Nytt uppdrag!

Nytt uppdrag!

Som ni kanske kommer ihåg så har jag haft två ”kontaktbarn” under en herrans massa år. En kille i 45-årsålderna och en tjej i 25-årsålderna som bägge har asperger. Nu har tjejen flyttat från Stockholm och uppdraget med henne har precis avslutats. Eftersom jag snart slutar jobba och vi just nu inte heller har något pågående uppdrag som kontaktfamilj med någon boende hos oss så känns det som att det finns lite tid över i mitt liv… eller iaf kommer att göra…

Så när sonens kompis berättade om sin kontaktperson som inte fungerade något vidare, berättade jag att jag haft uppdrag i flera år och att jag kommer att få tid över inom kort. Ville hon så fanns jag tillgänglig. Och det ville hon! Vi har tillsammans bestämt att vi ska kalla henne Emmanna här i bloggen, men det blir så långt att jag kort och gott kallar henne Em. För hon vill vara med i bloggen och eftersom hon är 25 och vid sina sinnes fula bruk är det förstås hon som sätter gränsen.

Idag blev alla papper färdiga och vi har fått en ram kring uppdraget. Vi ska försöka träffas en gång i veckan och däremellan har kontakt via telefon, sms eller Facebook. Ingen skillnad mot just nu alltså eftersom vi redan gör detta, även om det inte varit organiserat och jag from nu får betalt för det. Planen är att vi ska ut och gå, fixa och äta lunch tillsammans, göra kul grejer och träna lite sociala sammanhang.

Som kontaktperson går uppdraget mest ut på att dra ut personen ur sitt hem och sysselsätta på ett kul sätt. Ofta är det personer med neuropsykiatriska funktionshinder som får stödet (men även andra förstås) och det är ju människor som ligger mej väldigt nära hjärtat och som jag ”kan”. Jag har ju övat på sonen ett antal år… sonen kommer eventuellt få sin egna kontaktperson snart han också.

Om du har möjlighet och hjärtat på rätt ställe kan du kontakta kommunen och säga att du är intresserad av uppdrag som kontaktperson. Särskilt killar behövs, men kommunerna har ett helvete att hitta folk som ställer upp överhuvudtaget. Det är inte jobbigt och man behöver inte kunna något särskilt, bara finnas där och vara öppen för olikheter. Man behövs och gör nytta på ett väldigt enkelt sätt  – så ring din kommun om du känner för att göra skillnad!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.