Bläddra efter
Etikett: resor

Vi drog (typ i panik)!

Vi drog (typ i panik)!

Kommentarer 3 kommentarer

Vi har småpackat hela veckan inför vår resa till den stora husbilsträffen och vägen söderut. Planen var att åka idag på morgonen, stanna på jobb i Söderköping och vara i Kalmar på söndag. Istället öste vi in saker i bilen och drog igår, å det var ju en jäkla tur.

Snövarningen över Tumba har legat där hela veckan, men vi hoppades på det bästa. Men när SMHI utfärdade gul varning och 7 cm snö under fredagen började det kännas rätt otrevligt. Vi har numera nästan 4 ton bil och 7,5 meter att manövrera och den har sommardäck. Det är bara andra gången vi ska ut med Ralle (husbilen heter så), då vill man inte halka runt på underkylda vägar med snö.

Problemet var att Martin hade kurs på torsdagseftermiddagen och skulle komma hem senare än vanligt. Vi kunde alltså inte åka en dag tidigare, som vi brukar kunna göra om det behövs. Men jag började packa mitt, så iaf det var klart. Så fick han helt enkelt avgöra hur vi skulle göra, det bästa skulle ju vara att komma iväg på torsdagen och då åka ifrån ovädret. Det slutade med att han åkte hem efter den obligatoriska delen av kursen och sa ”Vi drar”.

Han kom hem strax innan 17, vi åkte strax innan 19. Vi har aldrig packat och gjort färdigt bilen så snabbt någon gång. Det är ju en sak att vara borta en helg, men nu ska vi ju vara borta flera veckor. Vi öste in grejer i bilen och kan bara hoppas att vi fått med oss det vi ska. Tack o lov är vi ju i Sverige, så saker går ju att köpa.

Men att packa för några veckor framåt innebär att man även packar för flera olika årstider. Hur många jackor behöver man ha med sej just precis nu? Vad blir det egentligen för väder längs vägen? Minst sagt knepigt, särskilt som utrymmet dessutom är begränsat.

Det hade börjat ösregna, så vi var rätt blöta när vi satte oss till rätta i bilen och körde iväg. Vi vill helst inte komma fram i mörker och krångla med parkering så här första gången med nya bilen på en mindre ställplats. Så vi körde bara till Nyköping och drog åt handbromsen i hamnen, som vi känner till sen förut. En plats som vi gillar.

Nu var vi iaf på väg och kom undan värsta snöfallet, men skulle vi kunna göra vårt jobb på fredagen? Nope, det skulle vi inte kunna, visade det sej direkt på morgonen. För det har kommit snö i Nyköping också och vi skulle provköra en slags båt/bil på vattnet. Då vill man gärna ha lite hyfsat väder, iaf mer än 5 grader…

Så allt vi kan göra nu är att vänta. Nu snöar det iaf inte längre, det regnar inte ens, men det är definitivt inte båtväder. Särskilt inte som vi ska filma alltsammans, det blir inte en jättekul film med regn och tråkväder. Bilder går att redigera rätt hyfsat, men med film är det svårare. Dessutom är det rätt oskönt att vara på vattnet när det är typ 2 grader varmt i luften.

Istället sitter vi och jobbar, vi har ju inte gjort det i nya bilen förut. Men det funkar kanon, bättre än i den gamla. Martin har egentligen sin lediga dag idag, men sparar den till en annan gång. Han får ju göra lite som han vill tack o lov.

Jag sitter och läser, skriver och pysslar. Det går absolut ingen nöd på oss, vi trivs så himla bra i vår nya bil och vi står fint med utsikt över vattnet. Men det var ju inte så här det var tänkt att bli, vi var ju inbokade på jobb. Skit oxå!

Om en stund åker vi vidare till Stegeborg, så får vi se om vi kan köra den där båt/bilen imorrn istället, annars får det vänta tills i juni. Då ska det väl vara snöfritt iaf…

Vädret har verkligen något emot oss, det är nästan alltid sämst väder där vi är. Så nu hoppas vi verkligen att Öland visar sej från sin allra bästa sida om en vecka, när vår husbilsträff går av stapeln. Det är ALLTID sol och varm på Öland i maj. Det skulle ju vara surt om det inte var så i år när vi dragit dit över 200 husbilar 😛

Det har verkligen varit en lång vinter och riktigt dålig vår. Eller vad säger ni?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Varför blir de så arga?

Varför blir de så arga?

Kommentarer 24 kommentarer

Jag vet ju att många ifrågasätter vårt sätt att leva. Att jobba på distans och bo långa perioder i husbilen är en dröm för många, men kan tydligen dessutom reta upp folk en del.

Förra helgen var jag med i P4 och pratade om annorlunda boenden med Lasse Persson och Eva Röse. När man berättar att man planerar att permanent bo i husbil får man ofta två olika reaktioner; ”Oj, va häftigt” eller ”Å fy så trångt”. Sen börjar den man pratar med fundera lite och frågar varför, hur man tvättar, om man bråkar mycket och hur man får egen tid. Så var det även den här gången. det lät som Eva var lite mer pepp än Lasse på att testa vårt liv 🙂

Sen började kommentarerna komma i sociala medier. De flesta drömmer om samma sak, men så finns det en och annan som blir arg. Ibland väldigt arg. Någon skrev med stora bokstäver att distansarbete måste förbjudas. Jag hittar inte kommentaren nu, så han har förmodligen raderat den. Han ja… det är oftast män som skriver argt i just detta ämne, nästan aldrig kvinnor.

Vad är det man irriterar sej på och blir så arg över? Är det att vi har friheten? Är det att vi reser mycket? Eller är det helt enkelt bara en ilska över att vi gör något som andra drömmer om? Avundsjuka alltså.

I intervjuer vi gör hinner vi oftast inte berätta om vad vi gjort för att kunna leva så här. Att Martin omskolat sej som 40+ och satt sej i skolbänken under två år. Sedan kämpat för att få ett jobb och tom bytt namn. Hans utländska efternamn var ett stort hinder, upptäckte vi och det blev särskilt tydligt när han väl bytte namnet och aldrig fått så många jobberbjudanden som efter det. Sorgligt med sant.

Alla som känner oss vet hur vi kämpat med sociala medier, blogg, magasin och youtube för att få en inkomst. Det har varit många timmar hårt arbete och väldigt långa dagar, inte som vissa tror att man får en miljon följare på bara några månader och sedan tjänar storkovan. Sånt tar tid och massor med jobb. Så många storkovor blir det inte heller, tror vår bästa film gett sammanlagt 1000 kr hittills… Vi har nästan inga samarbeten, sånt tar för lång tid att förhandla om. Ett mail av 200 kanske ger nåt – min inkomst kommer mest från googleannonser. De där som ni blir irriterade på när ni besöker våra sidor 😛

Martin har även förhandlat med sin arbetsgivare och sina uppdragsgivare om att kunna jobba på distans. det har såklart krånglat till det för hans chefer, men pandemin visade ju att det går och många i hans bransch jobbade mycket på distans redan innan. Men uppdrag som krävt hans närvaro på ett fysiskt kontor har han ju haft svårt att ta och då finns det såklart ett dåligt samvete mot både kund, kollegor och chefer.

Hårt jobb lönar sej och nu har vi äntligen fått ett fast uppdrag av en campingtidning, Ett drömjobb att åka runt och faktiskt testa campingar och ställplatser och få betalt för det. Men jobbet ska ju göras också. Vi måste åka runt lite överallt och sedan ha tid tillsammans att redigera bilder och skriva texter. Vi har fram tills nu jobbat dygnet runt, men sedan 1/4 har Martin gått ner till 80% och tanken är nu att just uppdragen ska göras på den lediga dagen.

Just våra uppdrag är kanske lite udda. Men att bo i husbil blir allt vanligare, vi har numera flera bekanta som gör det. Många tror nog att det bara är pensionärer eller väldigt rika människor som bor i sin husbil. Men så är det inte! Vi är rätt många som har kontorsjobb som kan utföras på distans. Många jobbar med IT, som Martin, andra jobbar med ekonomi eller logistik. Det finns rätt många jobb som funkar att göra på distans, men det verkar inte all förstå.

Efter pandemin har arbetsgivarna dessutom sett att många av dem som jobbar på distans är mer effektiva än de som sitter på kontoret varje dag. Så varför blir folk så arga? Glorifierar jag distansarbetet? Ja, kanske… fast jag är ju frilans och har jobbat hur jag vill senaste 30 åren. Jag har lixom ingen arbetsplats att gå tillbaka till. Hemma är min arbetsplats oavsett vad Herr Johansson tycker om det. Och om alla skulle jobba 7-16… vad skulle hända då? Sjukvården… räddningstjänsten… butikerna… undrar om han dessutom menar 7-16 enbart på vardagarna?

Herr Paulsson tycker att vi ska vara ödmjuka. Asså… varför det? Glad är jag definitivt och stolt. Och jag är ödmjuk för att jag till slut har ett uppdrag som ger mej en inkomst. Och för att jag har en man som går med på alla mina konstiga idéer och att vi har möjlighet att leva som vi gör. Men ödmjuk för att jag jobbar på distans vet jag inte varför jag ska vara… det är ju jag som tillsammans med Martin har skapat den möjligheten.

Jag tror det var Tage Danielsson som sa att det är synd om människan. Och det kan jag verkligen hålla med om ibland. Om folk blir arga över hur vi lever, när vi inte stör någon, inte gör någon illa osv, ja, då är det synd om dem. Vilket otroligt fattigt liv de lever. Att inte kunna glädjas över att någon förverkligat sin dröm och gör något annorlunda är så otroligt sorgligt. Men väldigt svenskt – den svenska avundsjukan…

Visst, jag kanske både pratar och skriver (för) mycket om vårt liv i husbilen och hur vi gjort drömmen till verklighet. Men det är ju för att peppa! För att visa att det går! Martin och jag är inte unika eller speciella, vi har ingen särskild förmåga att göra drömmar till verklighet. Vi är helt vanliga människor, bara lite mer risktagande kanske. Nu avskyr jag uttrycket ”kan vi – kan alla”, men vi kan iaf visa att det är möjligt. Kanske inte för alla, men för många.

Å jag fattar inte hur folk kan bli så upprörda för det.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Halva mitt hjärta finns i Gambia

Halva mitt hjärta finns i Gambia

Kommentarer 8 kommentarer

När jag som 20-åring flög in över Gambia första gången var det kärlek vid första ögonkastet. När Saharaöknen övergick i mangroveträsk och jag såg Gambiafloden ringla sej fram kände jag att jag kommit hem. Att jag skulle både skulle bo och arbeta där, hade jag aldrig ens kunnat drömma om.

1 november 1990. Det är ett datum jag aldrig glömmer. Då satte jag min fot på Gambisk mark för allra första gången och det förändrade faktiskt mitt liv för alltid. Bara två månader senare kom jag nämligen tillbaka för att bo där. Jag hade blivit erbjuden jobb under vår semesterresa och tackat ja.

På 90-talet fanns det som bekant varken internet eller sociala medier. Det höll kanske på att komma, men internet var definitivt inte särskilt vanligt i Afrika. Att ringa var dyrt, så det var snigelpost som gällde om man ville ha kontakt med nära och kära. På den tiden funkade faktiskt posten helt ok, till skillnad från nu.

Att bo så långt hemifrån och knappt ha någon kontakt med sin familj gör att man växer en hel del som människa. Man är tvungen att bli självständig och lösa de problem som uppstår på egen hand. För mej var det enormt utvecklande och den bästa tid jag någonsin haft. Det bästa jag gjort under min tid som ung vuxen faktiskt. Tiden i Gambia förändrade mej helt och de värderingar jag har idag kommer därifrån. Kanske är det därför jag inte tycker om saker och hellre bor i husbilen än hemma i huset?

Efter att jag flyttade hem skulle det ta över 20 år innan jag återsåg Gambia igen. Då tillsammans med mina barn och Martin. Jag tog med dem till alla platser jag besökte som ung och en del nya platser också. Min yngste son lärde känna Smile, som vi haft kontakt med sedan dess och även hälsat på flera gånger i hans by. Vi hjälper honom så gott vi kan med bla vår kunskap och ekonomiskt när vi kan. Nu är hela byn involverad 🙂

Smile bor ungefär 3 timmar bilresa in i landet, i den lilla byn Nema. Här bor ca 400 personer och jag tror att alla vet vilka vi är vid det här laget. Första gången vi kom till byn hade barnen fått ledigt från skolan och stod vid vägen och väntade på oss. Sedan sprang de längs bilen tills vi parkerat där vi skulle. Damerna slog i grytlock och alla sjöng. Det var helt magiskt! Ganska surrealistiskt och helt galet – men vilket känsla!

Jag tänker på Gambia varje dag och längtar dit konstant. Tyvärr har Ving inte längre några charterresor dit och det gör att det numera är mycket krångligare och dyrare att åka dit. Nu har det blivit väldigt dyrt, så vi har inte varit där sedan strax innan pandemin. Visst kan man åka reguljärt och det kommer vi att göra, men just nu har vi inte lust att resa ett drygt dygn, (enkel resa, mot 8 timmar med Ving), för att vara borta ett par veckor. Då ska jag vara borta längre. Visst kan man ta en reguljär charter som bara tar 12 timmar, men då är det väldigt dyrt.

Så jag sitter här och längtar. Tack vare internet och särskilt messenger kan vi hålla kontakt med Smile väldigt enkelt. På det sättet är internet guld värt, men jag är faktiskt lite glad att det inte fanns när jag bodde där. Jag var lixom tvungen att klara mej själv och det var väldigt nyttigt.

Smile har valt bort fru och barn för att ta hand om sin familj på 10 personer. Tyvärr är hans hälsa inte på topp, magen krånglar och han får ofta infektioner. Vi hjälper honom med pengar så han kan besöka en riktigt läkare och få medicin, istf att besöka den sk bushdoctorn som inte vet vad han snackar om. Men det är svårt att inte vara på plats. Pengarna vi skickar ner brukar även räcka till lök, olja och ris för ett tag framöver.

En del av mitt hjärta blev alltså kvar i Gambia och finns där vart jag än är i världen. Gambia finns alltid nära mej, mycket eftersom Smile hör av sej nästan dagligen. Men också för att jag har bilder överallt hemma och i telefonen som påminner mej. Jag vet att många har fördomar om det lilla landet, men det är ju som alltid från folk som inte varit där. De vet ju alltid bäst…

Gambia kallas ”The smiling coast”mycket för att alla ler, alla är glada och alla är vänliga. Här finns en otroligt rik kultur, god mat, fantastiska människor och underbara stränder. Bara 8 timmar bort (fågelvägen), nästan ingen tidsskillnad, alltid sol och milslånga stränder att promenera längs. Jag älskar det. Ni får titta på bilderna och bedöma själva om det skulle kunna vara något för er.

Nu undrar ni säkert var den andra halvan av hjärtat finns. Det ska jag berätta en annan gång 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vårt liv förändras!

Vårt liv förändras!

Kommentarer 12 kommentarer

Jag är egen företagare med uppdrag inom journalistik och sociala medier. Martin jobbar heltid samtidigt som han gör våra filmer och är med mej som fotograf på mina uppdrag. Det innebär att vi jobbar nästan jämt, även om vi ofta kan välja när vi gör det. Vi hinner ingenting annat och det vill vi ändra på!

”Vad jobbar du med?” Den frågan får jag ofta. Mitt svar är att jag är frilansjournalist och sk digital kreatör (det andra kallar influencer). Min lön får jag alltså av att man läser den här texten, kikar in på Du i Fokus – duifokus.se och ser våra filmer på Youtube. Jag är rätt dålig på samarbeten som skulle kunna ge ännu mer ekonomi, men jag inte orkar svara på alla mail som aldrig ger något i slutänden. 99 av 100 mail ger absolut ingenting, de tar bara energi.

Men jag har också uppdrag för olika magasin och tidningar. Det innebär att jag inte har någon bestämd arbetstid eller exakta timmar som jag ska jobba, jag ska bara göra jobbet – annars blir det inga pengar. Oftast gör jag en massa ”måsten” på förmiddagen (tränar, gör ärenden, tvättar osv) och jobbar på eftermiddagen och helgerna. Och jag ligger konstant efter med precis allt.

Varje dag ska våra sociala medier uppdateras, kommentarer ska besvaras och troll ska bekämpas. Du i Fokus uppdateras varje dag med nya texter och nyheter ska därför bevakas varje dag, Det kommer mängder! Mail ska skrivas och besvaras. Bloggen ska få sitt. Alla texter ska pushas i olika FB-grupper och på våra egna sidor. Jag överdriver inte om jag säger att jag tillbringar 6-8 timmar om dagen med telefonen eller datorn. Men när vi är ute och reser har jag oftast skrivit allt jag ska i förväg och behöver bara uppdatera på ett par ställen per dag, det innebär kanske 1 timmes jobb per dag. Detta är inget konstigt för mej, jag har haft det så här så länge att det bara är så.

Martin jobbar som IT-konsult. Just nu med två olika uppdrag som gör att han behövs på kontoret i stan. Snart har han bara ett uppdrag, då kan vi röra oss mer fritt och jobba från husbilen. Oftast åker vi nånstans på fredagar, kollar in området på lördagen, filmar på söndagen och kör vidare efter jobbet på måndagen. Sen jobbar Martin som vanligt på en camping eller ställplats tis-fre innan vi åker vidare. Det blir rätt stressigt och till slut ligger vi med massor av bilder och filmer som ska redigeras och texter som ska skrivas – så vi nästan får panik. Martin är väldigt tålig och orkar nästan hur mycket som helst, jag blir trött för hans skull…

Planen med youtube har hela tiden varit att kunna tjäna tillräckligt för att gå ner i arbetstid. Och nu är målet nått! Vi tjänar inte helt så det täcker en arbetsdag i veckan än, men det struntar vi i. Just nu tjänar vi tillräckligt för att klara oss, även om han går ner till 80% – så nu gör han det! Livskvalitet är viktigare än pengar, så länge man har så man klarar sej. Nu kommer vi även få tid att ta hand om oss – det viktigaste av allt!

Här berättar vi om beslutet på vår instagram @jikitaspåäventyr

Så från och med 1 april, i måndags, alltså har Martin en dag ledigt i veckan. Det innebär att vi numera har tre dagars helg, ibland fyra – eftersom han kan välja att ta sin lediga dag när han vill. Det innebär i sin tur att vi kan jobba mer effektivt med våra sociala medier en dag i veckan, tillsammans, och sedan ta ledigt på helgen. Jag får alltså mer hjälp med texter, bilder och filmer och får mer tid att fixa med bloggen eller annat. Det betyder också att vi har mer tid att testa nya recept och även göra matvideos.

Just den här veckan har vi inte känt så mycket av det eftersom det var röd dag i måndags och han fortfarande sitter fast med sina två uppdrag. Och vi kommer nog inte märka någon större skillnad förrän i månadsskiftet, men framförallt kommer det att märkas när vi drar ut på nästan långtur och i sommar. Att ha en extra dag i veckan att ta tag i saker tillsammans kommer att göra stor skillnad. Särskilt för mej.

Så nu har vi alltså uppfyllt två drömmar; vi har köpt husbil och vi har gått ner i arbetstid. Nästa steg är att sälja huset och flytta in helt i husbilen, men det är några pusselbitar som måste passa innan vi kan göra det – men en dag blir det så! Vi är ju inte såna som bara sitter och drömmer. Vi gör planer av våra drömmar och ser till att realisera dem också.

Just det här med en ledig dag extra har vi sugit på ett litet tag. Det är ju trots allt lågkonjunktur, men vi har så vi klarar oss och inte längre något stort som vi behöver spara till. Det kändes som ett perfekt tillfälle så här inför sommaren att få den där extra lediga dagen. Funkar det inte så kan han gå upp i arbetstid igen, får vi mersmak kanske det blir ytterligare en dag 🙂

Målet är att vi inom några år ska bo heltid i husbilen och åka runt i Sverige mellan april och mitten av oktober och dra söderöver resten av året. Att aldrig mer ha vinter! Vi kommer att hyra en Attefallare eller liknande i Halland eller Skåne, där vi har våra grejer och en adress. Så har vi även någonstans att ta vägen om det händer något med bilen eller vi behöver vara hemma för vård eller liknande. Men vi kommer aldrig mer äga ett boende och det känns så otroligt härligt att tänka på efter över 30 år med hus.

Det finns en enorm frihet i den tanken och bara att ha tagit steget med att gå ner i arbetstid känns så häftigt. Vi gjorde det många drömmer om och vi är inte färdiga än. Målet finns där framme, planen är glasklar 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla härlig påsk

En himla härlig påsk

Kommentarer 7 kommentarer

Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.

Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.

Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…

Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.

Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.

Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.

På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.

Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.

Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛

Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.

Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!

Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!

Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.

Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vaknar på en parkering

Vaknar på en parkering

Kommentarer 5 kommentarer

Som jag tidigare skrivit, så händer det väldigt mycket den här veckan. Det superviktiga läkarbesöket i måndags var bara början. Idag var det dax för ytterligare en viktig grej. Så viktig att vi tog husbilen dit redan igår, för att verkligen komma i tid.

Som stockholmare litar vi inte alls på lokaltrafiken. Ska man vara helt säker på att komma i tid, eller en fram överhuvudtaget – ja, då ska man inte använda SL. Vi tog husbilen och sov på en parkering inatt. Inte jättemysigt, men funktionellt och vi var definitivt i tid 😛

Igår var det dax för Martin att övningsköra en sista gång för C1-kort och imorse var det uppkörning. Att ta sej från Tumba till Gillinge i Vallentuna tar ca 90 minuter, när allt går smidigt. Sen ska man ju gärna vara där en stund innan, så det går åt rätt mycket i restid. Om man då ska varar där ena eftermiddagen och påföljande förmiddag OCH har inställda pendeltåg samt rusningstrafik att ta hänsyn till – ja, då ska man antingen ha egen bil eller ett jäkla tålamod och gott om tid. Vi har ingetdera.

Vår lösning var att istället ta husbilen. Så igår efter lunch åkte vi till Gillinge, där körningen skulle äga rum, och ställde oss för att jobba på deras parkering. Medan Martin övningskörde satt jag och läste i en nästan tom bil. På fredag hämtar vi den nya bilen, så i Peppe finns nästan bara lakanen kvar nu. Vi har dessutom städat det mesta och vill inte skita ner igen, så på kvällen åkte vi till närmaste centrum och åt hamburgare. Sen åkte vi tillbaka till parkeringen igen och sov där.

I morse vaknade vi alltså på en rätt tråkig parkering, precis utanför Gillinge, där han hade övningskört – men det var inte exakt där han skulle köra upp. Så efter frukost körde vi den korta biten till uppkörningsområdet några minuter bort. Nu var det dax!

Martin gick iväg och jag började fixa resten i husbilen för att fördriva tiden. Jag tog ur täckena ur påslakanen, kuddarna ur örngotten, kollade alla hyllor och tömde det lilla som var kvar. Sen satte jag mej för att läsa en stund och då kom han tillbaka. Han klarade det!!!

Nu är alltså C1-kortet bärgat och vi kan snart hämta hem vår nya husbil. Lilla Peppe är 6.75 och väger 3500 kg, han körs med vanligt B-kort. Nya bilen är 7.50 och väger 3850, för tyngden krävs alltså en högre behörighet om man tog körkort efter 1996. Å det gjorde Martin, han tog sitt körkort 2000.

Jag däremot tog körkortet redan 1988 och får alltså köra tyngre bilar – men tycker inte om att köra alls efter älgkrocken för några år sedan. Jag kan alltså – men vill helst inte.

Det roliga är att bilen som Martin körde upp i är mindre än Peppe, men väger hela 5 ton. Hade han inte klarat det, så var min pappa bokad för att hjälpa oss hem med nya bilen – så hade den fått stå och vänta tills kortet var avklarat. Nu är den lilla detaljen fixad.

Väl hemma igen ska vi plocka ur det sista och städa klart. Lakan, handdukar och filtar ligger redan i tvättmaskinen, snart redo för nya bilen. Så himla skönt att allt gick vägen. På fredag vid 10.30 hämtar vi nya bilen och nu kan vi göra det själva.

Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspåäventyr där är mer husbilsliv än på mitt vanliga konto 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En sista helg med Peppe

En sista helg med Peppe

Kommentarer 5 kommentarer

Förra förra helgen var vädret dåligt och vi kände att vi hade för mycket att göra hemma för att åka iväg. Men en sista helg ville vi hinna ut, innan vi lämnar ifrån oss Peppe. Så förra torsdags drog vi 🙂

För oss är det avkoppling att åka iväg med husbilen, trots att vi nästan jobbar mer då än när vi är hemma. Martin jobbar ju som vanligt må-fr, jag gör ju lite som jag vill. Hemma sitter han på övervåningen och jag på undervåningen, i bilen sitter vi brevid varandra. Det är i bilen som vi hjälps åt med texterna och bilderna till våra beställda jobb, vi sitter lixom bättre i bilen för att jobba tillsammans. Så vi jobbar oftast ikapp en massa och känner oss så himla duktiga och nöjda när vi åker hem 🙂

Den här gången åkte vi en hel halvtimma bort, till Södertälje Husvagnsklubb mellan Södertälje och Järna. Solen sken när vi kom dit på torsdagen och även hela fredagen. Så jag tog faktiskt ut min soffa för första gången i år och satt och läste utanför bilen. Nu är det alltså vår!

Vi brukar säga att vårt vardagsrum är naturen och så är det verkligen. Ett par timmar i solen blev det och några fräknar på näsan fick jag oxå.

På lördagen var vädret inte lika fint, men vi tog iaf en lång promenad runt området och omgivningarna. Campingen ligger bara några minuters promenad från två sjöar, man går enkelt mellan dem i skogen. Det blev några steg, massor med frisk luft och mängder med bilder. En sk fotopromenad alltså. Såna som vi älskar!

Fast det kunde gått riktigt illa. Strax efter att bilden togs på mej, så drar jag på ändan rejält. Jag halkade på en liten isfläck på stenhällen, men jag landade mjukt och allt gick bra.

På lördagkvällen var det dax för final i melodifestivalen, självklart tittade vi. Vi hade ingen direkt favorit men att Marcus och Martinus skulle vinna var ju inte så svårt att gissa, de var ju favorittippade. Blir spännande att se hur de fixar finalen av Eurovision. Den går av stapeln när vi har vår stora husbilsträff på Öland. Hoppas att fler än vi vill titta. Vad gör vi annars?

Det var alltså sista helgen vi var ute på tur med lilla Peppe. Nu blir det en övernattning till, när Martin ska köra upp för C1-kort. Då kommer han att övningsköra en dagen och köra upp den andra, så vi sover på parkeringen där han ska vara. Både för att spara tid, slippa köer och vara säkra på att vi är där i tid. I stockholmstrafiken på morgonen är sånt långt ifrån säkert.

Sen ska han glädja någon annan. Vi har redan tagit ut det mesta – förutom det vi behöver för sista natten. Allt ligger i en hög i vardagsrummet, det ska ju ändå bara in i nästa bil redan nästa vecka. Så det är lite kaos, men blir snart ok igen 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi har ett datum!

Vi har ett datum!

Kommentarer 6 kommentarer

Vi ”råkade” ju köpa ny husbil för ett par veckor sedan. Sedan dess har vi förberett och planerat och nu har vi äntligen ett datum för byte av bil!

När vi köpte vår första husbil, Peppe, visste vi ingenting om vare sej camping eller husbilar. Vi googlade och frågade vänner och till slut hittade vi en modell som vi trodde skulle passa oss. För mindre än tre år sedan hade ingen av oss ens satt sin fot i en husbil. Kunskapen var alltså NOLL.

Men så hittade vi en bil som vi trodde skulle passa oss och åkte iväg för att titta. Där stod han; Peppe! Han som skulle lära oss allt om husbilslivet och som fick oss att fastna totalt för campinglivet. För att få plats med honom byggde vi om hela framsidan och förintade trädgården där. Det enda som blev kvar var en syren.

Men nu är även syrenen borta. För nu ska den nya bilen få plats där och den är 70 centimeter längre än Peppe. I höstas beskar vi busken, så den må se liten ut – men skenet bedrar. Rotsystemet var grymt! Vi höll på hela förra söndagen med att bara gräva och ta bort den, sen ägnade jag hela tisdagen åt att fylla hålet och få det att se ut ungefär som övrig beläggning. Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra.

I helgen var vi iväg på sista långturen med Peppe och han seglade lät ut på vägen och lika enkelt in genom grindhålet igen. Så det ska nog funka även med nästa bil. För nu är det nära! Den 22:a byter vi till sommardäck på Peppe och kör direkt till bilfirman för att lämna honom och hämta hem XXX, just det – den nya har ju inget namn än…

Så om mindre än två veckor står där en ny bil utanför huset. Så nu ska vi bara tömma Peppe, laga några smågrejer och städa honom. Sen är det dax att flytta in i den nya och lära känna honom. Till påsk går första turen med nya bilen. Som vi längtar!!!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

All info om Husbilsträffen maj 2024

All info om Husbilsträffen maj 2024

Kommentarer 4 kommentarer

Uppdaterad info!

Japp, redan nu planerar vi för nästa års husbilsträff. Helt galet när man tänker efter, men detta blir något alldeles extra. Så varför dra ut på det 🙂

Första året var vi på Tredenborgs Camping i Sölvesborg. I år var vi på First Camp Sunne i Värmland. Å nästa år blir träffen på Böda Sand (Böda Camping) på Öland!

Under midsommar var vi där, titta runt och fick alla detaljer kring bokning mm. Det kommer att bli kanon!

Här är all info:

Husbilsträffen är 9-12 maj 2024.

Pris: 188 kr per natt.

Priset gäller 6-12 maj, för husbil, husvagn och tält. Ej stuga! Övriga dagar ordinarie pris. Priset gäller enbart vid bokning online.

Bokning görs på Böda Sands hemsida – HÄR. Där finns avbokningsregler, som måste klickas i för att komma vidare i bokningen.

Rabattkod: HB25 Anges vid bokningen. Allra sist i kassan.

Ni väljer platser själva. Träffen är i kvarter 4 och 5. Vi och Our Third Home har platserna 4115 och 4116. Finns det inte platser i kvarter 4, så finns det i kvarter 5.

I priset ingår minigolf och utegym. Strandbaren kommer att vara nyrenoverad och öppen. Ica likaså. Förmodligen är även bageriet öppet.

På en annan del av campingen hålls ett Car Meet med utställning av fina bilar. Här finns en två mil lång sandstrand och mängder med promenadstråk. Vill man spela golf, padel eller hyra cykel mm betalar man en avgift. Det kommer alltså att finnas massor att göra, om man vill.

Vi har bara fixat datum, plats och ett bra pris. Alla frågor om bokning och camping ställs direkt till Böda.

Som vanligt styr vi inte upp något mer än gemensamma middag. På fredagen kl 17 dukar vi upp till långbord, förmodligen blir det så även på lördagen samma tid. Vill ni hitta på någon aktivitet, tex en cykeltur, öl/vinprovning, promenad mm – do it!

Hashtagg: #husbilsträffmaj24

Använd i sociala medier, så vi hittar varandras bilder.

Martin och jag kommer dit redan på måndagen, Ludde och Annelie kommer på tisdag eller onsdag. Ni kommer när ni vill och stannar hur länge ni vill. Priset gäller hela veckan, vid bokning online.

Häng med när vi kollar in Böda, inför träffen

Håll koll på våra instagram i framförallt stories för saker som sker direkt på plats under helgen – på @jikitaspåäventyr och @ourthirdhome och på vår facebooksida ”Husbilsträffar med Jikitas på äventyr och Our Third Home”. Prenumerera på vår youtube-kanal så missar ni ingenting som händer i vårt liv med äventyr, träffar och mycket mer.

Se gärna vår film från träffen i Sunne

Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Sist skrattade vi så vi hade kramp i både mage och mungipor. Jajamen 🙂

Ni kommer väl dit?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Det här med pengar och resande

Det här med pengar och resande

Kommentarer 7 kommentarer

Att pengar är viktig vet vi, men hur viktigt? Att man inte blir lycklig av pengar vet vi också, men det är såklart lättare att bli lycklig om man inte har ett stort hål i plånboken. Vad betyder pengar egentligen? För mej betyder de att jag kan resa 🙂

Jag är varken född till pengar eller har rika föräldrar. När jag växte upp var min pappa egen företagare och min mamma jobbade på dagis (som det faktiskt hette då). Min mamma hade inte särskilt många års skolgång och började faktiskt i skolan samtidigt som jag. Det var definitivt ingen fråga om utlandsresor, men vi hade vårt lilla fritidshus på Öland – där mamma är född.

Båda mina föräldrar vidareutbildade sej som vuxna, min pappa blev pilot och flög för ett större flygbolag. Min mamma blev så småningom ekonom och jobbade på bank, där jag också jobbade extra från ca 14-årsålder. Jag fick tidigt månadspeng och när den kändes för liten skaffade jag mitt första sommarjobb. När kommunen lät 13-åringar sommarjobba, var jag först på bollen och hade 4 veckor på dagis första året, och 4 veckor på långvården andra året. Sedan dess har jag jobbat.

Jag har alltid velat resa och se världen. Drömmen var att bli flygvärdinna, men fick snabbt klart för mej att det var helt kört för mej. Jag är för kort. Man ska vara minst 160 cm i strumplästen för att nå nödutrustningen, jag är 156. Då fick jag tänka om och siktade på trafikassisten istället, nästan samma sak fast på marken. Så som 16-åring (efter 2 år på gymnasiet) sökte jag till en helt ny utbildning som hette Turism- och Reseliv, och kom in på första försöket. Praktiken på Frösö Flygplats var något av det roligaste jag gjort!

Men det blev inget med den drömmen heller. Flygplatsen som var planerad i Tullinge, där vi just då bodde, blev inte av. Det var där jag hade tänkt att jobba. Jag bodde dock i Märsta en tid, men det blev inga tjänster lediga på Arlanda och jag trivdes inte norr om stan – så det sket sej kan man väl säga. Jag fick dock känna på jobbet lite när jag senare bodde i Gambia som 21-åring och tjänstgjorde på bla flygplatsen.

Det blev till att ta en himla massa andra jobb och hitta andra sätt att resa. Min pappa hade ju personalbiljetter som jag kunde använda och min dåvarande fästman jobbade på Linjeflyg, senare SAS. Så vi jobbade häcken av oss och reste. Jag hade som mest 5-6 jobb samtidigt och sen drog vi iväg på långresa. En kompis jobbade på Ericsson och stationerades över hela världen, bla i Mexico och Venezuela, vi hälsa på där han bodde och kunde på så sätt bo och resa ännu billigare.

Å så har det fortsatt. För mej är pengar något jag kan resa för. Allt vi kan spara läggs undan till nya resor. Husbilen var ett mycket medvetet inköp för att kunna resa ännu mer, särskilt i Sverige, Norden och Europa. Även om en husbil kostar mycket pengar, så slipper vi ju hotellrum för 1000 kr natten och vi kan alltid äta ”hemma”. Å numera är ju ett av mina jobb att skriva om resor, jag blev alltså varken flygvärdinna eller trafikassisten – men jag blev reseskribent. Inte så dumt det heller. Det tog många år att komma dit, men nu kan jag å andra sidan jobba hur länge och mycket jag vill. Det finns ingen pensionsålder på såna som oss 🙂

Jag har varit helt pank i perioder, särskilt som nyskild med två små barn. Jag hade 68 öra på kontot när jag träffade Martin. Det var inget snack om resor då. Jag vet hur det är att leva på ingenting och det är en erfarenhet jag alltid har med mej. Fördelen med att inte tycka om saker, knappt dricka, röka eller snusa och inte har några större krav på mat, är att man inte gör av med så mycket pengar. Vi kan leva väldigt billigt. Å då kan man spara. I bästa fall räcker det till en resa, kanske fler, per år.

För första gången på nästan 10 år har jag äntligen en stadig inkomst, inte så hög som andra kanske kräver – men tillsammans med Martins lön så räcker våra pengar gott och väl. Vi är vana att leva väldigt snålt. Den dagen vi säljer huset kommer vi kunna sätta in en rejäl slant på sparande och försöka leva på avkastningen. Vi har nämligen inga lån kvar, det känns rätt skönt och lite kaxigt.

Min plan har ända sedan jag var 25 varit att inte jobba en dag efter 60. Därför har jag två olika pensionsförsäkringar som jag sparat i sedan dess. En hundring i månaden när jag kunnat. Nu ser mitt liv lite annorlunda ut och jag kommer förmodligen kunna jobba med min hobby även efter 60. Men som 54-åring känns det helt ok att veta att jag inte måste, men kan om jag vill. Redan om en månad händer en stor förändring i vårt liv, som ger oss mer tid till resande men lite sämre ekonomi. Men det berättar jag mer om då…

Just nu säljer vi av innehållet i vårt hem. Det går inte så fort, men försvinner något nästan varje vecka. Saker har börjat tynga mej, känner mej faktiskt lite kvävd. Jag trivdes så otroligt bra i Gambia med bara en säng, byrå och en resväska. Kanske därför jag trivs så bra i husbilen och på resande fot?

Jag hävdar att det inte beror på inkomsten om man kan spara eller ej – utan på utgifterna. Vad säger ni om det? Kan ni spara? Vad sparar ni till?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Resor ställs in…

Resor ställs in…

Kommentarer 5 kommentarer

I helgen skulle vi åkt ut med husbilen och om två veckor skulle vi flyttat kontoret till Gran Canaria. Så blev det inte och så blir det inte…

Jag är stressad, inte alls som för ett par år sedan – men tillräckligt för att inte må bra. Efter senaste kraschen har jag blivit än mer stresskänslig. Humöret blir svajigt väldigt fort, minnet lägger av helt, jag går upp i vikt och får ont i huvudet. Jag längtar efter sol och värme, kroppen mår verkligen skit just nu. Min fibromyalgi går totalt i baklås när det regnar och blåser. Så senaste veckorna har jag känt tendenser till stresspaniken som jag upplevde när allt var som värst. Ändå mår jag hundra gånger bättre nu.

När min svärmor dog för ganska exakt två år sedan röjde vi ur hennes saker, sålde det mest akuta och största grejerna eftersom svärfar ville flytta direkt. Mycket hamnade i flyttkartonger och jag har sålt av en del på loppisar. Men där har funnits saker som vi inte hunnit gå igenom och som även behövt värdering. Nu har vi en ev köpare av allt, så jag behövde verkligen ta tag i det. Så jag släpade in allt och fyllde vardagsrummet. Jag överdriver inte om jag säger att jag vadade runt i glas, porslin, kristall och keramik upp till knäna. Detta har verkligen hängt över mej och tagit så mycket utrymme.

Jag har dessutom legat efter med texter, ofta har jag skrivit dagens artikel på Du i Fokus samma dag som den ska ut och det är inte hållbart. Jag blir enormt stressad. Förra gången vi var ute med Peppe (husbilen) var det för att jobba ikapp. Vi avsatte en helg och jobbade järnet, fick massor gjort. Så vi tänkte att vi skulle göra likadant helgen som gick. En helg med bara jobb och promenader, perfekt. Men när vi såg på väderrapporten att en stor del av helgen skulle regna bort ställde vi in allt. Nog för att det är mysigt att sitta i bilen och höra regnet smattra på taket, men inte när planen är jobb och promenader. Så vi ställde in – men bestämde oss för en jobbhelg hemma istället. Och jobbat har vi verkligen gjort. Vi har fått massor gjort!

Jag fotade och Martin googlade. Till slut hade vi hittat pris på nästan alla våra grejer, skickat iväg alla bilder och packat ihop sakerna igen. Jag hade plats kvar i en kartong och fick sån energi att jag gick igenom ett skåp med vaser när jag ändå höll på. Så nu har jag kanske 10 vaser kvar av 30, en enda hylla av två fullproppade. Äntligen kan jag alltså börja rensa ur våra grejer igen, inte bara sälja iväg svärmors. 13 april är det dax för nästa loppis, hoppas bli av med massor då.

Under helgen fick vi även ett par filmer gjorda, jag gick igenom två mailboxar av tre, tog flera promenader, Martin har pluggat, vi städade undan julbelysningen i trädgården, testade ett nytt recept, skrev två recept och lite annat smått och gott. Som pricken över i blev det även en fredagsbukett. Martin har gett mej en bukett varje fredag sedan vi träffades, men för ett tag sedan sa jag att jag inte vill ha någon för att istället spara pengarna till nya husbilen. Men nu kände jag att jag ville ha lite färg att lysa upp hemmet med.

Men helgens planer är inte de enda som ställs in. Om två veckor skulle vi flyttat hemmakontoret till Gran Canaria. Vi hade SAS-poäng som skulle förfalla förra sommaren. Med förra våren i bakhuvudet tänkte vi att vi ju alltid kan byta poängen mot flygbiljetter till Spanien. Just i Mars när vintern kom tillbaka med besked förra året. Vi hade ett bra och billigt boende på gång, men det blev missförstånd med datumen – så när jag hade bokat var boendet inte längre tillgängligt och något annat för det priset går inte att hitta. Å vi visste ju inte ens hur vårt liv skulle se ut 8-9 månader fram i tiden, det var en total chansning.

Martin pluggar för C1-kort och fick uppkörning mitt under Spanienresan, dessutom har vi massor med event då och behöver pengarna till husbilen. Så vi kommer avboka biljetterna. Vi köpte dem för poäng som redan förfallit, så vi kan inte byta datum på dem – men förlorar heller inget i pengar. Så vi vaskar alltså två flygbiljetter till Gran Canaria, det känns ju sådär… men så får det bli. Istället tar Martin i bästa fall körkortet, så vi kan hämta hem vår nya bil och åka iväg över påsk på första turen. Det kan absolut vara värt det, även om Gran Canaria är ljuvligt på våren.

Men det är klart att det känns. Mitt liv är ju att resa! Det är då jag mår som bäst och det är så jag får min lön. Nu är planen att vi istället åker iväg om två veckor och då tar en sista helg med Peppe, samtidigt som vi tar den där jobbhelgen. Vi kommer att vara ute på rull större delen av maj, juni, juli och augusti – så jag måste skriva så mycket jag kan i förväg. Även om vi har kontoret med oss, så vill jag hellre sitta ute och läsa recensionsböcker än sitta inne och skriva.

Två resor ställs alltså in, men fler finns framför oss. Snart åker vi ut med nya husbilen, sen är det husbilsträff på Öland, utomhusteatrar och en massa annat spännande. Jag ser så mycket fram emot sommaren!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Invigning och jungfrutur av fina Finncanopus

Invigning och jungfrutur av fina Finncanopus

Kommentarer 8 kommentarer

Det här att få göra något först är lite häftigt. I torsdags var vi med på invigningen av Finnlines sprillans nya fartyg Finncanopus och i fredags fick vi åka med på jungfruturen. Fartyget kom till Sverige så sent som söndagen innan, så rykande färskt alltså.

Förra helgen kom fartyget alltså till hamnen i Nådendal, efter en lång resa från Kina. I torsdags kom hon till Stockholm och stadsgården för ett tillfälligt besök och invigning. Vi var några journalister som fick komma ombord bland de första och hade första stoppet uppe hos kaptenen på bryggan för invigningsskål och trevligt mingel. Sen fick vi en rundtur ombord innan fler gäster kom och det var dax för middag.

Det är rätt häftigt att upptäcka ett helt nytt fartyg, ungefär som att upptäcka ett helt nytt hotell. Det doftar nytt, alla detaljer är inte helt på plats och personalen är både förväntansfull och lite förvirrad. Men allt är kul och alla är glada 🙂

Kvällen blev inte så sen, vi skulle nämligen hem och packa för att åka med på jungfruturen på fredagen. Finncanopus ska gå mellan Kapellskär och Nådendal, så under natten hade hon flyttats från stan till Norrtälje. Vår mötesplats var i Solna kl 8, där vi stuvades in i en buss och skjutsades iväg. Efter en liten försening fick vi gå ombord, installera oss i våra hytter och börja ett minst sagt hektiskt dygn.

Vi skulle alltså bo i en hytt som ingen annan hade bott i, sova i sängar som ingen annan har sovit i och som första gäster äta i helt nya restauranger med menyer som testades för första gången. Så himla roligt, men samtidigt får man inte glömma att vi var där för att jobba. Allt ska ju dokumenteras på ett eller annat sätt, i vårt fall både på film och med bilder för att sedan bli filmer och texter. Den här inlägget är mycket för att komma ihåg allt och kunna gå tillbaka till när jag ska skriva texten.

Programmet ombord på båten körde igång direkt. Vi fick ett par korta genomgångar och se det som vi missat kvällen innan. Sen började vi filma fartyget, från akter till för, nerifrån och upp. Varenda vrå gick vi igenom, restauranger, SPA, hytter… allt!

Lunchen åt vi i buffén som såklart filmades, middagen åt vi i restaurang Mickes, som såklart också filmades. Å efter middagen testade vi fartygets fyra signaturdrinkar designande av Josephine Sondlos. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om mat och dryck ombord, allt är så otroligt gott, vackert serverat och smakfullt. Personalen är dessutom så jäkla trevlig och personlig, att man blir kompis med dem alla direkt!

Enkelt kan man säga att nya Finncanopus är en bilfärja 2.0. Tänk er en bilfärja som hottats upp med fina hytter, läckra panoramafönster och förstklassiga restauranger. Det är fortfarande främst ett fraktfartyg men två våningar har gjorts om för passagerare, både dem som enkelt vill ta sej över till Åland eller Finland men även för dem som vill kryssa fram och tillbaka. Äta gott och handla taxfree.

På första turen var vi kanske 150 pers, båten tar drygt 1000 – så vi hade rätt mycket utrymme och personalen hade all tid i världen för oss. Väldigt lyxigt alltså! Och en stor fördel när man ska fota och behöver lite utrymme. Personalen visste ju varför vi var där och hjälpte till på alla sätt de kunde genom att hjälpa oss med fotografering, fixa snyggaste drinkarna och i övrigt serva på alla möjliga sätt. Tack alla i SPA och restauranger som öppnade för oss trots att det egentligen var stängt.

Nackdelen med att åka morgonturen är att man kommer tillbaka till Stockholm väldigt tidigt. Så redan 4.30 ringde klockan, för att vi skulle hinna äta och filma frukosten innan vi kom i land 6.15. Tror de allra flesta av oss tog en liten tupplur medan bussen tog oss tillbaka till Solna.

Ett par roliga dygn med mycket båtsnack, massor med intryck och nya bekantskaper. Nu planerar vi att ta husbilen över till Åland, där det skulle vara himla kul att åka runt. Kanske blir det redan i vår… man vet aldrig 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett steg närmare drömmen

Ett steg närmare drömmen

Kommentarer 1 kommentar

Som ni vet så planerar vi för att bo heltid i husbilen. Drömmen har blivit en plan som är på väg att l´bli verklighet. Det kommer inte att bli nu, men vi tar ett litet steg i taget och just idag kom vi ett stort steg framåt. Vi har fått vårt hus värderat!

Även om det inte är aktuellt just precis nu, så gör vi ändå vad vi kan för att förbereda oss för ett liv på heltid på rull. Den här veckan har planen blivit ännu mer verklig, några stora steg har tagits och det är sååå spännande!

Igår städade jag preciiiis hela dagen och idag på förmiddagen tog jag det sista. Asså sådär på riktigt städa, med svabb och ångmopp. För idag kom det nämligen en mäklare för att värdera huset vi just nu bor i och alltså ska sälja nån dag.

Vi tänkte nämligen som så att just nu är det sämsta tänkbara läge att sälja, så det vi kan få för huset nu är det absolut minsta det kommer att säljas för. Sämre blir det lixom inte, det kan bara bli bättre. Det är ett bra utgångsläge att veta att det förmodligen inte blir mindre.

Å det blev ungefär som vi trodde. Vi har ett litet kedjehus på 100 kvm, en gaveltomt. Den som sålde senast fick 3,7 miljoner (förra sommaren typ, den innan gick för 4,6 eller nåt sånt, det var innan räntorna höjdes), vi har solpaneler och lite annat piff som de andra inte har – så vi får lite mer än den sista som sålde. Helt ok i lågkonjunktur.

Vi har ju knappt några lån kvar, så det blir sköna pengar direkt i handen den dagen vi säljer. Mäklaren tyckte inte heller att vi skulle göra något alls innan försäljning – allt var helt ok med tanke på att köparen förmodligen ändå vill göra om allt. Så nu vet vi och kan lugnt luta oss tillbaka. Vi behöver inte måla, renovera eller fixa nåt. ALDRIG MER!!! Så skönt!

För det handlar ju inte om att sälja NU, utan när en massa andra bitar fallit på plats. Det kan ta ett halvår och det kan ta flera år. Vi får se. Det känns ändå som ett steg framåt att övht ha pratat med en mäklare 🙂

Å på lördag är nästa spännande grej. Då ska vi titta på en husbil som kanske blir vår nästa. Kanske inte den vi kommer att bo heltid i, men den går att bo heltid i om vi vill. Den är någon halvmeter längre än Peppe, men framför allt har den ett ”riktigt” sovrum. Där finns en fristående dubbelsäng och dörr att stänga, det har vi saknat.

Dessutom är det ett mer funktionellt vardagsrum/kontor med soffor mittemot varandra, istället för en mittemot kaptensstolarna som vi har nu. På så sätt kan vi sitta med datorerna mitt emot varandra och komma ut utan att den ena behöver flytta på sej.

Som ni ser på de första bilderna här nedanför så har vi rätt trångt i vår lilla Peppe (husbilen heter så). I jämförelse till det vi söker, som är de tre sista bilderna. Å då är det alltså ändå bara en halvmeter på längden och kanske 15-20 cm på bredden som skiljer. Mycket för att soffan är annorlunda.

Köket är också lite större och på andra sidan, mot vad vi har nu och det gör att utrymmet mellan köket och dörren blir större. I Peppe måste den ena sitta ner när den andra klär på sej ytterkläderna, iaf på vintern – på sommarn har man ju inte så mycket kläder. Man kan inte heller öppna till toaletten när någon lagar mat, det ska bli skönt att få ändrat på. Och vi får en dusch som Martin får plats att duscha i, det underlättar att slippa ta in på camping eller ställplats för att duscha.

Peppe är vår första husbil, vi visste ingenting när vi köpte honom. Vi hade ju inte campat en enda natt innan och visste inte om vi skulle tycka om det. Så vi köpte Peppe med det vi visste då och sedan dess har vi lärt oss en hel del. Han är fortfarande en perfekt bil när man är två, men inte för att bo och jobba i så mycket som vi gör. På lördag ska vi iaf titta på ett intressant alternativ, så får vi se hur det slutar.

Det är så otroligt spännande! Även om just heltidsboendet kan vara ett par år framåt, så känns det som vi tagit två stora steg i veckan. Nu ska vi fortsätta att sälja av grejer, man har ju en del… Det finns ingen nostalgi alls längre, grejerna åker på löpande band 🙂

Skulle ni kunna bo i en husbil på sisådär 7-8 kvm?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Det blev en långhelg vid Gålö Havsbad

Det blev en långhelg vid Gålö Havsbad

Kommentarer 5 kommentarer

Som vi har längtat efter att komma ut med husbilen igen och nu blev det äntligen av! När vi såg att vi hade en helg ledig och det samtidigt kom ett bra erbjudande packade vi ihop oss och drog iväg.

Runt lucia var senaste gången vi var ute med husbilen Peppe. Då stod vi en natt i Tantolunden, eftersom vi var bjudna på fest på söder och sedan åkte vi till Oxelösund över helgen. Det känns som jättelänge sedan, så nu var vi rejält sugna på att få mysa i husbilen igen. Så dök det upp en helt ledig helg och vi behövde verkligen få lugn och ro att jobba ikapp – så vi började kolla runt lite.

Planen var att det skulle vara nära Stockholm, vi behöver nämligen kolla in vårt närområde lite och hitta saker att skriva om här. Vi hade nästan bestämt oss för en camping i Västerås, när det dök upp ett erbjudande i mitt flöde på facebook. Campingen vid Gålö Havsbad erbjöd en hel helg för typ 500 spänn. Taget!

Så i torsdags efter lunch packade vi Peppe och drog iväg, 50 minuter senare var vi på plats. Vi installerade oss medan solen gick ner och hann inte se så mycket just då, men det tog vi igen under helgen.

Hela fredagen gick åt till jobb, Martin jobbar ju som vanligt när vi är ute – medan jag gör lite som jag vill. Men vi hade bestämt att det skulle vara en jobbhelg, så jag recensionsläste och skrev texter. Jag hann massor. Under fredagskvällen gjorde vi klart sista filmen från Egypten och började på en från Cypern, där vi var i mars -23. Som sagt; vi ligger lite efter och behövde verkligen en jobbhelg utan störmoment.

På lördagen sken solen och värmde faktiskt riktigt skönt. Vi tog en kort promenad innan lunch för att se området och lägga upp en plan. Sen testade vi ett nytt recept och efter lunch tog vi med oss kameran och filmade campingen.

Efter att ha varit ute i flera timmar, stängde vi in oss och började jobba. Martin redigerade bilder och jag skrev klart ett beställt jobb. Han läste igenom texten och kom med förslag på ändringar, jag korrigerade, han läste igenom igen och strax innan mello började tryckte vi på skickaknappen. Så skönt att få iväg det! Men nu är det bara att börja på nästa.

Sen var det alltså mello, samtidigt som vi smygbörjade firandet av vår 16-årsdag som var på söndagen. Lite gott i glaset och mys i husbilen med årets musikfest. Bidragen var ju ingen höjdare, men kul ändå. A-Teens var kvällen höjdpunkt!

På söndagen var det dax att packa ihop och åka hem. Det är lika tråkigt varje gång, vi vill inte hem. Hemma bra men borta bäst är ju vår melodi. Å andra sidan är ju Peppe mest hemma för oss 🙂

Det blev en riktigt bra och produktiv helg. Planen var att jobba undan och få massor gjort och så blev det också. Lite av stressen försvann, men det är ändå lite kvar. Jag har lagt in veckomenyer ända fram till april, så det kan jag glömma ett tag. Jag har skrivit mängder med texter till Du i Fokus, men där finns det rätt mycket kvar. Vi är nästan ikapp med filmer, bara 2-3 stycken kvar som legat alldeles för länge. Och vi tog flera promenader och verkligen lapade sol och D-vitamin. Så otroligt skönt!

Nu längtar vi såklart redan till nästa tur, när den blir har vi ingen aning om. Kanske om ett par veckor? De här jobbhelgerna är så himla sköna, att bara få saker gjorda lixom. Jag vill bara ut igen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En LUS (Lunch Utan Slut) i El Gouna

En LUS (Lunch Utan Slut) i El Gouna

Kommentarer 5 kommentarer

Lunch utan slut har jag hört talas om och tyckt verkar så mysigt. När våra nya bekanta föreslog en dag i El Gouna passade vi på att besöka tre olika restauranger och det blev som en gående variant av LUS. Så himla mysigt!

Strax innan vi åkte till Egypten fick vi kontakt med Therese som bor här. Det var hennes familj som tog med oss till Mahmya Beach direkt efter nyår. Självklart ville vi se mer av orten där hon bor och upptäcka det.

El Gouna ligger ca 3 mil från vårt hotell i Hurghada. En taxi skulle kosta kanske 25 Euro, vi satsade istället på en Uber som precis som i Sverige är mycket billigare. Det tog en stund innan vi fick tag på en bil, två innan den bojkottade vi. Appen sa ca 300 Egyptiska Pund, vilket är ca 75-100 kr, men de försökte få oss att betala allt mellan 25-50 Euro. Har vi fått ett pris vägrar jag att betala mer, så dessa avbokades.

Den vi åkte med ville ha 10 Euro, det tyckte vi var ok. Han kunde inte engelska och blev irriterad när vi inte hittade och googlemaps slutade fungera pga en massa vägbyggen. Till slut sa vi att han kunde släppa av oss när vi trodde att vi var hyfsat i närheten. Där stod vi mitt ute i ingenting vid en golfbana… Therese tog golfbilen och hittade oss rätt snabbt.

Vi började med att se hur hennes familj bor här och fick på köpet gosa lite hund.

Det började bli dax för lunch. Återigen användes golfbilen för att ta oss ett varv runt El Gouna, där vi stannade för att se en del av den nya delen med hamnen och de stora lyxiga båtarna. El Gouna är ett välbärgat område där många rika Egyptier och utlänningar bor. Mycket är helt nytt och väldigt modernt.

Vi tog sikte på Maritime Restaurant där vi började med en lättare lunch. Här serveras medelhavsmat, mycket skaldjur och sånt som vi tycker väldigt mycket om. Martin tog en sallad med skaldjur, jag tog en pasta med stora räkor och Therese tog gravad lax. De kostade ungefär 80-100 svenska kronor. Allt så otroligt fräscht och gott. Medan vi satt där och åt,bestämde vi att vi skulle göra en gående middag och besöka tre restauranger som ligger i närheten av varandra. Therese bor här halvårsvis och har koll på läget, vi lät oss bara dras runt 🙂

Efter lunchen gick vi längs hamnen, tittade på båtarna, kollade in den publika stranden och utforskade stället så mycket vi kunde. Solen sken och vi hade kanske 25-26 grader i skuggan. Himla härligt när vi visste att det var ungefär lika många minus hemma.

Sedan fortsatte vi till den äldre delen av El Gouna. Therese lämnade oss där medan hon åkte hem och hämtade sin son, som skulle vara med oss en stund. Vi befann oss på ett torg och passade på att besöka ett par minimarkets för att se prisläget, innan vi slog oss mer på Bodega El Gouna för att vänta in dem.

Bodega har mexikanskt tema med tapas och väldigt goda drinkar. Medan vi väntade tog vi varsin milkshake för att svalka oss. Therese dök snart upp med sin son Joseph och ägaren till restaurangen Per, plus hans dotter Anita som också är svenskar. Snart kom det in mängder med smårätter, säkert tio olika. Det var taco, otroligt goda ostbollar, stora räkor, guacamole och en massa annat.

Allt så otroligt gott! Detta sköljdes ner med margaritas, något jag inte druckit på säkert 35 år när jag var i Mexiko. Drinkarna kan vara de godaste jag druckit i drinkväg på väldigt länge, kanske någonsin. Det blev mer än en måste jag erkänna, det blir lätt så när en drink kostar 35-40 kr bara 😛

Vi satt i flera timmar, pratade, åt och skrattade. Typ hela eftermiddagen, vi hade så himla mysigt. När det var dax för efterrätt gick vi tvärs över torget till Jobos Sportsbar. Där visades någon fotbollsmatch på säkert 7-8 olika tv-skärmar, det var fullt med folk där – men det var nog knappt någon som tittade på matchen. Här satt folk istället och spelade spel, umgicks, åt och eller drack tillsammans. Här kan man äta riktigt goda pizzor för bara 60-70 kronor.

Nu hade Joseph och Anita lämnat oss och Pers fru Lena gjort oss sällskap istället. Vi tog in varsin drink och ett par olika desserter. Det började bli sent och lite kyligt och dax att åka tillbaka till hotellet. Nu skulle vi börja leta bil igen… men det behövde vi inte! Pär lånade ut sin chaufför så vi fick åka hem utan att behöva deala pris, så himla skönt!

VI åkte från hotellet vid 10 och var tillbaka vid 23. En lång, men alldeles fantastisk dag! Vi hade så otroligt roligt och tiden gick så himla fort. El Gouna visade sej från sin allra bästa sida, där är verkligen fint och väldigt lugnt. Här finns turister, men inte alls lika mycket som i Hurghada. Jag skulle absolut kunna tänka mej att åka hit nästa gång och spendera mer tid i den lilla staden.

Therese har varit världens bästa guide och alla har varit så otroligt generösa. Vi kommer absolut att ses i Sverige och vi har redan en liten plan om att hälsa på med husbilen i Härnösand där de har sitt fritidshus. Hon är en sån person som jag gärna har kvar i mitt liv, så himla härlig! Lika härlig som Per och hans Lena som driver de tre restaurangerna som vi besökte. Såna där otroliga människor som bjuder på sej själva och känns som man känt i flera år direkt när man träffas första gången.

Är ni i Hurgahad eller funderar på att åka dit, så måste ni ta er utanför hotelletområdet och besöka El Gouna. Eller varför inte åka dit direkt, både Ving och Tui har resor dit. Det ska iaf jag kolla till nästa gång, För El Gouna vill jag se mer av!

Här är även en film från dagen:

Det blev definitivt en LUS – Lunch Utan Slut – den höll på heeela dagen. Supermysigt! Har ni haft en sån nån gång?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube