Hörde sådär i förbifarten på nyheterna igår att en 7-årig pojke blivit knivmördad. Tog mej direkt upp till datorn och läste nyheterna igen. Idag kan man läsa detta i Expressen.

Så fruktansvärt! När jag hörde att det skulle vara en anhörig som dödat barnet tänkte jag direkt att det kanske var styvsyskon eller en styvförälder. Man kan helt enkelt inte sticka kniven i sitt eget barn! Men det kan man tydligen.

Avundsjuka styvsyskon eller styvföräldrar kanske kan vara kapabla till en sån sak, men att ta livet av ett barn som man sett födas. Det går inte. Jag kan inte acceptera eller förstå det helt enkelt. Det går inte att ta in!

Tydligen hade mamman levt i skyddat boende under en tid pga rädsla för barnet pappa. Men det fanns inte plats för henne, så hon fick flytta hem igen. Undrar just hur det där boendet känner nu. Å stackars mormordern som var med om själva mordet. FY, tänk att leva med den bilden.

Jag har sett och hört en hel del i de rättegångar jag medverkat vid, men ett barnamord har jag aldrig haft. Jag hoppas jag aldrig behöver vara med om det heller… där går gränsen!

Idag går mina tankar till pojkens mamma och mormor.

.