När jag giften mej 1992, 22 år gammal, hade jag regisserat bröllopet i många, många år. Jag visste exakt vad jag ville ha och så blev det. Jag skulle ha vit, fluffig, klänning och lång slöja. Mina föräldrar köpte vitt siden i Kina och min kompis sydde klänningen. Jag köpte tyll och sydde en sidenkant runt, broderade pärlor i mängder och fick en jättefin slöja. Jag såg ut som en riktigt gräddbakelse 🙂

Allt blev precis som jag ville!

Tyvärr skilde vi oss 6 år senare, då hade vi fått våra juveler; Senior och Junior. Man kan aldrig försäkra sej mot en skilsmässa. Klart man tror och planerar för att äktenskapet ska hålla resten av livet. Men det händer saker på vägen som man inte kan styra själv, man utvecklas och får andra värderingar. Man kämpar tills det inte går längre.

Nu har jag en ny prins och den här gången tror jag att vi har bättre förutsättningar. Jag är äldre och vet mer vad jag vill ha ut av livet. Den här gången hoppas jag att det är livet ut, men man kan aldrig vara säker.

.