Nog för att vi längtar ut på vägarna igen, men vi har massor att göra innan vi kan åka iväg med gott samvete igen. Å mycket har vi även gjort sedan vi kom hem.
Innan vi åkte iväg var jag och förnyade körkortet och båda behövde nya pass, så det fixade vi också. Vi har ingen resa planerad inom kort, men man vet lixom aldrig vad som händer – så det är alltid bra att ha dem i beredskap.
Medan vi var borta blev både körkortet och passen färdiga, passen ligger i tre månader, men körkortet hade jag bara några dagar på mej att hämta. Jag tyckte jag planerat det så bra och betalade tillverkningen av det så sent jag vågade, men sen trycktes det snabbare än jag hade räknat med… så det brann lite i knutarna kan man väl säga.
Vi kom alltså hem på fredagen, då hämtade vi körkortet direkt på posten. På måndagen var vi till Polisen och hämtade upp passen. Måndagen gick även åt till att handla och reda ut paket som kommit bort och gått i retur. Hur kan posten ändra liggtiden från 14 dagar till 7, under sommaren och juli när de allra flesta är bortresta? Så otroligt korkat! Jaja, jag lyckades reda ut allt och väntar nu på att få paketen igen.
Martin hade fortfarande semester några dagar, så vi filmade lite mer matlagning från husbilen. Vi har gjort några små filmer ”I Peppes Kök” på youtube och fler kommer. Prenumerera gärna och följ oss även på vårt nya instagram @jikitaspåäventyr . Martin redigerade filmer och jag har försökt att skriva ikapp både på bloggen och på Du i Fokus.
OCH vi har påbörjat bygget av altanen igen. Vi började bygga i maj, sen köpte vi Peppe och fick koncentrera oss på att fixa parkering istället. Baksidan har alltså stått uppgrävd sedan dess och det är kaos. Nu har vi tagit tag i det igen och i helgen kom vi en liten bit på väg. Det är första gången vi bygger något helt själva, så det tar sin lilla tid och det är helt ok. Nu är det bara vädret allt hänger på, att parera bygge med regn är inte jättekul. Men lite ska vi väl hinna på kvällarna om bara regnet håller sej borta. Så kanske vi har en altan till jul 🙂
Tiden bara rullar på. Veckan vi varit hemma har gått supersnabbt. Vi har träffat barnen, ätit kräftor hos mina föräldrar, fixat några nya recept och kommit in i rutinerna med mat och träning igen. Och jag har varit på massage! Det var väldigt länge sedan, minst 2 år, sedan någon tog hand om mej så totalt. Så himla skönt! Jag går hos Jenna som är en härligt finsk sisu, hon har händer som kan vara brutala. Så direkt när jag kom sa jag att jag vill ha mysmassage och bara må gott. Hon hittade en hel del ”skit” men masserade mjukt bort det mesta. Nu har jag lovat mej själv att gå dit iaf varannan månad. Jag måste bli bättre på att ta hand om mej!
Dagarna har alltså passerat. Vi jobbar på, både med jobb och altan. Dessutom har vi bokat in oss på en loppis på söndag. Ska vi bo på heltid i husbil så måste grejerna bort. Vi har gått från 20 fulla flyttkartonger ner till 6-7, så det minskar. Men fortfarande finns grejer att rensa ur, jag har inte vågat göra det förrän jag sålt av det vi rensat ut hittills. Men snart så ryker fler grejer. Tanken är att det som vi faktiskt vill spara, ska få plats i ett litet förråd och magasineras medan vi är ute på rull. När vi vill komma hem igen, blir det i en liten hyresrätt som ungarna snabbt kan säga upp när vi inte finns längre. Å den ska ligga nära Arlanda så vi lätt kan fortsätta resa 🙂
Jaja, det är då det… nu är nu. Nu ska vi bygga klart altan så vi kan ut och åka igen. Hemma bra – men borta bäst!
Vi har varit hemma en vecka nu, det riktigt kryper i kroppen för att åka iväg igen. Men det är lite som måste göras först, dessutom vill vi ha bättre väder 🙂
Vi kom alltså hem runt lunch förra fredagen. Det som är praktiskt när vi kan parkera Peppe direkt utanför huset, är att vi inte behöver ha någon brådska med att packa ur. Det första jag gör är att ta hand om kläder, handdukar och lakan som ska tvättas. Sen plockar vi ur allt löst, som tomflaskor, skor och mat såklart. Men sen kan det gå ett par dagar innan vi tar hand om resten. Det har blivit en vana när vi bäddar rent någon dag senare, att plocka ut det sista. Ingen brådska alltså.
En del har sagt, och även skrivit som kommentar här på bloggen, att det måste vara skönt att komma hem och landa lite. Jag tycker ju inte det… Att bo på 15 kvm är mycket lugnare än 100 kvm. I husbilen vet jag var allt ligger och det tar fem minuter att städa. Hemma… jag letar alltid efter nåt känns det som. När jag har fixat undervåningen orkar jag inte göra övervåningen och vice versa. Skulle jag någon enstaka gång orka fixa allt inne, så finns utsidan och trädgården kvar. Jag landar inte ett dugg när jag kommer hem, tvärtom!
Dessutom har vi konstaterat att jag sover mycket bättre i husbil och att magen funkar bättre, men sånt skitsnack får man ju knappt prata om högt. Jag har en konstaterad sömnstörning och har svårast med djupsömn, jag har väldigt lite sån. Men inte i husbilen, då kommer jag upp iaf i mätbara mängder minsann. Å magen… hemma har jag tur om jag kan gå på toa ordentligt var tredje dag typ… ute på ”rull” har magen funkat nästan varje dag 🙂
Vad är skillnaden? Jag vet inte, men kan gissa. Jag slappnar av på ett annat sätt i husbilen. Det blir mindre tv-tittande och mer rörelse. Inte för att vi går lite hemma, tvärtom, men det blir mer kravlöst och lustfyllt på något sätt att upptäcka andra platser. Martin snarkar mindre, sängen är för kort så han kan inte ligga på rygg som han helst gör. Värken har också varit mindre under de tre veckorna ute och det gör såklart också att jag sover bättre. Utan värktabletter funkar kanske magen också bättre, vad vet jag… Mycket handlar nog om stress, både medveten och omedveten. Våren har ju varit rätt jobbig, minst sagt.
Det är helt tydligt att husbilslivet är för mej. Vi har inte haft jättekoll på maten, druckit en del alkohol och ätit rätt mycket godis faktiskt – ändå har jag gått ner i vikt. Men jag har sovit bättre, rört på mej massor och skrattat ännu mer. Sånt har stor betydelse i mitt liv. Sedan vi kom hem har jag fått ordning på träningen igen och även varit iväg på massage. Rutinerna är tillbaka och sånt gillar jag, var jag än befinner mej.
Det enda jag egentligen saknat hemifrån är mitt träningsrum och min massagefåtölj. Inte en enda grej till. Det tycker jag är jätteintressant faktiskt. Hur mycket grejer har man inte som man tror att man behöver, så är det enda jag saknar mitt träningsrum och massagefåtöljen. Det betyder alltså att vi kan rensa ur ännu mer! Tur det är loppis nästa helg 🙂
Planen nu är att komma nånvart med altanbygget på baksidan, sen kan vi dra iväg igen. Men det ser inte ut att bli under augusti tyvärr, det är lite för mycket som ska fixas och vädret är ostadigt i hela landet. Så kul är det inte att sitta fast i en husbil och lyssna på regnet, när man bara har ett par dagar ute i taget. Så hur det än rycker i husbilstarmen, så får vi helt enkelt vänta lite. Jag längtar verkligen till den dagen då husbilen är vårt hem på heltid, då spelar väder och vind ingen roll längre.
Vädret var lite ostadigt och det hade blåst upp lite när vi åkte från Borgholm, men regnade iaf inte. Vi hade varit ute på rull i 11 dagar och varit på Öland i sju av dem. Det var dax att styra mot södra udden, genom att köra östra sidan ner.
Äntligen skulle jag få se alla platser som jag vet att jag besökt som liten men inte kommer ihåg ett skvatt av. Norra sidan är väl utforskat, södra… not so much… jag hade utrustat mej med turistkarta och tvingade Martin att stanna på nästan varenda plats som var utmärkt på kartan. Öland har rätt gott om fornlämningar, på södra Öland ligger de tätt… mycket stenar och ruiner blev det 🙂
Vi började med att köra rätt över ön, till Kapelludden. Här finns S:t Britas kapell som fungerade som lite av varje på 1200-talet och framåt. Jag har sett bilder från platsen och vet att det är ett populärt ställe att gifta sej på, så det vile jag se på riktigt. Det var tur att vi var ute tidigt och tomt på folk, för det var svårt att parkera här. Sen tuffade vi på, vi kollade in de sju kvarnarna som står på rad i Störlinge, som vi egentligen tycker är fem eftersom två står på andra sidan ett hus. Karums allvar med Noaks Ark som är Ölands mest kända fornlämning undersökte vi också, innan vi fick skynda oss till Färjestaden för att möta upp mina föräldrar som var på väg till Löttorp.
Efter en välgörande kroppkakelunch på Arontorps och ett totalt skyfall, körde mina föräldrar norr ut medan vi fortsatte söderut. När vi var på Länsmuseet i Kalmar var vi på utställningen om Sandby Borg, även kallad Ölands Pompeji pga de fynd som gjorts, så den ville vi såklart se mer av. Det heter inte solen och vindarnas ö för inte… när vi kom fram till södra Sandby blåste det rejält! Här fanns en fin sandstrand, en stor parkering och borgen som nog var mer spännande på museet än i verkligheten. Men här skulle vara fint att stå med Peppe en natt, så vi kommer nog tillbaka.
Vi började bli lite trötta på blåsten, fornlämningarna såg ungefär likadana ut och klockan gick, så vi tog ett snabbt varv runt Eketorpsborg, som jag verkligen gillar men sett noga några gånger tidigare. Nu blåste det så man knappt kunde stå upprätt, men det var ju så nära till fyren Långe Jan på södra udden och för en gång skulle regnade det inte – så det var bar å åk lixom.
Planen var att äntligen gå upp i den dryga 30 meter höga fyren, men det sket sej den här gången också. VI kom nämligen tio minuter för sent, det är såååå typiskt. När det för en gångs skulle inte regnar, å andra sidan hade vi kanske blåst ner. Som sagt; på Öland kan det blåsa och nu BLÅSTE det, vi befann oss ju på en udde med vatten runt. Nu kunde jag inte längre gå rakt eller hålla kameran stadigt. Jag kunde faktiskt inte ens öppna bildörren själv, utan att att följa med den när den öppnades. Vi kunde helt enkelt inte fortsätta längre utan var tvungna att hitta någonstans att stanna för natten.
Sååå typiskt. Nu hade vi äntligen tid att se allt på södra Öland, då blåser det upp till halv storm och vi har inget annat val än att avbryta alltsammans. För det var faktiskt precis det vi gjorde. Vi fick en av de sista platserna på ställplatsen i Grönhögen, bilen svajade hela natten av blåsten. Vi hörde bilar som åkte iväg tidigt på morgonen och när vi såg att det blåste 17 m/s och skulle bli värre, tänkte vi att vi nog gör bäst i att lämna ön medan bron är öppen. En dag för tidigt och utan att se en massa saker på önskelistan. Snopet, men det kändes inte som vi hade något val. Men Öland ligger ju kvar, nästa gång får vi helt enkelt börja med södradelen, innan vi åker norrut.
Så vi packade ihop oss, med lite sorg i hjärtat, och körde mot bron. Det är lite läskigt att åka i en stor bil när det blåser mycket, men allt gick bra och på andra sidan var det faktiskt betydligt lugnare. Nu var det dax att upptäcka Småland på riktigt!
Efter några dagar med varierande väder och jobb i Löttorp, drog vi vidare. Inte så långt, bara 4-5 mil faktiskt… målet för etappen var Borgholm. Självklart har jag varit i Borgholm massor med gånger, men bara på dagtid. Nu fick jag chansen att i lugn och ro kolla in både Solliden, Slottsruinen och solnedgången.
Vi hade hört att man kunde stå för 100 på Slottruinens parkering, när slottet är stängt, det lät ju bra. Så vi tänkte att vi kollar in Solliden och ruinen först och är då redan på plats när det är dax att parkera för natten. Det gick ju sådär… det gick inte att parkera vid ruinen alls, det var knökfullt. Vi tänkte att vi åker och kollar om Sollidens parkering har samma status, det hade den inte! Där fanns en gigantisk parkering med gott om plats och där kunde man dessutom stå helt gratis en natt. Så nu vet ni, glöm ruinens lilla parkering för en 100 och stå istället gratis vid Solliden med gott om plats. Utan el såklart.
Vi började med lunch i husbilen och tog sedan tag i dagens första äventyr, vi skulle utforska Solliden grundligt. Jag tror att det är kanske 20 år sedan jag var där senast, mycket är lika – men en del är ändrat. Precis när vi kliver in genom entrén så öppnar sej himlen, vi ställer oss under en massa träd och väntar. Efter en stund är det bara att traska vidare och ibland gömma sej för skurarna som kommer då och då.
Parken är jättefin! Ska man se den i all sin prakt så är det dock på våren och i början av sommaren som man ska vara där. I år är där två tillfälliga utställningar, en i trädgården med Bertil Valliens glaskonst och en på krocketbanan där några kända personer fått inreda sina egna växthus. Vi gick runt i lugn och ro, tittade på precis allt och tog massor med bilder. Jag har ingen aning när jag kommer hit igen, så det är lixom bäst att passa på.
När vi kände oss färdiga gick vi den korta biten till Slottsruinen, som bara ligger några hundra meter bort. Även här gick vi noga igenom allt och fick även här parera regnskurarna. Det spelar ingen roll hur många gånger jag besöker ruinen, jag upptäcker något nytt varenda gång. Särskilt när man går runt med en kamera och letar spännande vinklar dyker det upp saker man inte sett förr.
Matklockan hade ringt för länge sen när vi var nöjda och då vräkte regnet ner. Så det var bara att skynda hem till Peppe, fixa mat och vänta ut regnet… igen… helt plötsligt övergick regnet i den mest fantastiska sommarkvällen. Så Martin tog ut cyklarna och vi cyklade ner till Borgholm. På vägen fick vi se slottsruinen från en annan vinkel, det har jag inte gjort förut. Jag ville visa Martin kallbadhuset först av allt och väl där möttes vi av ett alldeles fantastiskt ljus. Hundra bilder senare hade vi lyckats ta oss till hamnen, som ligger alldeles brevid.
Vi parkerade cyklarna och strövade runt i stan som myllrade av avslappnade turister. Det kändes inte som att gå runt i Sverige ens, utan som på Rivieran eller i Spanien. Urmysigt! Här satt folk och myste på varenda uteservering, åt glass på bryggan eller bara gick omkring och njöt av atmosfären och värmen. Precis som vi.
Tidigare har jag alltid åkt hem efter uträttat ärende, det är många år sedan jag upplevt Borgholm på kvällstid. Men det var ju supermysigt! Nöjda cyklade vi tillbaka. Det var svårt att förstå att regnet vräkt ner bara några timmar tidigare. Vi sov sedan gott och åt frukost med Slottsruinen som kuliss. Här kommer vi att stå fler gånger, så himla mysigt!
Så härligt att få uppleva en välkänd plats på ett helt nytt sätt. Bara genom att vara där på en annan tid på dygnet och ta sej dit på ett annat sätt. så ska jag upptäcka fler ställen 🙂
I fredags stod vi i valet och kvalet… skulle vi vara ute på rull lite till, eller skulle vi åka hem? Väderrapporterna varnade för rejält oväder och det är inte jättekul att betala för en ställplats och sedan inte kunna göra något. Så vi bestämde oss för att åka hem.
Efter 21 innehållsrika och helt fantastiska dagar packade vi ihop oss för sista gången och rullade hemåt. Inte utan viss ångest dock, livet ute på vägarna har verkligen blivit vår grej och gett mersmak. Dagarna har gått supersnabbt, det går inte att fatta att vi varit ute i tre veckor. Jag har ju inte ens hunnit skriva om allt här på bloggen, men det kommer!
Ska man sammanfatta vårt jobbsemesteräventyr så kan man göra det ungefär så här: 21 fantastiska dagar, med massor med sol, massor med nya upplevelser och massor med kärlek och skratt. Vädret har varit helt fantastiskt mestadels, vi har sett mängder med nya platser och gjort en massa roliga saker, träffat gamla och nya vänner, gosat hund och skrattat. Som vi har har skrattat. Martin och jag har så otroligt roligt tillsammans, det är verkligen en förmån att kunna skratta så mycket tillsammans med någon.
Vi började med att långsamt ta oss ner till Kalmar. Vi stannade i Valdemarsvik av en slump och ett planerat stopp i Påskallavik. Två oväntat mysiga små ”hålor”, med en hel del att se faktiskt. Sen kom vi till resans första större stopp, Kalmar. Här skulle vi vara i 2,5 dag och hade tillsammans med turistrådet gjort upp en massa saker att se och göra. Vi for runt som små illrar och såg så mycket vi bara kunde, slottet, alla fina parker, museet, båtsightseeing och en massa annat. Nu ska vi bara välja ut vad som ska skrivas artiklar om och redigera fler hundra bilder… Det kommer att ta lite tid.
Sen fortsatte vi till Öland, där vi först och främst skulle träffa barnen, men också hitta intressanta grejer att skriva om. Öland är ju min bakgård, så det mesta känner jag till – men det behövs alltid nya fräscha bilder och finns alltid en och annan sak som jag inte sett än men velat se. Vi började med en snabbvisit i Löttorp, för att gå på Lammet & Grisen med yngste sonen, fortsatte till Byxelkrok som vi cyklade runt och återupptäckte under 2 dygn. Sen blev det ett dygn på Böda Sand innan vi pustade ut i Löttorp och träffa stora sonen som också kommit dit. Här stannade vi 3 dagar pga sämre väder och för att vi helt enkelt behövde jobba lite.
Sen rullade vi vidare, mot Borgholm! Hit har jag alltså inte hunnit i bloggen, men det kommer. Detta blir alltså en liten teaser på vad ni kommer att få läsa om 🙂
Det blev ett intressant dygn, då vi sprang runt på Solliden och Slottsruinen som galningar, för att hinna det vi skulle mellan skyfallen. På kvällen sprack himlen upp, så vi cyklade ner till Borgholm och fick en alldeles magisk solnedgång. Nu hade vi klarat av norra delen av ön, som jag känner väl och det var dax för den södra delen. Jag hade utrustat mej med turistkarta och tvingade Martin att stanna vid nästan varenda sevärdhet. Det innebär att det blev massor med stopp och det innebär i sin tur massor med ruiner, sten och fornlämningar. Och blåst!
Vi tog oss ner längst östra sidan, träffade mina föräldrar i Färjestaden där vi bjöd på lunch – kroppkakor förstås, innan vi tog oss ner till södra udden. Nu är det tredje gången Martin är där, den första som det inte regnar – så vi kunde ta lite bilder. Men det blåste halv storm istället och gick knappt att hålla kameran still. Det blåste mer och mer, när det närmade sej 20 m/s tänkte vi att det var bäst att åka över bron innan den stängdes. Så vi sov i en gungande Peppe på Grönhögens ställplats innan vi drog över bron, i Småland blåste det betydligt mindre.
Målet var Lessebo och Skruv där en gammal bekant bor, och på vägen dit hittade vi Bond-museet. Vilket ställe! Grejer precis överallt och ingen logisk ordning, inte i mina ögon iaf… men så intressant och fascinerande. Kommer att skriva mer om detta senare, ni kanske redan har sett bilder på min instagram? Hos min vän i Skruv fick vi mysa cockerspaniel och gå på promenad, så himla mysigt. Nu botades lite av hundabstinensen, men det skulle komma mer bot.
Efter Lessebo åkte vi förbi Bilkyrkogården i Ryd, innan vi fortsatte mot Växjö och FYRA pälsbollar! Asså, vi besökte ju såklart husse och matte, tack o lov så är hundarna deras ögonstenar och fattar när man ligger mer på marken och gosar, än sitter vi bordet och pratar. Till saken hör att två av pälsbollarna är Borderterriers och det har vi inte träffat någon sedan Baileys dog. Förutom på Böda Sand, som vi stalkade tills vi fick mysa lite. Ja, man är lite knäpp som gammal BT-älskare – men alla är såna så alla BT-ägare fattar 🙂
Efter hundpromenader och massor med hundmys var abstinensen på en rimligare nivå igen och vi drog vidare. Vi besökte Teleborgs fantastiska sagoslott och ruinen i Växjö. Sen vek vi av åt väster för att ta en dag på Ullared och fylla på lite till husbilen, innan vi åka nästan hela vägen tillbaka igen och fortsatte till Vetlanda. Strax utanför Vetlanda ligger nämligen Ädelfors och där skulle vi vaska guld! Jag har varit där förr och älskade det, nu var det Martins tur och detta är ju absolut något som vi kommer att skriva om. Guldvaskning i Sverige lixom – hur kul är inte det!
Vi träffade Tobias som visade oss runt, berättade om platsen, guld och historia. Han instruerade sedan Martin i guldvaskningens ädla konst medan jag filmade. Det brukar vara tvärtom, men jag ville verkligen att han skulle få prova. OCH!!! Han älskade det också! Sommaren höjdpunkt blev det faktiskt.
Nu hade vi varit ute i drygt två veckor och det var egentligen bara två stopp kvar, Gränna och Stendörren i Nyköping. Vidare mot Gränna alltså… men jag var så trött på ljud och intryck att jag ringde upp min kompis i Huskvarna och frågade om vi fick stå på deras tomt över natten. Det fick vi och kunde äntligen ses igen, efter nästan 18 månader. Det blev inte många timmar och alla var jättetrötta, men en gemensam middag och lite snack blev det iaf. Jättemysigt!
Vi drog iväg tidigt, för att verkligen få en plats där vi ville och det fick vi. Ställplatsen i Gränna Hamn är toppen och kommer man tidigt så kan man tom välja plats. Vi tog en långt in, där var det lugnt och skönt och sol från alla håll. Första dagen gick vi runt i Gränna, tittade på polkagristillverkningen, var på museet och gick upp på berget. Andra dagen åkte vi till Visingsö, äntligen! Jag har velat åka dit i många nu, nu blev det äntligen av. Om detta ska jag såklart också berätta mer senare.
Sen var alltså planen att åka till Nyköping på vägen hem, men pga ovädersvarningen åkte vi istället direkt hem. Å tur var väl det. Det kom nästan 30 mm regn dagen efter! Medan regnet skvalade kunde vi tvätta, jobba och komma ikapp lite.
Så nu är vi alltså hemma… känns ju sådär… vi har massor att göra och Martin börjar jobba imorrn igen. Men så fort solen lyser inom låt säga 15 mils radie, så drar vi iväg igen. Vart vet vi alltså inte, bara att vi åker så fort vi kan. Vi kan jobba i bilen och gör lite som vi vill och det känns väldigt lyxigt.
Så nu väntar vi bara på ”rätt” väder, sen drar vi. Vi älskar att vara på väg 🙂
Efter de 22 intensiva timmarna på Böda tog vi några dagar i vårt hus i Löttorp. I och i… vi sov såklart i Peppe 🙂
Jag kommer faktiskt inte ihåg hur länge vi haft vårt hus, men det är runt 20 år. Innan dess hade vi ett mindre fritidshus i skogen strax norr om Löttorp.
Båda barnen var på plats när vi kom på söndageftermiddagen, plus sambon till yngste sonen. Vi blev bjudna på mysig middag innan de två yngsta skulle åka tillbaka hem igen. Kvar blev Martin, jag och äldste sonen. På måndagen drog vi tre iväg på äventyr, med sonen som chaufför – så lyxigt!
Planen var att åka hela Landborgen, eller Kustvägen, som den egentligen heter. Den går från Raukarna i Byrum till Äleklinta, där de berömda kamelerna finns. En mysig grusväg hela vägen, med massor att se, ibland med betande kossor som sällskap.
Man börjar alltså vid raukarna. Det är alltid lika härliga att gå runt och fota, det finns alltid någon ny vinkel att undersöka. Här finns ett hundratal raukar längs en sträcka på ungefär 600 meter. Vi åkte ofta hit och badade när jag var liten. Men den här gången tog vi alltså bara bilder och åkte vidare.
Längs vägen finns några ”måsten” när det gäller att stanna och ta bilder. Ett sånt ställe är den gamla sjöboden som ligger helt ensam och nästan smälter in i naturen med sin grå färg. Strax efter ligger det vi kallar raset, som egentligen benämns som bergraset i Fornbo. Jag vet inte så mycket om det, mer än att min morfar hade en båt här och att jag tror att klippväggen rasade på 30-talet… Om man kan tänka sej att bada vid klippor ska man komma hit, man är nämligen nästan ensam eftersom det är en bit att gå från bilen.
Sen får man åka några minuter. Strax innan Alvedsjöbodar finns en brygga med ett litet läger med fiskebodar som ligger jättefint. Det var här Martin friade till mej i solnedgången, för sex år sedan och en plats vi alltid återkommer till när vi är här. Här stannar vi alltid och tar bilder, vid fint väder ser man Blå Jungfrun klart och tydligt.
En liten bit söder om Alvedsjöbodar står den fina och väl bevarare väderkvarnen som vi också alltid stannar och fotar. Den är röd och fin och står som en slags väktare över sundet. Strax söder om denna finns det lilla stenhuset med sin stenmur. Grått, kargt och kallt – perfekta färger för en spännande bild.
Sen blir det en historialektion, då är man nämligen framme vid skurkvarnen i Jordhamn. När jag var liten hade man ett sommarspel som hette Stenkustens Folk, där man berättade om livet på ön. Det var alltså en teater med amatörer från norra Öland med kvarnarna och platsen som scen. Föreställningen blev så populär att den spelades in och visas lite då och då på bion i Löttorp. Skurkvarnen tog över efter den oxdragna kvarnen som står alldeles brevid. Bägge var till för att slipa stenar innan de skeppades iväg. Jag har för mej att den äldsta kvarnen kunde slipa 100 stenar i veckan, den nyare kunde ta ett 30-tal per dag.
Strax söder om Jordhamn ligger Sandvik där den stora kvarnen finns, en av världens största faktiskt och den största i Norden har jag för mej. Kvarnen är idag restaurang, eller… restaurangen ligger i en byggnad brevid – men man går igenom kvarnen för att komma till den. Här kan man äta de traditionella öländska rätterna som kroppkakor och lufsa. Vi stannade dock inte utan åkte vidare på Kustvägen, ända till slutet.
När vi kom fram till Äleklinta hade vi sån jäkla tur! Ni som kan ert Öland, vet att i Äleklinta finns det kameler och lamor, här håller nämligen kamelbonden Bengt till. Han blev först känd för att han var galen nog att ta två kameler till Öland i slutet av 80-talet. Sen blev han ännu mera känd när han var med i Bonde söker fru. Precis när vi kom skulle han släppa ut en ny liten kamel, bara fyra veckor gammal och vi fick vara med!
Den lilla krabaten fick inte världens bästa mottagande av de andra kamelerna och blev lite skrämd. Men efter en stund lugnade allt ner sej och det blev frid och fröjd inne i hagen. Vi fick en pratstund med Bengt och kunde ta lite bilder i lugn och ro, innan turisterna fick syn på honom och skulle ta selfies. Han berättade bland annat att han just nu har 23 kameler i olika ålder och att den keligaste heter Shejk. Honom fick även vi klappa, Shejk stod och väntade vid grinden på mys och när han var nöjd gick han iväg.
Nöjd och belåtna efter en härlig biltur, några höjdpunkter och överraskningar, och flera hundra bilder, tog vi oss hemåt igen. Kustvägen är ca 3 mil och skall köras i lugn och ro, helst cyklas faktiskt. Vi lämnade Peppe hemma, eftersom vägen är väldigt smal och naturen oerhört känslig. Här ska man helt enkelt inte köra husbil, vägen klarar inte det – men det gör ju folk ändå såklart… tyvärr.
Naturen längst vägen är otroligt vacker, fornlämningarna många och historiens vingslag känns i varje krök. Hela sträckan tar såklart en bra stund att köra, men är så väl värd den tiden. Stanna, njut av naturen, klappa en kossa, ta ett bad och vad du än gör – missa inte solnedgången! Det är här på västra sidan som de vackraste solnedgångarna upplevs. Det finns ju en anledning till att Martin valde att fria här 🙂
Vi åker Landborgen/Kustvägen nästan varje gång vi är på Öland, har du inte gjort det så är det dax!
Vi är inne på tredje veckan ”på rull”, det betyder att vi har varit ute i snart 20 dagar. Vi älskar det här livet och vill inte åka hem!!!
Jag har ju drömt om husbilslivet länge, men kunde väl aldrig tro att jag skulle tycka så mycket om det. Att alla bitar skulle falla på plats och livet bli så otroligt härligt. Dessutom tycker Martin precis likadant!
För bara knappt tre månader sedan hade vi aldrig ens satt foten i en husbil. Vid första besöket hos en återförsäljare köpte vi en, sen var det en låååång väntan innan vi fick hem vår Peppe. Nu har vi haft honom i lite drygt fem veckor och varit ute 26 dagar sammanlagt. Ganska bra jobbat för två nybörjare 🙂
Vad är det som är så bra då?
Friheten. Att åka var man vill. Men också att slippa saker, alltså prylar. Det som finns runt oss är det vi har, bara ett fåtal saker på sin plats och det är jätteskönt. Allt vi får se och uppleva. Att ha mindre tv-tid. Vi ser och gör så mycket att vi är helt slut på kvällarna, det finns varken tid, lust eller ork att glo på tv.
Vi delar ungefär 14 kvm och det fungerar jättebra. Faktum är att vi har roligare tillsammans nu. Det är fortfarande Martin som lagar maten och fixar det mesta runt bilen, men jag är hela tiden i närheten och gör honom sällskap. Lagar han mat så sitter jag brevid (det är för trångt för att hjälpas åt) och fixar med sociala medier eller något annat. När det är dax att duka langar han fram allt åt mej som placerar ut det. Medan han fixar med gasol och el, ser jag till att alla sladdar till telefoner och datorer kommer på plats. När vi ska åka vidare ser jag till att alla grejer sitter fast eller är undanstoppade inne i bilen, medan han kopplar loss allt utanför bilen.
Det är ungefär som när vi träffades och jobbade tillsammans. Vi har våra roller och vet exakt vad den andra ska göra. Det blir ett samspel utan ord, nästan som en dans. Vi är tillbaka till skämtandet, vi slänger käft och är gladare än på länge. Vi har alltid skrattat mycket, men nu är det ännu mer. Vi är mer avslappnade.
Jag är uppriktigt lycklig när vi åker runt. Vi har haft ett späckat schemat mestadels, men det har inte gjort något. Vi har sett och upplevt massor och det är precis så vi vill ha det. Veckorna har gått supersnabbt och nu har vi båda lite ångest när vi inser att Martin måste åka hem för att börja jobba. Iaf för att hämta jobbdatorn… Jag har jobbat hela tiden, det funkar kanon i bilen!
Husbilen Peppe är något av det dyraste jag köpt, men något av det bästa också. Kan man bli lycklig av en sak, så har jag blivit det av Peppe. Just nu vill jag inte byta mitt liv med någon, jag har det bäst!
Jag är uppväxt på Ölands västra sida och har varit väldigt lite på den östra. Böda var en plats som turisterna åkte till och dit det alltid var bilkö. Vi höll till på vår strand, det var lixom lugnast så.
När man blir med husbil kommer Böda i ett helt annat ljus. Man blir lixom nyfiken. Vad är det som lockar med Böda och särskilt Böda Sand? Vad är grejen? Det var vi ju tvungna att ta reda på och ville skriva om, så det blev till att checka in på Böda Sand (Böda Camping) ett dygn under värsta högsäsongen. Otroligt fascinerande 🙂
Jag har varit på campingen kanske två gånger under hela mitt 51-åriga liv. Senast jag var där var iofs området stort, men där fanns egentligen bara en lite halvdassig pool och en kiosk. Som jag kommer ihåg det alltså, det måste varit när barnen var väldigt små – alltså runt 25 år sedan.
Jag har ju sett lite på tv, hur området byggts ut och det nästan blivit som en stad i staden. Lite som Vatikanen i Rom. En egen stat lixom. Staten Böda på Öland, bara flaggan saknas. Jag skojar såklart, men när man redan vid incheckningen får en hel tidning som bara handlar om regler och bra saker att veta när man checkar in, bor där och checkar ut – jag då fattar man att det är stort.
Vi lyckades iaf checka in utan problem och få vårt kuvert med all information. Vi skulle bo på Tullamore Street, femte kvarteret. Tur vi fick en karta att köra efter, området är inte bara stort nu – utan JÄTTESTORT! Vi hittade vår plats och installerade oss. Sen började upptäcktsfärden, vi hade exakt 22 timmar på oss att se ALLT! Det räcker för att se hela området, men absolut inte för att UPPLEVA området. Det behöver man nog flera dagar till.
Men vi hade bara en dag och började med stranden. Den är fin. Det är såklart den folk kommer för, den är ljuvlig. Lång med finaste sanden och långgrunt när man ska bada. Vi kom ner till stranden vid 15-tiden, la oss och somnade direkt. Hoppsan. Lite trötta kanske efter en hektiskt vecka. Jaja, 45 minuter senare var vi på benen igen, gick upp från stranden och in till det som kallas centrum. Där finns allt. Ica, frisör, skönhetssalong, Spa, flera restauranger och en massa annat. Är man på Böda så behöver man faktiskt inte åka därifrån under hela sin vistelse, allt finns där. Bara att sparka av sej skorna och bara vara.
På Bödasidan har man ingen solnedgång, men vi tog oss ner till stranden ändå efter middagen. Sen gick vi runt HELA området. Jag tror det blev 15000 steg innan vi tagit oss runt allt och vi lyckades faktiskt träffa en bekant också. Henne familj är där två veckor varje år och står på samma plats. Hon hänger på låset när NÄSTA års platser släpps 1 juli. Men så är de sisådär 5-6 familjer som ska få plats och vill bo tillsammans. Å så har de gjort en massa år nu och gänget blir bara större och större.
Klar jag hade fördomar! Jag var tvärsäker på att vi inte skulle få någon sömn alls. Det lät överallt, ungar stojade runt, hundar skällde och det var lördagkväll… men vid midnatt var det tyst, otroligt nog. Vi sov jättegott, men man undrar ju varför vissa måste kasta glas 23.15 samt 7.15 – kan man inte göra sånt under dagtid när folk ändå låter? Vi vaknade alltså av krosset när man kastar glas i en container, men det var dax att vakna ändå. Vi skulle ju se det vi missat dagen innan.
Området som alltid visas på tv är paradgatan eller Fifth Avenue som den också kallas. Det var vi ju såklart tvungna att kolla in. Vi hade gått där kvällen innan, när hela gatan var upplyst med små lyktor och jättemysig. Vi upptäckte ganska direkt att Böda är indelat i områden, lite beroende på vilka som bor där. På Fifth Avenue är det prydligt och fint. Här bor långliggarna som har altaner, blommor och flaggstänger. Vi hörde något om att det finns en kölista för just den gatan och att väntetiden är upp till 20 år. Övriga områden har inte alls lika lång kötid. Man kanske helt enkelt får ta det som finns och jobba sej uppåt?
När vi var där var området helt fullt, så när som på ett fåtal platser. Visst var det mycket folk, men ändå hanterbart. Stranden är stor, där får alla plats. Går man bara lite åt sidorna finns gott om plats. Här finns även träningsmöjligheter och där var det inte alls särskilt mycket folk även om det alltid var någon som tränade. Numera finns även fyra padelbanor, där och på tennisbanorna var det alltid mycket folk – men i de två utegymmen fanns gott om utrymme. Det finns även ett gäng motionsslingor och naturstigar, OCH en 9-håls golfbana! Ni fattar va? Här finns allt!
Skulle jag kunna bo här någon längre tid?
Jo, men det skulle jag nog kunna – iaf några dagar. Det är rätt härligt att ha stranden och allt annat nära. Nu är det ju lite knepigt för att det är Öland och jag känner till det på mitt sätt. Men låt säga att Böda varit på Gotland, då hade jag nog kunnat bo där ett tag och haft det som utgångsläge. Jag är ju en sån som vill se mer, men bo bekvämt. Då är ett sånt här ställe perfekt och särskilt om man är en familj. Barn i alla åldrar har hur mycket som helst att göra och kan träffa hur många nya kompisar som helst. Jag förstår folk som väljer den här typen av boende, absolut – även om det varit helt främmande för mej hittills.
Det finns bara ett fel. Å det är det där med solnedgången. Jag måste ha en solnedgång när jag är på Öland. Det finns tre lösningar, att cykla iväg och se solen går ner i kalmarsund, att flytta hela Böda Sand eller helt enkelt snurra på ön så att Bödasidan kommer västerut 🙂
Jag är iaf glad att fått se Böda Sand från insidan och vi kommer med all säkerhet tillbaka, men kanske en lugnare period och fler dagar – så vi slipper stressa runt och kan uppleva campingen lite mer rättvist. Det var lite stressigt att se allt på 22 timmar och dessutom en helg, mitt i sommaren när det är helt full. Men nu vet vi hur det är då!
Att vi skulle till Byxelkrok var planerat, men inte var vi skulle bo. Det fanns ett par olika alternativ, bitarna föll ganska snart på plats.
Vi kom till ”Kroken” vid 10.30 på torsdagen. Lagom tidigt för att kolla in våra alternativ och fundera. Skulle vi stå i hamnen, mitt i smeten med el och faciliteter för 210 kr eller skulle vi bo lite mer avskilt utan någonting alls för 100 kr? Myller eller lugn.
Vi började i hamnen och tänkte att vi kunde flytta dagen efter så fick vi båda delarna. Så blev det inte. Det var så smidigt att stå i hamnen att vi stannade där i två nätter. Där fanns allt vi behövde i närheten och lite bekväm är man ju…
Första dagen tog vi det ganska lugnt, handlade lite och jobbade lite. Vi hade en plats närmast vägen och det märktes. Det var lite party bakom bilen på natten, så när ett ekipage framför oss lämnade på morgonen snodde vi snabbt deras plats. Även om det bara rörde sej om några meter, var det faktiskt betydligt lugnare. Dessutom fick vi sjötomt då, typ 🙂
Dag två, fredagen, var vår bröllopsdag. Den dagen är vi alltid larvigt romantiska hela dagen och det var vi även i år. Efter frukost tog vi ut cyklarna och trampade upp till fyren Långe Erik. En tur på sisådär 2 mil tur och retur. Bra motion och jättemysigt.
Solnedgångarna på Ölands västra sida är magiska, det är en självklarhet att tillbringa kvällen på stranden om man kan. Alltså tog vi med oss glas och bubbel ner på stranden och satt där och myste. Till saken hör att Martin friade till mej på samma strand, men några mil söderut.
Vi blev kvar på stranden rätt länge och strövade sedan runt lite i hamnen. Det är lite som att vara utomlands faktiskt. Mycket folk, alla är glada och avslappnade. På ett ställe satt en kille och spelade gitarr. Så mysigt!
Efter en god natts sömn packade vi ihop oss och lämnade Byxelkrok. Men först tog vi en sväng på årets marknad. Det brukar vara en av årets höjdpunkter, men nu var den så liten. Vi gick igenom på typ en kvart och köpte ingenting. Lite tråkigt, eftersom vi gillar att gå på marknader, men såklart väntat i pandemitider.
Vi hade ett par timmar att slå ihjäl, så vi åkte till Trollskogen. Där finns en slinga som är 4,5 km som är urmysig att gå. Det märktes tydligt att det var länge sedan vi var där, allt hade förändrats – utom själva skogen och slingan sträcka. Här fanns ett nytt naturrum, en jättestor parkering och delar av slingan var uppfräschade så man även kan ta sej fram om man har lite svårt att röra sej.
Efter promenaden fixade vi lunch i bilen och sen drog vi vidare. Vi skulle checka in på Böda sand – allmänt kallad Böda Camping!
Vilket ställe! Det ska jag berätta mer om i nästa inlägg 🙂
Efter två dygn i Kalmar var det dax att äntligen rulla över bron. Som vanligt stannade vi vid brofästet och tog de obligatoriska bilderna 🙂
Öland är mitt andra paradis, där finns halva mitt hjärta – andra halvan finns i Gambia. Jag har aldrig bott på heltid på Öland, men fram till jag började skolan var vi där jämt och jag kommer knappt ihåg något annat. Mellan 6 och 15 års ålder var jag där varje lov och såklart hela långa sommarlovet.
Från början hade vi ett hus nere i skogen strax norr om Löttorp, de senaste 17-18 åren har vi haft ett hus inne i Löttorp. Där har jag och barnen varit så ofta vi kunnat, hela somrarna tillbringade där.
Att åka över bron är så mysigt, då åker jag ju till paradiset. Så var det även den här gången. Solen sken och allt var perfekt. Den här gången skulle vi däremot inte bo i vårt hus, utan på olika ställen i husbilen. Första målet var ändå Löttorp, men Lammet & Grisen.
Där skulle vi möta upp yngste sonen som är på semester med ett gäng kompisar. Har man bord och äter på Lammet & Grisen, får man stå på deras ställplats gratis. Så himla bra! Så det gjorde vi!
Vi kom tidigt, så vi hade några timmar att slå ihjäl innan det var dax för mat. Så vi packade ur cyklarna och drog iväg till ”vår” strand. Stranden där Martin friade till mej alltså 🙂
Där låg vi och läste och myste i solen och hade semester i typ två timmar innan vi cyklade tillbaka. Dagarna har varit rätt intensiva, så man somnar nästan så fort man lägger sej och blundar lite. Att sova i solen är ju sååå skönt!
Vi cyklade tillbaka och satte oss sedan utanför bilen och väntade in sonens gäng. Sen åt vi! Det är lixom det man gör på Lammet & Grisen. Man äter helgrillat lamm och gris, tillsammans med en massa goda tillbehör. Så sitter man i något som känns som en spansk taverna och allt kan liknas med en enda stor grisfest, fast med lamm också. Jättemysigt!
Ett måste att göra iaf en gång per sommar, men för oss brukar det bli på midsommarafton. Då ingår nämligen lunchen när man bokat middagen. Perfekt!
När alla var nöjda och belåtna gick vi upp på uteplatsen. Några av oss (jag) åt efterrätt och de andra tog varsin drink. Där satt vi och hade mysigt tills solen började gå ner. Sonens gäng skulle cykla tillbaka till huset och här finns ingen gatubelysning – då får man ge sej hemåt innan det blir kolsvart.
Vi gick tillbaka till Peppe och sov så otroligt gott. Det var helt tyst, till skillnad från Kalmar. Så vi vaknade ganska tidigt och var hyfsat utvilade och rullade vidare till nästa stopp.
Var börjar man när man ska skriva om Kalmar? Det finns ju massor att berätta!
Vi tog oss från Påskallavik hyfsat tidigt på måndagmorgonen och lyckades även i Kalmar att knipa sista platsen på ställplatsen i gästhamnen. Vi börjar bli bra på det där med att ta sista platsen 🙂
Vi kom strax innan 11 och började med att träffa turistchefen Stefan på Destination Kalmar. Han gav oss all info vi behövde för de två dagarna vi skulle vara på plats.
Sen började vi gå. Igen. Det är ju så vi upptäcker städer. Vi började med parken som ligger mellan gästhamnen och slottet. Där satte vi oss ner och planerade dagen. Man satt väldigt bra där med utsikt över slottet, så himla fint!
Vi gick igenom parken, tittade på bidragen till Sandskulpturtävlingen som var veckan innan och fortsatte in i stan. Matklockan hade ringt, så vi letade upp en grekisk buffé som mättade helt ok. Sen fortsatte vi att gå.
Målet var Länsmuseet och utställningen om regalskeppet Kronan. Jag har hört om både skeppet och utställningen under hela min uppväxt men aldrig varit där, nu var det dax!
Å vilken rolig utställning! Flera korta men otroligt bra och informativa filmer som både visade historiken och dykningarna. Massor med intressanta föremål i utställningen. Allt man behöver veta helt enkelt, på ett väldigt lättfattat och intressant sätt. Jag är så glad att äntligen fått se den!
Inne på museet fanns fler utställningar, bla en om Jenny Nyström. Ni vet hon som målade de fina julkorten med tomtar. Också en intressant och fin utställning om en väldigt intressant person. Överraskade bra, sånt gillar jag.
Innan vi gick tillbaka till Peppe tog vi ett snabbt varv runt Domkyrkan, sen va fötter och ben tvungna att få lite paus. Men efter lite vila var vi på g igen! Efter middagen tog vi en tur runt Kalmar slott, det lilla man kan se efter stängning. Sen letade vi upp Gustav Vasas bänk, som är 222 meter och ligger en liten bit ifrån slottet.
Som sista grej innan vi gick tillbaka för dygnsvilan letade vi även upp Krusenstiernska trädgården, men där var stängt. På vägen tillbaka gick vi en liten sväng i gamla stan, så otroligt fint! Dag 1 var slut och vi var dödströtta!
Dag 2.
Ska man se ett slott ordentligt och dessutom få bra bilder, så ska man vara där först. Alltså hängde vi på låset på tisdagen, vi kom inte in först men bland de första. Medan vi stod i kö hann vi träffa en bekant från instagram, så himla kul när man kan ses!
Vi gick grundligt igen rum för rum, tog massor med bilder och filmade en del. I Kalmar Slott finns en tillfällig utställning med fotokonst av Erik Johnsson, Behind the horizon. Så läckra bilder!!! Kortfilmer visade också hur han gjort några av bilderna. Se utställningen om ni kan i Kalmar eller om den kommer till er ort.
Det var dax för lunch, så vi traskade tillbaka till Krusenstiernska som nu var öppet, men kön till serveringen var rätt lång – så det fick bli sushi på Thai Silk eller nåt sånt. Ett tips vi fick från flera följare på instagram, tack för det! Där fanns en gigantisk buffé och även efterrätter. Sen var vi mer än nöjda! Ett ställe vi absolut rekommenderar.
På eftermiddagen var vi inbokade för en kort båttur. En sightseeing runt Kvarnholmen, under broar och förbi slottet. En bro var så låg att vi gick sätta oss ner på golvet i båten, så har jag aldrig åkt båt förr 🙂
Det var en jättemysig tur, också en sak som vi rekommenderar att man gör. Men vi älskar ju vatten och båtar, så länge jag slipper bada och köra. Haha, jag vill bara mysa!
Kalmar är för jäkla mysigt! Att stå i gästhamnen med husbilen var supersmidigt. En del ljud såklart, det är ju mitt i stan – men nära till allt. Och det finns ju hur mycket som helst att se och göra. Två dagar är alldeles för lite, men en bra början. Tänk så många gånger jag bara passerat, nu stannade jag ju ändå och såg mer än någonsin förut.
Men jag kommer tillbaka! En väldigt mysig stad med sina små uppmuntrande budskap överallt. Me like!
På Youtube finns det vi gjorde i Kalmar i två olika filmer:
Vårt sommaräventyr började alltså förra lördagen. Första natten blev i Valdemarsvik, helt oplanerat men både fint och roligt. Sen då?
Efter den där första natten hade vi lärt oss att man ska vara tidigt ute. Så vi lättade från Valdemarsvik direkt efter frukosten. Planen var att åka till en ställplats i Påskallavik. Mycket vikar nu… den planen höll vi iaf 🙂
I Påskallaviks gästhamn finns en ställplats som är uppdelad på var sidan om hamnen, en med el och en utan. Vi valde den utan och hamnade på så sätt nästan direkt på stranden. Det var bara en smal väg mellan bilen och stranden. Snacka om sjötomt. Superhärligt!
Vi kom tidigt och kunde välja bland platserna, himla skönt. När vi parkerat tog vi vår sedvanliga runda runt omgivningen som den även den här gången var en fin hamn, mindre än natten innan – men så fint! Det tog inte lång stund förrän vi låg på stranden och tog några minuter i solen. Äntligen lite sand mellan tårna!
I informationen vi fick från hamnvakten stod det att det skulle finnas en naturstig en bit bort. Sånt måste ju undersökas, eftersom vi gillar att gå. Så vi började gå åt det håll vi fått utpekat åt oss och gick och gick… vi kom till Nötö Camping, där kan man stå om det är fullt i hamnen eller har husvagn. Fint, massor med plats och billigt. Men någon naturstig hittade vi inte… så vi började gå tillbaka och då hittade vi den! Eller ja, det var iaf en skylt om en naturstig, men några markeringar i skogen var det ju inte jättegott om. Vi gick en bit med de markeringar som fanns, sen gav vi upp innan vi skulle gå vilse. För säkerhets skull lixom.
Men vår lilla upptäckfärd var väldigt fin, vi hade kul, fick motion och tog massor med bilder. Så det var absolut inte bortkastat ändå.
Jag hade läst om Konst i Trädgård, så när vi ätit middag kollade vi upp det. Konstnären Arvid Källström bodde på gården, som numera kallas Källströmsgården, i 30 år. I trädgården finns mängder med skulpturer, en del är jättestora! De här såg vi från vägen när vi kom till Påskallavik och var såklart tvungna att titta närmare på. Gården är öppen för allmänheten, så det är bara att kika in när man vill. Jättekonstigt och jättekul.
Det blev en rätt intensiv dag även i Påskallavik, men kul. Våra små svenska städer har en hel del att bjuda på om man bara ger dem lite av sin tid och är nyfiken. Den här ställplatsen måste jag verkligen rekommendera. Här var fint, tyst och supermysigt. Jag är rätt säker på att vi återkommer faktiskt.
Efter en god natt sömn gav vi oss av ganska tidigt även den här gången. Vi skulle nämligen till Kalmar och vill man ha plats i den gästhamnen, då måste man vara där tidigt. Så det var vi och om det ska jag berätta i nästa inlägg.
Nu är vi verkligen på g eller på rull kanske man ska säga. Och vi trivs så otroligt bra ute på vägarna 🙂
Nu har vi haft husbilen Peppe i 23 dagar och varit ute 11 av dem. Det är väl ganska bra jobbat för att vara nybörjare i husbilsvärlden. I lördags drog vi ut på sommarens långresa 🙂
I fredags packade vi Peppe. Många frågade hur länge vi ska vara borta, men det har vi faktiskt inget svar på. Vi får se… helt enkelt. I lördags fixade vi det sista och drog iväg. Nu vet vi att vi borde åkt tidigare… vi hade nämligen tänkt att fricampa, sova i skogen alltså. Vi hade tittat ut några ställen, men där stod redan en eller flera husbilar. Så det blev att krypa till korset och glida in på en ställplats ändå och även det var i sista minuten. Vi kom 15.45 och tog sista platsen, detta noterades raskt i kunskapsbanken.
Vi hamnade i Valdemarsvik. Å där stod vi jättefint i hamnen bara några meter från vattnet. Jaha, Valdemarsvik… jaja, bara att kolla in vart vi hamnat. Så vi gjorde som vi brukar: snörade på oss skorna och började gå. Nu är ju inte Valdemarsvik jättestort, så det gick rätt snabbt att klara av det. Men så fint! Jag anar att jag kommer att säga samma ord rätt många gånger de närmaste veckorna; Sverige är så fint! När det är sol och varmt, då finns det faktiskt inte mycket som slår vårt fina land.
Så vi gick runt. Det var kanonvarmt och vi hade ingen som helst lust att sätta oss i bilen och äta, så vi tog faktiskt en pizza på en av de många pizzeriorna. Sen strövade vi på bryggorna och tittade på båtarna, en liten stund i solen blev det också. Där fanns ju så coola solstolar på bryggan.
Nöjda gick vi och la oss hyfsat tidigt. Då insåg vi att vi stod väldigt nära en väg. Där väldigt många mopedister körde natten igenom. Men men, vi sov hyfsat ok ändå. När vi vaknade hade en följare på instagram tipsat oss om länsskylten. Den hade vi passerat minst två gånger dagen innan, men missat. Så vi gick dit igen, tog en bild och körde sedan till nästa destination.
Jag är fortfarande lite chockad över att vi faktiskt gör detta. Varje gång jag ser Peppe har jag svårt att förstå att han är vår. Att vi faktiskt har en husbil och kan åka nästan var vi vill och faktiskt gör det också och trivs hur bra som helst med husbilslivet. Jag saknar ingenting! Å det två gånger vi kommit hem hittills har jag bara velat åka ut igen. Hemma bra med borta bäst lixom! Jag älskar det!
Så nu får ni följa med på sommarens äventyr. Det är inte semester, utan ett slags jobbsemester där vi åker runt och samlar saker att skriva om. Den här första dagen var rätt lugn, men ni ska se sen… det kommer att skifta. Häng med!
Förra helgen drog vi iväg med husbilen igen. Då skulle vi testa att jobba från bilen och se hur det gick att få plats med två datorer på en så pass liten yta som vi har. Å det gick ju faktiskt alldeles utmärkt!
Vår husbil är ca 14 kvm stor. Köket tar upp kanske 4 av dem. Där finns en liten soffa och förar- och passagerarsätet. Bordet går att dra ut så det blir kanske 0,5 x 1,5 meter stort. Detta skulle vi alltså göra om till kontor för två. Jag satte mej i soffan med min dator och Martin satt i passagerarsätet med sin, det gick ju hur bra som helst. Han kunde tom vara med på möte utan problem. Så nu vet vi att det funkar 🙂
Vi drog iväg på torsdagkvällen och jobbade från en ställplats ett stenkast från Gripsholms Slott på fredagen. Den ställplatsen funkade för att jobba på, men natten till lördagen ville vi ha något lugnare. Då körde vi rätt ut i skogen och stannade vid en sjö. Där stod redan några bilar och var iordninggjort för campare med ett riktigt dass och allt. Där var så mysigt. Vi har solceller på taket och klarar oss utan el rätt länge vid rätt förutsättningar.
I skogen sov vi gott, trots att regnet bokstavligen värkte ner. När vi vaknade plockade vi snabbt ihop oss och åkte tillbaka till Gripsholm som var dagens mål. Klockan 10 skulle vi få komma in och titta på slottet och ta hur mycket bilder som helst och det gjorde vi! Vi hade utforskat utsidan redan på torsdagkvällen och nu utforskade vi insidan. Gripsholm är verkligen konstverkens slott, med sina över 5000 konstverk. Just nu pågår även en tillfällig utställning om immigranter som gjort skillnad för Sverige. Fantastiska bilder på bla Hedi Fried, Nyamko Sabuni, Cornelis Vreeswijk mfl. Missa inte utställningen om ni ändå är i slottet.
Sen fick vi tips av en följare på instagram att kolla in Hjorthagen. Så det gjorde vi! Bilen lät vi stå kvar på Gripsholms parkering. Vi gick förbi parkeringen, mot hotellet och det BnB som finns brevid. Följer man sedan vägen mot vattnet kommer man snart till en stor grind. Går man igenom den (stäng den noga) är man inne i Hjorthagen som sedan 1600-talet varit en betesmark som tillhört Gripsholms Kungsladugård. På 1860-talet lät kung Karl XV anlägga hjorthagen som en kombinerad promenadpark och djurgård. Detta ändrades till hjorthägn omkring 1890 för att ta emot hjortar från det kungliga jaktområdet Hjorthagen vid Värtahamnen på Norra Djurgården i Stockholm. Här finns runt 100 hjortar, vi såg kanske 35 och hade en alldeles fantastiskt promenad runt den ca 3 km långa slingan. Detta är verkligen vår grej! Promenader och upplevelser, me like 🙂
Väldigt nöjda och med en himla massa steg åkte vi vidare mot vårt livs första campingvistelse. Om det ska jag berätta en annan dag, samt om mysiga Mariefred. Nu skaffar vi oss verkligen saker att skriva om, så härligt att vara igång igen!
I fredags bar det av på premiärtur. På Skoklosters parkering invigde vi både vårt nya liv med Peppe och döpte honom i bubbel. Vi blev inte avskräckta, tvärtom!
Det var alltså i tisdags som vi hämtade hem husbilen Peppe och startade ett helt nytt kapitel i vårt liv. Efter att ha bäddat och flyttat in allt som vi trodde att vi behövde, var det dax att åka iväg. Det började sådär… den gasflaska som vi köpt av en bekant, passade inte… så det första vi fick göra var att köpa en ny. Onödiga pengar… men den första vi köpte kanske går att sälja vidare. Hoppas det.
Sen var det kö de första 5-6 milen och gick typ i 30 km/timmen. Men sen flöt det på! Första målet var Skoklosters slott, där får man nämligen stå för en hundring per natt, så länge man står mellan 16-11. Råden vi fått innan var att börja med en att på camping, för att kunna fråga kunniga vid behov – det struntade vi i. Ett annat råd var att sova i bilen hemma, för att känna in sängar osv – det struntade vi också i. Vi parkerade och åt sedan nöjda vår medhavda middag bestående av falsk potatissallad och rostbiff, som är något av det bästa jag vet.
Av Svea Husbilar hade vi fått en flaska bubbel när vi hämtade bilen, som vi nu passade på att öppna. Under högtidliga former blev sedan Peppe både invigd och döpt. Vi har satt en stor dekal bak på bilen, så ingen kan missa när vi kommer. Ser ni oss så måste ni alltså säga hej 🙂
Efter middagen gick vi runt i omgivningarna och tittade sedan på slottet. Vi hade lyxen att vara helt ensamma där och kunde ta hur många bilder som helst. Perfekt eftersom vi ska skriva om det till bla Du i Fokus. Precis som vi ska göra med väldigt mycket som vi ser i sommar. Mycket jobb blir det, men det är kul! Så mycket semester kanske det inte blir, fast det har jag ju aldrig annars heller… Nu har jag ju iaf hemmet med mej och mina grejer runt mej. Så himla smidigt!
Sen skulle alltså kvällsbestyren klaras av. Att borsta tänderna och gå på toa på typ en halv kvadratmeter är inget problem för mej, men den där 2-metersmannen jag lever med… han har det lite knepigare, men det funkar. Det mest spännande för mej var hur det skulle bli med sömnen, sängen och ryggen. Men det gick bra! Jag sov hyfsat gott även om madrassen var i hårdaste laget, då har vi ändå köpt en extra bäddmadrass som är mjuk. Men sömnen var inte värre än hemma, alltså helt ok.
Efter frukost skulle vi gå in i slottet för att ta lite bilder. Vi hade tillstånden klara och blev väl mottagna, så det var bara att gå in. Ska man bara gå in så kostar det gratis, vill man däremot ha guidad tur kostar det en hundring. På den guidade turen får man se mycket mer än det som är öppet för den som bara går in. Vi hade turen att få en liten och väldigt snabb privat visning av en guide som inte hade så mycket att göra just då. Vi i princip flög igenom slottet och upp och ner för trapporna för att se så mycket som möjligt på typ en kvart. Men vi var supernöjda, för vi fick se lite sånt som man vanligtvis inte får se. Som tex toaletten och den ofullbordade salen. Så nu har vi tillräckligt med material för den där texten, så himla bra!
Efter en snabb lunch, vi hade gjort sallad hemma och tagit med i varsin matlåda, så drog vi vidare till Strömsholm. Där var tanken att vi skulle se slottet, men det mesta trasslade med den biten… återkommer till det. Vi kom till Westerqwarns ställplats som var hyfsat mysig och kostar runt 250 kr per natt inkl el. Vi hade bokat en plats vid kanalen som var rätt svår att hitta och för oss nybörjare även lite svår att sedan ta sej till när vi väl fattade var den låg. Man skulle nämligen göra en ganska tvär sväng och sedan ner för en smal backe. Tvär sväng och nybörjare i husbil är inte jätteenkelt, men efter lite trixande så stod vi iaf där vi skulle.
Installera med el och allt, skulle vi alltså ta oss till Strömsholms slott som låg ca 4 km bort. Vi gillar att gå, så det var inget som avskräckte oss. Allt började så bra med en fin väg genom skogen, man såg kanalen som slingrade genom landskapet och hälsade på kossorna på vägen. Sen var det stopp. Resten av vägen var längst landsvägen som var hårt trafikerad och bilarna körde fort! Där ville iaf inte jag gå, så vi vände och gick tillbaka till Peppe. Det blev istället en härlig stund vid kanalen med varsin bok. Så mysigt!
Vi hade hört att Westerqwarns pizzor skulle vara något alldeles extra, så det fick bli kvällsmat. När vi kom dit var det dock fullt, men vi kunde få med oss varsin pizza och det var precis det vi ville. Men är ni där och vill äta på pizzerian, så boka! Och pizzorna var väldigt goda, det håller vi med om!
Natten som följde sov jag otroligt gott, enligt min sömnmätare var det bästa sömnen på flera veckor. Pigg som en mört åt jag frukost och sedan packade vi ihop oss för att ta bilen till Strömsholms slott. Men först skulle de där husbilsdetaljerna fixas, de som ligger på Martins bord… fylla på vatten och tömma toaletten. Vi hade fyllt på vatten innan vi åkte, men för lite – så det tog slut lagom när vi skulle borsta tänderna efter frukosten. Nu vet vi att det behövs lite mer till nästa äventyr.
Väl framme vid slottet upptäckte vi att husbilar inte får parkera på slottets parkering. Juhupp… så det var bara att köra vidare och leta upp en skogsdunge som vi kunde stå i. Där åt vi lunch (sommartallrik) och passade på att borsta tänderna innan vi gick iväg för att se på slottet. Konserver är verkligen da shit när man är ute i husbil, då kan man smälla ihop en lunch eller middag på ingen tid alls och utan spis, ugn eller micro. Å det går ju att ät kall mat så här på sommaren, men sen… därför ska vi experimentera med lite annan mat på nästa resa.
Så gick vi alltså till slottet… Vi hade mailat innan för att få komma in och ta ett par snabba bilder, men inte fått svar (det kom igår, måndag) och personalen var stenhård – så vi fick nöja oss med att se slottet utifrån. Å det var så fint!
Vi gick runt i parken, tittade på omgivningarna och jag rodde att det var detta slott som Carin Hjulström fått inspiration till sina härliga böcker. Men det var fel! Det slottet heter Säbyholm, så nu måste vi åka dit också. Läs böckerna om ni inte har gjort det! Vi kommer iaf att komma tillbaka Strömsholm en annan gång, nu när vi har tillstånd att komma in och ta bilder. Med den utsidan måste ju bara insidan vara minst lika fin!
Sen var premiärhelgen slut. Lite snopet faktiskt. På vägen hem lyssnade vi på årets första Sommar i P1, vi tar dem i ordning, så det blev Benjamin som förgyllde vår hemfärd. Väl hemma summerade vi helgen och upplevelsen och konstaterade enigt att vi fått mersmak och absolut kan bo på heltid i en husbil. Vi får med oss precis det vi behöver, saknade faktiskt ingenting och gärna åker iväg direkt igen. Nästa husbil (ja, vi har redan tänkt på den) ska vi dock ha en säng på golvet, inte en som man måste klättra upp i. Det är för krångligt att bädda och bökigt när man ska gå på toa på nätterna. Just nu funkar det, men nästa bil blir annorlunda.
Så nu är vi alltså inte rookies längre, nu är vi etablerade husbilsresenärer 😀 Kanske inte… men kul var det och vi har redan börjat planera nästa tur som blir till Gripsholms slott och Taxinge. Semestern och en längre tur planeras också för fullt, det blir Småland i år. Vi ska se allt! Haha, I wish… men mycket ska vi iaf se. Ni är välkomna hänga med på vårt nya instagram @jikitaspåäventyr och filmer på äventyren finns även på vår nya Youtube-kanal – Jikitas på äventyr.
Småland alltså. Ge oss gärna tips på saker att se, göra och uppleva. Det som står på listan just nu är Ädelfors, Visingsö, bilkyrkogården, Gränna och lite annat smått och gott. Jag ger förslag och Martin gör rutten, perfekt uppdelning! Hoppas ni vill följa med oss i sociala medier och hjälpa oss att hitta kul ställen att besöka. Kanske kan vi även ge egna tips vartefter 🙂
