I mitt förra liv skulle jag kanske varit i Umeå på Riksting just nu. Mitt förra liv… livet som Kristdemokrat. Där skulle jag ha pläderat om de funktionshindrades situation, särskilt personer med dolda funktionshinder. Jag skulle också ha pratat om våra ungdomar och att de inte mår särskilt bra just nu.

Men det gör jag inte. Inte i det forumet iaf. Däremot kan jag gratulera David Lega till att ha tagit plats i Partistyrelsen. Så nu är det någon som iaf kan och för fram de funktionshindrades situation. Dessutom är han ”kändis” och då lyssnar folk. Sorgligt men sant. Man behöver kända namn för att få fram ett budskap, så är det bara.

Men det var alltså i mitt förra liv. För ca 1,5 år sedan lämnade jag KD och hela det politiska livet. Men jag saknade politiken och gick med i ett annat parti. Ett parti där jag inte behöver förklara min inställning i hbt-frågor mm. Sedan dess har jag faktiskt inte behövt försvara mej en enda gång! Något jag fick göra så fort jag sa att jag var kristdemokrat. Det säger en hel del om folks fördomar, tycker jag.

I mitt nuvarande liv har jag ”bara” en plats i Tingsrätten. I övrigt har jag inte engagerat mej mycket mer än lagt fram några motionsidéer. Just nu har jag inget behov av att synas mer eller höras mer, men det kanske kommer. Det skulle iaf vara kul att åka på årsmöte med mitt nya parti, för att se skillnaden lixom…

För säga vad man vill om Kristdemokraterna, roliga fester har de och supermysiga människor finns där. Människor som jag känt i nästan 20 år och som tagit hand om mej. Men när det verkligen gällde fanns de inte där… tyvärr. Den här gången ska jag inte ta saker och ting lika personligt och inte lägga hela mitt liv i politiken, det är andra bättre lämpade för.

Umeå kan jag besöka ändå och alla andra platser i Sverige. Å de forna kollegor som jag vill ha fortsatt kontakt med, kan jag träffa när jag vill. Jag saknar det faktiskt inte alls. Visst är hela vårt samhälle och våra liv politiska, men livet är ju så mycket mer än det 🙂

.