Bläddra efter
Etikett: scen

En kväll med rejäla käftsmällar!

En kväll med rejäla käftsmällar!

Det mesta man ser på scen är glatt, mysigt och underhållande. Men ibland får man uppleva en kväll då man sätter skrattet i halsen och får en rejäl käftsmäll. Så var det igår när vi såg Nannes show ”Välkommen! Va f-n vill du?”

Den som hört Nannes sommarprogram vet att hon haft en minst sagt tuff uppväxt. Den psykiska ohälsan har präglat hela hennes barndom med missbrukande föräldrar och en ganska speciell mormor. Båda Nannes föräldrar var alkoholister och hennes mormor hade en liten spritbutik i lägenheten. Detta sätter såklart sina spår och Nanne brinner numera för barn som växer upp i miljöer som barn inte ska behöva vara i.

Därför startade hon Nanne Network för att hjälpa barn och unga, som behöver stöd och hjälp. Jag vet inte riktigt när nätverket startade, typ 2017… alla jobbar ideellt, så även Nanne. Pengarna som kommer in fördelas på de organisationer och föreningar som jobbar för samma sak och är anslutna till nätverket. Just nu ett 20-tal, bla Bris, Hope, RFLS ungdom, Suicide Zero och Attention.

Igår var det show på Rival i Stockholm och vi var ditbjudna. Vi var inte helt på det klara med vad vi skulle få se eller vara med om, bara att det var en enda förställning. Vilket är väldigt udda i sej.

Redan innan föreställningen, ute i foajén, var det annorlunda. Här minglade representanter från olika organisationer och det var på något sätt lugnare än vanligt. Det fanns ett allvar i luften och en förväntan.

Något försenat kom föreställningen igång och det var helt annorlunda än något vi sett förut. Nog för att många artister haft föreställningar om sin uppväxt och berättat om sitt liv. Men Nanne gjorde det på ett helt nytt sätt, sitt alldeles eget sätt. Hennes berättelse varvades med musik och information om de olika organisationerna i nätverket. I vissa fall var det med viss svårighet som hon fortsatte sin berättelse. Stundtals satt publiken helt knäpptyst. Det var mycket känslor i omlopp hos oss alla.

En del var riktigt jobbigt att höra, som när hennes mormor blev hotad av flera män mitt framför 8-årige Nannes ögon. Dessutom inne i deras hem, som ska var den tryggaste platsen för ett barn. Eller alla de gånger som Nannes mamma försökt ta sitt liv och Nanne förband såren medan hon väntade på ambulansen.

Detta är utan tvekan den viktigaste show som visats på en scen i Sverige under 2023. Man brukar ju säga att våra barn är vår framtid, men våra unga idag mår inte bra. Nu säger ni säkert ”det är många vuxna som också mår dåligt” och det stämmer såklart. Men vi måste ju börja någonstans och då kan det väl vara ganska vettigt att börja med återväxten och de som ska ta över.

Nanne har skapat Nanne Network för att lyfta fram både stora och små organisationer. Det hon gör är så otroligt viktigt. HÄR kan du se och läsa om alla organisationer i nätverket och få information om hur du själv kan bidra. Där ser du även hur du kan få kontakt om du själv eller någon du bryr dej om mår dåligt.

Det var en oerhört stark kväll och det kändes som man fick käftsmäll efter käftsmäll. Ända tills Nanne berättade om en dikt som hon tonsatt. Den heter Ekan och är skriven av hennes styvpappa. Medan hon sjunger den rullar en film, både jag och Martin hajar till direkt. Det är nämligen från ”vår” strand på Öland, där han friade till mej. Där ligger just en eka framför sjöbodarna, med Blå Jungfrun som bakgrund. Där är fint, men det är nästan aldrig någon vanlig turist som visar bilder därifrån – därför blev vi ganska överraskade. Det var så fint och talade att se bilderna och ett slags lugn tog plats i magen.

Det var en väldigt annorlunda kväll, men så viktig. Jag tycker det är synd att den här föreställningen inte ska gå flera gånger och hoppas verkligen att den poppar upp lite här och där. Kanske på någon skola eller konferens för vuxna som jobbar med utsatta barn och ungdomar. Den behöver visas. Nanne behövs.

Skulle ni se att showen dyker upp i er närhet: BOKA! Alla borde höra hennes berättelse och bidra till Nanne Network. Det är viktigt! Fast ni kan ju bidra utan att se showen, bara swisha: 123 473 4331 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Saker vi sett under året – bra julklappstips!

Saker vi sett under året – bra julklappstips!

Äntligen fick vi också möjlighet att se Änglagård. Vilken föreställning! Det betyder att vi sett de största föreställningarna som går just nu i Stockholm, och några i övriga landet, och har lite tips till er som vill ge bort en upplevelse i julklapp.

Vi var ju bortresta när Änglagård hade premiär i september, så vi fick vänta lite med att se den. Annars ser vi ju det mesta direkt eftersom det ingår i vårt jobb att fota röda mattan, filma premiärminglet och recensera föreställningen. När vi väl satte oss i salongen på Oscarsteatern var det med stor förväntan. Skulle den verkligen vara så bra som vi hört?

Änglagård var helt fantastisk! Trots sina 3 timmar, vilket jag brukar tycka är för långt, så var det en total njutning. Eftersom alla redan hade lyft Helene Sjöholm och Tommy Körberg i sina recensioner fokuserade vi på några andra. Alla vet redan att Sjöholm och Körberg är proffs, men hur många känner till Tuva B Larsen och Lindy Larsson som spelar Fanny och Zac? Så otroligt bra! Ni kan läsa vår recension HÄR!

Att se en föreställning enbart för nöjes skull och för att recensera är två helt olika saker. Går man privat för att underhållas kan man sitta där och bara njuta och ta in allt. Ska man recensera måste man vara mer uppmärksam, se detaljer, kolla in scenen, dekoren, kostymerna, ljuset och ljudet. Enkelt sagt så letar man fel och brister lika mycket som höjdpunkter. Under pågående föreställning ”skriver” man texten i skallen, iaf i stolpform och vissa formuleringar.

Under hösten såg vi bla The One, Jonas Gardell, A show larger than life, Moulin Rouge och nu senast alltså Änglagård. Av det som går just nu i övriga Sverige, har vi även sett showen med Björn Skifs som går i Malmö nu och kommer till Göteborg i vår, Wicked som går i Göteborg samt Djungelboken, Skrot Hopp & Kärlek & Motivationsshowen som är ute på turné.

Eftersom jag tycker att en upplevelse är den absolut bästa presenten, tänkte jag tipsa om vilka föreställningar som passar vem? För allt passar ju inte alla. Alla kommer heller inte att fortsätta, vad jag vet just nu. The One, Gardell och Skrot Hopp & Kärlek, de hittar jag ingen fortsättning på efter december – men man vet ju inte. The One borde absolut gå ut på turné, den är helt otrolig! A show larger than life gissar jag bara, men den borde ju komma till Malmö när Skifs flyttar till Göteborg – men det är en gissning.

Vill ni ge en julklapp som passar hela familjen så skulle jag satsa på Djungelboken och Wicked. Djungelboken är på turné och spelar sin sista föreställning 7/1, då i Stockholm. Sen kommer Den Lilla Sjöjungfrun 1 mars, från samma produktionsbolag (Dröse & Norberg). Eftersom jag sett mycket från dem, så vet jag att även den blir en succé, så jag slänger med den också som tips. Det går att köpa biljetter redan nu. Wicked går i Göteborg hela våren och är kanske inte för de minsta barnen, men iaf från kanske 10 och uppåt. Något av det bästa jag sett på en musikalscen, ett måste för den som älskar musikal.

Moulin Rouge och Änglagård är för en vuxnare publik och är rätt olika. Moulin Rouge är mer fart, häftiga kostymer och läcker scen. Det händer något hela tiden och man är fylld med energi när man går därifrån. Änglagård är mer eftertänksam och har ett lugnare tempo, även om det finns en del fartfyllda inslag också. Vill ni fascineras då tar ni Moulin Rouge, vill ni ha något lite lugnare, då väljer ni Änglagård. Bägge är fantastiska!

Vill ni bara ge bort en himla trevlig kväll och bor i Malmö eller Göteborg, så skulle jag absolut satsa på Björn Skifs. En fin show med en massa härlig musik, Vem gillar inte Björn Skifs lixom…?

Jag började ge mina barn en upplevelse i julklapp när de var i 6-årsåldern. Deras första teaterupplevelse var med Galenskaparna på Cirkus och de älskade det. Sedan dess har jag varvat teater med musik, melodifestivalen gillade de väldigt mycket som yngre. Vi tog alltid genrepet på fredagen, så de kunde se finalen och känna igen sej när de såg allt på tv på lördagen. Genrepet är ju dessutom en hel del billigare…

Numera ger vi inte längre några julklappar. Vi firar inte jul med några små barn längre, utan är bara ett gäng vuxna. Alla har redan allt. Men en upplevelse försöker vi få till, något att göra tillsammans före- eller efter jul. Skapa minnen tillsammans. Det är ju det som är det viktigaste trots allt. Grejer har vi lixom nog av som det är.

Därför tipsar jag gärna om att ge bort en upplevelse och vad som finns att uppleva. Det behöver ju inte vara något på scen, men det är vad jag gillar och kan. Så jag hoppas att mina tips kan komma någon till nytta. Är det något ni blir sugna på att se?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En kväll i grönt

En kväll i grönt

Som ni vet så älskar jag musikaler. Innan vi åkte till Göteborg fick vi höra talas om att Wicked precis haft premiär där. Den ville vi såklart se!

Igår var det dax! Efter en tidig middag knatade vi iväg till spårvagnen för att ta oss till Göteborgs Operan. I mailet inför föreställningen uppmanades vi att bära något grönt, men jag har faktiskt inte ett enda plagg i den färgen. Eller jo föresten, ett par shorts har jag, men de passade kanske inte riktigt för kvällens äventyr.

Förställningen var ååång, drygt 3 timmar, så vi hade laddat med varsin läsk och lite snacks. De 3 timmarnas kändes som typ en halvtimme. Det var sååå bra!

Wicked berättar historien om vad som hände i landet Oz innan Dorothy kom dit (i den klassiska filmen Trollkarlen från Oz), ur de båda häxornas perspektiv. Hur Elphaba och Galinda finner varandra och sedan blir den onda respektive den goda häxan och lyckades besegra den elake trollkarlens tyranni.

Scenen var så jäkla läcker, smart och snygg. Artisterna var helt superba! Inte ett enda känt namn, men blivande stjärnor. Det kan jag försäkra! Feline Andersson briljerar som Elphaba och Anna Salonen som Galinda kommer vi att se mer av. Lägg de namnen på minnet!

Detta är den största produktionen som satts upp på Göteborgs Operan och det skulle förvåna mej om den inte fortsätter på andra platser i Sverige. Den har faktiskt inte gjorts på svenska förut, så den måste lixom fortsätta på nåt sätt. Frågan är bara vilka scener som fungerar, den måste vara stor.

Så vill ni se något riktigt riktigt bra, då ska ni boka biljetter till Göteborg direkt! Eller ha is i magen och hoppas på att den kommer till Stockholm, Malmö och andra större scener. Men se den, det måste ni faktiskt!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En vecka – fyra premiärer

En vecka – fyra premiärer

Hösten är den stora årstiden för premiärer och det är väl ungefär det enda som är kul med hösten enligt mej. Just i år har de större teaterscenerna dragit på ordentligt med stooora produktioner. Vi har sett tre av dem, plus en lite mindre.

Jag älskar musikaler! På 80-talet jobbade jag på Oscarsteatern med Phantom of the Opera och dansade typ till jobbet varje dag. Det var ju lyx att få höra den fantastiska musiken hela dagarna och umgås med de härliga skådespelarna hela veckorna. Det är fortfarande en av världens bästa musikaler enligt mej, men jag är ju lite partisk 🙂

När hösten drar igång är det alltid lika spännande. Vilka musikaler kommer att visas? Vad ska bli höjdpunkten? Just i år är de lite olika och vi missade en av de stora när vi var på Elmia, men det ska nog rättas till snart.

Förra veckan började teaterrejset. Först ut var Molin Rouge på Chinateatern, jag har inte sett filmen och visste inte så mycket om den. Regissören Anders Albien sa redan förra sommaren lite kryptisk att jag skulle älska teaterhösten 2023. Han kunde inte avslöja så mycket, men garanterade att jag skulle bli nöjd. OM JAG BLEV! Molin Rouge var helt fantastiskt! Vi recenserar och har en femgradig skala där fem är bäst, hade vi haft en tiogradig skala hade det blivit full pott. Såååå bra!

Molin Rouge är en komplett helhet av sång, musik, dans, kulisser, kostymer, skådespelare och musiker. Toppklass helt enkelt. Ni kan läsa vår recension här och se filmen från premiären här. Vi pratar ju med publiken innan föreställningen och ställer en fråga som har med kvällen att göra. Svaren blev riktigt roliga den här gången, så titta gärna 🙂

Galna intervjuer 🙂

Dagen efter drog vi till Cirkus för att se The One. Vi hade ingen större aning om vad detta var, men visste att det var en produktion av Benke Rydman och då är det bra. Det är lixom bara så. Benke gör de mest fantastiska danshowerna, jag skulle kunna se hans Nötknäppare hur många gånger som helst. Den här gången var inget undantag. The One handlar om en audition där alla självklart vill bli den utvalda; The one. Under de olika momenten får vi lära känna dansarna, här om deras bakgrund, liv och personligheter. Det är så otroligt starkt, fint och berörande. Kärleken till dans är såklart den gemensamma nämnaren, men vägen dit är olika. En otroligt bra föreställning som faktiskt kan göra skillnad. Här kan ni läsa om den.

Sen var det lugnt några dagar innan vi i onsdags tog plats i Intimans salong. Här skulle Jonas Gardell ha premiär på sin show ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejer” på torsdagen, men då skulle vi se annat – så det fick bli ett genrep och det brukar gå precis lika bra. Gardell började för många år sedan som ståuppare på en tom scen, sedan dess har han satt upp stora shower med dansare och läcker dekor. Nu var han tillbaka på den tomma scenen och det var så otroligt befriande att se att takterna sitter i. Han behöver inte en massa lull lull, han är som bäst när det bara är han själv och en enkel scen. Vi fick 80 minuter ren stand-up och det var så skönt att få skratta ordentligt. Även om skrattet fastnade i halsen stundtals. HÄR kan ni läsa vår recension om den.

Igår var det dax för sista premiären för den här svängen. Det var inte bara premiär utan även invigning av nyrenoverade Hamburger Börs. Vi skulle se showen ”A show larger than life” som är en slags hyllning till pojkbanden på 80- och 90-talet. Och vilken kväll det blev! Kvällarna på Börsen blir alltid långa. VI ska vara där vid 17.30, gästerna kommer i en strid ström mellan 18 och 19.30, vi testar maten och sedan börjar showen kl 21 som slutar runt 23. Sen brukar vi åka hem, men just igår var det så otroligt trevligt att vi faktiskt var kvar en stund. Å när vi kommer hem ska vi ju redigera bilder och skriva recensionen så vi kan trycka ut den snabbt. Igår var vi färdiga kl 2… Ni kan läsa recensionen här.

En rätt intensiv vecka alltså. Någon sa ”så mycket skit ni måste se”. Men jag måste säga att Stockholms scener just nu bjuder på så otroligt mycket bra grejer. Där finns dessutom något för alla smaker, musikal med glitter och glamour, lite mer stillsam musikal, dans och sång eller sk dansikal som någon kallt det och fullfjädrar show med ös från första sekund. Sen finns det ju en massa mindre teatrar som inte alls får den uppmärksamhet som de förtjänar, bla Tårtljus på Play House Teater och allt på Riksteatern.

Jag älskar teater och skulle nog kunna se något nytt varje kväll. Eller eftermiddag. För jag tycker faktiskt egentligen bäst om att se en föreställning vid 15 en helg, så man kan gå ut efteråt, äta något och smälta intrycken.

Nu är det lugnt i flera dagar, men redan nästa vecka sitter vi en ny salong och då menar jag verkligen ny, Iaf för oss. Imorrn åker vi till Göteborg och där ska vi bla se Wicked på Göteborgs Operan. Det ska bli väldigt spännande! Å sen blir det väl Änglagård när vi kommer hem, det återstår att se eftersom vi var borta när den hade preimär. Jag skulle gärna ta en tur till Malmö också, men det får vänta 🙂

Har ni sett något kul i år? Vad är det bästa ni sett på en scen någonsin?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Varför har vi inte gjort det förut?

Varför har vi inte gjort det förut?

För ett par veckor sedan var vi inbjudna att bevaka premiären av Diggiloo. Det har turnerat i 20 år, men vi var där för första gången. Så dumt att vi inte varit med förut, det var ju kanonmysigt!

Premiären av årets Diggiloo gick av stapeln på Hooks Herrgård strax nedanför Jönköping. Så natten innan passade vi på att besöka min kompis Å i Huskvarna där vi tvättade och pratade, pratade och pratade. Vi har alltid en massa att komma ikapp, eftersom vi bara ses någon gång om året.

För att komma ”hem” smidigt efter showen bokade vi plats på Hoks Naturcamping som ligger nära Herrgården. Vi kom dit strax efter lunch, installerade oss och gick iväg. Det tog kanske 20 minuter att gå, en perfekt promenad alltså. Man kunde åka traktor-taxi, men vi gillar ju att gå.

Showen började 18, men från 16 var publiken välkommen. Vi fick våra presspass och Martin sitt fotopass och kunde börja jobba. Vi hade inte bestämt träff med någon, men gjorde en kort intervju med Patrik Krall som är en av initiativtagarna och upphovsmännen till Diggiloo.

Vi har aldrig varit på Diggiloo förut och min bild av det var att man picknickar i gräset och har det allmänt mysigt. Men här fanns ju stolar också! Vi satt långt fram, precis vid en mittgång så Martin både kunde sitta och fota och gå runt lite som han ville och ta bilder. Jag filmade lite, inte för mycket, vi vill ju inte avslöja hela showen utan bara ge ett litet smakprov. Ni kan se filmen här vid sidan.

John Lundvik, Andreas Lundstedt, Annelie Rydé, Thomas Di Leva och Bruno Mitsogiannis är jag väl bekanta med och kan deras musik. Liamo, Maria Suur och Nike har jag ingen större koll på, men så otroligt härliga artister. Tillsammans med Jessica Anderson, Hanna Hedlund och Daniel Norberg blev det både roligt och mysigt.

Showen var helt suverän! Perfekt sammansättning av artister och låtar, roligt och otroligt underhållande. 3 timmars total njutning, till och med vädret var på gott humör. Det var riktigt häftig när Thomas Di Leva sjöng Life on Mars och hundratals såpbubblor steg mot skyn samtidigt som solen började skina. Detta kan ni se i filmen. Magiskt!

Efter showen sa vi hej till John Lundvik och snodde en kram, innan vi gick tillbaka till campingen. Klockan var runt 22 och då var det bara att börja jobba med texten. Martin fixade bilderna (bilderna här ovan är dock mina) och jag skrev och vid 24 kunde vi trycka på publicera. Jag orkar inte alltid jobba så snabbt, men den här gången funkade det.

Några dagar senare hade vi fixat filmen också och snart såg vi delar av vår recension i Diggiloos reklam, mission acomplished lixom. Det är ju så vårt jobb fungerar; vi ser en show, föreställning eller något annat och skriver en recension som i bästa fall syns efteråt. Sedan vi började ge betyg i form av stjärnor ser vi allt oftare hur våra ord kommer på affischer och lite annat. Det är en bekräftelse som heter duga och det är en utmaning att komma på en fyndig formulering som skulle kunna hamna på en affisch. Jättekul när vi lyckas!

Jag fattar inte varför vi inte varit på Diggiloo förut. Det blir definitivt fler gånger!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Buskis i ösregn och paniktur till Ullared

Buskis i ösregn och paniktur till Ullared

Efter två effektiva dagar tog vi oss till Vallarna i Falkenberg. Men först blev det en akut inköpsresa till Ullared för att köpa regnjacka. Vi hade nämligen ingen lust att se utomhusteater i ösregn utan att vara klädda för det.

Ovädret skulle alltså fortsätta och även bli värre. Att sitta ute i ösregn i över två timmar och se teater var inte särskilt lockande. Vi behövde bättre kläder. Engelson ligger nära Vallarna i Falkenberg, men har stängt på söndagar. Så det fick bli en akut inköpsresa till Ullared. Där är tack o lov alltid öppet.

Jag hittade en perfekt regnjacka med teddyfoder för bara 299 kr, som jag köpte direkt. Tyvärr fanns inte motsvarande som passade Martin. Det är inte lätt att hitta kläder när man är 2 meter lång. Men vi köpte såna där plastrockar som brukar säljas på festivaler. Det fick duga så länge.

Så åkte vi tillbaka till Vallarna och väntade in kvällens premiär. Den här gången skulle vi inte filma eller intervjua, bara fota och recensera. Vädret var ok, t.o.m. en och annan solstråle. Vi klarade nästan hela första akten och pausen, sen körde det igång. Nästan hela andra akten vräkte regnet ner. Min jacka var jättebra, men den slutade strax ovanför knäna och snart rann det vatten längs benen ner i skorna.

Föreställningen ”Skrot, hopp och kärlek” var helt suverän. Nog det bästa jag sett i buskisväg. Men vädret hade mer att önska… vi blev dyngsura. När vi kom tillbaka till bilen, som vi smart nog parkerat två minuter bort, slet vi av oss alla blöta kläder och bytte till torra. Vi körde den korta biten till Engelsons parkering och började jobba.

Martin fixade alla bilder, medan jag skrev texten. Snart hade vi fått ihop en recension och kunde publicera den direkt. Dagen efter fanns våra ord i reklamen om förställningen. Vårt jobb blir alltså synligt rätt fort efter att vi gjort det. En skön bekräftelse. Den här gången var det lätt, men ibland är det knepigt att få ihop orden.

Engelson har en ställplats där man som kund får sova gratis över natten. De öppnar 7.30, då var vi i butiken och fick äntligen tag på ordentliga regnkläder till Martin plus friluftskläder till oss båda. Så nu ska vi nog hålla oss både varma och torra så länge vi lever.

Jag är verkligen inte gjord för dåligt väder eller kyla, men har efter 53 år insett att jag åtminstone kan ha bättre kläder för att stå ut lite bättre. Numera finns det ju faktiskt snygga regnkläder 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Roliga dagar i Kalmar

Roliga dagar i Kalmar

Efter en dryg vecka på Öland åkte vi över bron och drog åt handbromsen på Ölandskajen utanför Turistbyrån i Kalmar. Det är tredje sommaren vi står här och vi trivs så otroligt bra.

För att få plats på ställplatsen vid Ölandskajen måste man vara där tidigt. Sista natten på Öland spenderas därför på Arontorp för att ha nära till bron och Kalmar. Så vi kom fram vid 8.30 och fick en plats nästan direkt och pustade ut. Vi hade nämligen ingen Plan B om vi inte hade fått det…

Väl på plats kunde vi installera oss för de kommande två dygnen, som vi skulle stå där. Det blev lite jobb, en tur till Coop och lunch. Sen gick vi den korta biten till Sveriges Radio och P4-redaktionen. Där skulle vi träffa Maria som ringer upp mej lite då och då. Hon ringde någon dag tidigare och ville prata om ovädret som vi hamnade mitt i under natten till onsdagen. Eftersom vi skulle till Kalmar bjöds vi in för att hälsa på. Vi fick kolla in redaktionen och känna lite på spakarna i radiostudion som Radio Kalmar sänder ifrån. Så himla kul!

Dagen efter var det fullt program. Vi började dagen på Kalmar Slott för att titta på nya utställningen där. Jag kan nästan inget om konst, men Monet gillar jag och på slottet visas just nu utställningen ”Monet & Friends” som är helt otrolig. Det är ett rörligt bildspel som visas på golvet, i taket och på väggarna, som ackompanjeras av klassisk musik. Det är helt otroligt! Man blir nästan som hypnotiserad. Hela filmslingan är 49 minuter och vi satt som ljus varenda minut. Jag hade kunnat sitta där hela dagen!

Titta gärna på vår film från premiären

Men det kunde vi ju inte för vi var ju i Kalmar av en anledning. Det var dax att ta oss till Krusenstiernska teatern för att intervjua ensemblen till ”Pappor på prov” och bevaka premiären. Klockan 17 fick vi 20 minuter på oss att prata med Edward af Sillén, Thomas Petterson, Tobias Persson, Anki Albertsson och Anna-Karin Palmgren. Jag trodde att Sussie Eriksson skulle vara med och hade lagt upp intervju runt henne, men det skulle hon inte… så fick jag tänka fort och göra om allt. Ni kan se här brevid hur jag lyckades…

Kvällen blev så otroligt härlig. Vädret var perfekt, föreställningen rolig och vi träffade en massa härliga människor. När vi gick hem genom den gamla delen av Kalmar var allt så otroligt mysigt. Just gamla delen är min favorit, där är så fint med husen, kullerstensgatorna och alla blommor. När vi kom förbi slottet sken månen över slottet och speglade sej fint i vattnet. Så det blev såklart en miljon bilder… haha, asså vi är hopplösa 🙂

Två dagar går fort, så morgonen efter var det dax att packa ihop och åka vidare. Det blev en liten åktur tvärs över hela landet och stopp i Halland. To be continued, som det brukar heta…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härlig lördag på stan

Härlig lördag på stan

För första gången på två år var vi på en massa roligheter under en hel dag, utan att ha filmkameran med oss. Så himla sjukt egentligen… Det blev en heldag i stan, som började på Djurgården och slutade på Zinken.

Jag såg att armén fyllde 500 år och ville gärna åka till Gärdet och se firandet, men Martin lät inte jättepeppad. Han ville däremot gärna följa med på Outdoor festivalen på Djurgården och när jag fick biljetter till 80-talsfestival på Zinken bestämde vi att det fick bli en heldag på stan. Å det skulle snart visa sej att han var mer intresserad av arméns historia än vad jag är 🙂

Vi åt en hyfsat tidig lunch och tog tåget in till stan. Det har ju trasslat med både tåg och spårvagnar senaste tiden, så istället för spårvagn hela vägen till ändhållplats fick vi ta ersättningsbuss till Skansen och gå därifrån. Outdoor Festivalen håller till vid Djurgårdsbrunn och i år var festivalen betydligt större än förra året. Här finns det mesta som gäller camping, jakt, hiking… ja, allt som man gör utomhus. Vi visste att ett par husbilskompisar var där med ett företag som säljer hängande sovsäckar, typ… så vi hälsade på dem först och främst och sedan tittade vi runt hos alla utställare.

Även om festivalen var större i år, så är den ändå inte särskilt stor – så det var rätt snabbt gjort att gå igenom allt. Då var vi ju på promenadavstånd från Gärdet och fortsatte dit. Vädret var ljuvligt, så det var en jättehärlig promenad. Snart såg vi en massa tält, kanoner och soldater klädda i historiska uniformer. Vi hann titta in i olika tidsepoker innan en parad upptog hela vår uppmärksamhet. Här var soldater i tidsenliga uniformer från tiderna begynnelse, iaf svenska arméns begynnelse. Så häftigt att se!

Det var inte jättemycket folk, så vi kunde se alla som passerade utan problem och ta mängder med bilder. För även om filmkameran var hemma, så var våra mobiler med förstås. Vi började långsamt gå mot tunnelbanan, men i slutet av Gärdet stod pansarvagnarna och där tog det lixom stopp. Här började Martin banna sej att han inte hade kameran med sej ändå. Är det något som intresserar honom så är det pansarvagnar. Här blev det ändå en himla massa bilder, innan vi fortsatte.

Vi tog oss med tunnelbanan till Zinkensdamm och gick den korta biten till idrottsplatsen. Här var 80-talsfesten i full gång. Jag älskar musik och sjöng tillsammans med tre andra tjejer på just 80-talet. Vi sjöng en massa covers, men mest av utländska artister som Toto, Chicago, Phil Collins osv. Jag lyssnade mest på Queen, Yazoo, Spandau Ballet, Duran Duran, UB 40 och liknande. Den svenska musiken talade inte riktigt till mej förrän på 90-talet. Så kvällen blev kanske inte riktigt den nostalgitripp den kunde ha varit, det hade däremot 90-talsfesten varit som vi inte kan gå på 🙁

Vi fick iaf en mysig kväll, åt gott, träffade lite bekanta och myste i solen. Efter sisådär 20 000 steg åkte vi hemåt, väldigt nöjda!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två roliga kvällar med härliga teatrar

Två roliga kvällar med härliga teatrar

Det har hänt så otroligt mycket sedan vi kom hem från Mauritius. Jag har inte ens hunnit berätta om hälften. Det har varit flera roliga jobb, bla bevakning av två riktigt roliga teaterpremiärer: Peter Pan går åt helvete och Djungelboken the musical.

Kommer ni ihåg Johan som vi åkte ända till Malmö för att träffa och se premiären av ”Såsom i Himmelen”? Johan är min yngste sons klasskompis, som vi känt i typ 25 år nu. När vi träffades i Malmö avslöjade han att han skulle vara med i Peter Pan som just nu går som turné i hela Sverige. Självklart ville vi se den också och passade på att bevaka premiären på Cirkus i Stockholm. Så himla roligt att se honom igen!

Johan spelade Tore i ”Såsom i Himmelen” och var så otroligt bra i den väldigt svåra rollen. Den här gången spelar han scenteknikern Jon, som är en helt annan slags roll än Tore. Peter Pan börjar innan den börjar kan man kanske säga. Medan publiken kommer in i salongen finns det redan folk på scen och en och annan som går runt bland publiken. Jag gick in i salongen för att kika lite och såg Johan sitta på scenen och plocka med något, men jag vågade ju inte säga något – jag trodde ju att han var upptagen och ville inte störa. När Per Andersson och Ola Forssmed jagade ikapp min mikrofon, fattade jag ju att detta var en del av föreställningen. Kul!

Peter Pan går åt helvete” är helt sjuk. Det är en föreställning om en teaterpremiär där allt går åt skogen. Det är kul, man skrattar så man kiknar stundtals och fascineras samtidigt av att de överhuvudtaget överlever hela förställningen. Jag har sett Johans armar, de är rätt fulla av blåmärken… ni förstår varför när ni ser den. Om jag säger att Anton Lundqvist (Peter Pan) flyger mer upp och ner (och kraschlandar), än står på fötterna, kanske ni fattar.

Vill ni ha en roligt kväll, så är detta ett tips. Ni kommer definitivt att skratta. Vår recension finns att läsa HÄR. Jag hade så himla kul i vimlet och gjorde några riktigt roliga intervjuer. Kolla gärna filmen lite högre upp.

Djungelboken då? Jo, min kompis Anna träffade jag första gången när vi bägge jobbade på Vasateatern 1989. Helt sjukt va tiden går! Anna träffade Robert och tillsammans startade de Dröse & Norberg och började bla att göra om gamla sagor till häftiga musikaler. Snövit var nog det första vi såg, sedan Robin Hood och nu Djungelboken (som även gick innan pandemin) som hade nypremiär med Sean Banan i rollen som apkung.

Även här minglade skådespelarna runt bland publiken både före och efter föreställningen. Detta är mer en familjeteater, sånt som vi inte brukar bevaka – men gjorde nu enbart för att det är vänner som skapat den. Å jag hade så kul i vimlet även den här gången, träffade mängder med fd kollegor och faktiskt även Johan! Ni ser honom nästan först i filmen, där visar vi även lite från förställningen 🙂

Allt som Anna och Robert tar i blir bra, med Djungelboken har de överträffat sej själva. Det är en rolig dialog, snygg scen, härlig musik och superläckra scenkläder. Så otroligt häftig och kul att se. Rekommenderar detta för alla er med barn eller barnbarn, bästa sättet att skapa ett fint minne. Ni kan läsa vår recension HÄR.

Jag älskar teater! Särskilt musikal och det har jag fått en del nu. Om ungefär en månad blir det mer musik och teater, då showen ”Queens” med bla Nina Söderquist och Anna Sahlene och sedan ”Allt eller inget” på Intiman som är Martins favoritfilm. Recensioner kommer såklart!

Har ni någon favoritteater? Gillar ni musikaler? Har ni något inplanerat?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tv-serietips för mellandagarna

Tv-serietips för mellandagarna

Bild från Netflix

Medan vi har jobbat, plockat och packat har vi kollat igenom några spännande tv-serier. Några kan jag verkligen rekommendera, en är jag lite osäker på…

Den första jag vill tipsa om är Julstormen på Netflix. Otroligt intressant om hur ödets vägar korsas när ett oväder gör att både resenärer och flygpersonal blir fast på en flygplats i Norge och tvingas tillbringa de sista timmarna före jul tillsammans. Det är lite som en mix av Scooge och Grinchen som blandas med en riktigt sliskig julfilm – alldeles perfekt alltså!

Här tvingas totalt olika människor att träffas, under samma förutsättningar och faktiskt umgås. Några drabbade av stor sorg, ensamhet, sjukdom och svek. Andra har storhetsvansinne och tror att pengar kan läsa allt. Nu sitter de i samma båt… otroligt intressant!

Bild från Netflix

Senaste (sista?) delen av The Crown, också Netflix har vi också kollat igenom. Detta är femte säsongen och 90-talet visar sitt fula tryne. Diana och Charles utkämpar ett krig både i media och privat. Monarkins roll debatteras allt flitigare. Drottning Elizabeths kanske värsta årtioende?

De föregående säsongerna har varit väldigt informativa och intressant tycker jag, särskilt i historiskt syfte. Medan man fått lära känna den engelska kungafamiljen har man ju även fått ta del av landets historia. Nu är man alltså framme vi den tid då Diana och Charles separerar och till slut även skiljer sej. Och allt som händer runt det, vilket är väldigt mycket. Jag tycker att hela serien är sevärd och ett bra tidsfördriv så här i mellandagarna.

Nästa tips är jag lite kluven till… Äntligen på SVT. Det är ju Lorry-gänget, vad kan gå fel? Men den är inte alltigenom rolig, som man kan tro, stundtals blir det ganska mycket ont i magen också. Ganska ofta faktiskt.

Det handlar om Jacob Widman som snart ska tillkännages som nobelpristagare. Om fem dagar ska hela världen få veta att han är årets Nobelpristagare i ekonomi. Det finns bara ett problem. Han är död. Jacobs bästa vänner bestämmer sig då för att låta omgivningen tro att han lever fram till den stora dagen, men det visar sig snart att var och en också har egna motiv som bubblar upp till ytan.

Det är såklart stor vänskap, men här ligger en hel del och gror under ytan. Å detta bubblar upp lite då och då. En del oförlåtliga händelser och beteende, eller…

Dessutom har vi sett färdig House of Dragons, som var precis lika bra som Game of Thrones och vi har sett två avsnitt av LOL – Skrattar bäst som skrattar sist på Amazon Prime Video. Så otroligt roligt! Har ni en tråkig dag, så titta på det. Vi skrattade så vi grät. Ingen serie, men jätte jättekul!

Vad har ni tittat på senaste tiden?

.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla mysig julshow

En himla mysig julshow

Mist en julshow i advent vill jag gärna ha och så blev det även i år. I år var det lite extra spännande eftersom det en helt ny stjärna skulle se strålkastarljuset. När Tareq Taylor gjorde sin scendebut på Hamburger Börs var vi där 🙂

Att Sarah Dawn Finer kan sjunga vet alla, när hon parade ihop sej med Tareq Taylor blev nog många förvånade. Vi träffade en påtagligt nervös Tareq några veckor innan showen och fick veta att han lever sin dröm, men också var så nervös att han bryter ihop lite då och då. Det skulle bli en väldigt spännande kväll för oss alla kändes det som, men allra mest för Tareq såklart.

Filmen från Hamburger Börs

Vi kom in på ett härligt julpyntat Hamburger Börs. Martin tog plats med kameran vid röda mattan och jag gick runt med kameran och filmade mingel och pratade med gästerna. Kvällens fråga var: Hur ska ni fira jul i år och vad måste finnas på julbordet”? Jag fick många roliga svar, bla en liten lektion om Chanukka av Micael Bindefeld. Ni kan se alla små intervjuer och även en del av showen, i filmen här brevid.

Mellan minglet och showen fick vi en god middag, bestående av tempererad svensk hjort med rödvinskokta svartrötter, syltade lingon och krämig potatisgratäng och en julig tiramisu med saffran, starkt kaffe och norrländsk hjortronsylt. Vi hann precis äta klart innan första tonen spelades upp och vi bjöds på en riktigt bra show. Kanske inte superjulig, men otroligt proffsig! Ni kan läsa vår recension HÄR.

Finer & Taylor passar väldigt bra tillsammans röstmässigt och även deras personligheter. De är lixom fina ihop och har en himla mysigt mellansnack. Sådär som goda vänner har. De bjöd såklart på julsånger, men inte traditionellt svenska utan mest brittiska. Å det är helt ok! Jag gillade det! Vi gick nöjda och belåtna från Börsen och hade lite mer julkänsla än innan 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bakom kulisserna på Kristallen-galan

Bakom kulisserna på Kristallen-galan

Vi får ju gå på en del galor och en av de roligare är Kristallen. Det är som en jättestor personalfest för tv-folk kan man nog säga. Alla kanaler är ju där 🙂

Första gången jag var på Kristallen var för att hjälpa en fotograf att ”ta namn” som det kallas. Min uppgift var med andra ord att ta namnen på de som fotograferades på röda mattan. Kan låta simpelt, men det är ett jäkla tempo och många drar samtidigt i de sk kändisarna. Jag gillar inte den uppgiften alls.

Efter ett långt uppehåll var det dax igen och den här gången var Martin med som fotograf och jag stod med filmkamera och gjorde intervjuer. Mycket roligare! Medan Martin står på sin plats i flera timmar, kan jag röra mej fritt både utomhus och inomhus. Jag försöker att vara lite överallt, så att ni som ser på filmen ska känna att ni är med på plats. Så just den här gången stod jag mycket vid entrén utomhus, där det ändå bildades kö för att komma in till röda mattan. Då hade jag gott om tid att prata med folk. Tareq Taylor, Suzanne ”Fråga Doktorn” Axell, Reneé Nyberg och David Hellenius var några som fångades på film där i kön.

Under galan sitter vi ibland i ett sk pressrum, ibland är vi med inne i salongen, men den här gången var vi inte det. Det är rätt skönt att ha ett eget ställe som är lite lugnare. Där kan vi ställa av oss våra grejer, vi får mat och kan ladda kameror och mikrofoner som tagit slut. Vi följer det som händer i salongen på en stor skärm, som på en bioduk ungefär. När det är reklampaus för er tittare, passar både vi och gästerna på att sträcka på benen och gå på toaletten.

En sån här dag börjar vid 15-tiden för oss, vi ska vara beredda när första gästen dyker upp och det kan vara flera timmar innan sändning. Den här gången var det kanske 800 inbjudna, säg att minst hälften av dem ska fotas på röda mattan. Det tar sin lilla tid. Är det direktsändning så MÅSTE alla sitta på sin plats minst 5 minuter innan, de sista får alltid jagas in. Är det inte direktsänt, så är det nästan alltid minst 15 minuters försening.

När sändningen är över vid 22, försöker vi att jaga rätt på vinnare och prata med dem. Den här gången gick det inte alls bra. Fotograferna får komma in i salongen för att ta vinnarbilder, men den här gången var det ingen som styrde upp det så det blev lite pannkaka. Vi brukar vara hemma vid midnatt och dyker i säng direkt. Morgonen efter ska Martin jobba med sitt ”vanliga” jobb och jag ska redigera bilder och skriva en text.

Tre bilder på varje gäst, låt säga att kanske 450 fotades… det blir rätt många bilder att redigera. Det tar minst hela förmiddagen och sen tar texten kanske ett par timmar att skriva. Så när andras arbetsdag är slut börjar min artikel bli färdig. Efter en snabb middag är det dax för Martin att börja redigera filmen som i bästa fall blir klar under kvällen och laddas upp under natten. HÄR ser ni filmen från årets gala.

Så det ni ser på tv ett par timmar, är alltså över ett dygns arbete för oss. Det tänker man nog inte på. Ändå är det något av det roligaste vi vet! Å just Kristallen är en riktigt härlig gala, med glada gäster och ännu gladare vinnare. Nästa stora gala är nog Guldbaggen, om vi är hemma då…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tre ”gubbar” men heeelt olika!

Tre ”gubbar” men heeelt olika!

Sedan vi kom hem från Norrlandstrippen har allt rullat på i en galen takt. Direkt när vi kom hem var det dax för Formex, årets roligaste designevent och nu senast var jag i Italien. Däremellan har nästan allt handlat om teater och sånt som händer på scen. Förra veckan såg vi tre olika ”gubbar”; först ut var Lennie Norman, sedan såg vi Björn Skifs och i söndags var vi på en galen show med Danny Saucedo!

När jag var liten hade vi en tobaksaffär i Björkhagen i Stockholm. Varje dag kom Lennie Norman in och köpte dagens tidning samt ett paket Gauloises (franska cigaretter). Jag var kanske 4-5 år, men kommer ihåg att han var en av de kunder som jag fick ta hand om och slå in hans köp i kassan. Sedan träffade jag honom på Norra Brunn igen, typ 35 år senare, och han gapskrattade när jag berättade om detta. Han kom ihåg mej!

I onsdags var vi på hans turnépremiär av den uppdaterade showen Gubbvarning 2.0. Många tycker nog att han är lite vass i sin humor och kanske lite för grov också. Jag förstår att man kan tycka så, men är helt ok med det själv. Showen är 90 minuter och tiden går snabbt! Lennie slänger käftsmällar år alla håll som värsta kulsprutan. Publiken skrattar, men ibland sätter man även skrattet i halsen. De under 50 hänger knappt med alls… det är nämligen ganska många skämt om sånt som hände för ganska länge sedan. Vi gillade det och fick lite energipåfyllning. Det där med att glömma allt utanför för en stund, funkade bra 🙂

På torsdagen var det dax för något jag verkligen sett fram emot; Björn Skifs på Hamburger Börs. Jag har en personlig koppling även här, men i lite vuxnare ålder. När jag var 17 jobbade jag på SF och fick assistera vid olika saker när man spelade in filmen Strul. Under åren har vi stött på varandra och hälsar alltid hjärtligt. När jag var liten var det komikern Skifs jag såg först, sen kom musiken. Efter Strul fick vi varsin CD med all musik från filmen och först då började jag nog lyssna på honom ”på riktigt” även om jag såklart visste vilken musik han gjort tidigare.

I showen ”En värld av Skifs” hade jag såklart önskat något från filmen, men se det fick jag inte. Däremot fick vi en helkväll med musik, mysigt mellansnack, härligt sällskap och väldigt god mat. Showen var elegant och rätt lågmäld, snygg är nog rätt ord. Jag hade dock önskat lite mer upptempo, särskilt i slutet så man lixom dansat därifrån. Men en otroligt mysig kväll!

Dansade ut, gjorde vi däremot i söndags efter Danny Saucedos ”The run(a)way show 2.0″. Asså… va hände? Vilken show!!! Jag har ingen relation alls till Danny, kan inte ens säga en låt spontant om någon skulle be mej. Men vilken artist! Jösses alltså, jag blev helt knockad.

Vi kom in på Cirkus och såg en rätt enkel scen, som en cat-walk ungefär och det var det också, iaf i början. Hela showen börjar med en slags modevisning med en slags futuristiska kläder i haute couture. Så läckert. Sen dräller det av häftiga kostymer i hela showen, alla designade av NA-KD.

Det är högt tempo från början till slut, men med lite lugnare inslag mellan varven. Tillsammans med Dannys lågmäld mellansnack blir allt så jäkla bra. Scenen såg alltså enkel ut, men det var bara som det såg ut. Det hängde 20 trianglar i taket som lystes upp och flyttade runt i olika formationer. Jag hade kunnat titta på bara dem i timmar, så läckert! Tillsammans med de 10 professionella dansarna blev showen ett magiskt paket som vi kunde njutit av hela natten. Det var som att vara inbjuden till Dannys privata fest och inte vilja gå därifrån. Årets bästa show, utan tvekan.

Det blev alltså tre shower, tre helt olika ”gubbar” på fem dagar. En stå-up-show, en mysig krogshow och en supershow i Las Vegas-format. Så totalt olika och det är ju det som är så härligt med musik och scen. Där finns något för alla smaker.

Viken show hade ni valt?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Teater teater teater

Teater teater teater

Förra veckan handlade allt om teater. Det var ju egentligen därför vi åkte iväg från början och samtidigt passade på att fira midsommar med våra husbilskompisar Ludde och Anneli mfl.

Vi bevakar teaterpremiärer i Stockholm, husbilen har gett oss möjlighet att göra det även på andra platser i landet. Som i Skåne i våras, då vi såg Såsom i himmelen på Malmö Opera. Vi fotar röda mattan och filmar premiärminglet om det går, sedan skriver vi även en recension om det vi sett. Ja, det är ett jobb det med 🙂

I år såg vi möjligheten att besöka de sommarteatrar som finns i Kalmar och Falkenberg mfl. Det blev att åka lite fram och tillbaka för att fixa logostiken kring midsommar och premiärer, men det fick bli så. Vi började planera och bad samtidigt till vädergudarna, ska man se teater utomhus vill man ju helst ha fint väder – och vädergudarna lyssnade!

Förra veckan var det dax! Vi kom till Kalmar tidigt på onsdagmorgonen och fick en perfekt plats på ställplatsen på Ölandskajen, där vi stod förra året. Därifrån tar det ungefär 15 minuter att gå till Krusenstiernska trädgården där man bygger teaterscen på sommaren. På torsdagen hade vi tid med ensemblen kl 17 för intervju, så vi knallade glatt iväg. Till saken hör att vi känner nästan allihopa, jag har jobbat med två av dem (Thomas Pettersso och Peter Gröning) och intervjuat en tredje (Tobias Persson) och festat med honom många gånger. Till de två jag jobbat med hör även två äkta fruar, som man får lite på köpet när man känner partnern. Detta gjorde att vi fick en både rolig och avslappnad intervju, den kan ni se HÄR!

Några timmar senare var det premiär, strålande solsken och glad publik. Jag filmade mingel och fick även en pratstund med bla Robert Gustafsson. Han berättade om lyckan att gå på teater igen och lite om sin kommande roll som kvinna i musikalen Tootsie. Den kan ni se efter intervjun i samma film.

Såklart är det kul att se vänner på scen, särskilt om de gör bra ifrån sej och de gjorde dom. ”Bäddat för trubbel” är en ganska typisk släng-i-dörren-fars, men en ovanligt trivsam sådan måste jag säga. Det är ändå något alldeles speciellt med sommarteater som ses under bar himmel. Tobias Persson som ser ut som en ung Per Gessle, dessutom med brytning på danska är rätt kul. Eller Thomas Pettersson som strippa… say no more… se den om ni kan 🙂

Sen var det bara att bege sej rätt över hela Sverige, mot Kungsbacka och Tjolöholms otroliga slott. Som jag sett fram emot att få åka dit och nu var det äntligen dax! Bara att se slottet var en upplevelse, det ska jag skriva om senare, men att få en teaterupplevelse på köpet är ju det bästa av allt. Här skulle vi upptäcka slottet och dess omgivningar på dagen och sedan se Claes Malmberg som ”Hundraåringen” i slottets Magasin på kvällen. Sommarteater, men under tak… och det var vi tacksamma för, det blåste rejält! Detta var ingen premiär, vi kom dit någon dag efter, så det blev bara en recension som finns HÄR.

Jag är så imponerad av Claes Malmberg! Han gör ALLA roller i föreställningen, runt 25 olika karaktärer! Ni som läst boken vet vad den handlar om, fattar ni hur svårt han gjort det för sej? Och han klarar det så suveränt bra. Dessutom har han den absolut läckraste slutscenen, men den får bara publiken som ser föreställningen på Tjolöholm vara med om… Så åk dit och titta 🙂

Sen rullade vi bara 3-4 mil, till Falkenberg. Där skulle vi se premiären av ”Åsa-Nisse” på Vallarnas välkända friluftsteater. Den där med härliga brevbäraren Dag-Otto som visas på tv lite då och då. Regnet hängde inte bara i luften, det vräkte ner till och från. Inte jättekul att se teater utomhus när det ösregnar. Men de där vädergudarna hade ju lyssnat på oss och precis innan förställningen klarnade det upp och blev fint.

Vilken härlig kväll det blev! Eftersom regnet hotade, så lämnade vi kamerorna hemma och nöjde oss enbart med en recension. Den kan ni läsa HÄR.

Tre teaterföreställningar på fyra dagar är faktisk lite knepigt. Det blir långa dagar, eftersom man vill skriva om upplevelsen direkt efter och få ut texten så snabbt som möjligt. Den sista satt rätt långt inne, jag fick inte alls ihop orden från början. Men sen släppte det och tillsammans fick vi ihop det rätt bra ändå.

Vi älskar teater och det där med sommarteater är något alldeles särskilt. Precis som gänget på Krusenstiernska säger i intervjun så är publiken mer avkopplad och allt är mer ”easy going”. Sommar, sol och allt annat som hör till, gör att det blir en annan stämning. Och den stämningen gillar jag!

Den här gången hann vi inte med Fredriksdalsteatern i Helsingborg, men nästa sommar måste det också planeras in. Då får vi lägga upp turnén lite smartare helt enkelt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En kul mellokväll!

En kul mellokväll!

I lördags var det dax för final av årets Melodifestival. Även om jag tycker det är lite för mycket med alla delfinaler, så har vi ändå följt dem någotsånär… I fredags var vi på plats för att se genrepet!

Innan jul fick Martin erbjudande om biljetter till genrepet av Melodifestivalen 2022. Vi bokade direkt biljetter till oss och ungarna. Vi ger inte längre julklappar till varandra, men hittar gärna på något tillsammans efter jul – detta skulle bli den aktiviteten. Men så var det det där med minnet… inte hos mej, utan hos ena sonen… han glömde bort det!

Det blev att snabbt hitta någon annan som ville ha biljetter och det visade sej inte vara något större problem. Istället för sonen och hans sambo, fick vi sällskap av en gammal klasskompis och hennes man (som också var klasskompis). Vi har inte setts på jättelänge, så det var riktigt kul!

De bor i närheten av oss, så vi möttes upp på Subway och köpte varsin macka som vi åt på tåget till Solna. Väl på plats kollade vi in allt som fanns i form av snack, dricka och godis från olika sponsorer. Med famnen full av gott, gick det ingen nöd på oss alls 😛

Det var meningen att vi skulle filma också och det gjorde vi, men med alla ljud och musiken så spelade det ingen roll hur Martin klippte filmen – YouTube ville inte släppa igenom den ändå pga av rättigheter och sånt. Så det bidde inget av det tyvärr. Men min lilla kamera var iaf med, så några bilder blev det ändå.

Eftersom det var genrep så smet vi iväg när omröstningen skulle börja. Vi fick hellre plats på tåget än att se en fejkad omröstning… Sen kom kompisarna hem till oss på lördagkvällen och kollade på direktsändningen och omröstningen tillsammans då istället.

Frågan är: Vann rätt låt? Vi sa från början att Cornelia skulle vinna. Men Martin gillade Bagges låt bättre och jag gick och sjöng på Cazzi Opeia i flera dagar, den var inte bäst kanske – men gladast och fastnade i skallen. Frågan är väl om hon kan ta hem hela tjottaballongen? Kanske… Numret gör sej bra i tv, dock inte live… man ser henne nämligen inte på halva låten eftersom hon sjunger bakom en skärm. Detta ser dock inte tv-tittarna.

Nu får vi se om vi se Eurovision ihop med kompisarna. Det skulle vara himla kul iaf 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube