Idag är det vår bröllopsdag! Och förlovningsdag, vi tog samma för enkelhetens skull, men med ett år emellan 🙂

Tänk att det gått 5 år redan, och 6 år sedan Martin friade. Tiden har gått så jäkla snabbt! Vi brukar säga att vi har så himla kul tillsammans och det har vi verkligen. Ibland skulle jag vilja stanna tiden och verkligen njuta av stunden, bara för att med alla sinnen ta in hur bra vi har det.

Någon skrev under en bild som Martin la ut att han såg ut att må så bra och han svarade att det beror på att han har ett arbete han tycker om och ett liv han trivs med. Svårare än så behöver det inte vara, men kan vara svårt att uppnå såklart. Vi har ju alla olika högt ställda krav på vår tillvaro, Martins krav är rätt låga. Å så är det för mej med. Vi har tak över huvudet, mat i magen, kläder på kroppen. Vi har varandra och är hyfsat friska. Å nu har vi även Peppe, vår husbil, som vi är vansinnigt nöjda med.

För mej är det ett under att fira bröllopsdag överhuvudtaget faktiskt. Jag skulle nämligen inte gifta om mej, det var min fasta övertygelse. Å det tog några år av funderingar innan jag började vänja mej vid tanken, sen tog det ytterligare ett par år innan jag fattade att jag var gift 🙂

Det där att vara fast i ett beslut som sedan ändras är knepigt, även om det är ett medvetet beslut. Jag trodde aldrig att jag skulle bli förälskad igen eller bli gammal tillsammans med någon och det hade jag accepterat. Så när Martin nästan bokstavligt talat trillade ned framför fötterna på mej var jag inte mottaglig. Det tog lång tid innan vi såg varandra, nästan sju år faktiskt. Sen tog det bara två veckor innan han bodde hos oss, men sen tog det tid igen. Vi hade varit ett par i åtta år när vi gifte oss, nu har vi alltså varit tillsammans i drygt 13 år och vi har fortfarande lika roligt idag som första dagen tillsammans – om inte roligare.

Vår relation bygger på ömsesidig respekt. Vi försöker inte ändra på varandra eller gnäller på varandra. Vi bråkar faktiskt aldrig och har aldrig gjort. Att bråka tar för mycket energi och är för jobbigt helt enkelt. Många tror nog inte på oss när vi säger att vi aldrig har bråkat, men så är det. Visst kan vi tycka olika, men det leder aldrig till något bråk. Jag konstaterar bara att han har fel och sen är det inget mer med det 🙂

13 år är en rätt lång tid ändå. Vi träffade som vuxna, då har man andra krav än när man är ung. Vi var två personer som vill ha lugn i våra liv, inget drama. Ingen av oss ville ha barn, jag hade mina två och Martin har aldrig önskat egna barn. Men vi hade ju Baileys såklart, vår älskade pälsboll blev vårt kärleksbarn. Å nu finns han inte längre. Nu är det bara vi. Å vi har det bra. Vi har vårt lugnt och kan hämta kraft hos varandra. Vi vet att vi står pall för det mesta, bara vi gör det tillsammans.

Husbilslivet har gett oss en ny tillvaro. Att leva så tätt inpå varandra är en utmaning, men vi gillar det. Att starta en youtube-kanal när man är 50 är kanske inte jättevanligt – men även detta har gett oss en ny dimension. Vi ser oss på filmerna och kan se det andra ser, hur kul vi har tillsammans och att det syns att vi trivs tillsammans. Vi är verkligen oss själva i filmerna, vi slänger käft konstant och skrattar.

Femårig bröllopsdag alltså. Martin friade till mej på vår strand på Öland. För första gången firar vi bröllopsdag på ön, men stranden blir nog en annan. Vi har parkerat högre upp på Öland, i Byxelkrok, samma sida som vår strand men 2-3 mil norrut. Samma solnedgång och nästan samma utsikt ändå, så det blir nog ett glas bubbel på stranden när solen går ner. Så får det bli.

Grattis på bröllopsdagen min allra bästa vän och livspartner. Jag hoppas vi får många härliga år tillsammans och fyller åren med så mycket skoj vi bara kan. Det är en förmån att älska och att älskas tillbaka och det är definitivt inget jag tar för givet. Att vi överhuvudtaget träffades var otroligt, att det sedan blev vi var verkligen mot alla odds – men nu är det vi. För resten av livet hoppas jag.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram