Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.
Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.
Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.
Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛
Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!
Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.
På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.
Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.
En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂
Det har blivit en hel del feelgood senaste tiden, så jag tog tag i böcker som inte är så vidare mycket mys. Jag gillar ju alla kategorier och blandar gärna hejvilt. Feelgood får gärna vara lite sötsliskigt och gulligt, och när det gäller spänning vill jag ha en rejäl gåta att bita i. Det har jag fått den här gången 🙂
I rättvisans namn ska jag väl förtydliga att ”Ta min hand” som ligger som andra bok i den här högen, inte alls är en spänningsroman – utan en skildring av fruktansvärda tider i USA när unga svarta utnyttjades och skändades. Jag visste ingenting om vare sej boken eller författaren när jag öppnade boken och trodde att det skulle vara lite feegood som kunde bryta av mord och läskigheter. Så var det inte. Den var låååångt ifrån feelgood och långt värre än den värsta mordhistoria. För att den beskriver något som faktiskt hänt.
Nya författarpar dyker upp lite som svampar i jorden just nu. Hurtig Wagrell är kanske ett lite mer otippat sådant, humorparet har hållit sina skrivartalanger väl dolda fram tills nu. Debutromaner är rätt sköna att läsa, då man inte förväntar sej något särskilt. Precis så var det med den här boken, jag visste ingenting – hade inte ens läst baksidan.
”Fasad” utspelar sej i Kalmar och det är såklart extra kul att känna igen sej i miljöerna som beskrivs. Men allt börjar i en inspelningsstudio i Stockholm där en ung man hänger sej i direktsändning. Tv-producenten Sanna får hela skulden och för att låta uppståndelsen lägga sej lite åker hon till Kalmar för att göra en dokumentär om ett gammalt fall där. Till saken hör att hon är uppväxt i Kalmar och vart efter kryper det fram att hon gått i samma skola som flickan som försvann en natt för 25 år sedan.
Elizabeth är polis i Kalmar, iaf i någon månad till innan hon ska flytta till Stockholm för en annan tjänst. Hon börjar också nysta lite i fallet, trots att hon får tydliga riktlinjer om att under inga omständigheter titta det allra minsta på det. Hon kan såklart inte låta bli.
Snart får vi följa med på en både spännande och mystisk historia om hemligheter, vänskap och svek. En debutroman som verkligen heter duga där författarna bygger upp en otroligt story som har både oväntade tvister och en fyndig dialog. Skitbra helt enkelt!
Som sagt, jag förväntade mej en feelgoodstory men fick en fruktansvärd historia om hur man behandlade svarta småflickor och unga kvinnor i USA på 70-talet.
Sjuksköterskan Civil drömmer om att förändra världen. Hennes första jobb blir på en familjeplaneringsklinik där hon äntligen får göra det som ligger närmast hjärtat: att ge kvinnor friheten att ta kontrollen över sina kroppar och styra sina liv.
Hennes första patienter blir två unga systrar som lever i sån misär att hon snabbt tar dem under sina vingar. Flickorna är i 10-årsåldern och Civil börjar snart fundera på varför så unga flickor ska få preventivmedel. När hon inser att flickorna luras och att hon och hennes kollegor utnyttjas i en hänsynslös konspiration, tvingas hon välja mellan att lyda order eller riskera allt för att göra det rätta.
Boken bygger på verkliga händelser och man blir både upprörd, förbannad och äcklad av hur samhället såg på svarta och hur de behandlades. Ett viktigt tidsdokument om en tid som jag aldrig hoppas ska komma tillbaka, men kan vi vara säkra på att den inte gör det? Läs den bara!
Ytterligare ett spännande äventyr med kommissarie Alan Banks i täten. Jag gillar verkligen den här serien, men den förra boken blev jag besviken på då det var något mysko tryckfel rakt igenom som sabbade hela läsupplevelsen. Så jag öppnade den här boken lite lätt misstänksam, men allt var i sin ordning!
Dödlig tystnad är fjärde delen i serien och man bör läsa dem i ordning, då handlingen i kommissariens eget liv fortskrider. Den här gången får han åka till Toronto för att jaga en mördare. En ansiktslös kropp hittas i en liten fridfull dal som ligger gömd intill staden Swainshead. När kroppen väl har identifierats upptäcker man en koppling mellan den och ett olöst mord fem år tidigare.
De misstänkta och hela staden är irriterande tystlåtna, vet definitivt mer än de säger och döljer absolut något. Bland dem finns Collierbröderna, den mäktigaste familjen i det lilla samhället, som använder sitt inflytande för att skjuta utredningen i sank. Spåren leder bland annat till Toronto och sedan tillbaka till den lilla byn igen.
Peter Robinson har ett alldeles särskilt sätt att skriva. Det är både uttrycksfullt, målande och medryckande. Nog får man rätt snart en känsla för vem som är den skyldige, men varför och hur, brukar bli en fråga som nystas upp på slutet. En bladvändare!
Den här gången har de la Motte skakat fram en rejäl tegelsten. Jag vet av erfarenhet att jag måste göra precis alla ”måsten” innan jag öppnar hans böcker, för sen är det kört. Har jag en gång börjat läsa så får jag inget gjort förrän boken är utläst. Så är det varje gång och det vet jag nu, alltså har den här legat och väntat sedan i höstas.
Glasmannen är andra delen i serien om kriminalinspektör Leo Asker. Den lite udda, ilskna och kanske missförstådda polisen som flyttats till avledningen för förlorade själar. En kropp hittas i skogen och efter år av tystnad hör Leos pappa av sej och kräver hennes hjälp. Kropp har nämligen hittats vid hans gård och polisen är honom i hälarna. Leo vet inte riktigt hur hos ska ställa sej till detta, men har till slut inget annat val än att hjälpa honom.
Samtidigt flyttar hennes gamle vän Martin till ett avskilt gods för att skriva företagsledaren Gunnar Irvings biografi. Han har länge varit nyfiken på de mytomspunna ägorna som bla rymmer en privat ö med ett övergivet stjärnobservatorium. Men här döljer sej många hemligheter och även Leos spår sträcker sej snart till samma område. I en härva av konstigheter och ledtrådar dyker plötsligen Glasmannen upp. Vem är han eller kanske mer VAD är han?
Jäkla de la Motte! Det här är så bra! Det är mystiskt och spännande, välskrivet och gripande. Man kan inte sluta läsa. Och upplösningen… ja vad ska man säga? Man undrar ju vad som rör sej i skallen på vissa författare 😛
Fyra otroligt bra böcker! Jag älskar verkligen en spännande och välskriven spänningsroman, även om det är feelgood jag oftast säger att jag gillar bäst. Men det här att fundera på vem som gjort det, är ändå något särskilt när man läser en bok.
”Ta min hand” var ju ingen mordhistoria utan något helt annat och viktig läsning. Tänk att såna kräkningar knappt ifrågasattes, ofattbart. Jag är glad för att vi numera iaf vet lite bättre, även om det går bakåt igen på vissa håll i världen.
Bokhögen är nästan omöjlig att rangordna, men har man inte läst något av Anders de la Motte så måste man faktiskt göra det. Men se till att ha gjort allt annat först och skyll inte på mej när ni sedan fastnar i boken 🙂
Halva april har gått och nu ser vi fram emot nästa långledighet som är Kristihimmel. Då är det dax för vår stora Husbilsträff igen! I maj ses massor med husbilar på Öland 🙂
Nu är det ca 9 veckor kvar till midsommar, semester, lätta kläder och härliga kvällar. Jösses vad jag längtar! Den här vintern har, precis som förra året, varit väldigt lång och jobbig. Det enda jag önskar just nu är sol och värme på riktigt. Jag hoppas dessutom att årets sommar ska bli lite längre och mindre blöt än förra året.
Vi försöker att komma igång med våra dagliga promenader, men det är knepigt när Martin jobbar mycket i stan. Men nu är kvällarna lite ljusare och vi har börjat gå på kvällarna när han kommer hem. Jag saknar verkligen långa härliga promenader. Vi pratar så himla bra då. Snart jobbar han mer hemma igen och då ska allt rätta till sej. Målet är alltså två dagliga promenader, då mår vi som bäst.
Den här veckan vill jag tipsa om ALLT, det är en kanongod vecka! Det mesta passar dessutom kanon även i matlådan. Ni får inte missa den falska potatissalladen! Den är jättegod och ännu godare dagen efter. Den är redan tidigare väldigt mångas favorit 🙂
Nu är det sex månader sedan vi sålde vår bil, den lilla alltså. Nu har vi kommit in i rutinerna med att gå och handla, sopsortera lite smartare och använda lokaltrafiken lite mer. En liten omställning, men oj så skönt det är för plånboken 🙂
Jag har haft bil sedan jag fyllde 18 och tog körkort. Från början en lite VW bubbla, sedan ett par olika mikror, mitsubishi, peugeot, bästa Seaten och nu senast en gammal citroen som vi tog över efter svärfar. Milen var många både när barnen var små och när vi jobbade på Viktväktarna, men på senare år har de minskat och nu låt vi på kanske 250 mil om året. Vi har storhandlat en gång i veckan, thats it. Ganska oekonomiskt att ha en bil då. Det blir ganska dyra mil.
Efter lite fundering så tänkte vi att vi kan gå och handla varje vecka, vi har ändå ett Lidel och ett Ica Kvantum nära. Behöver vi handla större kan vi göra det när vi är ute med husbilen eller när sonen kommer och klipper sej hos mej, då får han köra oss och handla som betalning. Dessutom har vi en bilpool precis där vi bord som vi skulle kunna använda om vi behövde åka längre bort eller andra ärenden. Så det skulle lösa sej tänkte vi. Å så sålde vi bilen. Å började gå överallt. Vi har gått och gått och gått 🙂
Under de här månaderna har vi lånat bil två gånger, då för att jag skulle till läkaren. Sonen har handlat med oss några gånger och kört oss till sopen med skräp. Mina föräldrar hör av sej ibland när de ändå ska ut och åka och frågar om vi behöver göra nåt. I lördags behövde vi åka till IKEA och det är lite knepigt att ta sej dit kommunalt, så vi fick låna bil av dem och den får vi behålla hela veckan eftersom vi ska iväg med grejer på loppis på lördag. Så i söndags åkte vi iväg med allt större skräp som vi samlat på oss och åkte till sopen. Sen åkte vi till Ica Maxi och storhandlade. Så nu är skåpen fyllda med allt som är tungt att bära.
Igår skulle vi till mässan och det kändes nästan lyxigt att åka bil dit. Vi var så otroligt trötta efter att ha gått runt där i nästan 9 timmar, det var så himla skönt att sätta sej i bilen och åka hem. Tänk så man omvärderar sånt som var normalt innan. Och som sagt; en loppis är rätt svårt att köra grejer till utan bil. Man tar inte tio flyttkartonger på en pirra direkt. Men i övrigt går det bra. Jättebra faktiskt. Jag saknar sällan bilen. Tvärtom!
Plånboken är gladare, det är rätt mycket pengar som går till försäkring, skatt och bensin. Bilen vi lånar är en elbil och den ska såklart laddas, men det är ju ganska mycket billigare än bensin eller diesel. Så vi är jättenöjda med vårt beslut. Just nu behöver vi ingen liten bil, men det kanske kommer en dag när vi behöver det igen. Det får vi se.
Jag vet att fler och fler gör sej av med bilen. Visst trasslar lokaltrafiken, särskilt pendeltågen, en del – men inte så mycket att vi köper en ny bil. Jag vet också att många funderar på att sälja bilen och till er säger jag: testa! Funkar det inte så kan man ju alltid köpa en ny, värre än så är det inte. Men bor man i en stad eller förort med hyfsade kommunikationer, då funkar det faktiskt att använda fötterna eller cykel. Vi ångrar oss inte!
Jag fattar att ni som bor på landet med en buss som går en gång var tredje timme inte ens funderar på saken, men ni andra. Hade ni kunnat tänka er ett liv utan bil?
När jag som 20-åring flög in över Gambia första gången var det kärlek vid första ögonkastet. När Saharaöknen övergick i mangroveträsk och jag såg Gambiafloden ringla sej fram kände jag att jag kommit hem. Att jag skulle både skulle bo och arbeta där, hade jag aldrig ens kunnat drömma om.
1 november 1990. Det är ett datum jag aldrig glömmer. Då satte jag min fot på Gambisk mark för allra första gången och det förändrade faktiskt mitt liv för alltid. Bara två månader senare kom jag nämligen tillbaka för att bo där. Jag hade blivit erbjuden jobb under vår semesterresa och tackat ja.
På 90-talet fanns det som bekant varken internet eller sociala medier. Det höll kanske på att komma, men internet var definitivt inte särskilt vanligt i Afrika. Att ringa var dyrt, så det var snigelpost som gällde om man ville ha kontakt med nära och kära. På den tiden funkade faktiskt posten helt ok, till skillnad från nu.
Att bo så långt hemifrån och knappt ha någon kontakt med sin familj gör att man växer en hel del som människa. Man är tvungen att bli självständig och lösa de problem som uppstår på egen hand. För mej var det enormt utvecklande och den bästa tid jag någonsin haft. Det bästa jag gjort under min tid som ung vuxen faktiskt. Tiden i Gambia förändrade mej helt och de värderingar jag har idag kommer därifrån. Kanske är det därför jag inte tycker om saker och hellre bor i husbilen än hemma i huset?
Efter att jag flyttade hem skulle det ta över 20 år innan jag återsåg Gambia igen. Då tillsammans med mina barn och Martin. Jag tog med dem till alla platser jag besökte som ung och en del nya platser också. Min yngste son lärde känna Smile, som vi haft kontakt med sedan dess och även hälsat på flera gånger i hans by. Vi hjälper honom så gott vi kan med bla vår kunskap och ekonomiskt när vi kan. Nu är hela byn involverad 🙂
Smile bor ungefär 3 timmar bilresa in i landet, i den lilla byn Nema. Här bor ca 400 personer och jag tror att alla vet vilka vi är vid det här laget. Första gången vi kom till byn hade barnen fått ledigt från skolan och stod vid vägen och väntade på oss. Sedan sprang de längs bilen tills vi parkerat där vi skulle. Damerna slog i grytlock och alla sjöng. Det var helt magiskt! Ganska surrealistiskt och helt galet – men vilket känsla!
Jag tänker på Gambia varje dag och längtar dit konstant. Tyvärr har Ving inte längre några charterresor dit och det gör att det numera är mycket krångligare och dyrare att åka dit. Nu har det blivit väldigt dyrt, så vi har inte varit där sedan strax innan pandemin. Visst kan man åka reguljärt och det kommer vi att göra, men just nu har vi inte lust att resa ett drygt dygn, (enkel resa, mot 8 timmar med Ving), för att vara borta ett par veckor. Då ska jag vara borta längre. Visst kan man ta en reguljär charter som bara tar 12 timmar, men då är det väldigt dyrt.
Så jag sitter här och längtar. Tack vare internet och särskilt messenger kan vi hålla kontakt med Smile väldigt enkelt. På det sättet är internet guld värt, men jag är faktiskt lite glad att det inte fanns när jag bodde där. Jag var lixom tvungen att klara mej själv och det var väldigt nyttigt.
Smile har valt bort fru och barn för att ta hand om sin familj på 10 personer. Tyvärr är hans hälsa inte på topp, magen krånglar och han får ofta infektioner. Vi hjälper honom med pengar så han kan besöka en riktigt läkare och få medicin, istf att besöka den sk bushdoctorn som inte vet vad han snackar om. Men det är svårt att inte vara på plats. Pengarna vi skickar ner brukar även räcka till lök, olja och ris för ett tag framöver.
En del av mitt hjärta blev alltså kvar i Gambia och finns där vart jag än är i världen. Gambia finns alltid nära mej, mycket eftersom Smile hör av sej nästan dagligen. Men också för att jag har bilder överallt hemma och i telefonen som påminner mej. Jag vet att många har fördomar om det lilla landet, men det är ju som alltid från folk som inte varit där. De vet ju alltid bäst…
Gambia kallas ”The smiling coast”mycket för att alla ler, alla är glada och alla är vänliga. Här finns en otroligt rik kultur, god mat, fantastiska människor och underbara stränder. Bara 8 timmar bort (fågelvägen), nästan ingen tidsskillnad, alltid sol och milslånga stränder att promenera längs. Jag älskar det. Ni får titta på bilderna och bedöma själva om det skulle kunna vara något för er.
Nu undrar ni säkert var den andra halvan av hjärtat finns. Det ska jag berätta en annan gång 🙂
Påsken är över och vi har varit ute med nya husbilen. Som vi längtat och vilken mysig helg vi fick! Vi hann precis hem innan det kom 7 meter snö och blev svinkallt. Så nu hoppas vi att värmen återvänder snabbt!
Det där med mat kan vara lite knepigt när man är ute och åker. Vi gör ungefär som hemma, den mat som lagas görs till fyra och två äts till lunch dagen efter. Vi har också pulled chicken i vår lilla frys, så vi kan göra goda sallader eller taco.
Vädret kan ställa till ens planer både när det gäller det ena och det andra. När våren kommer vill jag gärna ha lite lättare mat, som matiga sallader och annan kall mat – men när vintern kommer tillbaka är det kanske inte det man längtar mest efter. Då får man styra om sin planering lite, då är det himla bra att ha matlådor i frysen att plocka av. HÄR finns tips för matlådan 🙂
Just det! Ni är några som frågat vad siffrorna efter rätterna betyder. Det är för dem som följer Viktväktarnas kostprogram, hur mycket varje rätt ”kostar”, inget konstigare än så.
Vi gör så gott vi kan med maten helt enkelt – här är veckans matsedel:
Nu hoppas vi att värmen ska komma och maten kan börja lagas ute ute framöver. Så det kommer fler recept som passar grillen. HÄR finns en hel del. Klickar på rätten så kommer ni till receptet där det även står uträknade P. Här finns ännu fler recept på grillat och tillbehör.
Vad det gäller veckans mat så ska ni passa på att göra mycket av kycklinggratängen och kasslersåsen och lägga i frysen. Tofu kan låta mysko om man aldrig testat, men våga! Burgarna är de saftigaste jag ätit! Detta är en väldigt god vecka måste jag faktiskt säga 🙂
Jag är egen företagare med uppdrag inom journalistik och sociala medier. Martin jobbar heltid samtidigt som han gör våra filmer och är med mej som fotograf på mina uppdrag. Det innebär att vi jobbar nästan jämt, även om vi ofta kan välja när vi gör det. Vi hinner ingenting annat och det vill vi ändra på!
”Vad jobbar du med?” Den frågan får jag ofta. Mitt svar är att jag är frilansjournalist och sk digital kreatör (det andra kallar influencer). Min lön får jag alltså av att man läser den här texten, kikar in på Du i Fokus – duifokus.se och ser våra filmer på Youtube. Jag är rätt dålig på samarbeten som skulle kunna ge ännu mer ekonomi, men jag inte orkar svara på alla mail som aldrig ger något i slutänden. 99 av 100 mail ger absolut ingenting, de tar bara energi.
Men jag har också uppdrag för olika magasin och tidningar. Det innebär att jag inte har någon bestämd arbetstid eller exakta timmar som jag ska jobba, jag ska bara göra jobbet – annars blir det inga pengar. Oftast gör jag en massa ”måsten” på förmiddagen (tränar, gör ärenden, tvättar osv) och jobbar på eftermiddagen och helgerna. Och jag ligger konstant efter med precis allt.
Varje dag ska våra sociala medier uppdateras, kommentarer ska besvaras och troll ska bekämpas. Du i Fokus uppdateras varje dag med nya texter och nyheter ska därför bevakas varje dag, Det kommer mängder! Mail ska skrivas och besvaras. Bloggen ska få sitt. Alla texter ska pushas i olika FB-grupper och på våra egna sidor. Jag överdriver inte om jag säger att jag tillbringar 6-8 timmar om dagen med telefonen eller datorn. Men när vi är ute och reser har jag oftast skrivit allt jag ska i förväg och behöver bara uppdatera på ett par ställen per dag, det innebär kanske 1 timmes jobb per dag. Detta är inget konstigt för mej, jag har haft det så här så länge att det bara är så.
Martin jobbar som IT-konsult. Just nu med två olika uppdrag som gör att han behövs på kontoret i stan. Snart har han bara ett uppdrag, då kan vi röra oss mer fritt och jobba från husbilen. Oftast åker vi nånstans på fredagar, kollar in området på lördagen, filmar på söndagen och kör vidare efter jobbet på måndagen. Sen jobbar Martin som vanligt på en camping eller ställplats tis-fre innan vi åker vidare. Det blir rätt stressigt och till slut ligger vi med massor av bilder och filmer som ska redigeras och texter som ska skrivas – så vi nästan får panik. Martin är väldigt tålig och orkar nästan hur mycket som helst, jag blir trött för hans skull…
Planen med youtube har hela tiden varit att kunna tjäna tillräckligt för att gå ner i arbetstid. Och nu är målet nått! Vi tjänar inte helt så det täcker en arbetsdag i veckan än, men det struntar vi i. Just nu tjänar vi tillräckligt för att klara oss, även om han går ner till 80% – så nu gör han det! Livskvalitet är viktigare än pengar, så länge man har så man klarar sej. Nu kommer vi även få tid att ta hand om oss – det viktigaste av allt!
Här berättar vi om beslutet på vår instagram @jikitaspåäventyr
Så från och med 1 april, i måndags, alltså har Martin en dag ledigt i veckan. Det innebär att vi numera har tre dagars helg, ibland fyra – eftersom han kan välja att ta sin lediga dag när han vill. Det innebär i sin tur att vi kan jobba mer effektivt med våra sociala medier en dag i veckan, tillsammans, och sedan ta ledigt på helgen. Jag får alltså mer hjälp med texter, bilder och filmer och får mer tid att fixa med bloggen eller annat. Det betyder också att vi har mer tid att testa nya recept och även göra matvideos.
Just den här veckan har vi inte känt så mycket av det eftersom det var röd dag i måndags och han fortfarande sitter fast med sina två uppdrag. Och vi kommer nog inte märka någon större skillnad förrän i månadsskiftet, men framförallt kommer det att märkas när vi drar ut på nästan långtur och i sommar. Att ha en extra dag i veckan att ta tag i saker tillsammans kommer att göra stor skillnad. Särskilt för mej.
Så nu har vi alltså uppfyllt två drömmar; vi har köpt husbil och vi har gått ner i arbetstid. Nästa steg är att sälja huset och flytta in helt i husbilen, men det är några pusselbitar som måste passa innan vi kan göra det – men en dag blir det så! Vi är ju inte såna som bara sitter och drömmer. Vi gör planer av våra drömmar och ser till att realisera dem också.
Just det här med en ledig dag extra har vi sugit på ett litet tag. Det är ju trots allt lågkonjunktur, men vi har så vi klarar oss och inte längre något stort som vi behöver spara till. Det kändes som ett perfekt tillfälle så här inför sommaren att få den där extra lediga dagen. Funkar det inte så kan han gå upp i arbetstid igen, får vi mersmak kanske det blir ytterligare en dag 🙂
Målet är att vi inom några år ska bo heltid i husbilen och åka runt i Sverige mellan april och mitten av oktober och dra söderöver resten av året. Att aldrig mer ha vinter! Vi kommer att hyra en Attefallare eller liknande i Halland eller Skåne, där vi har våra grejer och en adress. Så har vi även någonstans att ta vägen om det händer något med bilen eller vi behöver vara hemma för vård eller liknande. Men vi kommer aldrig mer äga ett boende och det känns så otroligt härligt att tänka på efter över 30 år med hus.
Det finns en enorm frihet i den tanken och bara att ha tagit steget med att gå ner i arbetstid känns så häftigt. Vi gjorde det många drömmer om och vi är inte färdiga än. Målet finns där framme, planen är glasklar 🙂
Jag är en urdålig bloggare just nu. Och det får vara så, annars stressar jag ihjäl mej. Allt är så lugnt när vi är ute och åker, men så fort jag passerar Södertälje kommer stressen… att inte trivas hemma är ett problem.
Nu ska vi vara hemma i nästan fyra veckor, en vecka har nästan redan passerat. Martin är lite bekymrad över mej och när han förstod hur mycket jag måste göra och hur mycket jag vill ha gjort, sa han åt mej att göra en lista. Så kan vi tillsammans ta tag i den vartefter.
Så jag har börjat att skriva ner allt och sedan bockar jag av vartefter. Problemet är att jag inte kommer ihåg allt vi måste eller borde göra… så när jag sätter mej för att planera är det tomt. Helt tomt. Å när jag kommer på grejerna har jag inte möjlighet att skriva upp det, då ska jag alltså komma ihåg det till senare. Det går sådär…
Nu har jag ändå kommit en bit på listan och även bockat av en del. Men den är lång och blir allt längre. Det fyller lixom på i snabbare takt än det bockas av. Så frustrerande. MEN jag vet att bara vi sätter lite fart så kommer grejerna gå rätt så snabbt att fixa. Förutom de där två jättestora: bokföring och deklaration. Sånt som jag avskyr. Siffror och jag är inte kompatibla. Och har man företag med inkomst från flera olika håll så tar det lite tid. Allt sånt fixar tack och lov Martin, jag behöver bara logga in på olika ställen så han kan hämta uppgifterna. Men det ska ju göras och det finns ett slutdatum. Så det SKA vi fixa i helgen. MÅSTE!
Vad som mer finns på listan: Tvätta fönster, röja efter husbilsbytet – det ligger saker lite överallt, fixa veckomenyer, testa en massa recept, byta från vinter till vår inomhus, svara på tusen mail, förnya recept – fixat, be om läkartid för årskoll av sköldkörteln – fixat men inget svar, skriva om sju campingar och sju ställplatser, förbereda husbilsträffen, redigera bilder och filmer (några är fortfarande kvar sedan i somras), hämta paket, förbereda loppis, planera kommande resor, skriva bokrecensioner, läsa, svara på erbjudanden om samarbete mm mm.
Under tiden går dagarna åt att jobba ikapp. Jag skriver texter så fingrarna blöder. Texten jag precis publicerat är från Ljudboksgalan i mitten av mars, den borde såklart kommit ut tidigare. Men jag ville ha in filmen vi gjorde samtidigt och den var Martin klar med häromdagen. Dessutom hade jag bilder från röda mattan att redigera, så det tog sin tid – men nu ligger den ute. Iaf en stor grej avklarad.
Ikväll är en ny premiär, men då gör vi ingen film – så det går snabbare att få ut. Har redan förberett allt, så det bara är att lägga till ett omdöme och klicka iväg. Recensioner måste ut snabbt, helst innan lunch dagen efter premiär. Den här gången kommer vi att lyckas med det 🙂
Samtidigt ska jag uppdatera sociala medier, det tar alldeles för lång tid – jag måste fundera på hur jag ska göra med alla plattformar vi har. Jag menar… 3 instagram, 3 fb-sidor, en blogg, ett magasin, en youtubekanal… och typ 15 fb-grupper. Plus frilansuppdrag. Det är inte sunt!
Så jag sitter här och skriver. Fryser som sjutton om fingrarna, trots tempot. Martin jobbar på kontoret i stan en hel del just nu, det är sååå tråkigt tycker jag. Dessutom blir det inga promenader när vi inte tar dem tillsammans. Jag behöver promenaderna för att komma ner i puls och för att kroppen ska må bra, ändå blir det inte så att jag tar dem själv. Kanske på löpbandet, men inte mer än nån kvart – det är jag för stressad för.
Men snart är det andra tider, nya tider, jag har faktiskt en kul nyhet som är livsförändrande för oss. Positivt alltså. Får se om jag hinner berätta om den imorrn. Jag vet att några av er redan vet, om inte så kan ni kika på senaste reelen på vår instagram @jikitaspåäventyr.
Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.
Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.
Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…
Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.
Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.
Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.
På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.
Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.
Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛
Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.
Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!
Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!
Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.
Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!
April är här! Vad sägs om att starta månaden med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag från en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.
Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta om – eller?
Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?
Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂
Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (40 P för hela gratängen)
Aprilbonus: Spongada från Italien (128 P för hela satsen)
Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda, som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.
Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Spongada. Det är ett traditionellt bakverk från norra Italien, som jag fick vara med och baka när jag besökta Brescia för några år sedan. Det är som en blandning av semmelbulle och saffransbröd… typ… En himla kul grej som ni definitivt blir ensamma om att bjuda på 🙂
Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.
Jag har varit rejält utbränd två gånger, den senaste för bara något år sedan. Sådär så stressen tagit över både knopp och kropp och gjort hela mej rejält sjuk. Nu var det nära, men jag tror att jag satte stopp i tid.
Efter förra veckans rejs med läkarbesök, Martins körkort, lämning av gamla bilen och hämtning av den nya och i kombination med kylan som aldrig släpper, fick jag ett rejält bakslag. Jag trodde att jag hade hyfsad koll, men det hade jag tydligen inte. Eller jo… lite… för den här gången satte jag stopp.
Förr har jag mest reagerat med trötthet och totalt hjärnsläpp när stressen blivit för stor. Ont i kroppen har jag alltid, så det är inget jag reagerar särskilt på. Men den här gången fick jag ont i magen och mådde illa, så som när jag var gravid. Är det något jag inte fixar så är det illamående. 38 veckor (spydde typ 5-10 ggr per dag), två graviditeter, det räcker för en hel livstid. Jag fixar det inte!
Jag fattade snabbt att det var magkatarr och avbokade allt. Illamående skulle bort direkt, det fick kosta vad som helst! Så hela den här veckan har jag varit nästan helt ledig. Jag har sovit massor, läst ungefär lika mycket, tränat och vilat. Jag har försakat en del jobb som jag borde gjort, men den här gången gick hälsan först. Ändå har jag faktiskt hittat på receptet till både en förrätt och en efterrätt (publiceras på lördag i duifokus.se), men det var för att jag fick lust – inte för att jag var tvungen. Det är stor skillnad!
I tre dagar har jag alltså bara tagit det lugnt och idag mår jag helt ok igen. Magen känns nästan som vanligt, men minsta lilla stresspåslag eller fel mat kör direkt igång illamåendet. Ni med magkatarr vet hur det suger i magen och man inte vet om man är hungrig eller om det är katarren som spökar. Så jag har småätit morötter och frukt i flera dagar, eftersom det känns bättre när magsystemet har lite i sej. Nu hoppas jag att dagens utlovade sushi inte ska ställa till något…
Jag trodde verkligen att jag hade koll, men så är det tydligen inte. Jag verkar dessutom bli än mer stresskänslig med åren. Men jag mår alltid bättre när solen och värmen kommer, så jag hoppas att det bara ska bli bättre from nu. Och from nästa vecka ser livet lite annorlunda ut och kan ge oss lite mer lugn, det ska jag berätta om då.
Kroppen är rätt klok ändå och stänger av när man själv inte fattar att man borde stänga av. Även om det är lite irriterande och även frustrerande att inte orka så mycket som man tror. Men samtidigt inser jag ju att ett heltidsjobb som anställd aldrig skulle funka. Jag måste kunna välja bort jobb när det behövs och kunna sova middag på dagarna. För att helt enkelt orka.
Den här veckan har jag tagit hand om mej och min hälsa, nu är det bara att fortsätta. För hälsan är ju faktiskt det viktigaste vi har och om inte vi tar hand om oss, vem ska då göra det? Å om vi inte tar hand om oss, hur ska vi då orka ta hand om andra?
Det är VÅR! Värmen är kanske inte riktigt här än, men det är ändå dax att kolla in vårens glassar. Å ja!!! Man får äta glass även som Viktväktare 🙂
De senaste åren har jag ”roat” mej med att göra en lista med alla glassar i glassboxen från GB, Triumfglass och SIA samt några från Hemglass och Barebells. Å det gör jag även i år alltså. Självklart har jag räknat ut Points-värde på alla, å då kan det ju finnas ett och annat fel såklart… Några av de nya har jag inte hunnit räkna ut än, men det kommer!
OBS!!! Det är helt ok att skriva ut listan. Kopierar man den och lägger upp den på sin egen blogg, SKA källa anges – alltså mitt namn och länk till min blogg. Det är ett jäkla jobb att ta fram listan varje år och då tycker jag det är fräckt att någon annan tar åt sej äran (vilket hänt allt för många gånger). Så om du kopierar – ange Marlene ”Fd Ensamma Mamman” och länka till fdensammamamman.se
Ha en riktigt god glassvår – och sommar!
GB
Pressbild
88:an – 11 P
Calippo Cola – 7 P
Choice Juicy Pear Stick – 12P
Choice Lovely Vanilla Cone – 11 P
Cornetto Citron – 11 P
Cornetto Soft Cookie & Chocolate – 17 P
Daimstrut – 20 P
Daim Mint – 17 P
Haribo Push up – 6 P
Kingis Raspberry Licorice – 11 P
Magnum Chill – 12 P
Magnum Classic – 14 P
Magnum Double Gold Caramel – 13 P
Magnum Double Starchaser – 14 P
Magnum Double Sunlover – 14 P
Magnum Euphoria – 12 P
Magnum Mandel – 13 P
Magnum No added Sugar Vanilla Caramel -7 P
Magnum Raspberry Swirl – 14 P
Magnum Salted Caramell – 13 P
Magnum Strawberry White – 15 P
Magnum Vegan Almond – 14 P
Magnum Wonder – 18 P
Nogger – 11 P
Piggelin – 4 P
Salty Licorice – 17 P
Sandwich – 7 P
Duo Sandwich Milk Chocolate & Pear – 11 P
Solero Exotic – 6 P
Tip Top – 18 P
Twister – 5 P
Twister Cosmixx – 3 P
Twister Monstaahh – 3 P
Triumfglass
Pressbild
Ananas Split – 7 P
Dolce – 10 P
Dumle strut – 17 P
Sandwich – 11 P
Farbror Arnes Brynt Smör – 12 P
Farbror Arnes Gräddkola – 17 P
Farbror Arnes Kladdkaka – 14 P
Fabror Arnes Lemoncurd – 13 P
Farbror Arnes Marshmallows – 13 P
Farbror Arnes nötkola – 23 P
Farbror Arnes Saltlakrits – 15 P
Hockeypulver – 13 P
Jordgubbstopp – 9 P
Lion King Size – 24 P
Mars Icecream – 11 P
Nicks Strawberry White – 8 P
Nöt-Creme 11 P
Salmiakki – 14 P
Sitting Bull – 13 P
Skruven – 3 P
Smarties – 7 P
Snickers Ice Cream – 11 P
Snickers white – 12 P
Watermelon – 2 P
Sia
Pressbild
Colapop – 7 P
Finaste Chokladkaka -14 P
Finaste Mandel – 12 P
Finaste Pistage – 12 P
Finaste Sommarbär – 12 P
Glassbåt original – 10 P
Glassbåt hallon – 12 P
Glassbåt Årets – 10 P
Godisregn – 13 P
Hallonpop – 8 P
Hilda – 10 P
Juni – 12 P
Knäck – 19 P
Lemoncurd – 13 P
Nötkola utan tillsatt socker – 8 P
Salted Caramel – 18 P
Saltakrits
Sandwich – 10 P
Storstrut – 15 P
Superhjälte – 8 P
Sötis – 4 P
Vit Choklad smultron – 13 P
Hemglass
Pressbild
8:an kommer 26/8
Bamse – 6 P
Chili Lakrits kommer 20/5
Chokladtårta i bägare ?
Drömbåt – 11 P
Dubbelcitron
Dubbellakrits – 12 P
Dubbelnougat – 11 P
Fizzypop kommer 20/5
Gurkis – 8 P
Glassbåt lakrits – 11 P
Konfetti – 9 P
Lakrits & Vit choklad kommer 24/6
Popis Grönsak kommer 22/4
Päron & Mjölkchoklad –
Salted Carame Latte
Sandwich Hallon & Passion kommer 22/4
Sandwich Kladdkaka
Sandwich Lakrits – 9 P
Barebells glass
Banana Caramel – 7 P
Caramel Pecan – 9 P
Hazelnut nougat – 6 P
Raspberry Liqourice – 7 P
Salty Peanut – 6 P
Strawberry Vanilla – 9 P
White Chocolate Almond – 5 P
———–
Min favorit är Farbror Arnes Gräddkola, men 17 P är lite saftigt… Istället blir det Sandwich Lakrits från Glassbilen som är 9 eller Barebells Lakrits/Hallon som är 7.
OCH DubbelLakritspinnen från Glassbilen (Hemglass), som vi absolut inte får glömma! Den är 12 P och så rackarns god! En av världens godaste lakritsglassar faktiskt! Så bra när det finns alternativ, jag gillar glass!
April står för dörren och det är dax för både Våffeldag och påsk! Vi planerar äntligen för årets första längre tur med husbilen. Som vi längtat!!! Om bara några dagar kommer vi att rulla iväg med nya bilen. Påsken kommer att firas i Motala 🙂
Apropå påsk, så kanske en och annan av er börjar planera för den. Här finns lite tips på gott till påskbordet. I år blir det nog kallskuret för oss, känns enklast när vi är ute på rull. Sillsmörgåstårtan som är planerad till påskafton, är supermäktig så man behöver bara en liten bit.
Nu börjar grillsäsongen, så det kan bli något sånt också. På påskdagen gör vi en äggkaka i Omnian och kör burgare på grillen, det kan nog bli vegobrugare – för det finns i frysen. HÄR finns tips till grillkvällen, både tillbehör, det man lägger på grillen och några efterrätter.
Även när vi är ute med husbilen så försöker vi att äta bra mat och planera lite i förväg. Vi gör dessutom nya recept på vägen också, som passar att laga i små utrymmen. De rätterna gör vi även små filmer om på youtube, vi kallar dem för ”I Jikitas kök”, och fler recept kommer 🙂
I år ska vi även bli ännu bättre på att motionera och träna när vi är iväg. När man bara har någon meter mellan säng och arbetsplats är det lätt att bli lite passiv, men det ska vi ändra på!
Än är det några dagar kvar till påsk. Här är veckans matsedel:
Fisken, kasslern och kycklingen är kanongoda och funkar i matlådan, så gör lite extra. Vi tar faktiskt med oss några matlådor i husbilen, så himla praktiskt att bara ta fram. Matlådor är min räddning, särskilt när jag är ensam till lunch. Det är ju sååå tråkigt att laga mat till bara sej själv. Då är det mycket enklare att rota fram något ur frysen och värma. Sån är jag 🙂
Påskbonusen är en kul efterrätt, både sött och syrlig. Jättegod tycker jag. Dessutom superenkel att göra när man har ett litet kök, som i en husbil. Vi tar med färdig maräng, grädde på flaska samt lemoncurd som vi gjort hemma och monterar sedan på plats.
Hoppas ni får en alldeles fantastisk påskvecka med härligt väder och god mat.
Som sagt; det händer mycket den här veckan. Jag är frisk, vi byter husbil OCH bloggen fyller år. Tänk om jag vetat hur mycket bloggen skulle ge mej när jag startade den 23 mars 2006 🙂
Jag vill väl kanske inte jämför bloggen med ett barn, men nog har den varit min bebis under många år. Fast mer dagbok än bebis… Bloggen är mitt extra minne och jag går ofta tillbaka och kollar vad jag gjort, hur något gått till och tittar på bilder. Himla bra när man har dåligt minne 😛
Jag berättar om det mesta, är personlig men inte privat. Lite privat kanske, iaf när jag tagit upp tabuämnen som underlivsoperationer, snack om döden, psykisk ohälsa och en massa annat. Nån måste ju göra det och nån kanske är jag? Och så många har tackat mej när jag tagit upp ämnen som andra inte vill prata om, så jag fortsätter.
18 år är ju en ganska lång tid. Jag har skrivit om nästan alla årsdagar, iaf när jag kommit ihåg dem. Här finns inläggen jag skrev om 10 år och 15 år. Om ni vill gå tillbaka och läsa.
Jag startade bloggen när jag var som mest insyltat i politiken och nominerad till riksdagen. Att komma in som 36-årig kvinna var rätt omöjligt, det insåg jag ju direkt. Det var mest en kul grej och ett sätt att se valarbetet inifrån och det tänkte jag att kanske andra också skulle tycka var intressant. 2006 var vi inte så många som bloggade och jag var en av få på Expressens portal. De publicerad ofta utdrag ur bloggar i papperstidningen och hittade mej direkt. Mitt första inlägg hade 700 visningar under första dygnet. Det var en svindlade siffra för mej som ny i bloggvärlden. Å så fortsatte det.
När valet var över döpte jag om bloggen till Ensamma Mamman och berättade mer om mitt liv som ensam med två barn som då hade ett tiotal diagnoser sammanlagt. Det var rätt kämpigt. Jag var ensam mellan 1998 och 2008, men hade en särbo i några år runt millennieskiftet. Sen kom Martin in i vårt liv, så 2009 döpte jag om bloggen till Fd Ensamma Mamman. Namnet var för inarbetat för att ändra det helt.
Jag tror inte att mitt sätt att berätta har förändrats särskilt mycket under åren. Jag bloggar iofs inte varje dag längre, men det blir kanske 3-5 inlägg i veckan. Matsedlarna är det ända som alltid är återkommande, varje söndag sedan 7-8 år tillbaka. Förr var det dock mer tankar, det hinner jag inte riktigt utveckla så mycket som jag vill numera. Jag har alldeles för mycket att berätta om det som händer runt mej och allt kul vi får vara med om.
Från början var livet med Martin rätt stillsamt med jobb och barn. 2014 bytte vi jobb och barnen flyttade ut något år senare, sedan dess har det hänt, och händer så mycket hela tiden, och det vill jag ju berätta om. Samtidigt så vill jag även dela mina tankar och ibland lyckas jag med det med. För jag tänker faktiskt väldigt mycket, både om det som händer i världen och runt om mej. Det finns ju en anledning till att jag engagerade mej politiskt.
Att hålla igång en blogg så här länge är ju rätt galet och det händer mycket på vägen. Jag har lärt känna flera stycken andra bloggare och även läsare. Många har otroligt nog följt med sedan jag startade och hänger även med på instagram och även youtube numera. När vi är ute med husbilen kommer det ofta fram folk och hälsar och det är alltid lika roligt.
Bloggen är min dagbok, men också ventil. Den är MIN, jag skriver vad jag vill! Jag väljer också vilka kommentarer som släpps fram, det är min rätt som ägare av bloggen. Precis som jag gör på instagram. Otrevliga, elaka eller ständigt ifrågasättande kommentarer tas bort. För så är det tyvärr; det kommer tråkiga kommentarer då och då. Oftast från andra kvinnor som vill mästra lite. Jag behöver inte dem.
Ni har hängt med i jobbiga perioder när jag känt mej extremt ensam, när jag träffade Martin och allt var alldeles nytt, när vi till slut gifte oss, mängder med resor och upplevelser, sorg, sjukdom och trassel. Jag hoppas ni orkar lite till, för det gör jag!
Kontoret är alltid med mej, hemma, i husbilen och på resor. Jag har ingen tanke på att sluta skriva och jag hoppas att ni inte tänker sluta läsa heller 🙂
Som jag tidigare skrivit, så händer det väldigt mycket den här veckan. Det superviktiga läkarbesöket i måndags var bara början. Idag var det dax för ytterligare en viktig grej. Så viktig att vi tog husbilen dit redan igår, för att verkligen komma i tid.
Som stockholmare litar vi inte alls på lokaltrafiken. Ska man vara helt säker på att komma i tid, eller en fram överhuvudtaget – ja, då ska man inte använda SL. Vi tog husbilen och sov på en parkering inatt. Inte jättemysigt, men funktionellt och vi var definitivt i tid 😛
Igår var det dax för Martin att övningsköra en sista gång för C1-kort och imorse var det uppkörning. Att ta sej från Tumba till Gillinge i Vallentuna tar ca 90 minuter, när allt går smidigt. Sen ska man ju gärna vara där en stund innan, så det går åt rätt mycket i restid. Om man då ska varar där ena eftermiddagen och påföljande förmiddag OCH har inställda pendeltåg samt rusningstrafik att ta hänsyn till – ja, då ska man antingen ha egen bil eller ett jäkla tålamod och gott om tid. Vi har ingetdera.
Vår lösning var att istället ta husbilen. Så igår efter lunch åkte vi till Gillinge, där körningen skulle äga rum, och ställde oss för att jobba på deras parkering. Medan Martin övningskörde satt jag och läste i en nästan tom bil. På fredag hämtar vi den nya bilen, så i Peppe finns nästan bara lakanen kvar nu. Vi har dessutom städat det mesta och vill inte skita ner igen, så på kvällen åkte vi till närmaste centrum och åt hamburgare. Sen åkte vi tillbaka till parkeringen igen och sov där.
I morse vaknade vi alltså på en rätt tråkig parkering, precis utanför Gillinge, där han hade övningskört – men det var inte exakt där han skulle köra upp. Så efter frukost körde vi den korta biten till uppkörningsområdet några minuter bort. Nu var det dax!
Martin gick iväg och jag började fixa resten i husbilen för att fördriva tiden. Jag tog ur täckena ur påslakanen, kuddarna ur örngotten, kollade alla hyllor och tömde det lilla som var kvar. Sen satte jag mej för att läsa en stund och då kom han tillbaka. Han klarade det!!!
Nu är alltså C1-kortet bärgat och vi kan snart hämta hem vår nya husbil. Lilla Peppe är 6.75 och väger 3500 kg, han körs med vanligt B-kort. Nya bilen är 7.50 och väger 3850, för tyngden krävs alltså en högre behörighet om man tog körkort efter 1996. Å det gjorde Martin, han tog sitt körkort 2000.
Jag däremot tog körkortet redan 1988 och får alltså köra tyngre bilar – men tycker inte om att köra alls efter älgkrocken för några år sedan. Jag kan alltså – men vill helst inte.
Det roliga är att bilen som Martin körde upp i är mindre än Peppe, men väger hela 5 ton. Hade han inte klarat det, så var min pappa bokad för att hjälpa oss hem med nya bilen – så hade den fått stå och vänta tills kortet var avklarat. Nu är den lilla detaljen fixad.
Väl hemma igen ska vi plocka ur det sista och städa klart. Lakan, handdukar och filtar ligger redan i tvättmaskinen, snart redo för nya bilen. Så himla skönt att allt gick vägen. På fredag vid 10.30 hämtar vi nya bilen och nu kan vi göra det själva.
Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspåäventyr där är mer husbilsliv än på mitt vanliga konto 🙂
