Välkomna till Mauritius, sol och 30 graders värme. Som vi har längtat, äntligen är vi här. Det är riktigt hett och vi älskar det!
I söndags började alltså den låååånga resan till den lilla ön i Indiska Oceanen. Nyårsafton passerade ganska odramatiskt förbi, vi åt god mat tillsammans med svärfar och packade. Vi hade inte tänk att vara vakna vid tolvslaget, men nu blev det så ändå. Jag såg de galna mängderna av fyrverkerier i nattlinne.
Martin hämtade sin pappa vid 9 och när han var inflyttad och klar blev vi hämtade av mina föräldrar. Strax innan 12 var vi på Arlanda och en timma senare var vi incheckade och klara, färdiga för avfärd och första etappen på resan. Det är jäkligt långt till Mauritius, lååångt ner i Indiska Oceanen – utanför Madagaskar.
Guldpalm i Dubai
Första stoppet var i Dubai efter 6,5 timme på en proppfullt flygplan. Där bytte vi, till ett halvfullt plan och flög 6 timmar till. Nu var det mitt i natten och tack vare få passagerare kunde jag ligga över två säten och sova hyfsat nästan hela resan.
Klockan 9 landade vi på ett soligt Mauritius och blev upphämtade av taxichauffören Kevin som vi hittade i en facebookgrupp och chattat med innan resan. Han körde oss direkt till en bensinmack där vi kunde fixa simkort til telefonerna, då allt annat var stängt pga helgdag. Här har man tre röda dagar efter nyår, det brukar vara två – men i år fick man en till och Kevin hade ingen aning om varför 😛
Sen körde han oss via kustvägen till vårt hotell, Silver Beach, på östra sidan. Klarblått vatten och båtar vart man än tittade. Mauritius är ungefär lika stort som Gotland, flygplatsen ligger i mitten av södra kusten och vårt hotell ungefär 5 mil därifrån. Det tog ungefär en timme att åka dit.
Väl framme fick vi sätta oss ner, dricka en drink och vänta, medan receptionisten checkade in oss. Sedan satte han sej ner med oss och berättade om rummet, hotellet och allt annat som kan vara bra att veta. Vi är här mest på semester, även om det blir lite jobb varje dag också. Det är därför vi behöver simkort till telefonerna, för att kunna ringa folk och för att kunna jobba med stadig uppkoppling. Nu skulle det snart visa sej att hotellets wifi funkar jättebra, men vi är ju inte på hotellet hela tiden.
Silver Beach Hotel
Efter incheckningen fick vi hjälp med väskorna och visades till vårt rum. Silver Beach har fyra våningar i huvudbyggnaden, vi fick ett rum högst upp på en gavel med utsikt över stranden. Här kommer vi att trivas bra!
Årets sista dag. Dax att summera och fundera på vad som egentligen hänt under året. Nog för att vi rest mycket, det har jag redan berättat om – men vi har även haft ett nära dödsfall och ett gäng operationer. Många jobbiga grejer, men lite kul har också hänt, såklart.
Året började med en rivstart redan på nyårsnatten. Vi flyttade hemmakontoret till Kanarieöarna och fick sol på nosen. Här firade vi Martins födelsedag, innan vi åkte hem och fira min. I januari fick vi även 3:e dosen vaccin.
I mitten av februari dog Martins mamma, min svärmor. Direkt bestämde svärfar att han ville byta lägenhet, så vi började städa och rensa ur grejer omedelbums medan han ställde sej i byteskö. Nu började världen öppna upp på riktigt och vi var ute på event igen, nästan som innan covid. Vi firade 14 år tillsammans och jag fixade äntligen nya glasögon. Kriget i Ukraina startade.
Jag tog tag i min hälsa, bytte vårdcentral och husläkare och sprang på mängder med läkarbesök under mars. Den nya läkaren lyssnade och tog mej verkligen på allvar. Han konstaterade snabbt att jag led av allvarlig stress pga yttre omständigheter som jag inte kunde göra så mycket åt. Men stressen hade alltså gjort mej sjuk, igen… Å mitt i allt detta begravdes svärmor. I mars åkte vi även med på Viking Glorys premiärtur och var på mässan Husbil och Camping i Kista. Några galor blev det också, bla premiär av nya Batman-filmen och Ljudboksgalan.
April började med att vi besökte Gastronord (matmässa), innan vi drog iväg på vår månadslånga Skånetripp. Där träffade vi Karl Fredrik på hans fina Eklaholm, såg Oliver Skifs fascinerande utställning, hade en galen husbilsträff och var på teaterpremiär i Malmö. En otroligt rolig månad!
Maj var rätt lugn, jag hade ju insett att jag var tvungen att ta hand om mej och bokade av en massa event och möten. Jag sprang däremot på ett gäng läkarbesök, bla hudmottagningen och tandläkaren. Jag fick också testa fillers och fick bort lite av surmunnen. I slutet av månaden flyttade vi hemmakontoret till Gamleby och överraskade på en husbilsträff.
I juni blev allt klart för svärfars flytt. Vi packade och städade dygnet runt känns det som, innan vi till slut kunde flytta. Hela familjen involverades, så allt gick väldigt smidigt. Men det är ett meck att byta lägenhet med någon, det är mycket enklare att bara flytta. Dagen efter flytten drog vi iväg för att testa Viking Glory under ett dygn, då vi var helt slut! Jag stod på en loppis och blev av med hyfsat mycket grejer och sen drog vi iväg på midsommarfirande. Vi flyttade hemmakontoret igen, den här gången till Småland. Midsommar firades på Kattugglans ställplats med våra husbilskompisar. Direkt efter drog vi en snabbis till Öland för att kolla in en ny ställplats och sen tillbaka till Kalmar för sommarens första utomhusteater. Äntligen blev vår gamla bil såld och vi tog över svärfars.
Teaterbesöken fortsatte i början på juli, med Tjolöholm och Vallarna. Efter ett snabbt besök på Ullared åkte vi hem och var faktiskt hemma i flera dagar. Jag hann bla att operera bort en prick, innan vi drog iväg på den stora Norrlandstrippen. Det var i början på den som vi äntligen nådde 1000 prenumeranter på Youtube, kan kallas oss youtubepartners och får äntligen betalt när folk ser våra filmer. Den sjätte bröllopsdagen firades i Jämtland, med bubbel och utsikt över Storsjön.
I augusti fortsatte vår norrlandstripp, nådde Nordkapp och kom äntligen fram till våra kompisar i Finland. Så otroligt roligt att ses igen, det blir alldeles för sällan. 36 dagar var vi borta innan hemmakontoret flyttade hem igen. Nu var det äntligen dax för Formex igen, som haft uppehåll flera år pga covid. Åsså lite nya läkarbesök… Vi fick bla 4 dosen.
September började med Kristallengalan och stor fest, sen flyttade hemmakontoret till Jönköping och Elmia. Nu skulle mässan Husvagn & Husbil äga rum och det var sååå kul. Vi stod på området hela veckan och träffade massor med härliga människor och deras pälsbollar. I mitten av månaden fick vi våra solpaneler installerade och var glada som barn på julafton. Vinterns elräkningar var räddade…trodde vi… Jag började ta hand om mej ordentligt, med regelbunden massage och tackade ja till sånt som ger energi. Bland annat blev det en resa till Italien, hösten första resa! Å även höstens första premiär, vi såg fantastiska Tootsie på Oscarsteatern.
Oktober började med att en ny prick opererades bort. Sen var stod kuligheterna på rad; Lennie Norman på Intiman, Björn Skifs på Börsen, Oktoberfest på Café Opera, Danny på Cirkus och Bodyguard på Chinateatern. Elektrikern var här och kopplade solpanelerna, nu behövdes bara en besiktning från Vattenfall – sen skulle allt vara igång. Enkelt, trodde vi… Jag fotade Lili & Susis ALS-gala och vi var med när Suzanne Axell släppte sin nya bok. Och jag träffade en psykolog som sa att jag gör allt precis rätt. Nog för att jag är sönderstressad, men jag kan inte hantera mitt liv på ett annat sätt än det jag gör. Att gå på roligheter och åka iväg med Peppe är min medicin.
1 november träffade jag min ögonläkare som sa att jag måste operera ögonlocken. Sen drog resorna igång rejält! Först åkte vi till Spanien och direkt när vi kom hem var det resemässa x 2 och Smaka på Sthlm/Allt för hälsan. Sen drog vi till Tallinn, kollade i gamla stan och testade Siljas julbord på hemvägen. När vi kom hem var det snöstorm, så då packade vi om och åkte till Cypern. Efter det testade vi julbord på både Viking Cinderella och Viking Glory.
Vi fick vara med om Tareq Taylors stora scendebut på Börsen i början på december. En otroligt rolig kväll! Nu började förberedelserna för ögonoperationen, jag tog en härlig massage, med ansiktsbehandling och färgning av ögonfransar. Och vi fick säsongsinfluensavaccinet. Sen var det dax att lägga sej under kniven, nu skulle ögonlocken bli mindre och sikten bättre. Operationen var ganska enkel, men läkningen har varit rätt seg. Vi testade vintercamping och insåg att det funkar hur bra som helst, så det kommer det att bli mer av efter nyår. Strax innan jul åkte vi iväg till Friiberghs Herrgård och firade en tidig jul tillsammans med 11 andra personer. Vår egen jul blev sedan väldigt liten och lugn.
Självklart har kriget i Ukraina och det försämrade ekonomiska läget i Sverige legat som en våt filt över året. Och man kan väl säga att för mej personligen så startade 2022 med rätt stor negativ stress och slutade med en himla massa resor. Det har hänt mycket under året, både bra och dåligt.
Det känns ändå som att 2022 blev betydligt bättre än både 2020 och 2021, trots svärmors död. Det finns ju mycket som jag inte berättar om, faktorerna som gör att jag mår som jag mår, och det har också blivit liiiite bättre. Jag kände mej förr som en marionett med sju olika trådar som drog åt olika håll, nu är det väl bara tre av dem kvar.
Så jag hoppas att 2023 kan fortsätta i samma spår, att det blir lite bättre vartefter. Nu måste jag fortsätta prioritera min hälsa och särskilt vikt och träning igen. Jag har stor risk för cancer och övervikt är avgörande i det fallet, så nu är det sikte på normalvikt igen och formen jag hade 2021. Stress är förödande just för vikten, så året börjar ju ändå bra med sol och värme. Så får vi hoppas att vi får solpanelerna besiktade och kan trycka på knappen innan 2023 är slut…
Med detta önskar jag er ett bra slut på 2022 och ett fantastiskt 2023.
Medan 2020 och 2021 var rätt fattigt på resor, så har 2022 var desto rikare. Vi summerade året och konstaterade att vi haft 33 hotellnätter och 95 nätter i husbilen. Vi har alltså varit på resande fot en tredjedel av året.
Det började med att vi drog till Kanarieöarna redan på nyårsnatten. Ett desperat sätt att efter en väldigt mörk och jobbig höst få lite värme och sol på näsan. Vi tog en sistaminuten till ett vrakpris och hade två supersköna veckor. Vi flyttade bara hemmakontoret, så det var jobb som vanligt.
Sen var vi hemma massor med veckor. Svärmor dog, det skulle planeras begravning och svärfar ville flytta och behövde hjälp med planering och packning för det. Men i april drog vi iväg igen, då med husbil.
Vi hade ju träffat husbilskompisarna Ludde och Annelie på Kanarieöarna och planerat husbilsträff. Den skulle äga rum i Blekinge, när vi ändå var på väg till Skåne. Vi trodde det skulle bli 5-10 bilar, men det blev 70 och 20 stod på kö. Helt galet och så otroligt roligt! Nu planerar vi en ny träff 🙂
Efter träffen spenderade vi en månad i Skåne. Vi åkte runt med husbilen, stod och jobbade och såg en massa roliga och intressanta saker och träffade massor med trevliga människor. Målet var Malmö Opera där vår sons kompis Johan skulle vara med i Såsom i Himmelen och vi skulle bevaka premiären. Det var helt suveränt. Johan var så bra att han kommer att spela i en ny roll, på Cirkus efter nyår.
Vi besökte bland annat Smyghuk under Skånetrippen och bestämde på stående fot att vi skulle åka till Treriksröset. Har vi varit på ena udden, måste vi ju åka även till den andra. Där började planeringen för sommarens Norrlandstripp.
Kattugglans ställplats
Men innan sommarens stora resa tog vi ett dygn på nya Viking Glory som vi faktiskt även åkte premiärturen med när hon precis kom till Sverige i mars. Sedan blev det några kortare utflykter med husbilen och en längre över midsommar, då vi kollade in sommarens utomhusteatrar på olika platser i södra Sverige. Midsommar firades med våra husbilkompisar på en jättemysig ställplats i Ljungby.
Mitt i Juli packade vi in oss och drog norröver, med start hos en annan husbilskompis i Gävle. Vi besökte mängder med roliga och intressanta platser. EN del av vägen gick i Norge, där tränade jag med renar! Vi kollade in Ishotellet i Jukkasjärvi och sov med Lapporten som utsikt. Och vi tog oss till Treriksröset såklart! Å när vi stod där tänkte vi… det är ju inte så långt till Nordkap… åsså åkte vi dit också!
Vi såg på vädret att det skulle bli perfekt för bilder på Nordkap under ungefär 1,5 dygn. Så vi sträckkörde dit och fick verkligen perfekt väder. Så häftigt när det ligger folk i solstolar och myser kl 1 på natten i nästan dagsljus. Där får man stå ett dygn gratis med husbil, så det gjorde vi och tog väl minst en miljon bilder.
Målet med hela den här resan var egentligen att hälsa på min kompis i Finland. Så efter Nordkap, körde vi mot Finland. Vi passade på att besöka Rovaniemi på vägen och blev otroligt besvikna över kvalitén på deras Tomte. Ska man lura barn, så kan man ju iaf göra det snyggt. Inte ha två tomtar med lösskägg som tar emot barnen samtidigt på nästan samma plats.
Vi stannade hos kompisens familj i Karleby ett par dagar, innan vi åkte mot Sverige igen och tillbaka längst kusten mot Stockholm och Tumba. På vägen kollade vi in Höga Kusten, Gitarrmuseet i Umeå och en massa annat. Vi lyckades även tillbringa några mysiga dagar med andra husbilskompisar på en fiskekamp och med ett par nyfunna kompisar på en camping i Sundsvall.
Efter 36 dagar kom vi hem och ville bara ut igen! Så efter ett par veckor drog vi till Elmia på vår första Husbilsmässa. Nu blev det verkligen att träffa både nya och gamla bekanta, oj så många gånger vi sa hej och hejdå under de här dagarna. Vi kommer absolut tillbaka nästa år.
Under hösten blev det några småturer med husbilen, bla för att hämta vinterdäck som vi hittat begagnade och för att testa vintercamping med de nya däcken. Men nu blev det även resor med flyg och några med båt.
Jag åkte på jobbresa till Italien, medan Martin gjorde detsamma till Spanien. Några veckor senare åkte vi bägge två till Costa Brava i Spanien med ett gäng reseagenter som vi fick följa med. Så skönt med sol igen och vi gjorde så otroligt många roliga grejer där, även om schemat var rätt galet. Som vanligt.
Sen var det dax att börja testa årets julbord och det började med några dagar i Tallinn för att kolla in det. På hemvägen njöt vi av årets första skinkmacka ombord på Silja Symphony. Den första skinkmackan är alltid godast. Innan nästa julbordstest blev det jobb på Cypern och det var väldigt skönt eftersom det var snöstorm hemma. Fem dagar i solen var inte dumt alls, så himla skönt väder där på vintern. Det ska vi verkligen komma ihåg den dag vi åker bort över vinterhalvåret. Man kan faktiskt åka husbil dit, även om det är lite krångligt med båt från Grekland 🙂
Dagen efter vi kom hem från Cypern klev vi på Viking Cinderella för att testa julbordet där och nästa dag bytte vi till Viking Glory för att testa julbordet där. Det var lixom enklast eftersom vi redan var i början av december och texterna ska ut fort när det gäller julbord.
Höjdpunkterna då?
Husbilsträffen såklart och den har jag ju redan nämnt. Besöket på Eklaholm hos Karl Fredrik och Petter var också supermysigt och att vi fick lite mer tid med hisbolskompisarna när vi var i Malmö. Vi äskar ju teater, så alla föreställningar – både ute och inne under året har vi såklart njutit av. Att se Norge, Nordkapp och sedan hälsa på hos kompisen i Finland var också något alldeles extra. Det är husbilsresorna som toppar hela året, så är det bara.
2022 var ett både galet och helt fantastiskt reseår. Undrar hur 2023 kommer att bli, det börjar iaf bra. Vi åker på söndag 🙂
Julen är över och de flesta av oss ser fram emot nyår. Det gör vi med, men mest av den anledning att vi äntligen ska få ordentligt med värme. Men tills dess har vi massor att göra!
När jag fyllde 50 firade vi på Dominikanska Republiken. Varm och skönt. Sen kom covid och stängde ner allt. Nu är det Martins tur att ta klivet över 50-strecket och det kommer att firas på Mauritius. Buden var ganska många innan vi bestämde oss, nu när vi ser väderrapporterna – ser det ut som vi valt helt rätt. 25-30 grader varmt varenda dag, men det kan komma en och annan regnskur också. Helt ok!
Så nu gäller det att jobba i förväg så mycket vi bara kan. Vi kommer att jobba där också, men vill ha så mycket som möjligt gjort innan. Insamlat material ska färdigställas, filmer ska redigeras, vi ska packa och städa för att lämna över till husvakten. Det är väldigt skönt att ha någon som bor i huset när vi är borta, det tycker både vi och grannarna.
Kontoret på Dominikanska
Våra ”semestrar” är inte så ”semestriga”, men ändå mer lediga än hemma. Vi brukar kalla det ”jobbmester” och är rätt nöjda med det bara vi får ha sol och riktigt varmt. Våra resekontor brukar vara väldigt inspirerande. En vanlig dag på resa börjar vid 7.30 med frukost ute, sen en lång promenad på stranden innan vi sätter oss och jobbar lite fram till lunch. På eftermiddagen blir det oftast en utflykt, innan vi tar en ny promenad och kanske en drink i solen innan middagen. Å sen kan det bli lite jobb igen på kvällen. Men är vi duktiga och jobbar i förväg, kan vi även ligga och läsa en hel dag och bara slappa.
Dagarna är ju så mycket längre där, solen går upp 5.30 och ner kl 19. Man hinner så otroligt mycket mer, både för att det är ljusare är längre men kanske även för att man fått energi från solen och de härliga promenaderna. OCH, man tittar inte på tv! Tv är en stor bandit när det gäller tid, iaf för oss och jag ogillar det väldigt mycket!
Idag ska jag skriva klart minst en text och Martin ska redigera filmen som hör ihop med texten. Besöket på vingården Perelada i Spanien, där vi även intervjuade den otroligt trevliga norskspanska VD´n. Det blir bla hans bubbel-tips till nyår. Vi har tagit en promenad, jag ska hänga en tvätt, klippa Martin och plocka bort den lilla jul som jag tagit fram i år. Mer hinner jag nog inte idag…
Sen är det bara att fortsätta att beta av ”att-göra-listan”. Skriva fler texter, både hit och till Du i Fokus. Alla matsedlar ända fram till februari är faktiskt färdiga och tidsinställda. Jag ska skriva och lämna in tidrapporten över mitt uppdrag som kontaktperson. Jorå, jag gör lite sånt också, otroligt fint och viktigt uppdrag om ni frågar mej.
Om jag hinner ska jag läsa klart boken jag håller på med och gärna en till, så jag kan skriva om dem innan vi åker… går det så går det… Jag har dessutom 13 böcker med mej. Det viktigaste är packat och de borde räcka 😛
Så jag har lite att pyssla med och borde alltså inte sitta här och babbla. Men det här är både roligare och går fortare än allt det andra. Fast nu ska jag skriva den där texten. Innan den är färdig får jag inte göra något annat. Spark i min egen bak lixom. På torsdag måste den vara färdig, på fredag ska den nämligen publiceras. Det finns ingen ursäkt, fu***ing gör det bara, som jag brukar säga.
Förra året fick Peppe (husbilen) pyjamas och gå i vintervila mellan november och april. Vi led. I höstas köpte vi därför vinterdäck och nu har vi varit ute på vår första vintercamping!
Det var några väldigt långa vintermånader förra året, väääääldigt låååånga. Att se Peppe stå där utanför fönstret och bara längta ut, var faktiskt riktigt jobbigt. Så ville vi inte ha det i år. Under sensommaren började vi leta sommardäck och vi hittade faktiskt kompletta däck som vi åkte iväg och hämtade över en helg i september/oktober. Lyckliga som barn på julafton fick vi på dem någon vecka senare 🙂
Nu kunde vi luta oss tillbaka och slippa oroa oss för frost på vägbanor och ställa av bilen när datumet för vinterdäck närmade sej. Nu skulle vi istället frigöra en helg för att åka iväg och planera för detta. Inte helt enkelt faktiskt… hela november var ju helt fullbokat med andra resor och i december skulle jag opereras. Men vänta lite nu… man kan väl sitta opererad i en husbil? Japp, det kan man!
Så på torsdagen opererades jag och på fredagen åkte vi iväg. Vårt första vinteräventyr gick inte så långt, bara 4-5 mil bort. Dessutom behövde vi el, eftersom vår bil inte är helt rustad för vintercamping och jag var ju faktiskt inte i perfekt skick heller. Så vi valde att ställ oss på First Camp Nickstabadet, i Nynäshamn alltså. Alldeles lagom långt om vi skulle behöva avbryta vistelsen, vi betalade dessutom bara en natt i taget… ifall att…
Men det gick så bra så! Värmen funkade, i toan körde vi vatten manuellt och tog vatten ur dunk. Det var rätt kallt den helgen och vi ville inte sätta igång vattensystemet, med risk för att det skulle frysa och sen ska det tömmas supernoga efter. Så det fick bli dunk. Å det funkade det med.
Enda problemet var väl det där med att jag helst skulle ha huvudet lite högre än resten av kroppen. Det gick men var inte särskilt bekvämt, så jag satte mej i min stol och sov istället. Jag vände stolarna mot varandra och lutade min så mycket jag kunde, drog täcket över mej och sov hyfsat. Jag hade väl haft det lite bekvämare hemma i sängen, där jag kan vinkla huvuddelen – men det är ju inte lika mysigt 🙂
Vi kom på kvällen på fredagen och åkte hem efter frukosten på söndagen. Inte så länge, men nu har vi iaf testat och gillar det. Peppe kommer aldrig mer att stå med pyjamas en hel vinter, iaf inte så länge vi har honom. Även om vi inte kommer att komma ut särskilt ofta, så vet vi att vi kan och har möjligheten. Och sommarsäsongen kan ju börja så mycket tidigare än förra året, den tanken gillar jag!
Så nu har vi alltså blivit åretruntcampare – lite coolt ändå. Särskilt som vi aldrig hade campat alls innan vi köpte husbil. Tänk så det kan bli!
Vi hann inte mer än hem från Cypern, så var det dax att åka iväg igen. Den här gången skulle vi testa julborden på Viking Cinderella och Viking Glory. För att göra det lite enkelt, tog vi dem direkt efter varandra.
Vi har testat Cinderellas julbord i säkert 6-7 år i rad nu, förutom under covid. Men det var första gången för Glory, fartyget är ju nytt och går sin första vinter på Östersjön. Så det var absolut inte ”same same”, det skulle bli jättekul att se skillnaden på fartygen. Särskilt som vi testat Silja Symphony ett par veckor tidigare.
Vi kom hem på söndagen och klev på Cinderella på tisdagen. Vi installerade oss i hytten och började jobba direkt. Det första vi alltid måste göra är att hämta våra presskort och kolla av med personalen i de olika restaurangerna om när vi kan fota och lite andra detaljer. Förr om åren har i testat den ”vanliga” julbordet i buffén, den här gången skulle vi testa julbordet i a la carten. Detta är något dyrare, lite lugnare och med skaldjur. Me like!
Vi har sett det här julbordet tidigare och tagit några snabba bilder, men inte testat det. Vi har helt enkelt glömt bort det, när advent närmat sej. Men nu kom vi ihåg det!
Film från Cinderella
Även om jag tycker att julbordet i buffen är helt ok, så är detta något helt annat. Lugnt och skönt, färre gäster, personal som är på tårna och fina uppläggningar. 90 kronor dyrare och då ingår inte dryck, men det är helt klart värt det! Ni kan se filmen från Cinderella här brevid och läsa texten HÄR.
Vi åkte en vardag, så det var inte ens halvfullt och alltså ganska lugnt ombord. Vi trivs väldigt bra i vår hytt på Cinderella, så där satt vi och jobbade efter brunchen, tills vi kom tillbaka till Stockholm.
Det blev några timmars väntan innan vi fick kliva på Viking Glory och här började äventyret direkt när vi gick ombord. Just nu visas en show som heter Lexington Hotel och som börjar direkt när man går ombord. Då får man en kort liten sk ”teaser” på kanske fem minuter med sång och dans, av bla Jessica Folker. Sen fortsätter showen senare på kvällen och avslutas precis innan man går av dagen därpå. Kul koncept! Och showen var heeelt suverän! Ni ser lite på filmen här nedan.
Här skulle vi inte äta julbordet förrän till lunch dagen efter, vi började med en kanonfräsch skaldjursplatå. Vi älskar skaldjur, så det var ett rent nöje att ta en miljon bilder och sätta tänderna i ostron, räkor och hummer. Jag har inte riktigt lärt mej det där med musslor och ostron, men åt och tyckte det var helt ok för första gången. Så fräscht var det alltså! Tillsammans dem röror och bröd var det sååå gott och det som är så bra med skaldjur är ju att man inte blir så där proppmätt utan mer behagligt mätt. Så vi var otroligt nöjda med kvällens middag.
Dagen efter åt vi frukost och satte oss sedan för att jobba. På Glory hade vi en lite mindre hytt, så det gick inte att sitta och jobba där – men det finns massor med bra ställen för detta. Så vi letade upp ett lugnt ställe där vi kunde sitta en stund. Medan Martin redigerade film, skrev jag texter.
Just såna här jobb måste ut snabbt! Julborden serveras ju bara under en begränsad tid, så det ska ut direkt. Så medan vi flöt fram med Glory, gjorde vi färdigt allt om Cinderella. Förutom det här inlägget, här har jag helt enkelt inte hunnit att uppdatera som jag borde… men nu är jag snart ikapp 🙂
Filmen från Glory
Sen var det dax att kolla in julbordet i The Buffet, först fota, sen äta. Även här får vi komma in lite tidigare så att vi i lugn och ro kan ta bilderna vi behöver medan rätterna fortfarande är orörda. Eftersom det är första gången Glory serverar julbord har man inte haft någon övning och heller inte nått riktigt ända fram. Maten är det absolut inget fel på, men där finns inget julpynt! Vid maten är det pyntat och fint, men där man sitter är det noll och på båten i övrigt är det väldigt lite. Det är lite synd, för man skulle kunna pynta båten så otroligt fint.
Så vad är skillnaden på Cinderellas jul och Glorys jul? Ja, det är helt enkelt mer julkänsla på Cinderella. Cinderella är kanske mest känd som en partybåt men är även en båt som nog passar barnfamiljer lite bättre. Glory är ”finlandskryssning 2.0” och känns lite mer vuxen och lyxigare. Så det beror alltså lite på vad man vill ha, vilken båt man ska välja. Vi gillar bägge! Vi föredrar hytten på Cinderella och övrig miljö på Glory. Lite mer jul bara så kommer Glory bli helt magisk under advent. Vi får väl se nästa år 🙂
Med detta var faktiskt årets julbordstest färdigt. Vi brukar testa 7-8 olika julbord, men i år blev det ”bara” 3 och alla på vatten. Det fick lixom vara bra så, vi hann inte fler. Som sagt: texter och filmer ska ut snabbt när det gäller julbord och vi kunde inte garantera det, ville inte chans eller stressa livet ur oss.
Nästa år kanske det blir annorlunda, vem vet. Men det blev faktiskt en julshow också… om den får ni läsa i nästa inlägg 🙂
Det var dax att åka hem till Stockholm igen, efter fem spännande dagar på Cypern. Innan vi satte oss på planet skulle vi vara med och inviga en julby tillsammans med turistministern.
Under våra fem dagar på Cypern hann vi se typ allt, förutom turistområdena dit folk brukar åka. Och det var ju det som var meningen: att se vad som finns att göra off-season och utanför turiststråken. Glöm Aya Napa på sommaren lixom…
Som en av de sista sakerna var vi inbjudna till Derynia för att vara med på invigningen av en av de sju julbyar (Agros, Derynia, Fikardou, Kalavasos, Kalopanagiotis, Kyperounta och Polis Chrysochous) som byggs upp i slutet av november på Cypern. Jag träffade Savvas Perdios som är turistminister, på en lunch i våras på restaurang Cypern (såklart) i Stockholm. Den lunchen (snuskigt god mat!) var början på den här resan, kan man nog säga, men nu fick även Martin träffa honom.
Vi kom fram till Derynia precis när invigningen hade kört igång och blev framputtade längst fram. Det var ett myller av människor, lite festivalkänsla faktiskt, fast mer julmarknad. Små bodar med godsaker ringade in torget och i ett hörn hade man byggt upp ett tält där det var stor fest för inbjudna. Där fick vi mingla med ministern, äta och dricka gott, lyssna på musik och se lokala hantverkare visa upp sina alster. Å Tomten tog emot barnen alldeles utanför. En kul grej att få vara med om.
Dagen efter var det dax att åka hem. Det är alltid lika tråkigt. Hemma bra men borta bäst – är ju mer vår grej.
De sista timmarna tillbringades i Larnaca där vi fick en sista solnedgång. Det är nog det jag saknar mest från såna här resor, alla härliga solnedgångar och att man slipper ha en massa tjocka kläder.
Till Cypern kan man absolut åka även vintertid, tom med husbil faktiskt. Här finns typ tre campingar, en såg vi från stranden, och man åker hit med båt från Grekland. Så vem vet? Vi kanske åker hit och stannar över en vinter i framtiden 🙂
Att åka till en ö utan att besöka en strand går ju inte. Sista dagen fick vi faktiskt några minuter att sticka tårna i sanden.
Ofta är det turistråden som planerar vår resa. De bor på platsen och förstår inte hur mycket vi svenskar suktar efter strand, sol och bad. Vi besöker alltid något fint resort eller hotell, men nästan aldrig har vi tid på stranden. Ska vi kunna skriva en artikel om en ö, MÅSTE vi ha bilder från stranden – så är det bara.
Så redan första dagen önskade vi att man skulle lägga till detta och till slut fanns en lucka. Allt handlar om bilder. Bilder som ska locka. Fina stränder alltså. Chauffören sa att han kände till en strand i närheten, men den dög inte. Någon i bilen började googla och hittade Governors Beach i Limassol. Det var lite knepigt att hitta, men efter att ha gått längs strandpromenaden hittade vi ner till en helt ok strand.
I november var det 20-25 grader varmt, en helt ok sommardag för en kall svensk alltså. Och där är rätt folktomt den årstiden, men det var faktiskt folk på stranden, hela tre stycken. Vi ökade alltså mängden soldyrkare med rätt många procent 🙂
Det var ljuvligt att ta av sej skorna och gräva ner tårna i sanden. Några badade, jag och Martin tog mest en massa bilder. Strandbilder går alltid åt, man behöver många olika. Vi har väldigt få bilder på oss tillsammans, så det hjälpte Christian oss med. Så är det på de här resorna, man hjälps åt. Det finns ingen konkurrens, för vi har alla så pass olika kanaler. Det finns plats för oss alla.
Den där timmen på stranden gav så otroligt mycket energi. Att sedan sitta i solen och fika och bara suga i sej värmen… det hade jag kunnat göra resten av dagen. Men vi hade ju lite mer på schemat, tyvärr… så det var bara att borsta av sej sanden, sätta på sej skorna och ta några sista bilder.
Efter ganska många timmar i bil, körda högt upp i Troodosbergen, kom vi fram till byn Platres. Här skulle det finnas en fint vattenfall, som vi tyckte att vi skulle leta rätt på. Det skulle vara nära… det var det inte…
När man vet att solen går ner vid 16.30 ska man inte börja leta reda på ett vattenfall vid 15-tiden. Iaf inte utan att fråga tex i hotellreceptionen var det ligger. Men på kartan såg vi ju att det var så nära, bara 9 minuter bort. Vad kunde gå fel? Väldigt mycket skulle det visa sej.
Vi drog på oss varsin tjocktröja och började gå. Efter bara några minuter hittade vi skylten som pekade mot Myllomeris Waterfalls, trodde vi. Den pekade i själva verket mot stigen till vattenfallet. Men ingenstans stod det hur långt det var… Från början var det en fin liten stig genom skogen över en liten bro och vidare längs en bäck. Efter kanske 20 minuter blev det bökigare, en smal stig och lite klättring och vi började fundera om vi verkligen var på rätt väg. Efter en liten bit till mötte vi folk som hade gett upp och vänt för att de aldrig hittade något vattenfall.
Ett par berättade att de stått precis ovanför fallet och hört det tydligt, men inte hittat vägen ner. Hur de än gått hade ljudet från vattenfallet minskat och de trodde att de var fel, så de gav upp. Några ur vår grupp hade gått i förväg och faktiskt hittat fram, så de skickade peppande hälsningar när vi sa att vi tänkte vända. Men de sa också att det var längre än de trott. Så vi fortsatte och då kom de första regndropparna.
Efter kanske 35 minuter mötte vi ingen längre, men där såg vi plötsligt en skylt! Vi var på rätt väg, bara lite till. Nu började det regna lite mer, men nu hörde vi vattenfallet tydligt! Å snart lyckades vi faktiskt hitta det! De där 9 minuterna var typ 45 minuter. Nu vräkte regnet ner och det började bli mörkt, hur i hela friden skulle vi hitta tillbaka om det blev helt mörkt?
Christian som varit galen nog och badat var kall och skyndade tillbaka. Ulrica hade kämpat hela vägen med en dålig höft, Göran halkade på i alldeles för tunna kläder, jag hade börjat frysa så jag skakade. Min fibro blir snabbt dålig av kyla, ni fattar ju hur bra jag började må. Vi beslutade att hålla ihop hela vägen tillbaka och gå tillsammans så säkert som möjligt. För nu var det halt. Regnet vräkte ner, tempen hade sjunkit till bara några få plusgrader, den lilla stigen var nu bara blöt lera. Och det blev allt mörkare.
Vi gick så fort vi vågade. La alla kameror i Martins ryggsäck och drog våra tröjor över våra väskor för att skydda dem så mycket vi kunde. Så stretade vi på steg för steg, så säkert vi kunde. Ett benbrott är aldrig bra, här skulle det varit väldigt obra. Jag var så fruktansvärt trött och frusen att jag faktiskt sa att ”jag inte orkar ta ett enda steg till. N får gå i förväg”. Men Martin vägrade såklart, han skulle inte lämna mej nånstans oavsett vad. Jag kan riktigt känna hur hopplöst jag kände att det var, när jag skriver detta. Jag var helt slut.
Men efter många om och men så såg vi bron och där var trappen upp till vägen. Solen hade gått ner, bara en liten bit kvar att gå. När vi kom fram till hotellet blev det mörkt, vi hade inte mer än någon minuts marginal. Väl uppe på rummet kunde vi bokstavligen vrida ur våra kläder. Vi var dygnblöta hela vägen in på kroppen. Tom strumporna gick att vrida ur. Problemet var att vi inte hade några andra varma kläder eller andra skor med oss. Så det blev att sitta med hårfönen och torka både kläder och skor. Våra mobiler var så fuktiga att de inte gick att ladda, lite panik där ett tag innan de funkade igen.
Frusna och väldigt trötta var det himla gott med mat, men jag orkade knappt äta. Sen var det bara att fortsätta med fönen och lägga kläder på de få element som fanns i rummet. Å vi lyckades faktiskt ha nästan torra kläder till dagen därpå. Till vilken nytta då kan man undra? Det fortsatte regna och vi blev dyngsura igen 🙁
Dag tre började på Afrodites födelseplats, för att sedan fortsätta till byn Arsos där vi träffade den 89-årige krigsveteranen Nikos.
Alla har väl hört talas om Afrodite? Men man kanske inte vet att hon ”föddes” på en strand på Cypern. Enligt myten, så blev Kronos övertalad av sin mor Gaia att kastrera sin far. De avskurna könsdelarna kastade han i havet, kring dem bildades ett skum och ur detta föddes Afrodite, kärlekens gudinna, och det var här hon steg upp ur havet.
Platsen heter egentligen Petra tou Romiou och ligger drygt två mil från Paphos. Hit åker man enkelt med hyrbil och går genom gångtunneln under vägen till stranden. Simmar man runt klippan får man evig ungdom och skönhet… två varv motsols gör barnlösa fruktsamma… jaja… Å ta med en näsduk! Den ska man nämligen hänga i trädet som finns där, det bringar tur till det mesta som vi förstod det. Här är det många som tar sina bröllopsfoton och tom gifter sej. När vi var där var det lite molnigt, en solig dag är det säkert jättefint. Afrodite var faktiskt där och hälsade oss välkomna 😛
Sen skulle vi ta oss upp emot Trodosbergen, på vägen ligger den söta lilla byn Arsos, som vi gjorde ett stopp i. Här passera flera olika vandringsleder, jag vet inte om någon räknas som pilgrimsled – men borde vara så då några av dem passerar hela 22 olika kyrkor. En av dem finns såklart i byn, en ganska stor kyrka för en så liten by.
Här stod vi på torget och pratade när en äldre man stannade för att prata lite. Det var 89-årige Nikos som berättade att han var krigsveteran och bjöd hem oss för att titta på hans medaljer. Jag älskar såna här spontana möten! Nikos berättade om Frihetskriget om Cyperns självständighet på 50-talet, att han lurat döden mer än en gång, skyddat sitt land och sina kamrater och att han nu lever på en liten allmän pension, någon särskilt pension för soldater finns inte.
Efter det otroligt spännande mötet med Nikos åkte vi vidare till Omodes för att äta lunch. En betydligt större och livligare stad än Arsos. Regnet hängde i luften och när det började duggregna tog vi plats inne på Stou Kir-Yianni Restaurant och fick återigen en lunch värdig ett mindre kompani. Här nådde våra luncher nya nivåer när det kom in hela fat med kött av olika slag. Regnet vräkte snart ner, så det var ingen brådska att äta klart direkt.
Å regnet skulle fortsätta och bli till värsta ovädret och vi skulle snart göra ett otroligt dumt val, mer om det i nästa inlägg.
Att vakna till blå himmel, sol och värme är allt bra härligt ändå. Andra dagen på Cypern började precis så 🙂
Efter en väldigt lång första dag, vaknade vi upp vid 7-tiden dag två. Eftersom bloggen är min dagbok, får ni följa med på resan i hyfsat kronologisk ordning. För att jag själva ska komma ihåg, helt enkelt. När jag reser ensam är detta en nödvändighet. Bloggen, Facebook och instagram hjälper med att minnas vad jag gjort. När Martin är med är allt så mycket enklare, han är mitt externa extraminne.
När man bokar en resa själv och måste hålla ordning på allt själv har man mer koll på saker, när vi åker på såna här resor är det bara att hänga med. Någon annan har bokat och håller reda på allt, vi som är med har egentligen bara tider att hålla oss till. Schemat man får i förväg håller aldrig, utan ändras konstant – så det är ingen idé att ens försöka komma ihåg det. Det jag måste hålla reda på själv är när vi ska samlas och vad jag behöver ha på mej – typ.
Andra dagen började med frukost ute vid poolen. Det där att sitta ute och äta frukost i bara shorts och t-shirt, utan att frysa, är något alldeles extra. Me like! Vi gick den korta biten ner till stranden och tog några bilder innan det var dax att börja dagens äventyr. Det började i Paphos hamn och parken med mosaiker. Det är bara att konstatera att Cypern är fullt med gamla ruiner och rester från väldigt långt tillbaka och att det fortfarande grävs ut och görs nya upptäckter konstant.
I Paphos Archaelogical Park finns mosaiker och rester av en hel stad sedan flera hundra år före Kristus. Här finns gigantiska golv som är i stort sett intakta, med originalfärger. Det är så läckert! Vår cypriotiske guide var superb och talade tom svenska! Nog för att jag kan engelska, men allt blir så mycket lättare på svenska. Här fick vi gott om tid, inte som det brukar vara alltså, och kunde gå runt i lugn och ro och fota och filma. Det kommer en film om detta inom kort på youtube. Otroligt intressant plats!
När vi åker runt får vi ofta chansen att se helt nya hotell. Efter en miljon bilder på mosaiker blev vi körda en bit upp i bergen, till Minthis Golf Club, som är ett nytt resort med spa och golf, som namnet avslöjar. Här finns supermoderna lägenheter i flera olika storlekar och en golfrange (heter det så?) med häftigaste utsikten. Det ser faktiskt ut som man står framför en kuliss och slår ut bollarna. För vi fick faktiskt testa! Två instruktörer gav oss en väldigt snabb kurs i golf, typ 15 minuter 😛
Efter en rolig förmiddag var det dax för lunch, den här gången på Yiannis Tavern, en rustik Cypriotisk restaurang i Kathikas. Nu snacka vi meze! In kom rätt efter rätt, det enda godare än det andra. Problemet med meze är att man inte i förväg vet hur många rätter det blir, hade man vetat det hade man inte ätit så mycket av de första… Man vet att det nästan alltid börjar med en Grekisk sallad och att det blir någon form av haloumi, sen vet man inget mer. Jo, man vet att man blir mätt!
Efter de sedvanliga två lunchtimmarna var vi inbokade på resans första vinprovning. Vasilikon Winery är en av Cyperns största vingårdar, familjeägd och har faktiskt viner som finns att få tag i här i Sverige, eller kommer iaf att komma hit – fick inte riktigt grepp om det där. Vingården vaktades dessutom av Cyperns sötaste vakthund, som hittades övergiven i vingården som liten valp. Jag kommer inte ihåg namnet på honom, men han var väldigt kelig och lät sej villigt klappas.
Vi fick en både trevlig, god och intressant vinprovning innan vi kördes vidare igen. Nu skulle vi högre upp i bergen, till restaurang Mylos i byn Gialia, för att göra det cypriotiska godiset shoushoukos. Solen började gå ner medan vi körde och när vi började med godiset var det kolmörkt.
Shoushoukos är en slags kanderade nötter. Man trär upp nötterna på ett långt snöre och doppar den sedan flera gånger i en smet av bla mjöl och vindruvejuice. Lite som när man stöper ljus. Som jag förstod det kan man bo här också och av det jag läst så är det tydligen en otroligt upplevelse.
Kvällen avslutades med en sen middag på Almyra Hotels egen restaurang Ouzeri, innan vi kördes tillbaka till vår hotell i Paphos igen. Vi får vara med om rätt mycket varje dag, och allt ska dokumenteras. Det är definitivt ingen semester att vara på sk pressresa.
Att resa till värmen i november är så jäkla gött. Just den här gången innebar det att lämna ett rätt slaskigt Stockholm och noll grader för ett soligt Cypern och drygt 20 grader. Inte dumt alls.
Klockan 7 lyfte planet och ungefär 4 timmar senare landade vi på Larnacas flygplats. En av de bästa känslor som finns är när flygplansdörren öppnas och värmen slår emot en. Jag älskar det! Tyvärr fick vi inte gå av ute på plattan, utan direkt in i terminalen – men när vi gick till bilen som hämtade oss fick vi ändå känna lite på värmen.
Martin och jag var inbjudna i egenskap av journalister tillsammans med Ulrika från medlemstidningen Senioren, Peter och Helena från det digitala resemagasinet Freedom Travel, Christian från Mat- och Resebloggen och Göran från SVT. Vårt uppdrag var att kolla in Cypern off-season och se vad som finns att göra här då. De andra dokumenterar mest med text och bild, vi filmade också. Ni kan se filmerna vart efter de kommer ut på vår youtube-kanal HÄR och på Du i Fokus lite senare.
När vi landade var det lunchtid, så vi kördes direkt till restaurang Kipriakon i gamla hamnen i Limassol där det dukades upp med resans första meze, det skulle bli rätt många såna. Meze är små rätter, ungefär som tapas, som dukas upp på fat som är meningen att man ska dela på. Haloumi ingår ALLTID! Å jag gillar verkligen haloumi och klagar definitivt inte. Den här första lunchen tog ett par timmar, och det skulle snart visa sej att våra måltider var i det tempot. Rätt galet egentligen, vi åt bort halva arbetsdagar!
Det är ju vinter och kortare dagar även på Cypern så här års. Så redan vid 17.30 går solen ner, allt som ska fotas och filmas måste alltså vara gjort innan dess. Så när vi kom till de vackra ruinerna vid Kurion blev det lite stressigt. Guiden förstod inte alls varför vi var där och pratade och pratade… till slut blev jag nog lite otrevlig och sa att vi måste göra vårt jobb nu – snacka kan vi göra när det är mörkt. Och det gjorde vi. Vi fick våra bilder som blev rätt fina med den fantastiska solnedgången över den gamla amfiteatern.
Kurion ligger knappt 2 mil från Limassol. Här har människor bott i tusentals år tills den förstördes av en jordbävning strax efter Kristi födelse. Idag är det en populär sevärdhet, särskilt den stora amfiteatern som bygges 2000 år före Kristus. Den har tydligen varit helt rund och har använts för gladiatorspel, det var då det… nu är gladiatorerna borta och lite drygt halva teatern är kvar. Under turistsäsongen spelas det både konserter och teater här. Kan nog vara otroligt häftig att uppleva ett uppträdande här 🙂
Vi kom till vårt hotell när det blivit mörkt. De första två nätterna skulle vi bo på Pioneer Beach Hotel i Paphos (Pafos). Ett stort och fint spa-hotell med otroligt utsikt över poolområdet och havet. Tyvärr låg det inte riktigt så vi såg soluppgången, lyxproblem… jag vet 🙂
Den där första dagen blev rätt lång. Vi vaknade kl 4 på Scandic Grand Central o Stockholm och somnade vid 24 i Paphos på Cypern. Å lite så skulle dagarna se ut under kommande vecka.
På söndagen kom vi hem från Tallinn och redan på måndagen drog vi iväg igen. Snöstormen krånglade till det lite…
Ska vi med flyget riktigt tidigt, måste vi åka till stan eller Arlanda dagen innan avresa, eftersom pendeltågen börjar gå för sent. Den här gången gick flyget redan kl 7 så vi valde att bo på Scandic Grand Central. Nära och bra till Arlanda Express.
Vi kom hem från Tallinn, skottade, packade om, sov, skottade, jobbade, skottade och tog oss till stan. Inte jätteenkelt när det kommit 60 cm snö på bara något dygn. Pendeltågen har en tendens att gå lite som de vill vid snöfall… oftast inte alls… Därför åkte vi i goood tid.
Vi checkade bara in lite snabbt och tog oss sedan till St Eriksplan och restaurangen Portal där Martin fick presentkort i julklapp från sitt jobb förra året. Vi pulsade genom snön, det var nästan tomt ute. Kallt och blött, för nu var det plusgrader. Där inne var varmt och skönt och maten jättegod!
Väl tillbaka på hotellet var det gonatt direkt. Klockan ringde strax efter 4 och vid 5 satt vi på tåget till Arlanda med hotellets frukostpåse i knät. Väl framme på Arlanda gick incheckningen smidigt och snart hittade vi våra resekompisar för veckan. Några timmar senare landade vi i ett soligt Larnaca och dryga 20 härliga grader. Sååå skönt!
Det är högsäsong för julbord och vi smaskar på så mycket vi bara kan. Vi brukar säga att vi är julbordsproffs och smakar ungefär en handfull julbufféer/jultallrikar varje år. För ett par veckor sedan åt vi det första och det var ombord på Silja Symphony.
Där stod vi i snöstormen efter att ha korsat halva Helsingfors för att nå terminalen för båten till Stockholm. Vädret var minst sagt galet och vi räknade med en gungig hemfärd, men så blev det inte. Vi hade en väldigt behaglig resa över Östersjön faktiskt. Ni kan se hela filmen från resan längre ner.
Syftet var att testa julbordet, så direkt när vi kom ombord gick vi till restaurangen för att prata med dem. Vi fotar och filmar alla julbord innan gästerna kastar sej över maten och får alltså komma in lite före alla andra. Då har vi ungefär en kvart på oss för att dokumentera allt.
Silja Symphonys julbord är stort! Fast det beror mest på att det är så många stationer med förrätter, för att minska köerna och trängseln. Och det funkar! Här är nästan inga köer alls, vilket är jätteskönt. Här finns allt som ska finnas, ni vet: Janssons, köttbullar, julskinka och sill. Allt är gott, inget snack om saken… men en del är lite tråkigt serverat – som de olika lådorna. Janssons missade jag faktiskt, den var gömd bakom en kastrull med potatis. Man har heller inte julpyntat mer än någon granslinga här och en gran där. I matsalen har man blå pappdukar… inte särskilt juligt. Vi vill ha mer jul!
Det är ändå något särskilt med årets första julbord, särskilt den där första skinkmackan. Då börjar julen på något sätt. Här finns flera olika skinkor och alla var lika goda, på skinkmackan ska det dock vara griljerat – det är inte förhandlingsbart.
När man ska provsmaka mycket mat gäller det att vara smart. Man får bara ta EN köttbulle och EN bit sil osv, annars orkar man inte. Man kan heller inte smaka på precis varenda grej, vi fokuserar mest på det vi vet att folk tycker är viktigt (Janssons, köttbullar, julskinka och sill) och nyheter. Martin tycker mer om sill än vad jag gör, alltså testar han mer av det medan jag gillar lax.
Både gillar dock efterrätter och på Siljas fartyg finns en hel del! Här trängs tårtor, frukt, bakelser, glass och godis. Det finns flera olika skålar med lakrits! Å då är jag mer än nöjd 🙂
Se gärna filmen från Silja Symphony
Det var länge sedan vi åt Siljas julbord och jag måste säga att jag tycker att både utbudet och kvaliteten är bättre. Det är inte lika många olika sorter som jag minns det och det är inte negativt på något sätt eftersom det som bjuds är väl avvägt och väldigt gott.
Mätta och belåtna gick vi från restaurangen och såg en affisch med kvällens show. Under advent kör man en ABBA-show på vägen till Helsingfors och en QUEEN-show på tillbakavägen. Vi fick alltså inte bara njuta av god mat, utan ven av en skitbra show – rent ut sagt. Jag älskar Queens musik, så det blev en himla bra julbordspremiär!
När vi kom fram till Tallinn hade det börjat snöa, pyttelite… men det skulle bli värre… mycket värre…
Hamnen i Tallinn ligger nära stan, så det är jätteenkelt att ta väskorna och leta upp sitt hotell. Så det gjorde vi. Det tog kanske en kvart att hitta rätt till Tallinksilja City Hotel, där vi skulle bo två nätter. Hotellet renoverade nästa helt under pandemin och är jättefint. Vi fick ett stort rum på nionde våningen, högst upp, precis under bokstäverna på hotellets logga. Hotellet har faktiskt ett barnrum helt inrett med mumingrejer!
Vi hann bara ställa in väskorna, sen mötte vi upp guiden som skulle ta oss runt stan och berätta om Tallinns historia. Då började det ösregna och med någon minusgrad och rejäla vindar, blev det snart snöblandat regn som piskade i ansiktet. Vi var snart dyngsura och iskalla.
Vi gick genom den nya delen av gamla stan och sedan till de gamla delarna. Längs muren och tornen, upp på berget och ner igen. Efter ett par timmar värmde vi oss med choklad och estniska bakverk på ett av de gamla caféerna. Där passade jag på att vrida ur mina strumpor, som sagt… det både regnade och snöade och jag var helt fel klädd. Väl tillbaka på hotellet torkade jag skorna med hårfönen innan vi kunde gå ut igen för att äta middag på kvällen.
Tallinn är så himla mysigt och fint. Andra dagen var vädret bättre och vi gick runt för oss själva. VI tog ungefär samma väg som med guiden, men pga vädret hade vi inte kunnat vare sej filma eller fota särskilt mycket då – så det gjorde vi dagen efter. Egentligen behöver man betydligt mer än 2 dagar, men man hinner ändå se rätt mycket. Vi hade dessutom Tallinn Kortet som gav oss tillträde till museer och fri åkning med spårvagn och buss.
När vi var nöjda med gamla stan tog vi oss bort till saluhallen där vi åt lunch och sedan vidare till Fotografiska för att se utställningen med Andy Warholds bilder. Det är ju lite knepigt när man ska se en stad på vintern eftersom dagarna är så korta. Ska man fota så får man skynda sej och att hitta i en stad man inte känner är också extra knepigt när det är mörkt. Så vi gick snabbt och for runt som galningar innan vi trillade ihop helt slut när vi kom tillbaka till hotellet.
Där finns ändå rätt mycket att göra i Tallinn oavsett årstid. Bara att gå runt i gränderna kan man göra hur länge som helst, det finns hur mycket som helst att se. Överallt finns gamla mysiga pubar, som tex Olde Hansa som nog de flesta känner till med sin autentiska meny och härliga inredning. Det är mysigt även en grå och kall vinterdag, men jag föredrar ändå sommaren och vill gärna komma tillbaka när det är varmare. Att sitta ute och mysa varma sommarkvällar måste ju vara superhärligt!
Våra två dagar gick snabbt. Båten mellan Tallinn och Stockholm var full, så vi fick testa snabbåten mellan Tallinn och Helsingfors för att ta båten därifrån istället. Spännande värre… det blåste nästan storm. När personalen börjar plocka bort allt som är löst vet man att det blåser. Vi hade plats i businessloungen, där vi skulle sitta och jobba och kunna äta lunch. Men det blåste så mycket att det var svårt att stå upp och plocka åt sej av maten, så det blev inte så mycket av det. Två svajiga timmar, men nu har vi gjort det också 😛
När vi kom fram till Helsingfors vräkte snön ner och vi skulle ta oss igenom hela stan för att komma till vår nästa båt. Men det tar vi i nästa inlägg.
