Det är mina barn som gjort mej till den jag är. Utan dem hade jag förmodligen varit en stressad kvinna ganska högt upp på karriärstegen. En person som jag inte alls skulle tycka om. Idag är jag istället en person som är mest mamma, som tycker att karriär är oviktigt och som helst av allt skulle vilja ta ledigt ett år och bara vara med min familj. Jag arbetar för att leva – inte tvärtom. Pengar måste man ha för att bo och leva, alltså måste man jobba… i övrigt anser jag att pengar är oviktiga. De visar inte vem man är som person.

Just den här veckan är kärleken till barnen extra stor. Jag ser mina nöjda killar komma hem från sina första skoldagar i gymnasiet. Senior har flera nya ämnen som han verkligen gillar. Han ska nu läsa Latin, Kriminologi och lära sej html-kodning. Allt detta ser han fram emot. Junior började ny skola igår och han tycker redan att det är toppen. Det är så otroligt skönt att se att de mår bra och trivs med sina liv. Jag fungerar inte när de är olyckliga och har det svårt.

Vi har det bra helt enkelt och det är jag så tacksam för.

.