Det här är första månaden som jag lever helt och hållet på Martin. Min egen inkomst uppgick till hela 4000 kr, nästa månad blir det hälften. Nu är det alltså Martins lön som ska hålla oss flytande, den första fick han i onsdags. Drar han nu är jag alltså rökt!

Jag är alltså numera i en beroendesituation. Hur känns det då? Heeelt ok! Jag har inget problem med att bli försörjd och känner mej inte det minsta ojämställd eller utelämnad. Martin får sin lön, behåller ett par tusenlappar och för över resten till mej eftersom det är jag som sköter ekonomin. Han jobbar utanför hemmet, långa dagar eftersom han pendlar tre timmar om dagen. Jag sköter hemmet och jobbar även hemifrån, i bästa fall kan även jag bidra till försörjningen så småningom.

I veckorna har jag fullt upp för att allt ska gå runt med mina egna uppdrag, hemmet, hunden, träning och allt annat. På helgerna tar Martin över det mesta så jag får ta det lugnt. Då ligger jag mest i soffan, står på löpbandet och ligger i badet medan han går med hunden och lagar all mat. Å nu börjar vi vänja oss och få rutin på dagarna. Jag är nästan ikapp med tvätten hela tiden, lyckas hålla undan ganska bra i köket, fixar kvällsmaten nästan varje kväll (jag börjar och Martin avslutar när han kommer hem) och livet börjat kännas rätt behagligt igen. Jag har fullt upp precis hela tiden, men en hel del väljer jag själv hur och när det ska göras. Mycket jobb blir på kvällarna från tv-soffan, när dagens ”måsten” är avklarade.

Varför väljer man ett liv som oavlönad ”hemmafru” då? (OM man nu kan kalla mej det… jag jobbar ju minst halvtid, även om det är i eget företag, hemifrån och än så länge oavlönad). Jo! För att må bra! För att hinna ta hand om sej. Jag har min fibromyalgi att tampas med plus en sömnapné som ställer till det för mej. Att både ha kronisk värk och en sömnstörning är rätt bökigt. Vissa mornar behöver jag sova lite längre och vissa dagar måste jag sova middag. Ibland har jag sån värk i kroppen att jag inte kan gå ut. Att då slippa stressa iväg till ett jobb med en arbetsgivare som vill se resultat, är väldigt skönt! Bara vetskapen av att jag slipper, gör att stressen släpper och värken blir mer hanterbar. Stress är värre än all värk och trötthet tillsammans, så slipper jag den – slipper jag väldigt mycket.

Men som sagt, drar Martin är jag rökt! Då vete sjutton vad jag skulle hitta på… Men han har lovat att stanna hos mej. Nu är det extra viktigt att han skriver testamente, så det ska fixas snarast möjligt. Mitt är redan fixat, det är många år sedan jag skrev det. Det enklaste vore förstås att gifta sej, vi får väl se vad som händer på den fronten…