Jag har en liten lätt konflikt med barnafadern om det är med ”sova över”. Sonen som blir 13 i sommar är ju kär som en klockarkatt i en tjej som fyllt 14. De har varit ihop i 3 veckor, hon är en jätte söt tjej som jag träffat en hel del senaste veckan.
 
Nu har exet fått för sej att hon ska få sova över hos dem, när han har barnen i helgen. Jag pratade med de unga tu och sa att jag inte alls tyckte det var lämpligt och hade det varit upp till mej hade de inte fått göra det. Jag kör gladeligen hem henne, så långt är det inte. De kan träffas hela dagarna, men sova får de göra på varsitt håll.
 
Exet, barnafadern, tycker inte alls att detta stör och att det är helt i sin ordning. Ungdomarna förstår och accepterar mitt nej och är inte särskilt upprörda eller ledsna, men ändå propsar pappan på att de ska sova hos honom. Är det jag som är mossig? Eller tänker jag ganska sunt?
 
Försöker tänka hur det var när pappan och jag träffades när jag var 14 år och då var det uteslutet att sova över hos varandra på de första 3-4 åren! Det har han tydligen glömt…
 
Hjälp mej tänka!