Jag startade min blogg när jag fick veta att jag var nominerad till riksdagen 2006. Sedan dess har jag skrivit ett eller flera inlägg så gott som dagligen. Jag ville nämligen inte vara en politiker som dök upp som gubben i lådan en månad innan valet.

Facebook började jag med för kanske 2-3 år sedan och har även varit aktiv där. Jag har skrivit insändare och försökt att vara synlig under hela mandatperioden fram till att jag hoppade av karusellen i februari i år. Jag har varit synlig både för att jag tycker det är viktigt att folk runt omkring ser att jag gör något och för att jag faktiskt varit väldigt aktiv i min roll som fritidspolitiker och har velat visa det. Så tänker låååångt ifrån alla.

Av mina politikervänner är det ett fåtal som hållit sina bloggar vid liv under HELA mandatperiodens fyra år. Statusuppdateringarna på Facebook har också varit ganska glesa från de flesta. Man kan ju hoppas på att de haft viktigare saker för sej än att hänga vid en dator…

Nu är det knappt en månad kvar till valet och vad händer? Jo, helt plötsligt har ALLA skaffat sej en profil på Facebook där de uppdaterar som galningar vad de gör och finns att träffa varje dag. De twittrar och delar med sej av tankar och bilder. Jättebra tycker jag, om de bara kunde göra detta året om… jag vill nämligen veta vad MIN politiker pysslar med, vilka beslut h*n deltar i, hur funderingar kring olika ärenden ser ut och hur vardagslivet är.

Jag röstar inte på en person som poppar upp som gubben i lådan strax innan valet och först då visar vad h*n vill. Jag röstar på en person som är engagerad i politiken varje dag, året om, under alla fyra år och som är beredd att visa det!

.