De senaste tre-fyra veckorna har bestått av en herrans massa läkarbesök, behandlingar och ingrepp. För tre veckor sedan ungefär tog jag bort fem födelsemärken. Nu när de stygnen är borta och allt läkt fint var det dax för nästa ingrepp. Den här gången lämnade Dr Kompis över mej med varma händer till sin kollega, eftersom det handlar om stygn i ansiktet. Kollegan är tydligen väldigt duktig på att göra snygga snitt och sömmar, så det var väl bara att låta honom göra sitt.

Jag har haft ett stort födelsemärke i tinningen sedan jag föddes. Det har vuxit vart efter jag vuxit kan man väl säga, men vuxit lite till den senaste tiden. Varje gång jag klipper mej så rispar frisören där så det gör ont, det har hänt att den även gått sönder lite. Så nu var det dax att ta bort den tyckte jag och fick medhåll från alla håll. Som vanligt går allt snabbt; bedövning, ett snabbt litet snitt, ett par stygn, klart! Om 7 dagar ska jag ta stygnen och de här kan jag nog inte ta själv  😉

Även om ingreppet gick snabbt så är jag supertrött nu. Allt jag gör just nu kräver massor med energi och ofta slocknar jag helt utmattad efteråt även om jag försöker att hålla mej vaken. Det har varit ungefär tre läkarbesök i veckan de senaste veckorna. Det tillsammans med sjukgymnastiken hemma, hundpromenader, pressträffar och hushållsarbete har varit tillräckligt för att jag ska vara helt slut. Det låter kanske märkligt att en 45-åring som inte ens har ett heltidsarbete inte ska orka vara vaken en hel dag. Men så är det för många av oss som har fibromyalgi. Tröttheten är nog det värsta av allt för oss fibro-kärringar. Glömskan kommer på andra plats.

Att hålla reda på en massa läkartider, samtidigt som jag varit frustrerad över sjukgymnastiken som inte funkat och dessutom ett gäng väderomslag har knäckt mej. Nu har sjukgymnasten dragit i handbromsen när det gäller sjukgymnastiken. Hon såg tydligt att min kropp inte klarar den takt vi försökte hålla, så nu är det ackupunktur och försiktigt träning som gäller några veckor framöver. När hon sa det släppte en stor tygnd från mina axlar. Så skönt att hon förstår!

Stressen släppte och nu verkar även sviterna av vaccinationen vara borta. Det där extra, oförklarliga, kilot är nämligen väck utan att jag gjort något. Jag är övertygad om att det var influensasprutan. Så jag behöver inga fler råd om vilka dieter jag ska prova eller produkter jag ska utesluta, tack för alla tips, men jag håller mej till Viktväktarna som jag vet fungerar. Jag säger det återigen; jag har ingen övervikt, jag är inom bmi – jag ska bara ta bort några valkar på ryggen som inte hör hemma där och det ska jag försöka göra med träning och bra mat.

Nu börjar bedövningen i tinningen att släppa och ögonen går i kors. Så jag ska ta mina stygn och pälsbollen och krypa ner i sängen en stund. På lördag åker jag och stygnen till Finland på Lakritsfestival, kul att gå där och se ut som Frankensteins monster… men men… det kunde varit värre. Mycket värre!