Lite på vågen men många centimeter

Lite på vågen men många centimeter

Jag har nästan kunnat se hur jag minskat i form. Det låter kanske konstigt, men så är det faktiskt. Så jag bad Sussie på Curves om en mätning och den fick jag igår. Vågen visade bara något kilo minus på de senaste tre månaderna, inget särskilt alltså. Men måttbandet!

När Sussie kollade första måttet runt bystem frågde hon direkt om jag hade en annan behå på mej. Men jag har alltid min träningsbehå från Röhnisch, ingen skillnad där. Men det är ju 5 centimerer mindre! utropar hon. Å så fortsatte det runt hela mej. 31,5 centimeter fick vi ihop det till, som jag minskat alltså. Bara ett kilo, men 31 centimeter!

Min fettprocent har minskat från 33,5 till 31,8. Jo, man kan ha hög fettprocent fast man är normalviktig. Det är ju det jag försökt säga hela tiden. Jag är normalviktig, men absolut inte smal. Nu ska jag bli det! Och stark! Å jag är på god väg! I februari när kirurgen ser mej igen, ska hon se skillnad!

Så nu är det bara att fortsätta. Just nu tränar jag 3-4 ggr i veckan och det börjar kännas i kroppen, men snart får jag ju vila. Jag kör på, när allt kör igång igen blir det sämre med tid, så det är bäst att passa på när tid finns.

Man ska alltså inte alltid stirra sej blind på vågen, utan ha lite koll på måttbandet också. Särskilt om man nyligen börjat träna. Många upplever att de går upp i vikt de första veckorna när de börjar träna och så kan det vara! Det är nämligen så att de flesta får träningvärk och träningsvärken beror på att musklerna samlar vätska och faktiskt går sönder lite för att kunna expandera. Vätskan väger och pluset på vågen är ett faktum. MEN måttbandet visar annorlunda. Den som börjat träna och går upp i vikt har alltså inte fått muskler som många påstår, utan vätska i kroppen. Den ger sej efter ett tag. Jag tränar som jag sagt tidigare, inte för att gå ner i vikt, utan för att få en starkare kropp.

För att må bra behöver jag rutiner och därför äter jag samma frukost varje dag, oavsett veckodag och jag tränar samma dagar varje vecka om det går. När något avviker faller allt ihop som ett korthus. För mej är det alltså inget alternativ att strunta i allt bara för att det är jul, jag vet vilka konsekvenserna blir…

Många säger att det inte är det man äter mellan jul och nyår som gör skillnad, utan det mellan nyår och jul. Men spårar jag ur för mycket mellan jul och nyår så kanske jag inte kommer upp på banan igen förrän till påsk! Så funkar jag!

Man måste hitta sitt sätt att leva för att må som bäst. För mej har det tagit 15 år på Viktväktarna för att hitta mitt sätt. Jo, så lång tid har det faktiskt tagit innan alla bitar fallit på plats. Först nu vet jag hur jag måste leva för att må bra. Nu har jag testat tillräckligt länge för att veta vilket mitt sätt är. För mej är stress den absolut största boven. När jag blir stressad funkar absolut ingenting! Nummer två är sömn. Får jag inte sova blir jag knäpp i skallen. Så enkelt är det. Får jag bara ha det lugnt och sova ordentligt så klarar jag allt och det vet jag nu. Tänk att det skulle ta sisådär 40 år att fatta vad jag behöver och ytterligare 5 att skapa förutsättningar för att kunna leva så. Men nu har jag det!

Det handlar inte så mycket om kilon egentligen, utan att må så bra man bara kan. Och för att må så bra som möjligt måste de flesta kanske gå ner lite i vikt och faktiskt börja motionera lite… men framförallt måste man prioritera sej själv! Å när man gjort det så brukar det andra lixom lösa sej på nåt sätt och helt plötsligt mår man bättre än på länge, kilona trillar av och lusten att röra på sej innfinner sej. Jag trodde inte på detta förrän jag upplevde det själv och nu hoppas jag att även ni får uppleva det.

Det är idag vi tar första steget på resten av vårt liv.  Fundera på hur det stegen ska tas…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.