Bläddra efter
Månad: november 2011

Besviken

Besviken

Att se sitt barn besviken/sviken är svårt och man vet inte riktigt hur man ska lindra eller trösta. Jag vet anledningen till mitt ena barns smärta, men kan inte göra mycket åt den. Den smärtan som nu övergått i en slags tyst sorg och kanske tom förnekelse. Jag låter honom bara vara, han vet att jag finns här för honom vad som än händer.

Att själv bli besviken eller sviken är självklart också svårt, men betydligt enklare. Det som stör mej mest just nu är en person som verkar vilja förstöra vår nominering till Tv4. Denna ”någon” verkar så pass avundsjuk på vår huvudperson att h*n är beredd att sabba allt för oss. Allt är negativt och denna negativa inställning sprids till andra som jag hoppas inte tar illa vid sej. Det känns som att hur jag än gör så kan det bli ännu värre, därför håller jag truten. Jag låter helt enkelt denna persons anhöriga ta striden. Skulle allt gå åt skogen är det ändå jag som framstår som den stora idioten i Tv4´s ögon.

Jag förstår inte varför någon vill sabotera ett uppvaktade för en annan person. En person som precis ALLA älskar! Är det avundsjuka? Bitterhet? Jag vet inte. Jag önskar bara att denna person kan vara tyst och låta oss andra vara. Även om h*n inte tycker att idén är bra så kan h*n väl bara låta bli att lägga sej i.

Som Stampes mamma sa: Har man inget snällt att säga ska man vara tyst.

.

Lite låg…

Lite låg…

Allt kan man inte skriva här. Saker och ting händer som är privata och som ska vara privata, men det som hänt har fått mej lite ur balans och jag är på lite dåligt humör. Det kan jag iaf säga  🙂

En av sakerna som irriterar mej och som jag kan skriva om är att jag fått fel lön från Kommunen. Jag är ju kontaktperson för två personer och får regelbundet lön för detta. Nu fick jag helt plötsligt utbetalning som familjehem och bara halva beloppet! Jag försökte ringa i fredags, men då hade löneansvarig ledigt. Igår ringde jag igen och fick ringa nästan hela dagen för att till slut komma fram. Då får jag veta att kommunen lagt om sitt lönesystem och att hon inte hade en aaaaning om vem som var ansvarig för min del. Idag ringde hon upp och sa vem jag skulle prata med och att han redan tagit tag i mitt ärende. Så nu ska jag tydligen bara vänta på att få mer pengar på kontot… jag ger honom TVÅ dagar! Vi har redan en ansträngd ekonomin, detta gör det knappast bättre. 

Det strular lite med min nominering till Kvällen Är Din, men inget som inte går att lösa hoppas jag. Jag hoppas bara att ingen försäger sej… Då kommer jag att framstå som en stor idiot i väldigt mångas ögon. Det är lättare att fixa överraskningar själv lixom. Att få skit för att man gör saker för folk gillar jag inte – så jag funderar på att bli lite mer egoistisk. Det verkar enklare på nåt sätt. Att bara göra saker för min och min familjs skull, som de flesta andra. Låter ganska skönt, men är inte riktigt jag lixom. Men jag ska försöka, det ska jag verkligen!

Vädret är skittråkigt och jag är bara grinig och trött. Men idag fick jag sov ut ordentligt! Så nu ska jag väl vara lite piggare iaf. Jag vill ha lördag och ledigt!

.

Ny fettdiet… gamla Viktväktarna!

Ny fettdiet… gamla Viktväktarna!

Paulun har gjort om LCHF till LCHQ och när man kollar lite närmare på den dieten är den väldigt lik Viktväktarnas program. Varför uppfinna hjulet en gång till? Den gamla GI-gurun har helt plötsligt förstått att kroppen även behöver kolhydrater och att läkarna nu börjat avråda folk från att använda framför allt LCHF. Hjärnan klarar det helt enkelt inte. Att man som Paulun påstår även omvandlar fett till muskler är ju förstås helt fel! Man får inte muskler bara av att äta annorlunda – det måste man faktiskt träna för att göra…

Så nu är vi där igen: man får äta allt, men inte hela tiden eller hur mycket som helst. Så har VV alltid fungerat och kommer alltid att fungera. Å jag hävdar igen att man inte kan äta mer än man gör av med, oavsett vad man äter. Sunt förnuft och gammal kunskap helt enkelt.

Å ni som är intresserade av Viktväktarna ska absolut göra ett besök i någon av våra klasser nästa vecka. För då händer det grejer!

.

Besiktad!

Besiktad!

Då var man besiktad på Kvinnokliniken i Södertälje, så får vi se om/när man blir godkänd…

Dr Kompis skickade remiss till kvinnokliniken senast jag var hos honom. Remissen gällde om jag kan få bränna slemhinnorna i livmodern för att slippa pms och mens. Så idag var jag där, det går fort att få tid ibland  🙂

Medan vi satt och väntade träffade vi en bekant och hennes man. Vi pratade och fick veta att mannen har cancer i tarmen och levern och nu går på behandling. Än en gång blev vi påminda om hur skört livet är och att vi måste ta vara på varenda minut. Det blev ett bra samtal om ett väldigt jobbigt ämne och jag är tacksam att läkaren var lite försenad så att vi kunde prata klart.

Så var det min tur. Martin var med in och vi berättade om mina problem. Sen fick han gå ut medan hon undersökte mej. Jäklar va ont det gjorde när hon skulle ta alla prover! Det är inte skoj alls att vara kvinna faktiskt! Det hon kunde se var iaf att allt ser bra ut, inga myom eller cystor. Jag är alltså förmodligen en lämplig kandidat för de behandlingar som finns. Hon försökte få mej att överväga hormonspiral och jag lovade att tänka på saken. Men jag tror ändå att jag avstår och chansar på att bränna istället.

Fördelar med spiralen är att den är enkel att sätta in och sen slipper jag ”förmodligen” både pms och mens. Men det är inte säkert… Nackdelen är att jag blir knäpp av hormoner och går upp i vikt. Dessutom kan den kännas och kroppen kan stöta bort den å då är vi på ruta ett igen. Det känns lite läskigt att ha något i kroppen, som inte behöver vara där…

Fördelen med att bränna är att man gör det en gång och sen behöver man inte bry sej något mer. Alla symptom och mens försvinner. Nackdelen är att man måste sövas och att det känns lite efteråt. Dessutom blir man steril, men det spelar ju inte mej någon roll.

Jag behöver inte bestämma mej förrän hon har fått alla provsvar och ringer mej om ca 3-4 veckor. Men jag tror att jag vet vad jag vill göra. Så inom en snar framtid kommer jag att få ett helt nytt liv! Tänk att slippa må dåligt och slippa blödningar, vilken dröm! Konstigt att inte fler gör detta. Det borde vara varje kvinnas rättighet att höja livskvaliteten tycker jag! Har man inga problem är det ju förstås en sak, men för hur många är det helt smärtfritt egentligen? Men man vet ju inte vilka alternativ som finns eller var man får hjälp. Så jag uppmanar alla kvinnor som tycker att pms och mens är ett problem att faktiskt ta hand om sej själva och leta upp de alternativ som finns och få hjälp till ett bättre liv. Det är vi värda!

Nu håller jag tummarna för att detta ska gå fort. Det skulle vara härligt att må helt bra till sommaren  🙂

.

Jodå, jag lever :-)

Jodå, jag lever :-)

Det bidde inget inlägg igår. Jag hade varken lust eller tid… så blir det ibland  🙂

Dagen började med att Junior åkte och tränade kl 8 och när han var klar kl 10 drog vi direkt till mina föräldrar. Där lämnade vi Junior och Baileys medan vi åkte hem till Dr Kompis. Där fick vi fika medan vi tog reda på lite grejer om den där nomineringen till Kvällen Är Din. Vi måste ha tag på lite släkt och vänner till huvudpersonen för inspelning av reklamjinglar nästa vecka. Det tog lite längre tid än vi tänkt oss, så vi var inte tillbaka hos mor och far förrän vid 12.

Då tog vi med oss Junior in till stan. Vi åt lunch på Bamboo Palace och lullade runt på stan i flera timmar. Vi tittade mest men några julklappar köpte vi. Jag var på jakt efter en grej till min kusin som jag sett på nätet men ville kolla in IRL innan jag slog till. Nöjda och belåtna och 12 000 steg senare åkte vi hem, hämtade Baileys och tillbringade resten av kvällen i tv-soffan. I reklampauserna fixade vi klart Mandisens julklapp och pratade med lite folk som ska spela in de där jinglarna. Kvällen blev lite som gott och blandat lixom…

Vi fick rapport från Senior som är i Kinna och skjuter, att allt gått bra och att laget eventuellt fått med sej en bronsmedalj hem. Han var jättenöjd med sin egen insats, trots att han själv inte placerade sej jättehögt upp på resultatlistan. Kul har han iaf haft!

I morse regnade det, men vi tog vår VV-promenad ändå. EN hel medlem vågade sej ut i ruskvädret, så vi nöjde oss med 3 km idag. Men när vi åkte hem tog medlemmen ett varv till utan oss   🙂

När vi kom hem hade Junior precis lyckats ta sej ur sängen. Vi tog det lite lugnt och sen åkte vi till mamma och pappa och åt lunch. Efter lunch gick Junior till Mandisen och vi åkte hem. Baileys ligger på mina fötter och sover, ska nog lägga mej på soffan och mysa med honom och en kopp te. Vädret tillåter såna aktiviteter idag. Det blåser så det viner i knutarna och skräpet på altan flyttar sej med vindarna. Borde nog åka till sopen…

Vi har haft en otroligt skön helg! Precis som en helg ska vara; lugn, en del fixat, skrattat och bara mått gott. Idag är det första advent även om det inte ser ut så ute. 10 plusgrader och regn… jaja… hoppas ni har en riktigt fin 1:a advent ändå  🙂

.

Klart!

Klart!

Vi har hållit på precis hela dagen, men nu är det klart!

Jag började byta gardiner strax innan lunch. Dessa kom jag åt utan hjälp och kunde göra allt på egen hand. När Junior kom hem från skolan, hjälptes killarna åt att plocka upp alla plastbackar med julgrejer från källaren. Efter våra två översvämningar ligger allt väl packat i plastbackar en bit upp från golvet för säkerhets skull.

Tror det var sex fulla backar med grejer plus plastsäcken med julgranen som landade i vardagsrummet. Det kändes som jag badade i julgrejer till slut. Men back efter back tömdes och medan de andra hjälptes åt i köket, så började det bli ordning bland alla tomtar.

Julsånger och pepparkaksdoft blandades med doften från lussebullarna. Junior och Mandisen satt ihop pepparkakshuset och fnissade tillsammans. Där nånstans fick jag riktig julkänsla och kunde riktigt njuta av känsla att allt är lugnt i vårt liv just nu. Senior drog iofs iväg på tävlingar till Göteborg på eftermiddagen, men alla mår bra och är nöjda och då är det ju helt ok att vi är på varsitt håll.

Lagom när första plåten lussebullar tog ur ugnen kom mina föräldrar hit ”barasådär”… eller hur? De visste precis vad vi gjorde  🙂  Medan de var här fick jag även granen på plats och klädde den. Så nu är allt på plats och de tomma backarna tillbaka i källaren. Om sisådär 6 veckor ska allt bort igen. Under tiden sitter vi här och myser och väntar på julafton. Klapparna ligger redan under granen  🙂

 .

Äntligen får jag julpynta!

Äntligen får jag julpynta!

Den här fredagen är årets bästa! Idag är det nämligen dax att baka pepparkakor, sätta ihop pepparkakshuset och julpynta! Senior drar till Göteborg på skyttetävlingar, men Junior, Mandisen och Martin är taggade till tänderna för att hjälpa mej. Baileys är lyckligt ovetande, än så länge…  🙂

Jag hade tänkt att ta hit Farmor så hon kunde vara med och baka lussebullar med oss, men hon orkar inte riktigt. Är man 91,5 år så är man. Å andra sidan finns det pigga människor som är 100, tror inte jag vill bli så gammal faktiskt. Farmor tror numera att hon bor på hotell. ”Det ska personalen göra” säger hon så fort man ber henne om något, inte ens sängen kan hon tydligen bädda själv längre. Men så kan man väl få ha det när man blir gammal? Lite inbillad lyx på gamla dar  🙂

Farmor bor på ett kommunalt äldreboende som funkar bra. Hon får den hjälp hon behöver, även om hon påstår att hon inte får den. Vi bryr oss inte så mycket om i vilken regi boendet är, bara det funkar och Farmor mår bra och får den omvårdnad hon behöver. Det finns bra och det finns dåliga exempel både på privata och kommunala vårdformer. Vi vill ha BRA omvårdnad och stuntar i VEM som ger den.

Eftersom Farmor inte orkar vara med får vi väl åka över med lite bullar till henne istället. Men då får vi åka lugnt, eftersom det tydligen ska bli storm i Sverige. Men inte i Stockholm tack o lov, här blir det bara lite lagom blåsigt. Det har regnat nästan hela natten, så när vi ska ner i källaren och ta upp julgrejerna får vi kolla så det inte är vatten i källaren igen. Även om jag inte önskar snö, så skulle det vara bra med någon minusgrad så det kan bli käle i marken INNAN snön kommer. Då kanske vi klarar oss från översvämning i vår.

Det blir nog en bra dag! Jag återkommer med bilder senare, så får ni ta del av bak och pynt  🙂
Ha det bäst everyhopa!
.

Läser morgonens nyheter…

Läser morgonens nyheter…

Det var segt att vakna i morse, så jag väntade till det blev förmiddag  🙂
Det första jag gör när jag vaknar är att läsa tidningarna på nätet, oftast blir jag arg och förfärad – sällan blir jag glad av nyheterna. Varför skrivs det så lite positiva grejer?

Men idag var det iaf en positiv nyhet: Lille Hugo får hjälp i Sverige och behöver inte åka utomlands för vård. Efter nyår får han den benmärgstransplantation som han så väl behöver. Då är det bara att hoppas att allt ska gå bra! Skönt att han slapp göra som Kristoffer som blev svårt skadad i en trafikolycka. Nu sitter han där med miljonskulder resten av livet… usch och fy och blä!

Har ni pyntat er ordentligt med reflexer? Vet ni hur dåligt man syns just nu på kvällarna? Jag vet! Jag har nämligen varit såååå nära att köra på folk i mörkret. Människor som tror de är odödliga och bara kliver rakt ut i vägen, ibland på övergångsställen – ibland inte… men det spelar ingen roll när man inte syns! Och vet ni? Om ni kliver ut i vägbanan utan att synas och jag kör på er, då är det JAG som är skyldig!

För några år sedan körde en av mina bekanta på en tjej som kom springande över vägen. Hon dog. Nu visade allt att han inte varit skyldig till olyckan, men att leva med vetskapen att han kört på henne och att hon dog har varit otroligt jobbigt för honom. Jag vill inte vara med om det! Därför har det hänt att jag stannat bilen och kastat reflexer efter folk som överraskat mej i mörkret.

Jag vet inte om det var fallet med den 83-årige mannen i Göteborg. Men det skulle inte förvåna mej…

Så ta hand om er! Ta på reflexer och mössa, så blir ni både sedda och håller er varma  🙂
Ha en bra dag, det är ju torsdag! Imorrn har vi helg igen! Då ska vi jula till det hemma hos oss; det blir pepparkaksbak och pyntning i hela huset. Äntligen advent!

.

Bästa grejen!

Bästa grejen!

Igår kom vi på absolut bästa julklappen till Mandisen. Inte från oss, utan från Junior  🙂

Vi la fram förslaget till Junior som nappade direkt! Han var med på noterna direkt och vi började planera. Så idag har jag förberett lite och sen fixar vi resten i helgen. Det kommer bli så jäkla bra! Ska bli väldigt kul att se hennes min när hon öppnar paketet, får se till att hon är här då…

Det är så suveränt kul att hitta den perfekt grejen till nån och att få göra någon riktigt, riktigt glad. Eller hur?

.

Privat eller kommunal?

Privat eller kommunal?

Flera gånger har jag sett upprörda statusuppdateringar på Facebook som gäller privatiseringar. Senast idag skrev en känd svensk musiker på sin FB att vi måste stoppa alla utförsäljning och privatisering pga orättvisor mm. Men om den kommunala verksamheten inte fungerar då? Vad är det för fel på valfrihet? Min äldste son kanske inte hade levt idag om det inte funnits friskolor! Jag hade kanske fortfarande varit sjuk om det inte funnits privata vårdcentraler!

När min son skulle börja skolan fick vi välja på särskola eller ingen hjälp alls. Vi visste att han inte behöver särundervisning och ”valde” därför vanlig skola utan hjälp. Han hade tack o lov en väldigt lugn och förstående fröken de första tre åren och därför fungerade det då. Sen bytte han lärare till en ganska nybakad, ung tjej och ungefär där slutade hela klassen att fungera. När han var 10 år utsattes han för en grov misshandel på skolgården som vi polisanmälde, tyvärr blev han utsatt flera gånger och skolan bara såg på… när han varken fick hjälp med undervisningen eller mobbingen så tog jag hem honom. Han var livrädd för sina klass”kompisar” och vägrade vara i skolan ensam och fick ingen förståelse från någon i hela kommunen. Efter en mängd samtal med polis, skolledning, kommunledning osv, bytte vi skola. Valet föll på en friskola i närheten som hade en suverän specialpedagog och små klasser. Visst fanns det mobbing, det gör det överallt, men här tog man tag i saken direkt! Rädslan försvann, han älskade sin skola och vi kunde slappna va. Men vad hade hänt om vi inte fått byta?

När det gäller min sjukdom gick jag till den vårdcentral som är närmast vid flera tillfällen. De kollade inte ens upp mitt blodtryck! Man menade på att ”alla är lite trötta” och skickade hem mej igen. Efter drygt ett år av hopplösa besök ringde jag upp en vårdcentral långt hemifrån som direkt gav mej tid och skickade mej på ett antal undersökningar och på bara några veckor hade man konstaterat att hela min kropp var infekterad. Eftersom man inte hittat en infektion i benet hade den nu spridit sej till hela kroppen och skulle ta tid att läka. Hade jag inte bytt vårdcentral är frågan om jag fått hjälp än…

Klart att drömmen skulle vara att den kommunala verksamheten skulle fungera, men nu gör det ju inte det! Vad ska man göra då? Ska man bara nöja sej med att den är dålig och ha det så eller ska man själv leta reda på alternativ och byta till den. Jag gör ALLT för mina barn och skulle aldrig nöja mej med varken dålig skola eller dålig sjukvård – alltså är jag både glad och tacksam att det finns alternativ. Men visst, den dag den kommunala verksamheten fungerar – då kan jag förespråka den igen. Tills dess tänker iaf jag välja alternativ som fungerar och vet ni… jag skiter fullständigt i om det är en privat eller kommunal skola/vårdcentral jag väljer. Bara jag får rätt behandling!

För det är väl ändå det som räknas? Att vi får en bra vård och en bra skola eller vad det nu kan vara. Det spelar väl ingen roll vem som driver den? Så länge det fungerar är det oviktigt vad det är för verksamhet, iaf för mej!

.

Ny vecka!

Ny vecka!

Ibland är det extra skönt att få vända veckoblad. Idag är en sån dag. Mitt humör var riktigt dåligt igår, men nu är det mycket bättre.

Förra veckan lagade jag två tänder, en på varje sida i underkäken. Ena sidan känns jättebra, men den andra är lite för hög och hela ansiktet känns nu spänt och gör ont. Så gick jag hela lördagen och söndagen. Nu har jag äntligen kunnat ringa tandläkaren och väntar på att få komma dit snarast. Att ha konstant ont gör mej grinig, så det var tur att jag var ensam hemma. Men det var inte bara det som var fel… Bla är det en ”sån” vecka, så lite pms-ig är jag också. Å när Martin fick det där priset i lördagskväll blev jag först väldigt, väldigt glad – men sen blev det en slags dubbel känsla och plötsligt var jag jätteledsen.

Jag kände mej osynlig och oviktig. Martin och jag är ett team, ingen av oss skulle kunna göra det jobb vi faktiskt gör om vi inte hade varandra. Då hade han ju fått priset innan jag kom in i bilden. Nu fick han utmärkelsen, som han ju ska ha – men jag hade väl fått kunna vara där och dela det med honom. Det hade inte ens behövt kosta något, jag hade kunnat vara där efter middagen. Bara jag fått vara med, för det är ju faktiskt till stor del min förtjänst också. Igår kväll skrev han ett långt inlägg på VV´s personalsida där han beskrev hur han kände och menade att han gärna hade avstått den gåva han fick om jag istället hade fått vara där. Våra chefer talar sej nämligen varma om teamwork och att då glömma att vi alla ute i klasserna jobbar i team är dåligt. Särskilt när man nämner veckobrevet (som jag skriver) som en stor del av vår framgång. Iom att han skrev detta kände jag mej återigen sedd och allt kändes mycket bättre. Nu får vi se om han får några spännande svar.

Det är nämligen så med VV att bara delar av personalen är värd något. Konsulenterna får gå på alla utbildningar, träffar och event. Vi som är kassörer eller vägare får snällt stanna hemma och i bästa fall få information om vårt arbete och förändringar i andra eller tredje hand. Det är inte helt enkelt att göra ett bra jobb då. Tänk er att man bjöd in alla som jobbade på Volvo på utbildning och fest, men de som monterar sätena får inte komma. Alla andra skulle vara välkomna. Hur skulle det se ut? Så gör man alltså här. Man ser oss inte alls som viktiga, trots att vi alla är precis lika viktiga för medlemmen. Men nu har han stått upp för mej och då känns allt mycket bättre!

Vågen idag visade plusminusnoll, vilket är bra en vecka som denna. Dessutom gick jag ju ner så himla mycket förra veckan. Så jag är nöjd. Hoppas kunna ta iaf 2 hekto till nästa måndag. Den här veckan är lugn, inget annat än jobb står i almanackan. Så jag ska nog kunna sköta mej  🙂

Den där snön som skulle komma idag lyser med sin frånvaro och jag är glad att jag hade fel. Nu ser det ut som att snön kommer nästa vecka istället. Jag tycker den ska hålla sej borta så länge den kan!

Ge er en så bra vecka som möjligt – det ska jag göra!

.

Blä!

Blä!

Är på riktigt dåligt humör idag.
Så det är bäst att jag håller mej undan och inte skriver så mycket mer…

Hoppas på en bättre dag imorrn.

.

Vilken bekräftelse!

Vilken bekräftelse!

Martin är, som jag berättat tidigare, på utbildning den här helgen. Då får de en massa information, lär sej nya grejer, träffar nya konsulenter och lite annat smått och gott. På kvällen är det förstås fest med god mat och uppträdanden. Jag får inte följa med eftersom VV bara bryr sej om sina konsulenter, all annan personal är tydligen oviktig…

Den här gången hade man från början sagt att även kassörerna skulle få följa med, men när det väl kom till kritan så fick vi inte det. Tyvärr. Väldigt mycket tyvärr. Jag hade väldigt gärna velat vara med just nu ikväll… Martin blev nämligen utnämnd till Årets Guldkonsulent! Det har varit ett hårt arbete att komma till den nivån som vi just nu är på och det är ett teamwork – inget enmansjobb. Vi har gjort det tillsammans och jag skulle så gärna velat vara där och firat detta med honom. Dela HANS kväll!

Tänk bara att få sitta där, höra hans namn ropas upp, höra motiveringen, se hans glädje när han tar emot priset och sedan få fira med honom hela natten lång. Nu missar jag det. Det vi tillsammans byggt upp får han fira utan mej. Surt! Det blir ju inte riktigt samma sak att fira det hemma en annan gång lixom. Jag är jätteglad för hans skull, han har väntat så länge på detta. Men det är nu, sedan vi börjat jobba tillsammans som han kunnat lyckas fullt ut. Jag vill oxå ha lite kredit!

Han får ett diplom och ett designat armband. Jag får bara höra via sms vad som händer… Vad får jag – inte ett smack. Å andra sidan behöver jag inget, jag har våra härliga medlemmar. De bästa i Sverige. Vår Guldkonsulent har Guldmedlemmar!  Kassören är inget, varken guld eller silver… bara lite bitter…

Fan! Jag ville också vara med och fira  🙁

.

Solen skiner!

Solen skiner!

Det är en härlig sol ute, ser riktigt skönt ut… om man vågade sej ut alltså  🙂

Martin ska iväg på personalmöte och ska sitta stilla hela dagen, så han har tagit Baileys och gått en längre runda. Allt för att gå ner yttepytte till innan våra chefer ska väga honom. Han har gått ner sen sist, men inte så mycket som planerat. Kanske till nästa möte?

Jag blir alltså ensam om några timmar. Bägge killarna är iväg på tävlingar, vet inte när de kommer hem. Så jag ska bara ta ett bad och äta frukost, sen drar jag till Skärholmen. Det var det enda jag inte hann igår, i övrigt fick jag massor gjort. Men allt går i min egen takt, ingen brådska alls. Jag bara är…

Tror att eftermiddagen ska tillbringas med Camilla Läckberg i soffan. En bok, levande ljus, filt över knäna, hunden vid fötterna och en kopp te. Kan inte bli så mycket bättre!

Vad gör ni en dag som denna?

.

Leeeedig!

Leeeedig!

Martin tjänstgör på skatteverket idag, Junior är i skolan, Senior är på sin praktik och Baileys sover. Jag är ensam. Det är tyst och lugnt. Love it!

Vi har haft ett par veckor med fullt upp och även helgerna har varit fullbokade. Den här helgen är helt ledig och den har jag verkligen sett fram emot. Imorrn ska Martin på utbildning med VV och bägge kilarna är på tävlingar, så även imorrn är jag ensam. Inte ett enda ”måste” finns framför mej, bara sånt som jag borde eller vill göra. Saker jag ska göra om jag har lust och i min egen takt. Så himla skönt!

Idag ska jag bädda rent i våra sängar, tvätta en massa, gå med Baileys, handla och kanske ta en sväng till Skärholmen. Där ska jag kolla efter de sista julklapparna; till min lilla kusin och Martin. De julklappar som finns hemma är inslagna och ligger i vardagsrummet och retas med ungarna  🙂

Resten av helgen går åt till ännu mer tvätt och ”lull”. Jag ska mest ligga i soffan och läsa och kolla på tv tillsammans med Baileys. Killarna och jag ska äta nåt gott imorrn och bara mysa, medan Martin frotterar sej med alla VV-tanter  🙂

Det är så otroligt skönt att ha en tom almanacka. Jag blir mer och mer allergisk mot fulltecknade dagar. Det räcker väl med att jobba och hjälpa ungar? Varför ska det klämmas in en massa annat också när man kan vara ledig? Jag uppskattar ledig tid mer och mer och blir bara stressad när de ligger för mycket framför mej.

Å jag känner att jag mår så mycket bättre. Kilona rasar av mej, trots att jag knappt motionerar alls! Lugn och ro kan alltså vara lika bra för kroppen som motion, kanske tom bättre. Så jag fortsätter nog så här  🙂

Ha en fin fredag everyhopa!

.