Hur skulle du göra?

Hur skulle du göra?

Hur skulle du göra om din man
* pratade nedsättande om dej inför dina vänner?
* tog hand om alla dina pengar och knappt ens gav dej så det räcker till matinköp?
* ifrågasatte varje kvitto och varje inköp?
* favoriserade er son framför er dotter och visade detta tydligt?
* la sej i ditt arbete, ringde dina kollegor för att se hur du sköter dej på jobbet?
* säger att du lurar honom på pengar?
* kallar er dotter för bitch?
* vägrar göra det minsta hemma, inte ens plocka ihop sin egen smutstvätt?
* inte pratade med dej, ens vid matbordet?

Så här har en av mina vänninor det och nu har hon faktiskt fått nog. Problemet är att hon är rädd för sin man och samtidigt har dåligt samvete för att hon funderar (och har bestämt sej) på skilsmässa. Problemet är också att hon är sjuk och inväntar diagnos och behandling.

Men sedan jag påtalade för henne att dottern mår riktigt dåligt och att hon iaf måste tänka på henne, så har hon iaf kollat på lägenheter. Men hon vill ha sin diagnos, fira jul och nyår innan hon släpper bomben hemma. Å när den väl är släppt finns ingen återvändo, då måste hon ha ett boende färdigt. Dotterna väntar ivrigt och pushar på, mamma känner sej pressad och rädd. Bägge är otroligt rädda för mannen, även om han inte utsatt dem för något fysiskt våld.

Å här står jag, mitt i, och vet inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa dem. Jag finns för dottern och har funnit för henne i många år, vi träffas ungefär varannan vecka. Det är min kontaktflicka 🙂 Hon har ett funktionshinder som trasslar till det lite för henne när hon ska förstå hur andra människor fungerar och reagerar. Men vi kör med öppna kort och pratar om allt. Å nu har jag alltså även pratat med mamman, som jag också känt länge.

Jag har svårt att förstå hur man kan leva i ett förhållande i 30 år när man blivit dåligt behandlad hela tiden. För så har det faktiskt varit. Hennes man var inte ens snäll från början… men en kvinna med dålig självkänsla tror väl hon är värd att ha det så? Så min första uppgift har varit att berätta för henne hur fin hon är som person och hur mycket bättre hon är värd att ha det. Jag har också guidat henne igenom hur man rent praktiskt skiljer sej, med alla papper och bodelningar och annat som ska göras. Nu är resten upp till henne. Jag kan inte göra mer än stötta och peppa.

Å om ett år kommer hon säga precis som alla andra frånskilda kvinnor: Varför gjorde jag inte detta tidigare? Det är ett jäkla skitjobb att skilja sej, men när man väl är igenom så undrar man varför man inte gjorde det tidigare.

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.