Nu har jag varit hemma några dagar och börjar komma ikapp i skallen, dock inte tidsmässigt… numera vaknar jag vid 3-4 på morgonen. I Filippinerna gjorde det inte så mycket, då hoppade jag bara i badtofflorna och gick ner på stranden och tittade på soluppgången. Det gör jag inte här…

Istället laddar jag ur bilder och redigerar, det blev faktiskt inte ens tusen stycken den här gången. Å andra sidan har mitt ressällskap tagit mängder och vi har delat generöst med varandra. Så bilder finns det!

Ett av de mer speciella minnena var besöket på den lilla machetesfabriken på ön Bohol. Fabrik kanske är att ta i, men det var iaf en hässja, ett städ, en slipsten och två män som jobbade där. Det kan väl nästan räknas som fabrik?

Att se ett äkta hantverk är något alldeles extra tycker jag. Machetes kan ha en viss skrämmande påverkan på oss bleka svenskar, men det är ett verktyg som vilket som helst när man bor i bushen. Man har den både i jordbruket, i jakt, fiske och matlagning – den har bara lite olika storlek beroende på användningsområde.

• 

• 

• 

• 

• 

De som tillverkades just när vi var där var de som används för att ta sej fram i bushen. Ett knivblad på kanske 30 cm, böjt längst ut som en bandyklubba. Den ena mannen jobbade vid elden och formade själva bladet, den andra slipade kniven till perfektion. Jag vet inte vem som gjorde handtaget och fodralet, men de var väldigt vackra och välarbetade. Iallafall de som vi turister kunde köpa, har svårt att tänka mej att de själva har några utsirade fodral till sina knivar.

Det är en otroligt häftig grej att åka runt på en ny plats och bara stanna längst vägen, när det dyker upp något intressant, och att man sedan dessutom blir insläppt och välkomnad för att titta. Männen jobbade på, de brydde sej inte så mycket över vare sej oss eller att jag tog massor med bilder. Å så var det på flera ställen, vi bara stannade och tog in nya upplevelser.

Överhuvudtaget så var Bohol otroligt välkomnande och jag återkommer gärna dit för att se mer. Jag tycker om att se ”det vanliga livet” när jag reser, det är ju lixom det som är grejen!