Eftersom många frågar om pressresor, vad det är och hur man får åka på dem, tänkte jag berätta det lite enkelt. Så gott jag kan…

En pressresa är inget samarbete eller något man får betalt för, iaf inte jag. Det handlar egentligen om att ett gäng företag i samma region går ihop och bjuder in skribenter/journalister för att visa upp sina produkter eller tjänster. Sen får de som är på resan bestämma själv om och vad de vill skriva om. Utan ersättning alltså, om man inte lyckas sälja in en text eller bild till tex en tidning eller bildbyrå.

Vilka som bjuds in är förstås helt och hållet upp till de som bjuder. Deras målgrupp styr självklart mycket, en vingård bjuder knappats in personer som skriver om nykterhet – lika lite som jag som skriver för 45+ utan barn bjuds in till familjeaktiviteter.

Programmen ser väldigt olika ut men gemensamt för nästan alla pressresor är att schemat är fullpackat! När man väl är på plats vill förstås så många som möjligt visa upp sej. Så dagarna brukar börja vid 8 och slutar aldrig före 22. Däremellan är pauser icke-existerande och informationen massiv. Skulle det stå ”egen tid” på schemat, ställs detta oftast in pga tidsbrist, men skulle man få den så sover man! Det brukar ta mej en vecka innan jag sovit ikapp efter en resa, så intensivt är det.

Om man är som jag och har Sveriges sämsta minne så vill jag gärna hinna blogga någon gång eller två under resan, detta görs oftast genom att ställa klockan en timme tidigare, duscha och skriva medan håret torkar typ. Bilderna på instagram hjälper massor för minnet, de läggs snabbt in mellan olika aktiviteter.

Skillnaden mot en semester är alltså tempot, de långa dagarna, all information och att detta på något sätt skall processas och gärna komma ut i en text som jag i bästa fall kan sälja. Bilderna är förstås också viktiga för att få en lockande text, dessa redigeras oftast varje kväll innan sänggående.

Det är en otrolig förmån att få åka på en pressresa, men man får inte glömma att det är ett jobb. Att sälja en text eller bild är svårt, lyckas jag inte är det svårt att få komma med fler gånger. Jag kan skriva flera olika texter veckorna efter hemkomst och maila runt dem till mängder med media. Men det är svårt och man behöver bra kontakter för att lyckas. För mej går det sådär… det har börjat släppa lite men är fortfarande svårt.

Nu har jag ju förmånen att ha duifokus.se där en hel del kommer med på något sätt. Det är ingen blogg som en del tror, utan ett livsstilsmagasin online. Där kan jag alltid göra små resereportage, tipsa om platser eller saker att göra i olika länder. En lösning för en frilans som har svårt att få uppdrag är alltså att starta en egen tidning. Inte så lätt som det låter dock, på nåt sätt ska man ju få läsare också. Med hårt jobb har iaf vi lyckats med det.

Jag vet inte om jag lyckats förklara vad en pressresa egentligen är, men det går alltså ut på att visa upp en massa saker och sedan hoppas att journalister skriver något om dem. Som en smakmeny med en massa små rätter, oftast hittar man något som är extra gott som man gärna berättar för andra om.

Med detta sagt försöker jag avsluta förra resan och förbereda för nästa. På torsdag åker jag på gourmetresa till Italien, helt annorlunda mot den på Irland. Ni hänger väl med här på bloggen och på instagram @marlenerinda