Superdeppen orvar…

Superdeppen orvar…

Deppade ihop helt igår när jag gick och la mej.

Varför skulle jag äta det där godiset? Varför åt jag TVÅ tacos? Hur korkad är man om man tror att nån som jag kan ha minsta utsvävning en enda gång under en vecka utan att gå upp i vikt? Varför är just jag 156 cm ”lång” och har sveriges sämsta omsättning i kroppen? Varför deppar jag ihop totalt trots att jag planerat att unna mej att äta något gott en endaste liten gång på två veckor?

Jag är ju inte någon intelligenstberfriad individ direkt. Jag VET att jag moffade i mej mer mat igår än tidigare dagar och att jag med mer mat i kroppen väger mer. Men herregud! Är jag den enda som inte ska kunna halka av banan och sen återgå till programmet utan att deppa ihop totalt? Då har liksom något gott över styr i skallen…

Trodde på något sätt att den här gången skulle jag klara att ta de där kilona och att jag ändå skulle kunna fungera ganska normalt. Men faktum kvarstår: ska jag lyckas så kan jag inte unna mej något förrän jag är i mål. Å hur kul är det då? Så kan man inte leva när man har en familj att tänka på! Känns som moment22. Håller jag mej inte på banan kommer jag inte ta de där 6 kilona och då blir jag less för det. Får jag inte unna mej något på vägen så kommer min familj att bli lidande (eftersom inget gott får finnas hemma) och då blir jag less för det. Hur f-n ska jag göra???

Jag vill bara må bra!!!!!!

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.