Så var det dax att åka hem. Efter två härliga veckor under Egyptens varma sol. Så himla tråkigt. Ångesten kom som vanligt några dagar innan. Och det vi kom hem till var inte alls roligt…

I onsdags var det alltså dax att lämna vårt fina hotell i Hurghada. Förmiddagen bjöd på moln och blåst, så vi satte oss i poolbaren efter att vi packat ihop oss. Där satt vi tills det var dax för lunch och avfärd mot flygplatsen. Vi visste att det var snökaos hemma och förberedde oss på förseningar, men det var inget större problem faktiskt. Vi kom iväg någon halvtimma sent, men landade nästan på tid hemma i Sverige.

Passkontrollen har väl aldrig gått så fort någon gång, det var ingen kö alls – bara gå rätt igenom. Sen såg vi resterna av bagagekaoset för några veckor sedan. Där stod massor med vagnar, överfulla med väskor överallt i bagageutlämningen. Har hört att några väntat på sina väskor sedan 3 januari och de står alltså där någonstans. Vi fick våra väskor ovanligt snabbt och tog oss mot bilen. Där blev det dock tvärstopp. När vi åkte var det barmark, det var det inte när vi kom hem…

Efter lite meck tog vi oss iaf in i bilen och kördes mot Tumba. Så himla skönt att få skjuts hem, kompisarna passerar ju ändå oss på sin väg hem till Norrköping. Vid 23-tiden släppte de av oss i ett väldigt snöigt Tumba och körde vidare till sitt. Vi möttes av ca 50 cm packad snö med bara en liten gång skottad fram till ytterdörren, så vi iaf kunde ta oss in. Jag kände direkt ”ta mej tillbaka till Egypten”.

Vi dök direkt i säng, men på torsdagen var det bara att köra igång. Jag skottade i stort sett konstant hela dagen, medan Martin jobbade, och fick nästan rent längs tomten (husbilen måste ju komma ut) och halva garageuppfarten. Kanske 10 kubik snö… jag ville inte sluta, eftersom jag tänkte att jag inte skulle kunna röra mej dagen efter och då är det ju lika bra att köra på. Tydligen brände jag över 2000 kalorier bara på att skotta den dagen. Äldste sonen och Martin var också ute och hjälpte till en stund.

På kvällen somnade jag 21.15, helt slut. När jag vaknade på fredagen kändes inte kroppen så illa som jag trodde, så det var bara att köra igång igen. Nu hade Martin mer tid och skottar snabbare än jag, då blev det ”bara” 1200 kalorier. På eftermiddagen kunde vi både komma in i garaget och i husbilen. Efter en felanmälan hos kommunen, pga utebliven plogning senaste två veckorna, kom det faktiskt en traktor. Nu var det ju flera plusgrader och slasken på vägen ett faktum. Det gick inte längre att ta sej fram på vägen och vid minusgrader skulle detta bli livsfarligt. Tydligen höll kommunen med mej, så nu är gatan ren från skiten.

Idag tog vi det sista, två altaner kvar som var begravda under tung snö. Nu kommer jag fram till kryddträdgården där det fortfarande finns färsk persilja. Äntligen är vi färdiga med snöskottningen, för den här gången. Ni blir det en promenad till centrum, om det går att ta sej fram på gångvägarna. Slasket går upp till anklarna på vissa ställen. Det är just nu 4 plusgrader och smälter snabbt.

Jag har orkat skotta ungefär 90 minuter i taget, sen har jag gått in och vilat. Då har jag packat upp väskorna, tvättat, plockat undan julen och lite sånt. Nu kan jag släppa snöskottningen och ta tag i allt jobb jag ligger efter med i stället. Tanken är att skicka två texter till tidningen och börja planera nästa vecka. Då är det bland annat dax för årets första teaterpremiär 🙂

Nästa vecka ska också motionen och träningen komma igång igen. Kosten och sömnen har vi redan koll på. Nu har jag till maj på mej att komma i så bra form som möjligt. För då händer det roligheter minsann.

När jag säger ”Hemma bra med borta bäst”, menar jag verkligen det. Att komma hem till en bostad som man inte trivs i är mest bara ångest. Men det finns ju en plan. Så fort vi kan säljer vi och flyttar in i husbilen. Då ska vi aldrig mer vintrar med snökanoner och gula/orangea/röda varningar.

När vi väl bor i husbilen blir det både ”Hemma och borta bäst”!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube