Efter tre veckor i semestermode är det dax att ta tag i vardagen och komma in i rutinerna igen. Rutiner kanske låter tråkigt, men det är det som gör att jag klarar min vardag, får saker gjorda och kan hålla vikten. Så fort rutinerna skjuts åt sidan kommer kilona som på beställning.

Så idag är jag tillbaka till mina enkla frukostar med te och äggmacka. Det är min dagliga frukost om jag är hemma, varenda dag… vardag som helg. Allt annat jag äter varieras, men inte frukosten. Jag kan alltså avluta en dag med en riktigt vräkig middag och veta helt säkert att jag är på banan igen morgonen efter. Det är en rutin jag håller stenhårt på. Veckomatsedeln är också ett måste, som hjälper otroligt mycket.

Under semestern har frukostarna bestått av te och en fralla med antingen ägg eller ost. Ett bröd man inte står sej på särskilt länge… knäckebröd är absolut bättre för mättnaden, men finns ju inte överallt. Jag älskar vitt, mjukt/svampigt, onyttigt bröd, så det är en lyx jag väljer att äta just på semestern.

Jag är också tillbaka på Curves igen, trots 13 läskiga minusgrader! Det var verkligen inte skönt alls att gå ut, men bilen har tack och lov stått i garaget och var iaf inte lika kall som utetemperaturen. Jag var rädd att de tre veckorna skulle visa sej på kondisen, men faktum är att jag orkade mer idag än före semestern. Jag är alltså en av dem som vilar mej i form, solen och värmen gör underverk med min kropp.

Under semestern har vi iofs tagit en del långa promenader, men inte varje dag och oftast i helt fel skor så jag fått fel kroppshållning (mina ben är olika långa). Hårda solsängar har väl inte varit det bästa för ryggen och vissa mornar har jag varit som en fällkniv innan jag kunnat räta på ryggen. Just med tanke på ryggen ville jag komma tillbaka till gymmet så snart jag kunde och det var verkligen skönt att jobba igenom hela kroppen igen. Nu känns jag hyfsat mjuk igen och redo för resten av dagen.

Mina rutiner innehåller även hundpromenader, men när det är så här kallt klarar inte pälsbollen att gå någon längre sträcka. Han får kramp och trillar ihop, så det får vänta. Men jag har ju mitt löpband, som kanske får jobba lite senare.

Nu är jag alltså på banan igen. Maten, motionen och vilan är på plats igen. Som det ser ut just nu har jag gått upp ca 1,5 kg under semestern, ska bli spännande att se vad måndagsvägningen visar. Det är ju några dagar till dess. Jag hoppas vara tillbaka på vikten jag hade innan semestern inom kort, jag ska nämligen opereras igen. Den första februari ska ärren efter bröstförminskningen snyggas till. Ingen stor operationen, men lite bökigt ändå. Får inte träna på ett par veckor och kan inte hålla ett hundkoppel, inget får riskera att stygnen blir fula. Men det blir nog bra!

Har man bara rutiner så behöver man oftast inte sakna motivation. Gör man samma sak varje dag så blir det snart en vana och efter 15 år med Viktväktarna sitter det i ryggraden. Visst trillar man av banan ibland, men då är det bara att kliva upp igen. Det är bara den som slutar försöka som är en förlorare, jag är inte en av dem.

Om ett halvår ungefär ska jag gifta mej och vara i toppform!