Vissa filmer berör mer än andra

Vissa filmer berör mer än andra

Jag har inte varit något större fan av Peter Jöback. För mej har han varit en bra sångare och artist, inget mer än så… förrän nu… I hans egna show på Cirkus visade han upp en sida som imponerade på mej. Igår såg vi hans nya film och jag blev totalt golvad! (Vi fotade Röd Mattan, så ni får lite bilder från kvällen längst ner.)

”Jag kommer hem igen till jul” handlar om världsartisten Simon som kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter. Detta är handlingen i korthet, det är mycket djupare än så…

Jag fick se lite av filmen tidigare i höstas på en sk pressdag på filmhuset. Redan då fick jag lite ont i magen av de 10-15 minuter som visades för oss. Igår såg jag hela… och fick lika ont i magen igen. Filmen är skitbra! Men den är obehaglig och tar upp familjehemligheter som legat och grott alldeles för länge. Jag kan inte säga att jag känner igen mej, absolut inte – men jag vet ju att många har det så, att man visar upp den fina ytan och sopar allt jobbigt under mattan. Det som inte syns finns ju inte.

Jöback är helt briljant! Johannes Bah Kuhnke likaså. Ja, asså… hela gänget är helt fantastiskt bra! Filmen är absolut sevärd, men det är ingen myspysig julfilm. Visst finns det tindrande barnaögon och gnistrande snö, men det är långt ifrån dominerande. Här nystar man upp trådar av obehagliga familjehemligheter som till slut berör hela byn. Jag sitter där i mörkret och tänker på alla dem som faktiskt har det så här. Som träffas en gång om året, klistrar på sej sitt leende och låssas som ingenting och är helt slut när julen är över av ansträngningen. Jag vet folk som har det så! Å det känns helt sjukt!

Även om det är jobbigt så måste det ändå vara bättre att prata ut om saker. Kanske blir det tårar, frustration,anklagelser och en massa andra känslor – men då får det väl vara så. Det blir med största sannolikhet en tornado utan dess like, innan alla bitar faller på plats och en ny relation kan uppstå. Kanske blir det inget bra alls – men det måste ändå vara bättre än att leva i en lögn.

När en film väcker så många tankar så måste den ju vara himla bra. ”Jag kommer hem igen till jul” är himla bra! Se den! Men räkna inte med en myspys julfilm, den här har ett helt annat innehåll. Ett som får en att tänka och det gillar jag!

Som sagt; jag var inget större fan av Peter Jöback tidigare – nu har jag en helt annan uppfattning och en stor respekt för honom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *