Vi tryckte på boka-knappen :-)

Vi tryckte på boka-knappen :-)

Kommentarer 6 kommentarer
Foto: Martin Jikita

Vi har länge funderat på var makens 50-årsdag ska firas. Min firades på Dominikanska Republiken, vi hann hem precis innan pandemin stängde världen. Tankarna har gått till USA, nån kryssning, Maldiverna och en massa annat. Nu har vi bokat 🙂

Vi är inte såna som ställer till med stor fest när vi fyller jämt. Det finns lixom inte så många att bjuda, iaf inte som bor så de skulle kunna komma till oss. Sista gången jag ställde till med nån slags fest var när jag fyllde 30, efter det har jag valt att åka iväg. 40-årsresan gick till Tanzania med safari och en vecka på Zanzibar. 50 fyllde jag i Västindien.

Nu är det alltså Martins tur att fylla jämt, 50 år minsann. Vår första tanke var en kryssning i Västindien och någon vecka i Florida. Men med covid färskt i minnet och hur knepigt det var med restriktionerna i USA och de regler som nyligen gällt för kryssningar, så tänkte vi om… det får bli en annan gång.

Istället började vi titta på paketresor. OM det blir nya restriktioner vill vi ha säkerheten i en paketresa, precis som sist. Vi skulle ju åka till Bali i jan-22 och hade bokat med Ving, allt blev inställt och på bara ett par dagar fick vi tillbaka alla pengar utan minsta problem. Paketreselagen är rätt go att luta sej på i tider när allt är lite osäkert. Så vi började kolla igenom allt som fanns i deras utbud och hittade både Maldiverna, Seychellerna och Mauritius… Mauritius ja… varför inte?

Efter lite om och men, funderingar på hotell, flyg, antal dagar och tidpunkt – så tryckte vi faktiskt på bokaknappen. Jag får alltid lite ångest direkt när vi bokat en resa, plånboken skriker högt på mej och hela jag protesterar. Det handlar ju ändå om rätt mycket pengar… I vanliga fall behöver man bara att betala handpenning och resterade 45 dagar innan avresa. De här gången skulle man betala allt direkt. AJ!

Men nu har vi iaf bokat och det känns bra. 1 januari åker vi till Mauritius! Vi flyger med Emirates och mellanlandar i Dubai, sedan ska vi bo på Silver Beach på den östra sidan av ön. Det är ett rätt litet hotell med bara 60 rum, med en lång, vit sandstrand direkt utanför. Där ska vi bara ha det gott och gå långa promenader varje dag i två veckor. Jo, lite jobb blir det, men mycket slappa också. Kameran är med, numera även filmkameran. Så en och annan film blir det och bilder på instagram såklart, så som det alltid ser ut när vi reser.

Foto: Vingresor – ving.se

Det viktiga för oss när vi ska bestämma boende är att det är nära till stranden, eftersom vi vill ta minst två dagliga promenader där. Vi vill gärna bo i egen bungalow, för att slippa störas av granna ovanpå eller brevid. Vi vill också gärna ha wifi på hela hotellet och helst även inne på rummet, men bara lobbyn är ok. För att kunna jobba såklart. Och vi vill åtminstone ha halvpension, för att slippa leta ställen att äta på. Sånt stressar mej. Å gärna gångavstånd till någon form av centrum, så man kan shoppa lite.

Det behöver däremot inte vara lyxigt på något sätt. Den här gången blir det 3-stjärnigt. 1 timme från flygplatsen, direkt på stranden och ungefär 1 km från centrum. Busshållplatsen ligger precis utanför hotellet om vi vill åka iväg på upptäcktsfärd. Perfekt!

Om drygt 100 dagar åker vi, ungefär 3,5 månad. Jag har sällan längtat så mycket efter en resa som denna. Att återigen få gå barfota på en strand, värmen som steker på nosen, skuggan av palmer, drinkar i skuggan, exotisk mat, läsa böcker i solsängen… att bara vara. Så himla härligt! Det var ju innan pandemin som vi åkte riktigt långt bort senast och fick uppleva något helt annat än det vi har här hemma.

Men det viktigaste är ju att vi ska fira Martin såklart 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel 37

Matsedel 37

Kommentarer 1 kommentar

Det är rätt kyligt på dagarna nu, iaf i början på dagen. Jag har faktiskt börjat med både höstjacka och vantar när vi tar morgonpromenaderna. Så nu blir maten lite mer ”höstig”, grytor och gratänger står på menyn.

Det som är bra med just grytor och gratänger är att de blir bra även uppvärmda efter en tid i frysen och därför passar bra som matlådor. Ni som hängt med ett tag vet att matlådor i frysen är min räddning och det som räddat både min viktnedgång och nu även hjälper mej att hålla vikten. Vi har oftast frysen full så det bara är att plocka fram till lunch eller middag om man inte har lust eller tid att laga mat.

Nu är det svampsäsong och jag vet att många hittat mängder med kantareller. Om ni har gjort det så måste ni testa fredagens paj, den är sååå goood! Gillar ni att plocka svamp? Det gör jag, men kommer nästan aldrig ut ändå… En dag i skogen ger ju både motion och gratis mat, så det borde ju prioriteras. Får bli bättre på det!

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Zucchinipasta med tomatsås (5 PP för allt)

Tisdag: Laxgryta med räkor (13-45 PP för hela grytan, plus ris)

Onsdag: Ostgratinerad kyckling (6-16 PP för allt, plus ris)

Torsdag: Enkel pasta- och kasslergratäng (45 PP för hela gratängen)

Fredag: Krämig kantarellpaj (30-40 PP för hela pajen)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner (26 PP för hela grytan, plus ris)

Söndag: Tacogratäng med bacon (35-44 PP för hela gratängen, plus ris)

Zucchinipasta passar inte i matlådan, men kör man med pasta istället så blir det perfekt och då funkar alla veckans rätter i matlådan. Så gör mycket 🙂

Många av mina favoriträtter finns med den här veckan, bla zucchinipastan, laxgrytan, kycklingen, pajen och tacogratängen. Missa inte dem! I experimentköket är det lite stilla, men då och då kommer det nya rätter, det ska vi också bli bättre på.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En galen vecka på Elmia

En galen vecka på Elmia

Kommentarer 2 kommentarer

Nu är det faktiskt nästan tre veckor sedan vi kom hem från vår Norrlandstripp, men som ni märkt finns det en del kvar att berätta om. Jag gör dock ett litet avbrott i uppdateringen och berättar om vad vi gör just precis nu 🙂

Vi var hemma i två veckor, sen kröp det i kroppen igen – vi ville ut! Så vi packade ihop oss, installerade husvakten och drog. Första natten bara några mil, till en skogsdunge i Kolmården. Sen tog vi oss vidare, långsamt, söderut. Målet var Jönköping, Elmia och mässan Husvagn och Husbil. Mässan började igår, onsdag, men vi var här redan i måndags och har stått här och jobbat sedan dess.

Elmia Husvagn och Husbil är Nordens största mässa för husvagnar och husbilar. Det har varit uppehåll under pandemin, med undantag för den mindre mässan Smaka på Camping som var förra hösten. Då när husbilen gick sönder och vi blev bogserade både in och ut från området… inte jättekul då – men ett lite kul minne nu.

Den här mässan är jättestor! Fyra gigantiska hallar fullpackade med bilar och tillbehör. Massor tycker vi som ser detta för första gången, lite mindre än vanligt säger veteranerna. Vi tycker det är alldeles lagom, en mässa ska man kunna gå runt på en dag. Det kan man här, om man är effektiv. Första dagen var dock väldigt intensiv. Innan pressträffen hade vi ca 30 min på oss att ta del av mässan innan allmänheten släpptes in. Vi nästan sprang genom hallarna med kameran i högsta hugg, för att hinna filma så mycket som möjligt. Å vi hann faktiskt rätt mycket 🙂

Efter pressträffen gick vi igenom hall efter hall lite mer grundligt. Monter för monter med intervjuer där det var extra intressant. Ibland blev vi avbrutna av folk som ville hälsa och prata med oss. Jättekul, alla är så otroligt trevliga. Vi är tydligen rätt välkända i husbilskretsar och många vill prata en stund, kul – men lite konstigt… vi är ju bara vi lixom.

Vi har faktiskt fixat tröjor med vårt youtube-namn för att synas lite bättre och det signalerar även att vi faktiskt jobbar när vi sticker upp kameran under näsan på nån. Det är lite konstigt det där med kameran… folk vill mer än gärna vara med på film och bli intervjuade. Det är inte svårt alls att få med folk i våra filmer.

Filmen från årets Elmia Husvagn och Husbil hittar ni HÄR. Ni kanske har besökt mässan någon gång?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

High Coast Destilleri – 63…

High Coast Destilleri – 63…

Kommentarer 5 kommentarer

Är man vid Höga Kusten så är det lite kul att besöka High Coast Destilleri som ligger några minuter från bron. Här gör man whisky på både längden och tvären och mycket handlar om siffran 63…

Vingårdar, bryggerier och destillerier är alltid skoj. Inte för att jag kan, eller tycker jättemycket om alkohol, utan mest för att det är intressant. Jag tycker det är roligt att lära mej om tillverkningsprocessen, smaker och särskilt smakskillnader. Varför gillar jag INTE vissa röda viner, öl eller whisky. Vad är det jag gillar? Efter en mängd provningar har jag kommit fram till en hel del faktiskt, bla att det är rökigheten i whisky som jag inte gillar, eller mörkt öl, men ljust går bra.

Å det är därför det är kul att besöka tillverkare och gå på provningar. Att High Coast destilleri dessutom har en jättefin ställplats med magisk utsikt är en stor bonus. Vi parkerade och träffade Linus som visade oss runt.

Beläget på 63° N är High Coast Distillery ett av världens nordligaste whiskydestillerier. Breddgraden går dessutom rätt igenom lagerbyggnaden och har fått en särskild betydelse för deras senaste whisky som just fått namnet 63.

Precis där den 63:e breddgraden skär genom lagerhus 3 lagras whiskyn i… 63 månader såklart. Den lagras dessutom på 63 liters bourbonfat, med en rökighet på 63 ppm. Alkoholhalten, ja den är självklart på procenthalten 63 och den lagras 63 decimeter ovan marken och han som binder tunnan är såklart född -63… å så fortsätter det. Den här smakade vi såklart på och den var alldeles för rökig för mej, men Martin gillade den.

Vi var med på en provning och som alltid funkar de första tre bra, de som inte är rökiga – sen är det lixom kört. När provningen är slut åker mina rökiga droppar ner i Martin glas och hans orökiga ner i mina. Jag är ingen whiskyfantast, men där finns smaker och nyanser i drycken som kan vara väldigt goda. Så där att bara sitta och smutta på, pyttelite i taget. Men det händer typ bara på provningar, jag dricker aldrig whisky hemma.

Efter visningen och provningen gick vi tillbaka till bilen och fick en fantastisk solnedgång över Ångermanälven. Vi satt ute länge och njöt. Resan började närma sej sitt slut… sååå tråkigt! 5 veckor ute på resa, men inte den minsta hemlängtan – tvärtom. Ungefär en vecka innan hemresa börjar komma-hem-ångesten och den är oftast brutal. Så även denna gång.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Högakustenbron måste besökas!

Högakustenbron måste besökas!

Kommentarer 9 kommentarer

Jag vet inte när jag hörde om Högakustenbron första gången, men när jag väl gjorde det – ja, då ville jag åka dit! Vi skulle åka med Birka Cruises till Härnösand 2020, men då stoppade pandemin alltsammans. Men nu har vi äntligen varit där!

Höga Kusten är såklart mer än en bro, men har man av världens längsta broar (1800 m) och är ett av Sveriges högsta byggnadsverk 180 m), ja då måste man ju ändå få skryta lite. Å den är häftig! Att bara kunna bygga ett helt besökscenter kring en bro är ju rätt speciellt. Klart man måste komma hit när man ändå är i närheten.

Vi kom fram till Höga Kusten strax efter lunch och trots att det var i slutet av säsongen så var det fullt på alla parkeringar. Tyvärr är folk inte läskunniga och hade ställt sina små personbilar på parkeringen för husbilar, så vi fick vänta en stund på att någon skulle åka så vi kunde få plats. Det är lätt att ställa en personbil på en parkering för en husbil, svårare för en husbil att parkera på en liten parkering för personbilar. Men folk tänker inte… Jag ska inte ens återge konversationen med en av förarna… det var typ ”jamen, alla andra gör ju så…”

Vi fick iaf en plats och begav oss ut för att upptäcka stället vi kommit till. Det första man ser när man kommer hit är den gigantiska parkeringen, med den lilla delen för husbilar och en separat för husvagnar till höger. Där är man inte heller läskunnig… Många husbilar hade ställt sej på platserna för husvagnar, vilket ledde till att husvagnar fick ställa sej på bussplatserna och då fick inte bussarna plats… Ni fattar ju kaoset… Ibland är det väldigt bra att göra som det står på skyltar, de finns lixom där av en anledning.

Passerar man förbi parkeringarna har man ett hotell med restaurang till höger och en massa butiker till vänster. Å rakt fram finns ett jättestort berg med en fontän och lekplats. Vi började med att kolla in butikerna och sen gick vi upp på berget. Bron då? Ja, den är så stor att man ser den direkt när man kommer fram och sedan från olika vinklar beroende på var man står. Uppifrån berget har man en storslagen utsikt över bron med naturen runt. Så fint!

Några hundra bilder senare gick vi tillbaka till bilen och då fanns det platser på parkeringen med utsikt över bron, så vi rullade dit, fixade middag och förberedde för natten. Och sen tog vi hundra bilder till, typ. Solnedgången över bron var magisk och när den sedan lystes upp med massor av lampor fick den ytterligare ett utseende. Hur många bilder kan man ta på en bro? Massor kan jag berätta!

Hade det inte varit för skarvarna i bron som lät som en borrmaskin varje gång bilarna passerade, så hade vi sovit kanon – nu sov vi gott så länge det var lite trafik och vaknade när trafiken blev tätare. Men en kul upplevelse ändå och vi fick fantastiska bilder.

Nu har jag sett bron och jag är nöjd, nästa steg blir att åka båt och få bilder från vattnet. Det måste ju bara bli magiska bilder – eller hur!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 36

Matsedel v 36

Kommentarer 0 kommentarer

Jaha, då är det alltså höst nu. Sommarmånaderna bara swishade förbi, tre månader med fantastiskt väder! Vi har utnyttja sommaren ordentligt och bara varit hemma ett par veckor på hela sommaren, resten har vi varit ute med husbilen. En riktigt bra sommar!

Våren och sommaren är i mina ögon rätt enkla när det gäller hälsotänket. Promenaderna blir fler och längre, det är nästan lätt att träna och går nästan av sej själv. Nästan alltså. Det är ljust, varmt och långa dagar. Sen kommer hösten, mörkret och väderväxlingarna, då lägger kroppen av. Värken blir värre och tröttheten nästan övermäktig vissa dagar. Livet med fibromyalgi lixom.

Jag skulle kunna ta värken och tröttheten som ursäkt för att inte träna och promenera, men varför? Då skulle jag ju bara må ännu sämre. Så jag kopplar på pannbenet och fortsätter framåt #fuckinggördetbara lixom 🙂

Men nästan allt handlar ju om maten, oavsett om det handlar om vikt eller hälsa i stort. Maten är så viktig för mej och planering är a och o för att allt ska fungera bra.

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Bolognese med en tvist (5-11 PP för hela grytan, plus pasta)

Tisdag: Torsk med tomattäcke (0 (!)-35 PP för hela)

Onsdag: Vitlökskycklinggryta (16-24 PP för allt, plus pasta)

Torsdag: Gratinerad kassler (16 PP för allt, 3 plus ris)

Fredag: Taco med Pulled Chicken (0-11 PP för allt), Hemmagjord tacokrydda (0 PP) och Ärtamole (0-5 PP för allt)

Lördag: Grillspett med stora räkor & sparris (0-5 PP för)

Söndag: Pasta- och fläskfilégratäng (49 PP för hela gratängen)

Taco kan se ut på många sätt, vi kör tacokryddad pulled chicken, egen tacokrydda såklart och ärtamole istället för guacamole – det är mycket lättare att hitta mogna ärtor än mogen avokado och det smakar faktiskt nästan likadant. Testa gärna och ge mej ert betyg.

Till bolognesen väljer man såklart vilken färs man vill, vi brukar ta quorn. Bolognesen, vitlökskycklinggrytan, kasslern och söndagens gratäng är kanon till matlådor så gör lite extra. Pulled chicken har vi alltid i frysen till sallader, wraps och taco.

Nu förbereder vi hösten och gör massor med matlådor. Så skönt att bara ta fram när fantasin och energin tryter.

Ha en fin vecka nu och ta hand om er!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Är det värt att åka Vildmarksvägen?

Är det värt att åka Vildmarksvägen?

Kommentarer 5 kommentarer

Vi är många som hört talas om Vildmarksvägen och många som även åkt den 50 mil långa sträckan. Nu har vi också gjort det!

Förra sommaren verkade det som att var och varannan drog iväg till Norrland och åkte Vildmarksvägen från Vilhemina i Västerbotten till Strömsund i Jämtland och sedan tillbaka till Vilhelmina via Hoting och Dorotea. Om inte annat så hörde man på nyheterna om den ökade turismen och problemen som detta förde med sej. Vi ville se vad det var som lockade, men väntade till augusti för att slippa det värsta kaoset.

Projektet Vildmarksvägen över Stekenjokk och namnet ”Sveriges vackraste väg” skapades på 80-talet för att marknadsföra djur, natur, vattenfall, kulturplatser, vandring och de lokala aktiviteterna. Men vägen byggdes redan 1969 och går alltså genom Vilhelmina, Strömsund och Dorotea. Delen över Stekenjokk är bara öppen 6 juni till 15 oktober, den orangea delen av vägen på kartan längre ner. Under vintern täcks just den delen av snö, men resten kan man uppleva hela året. Som en bekant sa -”Tänk att få sitta i den första plogbilen för året!” På bilder har jag sett snövallar som är 5-6 meter höga, i ett i övrigt helt vitt landskap, så himla häftigt!

När vi kom till Vilhelmina var det dock ingen snö, däremot regn och dis. Ett rätt tråkigt väder, särskilt om man ska fota. Dessutom är det rätt många vägbyggen, ett som är 2-3 mil långt precis vid Vilhelmina. Men har vi sagt att vi ska åka, så är det klart att vi ska göra det också!

Första biten var som sagt ett långt vägbygge, vi kom på eftermiddagen och var lite trötta efter helgen. Så vi nöjde oss med att bara åka en liten bit och stannade sedan på en större parkering vid Kultsjöån. Här forsade vattnet fram och dånade rejält, precis vid bilen hade vi ett litet vattenfall. På morgnen åkte vi vidare och bara några kilometer bort ligger Trappstegsfallet, hade vi vetat det hade vi såklart stått där istället – för det var sååå fint!

Vädret var fortfarande inte på topp, men från början regnade det iaf inte. Vi passerade Klimpfjäll och körde mot Fatmomakke. En sk kyrkstad där samerna förr samlades och fortfarande samlas vid högtider. De äldsta byggnaderna här är från slutet av 1700-talet, men det finns spår från ännu äldre byggnader. Här finns kåtor, stugor, bodar och en liten kyrka, å nog syns det att vissa av kåtorna är väldigt gamla.

Här finns ingen el och det är ljuvligt tyst. Mobilen funkar såklart inte heller, så i den lilla kiosken vid parkeringen ombes man att helt betala kontant. Jag som gillar kontanter jublar såklart och köpte ett par jättefina handledsvärmare. Under hela resan har jag dessutom letat efter hjortron och det hittade jag här!

Resan gick vidare till Stekenjokk som är Vildmarksvägens högsta punkt och det var väl också här som gruvan låg om jag förstått saken rätt. Vi parkerade, gick ut och tog våra bilder. Sen började det blåsa storm och ösregna. Här är rätt många renar som går lite överallt, de kurade ihop sej i regnet. Här finns ju ingenstans att ta skydd, det är en bit ovanför trädgränsen och alldeles kalt. Kalfjället lixom 🙂

Vi körde vidare i regnet och i Gäddede sprack det upp och där bestämde vi oss för att tillbringa natten. Vi hittade en lite större rastplats lite inne i skogen, men alldeles nära vattnet. Jättefint!

Nu hade vi nästan kört hela Vildmarksvägen, pga vädret blev det inte så många stopp. Men ett lite större och spännande stopp väntade i Strömsund. Alla som kan sin Dunderklump vet ju att han är från Jämtland, vi försöket faktiskt hitta vattenfallet som är med i filmen, men hittade inte rätt tyvärr. Vi gick och gick, i leran… det hade ju regnat rätt mycket… men hittade bara fram till det lilla fallet i Jormvattnet – inte det stora där Stjärnöga står och sjunger i filmen. Men nu skulle vi istället besöka Beppe Wolgers museum!

Vi parkerade och möttes direkt att Jätte Jorm som stod fint och välkomnande i entrén av parken. Väl framme vid museet var det stängt… vi frågade runt och då sa man att det var stängt pga sjukdom. Jaha… ingen skylt eller information, man hade väl kunnat sätta upp en lapp iaf? Men vi fick iaf komma in, ytterligare en gång blev vi betrodda med en nyckel 🙂

Vilket fint museum och vilken härlig nostalgitripp! Här fanns bilder, brev, böcker, filmer, ljudupptagningar och en massa annat från Beppe Wolgers otroligt intressanta och innehållsrika liv. Självklart fanns ett rum från filmen Dunderklumpen och dockorna från Beppes Godnattstund. Här gick vi länge och bara myste. Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Beppes museum i Strömsund.

Å sen var ”äventyret Vildmarksvägen” slut. 50 mil på 2-3 dagar. Vi såg kanske inte så mycket, men det var ju pga vädret. Men vi såg att där finns mycket mer att se, så vi kommer tillbaka till utvalda delar en annan gång. Vi har ett gäng vattenfall att undersöka närmare, här finns måååånga! Och det blir nog härliga Norrsken här, men då ska man allt ha lite tur också.

Vi har fått ett hum om vägen, naturen och förstår fascinationen att komma hit. Och som sagt; tänk att få sitta i den där första plogbilen som öppnar vägen. Så häftigt! Så jo, det är värt att åka Vildmarksvägen, iaf om man gillar naturen, tystnaden, vattenfall och renar 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Trädkojor och fiske

Trädkojor och fiske

Kommentarer 12 kommentarer

De här 14 månaderna som husbilsägare har gett oss en mängd nya vänner och bekanta. Något vi absolut inte hade räknat med, men är väldigt glada för. De nya bekantskaperna bor över hela Sverige och några har vi träffat på vår tripp i norra Sverige.

Håkan och Aurelia bor i Luleå och vi har lärt känna varandra via vår youtube-kanal. Håkan har pratat om sin favoritcamping många, många gånger och nu ville han ta med oss dit. Såklart hängde vi på, jättekul ju!

Vi möttes upp utanför Willys i Luleå och körde tillsammans mot Jävrebodarnas fiskecamping någon timma bort. Efter att ha svängt av vägen och kört in i skogen en lång stund kom vi fram till en jättemysig plats och en väldigt annorlunda camping. Det första vi uppmärksammade var en jättefin trädkoja, högt upp i träden. Sen dök flera små timmerstugor upp och längs den långa stranden stod husbilar, lixom utportionerat här och där, så att det inte skulle vara så många på samma plats. Lite längre bort var det ordnat för säsongsboende med husvagnar och mitt i alltihop ett museum och en restaurang. Alltsammans utsmyckat med fantastiskt trähantverk.

Vi valde platser lite inåt skogen, precis vid vattnet. Såklart, vi gillar ju sånt. Vi började med att äta gemensam middag och sedan dök det upp fler husbilsvänner. Vi körde en gemensam sk live på Youtube någon timma och sedan satt vi och myste till rätt sent. Dagen efter gick vi runt och filmade campingen på förmiddagen och fick även gå upp i trädkojan och titta. Så himla mysigt att bo i en sån, men lite läskigt när det blåser kanske…? Vi kikade in i museet också, som var en variant av Mus-Olles i Jämtland, men mycket mycket större. Här finns verkligen allt!

Efter lunch var det dax att fiska, Jävrebodarna är trots allt en fiskecamp. Martin och Håkan utrustade sej med spön och bete, medan jag tog kameran och följde med. Runt 3 kg fisk skulle vi behöva om det skulle räcka till middag åt oss. Inget hände… vi såg fiskarna cirkla runt oss, men ingen ville nappa på gubbarnas krokar. Det tog tid… och började bli lite svalt. Men sen! Martin fick napp, en fin regnbågslax, men skulle den räcka till oss? För att vara helt säkra fortsatte fisket en stund till och snart drog även Håkan upp en fin regnbåge, större än den första. Nu hade vi definitivt tillräckligt. Vågen visade att den första vägde runt 2 kg och den andra drygt 3, så nog skulle det räcka alltid – och bli över.

Håkan rensade fisken och gjorde den färdig för grillen. Medan maten tillagades dök det upp nya husbilsvänner, så himla roligt! Vi satte oss till bord och hur mycket vi än åt, så blev det massor över. Fisken var så otroligt god! Vi satt länge och åt och njöt av precis varenda tugga. Resterna fick vi med oss och åt sedan fisk ytterligare i två dagar. Det gjorde absolut ingenting!

Dagarna vid Jävrebodarna var helt fantastiska. Så härliga människor och för en gångs skull lite ledig tid, det har inte varit så mycket av den varan. Husbilslivet har gett oss så otroligt mycket mer än bara en massa mil och höga bränsleräkningar. Vi har sett så otroligt många fina platser, upplevt massor och träffat en massa nya härliga bekantskaper.

Men efter två dygn var det dax att åka vidare, vädret skulle bli lite sämre och vi hade mycket kvar att se. Så vi tog avsked av våra nyfunna vänner och drog vidare. Vi styrde Peppe mot Vildmarksvägen, äntligen skulle vi få se det som så många pratat om!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tillbaka till Kukkolaforsen

Tillbaka till Kukkolaforsen

Kommentarer 13 kommentarer

När jag var 8-9 år tog mina föräldrar med mej på roadtrip i norra Sverige och några av platserna som vi besökte då återkommer jag gärna till. Kukkolaforsen strax norr om Haparanda är en av de platser som jag besökte på resan med mina föräldrar och sedan igen med mina barn typ 30 år senare och nu var det äntligen dax att visa Martin den fantastiska platsen.

Jag älskar ljudet av vatten, inte när det droppar i källaren kanske… men i övrigt så är vatten och vågornas brus ett måste. Därför söker vi oss ofta till platser vid vatten när det är dax att stanna för att sova eller upptäcka en plats några dagar. Efter besöket hos vännerna i Kokkola/Karleby i Finland så var det dax att besöka Kukkola i Sverige. Lätt att förväxla, eller hur?

Vi stannade 4-5 minuter söder om själva byn Kukkola och sov alldeles nära forsen. Regnet vräkte ner, men det märktes ju knappt när forsen dånade brevid oss. Vi somnade i ösregn och vaknade till strålande solsken. Efter frukost åkte vi den korta biten till centret vid Kukkola forsen. Där finns ett vandrarhem, en fin restaurang, ett litet museum och även en ställplats och stugor att hyra. Betydligt mer utrustat än när jag var här senast.

Vi gick runt och tittade på männen som håvade sik, det är ju det platsen är känd för. De står på långa och väldigt smala bryggor, mitt ute i forsen med sina låååånga håvar. Så fångar de siken när den simmar motströms, ser superenkelt ut – men det är det såklart inte. Fisk fick de iaf och vill man så kan man äta den nyfångad och nyrökt inne i restaurangen. Vi var dock där så tidigt att det inte var dax för lunch än, men är det något jag älskar så är det nyfångad fisk.

Museet var stängt, men vi fick låna nyckeln och gå dit. Lite coolt att vara helt ensamma och till och med leta rätt på lysknappen som tänder upp hela museet. Vi såg oss omkring och utforskade allt ordentligt innan vi gick ut i solen igen.

Kukkolaforsen är mycket av vår svenska historia och livet runt forsen. Området är så otroligt fint och jag förstår att folk bor här och även flyttar tillbaka, en vän till oss har faktiskt gjort det. Och jag älskar som sagt ljudet. Dånet av vatten är så mäktigt.

Nu har jag varit där tre gånger, med långt mellan gångerna – men jag åker gärna tillbaka igen. Har ni varit där kanske? Har ni varit så pass långt norrut, kanske längre ändå?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 35

Matsedel v 35

Kommentarer 0 kommentarer

Vilken härlig sommar vi har haft med värme långt in i augusti, kanske även september? Jag älskar värme, bäst är när tempen orkar upp i 25 och lite till, men jag vet ju att jag är ganska ensam om att känna så…

Nu har allt kört igång ordentligt verkar det som. Jag sitter fortfarande mest hemma och jobbar, precis som maken – men lite event och möten på stan blir det också. Men jag gillar att sitta hemma och jobba, det är lugnt och skönt. Här hemma sitter vi på varsin våning, i husbilen sitter vi brevid varandra. Än har vi inte tröttnat på varandra 🙂

De dagar vi båda jobbar hemma tar vi fortfarande våra dagliga promenader morgon och kväll och äter lunch och middag tillsammans. Jag tränar i mitt träningsrum tre dagar i veckan, om jag inte är på något möte. Same same sedan mars -20 lixom… vi har vant oss och fortsätter på samma ungefär spår.

Lunch och middag ja… förra året blev jag tillfrågad om mina favoriträtter, så jag spaltade upp dem HÄR. De stämmer nog fortfarande 🙂

Här är veckans matsedel, dock bara med middagar – som vanligt:

(Siffrorna är för dem som följer Viktväktarnas kostprogram)

Måndag: Pasta Pomodoro med burrata (5 PP för allt, plus pasta och burrata)

Tisdag: Fiskgratäng med zucchini och ajvar (16-24 PP för hela gratängen, plus potatis) 

Onsdag: Kyckling Marengo (13-21 PP för allt, plus ris)

Torsdag: Pastagratäng med skinka och tomater (57-64 PP för hela gratängen)

Fredag: Räkor med ärtröra och röd rom (4-7 PP för allt, plus pasta)

Lördag: Grillat och melonsallad med havreris & fetaost (14-25 PP för all sallad)

Söndag: Dillkyckling (5-13 PP för allt, plus potatis)

Den här veckan är det såååå god mat!!! Måndagens pasta är plättlätt, fisken är kanongod, gratängen superb till matlådor och den där melonsalladen är en riktig fullträff! Nu ska det i värsta fall bli ösregn på lördag, men grilla kan man väl göra ändå 🙂

Vi tuffar alltså på som vi gjort senaste året, med den skillnad att vi ändå gör några grejer utanför hemmet numera. Livet är kanske inte helt som förut, men det är kanske det nya normala?

Ha en fantastiskt vecka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hemma och allt går i ett!

Hemma och allt går i ett!

Kommentarer 2 kommentarer

Vi är hemma igen, kom faktiskt hem redan i fredags. Sedan dess har allt gått i ett. Just precis så som jag inte vill ha det…

Precis som förra sommaren var det oväder som satte punkt för våra resa. I år blev det iaf ett par veckor senare, 2021 tog sommaren slut 4 augusti – efter det blev det lixom aldrig fint igen. Nu var det 19 augusti, fast den här gången var det bara dåligt väder ett par dagar. Vi valde iaf att åka hem två dagar tidigare än planerat, det är sådärkul att sitta i regnet på en tråkig ställplats. Då kan man lika gärna åka hem. Hade vi varit på en fin plats, hade det varit skillnad.

Vi åkte från 13-14 grader i Hälsingland till 25 grader i Tumba, så härligt att bli ordentligt varmt igen. Sen kom regnet, i två dagar vräkte det ner. Då passade vi på att tvätta, jobba och förbereda kommande vecka. Äldste sonen fyllde år i måndags och i tisdags var det dax för Formex för första gången på drygt två år. Även onsdagen och delar av torsdagen skulle spenderas på den stora designmässan, så jag visste att tiden inte skulle finnas till något annat.

Å tiden har bara sprungit iväg! Dagarna på mässan har varit jätteroliga! Martin kom dit igår på eftermiddagen, så vi kunde filma lite. HÄR är film från Formex om ni är nyfikna. Vi träffade många bekanta och fick några roliga intervjuer, bla med Karl Fredrik 🙂

Idag är det onsdag och även imorrn blir det alltså att gå igenom det sista på mässan. Å jag är sååå trött! Men glad. Jag har återsett kollegor, vänner och bekanta och samlat mängder med material till texter. På fredag ska jag ta lite tid i solen och bara ta det lugnt, men sen blir det att banka texter. För nu planerar vi nästa resa med husbilen!

Jag har så mycket att skriva om och berätta för er. Jag ska bara samla ihop mej lite först, men ni som följer mej på instagram har ändå lite koll. Ni andra får kika in där eller vänta på texterna här. Men jag kan snabbt berätta att vi bokat vinterresa! Vart får ni vet snart 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 34

Matsedel v 34

Kommentarer 1 kommentar

Nu är det bara ett par veckor kvar av augusti och sommaren. Hur gick det, om vi tänker på vikten alltså? Blev det som ni hade planerat, sämre, bättre? Oftast blir det ju inte som vi tänkt, men vet ni? Det gör inget! För det finns alltid en dag imorgon och en ny chans 

Sånt som är gjort går inte att göra ogjort och det är ingen större idé att älta heller. Så konstatera istället bara faktum, fundera på vad som gick snett, lär av det och gör en plan för nästa gång, stryk ett streck och kör upp på banan igen. Det är faktiskt inte värre än så.

Min våg visar lite plus, jag har alltså gått upp lite över sommaren. Jag är lite över målvikt och det gillar inte min kropp. Värken blir värre och jag orkar inte så mycket som jag vill, alltså måste jag göra något åt det. Det är lite knepigt att ”sköta” sej när man bor större delen av tiden i en husbil, men det är inte omöjligt!

Jag är fullt medveten om att jag borde tränat lite mer regelbundet och inte ätit så mycket godis, men det är val jag gjort högst medvetet. Nu är vi hemma igen och jag kör upp på rätt bana igen, svårare än så är det inte. Nu är det drygt fyra månader kvar till nyår, mycket kan hända tills dess. Jag fortsätter att fokusera på bra mat, sömn, promenader och träning. Vad fokuserar ni på?

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta m champinjoner & parmesan (22 PP för allt, plus pasta)

Tisdag: Grekisk fiskgratäng (11-30 PP för allt, plus potatis)

Onsdag: Örtfylld kyckling (9-18 för allt, plus ris)

Torsdag: Kryddig kasslerpasta (13 PP för allt, plus pasta)

Fredag: Räkgryta med minimajs (17-22 PP, plus ris)

Lördag: Grillat och ljummen potatissallad (8-17 PP för all sallad)

Söndag: Pasta med bacon- och spenatsås (29 PP för allt, plus pasta)

Även den här veckan passar allt (utom potatissalladen) i matlådan. Så gör lite extra och fyll på matlådorna i frysen, sånt är alltid tacksamt när man står där utan tid och fantasi.

Häng med på instagram om ni vill @marlenerinda, mitt liv som Guldmedlem och normalviktig sedan 18 år tillbaka. Och ha koll på Du i Fokus, där kommer mycket gott nu!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nya boktips!

Nya boktips!

Kommentarer 3 kommentarer

Läser man en bok som handlar om Juli, ska ju boktipset komma i Juli… men jag hann inte, det blir i augusti istället. Antingen får ni läsa den ”fel” månad, eller vänta till nästa år 🙂

Jag har läst massor under veckorna ute på rull och har alltid en välfylld bokhylla i husbilen. De här fem läste jag snabbt första två veckorna, sen gav jag mej på en serie som jag nu plöjer för glatta livet. Jag ligger just nu på bok fem av sju, så snart kommer ett riktigt spännande boktips… mer säger jag inte. Ni som följer mej på instagram @marlenerinda vet vad jag pratar om 🙂

Men nu är det den här bokhögen det handlar om, vi börjar överst som vanligt.

Soluppgång över strandpromenaden av Jenny Colgan

Jenny Colgan har skrivit en mängd fina böcker om Cornwall, men man måste inte ha läst dem förut för att läsa den här. Jag har bara läst någon enstaka, men hänger med bra ändå. Det handlar om Marisa Rosso som förlorat sin morfar och håller på att gå under av sorg.

Hon tar sin tillflykt till den lilla ön Mount Polbearne, vid foten av Cornwall för att vara ifred, men det visar sej svårare än hon trott. Hennes granne, en stor ryss, gör sej påmind genom sitt plinkande på sitt piano, inte bara han utan även hans elever. Dessutom drabbas byn av ett oväder som gör att alla måste hjälpa till för att rädda det som räddas kan. Maria blir tvungen att ta sej ur sitt skal.

Detta är en härlig bok! Med härliga karaktärer och en fin historia, MEN… är det nån trend att alla böcker som skrivs just nu måste innehålla mat, recept och detaljer om dryck? Nog kan det väl vara intressant och frestande, men att läsa om det i varenda bok blir det rätt tröttsamt. Det kanske är bara jag som reagerat över det? Läsvärd är den ändå 🙂

Juli enligt Julia – av Kristin Emilsson

Detta är också en fortsättning, men går att läsas ändå. I ”Julen enligt Julia” träffas Julia och Petter av en händelse när de blir kattvakt för samma katt i samma hus. Hon vill fly stan och han vill försöka lappa ihop sitt spruckna äktenskap. Efter många om och men blir de såklart ett par och i den här boken ska de spendera sin första sommarsemester tillsammans.

Julia gillar inte julen, men hon gillar inte sommaren särskilt mycket heller – iaf inte på landet. Helst vill hon vara hemma i stan och bara mysa med Petter. Han däremot längtar bort från trängseln och avgaserna och tackar ja till att låna en kollegas hus på Gotland. Det ska bli en överraskning till Julia, som tas emot sådär…

De kommer iaf iväg till Gotland och vi får följa med på en semester med diverse innehåll, missförstånd och komplikationer. Julia är lite knepig och man tycker lite synd om Petter som hela tiden vill vara alla till lags. Det är mysigt och småputtrigt om livet och vad det kan ställa till med. Det är mycket kärlek, på alla håll faktiskt och en liten moralkaka om att våga släppa taget och ge sej in i något nytt. Jag gillar den!

Andra sidan månen – av Mari Jungstedt

Detta är också en del i en serie, som också går at läsas separat. Sommaren 2020 kom ”Innan molnen kommer” som är den första boken i Málagasviten. Detta är den andra delen, även den här gången är Lisa Hagel och Hector Correa med.

En isande kall nyårsdag hittas ett nyförälskat par mördat i en badtunna på en enslig gård på Höga Kusten. Mannen är svensk, men bosatt i Málaga och kvinnan är spanjorska. Paret har skjutits ihjäl med pilbåge. Fallet visar sig ha kopplingar till ljusskygga miljöer i Marbellas nedgångna hamnkvarter och skrämmande händelser i det förflutna. Hector Correa blir ansvarig för utredningen från spanskt håll och till sin hjälp har han svenskan Lisa Hagel.

Oj, som jag gillar Mari Jungstedts böcker! Här finns lixom alla ingredienser. Det är intriger, mord, kärlek och humor i en enda härlig sörja. Å inte förrän alldeles i slutet fattar man (iaf jag) vem som är mördare, me like!

Ghettoprinsessan – Sammy Jeridi

Som jag har väntat på den här boken som också är en uppföljare. Jag sträckläste de föregående böckerna i en solsäng i Spanien i vintras och fastnade vid första meningen. Så otroligt vidrigt och så otroligt spännande! Efter kontakt med författaren, kan jag inte förstå hur han kan få ur sej såna vidrigheter – han är ju vänligheten själv.

Detta är fjärde delen om Ghettokungen och nu har Leon bestämt sej för att bli en hederlig medborgare, för sin brors skull. Men för att komma åt sina undangömda pengar måste han göra en sista grej… så klart! Mot sej har han Lexia Jobo, Ghettoprinsessan som vill bli drottning, och Maggan Palm, kriminalkommissarie, som vill reda ut alla mord i sitt område.

Det är så sjukt bra! Det går lixom inte att säga på något annat sätt. Detta är streckläsning på högsta nivå, det går bara inte att sluta läsa. Har ni inte läst serien, så börja direkt!

Profeten och idioten – av Jonas Jonasson

Ni har säkert läst, eller iaf hört talas om, ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret”. Profeten och Idioten är skriven på ungefär samma sätt och i samma anda, precis lika underbart osannolik och utflippad.

Den här gången har hundraåringen bytts ut mot en yngre herre vid namn Johan. Fast hans bror kallar honom Idioten. Johan har bott ihop med sin bror hela sitt liv, men så säljs lägenheten, brodern flyttar till Rom och ger istället en husbil till Johan att bo i. Rätt snart träffar han Petra som är självlärd astrofysiker och har räknat ut exakt när jorden ska gå under. De slår sej ihop för att åka till Rom och ge brorsan en örfil. På vägen stöter de ihop med 75-åriga Agnes som är influencer och har en massa pengar för mycket.

Precis som i ”Hundraåringen” är det massor med humor, samtidigt som man lär sej lite om vår historia på ett roligt sätt och mer eller mindre sant. Även här finns mängder med mat, recept och dryck. Jonasson har faktiskt tagit hjälp av en prisbelönt kock för att få till menyerna. En och annan kanske tycker att det blir lite väl tramsigt, men jag gillar det!

Fem totalt olika böcker, men jag gillar dem allihop. Jag tycker om att blanda stil, genre och författare. Det ska vara omväxlande och underhållande. Ja, mord kan vara underhållande. Fyra serier åsså Profeten som inte är en uppföljare, men känns bekant ändå. Finns det någon av dessa som lockar er lite mer kanske?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härliga dagar hos goda vänner

Härliga dagar hos goda vänner

Kommentarer 5 kommentarer

Hela vår roadtrip gick egentligen bara ut på en sak; att träffa min kompis i Finland. Han är söderkisen som flyttat till Österbotten i Finland, helt galet faktiskt! På grund av kärlek såklart 🙂

Jag lärde känna A när jag var 12-13 år. Han spelade i samma band som mina grannar, som jag då hängde mycket med. Vi fann varandra direkt och var sedan vänner i många år, tills han försvann. Han var som uppslukad, ingen i det gamla gänget hade en aning om vart han hade tagit vägen.

Inte förrän han hade den goda smaken att fixa en profil på facebook lyckades vi hitta varandra igen. Sen gick det snabbt att ses, 2-3 gånger har han varit med sonen i Sverige – nu var det vår tur att hälsa på i Finland.

Efter Rovaniemi åkte vi direkt till Karleby/Kokkola där familjen bor och fick ett varmt och härligt mottagande. När vi kom var det varmt och vackert väder, så vi åkte till stranden och blev visade runt i Karleby. Jättefint! Sen blev vädret sämre och stor del av tiden spenderas inomhus. A jobbade fram till lunch på dagarna, men sen hade vi gott och tid att prata, prata och prata. Hans fru P bjöd på god mat och vi hade det verkligen så mysigt när vi var där. Där finns dessutom en liten cockerspanielflicka, kan det bli bättre 🙂

Vi har pratat om hans ”försvinnande” flera gånger, men inte förrän nu verkade han förstå hur många vi var som letade och faktiskt var oroliga. Han trodde inte att någon brydde sej och ville bara komma ifrån det gamla livet. Lite dåligt samvete fick han nog… men nu har vi ju hittat tillbaka till varandra igen och pratade även via videolänk med en av de andra i gänget. Vi konstaterade att vi är ungefär som då, bara med lite fler gråa strån. De andra såklart, inte jag 🙂

Det var lite svårt att åka därifrån, men vi hoppas ses igen nästa sommar. Vi kommer definitivt inte att tappa bort varandra igen, det är ett som är säkert. Nu håller jag hårt i honom, med hans frus ”tillstånd” 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tomten ska ha riktigt skägg!

Tomten ska ha riktigt skägg!

Kommentarer 7 kommentarer

Efter Nordkap var det dax att lämna Norge och åka till Finland. Där skulle vi träffa en god vän, men först skulle vi träffa Tomten i Rovaniemi – det blev en besvikelse.

Vår vän, som tyvärr dog av covid i januari, var en riktig Tomte. Han var ordförande i Svenska Tomtegillet och deltog i Tomte-OS. För att ens vara med i Tomtegillet är det krav på ett äkta skägg, det ska hålla för barn att dra i för att se tomtens äkthet.

Det sägs ju att den riktiga Tomten bor i Rovaniemi. Så när vi ändå skulle passera, var det ju passande att titta in i Tomte-byn. Där fann dessutom en ställplats med dusch, som vi behövde. Så vi åkte dit, installerade oss på ställplatsen och gick över gatan där byn ligger. Det är gratis både att gå runt i byn och att träffa Tomten, men allt annat kostar – som att träffa renarna, köpa bilder från besöket inne hos Tomten och lite annat smått och gott.

När vi ändå var där ställde vi oss också i kön för att komma in i Tomtens rum. Efter några minuter kom vi in och det var inte alls vad vi förväntade oss. Visst var det en ”tomte”, men han hade lösskägg. Vitt, felfritt, långt och superoäkta. Om man påstår att den riktiga Tomten finns i Rovaniemi och vill att barn ska fortsätta tro på honom, då borde väl minsta kravet ändå vara en äkta skägg? Så otroligt dåligt!

Dessutom kan man träffa Tomten på två ställen samtidigt i Tomtebyn? Hur ska barnen tänka om det…

Jag kanske är partisk, just för att vår vän Tomten var så äkta man kan bli i Tomte-världen. Vår Tomte var så otroligt stolt över sitt uppdrag som auktoriserad Tomte och bar titeln med stor respekt.

Så svårt kan det väl inte vara att hitta män med äkta skägg? Det finns säkert ett finskt Tomtegille också… de finns ju över hela världen.

Utger man sej för att ha en äkta vara, får man baske mej anstränga sej lite för att få den att se äkta ut. Visst är det väl ändå kul för småttingar att träffa Tomten, men de ska inte säga att den riktiga Tomten bor i Rovaniemi – för han fanns i Tumba! Så det så!

Nej, vi köpte inga bilder från vårt besök. Billigaste bilderna kostade 35 Euro, för en bild tillsammans med en fejktomte. Nej tack. Vi har bilder av äkta vara hemma. Det blir en konstig jul utan vår vän, vem ska nu säga HoHoHo och lysa upp vår hall med sitt fina leende?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube