Såg ni lyxfällan igår? Om inte, gör det! Där har ni den största anledningen till att jag stannade i politiken så länge som jag gjorde. Jag engagerade mej från början för att jag tyckte att man skulle få vara hemma med sina barn och ha samma stöd från samhället som dagisföräldrana hade. Det som senare blev vårdnadsbidraget. Jag stannade i politiken för att jag såg alla problem kring personer med sk neuropsykistriska funktionshinder; adhd, tourettes syndrom mfl.
Igår tydliggjorde Tv3 och programmet Lyxfällan hur illa det kan gå för personer med tex adhd om de inte får rätt stöd med bla ekonomi. En person med adhd har svårt att greppa pengars värde och kunna planera sin ekonomiska tillvaro. Den här kvinnan var 29 år gammal, hade eget företag och funkade rätt så bra. Problemet var att de pengar hos tjänade varje dag, blåstes på vägen hem och det var inte 50 spänn direkt utan flera tusen.
Hon visste att hon hade adhd, frågan är bara vilken slags hjälp hon hittills fått? Senior sa direkt: men hon måste ju få medicin! För honom är det självklart att se problemet, prata om det och se vad som kan göras. Hans medicin hjälper honom att tänka klart och han kan med den hjälpen strukturera upp sin vardag. Men Senior har fått stöd från dag 1! Inte av samhället eller vården, utan av oss som står honom närmast. Vi har lärt honom empati, hygien, ekonomi och allt annat som har med livet att göra. Vem hade hjälpt den här kvinnan?
Vi måste tidigt våga se ett barns problem och inte blunda för det. Snabb utredning och eventuell diagnos är till stor hjälp, så man vet vad man har att utgå ifrån. Sen väljer man själv om man är villig att prova medicinering. Jag var tveksam, men gick med på att testa. Man hade ju hört så mycket… när sonen efter bara ett par dagar säger: mamma, jag kan tänka en tanke i taget! Då insåg jag att medicin var bra för honom oavsett vad jag tycker eller vilka fördommar folk har.
Idag klarar han att sköta både skola och sitt extrajobb. Han har fortfarande svårt med hygien och vi påminner honom konstant. Han är eknomisk och vet hur man sparar till det han vill ha. Om den här kvinnan hade fått samma hjälp hade hon sluppit ångesten för att hon inte kan ta hand om sina pengar, samhället hade sluppit jaga henne för obetalda räkningar och istället fått in skatter och annat som hon borde betalat. Om hon fått någon slags stödperson när hon flyttat hemifrån, som kunnat hjälpa henne att strukturera upp hennes vardag och sedan hjälpt henne igång med företaget så hade problemen aldrig funnits. För det här var ju inte en tjej som inte ville lära sej eller göra rätt för sej. Hon visste bara inte hur hon skulle få kunskapen!
Jag har slagits för att man ska förstå hur handikappande adhd kan vara, i drygt 15 år. Att de här personerna är intelligenta personer som är driftiga och ihärdiga, men kanske inte har orkat gå klart skolan eller har stora kunskapbrister från skolan. De måste få hjälp! En stödperson som kan lotsa dem fram genom snåriga regelverk skulle hjälpa mycket!
Jag är glad att Tv3 tog tag i den här tjejens liv och hoppas att de som såg programmet inser att även personer med adhd har mycket att komma med. Många av våra fängelsekunder har diagnosen och med rätt hjälp kan även de bidra i samhället. Frågan är bara när samhället och våra politiker ska fatta detta? Själv har jag gett upp…
.