Bläddra efter
Etikett: tanzania

Igår firade vi!

Igår firade vi!

Igår firade Martin och jag att vi varit ett par i 6 år. 4 februari verkar vara en dag då det händer… jag har fem bekanta som fyller år och vi har alltså vår årsdag då. Det verkar vara en bra dag  🙂

Eftersom Martin har praktik på dagen och vi jobbar på eftermiddagen/kvällen, så kom han hem med en bukett rosor redan dagen innan. Långskaftade, röda rosor, som sattes i en vas mitt på bordet i köket. Det var lite snärjigt med hundepromenader, klippning och jobb igår – men när vi kom hem så hade jag köpt hjärtformade glassbakelser som vi åt. De var verkligen jättegoda! Så vi ska köpa fler till Alla Hjärtans Dag när Minior är här.

Som Martin sa igår: ”Sex år, det känns både kort och långt. Det har hänt massor, men tiden har gått jättefort”. Å så är det verkligen. Det har hänt massor! Vi har rest en del, vi har sett Polen, Barcelona, Tanzania, Zanzibar, Egypten, Gambia och London tillsammans. Gjort ett gäng kryssningar med både barn och föräldrar. Ungarna har gått igenom högstadiet och gymnasiet, en har flyttat hemifrån, de har fått jobb. Martin har pluggat och vi har jobbat.

Det händer mycket på sex år, nu får vi se vad som händer framöver. Mycket spännande är på gång…

Härliga minnen!

Härliga minnen!

Tanzania 2010

Som ni vet så älskar jag att fota! Jag tar bilder på det mesta som rör sej, antingen med min Canon systemkamera eller med min Iphone. Bilderna blir förstås bäst med systemkameran, men ganska ok även med telefonen.

Mina bilder ligger sedan inte bara i kameran eller i datorn och skräpar. Nej då! Jag använder dem flitigt i blogginlägg, på Facebook, gör fotoböcker, presenter eller förstoringar. Några gånger har jag även gjort canvastavlor, såna som ser ut som de nästan är målade. På BGA Fotocenter gör du enkelt din egna canvastavla i dina egna mått med dina egna bilder. Antingen besöker man en butik och kan då få tavlan med sej hem nästan på direkten eller också beställer man hemifrån och får den hemskickad. Smidigt värre!

Jag tycker att tavlor eller andra fotopresenter är så himla kul att ge bort. Det är personligt och något som glädjer mottagaren. Ganska billigt är det också faktiskt. En bild säger ju som bekant mer än tusen ord och det tycker jag stämmer så otroligt bra. När jag ser på mina bilder från tex Gambia kan jag känna både värmen och dofterna och på så sätt återuppleva hur det var på platsen.

Mina bilder är något av det mest värdefulla jag har och mina fotoböcker tittar jag ofta i. Vårt hem pryds av förstoringar av djuren vi såg i Tanzania. Bilder är minnen som är till för att användas – så gör det!!!

Grattis bloggen 7 år!

Grattis bloggen 7 år!

Här om dagen fyllde bloggen 7 år, den 26 mars 2006 tror jag det var som jag skrev mitt första inlägg. Då var det för att jag blev nominerad till Riksdagen och tyckte att en blogg kunde vara en bra skyltfönster och ett sätt att beskriva en valkampanj inifrån. Under åren har ”skyltfönstret” förändrats och mer blivit ett sätt för mej att reda ut tankar och funderingar.

Några av er har varit med från allra första början och varit med mej genom valkampanjer, hierarkier och bråk inom politiken och i Tingsrätten. Ni har stöttat mej som ensamstående mamma, barnens skolbyten, trassel med lärare och trevliga födelsedagar och studentbjudningar.

Vi har rest tillsammans och ni har fått besöka Egypten flera gånger, Indien, Barcelona och Krakow. Varit med på roadtrip genom Europa, sett vilda djur i Tanzania och härliga stränder på Zanzibar. Ni var med när jag fick återse mitt kära Gambia efter 22 år.

Tillsammans har vi kämpat med vikten och trassel på jobbet. Ni har också varit med vid renoveringar, operationer, hundköp och när Martin kom in i mitt liv. Vi har gjort en hel del tillsammans, bloggen, ni och jag. Å mer ska det bli! Det ligger en massa spännande framför mej som ni får dela med mej.

Hipp hipp hurra för bloggen idag! Ni följer väl med 7 år till?

Att resa är ett sätt att leva!

Att resa är ett sätt att leva!

Kairo

Som några av er vet, så har jag rest ganska mycket. Både som ung vuxen, som småbarnsmamma, som ensamstående med större barn och numera med vuxna barn. Självklart samlar man på sej erfarenheter, tips och smultronställen och dessa tänkte jag dela med mej av. Det finns hur många ställen som helst att berätta om, detta är bara en liten del. Säg till om ni vill ha tips om något annat resmål. Vi har även varit på bla Sri Lanka, Thailand, Marocko, Tunisien, Gambia, England/Polen/Ukraina och nästa alla andra länder i Europa, Indien, Kanarieöarna, Island, Venezuela, Mexiko, Seychellerna, Zanzibar …  🙂

Med små barn ska själva resan inte vara så lång och krånglig. Det ska dessutom vara enkelt på resmålet och att kunna köra en vagn är ett måste. Då tycker jag att Lanzarote är ett bra resmål. Här finns ganska mycket att göra även för små barn, stränderna är inte särskilt fullpackade och strandpromenaden lång och fin. Det mesta finns i butikerna, det är en ok prisnivå och restaurangerna bra. Även Mallorca och Dubai är bra ställen med mindre barn.

Florida

När barnen orkar resa lite längre ligger USA och Egypten på topplistan. Så fort barnen blivit 140 cm får de åka det mesta på nöjesparkerna och då kan man absolut besöka tex Disney World och Sea World i Florida. I Florida tar man sej enkelt runt med hyrbil, man kan åka båt i Everglades och ta sej ut på Key West. Här finns massor att göra! Egypten hör till ett av våra favoritresmål alla kategorier, här finns lixom allt oavsett ålder och intressen. Att snorkla klarar ganska små barn och redan vid 10 får man göra ett provdyk med tuber. Självklart har barnet en person med sej som håller i hela tiden och bara ägnar sej åt just henne eller honom. Här är kul shopping, god mat till ett bra pris och massor att se för den som gillar kultur och historia. Vår favorit är Luxor med sina fantastiska tempel, men sevärdheterna och shoppingen i Kairo är inte dum den heller.

Narvik

Som storstad är Barcelona en av de stora favoriterna. Här får man både strand, sol och shopping på samma gång. Direkt från stranden och solstolen kan man ta en schysst shoppingrunda, sedan sätta sej på en av alla de många restaurangerna och på kvällen titta på ljusshowen vid den stora fontänen på torget. Vill man åka lite längre bort så är New York en fantastiskt stad, där det också finns massor att göra och att se. Där är förstås en tur upp i Empire State Building ett måste och en tur ut till Elis Island tycker jag att man kan kosta på sej. USA är lite jobbigt med tidsomställningen, särskilt ju äldre man blir… har jag märkt…

Sharm el Sheik

Medan de flesta andra har Asien som sin favoritkontinent så är vi fullkomligt förälskade i Afrika. Som jag brukar säga: om alla bara vågade åka till något land i Afrika, så skulle Thailand inte ha några turister… så förtjust blir man och det är många som säger samma sak. Vart man än väljer att åka så är tidsomställningen minimal, bara en eller två timmar beroende på vart man är. Sol och värme är garanterad men man slipper alltså en jobbig jetleg och det är så skönt! Det häftigaste vi gjort är safarin i Tanzania. En safari är ganska jobbig, men ett minne för livet. Man kliver rätt in i en naturfilm där man själv har huvudrollen. För att klara att sitta så mycket stilla i en bil och dessutom vara ganska tyst, så ska nog barnen vara i 10-årsåldern och äldre.

Barcelona

Sen får vi inte glömma vårt fantastiska Sverige! Enligt mej så ska man först veta vart man kommer ifrån och se sitt eget land så mycket man kan. Som ensamstående morsa åkte jag med killarna runt i södra Sverige en sommar och runt norra Sverige ett par år senare. Nu har vi sett hela Sverige från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Bor man i tält, i bilen eller i en stugby så behöver det inte kosta så jätte mycket. Om man dessutom gör som vi och utnyttjar alla bekantskaper man har på nätet, så blir det nästan bara en bensinkostnad. Norrland är helt magiskt på sommaren!

En bilsemester i Europa är inte heller helt fel. Det är ganska enkelt att köra bil i hela Europa och med GPS hittar man ju överallt. Till skillnad från mej som hade en 10-åring som kartläsare, men det gick helt ok det med  🙂 Norge har väldigt fina vägar och ett lugnt trafiktempo, Liechtenstein är supermysigt precis som Österrike.

Tanzania

Att resa är fantastiskt! Det viktiga är egentligen inte var man åker utan att man gör det med någon man tycker om och att man har skoj på vägen. Det behöver ju inte vara så planerat in i minsta detalj, då blir man lätt besviken om planen inte håller. Att läsa på om landet man ska besöka är ett bra sätt att förbereda hela familjen för vad som väntar, att kanske besöka ett museum eller kolla på en informationsfilm. När man bilar kan man planera in på ett ungefär vilken väg man ska åka, men låt sedan dagsformen bestämma vad ni ska göra.

Å packa enkelt! Tänk på att ni förmodligen kommer att handla en del grejer på vägen och att det mesta faktiskt finns att köpa dit ni ska. Skriv en resdagbok/blogg och ta mycket bilder, det får hela familjen att minnas resan bättre och ni slipper tjafsa/fundera om detaljer när ni senare ska berätta om resan eller om ni ska göra en fotobok. Sätt kameran i händerna på barnen som har ett helt annat intresse och perspektiv och har ni tur så kanske ni själva också hamnar på bild. Be någon annan ta kort på hela familjen, det är superkul att ha i efterhand.

Men det viktigaste! Glöm inte att ha kul och att detta ska vara något positivt för hela familjen. Att resa är ett fantastiskt sätt att umgås och att komma varandra närmare. För oss är resandet ett sätt att leva, ett sätt att berika vårt redan rika liv. Det är synd bara att världen är så himla stor, för vi vill ju hinna se allt!

Är Afrika farligt?

Är Afrika farligt?

Vår strand i Bakuto, Gambia, Afrika.

När jag var och handlade i Tumba Centrum idag frågade en av expediterna vart jag varit eftersom jag är solbränd. Jag berättade att vi var till Gambia över nyår och rekommenderade henne att åka dit, som jag alltid gör när någon frågar. Då säger hon spontant ”Men det är väl väldigt farligt i Afrika och man blir väl ganska sjuk där?” Hon är inte den första som påstår/frågar just detta och jag blir lika ledsen varje gång.

Jag har rest runt i MÅNGA länder. Jag har blivit utsatt för brott i bla Venezuela, Mexico, Tunisien, Tyskland och Sverige. Jag har blivit sjuk i bla Mexico, Thailand, Sri Lanka, Gambia, Zanzibar, och Sverige. Värst var det i Mexico då jag både fick salmonella och vi blev bestulna. Brott sker överallt, tillfället gör tjuven heter det ju… å sjuk blir man också överallt lite beroende på hur man lever, vad man äter och om man har tur eller otur. Varför finns då dess fördomar om att Afrika är värst?

Afrika är ju dessutom en kontinent, inte ett land. Klart man inte ska åka runt som ensam tjej i tex Uganda. Men det ska man inte göra i Colombia eller Mexico heller… I Gambia har jag aldrig blivit utsatt för något brott och då har jag alltså bott där och varit där en långt tid. Jag har heller aldrig hört någon som blivit utsatt för något brott där. Inte heller i Tanzania, Zanzibar eller Egypten. Att folk blivit sjuka i Gambia är inte alls ovanligt, men oftast handlar det faktiskt inte om magsjuka utan om solsting. Å något jag aldrig hört talas om någon annanstans än i Sverige är kräksjuka…

Tro inte på allt ni hör, utan bilda er en egen uppfattning. Tycker man att allt är farligt då kanske man ska stanna hemma, för det är ju ganska farligt att leva trots allt. Men jag kan nästan lova att om man som gammal van Asienresenär faktiskt skulle våga ta steget och åka till ett land i Afrika – då skulle man aldrig åka till Asien igen. Så fantastiskt är det!

Förbjud smällare och fyrverkerier!

Förbjud smällare och fyrverkerier!

Då är vi där igen, vid den tid på året då man får avstå hundpromenader eftersom ungdomar skjuter hejvilt med allt de kommer över. Den tid på året då handlare försvarar sej med att ”ja men vi säljer bara till personer över 18 år”… Kanske det, men vem ger de i sin tur sina inköp till???

I mina ögon handlar det inte bara om våra husdjur, utan om alla! Våra äldre blir skrämda, våra flyktingar blir påminda om hemska händelser, det uppstår bränder och naturen blir både förfulad, nerskräpad och förstörd. Att fyrverkerier faktiskt är stora miljöbovar verkar ingen tänka på.

Jag sagt det förut och säger det igen. Jag är ingen större förespråkare av förbud, men när det gäller pyroteknik så verkar det som att vi behöver ett förbud. Kanske skulle bara utbildade personer med certifiering få handskas med smällare och fyrverkerier? Då kanske ett gäng unga människor skulle behålla sina fingrar och ögon. Några barn färre skulle se sina pappor skadas och det skulle förmodligen stå kvar ett och annat hus som inte skulle brinna ner… om inte detta är skäl nog för ett förbud så kan man alltså lägga in miljöaspekten också. Eller hur arbetsförhållanden för dem som tillverkar eländet har det. Att 10 000 medarbetare under 15 år i Kina har omkommit i fabriksexplosioner…

Egypten och Tanzania har totalförbud. Vad är det som hindrar Sverige från att ta det steget? Jag hoppas att ni gör som jag och handlar i de kedjor som tagit avstånd från försäljningen och vad jag vet just nu är det samtliga ICA Maxi, Rusta, Plantagen och Coop. De måste få bevis för att deras ställningstagande är viktigt och att då pusha för dem och i bästa fall ge dem nya kunder är väl ett bra sätt att tacka dem. Ni får gärna fylla på listan med butiker här under i kommentarer.

Man kan också gå med på Smällarupproret på Facebook, en aktiv sida där man får en massa bra information. Året om, inte bara nu när det är aktuellt. Alla måste hjälpas åt, annars kan det inte bli någon förändring. Visst är det fint med fyrverkerier på nyårsafton, men det är inte värt de skador de orsakar. För skador blir det, ingen kan säga något annat.

Den lilla horan…

Den lilla horan…

Idag skulle man kunna skriva om SD-politikern som sa mindre smarta saker till förbipasserande för en tid sedan. Man skulle också kunna skriva om ostkakans dag eller diabetesdagen som jag också tror att det är… eller att det är Astrid Lindgrens och Tilde De Paulas födelsedag… men det gör jag inte för det gör ju så många andra.

Istället skriver jag om resor eller rättare sagt vaccinationer. Vi ska ju snart iväg, bara 40 dagar kvar nu. Biljetterna betalades här om dagen, så nu är nästa hela vår buffert borta – bara att börja spara igen. Men det känns ändå skönt att betala resan kontant, det är ju många som tar lån för att betala sina resor. Det man inte tänker på är att det inte bara är själva resan, mat och boende som kostar. Beroende på vart man åker ska man ju vaccineras också… och vaccinationer är DYRT!

När vi åkte till Tanzania 2010 var vi tvungna att gå igenom vårt grundskydd och fylla på det mesta. Alltså slipper vi en stor del av kostnaden nu; Gula febern och twinrix är också fixat och de kostar mest. Men vi måste ha malariatabletter och bara receptet kostar 150-200 kr per skalle, sen ska pillrena hämtas ut också. De är INTE billiga. Men det får man ju ta när man åker till konstiga ställen, man vill ju inte dra på sej malaria lixom…

Att resan kostar si eller så mycket veta man ju, det står ju i bekräftelsen. Men hur många räknar med alla kostnader som sedan kommer? Det kan handla om flera tusen för en familj. Är man lite smart och tänker åka till många konstiga ställen, ja… då är det ”bara” att ta alla resor på en gång och på så sätt behöver man bara vaccinera sej en gång  🙂 Smart va? Fast det är klart, mycket pengar blire…

Det är nog bara att bita i det sura äpplet och betala. Vaccinationscentralerna är iaf billigast och vet bäst, men även de skiftar en del i pris – så jämför! Sen är det bara att pynta och se glad ut. Snart åker vi!!!

Så stolt!

Så stolt!

Så var man hemma igen, minst en meter längre 🙂

Jag är så stolt över mina barn! Tänk att mina fina grabbar har hållit ett föredrag inför publik, i en konferenshall på Älvsjömässan. De var superduktiga!

Vi kom till mässan vid 13.30 och hade jättetur med parkering. Det var fullt överallt, men blev en plats ledig precis när vi kom. Vi gick en runda inne på mässan innan Senior fick nog och gick iväg själv för att leta upp vår resebyrå. Efter en stund samlades vi hos Martin och Rachel i montern och kopplade upp vår dator till deras storbildsprojektor. Sen visade vi våra bilder från Zanzibar som de inte sett förrut. Medan våra bilder rullade gick vi runt på mässan och kollade på det som vi var intresserade av; dykning! Vi har nu en massa tips om hur vi ska arrangera vår resa på bästa sätt till nästa jul.

Sen var det alltså dax! Vi tog med oss datorn och våra papper och gick till konferensen. Där fick jag en mikrofon att fästa runt örat, men insåg att släktskapet med elefanten inte finns… öglan för örat var för stor. Så det blev vill att prata utan mick, men det gick bra det också. Jag inledde och sen tog Martin och killarna sin bit. Senior berättade om hur det är att sitta instängd i en bil 10-12 timmar per dygn och hur det är att byta hotell varje dag när man har adhd/tourettes syndrom och inte gillar små utrymmen eller förändringar. Junior berättade om hur det är att vara på safari utan kontakt med omvärlden och att umgås så tätt med familjen under en ganska lång tid. Både var superduktiga!

Tänk att stå där och berätta om sitt handikapp, och verkligen få alla att förstå, när man är 16 år! Han är beundransvärd tycker jag. Har vi bara fått en enda person att förstå mer om adhd, så är det värt hur mycket som helst. Han var verkligen superduktig!

Jag stod lite vid sidan om när killarna berättade och tittade på dem och kände en sån otrolig stolthet. Tänk att de vågar! De står och berättar om vår resa inför okända människor som den naturligaste saken i världen. De fick publiken att skratta och nicka. Mitt hjärta höll på att spricka när jag såg på dem. Mina killar, så modiga och så förståndiga. Hur många skulle våga göra en sån grej i 15-16-årsåldern? Hur många vågar göra en sån grej i vuxen ålder? Så häftigt!

Efteråt kom ett par fram och frågade lite mer och i montern pratade vi med ett par som skulle på bröllopsresa till Tanzania. Jag tror nog att bägge kommer välja vår researrangör och de kommer inte att ångra sej. Jag hoppas vi hjälpt Martin & Rachel lite med marknadsföringen, det är de värda! Vår resa blev helt perfekt, skulle vara härligt att se andra uppleva detsamma.

Nu är grabbarna på avslutningfest med buggkursen, Martin är och handlar och Baileys ligger på min kudde och är så nöjd över att vi är hemma igen. Martin och jag ska äta något när han kommer hem och sen är det bara att invänta sms om hämtning. När jag hämtar grabbarna kommer ”tanterna” att ge mej mängder med komplimanger om grabbarnas dansstil. Det får jag alltid när jag hämtar dem, tanterna gillar mina grabbar 🙂

En himla bra dag helt enkelt!

.

Äventyrsmässan i Älvsjö idag

Äventyrsmässan i Älvsjö idag

Sitter och filar på föredraget som vi ska hålla idag. Det ska finslipas och justeras lite, synkas med powerpointen osv. Jag tror det blir bra, känns så iaf. Sen får ju självklart åhörarna säga sitt…

Tänk att min dröm uppfylldes och slutade i en föreläsning. Det kunde jag aldrig drömma om! Min dröm som började för 5-6 år sedan, som vi gnetade för att få ihop pengarna till. Vi bokade resan ungefär ett år innan vi till slut reste iväg och nu är den gjord. Det känns lite tomt, samtidigt som vi har fantastiska minnen. Å vilka bilder vi tagit. Några har vi förstorat som ska sättas upp i hallen/trappen när vi tapetserat om där.

Jag tror att resan även förstärkt oss som familj. Eftersom Martin är ganska ny i vår familj var resan lite avgörande för hur vi skulle sammaföras som individer och bilda en ny samhörighet. Nu är vi en familj oavsett biologiska band.

Det blir väldigt spännande idag, att höra killarna berätta om sina upplevelser, se åhörarnas ansikten och reaktioner, få frågorna efteråt och att få visa våra bilder som vi är så stolta över. Att locka folk till vår researrangörs monter och ge dem lite extra kredit för en fint arrangerad resa känns också bra.

Ni är självklart välkomna dit; Älvsjömässan kl 16.00!
Men då måste ni lova att hälsa på oss också 😉

.

Tankar kring resan

Tankar kring resan

Så kom vi alltså iväg, på min drömresa. Resan vi planerat i ca 5 år och sparat till i drygt 3 år. Från början var det menat att bli en resa för ett gäng kompisar, men till slut var det bara vi fyra i familjen kvar. Ganska bra tror jag. Vi har fått en oförglömlig resa tillsammans, med många härliga händelser och minnen.

Vi firade jul och sen drog vi. 150 000 kronor fattigare…. var det värt det? Definitivt! Vi har sparat och gnetat, killarna har varit utan månadspeng, vi har sålt av grejer, jobbat extra, önskat pengar när vi fyllt år osv. Å till slut fick vi ihop det. Kanske låter galet att lägga så mycket pengar på en resa, men hellre än rejäl uppelvelse att dela med de man älskar än att bara köpa grejer som enbart har ett materialistiskt värde. Jag vet att vi är ganska ensamma om att tänka så 🙂

Så befann vi oss i Tanzania. När guiden och ägaren från Kilimanjaro Safari Agancy träffade oss var det helt plötsligt på riktigt! Jag skulle äntligen få se alla de där djuren och naturen som man bara sett på tv. Å vi fick minsann se! Redan första dagen fick vi se fyra av The Big Five. Det häftigaste var elefanterna som passerade vår bil med bara någon meter. Dagen efter fick vi se en gepard som åt. Att höra ljudet av krasande när hon tuggade slog allt jag någonsin hört, att vara så nära att man hör en gepard tugga är otroligt häftigt!

Safariveckan var otrolig! Att bara sitta där i bilen och se alla djur, uppleva naturen och ta mängder med bilder kan ju låta långtråkigt. Men vi njöt av varje minut! Vi ville bara se mer lejon, leoparder och giraffer. Ändå fick vi se mycket mer än många andra. Tänk bara: 17 noshörningar! Vi träffade folk som inte sett en enda… bla en stöddig Göteborgare som innan han ens hälsat frågat var vi kom ifrån och konstaterat beskt att vi var från Sveriges baksida… en stund senare såg vi dem stående vid sidan om vägen med en havererad bil… som Stefan Einhorn säger: man ska vara snäll! Därför säger jag inget mer om det…

Att vara på safari är ingen semester! Man går upp vid 7 och är ute hela dagen. Lunchen äts ur en liten medhavd matbox och toaletter besöks när guiden hittar en av de utställda runt om i parkerna. Man får inte vara helt främmande för att kissa bakom bilen med en hyena bakom ryggen. Dessutom byter man hotell varje dag och måste packa smart. Martin som driver resebyrån som vi anlitat var en trevlig bekantskap, han och vår guide Didas åkte med hela första veckan. Efter en vecka så tätt tillsammans lär man känna varandra ganska bra, så jag hoppas att vi kan hålla kontakten på nåt sätt.

På nyårsafton blev vi körda till Arusha Airport för flyg till Zanzibar. Nu började semestern! Vi lämnade Martin från resebyrån på planet, eftersom han skulle vidare till Sverige. Vi kom till ett jättefint litet hotell från början, men eftersom det var lite trassel där så flyttades vi efter ungefär halva tiden. Veckan på Zanzibar var mycket lugnare än safariveckan. Vi var uppe vid 8 på morgonen, badade, solade, kollade in ön och en massa annat och somnade helt uttröttade vid 22 på kvällen. Vi följde kroppens egen rytm och lät den styra oss helt och hållet. Vi hade ingen aning om vad klockan var utan kände när vi var hungriga eller trötta. Skönt att kunna släppa allt för en stund och bara leva.

Vi hade ca 35 grader varmt i skuggan och ungefär detsamma i vattnet. Jag badade faktiskt jättemycket! Men min favoritsyssla är att leta snäckor, att bara gå där på stranden och må bra. Många snäckor blev det… Martin upptäckte nämligen också att det var ganska mysigt 🙂 Martin ja… han har upplevt så mycket den här resan, saker han aldrig gjort förut. Det har varit en förmån att få uppleva och dela allt detta med honom. Första gången han sitter i en liten motorbåt, första gången han snorklar, första gången har ser en paradisstrand osv. Man har ganska många begränsningar som tjock, han har ju vägt 160 kg, och nu som smal måste han ju ta igen allt han missat. Att simma med delfiner tillhör inte vanligheterna även om man är smal, så det var en ny grej för oss allihopa. Så häftigt att se de här stora och smidiga djuren på bara någon meter håll. Junior lyckades ta i dem flera gånger, men då simmade de iväg.

De två veckorna var väldigt olika varandra och kompletterade varandra helt perfekt. Först äventyr – sen avkoppling. Precis som det var tänkt. Resan blev faktiskt precis som jag drömt om. Att vi fick byta hotell var faktiskt ingen nackdel, nu fick vi se en annan del av ön och hotell nr2 var mycket mysigare än det första. Så själva resan var perfekt!

Att jag blev sjuk de sista dagarna är sånt som händer och inget att haka upp sej på. Resten av fanioljen var dåliga i magen då och då, men inget allvarligare. Det enda tråkiga är väl isf att vi tappade en dag på att byta hotell och tjafsa med personalen på första stället. Jag tror att det var där jag blev sjuk, pga deras dåliga mat den sista dagen. När vi kom hem igår upptäckte killarna att de blivit av med ganska mycket pengar, men vi kan inte säga var eller när detta skett under resan. Vi får se vad försäkringsbolaget säger om detta.

Men i det stora hela så har allt varit perfekt! En resa för livet som jag verkligen kan rekommendera andra att åka på. Visst är det mycket pengar, men om hela familjen hjälps åt och man sparar långsiktigt så går det. När man väl sitter där med pengarna kan det iofs vara lockande att renovera badrummet eller något annat, men nu hade vi bestämt oss – vi skulle på safari! Badrummet finns kvar…

Jag trodde att detta skulle bli sista riktigt stora resan med killarna, de är ju stora nu och ska påbörja sina egna liv. Men de vill inte riktigt lyssna på mej, utan planerar för fler upplevelser. Närmast blir det nog en resa till Egypten så att killarna kan ta dykcert. Vi har rest och sett jättemycket och nu vill killarna visa allt detta för Martin och återuppleva allt igen med honom. En av punkterna är att bila i norrland och se midnattsolen. Coolt att killarna har det som en av de översta punkterna tycker jag. Martin har nämligen inte varit ovanför Uppsala… så det är väl dax? Sen vill han visa oss Polen och då är killarna villiga att följa med även om det inte bli förrän om några år. Så vi kommer nog att fortsätta att resa tillsammans, det gjorde ju jag med mina föräldrar. Så varför inte?

Summerar man alltsammans, så kan man säga att jag är mer än nöjd! Vi hade en önskan som uppfylldes mer än väl av vår researrangör. Vi ville ha VÅR resa och fick det precis som vi ville. Vi kunde planerat allt själva med flyg, boende och safari – men då hade det blivit svårare att reda ut trassel på vägen. Nu lämnade vi över till andra, betalade för det och allt förflöt smidigt även vid problem. Vi kan med andra ord varmt rekommendera Kilimanjaro Safari Agency. Tack Rachel och Martin för en oförglömlig resa! Vi ses på resmässan hoppas jag 🙂
.
Jäklar va kallt det är!

Jäklar va kallt det är!

Så är vi hemma igen, efter nästan ett dygn på resande fot. En dryyyg hemresa kan man väl säga, särskilt när magen inte är som den ska… Nä, jag har inte blivit bättre. Det är ganska ok när jag inte äter något, men ca 45 minuter efter intag av mat eller dryck vänder sej magen ut och in helt och hållet. Så har det varit i fyra dagar nu och ont gör det också. Ska testa att småäta lite de närmaste dagarna och då specifikt få i mej vätska och fibrer. Så får vi se… Jag önskade mej en lite lätt magsjuka och blev bönhörd med råge :-S

Vi tog sista doppet i Indiska Oceanen igår förmiddag, taxin hämtade oss strax innan 12. Det var lite strul innan vi kom igenom tullen. VI hade ingen aning om att man inte fick ta med sej snäckor hem och hade en hel del. Hade vi vetat att det inte var tillåtet hade vi självklart inte tagit några, men då brukar det alltid finnas anslag på hotell eller flygplatsen vid ankomst. Men det fanns det inte. När tullkillen fattade att vi inte försökt smuggla och att jag faktiskt var ganska magsjuk vid ögonblicket för kontrollen och vill ha en toa för 10 minuter sen… lät han oss gå med orden att vi inte skulle ta några snäckor nästa gång vi var på Zanzibar. Vi lovade 🙂

15.45 lokal tid gick flyget till Dar er Salaam, sen vidare till Addis Abeba där vi fick vänta på nästa flyg i 4 timmar. 00.20 lokaltid (22.20 sv tid) satte vi oss på flyget till Stockholm, via Rom och landade på Arlanda klocka 9.00. När vi landar säger flygvärdinna fel och berättar för oss att det är 30 minus ute! Alla på planet drar efter andan och inser att nu kommer vi att frysa ihjäl. Men sanningen var att det var 13 minus, inget annat. Min pappa stod reda i ankomsthallen med våra vinterkläder och en varm bil, men frös gjorde vi ändå. En timme senare fick vi en galen hund över oss! Baileys visste inte vilket ben han skulle stå på eller vem han skulle hälsa på. Han hoppade mellan oss och ligger nu och sover helt slut. Vi åt lunch hos mamma och åkte sedan hem och tömde både mage och resväskor. Så nu snurrar första tvätten och resväskorna står redan i förrådet – skönt!

Jag har gått igenom all post, men inte mailen. Kollat lite bloggar och lite angånde nästa vecka på jobbet. Ska skicka veckobrevet till våra medlemmar och peppa dem lite inför nästa vecka. Första vägningen sedan innan jul… kan gå hur som helst. För mej blir det nog något kilo upp, men den här magsjukan kan ju ha hjälpt mej åt andra hållet… imorrn vet vi…

Ska försöka sätta ihop en summerande blogg med tankar och bilder från resan.

.

Bilder från Tanzania

Bilder från Tanzania

Här kommer några bilder från safarin…

En gepard som precis fällt en Tomson-gasell. Hon äter snabbt för att inte ge hyenorna för mycket av sitt byte. Vi står bara några meter bort…

Lejonhonan ligger och spejar efter mat i solnedgången.

Leoparden satt högt upp i ett träd och tittade på oss 🙂

Lilla zebraflickan får trygghet av mamma.

Häftigaste picknick-stället jag ätit på! Runt om oss gick vilda zebror och betade!


Elefanter på rad som passerade vår bil med bara någon meter, otroligt mäktigt!


Lekande barn med hemmagjord leksak och FOPPATOFFLOR!!!

.
Gott Nytt År

Gott Nytt År

Skickar en liten söt giraff-flicka till er. En bild som jag tog i serengetti häromdagen. Hon var så tjänstvillig och gav mej massor med fina bilder.
Det tar alldeles för lång tid att få in fler bilder, så det får bli senare.
Vill med denna bild önska er ett gott slut och en riktigt bra början på det nya året!
Hela familjen hälsar förståss 🙂
Oj! Vicket äventyr!!!

Oj! Vicket äventyr!!!

Det har hänt MASSOR sen i fredags, jag ska försöka återberätta en del…

Planet gick som det skulle, men i Addis Abeba (Etiopien) blev det stopp. Där var anslutningsflyget 4 timmar sent. Så vi fick tillbringa några tråkiga timmar på flygplatsen där. Vi hittade ett internetställe och betalade för en timme, men uppkopplingen var så seg att det knappt gick att göra något. Iaf… Vi kom fram till Tanzania lite senare än tänk, men på flyplatsen gick allt smidigt med visum osv och vi blev hämtade som avtalat.

Efter ungefär en timmes bilresa kom vi till Arusha där vi skulle bo första natten. Hotellet var minst sagt lyhört så sömnen blev inget vidare, men det var bara att se pigg och glad ut kl 8.30 när vi blev hämtade för Safarin.Redan första dagen blev en höjdare, för att inte tala om andra… men vi tar det från början. Det är en bra bit att åka för att komma till den första parken som vi ska besöka; Ngorongoro. Man måste först åka högt upp i bergen för att sen jobba sej ner i kratern. Inte förrän efter lunch var vi nere och kunde börja leta efter djuren. I regnet… för tyvärr regnade det periodvis. Inte något som vi direkt räknat med eller var klädda för, men vi satt ju i en jeep så det gjorde inte så mycket.

Ganska direkt såg vi babianer och sen mängder med olika anitloper, gaseller och hjortar. Zebrorna, gnuerna och första ”Big Five”-djuret; buffel. Efter ett tag dök det upp en noshörning, fantastiskt att få se nr två av ”Big-Five-djuren och dessutom den som är mest sällsynt. Sen dök det upp en till och en till och… till slut hade vi sett 17 (!!!) stycken Noshörningar! Helt otroligt! Efter lite flamingos, ännu mer Zebror och gnuer så fick vi äntligen se Elefanter och var nu upp i 3 av de fem ”Big-Fives”. Elefanterna kom så nära att vi kunde rört vid dem och bilderna jag tog blev fantastiska! Innan vi lämnade parken för kvällen hade vi även fått se Lejon och hade nu bara Leopard kvar av ”Big-Five”. Vilken dag!På kvällen kom vi till en lodge som var jättefin och hade otroligt god mat. Men där var såååå kallt! så det var bara att dra på sej mjukisbyxorna och sen ha dem på sej under natten. Jag kan tänka mej att vi hade kring 10-15 grader ute och ännu kallare inne på rummet. Så det var kallt! Men den natten sov jag iaf supergott och vaknade utvilad.

Efter en god frukost med färsk frukt och pannkaka, satte vi oss återigen i jeepen och tog oss till Serengetti.Vi kom fram vid lunch även denna gång och åt vår medhavda pick-nick-låda innan vi åkte in i parken. Här fick vi åka ganska länge innan vi såg några djur, man måste ganska långt in. Men belöningen kom mångfallt! Först kom SOLEN och det blev varmt. Sen såg vi tre lejon ligga på en klippa och se ut över området. Häftigt! Vi fortsatte in en bit och såg återigen zebror, massor med gnuer och andra djur. Sen kom dagens höjdpunkt! En Geopard som fångat en tomson-gasell. En lång stund stod vi och såg när hon åt, bara 5-10 meter ifrån oss. Detta är verkligen inget som är vanligt att få uppleva, så vi stod där lääääänge! Vi körde vidare och bara en liten stund senare får vi se trädklättrande lejon som ligger på en gren och vilar sej. Vi såg den inte först, så vår guide steg ur bilen och hjälpe en annan bil att meka lite… sisådär 100 meter från ett livs levande lejon! Vi frågade senare om han fått ur bilen om han vetat om lejonet, svaret blen NO WAY! Vi tittade en stund och körde sen vidare, bara för att hamna i nästa fantastiska upplevelse: en Leopard! Den sista av ”Big-Five” och det är bara andra dagen! Där ligger den i ett träd och tittar på oss 🙂

Det kan nästan inte bli bättre! Men när vi en stund senare får syn på Flodhästar är Martin förlorad. Äntligen får han se sitt favoritdjur i sin naturliga miljö. Vi ser dem både på land och i vattnet och tar förståss mängder med bilder. Sen dyker det upp Giraffer, flera stycken och de är jätte nära. Det har precis regnat en skur och himmel och gräs har otroliga färger. Där får jag oxå otroliga bilder på girafferna, på bara några meters avstånd. Känslan är så häftig. Snacka om att få valuta för pengarna! Visst har denna resan kostat väldigt mycket pengar, men allt har klaffat och vi har redan andra dagen fått se så många djur som vi aldrig trodde vi skulle få se. Min drömresa är faktiskt nästan en dröm – men i verkligheten!På kvällen kom vi till en ny lodge, där vi bodde i små hyddor. Utanför hyddan får man ibland besök av både elefant, giraff och lejon. Men det enda vi såg var en lite gasell…

Dag tre, tisdag 29/12, fick vi lite sovmorgon. Vi hade ju lixom sett det mesta och nu var resten bonus. Så vi unnade oss lite ledig tid, annars har vi varit uppe vid 7 och lagt oss ca 22. Det var dax att besöka Hippo-pool! En skitig del av nån flod, full med flodhästar. Martin var i paradiset 🙂 Vi tog mängder med bilder och Martin var med än nöjd.

Efter en regnig lunch, värsta monsunregnet, kom vi till ett fint hotell med pool. Här skulle vi få några timmar ledigt med poolbad och solning, men vädret var inte riktigt på vår sida – så istället satt vi och kollade på bilderna vi tagit. Jag skrev också denna text och redigerade några bilder så att det skulle gå snabbt att skriva bloggen senare på kvällen. Uppkopplingen här i Tanzanias djungler är det nämligen lite si och så med. Jag lyckades kolla mailen i morse från hotellchefens dagtor och lämna ett kort meddelande på Facebook, blogga var bara att glömma… men jag uppdaterar här så fort jag kommer åt. Hoppas kunna lägga in lite bilder snart oxå…

Tills dess: Hakuna Matata!

.