För mej är det viktigt att ha roligt och att känna mej respekterad. Det är detta jag försökt förmedla till mina barn och jag tror att jag lyckats. Vi har väldigt kul tillsammans i vår familj och respekterar varandra.

Vi skrattar mycket och trivs i varandras sällskap. Vi pushar, stöttar och tröstar. Att känna att man hör hemma är otroligt viktigt, att tillhöra en gemenskap där man kan vara sej själv. Den känslan försöker vi även få andra att känna och det tror jag också att vi lyckas ganska bra med. Varför skulle annars mina extra-ungar hänga sej kvar hos oss?

Att ge ett litet barn en trygg bas, en fast grund att stå på är jätteviktigt. Om det lilla barnet ska kunna utvecklas, våga chansa och misslyckas – resa sej igen, knyta kontakt med okända och våga utsätta sej för nya situationer och utmaningar så måste det känna sej tryggt från början. De måste kunna lita på att någon älskar dem även om allt går åt skogen och att någon står bakom och visare dem vägen framåt vid ett misslyckande. Hur ska man annars våga chansa eller prova igen?

En ung kille eller tjej som inte är trygg i grunden har väldigt svårt att lita på en annan människa. Han eller hon kanske aldrig har känt sej älskad för den h*n är. Att bara bli bekräftad för det man åstadkommer och inte den man egentligen är, kan vara förödande. En sån person är så bekräftelsehungrande att det kan vara skadligt. Jag har varit sån och är till viss del fortfarande. Med Martin har jag kunnat bearbeta detta, som för mej varit ett stort problem, och nu tycker jag själv att jag kommit ganska långt. Jag kan inte förstå varför jag är älskad, men jag kan acceptera det.

Det är därför det är så otroligt viktigt för mej att alla runt omkring mej känner sitt egenvärde, känner sej älskad och känner sej respekterad. För den man är – inte för det man gör!

.