Bläddra efter
Månad: februari 2010

Då är det gjort!

Då är det gjort!

Nu är det oficiellt; jag har lämnat alla mina uppdrag inom föreningslivet och politiken. Alla berörda har nu fått ett mail med min avgång och orsaken till den. Å det känns skönt!

Jag är inte en sån människa att jag behöver förverkliga mej själv genom ordförandeposter eller andra högre instanser. Jag vill JOBBA med frågor som jag anser är viktiga och som jag tycker behöver belysas. Bla frågorna kring barn med särskilda behov och ungdomar som har det trassligt. Ordförande i Astma och Allergiföreningen blev jag enbart för att lösa deras porblem under en period, då man hade ett lågt antal medlemmar och ingen styrelse. Hela familjen har iofs astma och allergier, men det är ingen fråga jag brinner för. Jag gjorde det för att vara schysst.

Igår fick jag veta att det kommit klagomål på mej och årsmötet ställdes in. Då insåg jag att det är läge att göra sej av med alla ”ryggsäckar” på en gång. Har jag inte folks förtroende är jag den första att göra rätt för mej och lämna min post. Jag kan ju inte sitta där och låtsas som att allt är bra, då är det bättre att någon annan tar över. Då passade det bra att även meddela mitt parti sedan 12 år tillbaka att jag lämnar detta också.

Så två olika mail har gått iväg till en massa folk. Människor som jag haft ett nära samarbete med, som jag litat på och som jag trott litat på mej. Nu inser jag att jag varit ganska naiv och blåögd. Jag vill verkligen lita på folk och har alltid gjort det, men man kanske ska vara lite mer beredd på att folk faktiskt inte alltid är ärliga mot en? Så bort med de rosa glasögonen!

Igår mådde jag verkligen dåligt och var riktigt ledsen. Idag känns det mycket bättre. Jag kommer att vara helt ledig fram till 15/8 från föreningeliv och politik, sen får vi se vad som händer.

.

Jäkla kilon!

Jäkla kilon!

Martin och jag hade bestämt att vi skulle ta tag i vikten igen i måndags. Å hur gick det med det då? Åt skogen, kan man väl säga 🙁

Måndagen var ett kaos, sista vicket på Kungsgatan och jag var stresssssad. Tisdag och onsdag gick bra, men sen var det en riktigt pestig torsdag och lunchdate som var kul men ganska onyttig. Fredagen var helt ok, för att lösas av med en helg i en simhall med snabbmat under två dagar.

Dålig mat + ont i benet (inga promenader) = 0,7 kg upp!

Jäkla skit! Nu har jag återigen alldeles för många kilon på min lilla kropp för att jag ska må bra. Nu är det 4,6 kilo som ska bort igen, jag som bara hade 1,2 kvar… att det ska vara så svårt!!!

.

Vad kan det vara?

Vad kan det vara?

Jag har haft ont i benet i flera veckor nu, måste nog snart kolla upp det… Men först tänkte jag kolla med er om ni kanske har någon bra teori om vad det kan vara?

Jag har ont högt upp i vaden, strax under knäckvecket på höger bens baksida. Det är inte svullet, rött eller varmt. Det syns ingenting. Det gör inte ont vid beröring, vridning eller tryck. Men så ont vid belastning att jag knappt kan gå. Värktablett hjälper en stund. Vila hjälper också, så på morgonen är det ganska ok för att på kvällen göra ont som f-n.

Har ni varit med om nåt liknande? Vad kan det vara tro?

.

Senior vann ett silver!

Senior vann ett silver!

Senior skjuter luftgevär, det har han gjort länge. När man fyller 16 är det dax att börja stå och skjuta – DET är svååååårt! Idag hade han sin första tävling som ståskytt. Han fick välja vem som skulle följa med honom och valde sin skytteledare, vi blev bojkottade :-S

Imorse när vi åkte iväg med Junior hann jag prata en stund med honom. Då var han så nervös att han hade ont i magen stackarn. Men han kunde ta det lugnt på förmiddagen, mormor kom och pysslade om honom en stund innan skjutledaren kom och hämtade honom.

På eftermiddagen ringer han och berättar att det gick ganska bra och att de ska vänta till prisutdelningen för säkerhets skull. Efter en bra stund ringer det igen – ”Jag vann silver!” Coooolt! Första tävlingen och han förlora med ETT poäng… men han var inte ett dugg ledsen för det 🙂

Vi var på simtävling med Junior. Upp redan kl 6.30, åkte hemifrån 7.20, plockade upp hans tjej och halkade iväg mot Haninge. Det var HALT! Kom fram till en mycket tom simhall… det visade sej att vi var där en timme för tidigt! Junior hade sett fel på tiden! Vid den tiden en lördagmorgon är sånt inte kul! Men men, efter lite mutter, stånk och stön, satte vi oss och fick på så sätt en bra plats iaf. Junior har varit sjuk hela veckan och hans tider drog knappast ner något större jubel. Men imorrn är det dax igen och då simmar han grenar han tycker bättre om och har flera medaljchanser. Det går som det går… Senior är iaf lycklig 🙂

.

Familjen Annorlunda

Familjen Annorlunda

Har ni sett det där programmet med de stora barnfamiljerna? Familjen Annorlunda? Nog för att det inte är så vanligt med stora barnkullar, men hur intressant är det igentligen? Jag har inte sett det så många gånger, men jag har hört diskussionerna. Någon sa ”jag ska aldrig mer gnälla på mina fyra barn när vi flyger efter att ha sett familjen med 8 barn klara det galant”.

Vad utmärker då en annorlunda familj? Är det bara att ha många barn eller finns det fler ”annorlunda-heter”? Jag vill nog hävda att ALLA familjer är annorluna på nåt sätt, eller iaf speciella. Vi har en massa sjukdomar i vår familj, någon annan har en hemmaförälder, en tredje kanske har två mammor i familjen.

Jag skulle vilja se en tv-serie med en blandning av detta. Ta tex tre-fyra familjer, en med många barn, en med något handikapp, en med två mammor eller pappor och en med en ensamstående förälder. DÅ först skulle vi kunna få en härlig blandning och verkligen se hur det kan se ut i annorlunda familjer. MEN jag tror inte att någon kanal skulle våga ha en tv-serie med varken handikappade eller två mammor… tyvärr. Det är nog lite för kontroversiellt än. Vad tror ni?

.

Äntligen lite tid!

Äntligen lite tid!

Efter två veckor med alldeles för hög hjärtfrekvens är jag äntligen ledig! De senaste veckorna har varit riktigt tuffa, men det visste jag innan. Jag visste också att det sen skulle komma en ledighet på 3,5 dag, varav två ska tillbringas i en simhall. Det är ganska bra att sitta fast på en simtävling, då kan man nämligen inte göra tusen grejer samtidigt. Man MÅSTE koppla av.

Igår sa jag till Martin att jag inte ville ha några ”måsten” idag. Jag ville sova länge och sen fixa saker utan tidspress. Å så ska det bli! Jag sov till 8.30, kanske inte så länge – men jag sov sååå gott! När vi åt frukost tittade vi på inspelade ”Mästarnas Mästare”. Undrar om inte Sjöberg vinner hela kalaset? Bra på att psyka är han iaf…

Junior har fått till uppgift att fixa nästa veckas matsedel. Senior fixade förra veckans, å det blev jättebra. Nu ska vi se hur Junior klarar det 🙂 Ikväll hoppar vi över all matlagning. Jag vill ha skaldjur och det verkar ha gått hem hos den övriga familjen också. Junior ska inte träna och Senior jobbar, så vi behöver inte ut och köra nåt ikväll. Alltså kan jag sätta tänderna i kräftor eller nåt annat gott och ta ett glas vin till. Yummie!

I övrigt blir det att skicka veckobrevet till våra medlemmar, ringa några samtal och tvätta lite. Handla ska vi också göra, åker till Kungens Kurva och kollar läget lite idag. Men ingen tidspress! Allt får ta den tid det tar. Idag är det VVS, våga vägra stressa!

.

Nåt positivt!

Nåt positivt!

Blev uppringd av Botkyrka Byggen igår igen… den här gången av den vikarierande bovärden. Han ville berätta att renoveringen av hallen sätter igång på måndag och att han själv fixar alla småfel oxå på måndag. Schysst!

Igår var Martins föräldrar här, de åkte tillsammans med Martin till Botkyrka Byggens kontor för att välja tapeter till sovrummet och skriva avtal om de åtgärder som ska göras. Så nu kan de snart se fram emot ett nytapetserat sovrum och en snygg parkett också 🙂

Istället för 140 kr får de nu betala 16 kr för parkettjobbet! Det är en ganska stor skillnad när det ska betalas i 12 år, 12 månader om året… Så de är både nöjda, glada och tacksamma för att jag orkade ta fighten åt dem. Det är väl tur att man kan vara till nån nytta?

Iaf nåt positivt. I övrigt känns allt rätt grått och trist 🙁

.

Är trött…

Är trött…

Ni vet hur det är att var sådär trött så det känns ända in i benen. Sådär så man knappt orkar lyfta ett finger eller tänka en enda tanke till. Så känner jag idag. Det finns egentligen ingen orsak, jag orkar bara ingenting. Känns som jag går i lera och som om det finns gyttja i hjärnan.

Klart att det här med svärföräldrarnas lägenhet tagit en del kraft och jag har jobbat lite mer än normalt. Har också ett litet problem nästa vecka, då det är årsmöte och jag inte har någon direkt styrelse att välja… så jaaa, det finns väl kanske lite grus i maskineriet kan man väl säga. Men så här trött borde jag ändå inte vara.

Tror det hänger ihop med vintern. Tycker absolut inte om vinterhalvåret. Nu är det ju ändå ljust och fint ute, å det är iaf bättre än mörkret i november. Men kan vi inte det här nu? Kan inte den där jobbiga snön försvinna nu? Jag har gjort nåt med benet, så det gör ont i vaden strax under knät – har gjort ont några veckor nu. Det gör det ju knappast lättare att ta sej fram på oplogade gångvägar.

Nä, bort med snön, fram med sol och värme. Tänk att få gå barfota igen och ha bara ben, slippa vinterjackan… suck! Bara 4 månader kvar till ungarna får sommarlov igen… känns som en evighet just nu.

.

Så är datorn lagad :-)

Så är datorn lagad :-)

Nu har vi en fungeande dator igen! Ja, alltså… vi har ju haft vår laptop som fungerat hela tiden, men den stora datorn kom det nåt virus eller nåt i, så den gick knappt att använda. Martin blåste rent hårddisken och installerade om allt och nu funkar den klockrent!

Att man är så beroende av datorer, ganska hemskt faktiskt. Jag vill gärna läsa nyheterna, mailen och kolla en del bloggar varje dag. Just nu är det dessutom årsmötestider och en hel del papper som ska sammanställas. Alla dokument har legat i stora datorn och inte gått att jobba med, så nu börjar det bli brådis att få ihop allt tills på måndag då årsmötet är. Så ja, jag är ganska beroende av att min dator fungerar.

Däremot spelar jag aldrig, lägger inte ens patienser. Resten av familjen har sina spel som de sitter med då och då. Eftersom den trasiga datorn är huvuddator så har den gjort alla andra datorer i huset långsamma och det har hörts en hel del grymtanden från ffa äldste sonens rum. Han är nog den som tyckt att detta varit jobbigast. Han är i perioder riktigt databeroende, så det har varit skitbra för honom att det inte har fungerat. Senior är som sagt periodare, han kan spela jättemycket dataspel under en period (tills jag bryter) för att sen inee spela alls på en lång period. Jag ser när det blir för mansikt och säger till, då känner han oftast att jag har rätt och lägger av.

Nu fungerar iaf allt igen, efter 3 veckors strul. Så idag ska jag fixa alla papper som jag ligger efter med. Tur man bor ihop med en datatekniker 🙂

.

Grupper på Facebook

Grupper på Facebook

Jag trodde folk hade blivit lite mer restrektiva med att gå med i olika grupper på Facebook när det visade sej att grupperna byter namn lite hur som helst, men inte…

Just nu går många med i grupper med namn som ”kan den här lyktstolpen får fler röster än Mona Sahlin” eller ”Kan det här kärnkraftverket får fler röster än Maria Wetterstrand”. Jag tycker det är oförskämt att starta eller gå med i grupper av den här sorten. Framförallt tycker jag att den som själv gnällt på att folk blir kränkta på olika ställen, INTE ska vara med i en sån grupp. Då tänker jag på alla dem som tyckte det var hemskt att man på pridfestivalen kastade pil på en bild av Alf Svensson, dåvarande ledare för Kristdemokraterna.

Jag tyckte den kampanjen var skitdålig och kränkande. Inte det bästa sättet att diskutera en fråga på om man vill bli tagen på allvar. Att nu samma människor som gnällde då, går med i dessa grupper har jag mycket liten förståelse för. Oavsett var det görs, så ska man inte kränka folk!

Gå ur de där grupperna! Bara för att man har en ledande postion och åsikter som alla inte håller med om behöver man inte ta att bli kränkt och förlöjligad. Det liknar ju värsta sandlådan!

.

Date med Botkyrka Byggen

Date med Botkyrka Byggen

Blev alltså uppringd av en trevlig herre från Botkyrka Byggen igår. Idag klockan 11 var det dax att träffa honom. Jag var där 3 minuter innan utsatt tid och då var han redan där tillsammans med en vikarierande bovärd. Bra!

Jag fick veta att den förra hyresvärden inte flytta frivilligt och att man haft problem med henne. Hon har bott i lägenheten i 7 år tillsammans med sina två hundar och har inte varit den enklaste hyresgästen. De fick flytta ut hennes grejer, det vägrade hon att göra själv. När jag sa att nycklarna nog inte borde ha getts ut till Martins föräldrar, förrän lägenheten blivit städad, höll de med. De borde sluppit se förödelsen.

Vi gick igenom lägenheten och alla brister. BB ska fixa sånt där smått som lösa kontakter, sätta dit gardinfästen, ny brevlåda och lite annat som jag påpekat. Detta ska göras omgående. De kommer också att spackla och tapetsera hallen kostandsfritt, samt byta alla dörrar till nya fräscha.

Vill vi ha golvet fixat i vardagsrummet och tapetserat i ett av sovrummet, då får vi betala. Men det handlar inte om några 50+ 140 kr per månad i 8 resp 12 år, utan kanske hälften. Vi ska få offert på detta inom kort. Så jag tror att alla blir nöjda i slutändan.

De var iaf tillmötesgående och sa också att de såg brister i sin egen handläggning. Så jag hoppas detta ska gå fort att fixa, så Martins föräldrar kan börja flytta in. Skönt iaf att ha blivit tagen på allvar och att de lyssnat på oss och tagit till sej av det vi sagt. Nu är det bara att vänta på offerten.

.

Det är över!!!

Det är över!!!

Mitt vikariat på Kungsgatan är sluuuut!!!Så skööönt!!!

Visst gav det mer slantar i kassan, men fy villken ångest det å andra sidan också gav mej. Förra måndagen hade jag oroat mej två dagar i förväg, idag hade jag bara oroat mej en dag innan. Så illa tycker jag om att jobba där. Men vi behövde pengarna (eftersom jag ju tydligen är pengagalen…) och jag ville ställa upp för en schysst kollega som var i knipa. Idag när jag skulle gå var jag såååå lättad och det kändes såååå skönt när jag stängde dörren till lokalen. Då var jag jättetrött och orkade knappt ta mej till tåget. När jag sedan fick träffa ”mina” medlemmar blev jag genast pigg igen – dom är verkligen toppen!

Vid lunch fick jag lämna över allt i kassan till Martin. Min mobil ringde och jag såg att det var ett Tumba-nummer… spännande! Å det var precis det jag ville: Botkyrka Byggen! En väldigt trevligt man som ville träffa mej snarast möjligt och gå igenom lägenheten. Så imorrn kl 11.00 ska vi ses där, så får vi se vad som händer. Han lät iaf inte omöjlig, så det ska nog bli bra. Håll tummar och tår!

Nu har vi ätit, jobbat klart och skickat beställning på material och godis till lagret. Även om klockan bara är barnet så ska jag sååååva! Är skittrött ju! Man blir det av att jobba 12 timmar och träffa 150 personer som alla ska ha samma service. Bara tre dagar kvar, sen är det helg igen!

.

Baileys 3 år!

Baileys 3 år!

Idag blir vår bebis 3 år! Han ska alltså vara”vuxen” nu…

Baileys kom in i vår familj när vi behövde honom som bäst. Jag hade två oroliga grabbar här hemma som bråkade mycket med varandra. Men när vi startade ”projekt hund” lugnade allt ned sej på ett mirakulöst sätt. Då hade vi varit på Bup och en massa annat, utan att kunna lösa något. Att däremot ha en gemensamt mål att sträva efter fungerade!

Killarna fick samla pengar till sin ”del” av hunden, de fick läsa på om rasen, valpar och allmän skötsel. Vi var alla väl förberedda den dag då Baileys hämtades hem för att bo hos oss.

Tyvärr skulle det visa sej att vi fått en ganska jobbig rackare… han var svårt att dressera och hade magkatarr. Jag tvivlade på mit ledarskap, men fick höra av ”proffsen” att han var en svår hund. För ungefär ett år sedan tog vi beslutet att kastrera honom och han förändrades totalt. Magkatarren är borta och han lyssnar på vad vi säger! Han är världens goaste kille som vi aldrig vill vara utan.

Just nu ligger han o min säng med huvet på kudden och täcke över sej och soooover. Han har ingen aaaning om att han fyller år, men idag får han biff till middag!

.
Bläää för krånglande datorer!

Bläää för krånglande datorer!

Vår ”huvuddator” började krångla för ungefär 3 veckor sedan. Slår man inte igång den så fungerar alla andra datorer bra och bredbandet går i den hastighet det ska. Slår man igång den så går det lååååångsamt!

Detta har gjort oss alla halvt galna, eftersom det hackar när man ska betala något och avbryts mitt i eller laddar sidor så långsamt att man aldirg får upp dem osv. Mail har knappt gått att hämta. Vi har en sk ”dongel”, alltså mobilt bredband som iaf jag använt istället och som har funkat ok. Men detta har inneburit att man inte haft koll på mail eller vad man lyckats betala mm. Så irriterande!

Problemet är att vi inte hunnit göra något åt det heller. Martin har letat efter felet, på den pyttelilla tid han haft över – men inte hittat något. Virussökningarna har gått i varandra utan någon större framgång. Till slut bestämde han sej för att rensa hela hårddisken, problemet var bara att jag behövde rädda mina mail. Efter att ha flyttats några gånger har de tripplat sej själva (alla fanns i tre kopior alltså) och var upp i sisådär 15000 stycken… Så först var jag tvungen att rensa ”lite”. Detta har gjorts lite då och då under veckan och nu finnas ”bara” 1000 kvar ungefär.

Så idag har Martin lyckats rädda mailen och för nu över allt annat till en extern hårddisk och sen ska hela apparaten rensas för att få nytt operativsystem och annat som tydligen behövs. För mej är detta rena grekiskan. En dator ska bara fungera, punkt slut. Trasslar den – ropar man på hjälp! Efter de här frustrerande veckorna vill jag ha tillbaka en fungerande dator som jag kan JOBBA på. Nog för att laptop är en bra pryl, men det är ingen ”riktig” dator!

Så det ska bli så skönt att få ordning på burken, så man kan jobba normalt igen och har tillgång till alla dokument. Tur man bor med en datatekniker 🙂

.