Vi packade bokhyllan i husbilen full inför Bokmässan. Jag hann knappt läsa en rad… det var så fullt upp hela veckan att vi stupade i säng om kvällarna. Under dagarna träffade vi mängder med gamla och nya bekanta och gick nästan 20 000 steg per dag 😛

På torsdagen körde allt igång med stor invigning från Stadens Scen. Årets tema var judendomen och polispådraget stort. Dessutom skulle prins Carl-Philip inviga barnens del, någon halvtimma senare, så det var bevakning överallt. Utom på oss journalister dårå… som jag skrev i en tidigare text.

Vi var på den första invigningen, men inte den andra med prinsen eftersom vi inte skriver för barn, men vi såg honom flera gånger ändå i vimlet. Han är en rätt trevlig prick, jag har träffat honom förr på olika event. Dessutom en suverän formgivare som designar riktigt fina grejer.

Alla dagar såg efter detta rätt lika ut. Vi kom tidigt på morgonen, började i pressrummet med en kaffe och ett försök att göra nåt slags schema över dagen. Med 27 scener och över 3500 programpunkter var det helt omöjligt att ens försöka vara med på allt som lät intressant, det blev en väldigt grov sållning.

Vi sprang mellan de olika scenerna och försökte på vägen säga hej till gamla bekanta och hälsa på nya. Första dagen gick mest åt till att lära oss att hitta, det är så enormt stort och lokalerna är helt nya för oss. På fredagen däremot hade vi fått lite koll på läget, men då var det även mer folk. Nu började montrarna fyllas av välkända författare och våra kameror fick jobba rätt hårt.

Vi träffade bland annat härliga Sammy som skriver serien om Ghettokungen. Jag läste första delen i en solsäng på Gran Canaria, när vi rymde från kylan i Sverige i januari -22. Jag la som vanligt in en bild på instagram och taggade både författaren och förlaget, som jag alltid gör. En liten stund senare hörde Sammy av sej, då visar det sej att han bor på Gran Canaria. Det var ju såklart ett roligt sammanträffande och vi började prata. I våras var det därför extra roligt att få ses för allra första gången, efter drygt ett års kontakt, och vara med när han vann pris som årets deckare på Storytel Award. På mässan sågs vi för andra gången, men det känns som vi känt varandra länge nu. Läs hans böcker om ni inte redan gjort det!

Vi träffade många under dagarna bla Jessica Frej, Emma Hamberg och Dogge såklart – men höjdpunkten var nog ändå att få höra Jenny Colgan berätta om sitt liv och sina böcker. Böckerna som utspelar sej i Skottland är så otroligt härliga och hon är ett riktigt energiknippe.

Jag vet att det fanns många fler bekanta på plats, några såg vi från rulltrappan men kunde sedan inte hitta igen i trängseln. Men några som jag följer på sociala medier träffade jag och ännu fler som följer mej/oss. Det är så himla roligt när ni kommer fram och säger hej, så gör det!

När man går där så undrar man, iaf gör jag det, hur många olika titlar som faktiskt finns att köpa på Bokmässan. Det är så enormt mycket böcker! Hur mycket får förlagen ta med hem igen? Och hur mycket stjäls? Böckerna ligger ju rätt obevakade, så det måste vara ganska enkelt att låta en bok glida ner i en väska. Svinnet måste vara rätt stort, även om man hoppas att folk är ärliga såklart.

Vad är då mitt samlade intryck av min allra första Bokmässa? Jo, att den är enorm! Om vi börjar i pressrummet, så är de rätt lika – förutom att personalen i pressrummet på Älvsjömässan har mer koll på vilka som befinner sej där och där finns skåp så man kan hänga av sej ytterkläder och låsa in väskor. I Göteborg satt det många som inte hörde hemma där och en äldre man, kanske bostadslös, satt och sov där. Många av oss har rätt dyr utrustning, då vill man kunna låsa in den när man går ner på golvet. Nu fick vi ha allt i tunga ryggsäckar istället.

Sen var det det där med säkerheten. Jag tycker det är suveränt att kolla dem som går in, men då ska alla kollas! Vi som bevakar evenemanget ska iaf kollas en gång per dag, typ varje morgon. Nu viftades vi förbi alla köer, medan besökarnas väskor gicks igenom mer noggrant.

Sen var det det där med alla programpunkter. Vi som ska försöka bevaka höjdpunkterna vill gärna inte ha fler stora grejer samtidigt. Man kan inte lägga intressanta prisutdelningar från en scen samtidigt som stora intressanta författare ska prata på en annan. Särskilt inte som man måste vara på plats långt i förväg för att få en bra fotoplats. Jag fattar ju att det är svårt att planera, men jag kan väl få önska 🙂

Ska jag tipsa om något för er som är nybörjare nästa år, så ska det väl vara att ta med en tom vattenflaska och fylla den på plats. Man behöver dricka! Ta även med en lättare lunch, här inne fanns wraps, färdiga sallader i såna där papperslådor och nån slags flatbreadvariant. Man blir rätt trött på dessa efter bara någon dag och det är rätt dyrt. Visst kan man äta den berömda räkmackan på hotellet, men kanske inte varje dag 😛

Man blir lite köpgalen, erbjudandena är många – men ha koll på priset! Det finns bra erbjudanden på nätet också, men där kan man såklart oftast inte få böckerna signerade. Har man spenderbrallorna på sej, så ska man ta någon bra att bära i. Böcker är tunga! Många drog runt på sina dramaten och det är ju jättesmart, förutom att de tar plats och är i vägen när det är tjockt med folk.

Ett annat tips är att ta bra skor och ha gott om tid. Bokmässan är stor och här finns massor både att se och lyssna på. Ta den tid det tar. En dag räcker inte! På torsdagen är det gott om plats, men inte jättemånga författare på plats. På fredagen är det mer folk och många författare där. På lördagen är det heeeelt galet! Då kommer man knappt fram.

Vi kommer med största säkerhet tillbaka, kanske redan nästa år – men inte helt säkert. Nästa gång vet vi mer vad vi har att vänta oss och kan planera lite bättre. Det är en kul grej, så är det bara. Och jag fattar hajpen. Det är definitivt ett himmelrike för oss som älskar böcker.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube