Buss i diket på fel sida om vägen.

Norrlänningarna (en del alltså) ger pikar till oss Stockholmare och menar på att vi inte klarar ”lite” snö… Nu är det ju så att Norrland skiljer sej ganska mycket från Stockholm och ibland har man faktiskt rätt att gnälla.

I Stockholm är det ganska många fler vägar som ska vara framkomliga för ganska mycket mer människor. De kommunala färdmedlem är också ganska många fler än de som finns i Norrland. När inte detta fungerar i Stockholm är det en herrans massa människor som inte kommer till/från arbete, skola, dagis och en massa annat. När dessutom SJ, SL, snöröjning mfl säger att de står väl rustade inför vintern 2012-2013 och det spårar ur redan första riktiga vinterdagen… ja, då kan det lixom inte bli annat än gnäll.

Det handlar inte om att flytta om det inte passar, att vi inte klarar lite snö osv. Det handlar om att hela jäkla Stockholm stod still igår. Hemsjukvården kom inte fram till de sjuka, hemtjänsten kom inte fram till våra gamla, bilar/bussar/lastbilar låg i dikena precis överallt, folk promenerade mitt på vägen för att ta sej hem eftersom det inte var plogat på trottoarerna osv. Den som inte befann sej i händelsernas centrum igår har ingen aning om hur det faktiskt var! Polisen varnade för att gå ut och våra hitflyttade Norrlänningar förstod  🙂

Det var kaos i Stockholm igår. Idag försöker man ta hand om sviterna efter kaoset. Bilar, bussar, lastbilar dras loss och stoppar upp hela körfält. Tågväxlar skottas och tinas och de tåg som går är överfulla. Många jobbar hemifrån idag och det lättar väl alltid något. Junior var hemma fram till lunch, sen åkte han till skolan för att skriva prov. Han har ingen aning om hur han ska ta sej hem. Senior får skjuts till jobbet och från jobbet, hans bil är nämligen bakhjulsdriven och han är inte så van bilförare än. Martin och jag åker till jobbet i god tid i eftermiddag, så vi är säkra på att komma fram i tid.Vi gör vad vi kan för att komma fram hela och inte behöva stressa.

Ungefär en gång om året blir det så här, men de mängder snö som vi fick igår var inte alls vad man är van vid. Jag HATAR det! Jag vet… jag borde flytta och jag funderar allvarligt i de banorna, iaf halva året. Å jag vet att Martin håller med mej. Så vi får väl se hur vårt liv ser ut som pensionärer, kanske halva året på Cypern eller Kanarieholmarna skulle vara nåt?

Idag snöar det iaf inte, så vi får hoppas att allt fungerar som vanligt igen om man hinner ikapp med allt. Jag är så himla glad att jag satsade på ett par rejäla vinterstövlar, de var perfekta igår! 19 dagar kvar till semestern!!!

Nu är det bara en vecka kvar, sen är det äntligen advent! På fredag får jag äntligen ställa fram mina julgrejer och pynta huset. Å på lördag blir det pepparkaksbak för hela slanten, Junior har funderingar på att göra en pyramid som pepparkakshus. Vi får väl se hur många gånger han hinner ändra sej…

Jag älskar advent! November är en jäkla skitmånad då det oftast är grått, trist och kallt. December är också tråkigt, men då får man iaf mysa inomhus med allt julpynt. Fast i år blir pyntet inte lika utbrett som det brukar bli. Vi skippar nog granen och en del av julpyntet eftersom vi åker iväg. När vi kommer hem är det skönt om det inte finns så mycket att plocka undan. Men självklart blir det ljusstakar i fönstren, byte av gardiner och ett gäng tomtar.

De flesta julklapparna är redan inköpta och en del är inslagna. Har egentligen bara tre kvar att köpa och två av dem är uttänkta. Den tredje, till Martin, är ett enda stort frågetecken. Det är svårt att komma på nåt riktigt bra till honom och det är lixom svårt två gånger eftersom han fyller år direkt efter nyår. Men i år är iaf födelsedagspresenten färdig, tror jag…

Om 30 dagar är det julafton, en månad alltså. Imorrn har vår Tomte öppet hus och bjuder på glögg. Om 6 dagar får jag frossa i julmusik och julpynt. Lika mysigt varje år. Hoppas veckan går fort  🙂

Förutom mina barn och min pappa har jag haft tre viktiga män i mitt liv. En är barnens pappa och en är förstås Martin, sen finns det en fd särbo också… vi kan kalla honom A. A fyller 50 år idag  🙂

A skrapade ihop resterna av mej när jag låg i skilsmässa. Vi började prata på en föräldrachatt på internet, mest om hans funderingar kring sitt ex beteende och han undrade en del om hennes agerande kring de gemensamma döttrarna. Efter att han chattat en ganska långa tid så hördes vi på telefon. Han var som en gammal god vän som man inte hört av på länge. Vi kunde prata i timmar om precis allt och han gav mej stöd i den situation som jag själv befann mej i. Även om min egen skilsmässa inte var särskilt smutsig, så är det ändå en jobbig situation och man behöver tröst och stöd.

Efter ytterligare en tid sågs vi och det mesta stämde mellan oss, förutom avståndet… han bodde 55 mil bort och vårt pendlande mellan Stockholm och Helsingborg började. Redan första gången jag var i Skåne fick jag träffa barnen, de tre flickorna som numera är mina ögonstenar och grabbarnas älskade systrar  🙂 

Vi skyndade långsamt, först pratade jag med tjejerna i telefon några gånger och sedan fick jag träffa dem. Precis som A gjorde med mina barn, ingen blev intvingad i något utan alla fick säga sin mening. med ett så långt avstånd måste ju alla trivas ihop, man kan lixom inte bara gå därifrån om man blir osams. Så vi pratade mycket med alla fem inblandade barn och kollade av läget hela tiden. Å det funkade tydligen, för barnen klickade direkt –  och har än idag en tät kontakt.

Tjejerna bodde hos sin pappa, och var hos sin mamma varannan helg. Oftast var de hos sin mamma när jag var i Skåne. Jag kom oftast dit på torsdagen och fick träffa dem under eftermiddagen och kvällen, sen gick de till skolan på fredagen och åkte direkt till mamma för att sedan komma hem på söndagkvällen och jag åkte hem på måndagen. På lördagarna när jag vaknade hade A oftast en utflykt eller överraskning på gång. Han kunde ge mej instruktioner som att jag skulle ha promenadvänliga skor eller äta en rejäl frukost. Sen packade han in oss i bilen och vi drog iväg på nåt kul. Jag hade aldrig varit i Skåne innan, så det fanns mycket att visa mej och han gjorde så gott han kunde. Vi hade kul tillsammans!

Det var inte avståndet som splittrade oss, utan A´s humör och att han behandlade våra barn på olika sätt. För mej var alla fem barnen MINA, det spelade ingen roll om det var hans eller mina – alla behandlades lika och älskades lika mycket. Så var det inte för honom och det kunde jag inte acceptera. Så efter MÅNGA turer var jag till slut tvungen att en gång för alla avsluta vår relation efter några år. Men först skrev jag ett brev till tjejerna och har sedan dess inte släppt kontakten med dem, de är fortfarande mina ungar  🙂

Idag bor två av tjejerna i Uppsala och jag kan träffa dem ännu oftare än förr. A är omgift och lever ett förhoppningsvis lyckligt liv. Jag pratar med honom enstaka gånger om det strular kring något av barnen. Tjejerna träffar jag och en av dem har varit med oss på semester. Å idag fyller han alltså 50 år. Jag tackar för allt att jag fått se och uppleva i Skåne och hela södra Sverige och för att jag fått dela de finaste flickorna på jorden med honom. Jag har skickat hans favoritgodis; Romerska bågar. Egentligen skulle det ligga en Zingo i paketet också, men då blev portot så dyrt – så det får han köpa själv.

Grattis A hoppas du får en riktigt fin födelsedag, jag är rätt säker på att du läser detta  🙂

I söndags åkte jag och Junior på kryssning till Åland med mina föräldrar. Det var Farsdag och min pappa ville åka iväg med oss, tyvärr kunde inte Martin och Senior följa med pga jobb och studier. Men vi fyra drog iväg i alla fall.

Vi skulle åka Ånedinlinjen, eller den sk pensionärslinjen. Föräldrarna har åkt fler gånger tidigare, för oss var det premiär. Men vi har ju åkt finlandsbåt förr, oftast Vikingline, hur mycket kan det skilja? Mycket… kan vi nu konstatera…

Vi kom in i världens minsta hytt, ren med småsunkig med trasiga golvbrunnar och hål i väggen. Men hytten spelar ju inte så stor roll, där ska man ju bara sova. Vi gick på 17.30 och skulle äta buffé 18.15. Så vi bytte om lite snabbt och gick mot matsalen. Där var redan en lång kö av 80+are… med och utan käppar. De är ena jäklar på att trängas de här kutryggiga varianterna, de lixom klämmer sej förbi en för att stå först i kön.

Båten var nästan tom, ändå hade man klämt ihop minst två för många vid varje bord. Men de som fått plats hos oss flyttade sej, annars vete sjutton hur vi fått plats med tallrikarna. Buffén var god, men ganska liten. Vi är ju vana vid Vikinglines bufféer med mängder av godsaker och ett stort dessertbord. Här bestod desserten av persikor och citronfromage, thats it! Inte ens kaffe eller te fanns det. Jaja, mätta blev vi ju, men inte så där äckligt proppmätta som vi förväntat oss och det var iofs jätteskönt!

Efter middagen gick vi upp i Skybar. Där spelade en polsk trio och tjejerna var väl helt ok, den ena tom jätteduktig. Men mannen var nog bara där som kuttersmycke, för han kunde verkligen inte sjunga. När han gav sej på att sjunga svenska klassiker, på nån slags svenska, då blev det bara liiite för mycket. Så vi la oss rätt tidigt, men då var det rejäl sjögång. Så länge det rullade åt ena hållet gick det an, men när det gungade åt andra dunkade jag skallen i väggen och då var det lite värre att sova. Vår hytt låg bredvid alla spelautomater och var det något våra få medpassagerare kunde så var det att spela och samtidigt ”prata” med varandra. Tänk er ett gäng halvdöva 80+are som spelar, stöttar sej på en käpp och samtidigt försöker konversera. Det låter… mycket! Men men, jag sov några timmar iaf och hade ställt mobilen i tid för frukost.

7.30 väckte jag Junior och vi klädde oss och började undra varför min morgontidiga pappa inte bankat på dörren. Så vi gick dit och fick banka länge för att få dem att öppna. Då hade vi missat att klockan ställts om, så den var bara 6.45! Men vi var ju vakna och gick ner och åt ändå och efter frukosten gick vi upp och sov ett par timmar igen. Nu var det lugnt, alla de andra passagerarna sov eller åt frukost.

Fram till lunch roade vi oss alltså med att sova och vid 11 var vi med i en musiktävling som vi vann med råge. Både min mamma och Junior fick vinster i form av choklad att ta med hem. Åker man kryssning så brukar det höra till att man besöker taxfreebutiken för att bunkra upp lite billigt vin eller annat. Tänk er ett utrymme på ca 5-6 kvm med öppning i ena änden och två kassor i andra. Medan man står i kassakön sträcker man ut armen för att ta det som finns av utbudet, vilket var väldigt begränsat pga utrymmet. Vi nöjde oss med två boxar vin till våra födelsedagar i januari och halstabletter.

Sen var det dax för lunchbuffé vid 13-tiden. Vi hade förberett Martin på att vi inte skulle äta middag när vi kom hem, eftersom vi nog skulle fylla buken rejält vid buffén. Vilken buffé? Det var två olika rätter, en fisk och en kött, som man delat på och lagt upp på olika serveringsfat så att man fick ”montera” den själv. Ingen förrätt, efterträtt eller fika. Att kalla det för buffé känns lite fel… snarare kursgårdsmat. Så när vi kom hem var vi ju tvungna att ta fram något att äta även till oss.

Men även om hytten och maten var en liten besvikelse, så var det en gullig liten båt och vi fick umgås ordentligt med mina föräldrar. Så visst var det värt att åka. Men nästa gång tar vi nog med dem på en av de större båtarna tror jag… för vi gillar att åka på kryssning!

Det positiva med trippen var alltså att vi fick umgås och att matintaget inte alls blev så illa som jag befarat. Vi blev inte proppmätta och vågen behöver inte få en chock, som den brukar få efter våra vanliga kryssningar. Så inget ont som inte har något gott med sej  🙂

Rederi Allandia AB

Liten mysig båt, men ganska sunkiga hytter. Värdelös underhållning och torftig buffé. Taxfreebutik som är ca 5-6 kvm stor och knappt innehåller något. Som första kryssning är det säkert helt ok, men har man åkt de större finlandsbåtarna är man bortskämd. Medelåldern på passagerarna var 75+. Trevligt, men förmodligen blir det inte fler gånger.

Skriv ditt eget omdöme | Tjäna pengar med Rejta

Tomten, jag & Birging

Just nu är jag Tomtens lilla hjälpreda  🙂

Jag har varit Tomtens spökskrivare under en tid nu och hjälper honom med hans blogg när det behövs. Nu hjälper jag även till att samla ihop gosedjur. Tomten åker nämligen runt under november och december till barn på olika institutioner och sjukhus mm. Å självklart får alla barn varsitt litet gosedjur, han är ju TOMTEN! Å då går det åt många gosedjur… Så jag har efterlyst bortglömda gosedjur hos vänner och bekanta på Facebook och nu börjar de trilla in. För en lite stund sedan var en fd klasskompis här med ett helt gäng. Så har ni nåt är det bara att hojta!

Det mesta går direkt till Tomten, men några plockar jag undan för att ha med till SOS-barnbyar i Gambia. Det finns en ganska stor barnby i närheten där vi ska bo och jag har varit där förr. Jag kontaktade SOS förra helgen och fick då mailadress till mamman i byn. Så nu ska jag bara kontakta henne för att se vad byn behöver, men gosedjur är alltid välkomna  🙂

Dagen idag är och har varit lugn. Vi har ätit lunch hos mamma och pappa och jag har snabbröjt lite här hemma. Resten av dagen/kvällen går åt till soffhäng med hela gänget. Alla är faktiskt lediga och hemma samtidigt ikväll. Det är inte särskilt vanligt. Så det blir myyyys!

Imorrn åker jag och Junior med mina föräldrar på kryssning. Det blir nog både mysigt och gott, alldeles för gott är jag rädd…

Glöm inte att tävla om boken Sune i Grekland!
Det gör du HÄR!

Så skönt att ännu en höstmånad är över, nu ska bara november klaras av också – sen blir det lättare, iaf känner jag så. Hellre vinter än höst, hellre snö än snålblåst och regn. I morrn kan vi dessutom säga att vi får åka till värmen på semester nästa månad  🙂

De senaste dagarna har bara sprungit iväg! Martin har mycket i skolan, så jag får sköta ruljangsen både med hem och jobb på egen hand just nu. Det är klart att han jobbar tillsammans med mej på kvällarna, men jag får ta det mesta runt om. Junior har höstlov och hjälper mej så gott han kan. Han har dessutom lovat att hjälpa oss på jobbet efter nyår vid behov, våra damer kommer bli överlyckliga. Tänk att se en vältränad, trevlig, ung man vid vågen varje onsdag – det borde väl få dem rejält motiverade. Så nu ska han läras upp innan kaoset i januari börjar. Ska bli kul att se vad han tycker om det.

Idag är det alltså onsdagen den 31 oktober 2012. Två månader kvar av året. Ett förändringarnas år. Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med det mesta faktiskt, det var väl sommaren som trasslade till sej lite, men vi klarade ju det med. Ska bli riktigt intressant att skriva nyårsbrevet till jul och sammanfatta 2012. Mycket har hänt kan man väl säga, det mesta positivt.

Idag ska Junior göra sin Risk 2, alltså halkkörning. Kommer ni ihåg hur kul det var? Hur man var lite försiktig från början, men sen vågade testa mer och mer. Bra att ha gjort innan vintern tar fart på riktigt. Han ska också förbi sin gamla körskola och köpa internettester till teorin, så han kan plugga de sista månaderna innan uppkörningen. Om tre månader hoppas vi att han har även ett B-körkort i sin hand. Idag ställer han av sin motorcykel, så nu börjar taxitjänsten ett tag igen. Sista varvet…

Det är mycket sånt just nu: sista det och sista det. Vart efter killarna växer upp och bli myndiga, så är det mycket som är sista gången. Juniors sista höstlov… snart sista jullov… osv. Jag tycker det mesta är superskönt att få avsluta, men visst är det lite nostalgiskt också.

Nähä, om man skulle fortsätta dagen. Ska gå med hunden, få tag på recept på malariatabletter, tvätta, förbereda jobb, packa bilen och åka till jobbet. Den här dagen kommer nog att gå precis lika fort som de föregående antar jag. 54 dagar kvar till jul  🙂

62 dagar… 8 veckor… vilket låter kortast? Så lång tid är det iaf kvar till juldagen då vi åker på semester. Snacka om att man längtar… särskilt nu när minusgraderna har börjat visa sej. Tittar man på vädret för Gambia just nu så är det 29 grader varmt och regnsäsongen är på väg att gå över i sommar. När vi kommer dit är det ungefär 35 grader varmt och såna där underbart varma kvällar som man kan sitta ute länge i och bara njuta. Just precis DET längtar jag mest efter, varma kvällar. Guuud så skönt!

Men idag är det fortfarande oktober och det är runt 5 grader varmt ute och disigt. Inatt har det varit minusgrader, så nu har nog vildvinet vissnat och det är dax att röja det sista i trädgården. Får väl se om jag ska ta tag i det idag. Är ju vaken ovanligt tidigt för att vara mej  🙂

Så nu blir det en dusch, frukost och hundpromenad. Sen får vi se vad klockan är och om jag kan hinna till Blodbussen, som är här idag, innan lunch eller om jag får ta det efter lunch. Sopen öppnar 15, då skulle det vara bra att köra dit trädgårdsskräp innan det ligger och göttar till sej för mycket. Å sen är det jobb igen!

Jaja, vi får se hur mycket som blir gjort. Jag är ensam hela dagen, men skulle Senior komma hem så får han hjälpa mej. Det blir nog bra med den saken. Ha en bra dag everyhopa!!!