I dagsläget har jag kontakt med två tjejer som skär sej. Det berör mej väldigt illa att jag inte kan hjälpa dem på alla sätt. Därför har jag nu bestämt mej för att lära mej allt jag kan om detta otyg. Jag tänker lära mej så mycket det går, prata med tjejerna och sen skriva mängder med motioner om detta. Så hoppas jag att dessa ska gå igenom vårt Riksting i juni och sedan kunna bearbetas i Riksdagen till nästa höst.
 
Nu har jag sett nog, nu är det dax att göra något konkret – tråkigt nog går det ju bara såååå långsamt!
 
Tills dess får msn och min omtanke duga…