Fdensammamamman

Den 16 februari tog jag beslutet att avgå som ordförande i Astma och Allergiföreningen i Huddinge – Botkyrka – Salem. Jag skrev ett utförligt mail som jag skickade till berörda parter. Jag fick ETT svar som i princip sa: jag noterar vad du meddelat oss.

Idag, nästan 3 månader senare, blev jag uppringd av en tjej på länsföreningen. Nyanställd som fått till uppgift att reda ut vår situation här i lokalföreningen. Stackars henne… Hon hade bara fått i uppgift att ringa upp mej, men visste inte alls vad det handlade om eller vad som låg bakom allt. Så jag uppdaterade henne så gott jag kunde om situation och hon förstod ganska snart att jag inte var ett dugg intresserad av att ingå i en styrelse på något sätt eller ens stanna kvar som medlem i föreningen.

Det viktigaste för mej är att ”mina” medlemmar blir väl omhändertagna och att de vet att det inte hänt mej något utan att jag avgått alldeles frivilligt. Dessutom måste man ta hand om min kassör som var den som jag försökte hjälpa och nu fick hon ett ännu större lass att bära istället. Jag vill också lämna ifrån mej allt i orning och reda, så alla papper finns här plus en massa annat. Så på tisdag kommer hon och hämtar en flyttkartong full med grejer, allt i oklanderlig ordning. Ska bli så skönt att bli av med allt och äntligen kunna lägga detta bakom mej.

Jag tycker det är illa av ett så stort förbund att inte ens kunna slå mej en signal och kolla läget. Här har jag suttit som ordförande i fem år och bara fått en massa dunkar i ryggen och beröm. Det var tydligen bara tomma ord? Ingen brydde sej ett skvatt om hur jag mådde när allt var som värst. Människor som jag trott mej ha en vänskapsrelation med… antingen är jag naiv eller bara korkad…

I samma veva avslutade jag även mina politiska uppdrag och där var ljudet ett helt annat. Jag fick mängder med mail som både beklagade och försökte övertala mej att stanna. Men inte från dem jag trodde… Så jag har nog lärt mej ett och annat. De man tror bryr sej är inte alltid att lita på. Man ska vara väldigt noga med vem man anförtror sej åt och vem man litar på. Kanske att jag nästa gång kan iaktta mina medmänniskor lite längre innan jag ser dem som mina vänner och innan jag ger dem mitt hjärta. Jag hoppas det, men är inte alls säker.

Jag är en spontan person både på gott och ont. Har svårt att fejka eller föreställa mej. Jag är bara jag. Jag tror de allra flesta om gott och att de är mina vänner från första början, tills motsatsen är bevisad. Är det fel?

.

Det är redan mitten av februari, tiden går otroligt fort! Idag har vi haft snö konstant i två månader. När hände det senast? Jag vill ha vår nu! Har nån sett något vårtecken tro? Ge mej hopp!

I måndags var mitt liv ett enda stort kaos. Igår tog jag stora beslut och verkställde dem också… sen la jag av alla telefoner. Reaktionerna lät dock vänta på sej, inte förrän efter några timmar började det droppa in mail. Då var det främst från partikollegor som var förvånade, men förstod mej. Från föreningslivet fick jag bara en enda reaktion… alltså gjorde jag rätt där – de kommer inte att sakna mej. Tråkigt nog har jag ställt till det för kassören i föreningen. Hon som ville lägga av, men som nu inte vet vem som ska ta över efter henne eller vad hon ska göra med alla papper. Hon är dock inte det minsta lessen på mej, tack C du är en pärla!

Senior var orolig för mej och frågade väl hundra gånger hur jag mådde. Han som inte ens är född med empati, utan jag har fått lära honom det. Tydligen har jag lyckats bra 🙂 Martin gick runt och studerade mej så till den grad att han missade att han skulle vara tidigare på ett företag och jobba. Inte bra… men de var förstående tack och lov. Junior var inte hemma när allt satte igång i måndags och visste inte mycket om det som hänt, så han fattade ingenting. Mina föräldrar jublar, de har väntat länge på att jag ska dra mej ur. Baileys bara är…

Jag själv är enormt lättad. Stressen har varit ganska påtaglig. Jag har känt mej stressad, men inte så pass mycket som jag tydligen borde ha gjort. Nu känner jag mej som en ny människa, otroligt lättad och på två dagar har jag gått ner 1 kg! Jag har lovat mej själv att inte binda upp mej på något nytt på 6 månader. Bara ge mej själv tid och ta hand om mej och familjen. Sen får vi se… Allt kan hända.

Men först vill jag ha vår! Ge mej vårtecken!

.

Nu är det oficiellt; jag har lämnat alla mina uppdrag inom föreningslivet och politiken. Alla berörda har nu fått ett mail med min avgång och orsaken till den. Å det känns skönt!

Jag är inte en sån människa att jag behöver förverkliga mej själv genom ordförandeposter eller andra högre instanser. Jag vill JOBBA med frågor som jag anser är viktiga och som jag tycker behöver belysas. Bla frågorna kring barn med särskilda behov och ungdomar som har det trassligt. Ordförande i Astma och Allergiföreningen blev jag enbart för att lösa deras porblem under en period, då man hade ett lågt antal medlemmar och ingen styrelse. Hela familjen har iofs astma och allergier, men det är ingen fråga jag brinner för. Jag gjorde det för att vara schysst.

Igår fick jag veta att det kommit klagomål på mej och årsmötet ställdes in. Då insåg jag att det är läge att göra sej av med alla ”ryggsäckar” på en gång. Har jag inte folks förtroende är jag den första att göra rätt för mej och lämna min post. Jag kan ju inte sitta där och låtsas som att allt är bra, då är det bättre att någon annan tar över. Då passade det bra att även meddela mitt parti sedan 12 år tillbaka att jag lämnar detta också.

Så två olika mail har gått iväg till en massa folk. Människor som jag haft ett nära samarbete med, som jag litat på och som jag trott litat på mej. Nu inser jag att jag varit ganska naiv och blåögd. Jag vill verkligen lita på folk och har alltid gjort det, men man kanske ska vara lite mer beredd på att folk faktiskt inte alltid är ärliga mot en? Så bort med de rosa glasögonen!

Igår mådde jag verkligen dåligt och var riktigt ledsen. Idag känns det mycket bättre. Jag kommer att vara helt ledig fram till 15/8 från föreningeliv och politik, sen får vi se vad som händer.

.