Jag är livrädd!

Jag är livrädd!

Många verkar ta ganska lätt på corona och är inte alls rädda för att bli smittade eller sjuka. Jag erkänner: Jag är livrädd!

I månadsskiftet februari/mars började man förstå att corona inte var som andra influensor och kom med nya riktlinjer som vi svenskar skulle förhålla oss till. Å det gjorde vi väl? De allra flesta höll avståndet, träffades inte i onödan eller åkte kollektivt. Jag var en av dem som valde att stänga in mej nästan helt. Någon vecka senare fick hela makens arbetsplats rekommendationen att arbeta hemifrån och fick även hjälp att anpassa hemmakontoret så det skulle fungera i längden. Jag tycker nog att de flesta följde rekommendationerna i mars och april, men sen hände något…

Från början åkte vi och handlade på fredagförmiddagarna, det var nästan bara pensionärer och vi – trots att de över 70 rekommenderas att stanna hemma. De flesta höll sej hyfsat på sin kant och avståndet var ok oftast… men inte alltid. Många av de äldre äldre, hade inte jättemycket koll tyvärr. Men det var ändå ok att handla då och man kände sej hyfsat säker.

Sen hände något. I början på maj verkade smittorisken och alla rekommendationer som bortblåsta! Det kryllade av folk i butiken, ingen höll längre avstånd och det kändes inte alls bra. Så vi bytte tid för vår shoppingrunda, till fredagar kl 20 och tänkte att då tittar nog folk ändå på tv. Vi hade rätt, senaste veckorna har vi haft mer utrymme.

Flera av våra vänner och bekanta har varit sjuka, länge och allvarligt – en bekant har dött och flera är inte friska än och kommer kanske aldrig att bli helt återställda. De har inte behandlats på intensiven, ändå har de svårt att gå, orkar ingenting och har jobbigt med andningen och detta är flera veckor efter att de blivit friska. Flera säger att de aldrig varit så sjuka och så rädda tidigare, ren dödsångest alltså. Jag vill inte råka ut för det!

Jag är livrädd för att bli sjuk! Jag tillhör ingen av de riktigt allvarliga riskgrupperna, men med alla mina olika diagnoser vet man inte hur sjuk jag skulle kunna bli. Astma hör tydligen inte till någon riskgrupp, men jag hostar i flera månader av en vanlig förkylning, Hur skulle då detta bli? Astma tillsammans med andningsuppehåll, fibro och lite annat kan lixom bli vad som helst, ingen vet. Det man däremot vet är att många patienter medicineras med morfin och det tål inte jag. Tänk om någon skulle ge mej det av misstag i stressen, av ren rutin… Då skulle jag dö – inte av corona, utan av felmedicinering.

Så jag fortsätter att hålla mej på min kant, men bekymras av alla som släppt på allt, kramas på bilder och trängs i köer. Jag ser mängder med bilder på folk jag känner, som jag vet har underliggande sjukdomar och som även är bekant med h*n som dog. Jag fattar inte hur de tänker!

De får väl skylla sej själv om de blir sjuka, tänker kanske en och annan. Ja, men de kan ju faktiskt i sin tur smitta andra och orsaka att fler dör. Jag skulle aldrig klara av att ha det på mitt samvete. Jag är väl medveten om att det finns yrkesgrupper som måste arbeta utanför hemmet och som utsätts för smitta hela tiden. För deras skull måste vi andra hålla avstånd. Jag vet också att branscher går under pga att folk håller avstånd och stannar hemma. Såklart är det en katastrof att livsdrömmar krossas – men det är väl ännu värre om folk dör. Eller tänker jag fel?

Jag tror inte att detta på lång väg är över. Jag är ingen expert och ingen vet om Sverige valt rätt eller fel väg. Det kanske vi inte vet förrän om något år, när alla länder är igenom pandemin och räknar statistiken på ett och samma sätt. Men jag vet att jag kommer att göra vad jag kan för att inte bli sjuk och hoppas att det kommer ett säkert vaccin som jag kan få. Tills dess håller jag mej på min kant. Jag gillar livet för mycket för att riskera något. Kalla mej fånig om ni vill, det struntar jag faktiskt i.

Är du också rädd att bli smittad?

10 tankar på “Jag är livrädd!

  1. Jag följer alla råd, men är inte rädd. Jag ägnar mig åt det positiva och tar saker som de kommer. Det är sådan jag är som person. Men som jag skrev så följer jag alla råd och jag visar hänsyn. Sådan är jag oxå som person. Respektfull.

  2. Jag är jätterädd! Jag bor i ett land med undermålig sjukvård och dessutom på riktigt hög höjd (3300 möh) så det känns som syrebristen skulle bli väldigt påtaglig, dock verkar de flesta på just hög höjd få ganska milda symptom vilket lygnar lite. Det som oroar mest är dock att jag bor med min 81 år gamla svärfar och jag tror inte jag skulle kunna leva med migsjälv om jag smittade honom.

  3. Bra skrivet!
    Till en början var jag lite rädd men när detta eskalerat är jag faktiskt livrädd. Särskilt när jag får höra hur plågsamt det kan vara att få den här sjukdomen, om man ens överlever, eller om man blir ett kolli.
    Jag är 70+ och respekterar reglerna.
    De som trotsar, menar att de måste leva livet för tiden är begränsad (ut och resa, träffa vänner). Stort ego tänk, där!
    Jag önskar få träffa barn och barnbarn!

  4. Hej, jag är oxå livrädd för att bli smittad o framförallt för risken att dö. Tycker oxå att väldigt många inte verkar bry sig om restriktioner o dyl längre

  5. Håller helt med dig.
    Många har ändrat beteende och det känns olustigt. Jag har både hjärtsvikt, förmaksflimmer och kärlkramp och den pacemaker jag har skulle knappast hjälpa mig om jag blev smittad. Nästa år fyller jag 80, så jag lyder myndigheternas råd, både för min egen skull och mina medmänniskors.
    Känner också flera som har blivit sjuka och även avlidit.
    Var rädd om dig.
    Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *