Hinder på vägen till altaret…
Jag tror att alla brudar som ska gifta sej har scenariot klart för sej. Man vet på ett ungefär hur man vill att både vigsel, kläder och fest ska vara. Så även jag, förstås. Men det verkar inte alls bli som jag vill 🙁
Min önskan var att gifta mej på Arlanda och sen dra iväg på en resa, meddela vänner och bekanta att vi gjort slag i saken och ha fest vid hemkomsten. I morse kollade Martin hur en vigsel på Arlanda går till och det visade sej att det var mycket mer komplicerat än jag trodde. Jag tänkte att man använder något av fikarummen en liten stund, säger JA och sen är det klart. Icke… Man är i VIP-rummet, får värsta servicen, man får dyr champagne och de fixar incheckningen åt en. För en ringa kostnad av 7500 spänn och då har man inte ens en vigselförrättare! Vill man viga sej i tornet så kostar det betydligt mer… hela Arlandaplanen sprack alltså.
Så kollade vi på resor istället. Vi kollade på allt från en enkel liten vecka i Italien till kryssningar långbortistan. Det är resan som får avgöra vilken dag vi gifter oss, eftersom vi vill åka iväg direkt. Just dagen för vigseln kommer vi inte att basunera ut, även om den inte kommer att vara hemlig. Men jag vill INTE ha någon möhippa och kommer därför inte att ropa ut dagen D. Så lägg ner alla såna planer om ni har några… Just nu ligger nog en kryssning i medelhavet bra till, lite Barcelona, Rom, Venedig… känns som en bra liten tripp.
Sen ska man ju ha en ring! Jösses så svårt! Och dyrt!!! Ringen ska man ju ha resten av livet och då ska den ju vara perfekt. Som ringen jag hade i mitt förra äktenskap, den hade jag designat och den var perfekt. Men jag kan ju inte ha den eller en likadan ju! Å jag vill inte betala 10 000-tals kronor, jag ska ju våga ha den på mej också. Det finns massor med fina ringar, men än så länge har jag inte sett MIN. Jakten går vidare när vi kommer hem och kan titta på riktigt i butiker och inte bara på internet.
Så har vi det här med vigselförättare. Ingen av oss vill gifta sej i kyrkan, det får vi inte heller eftersom vi gått ur. Vi har några vänner som har rätt att viga och ska nu lyckas välja någon av dem utan att de andra tittar snett på oss. Jag tror jag vet vem jag vill ha, frågan är om h*n vill och har tid. Vi får se hur det blir…
Även om man vill ha det enkelt, så blir det alltså ändå en himla massa jobb! Och tydligen kan det inte bli exakt som man vill ha det ändå. Nu ska vi lösa platsen, runt Arlanda blir det på något sätt. Ska kolla om pappa (fd pilot) kan dra i lite trådar. Resa ska bokas, så vi kan bestämma datum, men det ligger så långt fram att resorna inte ens finns. Ringar ska köpas. Vigselförrättare ska väljas, tillfrågas och i bästa fall bokas. Sen ska ”bara” kroppar trimmas, min klänning sys om och en kostym fixas till Martin. Just det! Man måste ju beställa papper om hindersprövning och sånt också. Haha, det kanske är det viktigaste av allt 🙂
Herregud! Jag kommer få magsår på kuppen!