Vi kan inte sluta resa – men kan förändra resandet

Vi kan inte sluta resa – men kan förändra resandet

Jag var på en superintressant frukost med Mattias Klum imorse. Han ska tillsammans med Akademibokhandeln lansera en kollektion med produkter med hans bilder, bla anteckningsblock, pussel och memoryspel.

Det är inte många som imponerar på mej, men Mattias är faktiskt en av dem. Han tar fantastiska bilder, men bryr sej även om djuren och naturen som han avbildar. Han snackar inte bara, utan är otroligt engagerad – på riktigt!

Han är bla hedersdoktor inom det naturvetenskapliga området på Stockholms universitet, ambassadör för Världsnaturfonden och medlem i Världsnaturfondens (WWF) förtroenderåd i Sverige, har varit gästlärare vid Uppsala universitet samt undervisar vid Stockholm Resilience Centre och säkert en massa mer. Då kan man ju tycka att det är en självklarhet att en del av försäljningen av de här produkterna skall gå till tex WWF, men det gör det inte. Inte för att Klum och Akademibokhandeln inte vill, utan för att en massa regler och principer ställer till det. Kollektionen släpps i mitten av november och tills dess hoppas man att allt det juridiska ska vara fixat så att det faktiskt kan bli ett bidrag till något gott. Det finns ju en hel del att välja på.

En fråga som kom upp var om vi borde sluta resa eller om det trots allt är viktigt att vi reser för att inte redan utsatta länder ska drabbas. En knepig fråga tyckte både Klum och vi andra. Han själv reser mycket i jobbet, ofta med flyg, då väljer han att göra det han kan här hemma för att kompensera. Han äter inte kött, handlar närproducerat, kör sällan bil osv. Man kanske inte kan göra allt, men en hel del. Dessutom poängterade han värdet av att ha ytterligare ett syfte med resan. Man kanske inte ”bara” ska åka på semester, utan fundera på vart man åker och vad man kan hjälpa till med där.

Som när vi åker till Gambia. Då tigger vi grejer av våra bekanta, som sedan hamnar i vår by i Soma. Saker som de inte kan köpa själva men behöver. Vi försöker att besöka platser eller projekt som vi sedan berättar om för andra som kanske sedan själva åker dit och bidrar på sitt sätt. Vi besökte bla ett gibbon-projekt i Thailand (har jag för mej) som var väldigt intressant och viktigt. Vi var till ett barnhem på Kap Verde och besökte gummiodlingar på Sri Lanka. Sånt man kan berätta om så att andra också kan besöka dem och på så sätt bidra och samtidigt få ett intressant inslag på semestern.

Jag började rannsaka mej själv när det gäller shopping och insåg att jag förutom en vindjacka, inte handlat några kläder sedan i april. Det känns bra, jag har det jag behöver och lite till. När vi behöver något kollar vi alltid begagnatmarknaden först och säljer förstås det vi inte längre har användning av. Vi äter sällan kött och slänger ALDRIG mat, bara skal faktiskt… vi gör matlådor direkt och får på så sätt aldrig matrester.

Det ska väl vara mina nagellack då som inte är särskilt miljövänliga, det är sååå svårt att hitta! Men numera målar jag ju inte ens naglarna varje vecka… så även där har jag blivit med miljötänk. Plastpåsar har vi inte köpt på flera år, däremot använder vi sopsäckar när vi städar trädgården. Som sagt; man kan inte göra allt – men en hel del.

Slutar vi resa så kommer folk att dö. Ta bara Gambia som exempel, de är beroende av turisterna och den korta säsongen som är. När första skandinaverna landar i mitten av oktober är det årets höjdpunkt, då finns det jobb och arbetskraft kommer till turistområdet från byarna, familjerna har i bästa fall kanske en som får jobb och kan ställa mat på bordet. Under några korta månader finns arbetstillfällen som familjerna är beroende av för att helt enkelt inte svälta ihjäl. Att Thomas Cook gått i konkurs är en katastrof i bla Gambia.

Så visst ska vi fortsätta att resa, men vi ska göra det ansvarsfullt. Ta tåget om vi kan, hjälpa till på plats, kanske utbilda lite folk både här hemma och dit vi åker i miljötänk. Supporta och lyfta fram bra och intressant projekt. Inte bara åka på en slapp solsemester, utan ge den lite mer innehåll. Det är inte ens jobbigt, bara intressant och ger en bra känsla i magen.

För om inte naturturismen kommer till tex Borneo, då kommer pengar inte längre att satsas på tex regnskogen. Eller om folk slutar att besöka Bergsgorillorna i sin naturliga miljö, då kanske det inte finns några pengar till slut till att rädda dem. Turisterna är ju ändå inte intresserade… Så vi måste fortsätta att intressera oss och resa, men tänka en gång till. Kanske de där volontärresorna som jag bubblade om förra veckan kan vara något för fler än mej?

En knepig fråga, men väldigt intressant.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *