövliga, men att utsikten från vårt fönster var helt fantastisk. Det gick en bäck utanför och vi kunde se hoppbackar tvärs över vägen. Det låg ett litet centrum i närheten, det var det enda som fanns – idag är Bukovel känd för sina fina SPA-anläggningar. En dag kanske man kan åka tillbaka och kolla in dem?
Bukovel ligger vid Karpaterna och en av dagarna åkte vi upp med linbanan så långt vi kunde. Helt fantastiskt och man kunde se ända till gränsen till Rumänien. Även om linbanan knakade och inte kändes helt säker så var det en riktigt häftig utflykt. Någon berättade att när man åker upp på våren blommar träden och det är nästan som att i Astrid Lindgrens Körsbärsdal. Nu var det vitt vitt vitt.
Man höll på att bygga ett resort när vi var där, med jättefina timrade stugor precis nedanför hoppbackarna. Vi stannade för att titta in i en av dem när en äldre man kom ut i bara underställ, tog skidorna under armen, GICK upp för en ena hoppbacken, swischade ner med perfekt landning och gick hem igen. Asså, va? Vi fattade knappt vad vi sett.
Jag har ända sedan vi var där sagt att jag skulle vilja åka tillbaka, men en varmare årstid. Kanske med husbilen. Jag hade gärna velat se hur resortet sett ut som färdigt och sett mer av landet. Det lilla jag såg var ju så fint. Men nu vet man ju ingenting… Vad händer nu? Vad finns kvar när allt är över? När kan man åka dit igen?
Hjärtat blöder för Ukraina, mina tankar går till alla som finns där just nu.
Pris: 14/4 + 15/4 100 kr per natt, 16/4 200 kr. Inkl el. (ord pris 265 kr/natt)
Bokning: maila till info@tredenborg.com ange husbilsträff i ämnesraden för att få extrapriset.
Betalning: vid ankomst.
Tagg på instagram: #husbilsträffpåsken2022 (viktiga grejer om vi ska hitta varandras bilder)
Vi har fått ett kanonpris och det går dessutom att avboka kostnadsfritt när som helst. Vid minsta sjukdomstecken ser vi som självklart att ni gör det.
Vi har Gula området till vårt förfogande, i första hand, man får sin plats vid ankomst. Området har ca 290 platser, så vi ska nog få plats 🙂
All info om Tredenborgs hittar ni HÄR. Jenny på campingen meddelar att de kommer ha frukostfrallor till försäljning hela påsken.
Alla frågor om campingen, ställs direkt till Jenny på Tredenborgs Camping. Vi har bara fixat ett datum och en bra deal 🙂
Vi tänker att vi dukar långbord på fredagen vid 17-tiden och dukar upp med det man vill. Med tanke på Corona håller vi lite avstånd och följer de rekommendationer som gäller just då.
Vi (Jikitas på äventyr) och Annelie och Ludde (Our Third Home) kommer redan på torsdagen och stannar till söndag. Ni kommer, och stannar, när och hur länge ni vill. Men det är alltså på fredagen som vi tänkt att själva träffen äger rum.
Vi är otroligt förväntansfulla och ser otroligt mycket fram emot detta. En idé som kom på en ”vanliga” resa till Gran Canaria, efter massor med husbilsabstinens 🙂
Vi kommer att ha en live på youtube på torsdagkvällen, ni som dyker upp får självklart vara med om ni vill. Och vi hinner nog med minst en till live innan dess. Så följ oss på youtube Jikitas på äventyr!
På våra instagram kommer uppdaterad information, om och när det behövs, så följ @jikitaspaaventyr och @ourthirdhome för att inte missa något.
Vi tog alltså en sistaminutenresa till Gran Canaria för ett par veckor sedan. Här är en liten sammanfattning av Puerto Rico, hotellet och utflykterna vi gjorde.
Först ska jag förklara varför vi åkte. Många tror nog att det var en onödig lyxresa och att vi struntar i allt vad covid heter. Så är det inte!
Jag har flera olika sjukdomar och har suttit helt i frivillig karantän från mars -20 till juni -21. Tills jag hade min andra dos vaccin i kroppen. Som många andra alltså. Efter det åkte vi runt med husbilen, men höll oss fortfarande för oss själva till 29/9 -21 när restriktionerna släpptes. Vi har alltså varit så försiktiga vi kunnat vara.
Jag har bla fibromyalgi, hypotyreos och en massa andra diagnoser. Det innebär kronisk värk, att jag är ständigt frusen och alltid är trött. Väderomslag, kyla, stress och mörker är det värsta min kropp kan utsättas för. På vintern är jag alltså på botten.
Under december mådde jag så dåligt att jag nästan fick panik. Jag var tvungen att göra något för att inte gå under. Efter många om och men bestämde vi oss för att flytta hemmakontoret till solen. Det var alltså inte en nöjesresa, utan en tillfällig flytt till värmen. För hälsans skull.
Vi var dubbelvaccinerade och tänkte mest hålla oss för oss själv. Det borde vara lika säkert som hemma. Och det var det! Säkrare kan jag tycka. I Spanien är man van vid munskydd, att hålla avstånd och respektera varandra på ett annat sätt än i Sverige. Vi var på restaurang några gånger, men mest åt vi i vår lägenhet. Sista veckan var vi helt och hållet ”hemma” (förutom promenaderna), så vi helt säkert skulle vara friska för hemfärd.
Innan avresa fick vi fylla i en hälsodeklaration, på flyget och transferbussen var det krav på munskydd. Förutom när man äter och dricker. Det är avskyvärt att ha munskydd så länge, men det är som det är. Jag beundrar alla inom sjukvården som jobbar med munskydd och även med visir. Vilka hjältar!!!
I Spanien måste man ha munskydd överallt, även ute – men inte om man kan hålla avstånd till andra. Då är det ok att bara ha det i beredskap och ta på vid behov. Polisen har koll och kan säga till, men det blir oftast bara just en tillsägelse – inte böter.
Efter 6 timmar på flyget och 30-40 minuter i buss kommer vi fram till Puerto Rico och vårt lägenhetshotell Barlovento. Lägenhet nr 8 med den fantastiska balkongen och utsikt över hela stan. Vi var mest på balkongen, ett väldigt fint hemmakontor, och vi trivdes så bra. Det gjorde inte jätteont att sitta där och jobba. 🙂
Nära Puerto Rico ligger Amadores, en fin strand och många restauranger. Man kan gå dit via den otroligt härliga strandpromenaden längs med berget. Drygt 1 km härlig promenad, lite upp och ner. Jättebra motion!
Många går hit på förmiddagen, tillbringar dagen på stranden och går tillbaka på eftermiddagen. Vi filmade hela promenaden för att visa hur fin den är. HÄR kan ni se filmen.
En dag åkte vi till Maspalomas. Då tog vi bussen som tar ungefär 20 minuter. Busschaufförerna kör som galningar, så restiden kan bli lite vad som helst… I Maspalomas finns de gigantiska sanddynerna och dem ville vi såklart utforska. Det var sååå häftigt. Detta filmade vi såklart också. Filmen ser ni HÄR 🙂
Puerto Rico är jättemysigt och ett bra ställe att bo på om man vill se mer. Det är lixom nära till allt. Här finns massor med restauranger, flera köpcenter och massor att se och göra. Vi gick runt ”byhålan” varje dag och hittade alltid nya saker att titta lite närmare på.
Sista utflykten vi gjorde var till Puerto de Mogán. Det var så många som tipsade oss att vi inte kunde låta bli. Dit kan man åka med buss och båt, ni fattar vad vi valde va? Såklart blev det båt, vi gillar ju det. Båten tog ca 30 minuter, som ni ser så verkar det mesta ligga ca 20-30 min bort 🙂
Mogán är helt fantastiskt! Hit måste ni åka när ni är på Gran Canaria. Det är en mysig liten fiskeby med fantastiska blomsterarrangemang och mängder med mysiga restauranger längs stranden. Självklart blev det en film härifrån också, HÄR är den!
Det tog ungefär ett dygn i värmen så funkade kroppen igen. Jag njöt verkligen av solen och värmen och tog vara på varenda minut. Vi tog mängder med promenader och körde trappträning två gånger om dagen. Vi kom alltså hem i ett betydligt bättre skick än vad vi var när vi åkte. Å det var det som var meningen med hela resan. Nu är det bara att fortsätta på den vägen.
Det var med viss ångest vi åkte hem faktiskt, inte bara pga vintern och vädret – utan för att man har en annan syn på covid i Spanien. Vi kände oss mycket säkrare där helt enkelt. Resan var otroligt välgörande men nu har vi stängt in oss igen. Vi är glada att vi vågade, det var inte självklart.
Det är ändå väldigt tydligt: jag kan inte bo i Sverige hela vintrarna, kroppen klarar inte det. Vår plan om vintrar i solen måste alltså realiseras. Så snabbt det går.
Det är dax att åka hem. Vi har haft två härliga veckor med sol, motion, jobb och utflykter. Vi mår så mycket bättre nu än när vi kom hit till Gran Canaria.
Under den här tiden har vi bott på Barlovento Hotel. Vi hittade en resa med Ving till ett väldigt bra pris. Det enda vi visste om hotellet var det som stod på Vings sida, som alltid är texten lite förskönad såklart.
Barlovento är ett 3-stjärniga hotell, uppe på höjden i Puerto Rico. Här finns två olika lägenheter, en med en liten balkong och en med en stor. Vi valde den stora och är väldigt glada för det. Den är stoooor!
På hotellet finns bara lägenheter, ingen restaurang eller annat. Men där finns en pool, två faktiskt. Typ en barnpool, men hotellet är inte alls barnanpassat. Här är mängder med trappor och nivåskillnader. Trappan från stranden är 175 trappsteg. Så har man problem att gå ska man välja något annat. För oss var det perfekt, då vi passat på att få lite bättre kondis i alla trapporna.
Det ligger en mindre Spar-butiken direkt nedanför de där trapporna och en större några minuter bort. I receptionen på hotellet kan man handla det nödvändigaste, till hyfsade priser. Den spanska receptionisten pratar norska, svenska och danska, i stort sett flytande.
Här är Wi-Fi på rummet, man får be om password för just sitt rum. Det funkar helt ok, vi lyckades både streama film och köra en live på youtube. Och vi har suttit och jobbat båda två utan problem, så där finns inget att klaga på. Ur arbetssynpunkt så har det spanska hemmakontoret funkat jättebra.
Men det är lyhört, första veckan var det lite jobbigt med festande grannar. Så pass att jag fick ett utbrott på en packad dansk kl 5 en morgon och hotade med polis. Han hade stökat hela natten och höll hela hotellet vaket. Han fick en varning av Ving och åkte dessbättre hem någon dag senare. Men det är lyhört, det ska man veta. Öronproppar rekommenderas. I vårt rum, nr 8, var det ändå helt ok. Kanske rum 6 är att föredra, då det ligger ännu mer åt sidan.
Lägenheten som sådan är alldeles lagom för två personer och i ok skick. Visst behöver det fixas och piffas, men ok. Däremot finns lite att säga om sängkläder och sängar. Det går inte att vända sej utan att det låter som sängen ska gå sönder. Madrasserna är fläckiga och lakanen rätt trasiga. Handdukarna däremot är fräscha. Och! Kan vara bra att veta… det finns inget varmvatten på morgonen.
I köksdelen finns allt man behöver, mikro, brödrost, vattenkokare och en rymlig kyl med frys. Men där finns bara glas och tallrikar för tre personer. Vardagsrummet är rymligt, med tv som man får hyra fjärrkontroll till, för att den ska funka. Liiite dåligt kanske.
Men balkongen! Den är ljuvlig! Där har vi i stort sett tillbringat all vår vakna tid. Martin har suttit och jobbat där. Jag har suttit inne i vardagsrummet på morgonen och kommit ut vid 11 då solen kommit till balkongen. Utsikten är otrolig, man ser hela Puerto Rico. Solnedgången har varit magisk varje kväll.
Vi har trivts jättebra här. Men är man van vid högre standard, vill ha nära till stranden, har svårt med trappor osv – då ska man välja något annat. Vi hade önskat lite mer ljudisolerat, men men…
Vi hade kunnat bo här igen, det är perfekt som hemmakontor i solen. Men vi vill ju gärna se nya platser och därför blir det nog något annat nästa gång. Nu kan vi den här hålan, dax för nästa 🙂
Även om vi suttit och jobbat en del, så har vi hunnit några små utflykter också. I lördags tog vi båten till den mysiga lilla fiskebyn Mogan.Det kan jag verkligen rekommendera!
Puerto Rico ligger rätt bra som utgångspunkt för att göra utflyter till andra ställen. Det går bussar lite överallt, häromdagen tex åkte vi till Maspalomas. Supersmidigt!
Många har tipsat oss om Mogan och dit kan man åka båt. Vi gillar att åka båt, så det var vi ju tvungna att kolla upp. Båten kostar 7 Euro och 12 Euro tur och retur. Det går att åka buss också, vilket är lite billigare – men de kör som galningar här. Det ser man på filmen vi gjorde från Maspalomas. Båt känns lugnare, skönare och säkrare.
Vi tog första båten som just nu går 9.30. Biljett kan man köpa online eller i hamnen i förväg, vi köpte den direkt på plats innan avgång. Det var inte särskilt många som åkte, kanske 15 stycken. Munskydd är obligatoriskt. Utresan bokas, hemresan är öppen.
Det tar ungefär 30 minuter med båten mellan Puerto Rico och Mogans hamn. Man puttrar på i rätt maklig fart och passera stränder och grottor på vägen, kaptenen berättar om en del av det vi ser. Man kommer fram till en supergullig liten fiskehamn med vackra hus och otroliga blomsterarrangemang. Det är blommor överallt!
Direkt vid båten finns ett litet hotell som tydligen är väldigt populärt och bra att bo på. De har badstege direkt ner i vattnet från hotellet 🙂
Vi började med att gå runt i hamnen och bara myste i solen. Sen fortsatte vi upp och förbi centrum. Mogan är rätt litet och det mesta är centrerat runt stranden och hamnen. Här finns mängder med restauranger och butiker. Det var svårt att välja lunchställe.
Vi hade blivit tipsade om restaurangen I love Mogan, som ligger i hamnen. Men vi ville ha stranden som utsikt och valde till slut La Linterna som ligger i slutet av alla restauranger vid stranden. På menyn har de allt! Det är lite dyrare än i Puerto Rico, men det handlar bara om ett par Euro. Jag valde en pasta och Martin valde revbensspjäll. Jättegod mat!
Nöjda och belåtna la vi oss på stranden en liten stund. Det var faktiskt första gången vi låg på stranden, vi har ju en så himla fin balkong 🙂
Vid 15.30 tog vi båten tillbaka till Puerto Rico, väldigt nöjda med dagen. Båten är en sk glassbottomboat, som alltså har glasgolv. På hemvägen stannar den till lite så man får möjlighet att se lite fiskar och mer av livet under ytan. Men man ser inte särskilt mycket tyvärr…
En tur till Mogan är absolut värt både tid och pengar. Det är en väldigt fin liten utflykt, jättemysigt faktiskt. Inom kort kommer en film från dagen, ha koll på vår Youtube-kanal Jikitas på äventyr.
Även om vi är i den spanska solen, så ser dagarna ut ungefär som hemma faktiskt. De här två veckorna har vi lagt på vår hälsa och det känns väldigt bra.
Drygt halva tiden på ”jobbmestern” har gått. Första veckan jobbade vi mån – tis, sen var vi lediga resten av veckan och nu kommer vi jobba nästan som vanligt tills vi åker hem. Men vi passar såklart på att utnyttja solen så mycket vi bara kan också.
Dagarna ser ut ungefär som hemma. En arbetsdag vaknar Martin vid 5 och jag vid 7.30. Det blir frukost som vanligt, jag har t.o.m. knäckebröd med mej för att starta dagen på bästa sätt. När jag vaknat och ätit tar vi morgonpromenaden, en halvtimma ungefär, precis som vanligt.
Sen äter vi sallad eller gårdagens rester till lunch, och middag som vanligt på kvällen. Förra veckan åt vi en del middagar ute, men eftersom smittan ökar även här – har vi bestämt oss för corontän de sista dagarna. För att inte riskera att bli kvar här pga sjukdom, det kostar lite för mycket om det skulle hända. Så vi håller oss på vår kant nu. Om vi mot all förmodan skulle bli sjuka, så vill vi bli det hemma.
Vi har verkligen hållit oss undan och gjort vad vi kan för att inte bli smittade men jag känner mej faktiskt säkrare här än i Sverige. Här använder alla munskydd och de flesta gör det tom korrekt… bara en sån sak… i butiker står kontrollanter och se till att inte för många är inne samtidigt, resten får stå i kö utanför. Polisen ser till att restriktionerna följs och även om man inte får böter, så får man en tillsägelse. Vi har inte munskydd när vi är ute och går, iaf inte om vi garanterat kan hålla avstånd. Känslan är att man visar mer hänsyn här än i Sverige.
Dagarna avslutas, också precis som hemma, med en promenad, ibland i solnedgången. Med våra två promenader får vi ihop drygt en timmes fysisk aktivitet och ofta drygt 10 000 steg. Däremot har jag inte tränat särskilt mycket, jag har mest prioriterat vila och återhämtning och får köra igång på riktigt med träningen när jag kommer hem igen. Eller också får jag ett ryck här och kör ett pass, man vet aldrig.
Men vi har ju våra trappor… 175 steg… ibland är de sååå jobbiga, men de ska göras och ingår i vår dagliga rutin. Första dagen var det nästan en utmaning att komma upp utan att lungorna skulle sprängas och benen ge upp, men jag inbillar mej att det går lättare och lättare för varje dag. Men vissa dagar vete sjutton… det är ett litet träningspass att ta sej upp och det är inte många fler än vi som går där.
Här om dagen såg vi ett gäng som körde trappträning och rusade upp och ner som värsta gasellerna. Lite sugen blev jag faktiskt att hänga på, men jag hade nog dött. Men bara tanken att jag blev sugen är ett framsteg. Det betyder ändå att gnistan finns där.
Tanken med resan var att ta hand om oss, och det har vi verkligen gjort. Jag har mest legat i solen och läst och plöjt böcker som aldrig förr. Jag mår mycket bättre i kroppen och känner mej hyfsat avkopplad. Så nu hoppas jag att känsla sitter i tills värmen kommer tillbaka i Sverige, i typ april… hoppas kan man ju alltid.
Resan var otroligt välbehövlig, det är länge sedan min kropp mådde så här bra. Dagarna har lixom bara passerat och visst har vi gjort en del utflykter, men mest har vi bara varit. Och det har varit sååå skönt! Nu står jag nog ut lite till, vintern är tack o lov slut snart. Nåja, om 1,5 månad är det iaf vår enligt almanackan 🙂
Över trettonhelgen har vi några dagar ledigt. Det var vi självklart tvungna att utnyttja, så vi har gjort några utflykter 🙂
Både Martin och jag har varit på Gran Canaria förut, men vi har egentligen inte sett särskilt mycket. Så i onsdags tog vi bussen till Maspalomas för att kolla in sanddynerna som vi hittills bara sett på bild.
Det är inte helt enkelt att förstå vilken buss man ska ta, vilken tid den går eller var man ska kliva av. Men vi försökte kolla upp det så gott vi kunde och knatade iväg till busstationen strax innan 9. Såklart hade vi sett fel, men till slut kom ändå en buss som skulle ta oss rätt.
Vi överlevde bussresan! Vilket är ett mirakel, de kör som galningar här! Men fram kom vi iaf, efter en resa som tog ungefär 30 minuter. Vi visste inte riktigt var vi skulle gå av, men chansade på Faro Maspalomas. Faro betyder tydligen fyr och det är just precis vid fyren som busstationen ligger. Ett bra riktmärke när man ska hitta tillbaka.
Om man går mot fyren från bussen, ligger sanddynerna åt vänster. De går inte att missa. Dunas de Maspalomas är ett 4 km2 stort ökenområde med sand som man länge trott kommer från Afrika pga olika sandstormar. Men det troligaste är att den stora jordbävningen i Lissabon 1755 och den efterföljande tsunamivågen ligger till grund för Maspalomas-öknen. Det är det enda dokumenterade naturfenomenet i den tidsperioden som kan ha flyttat så mycket sand på så kort tid.
Fast med tanke på blåsten vete sjutton vad som är sant, jäklar vad det blåste. Precis som på Kap Verde, och jag avskyr det! Mycket sand är det iaf, som ett Sahara i miniatyr. Jag fick en känsla både av Egypten och Gambia, sand är ju rätt vanligt på bägge ställena. Å jag gillar det!
Vi klättrade runt lite, tog en massa bilder och filmade. Det kommer en film så fort vi hinner. Här finns en jättestor strand, som många promenerar på, men väldigt få badar. Bortom dynerna ligger en halvmilslång nudiststrand, dit gick vi inte.
När vi tittat färdigt gick vi runt i Maspalomas. Vi kollade in stranden, gick längs strandpromenaden och tittade runt i omgivningarna. Vi hade stämt träff med husbilskompisar från Sverige och medan vi väntade på dem tog vi en fika.
Vi skulle bara äta lunch med Annelie och Ludde, men vi hade så trevligt att tiden bara rusade iväg. Fyra timmar satt vi och pratade och när vi skildes åt bestämde vi att de skulle komma över till oss kvällen efter och vara gäster i vår livesändning på youtube. Efter ”lunchen” åkte vi åt varsitt håll, men såg alltså igen kvällen därpå och det var precis lika trevligt som dagen innan.
Ett par himla bra dagar alltså. Maspalomas kan vi rekommendera, det var en intressant plats och man kan lätt fördriva några timmar där.
Träffen med husbilskompisarna var också kul! Vi har bestämt att ses igen och fira påsk tillsammans. Å då vill vi ha med fler husbilsvänner. Så nu planerar vi för husbilsträff i Skåne över påsk. Det ska bli sååå kul!!! Mer info om detta kommer såklart vart efter 🙂
