Jag lever! Men det är knappt… allt som kunde hända igår hände…

Först och främst bråkar jag med en riktigt bonnförkylning som inte vill ge sej. Tycker jag varit tillräckligt sjuk i år, för flera år framöver. Så jag går här halvsänkt, hostar och snorar och tycker livet är allmänt trist. Junior låter ungefär likadant, hoppas läkaren ringer om proverna idag.

Att hålla en massa nytt i skallen tillsammans med en förkylning är inte det lättaste. Igår startade vi alltså ett nytt program på Viktväktarna. Det liknar det gamla, men är mycket mer effektivt och mycket enklare. Det är därför ni ska hoppa på tåget om ni behöver gå ner till.

Dagen började med att Martin åkte iväg på nåt möte ganska tidigt. Killarna gick till skolan, medan jag och Baileys stökade här hemma. Jag skrev matsedel och inköpslista och lagom till Martin kom från tåget gick vi och mötte honom. Sen åkte vi direkt och handlade, ”bara” 1600 spänn senare kom vi hem. Det kostar att bli utsläppt från Ica Maxi kan man väl säga?

Medan Martin fixade lunch försökte jag samla ihop allt vi skulle ha med oss till jobbet. Eftersom det nya porgrammet innebär att man får äta hur mycket frukt man vill, så ville vi bjuda på sånt som folk kanske inte smakat förr. Så det skulle skäras papaya, fikon och lite annat gott. Det här försökte jag förbereda, plus allt annat som vi skulle hålla reda på. Sen däckade jag… medan Martin skar frukten sov jag en liten stund.

Vaknade av att Senior ringer och säger att det brinner! Inte nu igen! Det är ju inte länge sen han ringde om samma sak, men då var det på Öland. Nu var det i en byggnad nära hans jobb och han var förståss orolig att hans arbetsplats skulle gå upp i rök. Så han drog iväg dit för att se hur det stod still och kunde då meddela att röken låg tjock över VÅR arbetsplats. Jippi, jag har astma…

Jaja, bara att packa bilen och dra iväg. Det var inte så farligt, luktade knappt. Det var bara att plocka upp allt och konstatera att vi ändå glömt en grej, men den skulle vi nog klara oss utan. 17.30 öppnade vi och det ramlade in en hel del folk. Alla visste att något nytt väntade, frågan var bara vad…? Martin drog nya programmet och det var bara glada miner. Verkar som det bara varit jag som varit skeptisk… Å jäklar va de handlade! Lite rörigt och många frågor, men jag tar gärna det. Plånboken blev glad 🙂

Det var mycket att plocka ihop efteråt och vi var hemma långt senare än vi brukar. Martin fixade mat och jag pratade med ungarna. Vi kollade lite på tv och sen dog jag i sängen. Så trött! Sov väldigt dåligt och mår inte ett dugg bättre idag, men det ska väl lösa sej. Ikväll är det Tullinges tur att få det nya programmet! Å idag har vi vårt livs första annons i lokaltidningen – hoppas det blir som igår… hoppas… hoppas… hoppas!

.