Browsed by
Etikett: smycken

Inte likt mej!

Inte likt mej!

Hundrastning vid Slottsruinen

Nu är det två dygn sedan jag skrev något senast, det är definitivt inte likt mej! Men jag har faktiskt inte hunnit! Det har varit fullt upp sedan vi kom hem från Öland i tisdags och gått i ett!

Vi gav alltså upp ett par dagar innan vi egentligen tänkt åka hem. En del berodde på vädret, en del på att vi ville hem och kolla på ringar  🙂

Så i tisdags lämnade vi vårt paradis redan strax efter 6 på morgonen. Det var grått och trist precis hela vägen till Tumba. Vi kom hem vid lunch och åkte direkt till vårt favorithak och åt sushi med bästa Å. Hon är en av mina absolut bästa vänner och det har slagit mej mer och mer att Å är en av de viktigaste personerna i mitt liv och att vi ses alldeles för sällan. Och snart flyttar hon ännu längre bort!!!

Efter lunch stoppade vi in pälsbollen i bilen igen och åkte till mina föräldrar i Tullinge. Baileys fick bada och leka i poolen medan vi berättade om våra bröllopsplaner och frågade om mamma och pappa kunde hjälpa oss med några grejer. Å det kunde de! Så nu har vi iaf ramen för hela planen klar. Vi vet vilket datum vigseln ska bli, förmodligen även var den ska äga rum, vart vi ska resa efteråt, när bröllopsfesten ska vara och var. Nu ska bara ringarna göras och dagarna passera…

I går satt jag och jobbade fram till lunch, låg efter som bara den
men fick en hel del gjort. Finaste N kom hit och åt blomkålspizza med oss. Jättegott! Efter lunch åkte vi till Kungens Kurva och Skärholmen och var runt i Guldsmedbutiker och kollade på varenda ring i varenda butik. Jag tror att vi hittade på ett ungefär vad vi ville ha. Det är en bekant som ska göra våra ringar, så nu ska vi maila bilder och förklara hur vi vill att just våra ringar ska se ut. Så hoppas vi att det blir precis som vi vill, om inte ännu bättre. Vi kommer alltså att ha helt unika ringar, designade efter våra önskemål. På så sätt får jag mina rubiner! Det finns inga vigselringar i Sverige med rubiner, svenskar ska bara ha diamanter men det tycker jag är lite tråkigt  *fniss*

Å idag har vi haft en heldag på stan som varit helt fantastisk! Men det berättar jag om imorrn, nu är jag helt slut och ska däcka i soffan. Hoppas ni mår toppen allihopa, precis som vi gör!

Bästa tiden för viktkampen

Bästa tiden för viktkampen

Det är på semestern det händer! Jag vet att många av er inte alls håller med, men för oss är det faktiskt just på semestern som det är lättast att få bort kilona och jobba med sej själv och vikten. Det är då vi har tid, ork och lust och det visar sej verkligen på vågen. Mitt snitt ligger vanligtvis på under ett hekto i veckan och mitt mål var 2 hekto, men det blev faktiskt hela 7 hekto som försvann från min lilla kropp! Jag är såååå nöjd!

Detta strålande resultat trots en förlovning med champagne, två kvällar i sträck! God mat och en och annan glass får också plats i programmet och ändå blir det alltså minus. Vi har gått två promenader per dag, vilket blivit ca 12000 steg (ungefär en mil) och vilat däremellan. Snacka om semesterläge va? Kanske inte för de flesta andra, men oss passar det perfekt!

Nu satsar jag på 5 hekto till nästa vägning, vilket är väldigt mycket för mej, men jag ska göra mitt bästa. Då är jag nämligen fri guldmedlem igen om jag klarar det. Men vi ska på kryssning… så vi får väl se om planen håller. Kanske blir det hälften nu och hälften nästa vecka. Vi åker hem från paradiset imorrn, då finns det löpband om regnet blir för ihållande.  Men det finns också en massa jobb som ska göras och godsaker i skåpen…

Bröllopsplaneringen fortsätter. Jag har pratat med en guldsmed om hur jag vill att ringen ska se ut och vår kompis P som är konditor har lovat fixa vår tårta. Vi har lagt Arlanda bakom oss och fundera nu på ett helt annat alternativ.  Det kommer bli sååå bra!!!

Så nu kör vi vidare! Morgonens promenad är avklarad trots gråväder och 15 grader varmt, ikväll tar vi nästa. Vi är på gång!

Ps. Imorrn kör jag igång en kanontävling här på bloggen och på Du i Fokus idag har ni recept på en cool Regnbågstårta.

Hinder på vägen till altaret…

Hinder på vägen till altaret…

Jag tror att alla brudar som ska gifta sej har scenariot klart för sej. Man vet på ett ungefär hur man vill att både vigsel, kläder och fest ska vara. Så även jag, förstås. Men det verkar inte alls bli som jag vill  🙁

Min önskan var att gifta mej på Arlanda och sen dra iväg på en resa, meddela vänner och bekanta att vi gjort slag i saken och ha fest vid hemkomsten. I morse kollade Martin hur en vigsel på Arlanda går till och det visade sej att det var mycket mer komplicerat än jag trodde. Jag tänkte att man använder något av fikarummen en liten stund, säger JA och sen är det klart. Icke… Man är i VIP-rummet, får värsta servicen, man får dyr champagne och de fixar incheckningen åt en. För en ringa kostnad av 7500 spänn och då har man inte ens en vigselförrättare! Vill man viga sej i tornet så kostar det betydligt mer… hela Arlandaplanen sprack alltså.

Så kollade vi på resor istället. Vi kollade på allt från en enkel liten vecka i Italien till kryssningar långbortistan. Det är resan som får avgöra vilken dag vi gifter oss, eftersom vi vill åka iväg direkt. Just dagen för vigseln kommer vi inte att basunera ut, även om den inte kommer att vara hemlig. Men jag vill INTE ha någon möhippa och kommer därför inte att ropa ut dagen D. Så lägg ner alla såna planer om ni har några… Just nu ligger nog en kryssning i medelhavet bra till, lite Barcelona, Rom, Venedig… känns som en bra liten tripp.

Sen ska man ju ha en ring! Jösses så svårt! Och dyrt!!! Ringen ska man ju ha resten av livet och då ska den ju vara perfekt. Som ringen jag hade i mitt förra äktenskap, den hade jag designat och den var perfekt. Men jag kan ju inte ha den eller en likadan ju! Å jag vill inte betala 10 000-tals kronor, jag ska ju våga ha den på mej också. Det finns massor med fina ringar, men än så länge har jag inte sett MIN. Jakten går vidare när vi kommer hem och kan titta på riktigt i butiker och inte bara på internet.

Så har vi det här med vigselförättare. Ingen av oss vill gifta sej i kyrkan, det får vi inte heller eftersom vi gått ur. Vi har några vänner som har rätt att viga och ska nu lyckas välja någon av dem utan att de andra tittar snett på oss. Jag tror jag vet vem jag vill ha, frågan är om h*n vill och har tid. Vi får se hur det blir…

Även om man vill ha det enkelt, så blir det alltså ändå en himla massa jobb! Och tydligen kan det inte bli exakt som man vill ha det ändå. Nu ska vi lösa platsen, runt Arlanda blir det på något sätt. Ska kolla om pappa (fd pilot) kan dra i lite trådar. Resa ska bokas, så vi kan bestämma datum, men det ligger så långt fram att resorna inte ens finns. Ringar ska köpas. Vigselförrättare ska väljas, tillfrågas och i bästa fall bokas. Sen ska ”bara” kroppar trimmas, min klänning sys om och en kostym fixas till Martin. Just det! Man måste ju beställa papper om hindersprövning och sånt också. Haha, det kanske är det viktigaste av allt  🙂

Herregud! Jag kommer få magsår på kuppen!

Förlovning i solnedgången

Förlovning i solnedgången

Igår hände det! Äntligen fick jag ett perfekt frieri! Det var solnedgång, Martin stod på knä, Baileys var vårt enda vittne och allt var helt perfekt! Självklart svarade jag JA, jag som inte ens ville gifta mej för några år sedan…

När Martin och jag blev ett par för 7,5 år sedan kändes ett giftermål lååångt borta. Jag har varit gift förut och kände att man gott och väl kan leva tillsammans ändå. Men för några år sedan ändrade jag mej och kände att det ändå är ett sätt att visa att man hör ihop och tänker göra det resten av livet. Men det är också en säkerhet rent juridisk, särskilt nu när jag inte längre har något inkomst och är ganska utsatt om något skulle hända honom. Så de senaste 2-3 åren har jag tyckt att vi faktiskt borde göra något åt vår framtid och att göra slag i saken. Men den här gången ville jag ha ett ”riktigt” frieri!

Martin har inte varit gift förut och han sa tidigt att han hade en plan för hela frieriet, men det hände inget… att han ville ha en massa bitar på plats först med utbildning och jobb kunde ju inte jag veta. Jag tyckte bara att han var så otroligt trög! Inte bara jag, utan hela vår bekantskapskrets tyckte det, visar dagens kommenatarer på Facebook  🙂

Igår lastade vi in hunden och åkte vi ner till Kalmarsund för att se på solnedgången. Kvällen var fantastisk och Baileys lekte i vågorna. Då ställer sej Martin helt plötsligt på knä och frågar om jag vill gifta mej med honom! Det kom faktiskt som en total överraskning! Självklart svarade jag JA!!! Tänk att han faktiskt vill tillbringa resten av livet med en medelålders, småmullig, tvåbarnsmorsa med tusen krämpor! Ganska otroligt faktiskt! För oss betyder förlovning att man ska gifta sej, så vi började genast planera bröllop  🙂

Han hade inte köpt någon ring eftersom han vet att jag är lite kinkig när det gäller smycken. Så när vi kommer hem ska vi runt och kolla lite, jag vet ungefär vad jag vill ha. Jag kommer bara ha en ring, inte två, utan en lite bredare istället. Det räcker så. I guld. Jag gillar guld och passar bäst i det. Å gärna rubiner, men det brukar vara svårt. Ska kolla på Guldfynd, där hittade jag min favoritring.

Å sen blir det alltså bröllop! Nångång. En vigsel där bara våra föräldrar och mina barn är med, förmodligen på Arlanda innan vi drar iväg nånstans. Det blir inte när vi åker till Gambia, men sen vet man inte… Så tar vi festen när vi kommer hem. Vi vill inte ha några presenter, var och en får bidra med valfri summa för att ersätta maten och överskottet går till familjen i Gambia. Vi behöver inget, familjen där behöver allt!

Så nu är jag alltså förlovad! Jag ska gifta mej! Nu gäller det att jobba på bröllopsformen! Det blir inget sagobröllop med vit klänning och rysch pysch, det har jag haft. Jag är inte 22 den här gången. Jag har en rosa klänning som jag är sugen på att ha under vigseln. För att ha den ska man vara smal och ha en snygg rygg. Idag har jag alltså ett helt annat mål än igår men med samma upplägg. Två promenader om dagen… den första är redan avklarad  🙂

Ni kan sluta leta!

Ni kan sluta leta!

Många klagar på sina män och ofta ser man olika citat på bla Facebook där det står hur den perfekta mannen ska vara. En del säger också att drömmannen inte finns och det är lika bra att sluta leta. Sluta leta kan ni absolut göra, jag har nämligen redan hittat den perfekta mannen och han är MIN!

Martin kanske inte är bildskön, vältränad, superrik osv… det är inte att vara perfekt om ni frågar mej. Den perfekta mannen för mej är någon som är stolt över mej, vill mitt bästa, älskar att se mej skratta, tröstar mej när jag är ledsen, gärna hjälper mej med det jag behöver, byter kanal på tv´n fast det är hans favoritprogram, köper mina galna idéer och inte känner det som en uppoffring att avsätta tid för min skull. En man som helt enkelt bryr sej om mej av hela sitt hjärta. Sån är Martin!

Många är kvinnorna som stått brevid oss i olika butiker och frågat om han är ledig när han uppmanat mej att handla något som jag tyckt varit fint. Senast igår. När vi stod inne i en av butikerna på en av Birkas båtar såg jag plötsligt en väldigt fin ring. Jag provade den och den satt perfekt, den var lixom gjord för mej. Martin tittar på mej och ringen och säger ”köp den då!” Damen brevid mej bara ler och plockar vidare med sitt. Så hittar jag ett matchande armband som också är jättefint och Martin frågar om jag vill ha dem och om jag isf inte ska ha ett par örhängen också. Nu börjar damen brevid mej att leta efter ett halsband som passar till och frågar var män som Martin finns. ” I Polen” svarar jag. ”Ojdå, däger hon, så långt kan jag nog inte åka”. Det blev inget halsband, trots damens hjälp – men ring, armband och örhängen blev det. Trots att jag hade enormt dåligt samvete för plånboken. Jag drar ju lixom inte in några pengar…

Men jag är så glad över mina nya smycken. De är från Edblad som jag ganska precis upptäckt och tycker är sååå himla fina! Jag var på deras pressdag i vintras och ser redan fram emot nästa. Visst har jag fått fina smycken? Av världens bästa man. Den perfekta!

Ett litet steg framåt…

Ett litet steg framåt…

Äntligen börjar vi få ordning på saker och ting! Nu är det snart tre veckor sedan älgkrocken och vi roddar mellan olika försäkringsbolag när det gäller olika saker. Så är det när man inte har kollat sin grundförsäkring, men har lite olika tilläggsförsäkringar som man knappt visste att man hade. Mycket tid går alltså åt till telefonsamtal, nästan fyra hela dagar så här långt.

Idag kunde jag iaf hämta ut nya, repfria, glasögon! Ett litet men viktigt steg framåt! Nu ser jag allt jag ska igen och slipper de där ”älgreporna” som stör vad jag än gör. Allt är helt klart med hemförsäkringen, det gick på bara en timme. Medan det fortfarande finns frågetecken kring bilförsäkringen och våra skador. Olycksfallsförsäkringen vi har genom ICA har inte ens meddelat att de tagit emot vår anmälan, vilket de skulle göra… Å den sista tillägsförsäkringen vi har genom OKQ8 kan vi inte göra något med förrän allt med bilen är klart. Skaffa er en BRA försäkring som täcker allt ni behöver, så ni slipper det här trasslet. Det är ett hett tips!

Nästa stora grej blir när de ringer och säger att vi kan hämta bilen. I bästa fall nästa fredag. Då får jag ta tåget till Smålandsstenar för att hämta bilen på en verkstad där. Om den kostnaden går på försäkringen är nästa fråga som ska få ett svar. Och isf vilken av försäkringarna…

Mycket ringande och mailande hit och dit, men jag är ändå väldigt tacksam för att det finns försäkringar! Annars hade vi stått riktigt i skiten… Men i fortsättningen kommer jag inte att titta så mycket på årspremien, utan på innehållet.

Hjärtat i Afrika

Hjärtat i Afrika

Som ni vet så är det i Afrika mitt hjärta finns. Var jag än är i världen och vad jag är gör, så är det i Afrikas sol jag trivs bäst. Allt är så okomplicerat och härligt, även om livet är svårt för många som lever där. Man kan väl säga att livet är väldigt annorlunda men att i alla våra länder finns problem av olika kategori. Här i Sverige har vi det väldigt bra men problem med rasism, utanförskap och brottslighet. I tex Gambia där jag har mitt hjärta mest, är problemen av en annan karaktär. Där är det svårt med jobb, man är beroende av turisterna och tillgången på rent vatten och bra utbildning kan vara avgörande för hur livet ska bli.

Igår var jag bjuden till en butik vid Slussen, som erbjuder ett lite nytt koncept. Lotta som äger Just Africa har sitt hjärta i Burkina Faso men säljer saker från nästan hela Afrika. Jag gick runt och verkligen insöp alla färger, dofter och tom smaker eftersom jag fick smaka på hibiskusbål. Butiken har som två avdelningar så nu ska det bli pop-upbutik i ena halvan. Där ger Lotta nu utvalda designers och kreatörer med rötterna i Afrika chansen att visa upp sina varumärken. Just nu kan man se LeNoirs fina kläder, om ett par veckor är det någon annans tur. Det fanns mycket fin men jag fastande särskilt för en t-shirt med texten Bosslady.

Kommer ni ihåg när vi var i Gambia? (tryck på länken så kan ni läsa) Då berättade jag om att man varje morgon sa ”Morning happy family and Bosslady” å här fanns alltså en tröja med texten. Tror ni att Gambiahjärtat började klappa lite extra? Jösses vad jag längtar tillbaka!

Så nu har jag kikat lite på resor. Som det ser ut så blir det avresa 5/1 och precis som förra gången är alla som vill välkomna att följa med. Jag ska kolla lite till så kommer det ett uppdaterat, fastsatt inlägg högst här uppe inom kort. Bloggresan blev ju inte av pga ebola, men nu är den på g igen. Vi måste ner och hälsa på Smile och familjen, han har tydligen varit med om en olycka och behöver vår hjälp mer än någonsin. Så häng på och få en riktigt härlig upplevelse!

Tills vi kan åka iväg får vi hålla till godo med Lottas butik. Gå dit vettja och få lite africafeeling  🙂

45 år idag!

45 år idag!

Idag fyller jag år, 45 år, 20 kvar till pension. Jag har inga problem med att bli äldre, inte ens att bli gammal faktiskt. Tycker det är ganska skönt att bli klokare och inte ta så alvarligt på allt. Tycker faktiskt att de rynkor jag har är helt ok de också, det ska väl synas att man levt lite?

Men det är lite knepigt också, man önskar sej ju inget längre. Jag har allt jag vill ha och har svårt att svara när jag blir tillfrågad. Men några grejer funkar alltid; blockljus, lakrits och nagellack  🙂

Dagen började på gymmet och där träffade jag en av våra fd medlemmar som jag har tänkt mycket på. Vi pratade och jag uppdaterades på allt som hänt henne. Nu hoppas jag att vi kan hålla kontakten lite bättre. När jag kom hem tog jag tag i snöskottningen när jag ändå var varm och igång. Blöt, tung snö… inte kul! Idag var vår gamla plogbilsnisse tillbaka, så nu är det fint plogat utan minsta vall.

Medan jag var och tränade hade Martin gjort pannacotta, några med vanilj och några med vanilj och lakrits. Så när jag kom hem röjde jag lite snabbt och sen åt vi lunch innan vi fixade det sista. Klockan 14 kom barnen, mina föräldrar, Martins föräldrar och mina fd svärföräldrar. Kul att alla kan träffas och umgås. Vi fikade och pratade. Mina närmaste vet precis vad jag tycker om, jag fick rosor (inga tulpaner!), salmiakki, en papegojblomma, pengar och smycken.

Ett par timmar senare hade alla gått hem till sitt, så huset blev väldigt tomt. Av Martin fick jag en digital fotoram. Vi hade en sån som ständigt var igång i vardagsrummet i flera år, men som gick sönder för ett tag sedan. Nu fick jag en ny, men den hade sån liten skärm att Martin åkte och bytte den när de andra gick hem. Så nu sitter Baileys och jag och myser i soffan och väntar på att han ska komma hem med den nya skärmen. Det kanske kan tyckas otacksamt, men ska jag ändå ha en skärm så vill jag ha en som jag verkligen kan se bilderna på. Jag vet ju att den kommer att stå på jämt och att jag kommer att titta väldigt mycket på den.

Resten av födelsedagen blir lugn. Vi öppnade en flaska vin när familjen var här, den ska vi dricka upp. Vi ska äta en god middag, vräka oss i tv-soffan och glo på tv, jobba lite… en ganska vanligt kväll hemma hos oss alltså. Åsså ska vi äta upp pannacottan, för den blev riktigt god!

Så har jag alltså blivit ett år äldre. Undrar om jag är halvvägs i livet eller om jag blir lika gammal som min farmor som blir 95 om 2 månader. Man vet ju inte, jag kanske redan har passerat halvlek? Tänk om man visste…

Oavsett hur gammal jag blir så kan jag dö nöjd. Jag har uppfyllt alla mina drömmar och sett alla platser jag vill se. Visst finns det mycket kvar att se, göra och uppleva – men drömmarna är uppfyllda. Allt vi gör nu är guldkanter  🙂

Ha en fin lördag allihopa, det ska vi ha.

Tillfälligt avbrott!

Tillfälligt avbrott!

Idag är det lite körigt.

Ett kort pass i tingsrätten blev en hel dag… Snabbt in till stan för att se Thomas Sabos fina smycken, middagsdate med kärleken och nu till Maximteatern för att se A Christmas Carol.
Så jag återkommer! 
Magasinet tar form!

Magasinet tar form!

Du i Fokus! Visst är det ett bra namn? Det är vi otroligt nöjda med och tycker att det säger det mesta om magasinets innehåll. Det är DU som är i fokus, DU som är viktig!

Vårt magasin ja… på fredag är planen  att vi ska vara tillräckligt färdiga för att några vänner ska få se det och komma med förslag på förändringar. Och när vi funderat på förslagen och gjort de ändringar vi håller med om, så ska magasinet gå live. Kanske redan till lucia?

Det känns lite som att vara gravid; det är spännande, läskigt och roligt på en gång. Å resultatet har man inte riktig koll på. Men det ser väldigt bra ut! Å alla gillar vår idé  🙂

Vi håller alltså på att skapa ett livsstilsmagasin på nätet för både män och kvinnor. För alla oss som upptäckt att tiden är värdefull, vill sätta guldkant på tillvaron och njuta av livet. Det blir 10 olika kategorier som man kan bläddra emellan, bla mat & dryck, hälsa, relationer, teknik, upplevelser och en massa annat som sätter guldkant på livet.

Martin bygger sidan och jag fyller med innehåll så mycket jag hinner. Det blir inga reportage utan bara korta informativa texter och massor med bilder. Tips om spännande saker att äta, uppleva och göra. Det där som kallas livet. Lite mode, lite mat, lite sex, lite resor… gott gottigott gott alltså!

Å allt hittar ni på duifokus.nu inom kort…