Sommarens jobb är att samla material till ungefär hela årets artiklar om campingar och ställplatser. Så vi åker runt i landet för att fota och filma, en del platser har vi fått beställning på och måste alltså göra en liten avstickare då och då. Så var det med en ställplats i Järvsö, men det jobbet blev pannkaka…
VI besökte en ställplats i Järvsö för två år sedan och tyckte det var en väldigt fin plats. När vi var där var det dock bara vi och det blir inte tillräckligt bra bilder för en artikel med så få ekipage. Så det var dit vi var på väg nu för att ta nya bilder. För säkerhets skull ringde vi i förväg och fick veta att där bara var en enda bil inbokad. Inte mycket idé att åka dit då… Så det sket sej kan man väl säga…
Men nånstans skulle vi ju och vädret var fint igen, chansen att samla nytt material sumpar vi inte. Så vi bestämde oss för att åka till Ljusdals Camping istället. På vägen dit har journalistkollegan och vännen sitt sommarboende. Så vi passade på att göra ett (väldigt) snabbt besök hos henne. På kvarten vi var där hann vi testa hennes bar och prata lite. Nästa år ska vi planera besöket lite bättre, så vi kan se mer av bygden. Hon bor så fint!
Bara någon halvtimma bort låg campingen, som vid första anblick såg rätt liten ut – men när vi gick runt dagen efter såg vi hur stor den faktiskt är. Det som är bra med att åka runt i norra Sverige är att det inte är fullt. Iaf inte där vi har åkt, det har funnits en plats hur sent vi än kommit. Vi bokar när vi vet var vi ska, men har många gånger bara droppat in. Som nu.
Ljusdals Camping ligger väldigt fint vid vattnet. Där är dock en brant trapp ner, så det kan vara lite knepigt om man inte har lite svårt att gå. Här fick vi perfekt väder och bra bilder, så vi var hur nöjda som helst. Dessutom var det tyst och lugnt så vi kunde sova gott.
Tror detta var den 17:e campingen/ställplatsen i år. Snart har vi material så det räcker hela nästa år också. Bra bra, få då kan vi åka bara för nöjes skull och även se platserna vi besöker – inte bara campingarna.
Så var det dax att köra väster ut igen, mot Dalarna. Men det blev ett väldigt udda stopp på vägen…
Dagarna har gått i ett galet tempo, därför var det dax att stoppa lite och stanna på ett och samma ställe några dagar. Dessutom skulle det bli riktigt dåligt väder, då är det skönt att stå still på en och samma plats.
Vi såg att vädret skulle svänga lite och började planera för att stå stilla några dagar. Våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) var i närheten, så vi bokade in samma camping strax utanför Ånge. Vi åkte dit medan regnet strilade ner och ställde oss på plats. Berggrens kom direkt efter och körde fast direkt. En traktor hjälpte dem loss, men vi insåg att några dagars regn skulle ställa till problem för oss alla. Så vi stannade bara över natten och fortsatte sen mot Bräcke Strand, där vet vi att marken är fast och det finns saker att göra oavsett väder.
Efter som vi alla jobbar en hel del med film, blogg och sociala medier så har vi att göra hela tiden. Det som är så himla bra med Helen och Krister är att vi kan sitta brevid varandra ute eller inne i bilen och jobba. Vi behöver inte umgås aktiv och underhålla varandra, utan kan bara vara. Så det blev rätt mycket sånt, vi ligger ju ständigt efter.
På vår agenda hade vi dock en väldigt viktig punkt och det var att träffa Zorina och Kenth som äger Glassbaren i Bräcke och som vunnit Glass SM. Vi har lärt känna dem på olika mässor och blivit goda vänner. Ett besök på glassbaren var såklart självklart, men vi var även inbjudna till middag hemma hos dem och våra vänner fick följa med.
Zorina och Kenth vet hur mycket jag älskar lakrits och hade dagen till ära gjort en lakritsmjukglass och en hallonlakritsglass. Så andra dagen började med glass till lunch. Vi fick en provsmakningsbricka med åtta kulor och två klickar mjukglass. Lakritsmjukglassen var magisk!!! Den skulle jag kunna äta varenda dag! Men där fanns även en kokosglass som var helt otrolig och jordnötsglassen… mums! All glass är god och grejen är att de skiftar glassar under dagen, så sortimentet på förmiddagen kan vara ett helt annat på kvällen. Men allt är gott!
Efter all glass gick vi tillbaka till bilarna en stund. Vädret var fantastiskt så vi satt ute och bara myste. Jag tog lite bilder som jag behövde, Martin läste och de andra pysslade med sitt. Framåt kvällningen gjorde vi oss ordning och gick den korta biten hem till Zorina och Kenth. Där bjöds vi först på en slags baconlindad rulle, som tillagats länge på grillen. Så magiskt god, asså… lätt något av det godaste jag ätit från en grill.
Sen plockade Zorina fram pizzadegar och slängde runt dem som värsta pizzabagaren. Vi fick välja själva vad som skulle vara på och sedan slängdes de in i den häftiga pizzaugnen. Jag tog skinka, lök, mozzarella, tomater och ost. Det blev så gott! Jag är den där som oftast lämnar kanterna, men min tallrik var sopren. Tillagad blev degen sådär perfekt mjuk och frasig, samtidigt. Så gott och jag blev proppmätt. Då kommer efterrätten fram 😛
Såklart fick vi glass till efterrätt, men även en jättegod kaka – Ålandspannkaka om jag minns rätt. Tillsammans med lite grädde smakade den nästan som semla och jag älskar ju det. Så nu var jag ännu mättare och satt nästan och stönade.
Vi pratade och pratade och hade så himla roligt. När jag tittade på klockan var den över 23 och det var dax att gå tillbaka till bilarna. Vi gick genom ett vackert soligt Bräcke, trots den sena timmen var det knappt mörkt alls. Såklart blev det en massa bilder när vi passerade hamnen och såg resterna av solnedgången.
Men sen började regnet… morgonen efter värkte regnet ner. Yngste sonen och hans sambo var på väg till Jämtland och passerade oss strax efter lunch, så vi mötte upp dem och åt glass… igen… resten av dagen gick åt till jobb. Dagen efter såg ungefär lika tråkig ut, regnet vräkte ner. Då kom kompisarna som vi besökte i Gånsvik förbi, på vägen till Åre. Så då blev det glass igen.
Den där lilla glassbaren fick många nya gäster som vi släpade dit, och alla var lika nöjda som vi. Glass är ju himla gott! Och som sagt; sortimentet byts ju ut hela tiden – så även om man går dit flera dagar i rad, som vi, så finns där alltid något nytt.
Men sen var det dax att åka vidare. Vädret skulle bli bättre, så vi vinkade bye bye till kompisarna och drog iväg. Vi skulle fota en camping i Järvsö, men bland blir det inte som man planerat…
Den här sommaren har vi träffat så otroligt många härliga, generösa och varma människor. Therese och Karim lärde vi känna i Egypten och klickade direkt med. Så när de bjöd in oss till sitt sommarhus åkte vi såklart dit 🙂
Nu var allt bestämt jobb klart, vi hade inga tider att passa – men jobb skulle vi ändå göra. Men när man inte har några bestämda tider är det lättare att vara lite mer spontan. Vi var fortfarande vid Höga Kusten, inte långt från Härnösand alltså. Här ligger lilla Gånsvik där våra vänner har sitt sommarboende. Vi borde ha kopplat ortsnamnet, då det tillverkas både glass och choklad här. Gånsvik glass och choklad har varit med i Glass SM som vi bevakar varje år, vi borde alltså känna till dem. Men men… minnet är som det är ibland…
Vi kom fram strax efter lunch och kunde parkera direkt utanför deras hus, då grannen var bortrest. Där stod vi med en vidunderlig utsikt över vattnet. Värdet var perfekt, så vi blev sittande på deras fantastiska veranda större delen av dagen. Middagen intogs i det mysiga uterummet. Så otroligt lyxigt att bara sätta sej ner och bli serverad. Therese och Karim (+ sonen Josef och systern Mia) är såna där människor som man kan prata med i all oändlighet. Vi alla är nyfikna och samtalsämnena bara poppar upp. Samtalen tar aldrig slut och jag älskar sånt!
När vi ätit upp säger Therese att vi ska spela kubb. Men vi ska inte göra det hemma hos dem utan borta på den gemensamma bryggan. Jaha säger vi och tar varsin dricka ur kylen och knallar iväg. Här har man något så ovanligt som gemensamma kubb-kvällar, där både bofasta och sommargäster samlas och spelar kubb. Alla som vill alltså och det är många. Vi blev nog runt 15 personer, sen kom och gick det vart efter. Så himla mysigt!
Trots att alla de andra kände varandra så var vi inte alls utanför, tvärtom! Alla var så otroligt inbjudande, snarare kändes det som vi hörde hemma där. En så otroligt härlig grej och väldigt härlig kväll. Vi hade så roligt. Efter en stund plockade vi fram vårt sifferkubb som de flesta aldrig hade sett, men gillade. Så nu kan det nog bli lite sånt där ute på bryggan också.
När myggen blev för närgångna var det dax att plocka ihop sej och var och en knallade hem till sitt. Vi somnande återigen ovaggade och sov som grisar hela natten. Vilken härlig dag och vilka härliga människor.
Jag läste någonstans att ett litet HEJ kan vara starten på en massa roliga minnen. Och så är det verkligen! Med Therese och Karim har vi redan skapat en massa minnen och jag är helt säker på att det kommer att bli många fler. Och allt började med ett HEJ 🙂
Inte alls långt från Höga Kustenbron ligger Hernö Gin. Jag kan inte så mycket om just gin och är väl ingen fantast, men tycker det är himla kul med provningar av alla slag. Här kunde vi dessutom stå med husbilen över natten, vilket underlättare när man har med sprit att göra.
Vårt besök på Hernö Gin var för att samla material till en artikel. Denna kommer så småningom på Du i Fokus och när vi hinner kommer det även en film på Youtube.
Likör och drinkar är väl mer min grej än ren sprit, men gin kan man ju göra roliga drinkar av. Jag har varit på en ginprovning tidigare, men aldrig av ett svenskt märke. Jag tycker det är intressant med provningar av alla de slag, just för att man får testa en produkt på flera olika sätt. Med hjälp av det kan man sålla ut vad det är man tycker om i produkten och vad det är man inte tycker om med den.
På Hernö Gin börjar provningen med en perfekt GT – Gin & Tonic alltså. Jag har lite svårt för beskheten i gin, men med rätt tonic kan den bli riktigt god. Även med rätt gin skulle det visa sej…
Efter GT´n satte vi oss till bords där det var framdukat med 6 glas. Vi skulle få testa fem olika ginsorter och en ”svarte Petter”, som inte var Hernö alltså. Skvätten som var upphälld i glasen skulle helst räcka till tre rundor. Första rundan smakade vi och kastade ur oss smaker som vi först kom att tänka på. Andra rundan berättade vår provningsledare Magnus om drycken och smaktoner och avslöjade sedan vilken sort det var. Vi gissade otroligt nog rätt på allihop, även vilken som var ”svarte petter”.
Tredje rundan var slattarna som vi fick kvar, de fick vi blanda våra egna GT´s av. Jag hade hittat min favorit, med sötaste etiketten såklart. Hernö Old Tom Gin smakar enligt mej lite mjukglass och den har en katt på etiketten. Med tonic blev det en GT helt i min smak, lite sötare och med bara en liiite bitter smak.
Efter provningen fick vi en liten tur runt destilleriet av Magnus. Han visade oss den gamla destillatorn och rummet där de har sin egen experimentverkstad. Han berättade lite om gårdens och företagets historia, hur de vackra kopparpannorna Kierstin, Marit och Yvonne fått sina namn (av kvinnliga familjemedlemmar och förebilder). När vi ställt våra trehundra frågor och tagit lika många bilder visade han hos till bistron, tvärs över den lilla grusvägen.
Det var dax för middag och den skulle vi äta i den otroligt fina lilla bistron. Eftersom det var fredag hade man dukat upp en liten buffé, här fanns lite kallskuret, olika sallader, kött av olika slag, potatissallad, såser och bröd. Allt fräscht och väldigt gott. Vi valde ett bord utomhus och satt länge och myste. Till efterrätt kom ägarens son ut med varsin underbart god och len pannacotta och pratade bort en stund med oss. Så härlig kille!
Efter en himla rolig, god och intressant dag gick vi tillbaka till husbilen och somnade nästan direkt. Nu började två intensiva veckor ta ut sin rätt, vi var så trötta. Morgonen efter vaknade vi vid 8, åt frukost och packade ihop oss. Står man på Hernös parkering måste man vara därifrån senast 10 när de öppnar. Så det var bara att pallra oss iväg mot näst äventyr.
Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Hernö Gin med både provning och middag. Det ligger så fint med får som betar runtom, härlig natur och personalen som är så otroligt proffsig och trevlig. Dessutom är det ju kul! Vi kan iaf lite mer om gin nu än innan och har lite mer koll på vilka smaker vi gillar. Jag gör gärna om det!
Efter en liten avstickare för jobb i Sundsvall kom vi fram till lilla Lövvik i Höga Kusten. Här har Tomas Ledin sina rötter och har spenderat en stor del av sin uppväxt. Nu har han byggt en utomhusteater och en ställplats, som vi var första gästerna på. Det var dax för vår sjätte och sista premiär och skulle bli två väldigt roliga dagar!
Vi fick höra redan i vintras att det höll på att byggas en teater strax bortom Höga Kustenbron och att vi var inbjudna till både invigning och urpremiär av ett helt nytt bygdespel. En tid senare fick vi även veta att där byggdes en tillhörande ställplats som vi också var välkomna att bo på när vi ändå var där.
Vi rullade in på onsdagen som de absolut första gästerna på ställplatsen. Där var så nytt att man fortfarande jobbade på platsen. Fredric som byggt alltsammans är god vän med Tomas Ledin, han välkomnade oss hjärtligt till Sjöbodsviken som ställplatsen döpts till.
Vi ställde oss på plats, åt lunch lite snabbt och gick iväg till teatern. Där träffade vi Annie som är vår presskontakt och som hjälper oss med allt vi behöver både före- under- och efter. Hon är en pärla!
Vi fick en plats vid scenen där de första intervjuerna skulle äga rum, först på tur var Tomas Ledin samt huvudrollsinnehavarna Tova och Nils. Det blev ett bra, och långt snack om teatern, föreställningen och lilla Lövvik. Tomas skulle vi sedan träffa en himla massa kommande två dagar, både på teatern och uppe på ställplatsen. Där finns nämligen även ett Kulturrum brevid ställplatsen, som skulle invigas – av Tomas såklart.
Efter den första intervjun löste snacken av varandra. Efter en liten paus kom först Morgan Alling och sedan Sussie Eriksson. Morgan har jag känt i säkert 25 år, så det var såklart extra roligt att överraska honom. Det blev ett bra snack med båda två, många skratt och roliga kommentarer. Kolla filmen längre ner, där får ni veta lite mer om våra omtyckta skådespelare.
Efter att vi sett lite av genrepet gick vi hem till bilen och kurade ihop oss i regnet. När vi vaknade regnade det fortfarande, men blev ett litet uppehåll när Kulturrummet invigdes. Första utställningen är med konst av Björn Samuelsson som är Ledins svåger. Ledin höll ett litet tal, vi fick bubbel och tittade på den fina konsten och gjorde ett par snabba intervjuer innan vi gick tillbaka till bilen.
Jag förberedde recensionen och tog en liten tupplur för att orka med kvällen. Sen var det bara att svida om och gå iväg. Klockan 17 öppnades portarna och premiärpubliken vällde in.
Där var några särskilt inbjudna som kom med båt till platsen, bla Prinsessan Christina, Foppa och Stefan Löfven, med ett litet stopp hemma hos Tomas för en surströmmingsmacka. Vi fångade upp dem så gott det gick när de kom, för bilder på röda mattan som för dagen var grå juteväv. Där var inte så många VIP, men jag tror att vi lyckades få dem som var där på bild.
Efter invigning började föreställningen, helt fantastisk. Det var både berörande, lärorik och roligt. Underbara Morgan, den alltid roliga gubben, spelar en sträng husbonde som inte alls är något jag är van att se honom som. Både Morgan och Sussie har svåra roller, men de är så jäkla bra! Asså, alla var så bra. Manuset, musiken, skådespelarna – allt! Jag är så otroligt glad att vi fick vara med den här magiska kvällen. Efteråt var det stående ovationer och jag är så otroligt stolt över alla som var där och som gjort detta möjligt.
Sen skulle vi egentligen bara säga hejdå, men hamnade istället på efterfest med hela gänget samt delar av de inbjudna gästerna. Vi som skulle hem och skriva recension… ops… men Annie sa att det var ok och att vi såklart skulle stanna kvar. Recensionen kan oftast vänta till 10-11 dagen därpå, även om det är skönt att ha skickat iväg den direkt.
Så vi festade på med gott samvete och gick inte hem förrän mitt i natten. I Norrland blir man förvirrad av tiden, eftersom det är midnattssol. Så när vi gick hem vid midnatt var det fortfarande helt ljust och en fantastiskt sol som sken över vattnet. Så det blev massor med bilder på vägen, som gjorde att det blev ännu senare. Men det var en så otroligt härlig kväll och vi var så fyllda med energi att det inte gjorde något. Direkt när vi vaknade dagen efter skrev vi recensionen. Självklart blev det fem stjärnor! Ni kan läsa hela recensionen HÄR.
När vi ätit frukost var det dax att filma ställplatsen, så kom Ledin gående – så vi fick med honom också på filmen. Ett kul inslag och inte särskilt ovanligt, detta är något som besökarna här kommer att stöta på. Han tillhör ju platsen och är på Kulturrummet när han har tid.
Våra dagar i Lövvik var över, det var dax att åka vidare. Vi sa hejdå till alla nya och gamla bekantskaper, packade ihop oss och drog vidare. Vi har haft det så otroligt roligt och kommer absolut tillbaka nästa sommar – om vi får.
Detta var den sjätte och sista premiären för den här sommaren och vi är så otroligt nöjda med jobben vi gjort och feedbacken vi fått från alla.
Sommar och teaterpremiärer är något väldigt speciellt. Skådisarna säger att de har världens bästa sommarjobb – men det har vi också!
Martins har en hel semestervecka kvar och vi är fortfarande ute på sommarens roadtrip. Vi har varit ute mer eller mindre sedan i slutet av april och vet faktiskt inte när vi kommer hem. Fördelen med att kunna jobba var som helst!
Dagarna går i ett galet tempo, trots att vi bara förflyttar oss kanske 10-15 mil varannan dag. Det finns så otroligt mycket att se precis överallt. Sverige är ju helt fantastiskt och har så mycket att se, uppleva och erbjuda. Överallt.
vi har precis kommit in i Dalarna, ett väldigt stort landskap. Alla platser vi besöker ser vi med fötterna eller med cykel, på så sätt får vi även in lite motion också. Hantlarna är med, men blir inte använda jättemycket ska väl erkännas… måste bli bättre på det.
På tisdag firar vi 8 år som gifta och 9 år som förlovade, båda händelserna var vid vatten. Martin är en riktig romantiker som friade till mej vid vår strand på Öland, i solnedgången såklart. Sen gifte vi oss på en skärgårdsbåt samma datum men året efter. Och åkte på Medelhavskryssning på bröllopsresa, vatten vatten vatten. Var vi firar i år vet vi inte än, men Siljan finns ju i närheten…
Trots att vårt kök är minimalt och dagarna är lite hullerombuller, så försöker vi ändå att följa vår veckomeny hyfsat. Men även om vi inte lyckas helt, så finns den här för er. Vassegoa!
Kycklingen med jalapeno är superenkelt och passar kanon i matlådan, precis som kasslertornen. Kycklingspetten är skitgoda rent ut sagt, marinerade i coca-cola. Å taco tubsen går att variera i all oändlighet. Perfekta till picknicken.
Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er ordentligt.
Efter de 42 timmarna hemma drog vi iväg igen. Nu började färden norrut, med Höga Kusten som det första stora målet. Första kvällen drog vi åt handbromsen vid Axmars Brygga och bjöds på en härlig solnedgång.
Vi var rätt slut efter rejset hemma, med tvätt och röjning av trädgården. Trötta men nöjda. Nu kunde vi dra iväg med gott samvete igen. Vi har några beställda jobb, så vi började med att återigen åka förbi Simbadets Camping i Österbybruk för att än en gång försöka få bra bilder. Sist vi var där var det nästan inga besökare på campingen och noll på badstranden. Ska man fota en camping som ligger fint vid vattnet måste det såklart vara lite liv och människor på bilderna. Även den här gången var det glest, men vi tror att vi fick till det ok.
Så fortsatte vi någon timma till och kom fram till Axmar, strax norr om Gävle, en stund innan middagen. Här finns en fin restaurang, men där var inget som lockade på menyn – så vi åt i husbilen istället. Men där finns även en husbilslounge, den första vi stött på, så den kollade vi in. Loungen är en hörna inne i restaurangen där man kan ta en gratis fika och sitta ner en stund. Jättemysigt!
Vi hade valt en plats med utsikt över vattnet och bjöds på en fin solnedgång. Axmar ligger väldigt fint, men bilarna står alldeles för tätt för vår smak. Här kan man absolut stanna någon natt, när man ändå passerar – men för oss kommer det inte vara en plats vi söker oss till för en helg eller så. Omgivningarna är dock väldigt fina, så bara för den skull kommer vi nog tillbaka, men bara för någon natt på vägen.
På morgonen sken solen fint så vi tog en promenad innan vi drog iväg igen. Såklart blev det en himla massa bilder, för här är väldigt fint. Sen var det bara att packa ihop och dra vidare norrut.
Jag gillar ju biografier, i den här bokhögen ligger en väldigt intressant en. Men här ligger också några spännande godbitar och lite historia. En härlig blandning tycker jag 🙂
En bokhög får gärna vara en mix av mys och spänning, men gärna lite personligt och historia också. Allt detta ligger i den här högen.
Äntligen en ny biografi! Jag tycker det är så intressant att läsa om olika personers bakgrund och livsöden. Har man träffat personen i fråga och har en relation till denna blir det såklart extra intressant. Så är det med Dermot Clemenger, som jag träffat flera gånger – men det är hans kollega Tony Irving som jag känner bäst. Jag räknade såklart med att Tony skulle omnämnas i boken och fick rätt. Där var faktiskt ännu fler bekanta som nämndes och som berörde mej lite extra.
Dermots självbiografi är en berättelse om hans barndom och uppväxt med en väldigt sträng pappa, en bror som omkommer i tidig ålder och dansen. Hans historia om monstren han flytt från och resan mot friheten. Han berättar berörande om sin familj, uppväxten i ett strikt katolskt hem och livet innan Sverige och Lets Dance.
Det är väldigt enkelt skrivet, inga krusiduller utan bara sådär rakt på. Det känns lite som att han vet exakt vad han vill ha sagt och sedan få det sagt så snabbt och tydligt som möjligt. Som om han en gång för alla vill göra upp med sin bakgrund för att gå vidare. Jag läser, förfäras och berörs och tänker på den Dermot jag ser idag som verkar så otroligt tillfreds. En mörk historia som även är intressant, iaf om man är intresserad av livsöden.
Denise Rudbergs böcker om Kontrahenterna är så otroligt intressanta! Att både bli underhållen och samtidigt lära sej saker är något av det bästa jag vet. Å så är det i Rudbergs böcker, som handlar om de tre kvinnorna Signe, Iris och Elisabeth. Detta är femte delen som utspelar sej i Januari 1942.
Signalspanarna på Karlaplan 4 har lyckats avkoda meddelanden med illavarslande innehåll. Nazi-Tyskland tycks planera en stor markinvasion av Sverige från Norge, via gränsen i Jämtland. Meddelandet leder till febril aktivitet längs den svensk-norska gränsen. Elisabeth får i uppdrag att söka upp en saknad trupp i Värmlands skogar, samtidigt som Iris och professor Arvid Bremer snappar upp ett meddelande om en avrättningsorder som ska utföras vid gränsen.
Jag tycker nog att detta är en av de bästa delarna i serien. Det är snabbt och spännande. Att veta att detta faktiskt kan vara sant är både otäckt och spännande, Sverige kanske inte var så neutralt som man tidigare trott…?
Sångfågeln är den tredje fristående delen om utredarna Per Berg och Charlotte von Klint, jag har nog bara läst en innan denna. Jag gillar verkligen Anki Edvinssons sätt att skriva och kommer ha mer koll framöver.
Handlingen utspelar sej i Umeå där en tonårstjej kidnappas, en skjutning sker på busstationen och en småbarnspappa hittas mördad. Brotten verkar hänga ihop, men frågetecknen är till en början fler än ledtrådarna. Samtidigt tycks en ny kriminell aktör vinna mark i staden. Kommer ett gängkrig att bryta ut?
En spännande intrig med oväntade tvister, men här finns även en bakgrundshistoria om Charlotte som kommer från en välbärgad familj som hon försöker att bryta sej loss ifrån. Och hennes kollega Per som balanserar utredningarna med sin vardag som hockeypappa och känner sej rätt missnöjd med sitt familjeliv. En himla bra bok helt enkelt.
18:e (!!!) delen om Anders Knutas, lite galet kan jag tycka. Ändå håller de fortfarande, konstigt nog. Men nu måste väl ändå serien snart ta slut?
Den här serien utspelar sej på Gotland, där en kvinna hittas ihjälskjuten i ett ödetorp. Anders Knutas har blivit pappa på äldre dar och funderar på att gå i pension. Han föräldralediga sambo Karin, som också är polis, är rätt dålig på att inte lägga sej i hans arbete och så är det även denna gång.
Mordet sprider skräck bland gotlänningarna och Knutas ställs inför ett fall som leder honom till fasansfulla upptäckter långt ute på den idylliska landsbygden. Karin forskar lite på egen hand och dras in lite väl mycket i fallet. Som vanligt kan man väl säga.
Det är spännande och välskrivet, men man fattar inte så mycket om man inte läst någon av de föregående delarna. Helst skulle jag läsa alla ett sträck.
Fyra himla bra böcker, men de är väldigt olika – så det är omöjligt att säga vilken som är bäst. Nu ska jag gå in i ett seriemaraton. Vi har samlat hela serier av flera olika författare, så nu ska jag grotta ner mej i samma huvudpersoner en massa veckor framöver. Här ligger bla Läckberg/Fexeus serie och väntar, samt Ahnhem och Morden i Falsterbo. Vi får väl se vilken jag ska börja med 🙂
Vad hinner man på 42 timmar? Tja, man kan hinna tvätta en himla massa, röja en trädgård och bjuda folk på middag. Typ så…
Efter Ronneby var det dax att vända norrut, på vägen passerade vi Tumba och passade på att åka hem och fixa lite. Vi landade hemma vid 15-tiden på lördagen, slet ur lakanen och slängde in i tvätten direkt. Sen packade vi ur resten, det tog sin tid eftersom vi i princip skulle tömma hela bilen. Det var ju lite påsar från Ullared lixom…
Snart var lakanen både tvättade och torkade och sängen kunde bäddas rent. Det blev ytterligare två maskiner tvätt innan vi la oss och en på söndagen. På söndagen röjde vi trädgården, häckar klipptes och vissna växter togs bort. Sist trimmade vi alla kanter och körde ett varv med gräsklipparen. Fem säckar med skräp blev det och nu kom problemet…
Vi har ju ingen liten bil längre, hur sjutton skulle vi ta oss till sopen med skräpet? Jo, vi är ju med i bilpoolen – så nu var det dax att testa den. Martin bokade en bil och gick iväg för att hämta den, men tji fick han. Bilarna stod nämligen inte där de brukar stå, så det blev inget av det. Vad skulle vi göra nu?
Vi tog husbilen! Den var ju tom, så det var bara att lasta in säckarna och åka iväg. Det gick det med, även om det var lite bängligt. Vi blev av med skräpet iaf 🙂
Nöjda med vår lösning åkte vi hem, körde igång grillen och bjöd föräldrarna på middag. Vi vet ju inte hur länge vi blir borta, alltså måste vi ses när vi väl är hemma. Så det blev en god middag, där vi även firade Martins pappa som fyllt år. Sen var det bara att packa bilen igen och göra färdigt för avfärd.
På måndagmorgonen drog vi iväg igen. Nöjda med en mycket produktiv helg och att vi hunnit allt vi tänkt. Vi var helt slut bägge två!
Nu var Höga Kusten nästa mål, det var dax för en ny premiär!
Att få både musik, husbilar och himla härliga snack med en massa roliga människor är en perfekt kombo. Allt detta fick vi när Diggiloo kom till Ronneby, en kul eftermiddag och kväll – trots ett jäkla väder.
Femte premiären den här sommaren var i Ronneby, där skulle vi se Diggiloo och få prata med några av artisterna. Det varnades för regn, och regn blev det… Mellan regnskurarna passade vi på att snabbt cykla upp till Ronneby Brunnspark, där showen skulle gå av stapeln. Vi gillar att vara ute i god tid och kom såklart alldeles för tidigt, men hellre det än att komma för sent.
Efter koll av vakter fick vi gå in på ett tomt område och möta upp turnéledare Vickan. Då började det ösregna igen, så vi placerades i ett tält backstage, där artister och crew äter sina måltider. Där satt vi och väntade ut regnet och fick dessutom äta middag, medan Patrik Krall (producent och upphovsman) letade reda på artister som ville prata med oss.
Först ut var Lucianoz, grabben från förorten som blev viral med sina dansbandstolkningar. Vi fick ett kul snack, han var så otroligt härlig och har ju en himla intressant historia. Efter honom kom Andreas Weise som äääälskar att prata, underbar människa som hade massor att berätta. Den intervjun blev alldeles för lång, så i filmen fick vi klippa rätt mycket. Men han fick mycket sagt ändå 🙂
Sen fick vi även ett snack med producent-Patrik innan vi gick ”hem” till Anders Bagge. De som vill får bo i husbil under turnén och Bagge tog chansen. Han har fixat en liten musikstudio i sin bil och faktiskt skrivit ett par låtar på vägen. När vi kom in blev vi bjudna på chips och fick smakprov på hans nya låt. Ett otroligt annorlunda besök och rolig intervju. Han har ett väldigt stort hjärta den där Bagge.
Innan det var dax att sätta sej på plats hann vi med ett kort snack med Elisa också, sen fick vi skynda oss ut och sätta oss. Än var det uppehåll, så vi hängde regnjackorna på stolsryggarna och drog fram våra kameror – typ fyra stycken. Vädret håller i sej i kanske en halvtimme, sen blev det lite kyligt och jackan åkte på. Sen kom regnet, det värkte ner och snart kom även en hagelstorm. Hagel stora som ärtor smattrade ner och täckte snart hela marken. Där satt vi med kamerorna under jackan och hade inget annat val än att vänta ut skiten.
Det tog en stund, men hela andra akten var det iaf uppehåll, men då var vi ju dyngsura och frös rätt rejält. Diggiloo är TRE timmar, man får väldigt mycket show för pengarna, det gillar vi – MEN tre timmar är väldigt länge när man är dyngsur ända in på underkläderna. Martin fotade bäst han kunde och jag filmade bäst jag kunde, det gick sådär kan man väl säga. Vi fick iaf en del himla bra bilder, men inte så mycket film från showen – det gick bara inte. Vår kamera är för känslig.
Vi brukar prata med publiken efter föreställningarna, men den här gången ville vi bara hem. Vi var genomvåta och frös. Så det blev inga intervjuer efteråt, det gick bara inte. Snabbt cyklade vi tillbaka till husbilen och drog av oss alla kläder. Jag kunde vrida ur mina strumpor, trots att jag hade gummistövlar. Regnet rann från knäna, ner längs benen och ner i stövlarna. Jag var sjöblöt!
Men vilken härlig show! Inte riktigt lika bra som förra året, men det kan ju ha med vädret att göra. Hela showen började med ett ABBA-medley, sen följde alla ett pärlband av härliga låtar av alla artister, samt en hyllning till Lasse Berghagen. Varje år har man en komiker med på turnén, i år är detta underbara Ann Westin. Så otroligt rolig, med en oerhörd självdistans och härlig humor.
Vi hade en himla härlig eftermiddag och kväll, både vad gäller innan och under showen. Men det var såklart himla surt med vädret, regn är inte roligt! Oavsett väder så kan jag verkligen rekommendera årets Diggiloo, så härliga artister och himla bra musik. Vi ser redan fram emot nästa år – men då önskar vi en show utan hagel 😛
Halva sommaren har passerat och många av er har säkert semester just nu. Vi med, eller.. iaf Martin… om man nu kan kalla det semester när man far runt i Sverige och intervjuar folk, tar bilder och försöker samla ihop material till en massa texter.
Vi har lämnat södra Sverige, varit hemma ett par dagar och tagit oss till Höga Kusten där vi varit med vid invigningen av en helt ny utomhusscen, testat en sprillans ny ställplats och besökt Hernö Gin. Nu drar vi lite väster ut för att påbörja resan mot Dalarna. Där tänkte vi åka runt lite och kolla läget. Nu har vi inga fler ”måsten”, utan gör lite som vi vill.
Det innebär att experimentköket i Husbilen är i full gång, vi kallar det ”I Jikitas kök”. Där leker vi fram rätter som passar att laga i mindre kök, som tex i husbil, husvagn och båt. Där finns lite olika recept tex picknickmat, tillbehör till grillat, pastasåser och sånt som är lättlagat och bara kräver en eller max två kastruller/pannor. Ha koll på Du i Fokus så missar du inget. Du hittar matlagningsfilmerna HÄR.
Söndag: Grillat och grönsaksgratäng (8 P för hela gratängen)
Den här veckan passar det mesta till matlådor. Jag vill särskilt rekommendera fiskgratängen, pajen och grönsaksgratängen. Just för husbilen passar alla pasträtterna perfekt!
Hoppas ni får en riktigt fin vecka. Ni hänger väl med oss runt i Sverige?
Våra absolut första husbilskompisar flyttade i augusti förra året, äntligen fanns det möjlighet att besöka dem och kolla in deras fina hus. Det blev både gott och vått 🙂
Annelie och Ludde träffade vi som alldeles nyblivna husbilsägare. Men vi träffades i Spanien, utan husbilar – av en ren slump. Vi följde varandra på sociala medier och var på Kanarieöarna samtidigt. Så vi bestämde oss för att ses och äta lunch tillsammans i Maspalomas. Den lunchen blev tre timmar och början på en väldigt rolig vänskap. Sedan dess har vi arrangerat tre stora husbilsträffar tillsammans.
De bor i Ludvigsborg i Skåne, ganska långt från oss i Stockholm alltså. Men nu skulle vi ju ändå nästan passera och de var otroligt nog hemma, så vi åka dit och fick ett så otroligt härligt dygn. När vi kom fick vi såklart en husesyn och sedan en vacker och väldigt god drink.
Vi åt en god middag och ett väldigt gott vin korkades upp. Vi pratade och pratade. Snart kom Annelie med en ny drink, hon är så otroligt duktig på att göra goda och vackra drinkar! Annelie och jag har ett stort gemensamt intresse av lakrits och jag har alltid lakritslikör med i husbilen. Just nu finns där tre olika, dem tog vi såklart också in.
Annelie gillar att bada, resten av oss är lite mer tveksamma. Men nu var jacuzzin väl uppvärmd, så mitt i natten svidade vi om till badkläder och klev i. Sen låg vi där rätt länge, typ för länge – då är det nämligen väldigt svårt att kliva ur den där värmen.
Jag behöver nog inte säga att det blev rätt sent, eller tidigt… beroende på hur man ser det. Både Anneli och Ludde skulle upp och jobba dagen efter. Det skulle inte vi, men vi skulle å andra sidan köra vidare. Vi tar inga risker när det gäller alkohol i kroppen, så vi sov rätt länge och drack mycket (vatten). Så vid lunch var vi pigga och fräscha igen, för att köra vidare.
Men så roligt vi hade! Det var så härligt att träffas igen. Inga kameror, inga filmer, knappt ens några bilder. Bara vi. Nu vet vi inte när vi ses igen, det kommer nog att dröja tyvärr. Men det blir väl nånstans längs vägen 🙂
Är man i Halland så måste man såklart åka förbi Gekås i Ullared. Så är det bara! För oss som campar så är det definitivt ett måste och campingavdelningen är himla bra där 🙂
När vi var färdiga i verkstan på måndagkvällen åkte vi den korta biten till den nya ställplatsen ovanför Gekås Camping & Stugby. Vi kom så sent att det bara var att direkt lägga sej och sova några timmar, snart var det dax att vakna och köra vidare till den stora parkeringen utanför Gekås.
Vi började med att filma campingavdelningen, det är tydligen något som intresserar många. Här finns ett ganska stort utbud av det mesta som vi campare behöver. Och det är faktiskt ett himla bra pris också på det mesta. Vi filmade snabbt och plockade det vi behövde när vi ändå var där.
Sen körde vi varuhuset från början till slut, i ett väldigt rask tempo – vi skulle ju vidare. Vi är här 1-2 gånger per år, då köper vi allt vi behöver för närmaste året när det gäller tandkräm, deo, shampo och andra hygienprodukter. Det blir rejält mycket billigare faktiskt, men lite koll måste man ha, allt är inte billigt.
Den här gången fanns det inte särskilt mycket på klädavdelningen som lockade och det jag gillade fanns inte i min storlek. Men ett par nattlinnen blev det, samt en bikini och underkläder. Nu ska gammalt urtvättat kastas och nytt in!
Martin brukar ta ett gäng sodastream-smaker, laddningssladdar till mobilen och annan elektronik. Jag stoppar alltid ner ett par rejäla påsar med värmeljus och massor med nya solcellsslingor. Sånt går åt i mängder hos oss, både hemma och i husbilen. Det är ju sååå mysigt!!!
Vi klarade av hela shoppingen på 5 timmar och 9000 steg. Och belönade oss med sushibuffé på Rosegarden, innan vi packade in oss i husbilen och åkte vidare.
Man får verkligen tänka till när man bor i husbil och ska shoppa, det gäller att ta sånt som inte väger så mycket eller som går att trycka ihop och stoppa in i olika prång i bilen. Den här gången packade vi duschen full, vi skulle mellanlanda hemma om några dagar, så det inte skulle bli så långvarigt.
Här nedan ser ni filmen från campingavdelningen:
Nu får vi se om vi ska åka tillbaka till Varberg inom kort och fixa resten med bilen, då kan det bli en tur till till Ullared – annars blir det nästa sommar. Lagom till grejerna börjar ta slut 😛
Nu är äntligen alla detaljer klara kring nästa års Husbilsträff! Vår filosofi är att så många som möjligt ska ha möjlighet att komma på våra träffar, därför byter vi alltid ort och pressar priset rejält. I år blir träffen i Hjo med ett pris på 200 kr/natt. Här nedan finns all info ni behöver.
Den här gången fixar vi träffen tillsammans med Helen och Krister från Berggrens Bilbo. Annelie och Ludde behövde lite ledigt, men kommer förmodligen att dyka upp på träffen som gäster.
Efter succén på Böda med över 225 ekipage, har vi förstått att vi behöver en ganska stor camping. När vi fick tipset om Hjo Camping åkte vi dit och tittade. Ägarna Annelie och Göran var så otroligt trevlig och ville gärna ha träffen hos sej. Så vi diskuterade lite och fick till en bra deal.
Detta gäller för Husbilträffen 2025, som alltså blir under Valborg – inte Kristihimmel, eftersom det ligger så sent.
Plats: Hjo Camping
Datum: 30/4-4/5 (priset gäller dock hela veckan)
Långbord: 1 maj kl 17.00
Pris: 200 kr (inkl el)/per natt
Hashtagg i sociala medier: #husbilsträffvalborg25
Använd i sociala medier, så vi hittar varandras bilder.
Betalas senast: 19/3
Avbokningsskydd: 25 kr/natt
Med avbeställningsskydd gäller följande: Lägger du till ett avbeställningsskydd kan du avboka din plats fram till 3 dagar innan ankomst, då återbetalas hela summan exklusive kostnaden för avbeställningsskyddet (25 kr/natt). Utan avbeställningsskydd gäller följande för er: Har du inget avbeställningsskydd sker ingen återbetalning oavsett skäl. Avbokar du din plats under perioden 26 mars fram till ankomstdagen sker ingen återbetalning.
Du kan dock avboka din plats fram till 25 mars och får då en återbetalning på hela campingavgiften.
Så här bokar du:
Mejla alla uppgifter (se nedan) till valborg2025@hjocamping.se så skapas en bokning åt dig. Du kommer få en bekräftelse samt en faktura i höst skickad till din angivna mejladress. Campingen placerar oss som de tycker blir bäst med tanke på ekipagets storlek.
Ange dina fullständiga kontaktuppgifter:
*Namn
*Gatuadress
*Postnummer
*Ort
*Mobiltelefonnummer
*Mejladress
De behöver även veta
*Ankomstdag
*Avresedag
*Om du vill ha avbeställningsskydd eller ej
*Längden på husbilen (eller husvagnen + drag)
Var noga med att få med alla uppgifter i ditt mejl!
Ni kan börja boka redan nu, men har ni några frågor så svarar campingen på dem från och med v. 33 på telefonnummer 0503–31052.
Vi brukar ju inte ha några särskilda gemensamma aktiviteter, förutom långbordet som vi tänkte ha 1 maj kl 17. Men det brukar även bli dagen efter också, så sikta in er på både fredag och lördag. Är det hyfsat torrt i marken så kan det bli träning också mån – ons – fre. Den tar bara 15-20 minuter och alla kan vara med. Ni hittar programmet HÄR. I övrigt är det upp till er alla att hitta på aktiviteter om ni vill, vågar och kan. Vi hjälper er gärna att sprida dem.
Följ oss på instagram @jikitaspåäventyr och @berggrens_bilbo samt våra Youtube-kanaler med samma namn. Så missar ni inget innan eller under träffen. KLICKA HÄR för att gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni definitivt inget.
Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans.
Snopet när man upptäcker att sånt man tar för givet inte finns där som man trott. Vi hade eluttag i bagaget på förra bilen, trodde det var standard på husbilar. Så var det tydligen inte, så det fick bli en tur till husbilskompisar i Falkenberg för att fixa det 🙂
I Peppe, vår första husbil, hade vi eluttag i bagageutrymmet. Så vi tog för givet att det var så på Ralle, den nya bilen, också. Så vi köpte en kombinerad kyl/frysbox för att ha i bak i bilen. Glada i hågen skulle vi testa den och upptäcker att där inte finns något att stoppa kontakten i… snopet!
På husbilsträffen på Öland träffade vi Lotta och Peter som har en exakt likadan bil som vi har. Han är dessutom bilmeck, med husbilar som specialitet. När vi frågar honom om de ha uttag i sin bil, svarar han att han blev lika förvånad som vi, men installerade detta direkt. Åh, sa vi – kan du hjälpa oss? Det kunde han! Så vi kollade våra kalendrar och hittade en dag som funkade för alla.
Kruxet är att vi bor i Stockholm, Peters verkstad är i Falkenberg. Men dit skulle vi ju, så det gick att ordna. Så i måndagskväll, när verkstan stängde, tog Peter emot oss. Jag satt och läste medan Peter fixade och Martin var hans hantlangare. Han lyfte upp Ralle i luften och drog elen på undersidan av bilen. Det tog inte lång tid förrän allt var fixat. Så nu har vi uttag både för 230 volt och 12 volt så vi kan använda både boxen och lite annat.
Peter hjälpte oss med lite annat smått och gott också, när vi ändå var där. Så det blev några timmar i verkstan, men det var det definitivt värt. Dessutom så himla kul att träffas igen. Tyvärr missade vi Lotta, men det tar vi igen nästa gång. Vi har nämligen ett par grejer till som vi behöver hjälp med, så det blir minst en tur till till verkstaden Autovendo.
Lotta och Peter har också en youtube-kanal, Leva med husbil, med både resor och en massa bra tips för husbilslivet. Peter har sina fredagstips, med fix och trix för att piffa upp husbilen och hålla den i fint skick. Där finns en massa smarta grejer, som alla husbilsägare har nytta av. Ni kan kolla in deras blogg HÄR och Youtube-kanalen hittar ni HÄR.
Jag gillar hur man kan hjälpa varandra och hur hjälpsamma (nästan) alla husbilsägare är. Vi två kan ge tips om sociala medier, hjälpa till att starta konton på olika plattformar och dela med oss de regler som gäller kring influencers mm. Martins it-kunskap har hjälp många med olika problem, bloggar som trasslat, redigeringsprogram till filmer mm. Så kan någon annan sånt som vi inte kan, så byter vi tjänster. Som det ska vara i den bästa av världar 🙂
Tack vare Peter kan vi få med oss vår kylbox och slippa handla stup i kvarten. Så himla bra!
