Var på studentuppvaktning igår hos en jättetrevlig tjej vars familj jag känt i 20 år. Vi umgicks under flera år, i perioder ganska tätt, men har sedan skilssmässan mest bara hälsat. Efter jobbet igår skyndade jag att byta om och gick dit.

När jag kommer dit hälsar jag på gamla bekanta och fd släkt (till mej). Ingen lyfter en hand, de hälsar knappt tillbaka. Studenten själv hälsar glatt när jag överlämnar en blomma och sen får jag stå i hallen och prata med henne och hennes mamma. Medan ca 30 andra personer äter gott ur dignande fat, flera stora tårtor…. så får jag stå i hallen…

Mamman lägger tom fram mer mat, men ingen bjuder mej att sitta eller frågar om jag vill ha något. De andra gästerna äter och prata, men de skrattar knappt och det är nästan tyst. Mycket bisarr upplevelse att stå där i hallen och ingen låssas se en. Nästan som om man var osynlig eller satt i nån slags box och var nåt som katten släpat in.

Ok, jag kom oinbjuden – men jag hade förvarnat föräldrarna. För mej är en oinbjuden gäst nästan mer viktig än ditbjudna. Någon som uppvaktar utan att blivit inbjuden kommer ju enbart av omtanke, denne ska man vara rädd om. Nu skulle jag ändå hem till oss och äta, så det var ju inte det att jag ville ha mat. Nä, det var mer sättet att ingen knappt hälsade eller ens kunde tänka sej att ha mej där mer än just för att lämna över blomman. Att låta mej sitta ner bland de andra och faktiskt umgås var tydligen otänkbart. Snacka om att känna sej udda…

Å det här är människor jag umgåtts med tidigare, kommer nog inte göra det något mer.

.

Tycker tiden går så vansinnigt fort just nu, på både gott och ont…

Vi jobbar fortfarande månd-torsd och är borta mellan 15-21 ungefär varje dag. Sen har vi ledigt och helg i hela tre dagar. Imorrn slutar Senior sitt första år i gymnasiet, som gått över förväntan. Tänk att han knappt haft något strul alls och kunnat klara sej själv hela året. Han trivs toppenbra både i skolan och med sin klass. Junior går halvdagar hela veckan och slutar på fredag. Han har fortfarande huvudvärk och är hemma när han behöver. Man har kollat allt utom det neurologiska (väntar på tid) och allt är ok… ändå finns värken kvar. Jag hoppas det är stress och att den försvinner nästa vecka. Till helgen har vi simtävlingar och då hinner han inte tänka på det så mycket.

Så den här veckan går mest ut på att jobba och gå på skolavslutningar. Grannens tjej tar studenten idag, så jag ska gå över med en blomma. Junior ska på bal imorrn för niorna. Igentligen skulle killarna varit i Berwaldhallen och tagit emot stipendium imorrn, men vi hoppar över de och får besked med posten istället.

Allt är alltså ganska bra! Vi börjar komma ikapp med städningen, grejer säljs som smör på Tradera, vi har en helt ok ekonomi, hela familjen är harmonisk och mår bra tillsammans. Det känns väldigt bra alltså! Det är sommar och även om vi inte har semester på länge, så gör det inget. Vår tid kommer!

.

Idag åkte vi in till stan för att besöka ”Smaka på Stockholm”. Det var meningen att killarna också skulle följa med, men så fick Senior möjlighet att jobba och Junior hade lovat bort sej på annat som han glömt bort… Så det blev en dag på tu man hand för mej och Martin, ganska mysigt faktiskt 🙂

Vi gick runt på området en stund, men det var alldeles för mycket folk och för dyrt att äta där – så vi gick iväg lite och hittade ett sushiställe där vi åt.

När vi ätit gick vi ett varv till och tittade en del på det som hände på scen. Jag träffade några bekanta; bla Inger Davidsson, Riksdagsledamot för KD och hennes syster Eva Samuelsson, Äldreborgarråd. Eva skulle sitta i juryn när man smakade på mat för äldre, tillsammans med min gamle vän Bert-Åke Varg.

När de jobbat färdigt fick jag och en mycket förkyld Varg en pratstund. Det var länge sen vi sågs, så det var lite att prata om. Tur att facebook finns så man kan hålla kontakten där.

Efter en mycket trevlig, mysig och varm dag åkte vi hem nöjda och belåtna 🙂

Vi har spara ihop en del pengar, har det ganska ok ekonomisk och vi har tid just nu, därför har vi bestämt oss för att byta bil. Peugeoten som vi har nu har en liten ilsken lampa som lyser då och då och ingen hittar felet, rätt vad det är har kylarvattnet läckt ut, utan att vi sett nån pöl, ratten glappar och lite annat smått och gott. Det är en 2001:a som är skön att köra, men dax för oss att byta och nu har vi ett bra tillfälle tycker vi. I höst kommer vi definitivt inte ha tid eftersom Martin ska plugga.

Så vi har börjat att kollat runt lite. Vi har inte råd med en ny bil, dessutom tycker vi att det är slöseri med pengar att köpa en helt ny bil. Efter bara en ägare och några futtiga mil har värdet halverats, så vi tänkte titta efter en 4-5 år gammal modell. Vår budget ligger runt 60-65 000… eftersom vi bägge vägrar att ta lån för att köpa bil. Sånt gör man inte i vår värld. En bil är en lyxvara, den köper man kontant! Vår gamla bil kommer min pappa att ta över, så där räknar vi inte med några pengar alls.

Med detta i bakgrunden har vi fastnat för en Skoda Octavia. Enligt oberoende källor är det mycket bil för lite pengar. Det vi dessutom behöver är ju en bil där jag kan dra fram stolen mycket och Martin kan dra bak stolen minst lika mycket. En bil som ska passa både en 156:a och en 195:a är inte så lätt, då pratar jag centimetrar… Dessutom ska vi ha plats för hundbur, ha dragkrok och bra plats för passagerare bak. Tydligen skulle Octavia passa in på allt detta.

Färg kan man ju knappast bestämma när man köper begagnat, men man kan ju önska… då skulle jag nog vilja ha en blå. Men en silverfärgad, eller tom guld är helt ok. Svart och vit går nog bort, all skit syns för bra 🙂 Men men, detta är en ren lyxfråga, det blir vad det blir. När, är också en bra fråga… det blir när det blir… när vi hittar nåt bra – då slår vi till!

Vi tar gärna emot synpunkter på vårt bilval och förslag på andra bilar som kan vara värda att titta på!

.

En undersökning visar att vår favoritmiddag är köttfärsås och som tvåa kommer Taco. Vårt fredagsmys har blivit en mexicansk rätt, vilket jag tycker är lite charmigt. Inte köttbullar eller falukorv, utan taco! Lasagne kommer också ganska högt upp på listan, och det är ju inte heller en svensk rätt. Jag tycker det är jättebra att vår svenska mat blandas upp med andra nationaliteter och därmed specialiteter.

Många lagar olika mat till sej själva och sina barn. Ska man grilla är det korv som gäller för barnen medan föräldrarna äter en biff. Till detta får barnen pommes medan föräldrarna äter en potatissallad. Sallad existerar knappt… Är det konstigt att barnen inte får ett matintresse?

Jag HATAR att laga mat och vill göra det så enkelt för mej som det bara går. Jag skulle aldrig laga olika mat till barnen och mej och har heller aldrig gjort det. När barnen var små hade de en mängd olika allergier som kunde fått mej till att laga olika rätter till oss, men jag valde istället att laga sånt som vi alla kunde äta tillsammans. Det är inte så lätt att laga mat utan mjölk, ägg, soja och en del annat. Då fanns inga utbytesvaror, som det finns idag, mer än sojamjölk. Tycker man dessutom inte om att laga mat, så blir utbudet klent.

Halvfabrikat gick bort eftersom det oftast finns mjölk- eller äggvitepulver eller sojalecitin i. Så det blev till att laga mat från grunden och eftersom jag inte tycker om att laga mat fick killarna ofta hjälpa till redan när de var ganska små. Då var det pga lathet, idag kan jag se att det var bland det smartaste jag gjort! De kunde tidigt slänga ihop en middag åt oss OCH de tycker att det är roligare att laga mat än vad jag gör 🙂

Tänk ändå va olika de blivit. Junior älskar och har alltid älskat att prova ny mat och nya smaker. Han tycker om kryddor och äter alla olika grönsaker, frukter, skaldjur och konstiga grejer som bulgur mm. Senior är tvärtom! Han vill ha ”vanlig” mat, utan konstigheter, helt med bara peppar och salt. Han äter ”vanlig” sallad, men tycker inte om kokta eller tillredda grönsaker eller rotfrukter. De har fått samma mat, på samma vilkor och är helt olika i sina smaker.

MEN frågar man vad de helt äter så svarar bägge fisk eller skaldjur. Senior äter helst en lax medan Junior vill ha hummer eller kräftor. Deras kompisar tycker att de är jättekonstiga…

Frågan är varför svenska barn är så dåliga på att äta varierad kost och tycker illa om grönsaker och fisk? Är det för att föräldrarna inte varierat sej eller för att fisk och grönsaker är ganska illa tillagat i skolan? Jag vet inte, däremot är jag glad att jag åtminstone har en unge som äter allt och att den andra iaf vågar smaka 🙂

.

Solen skiner = jag är aldrig inomhus! En av förklaringarna till varför jag inte skrivit något. En annan förklaring är att jag inte haft något att skriva… funderingarna kring det där kollot snurrar fortfarande. Det är något jag verkligen skulle vilja göra!

Igår lyckades vi städa av vår uteplats ordentligt. Vi slängde skräp och kan nu använda den som det är tänkt. Nu kan man väl säga att alla spår av översvämningen är utplånade. Äntligen! Så igårkväll satt vi där och drack varsin cider och hade det jättemysigt. Det var en otroligt härlig kväll.

Idag ska vi röja förrådet och göra fint i rabatterna, de få som är kvar 🙂 Förrådet ser ut som ett katastrofområde, som det nu ska bli ordning på. De sista grejerna från lägenheten i Södertälje ska in där eller ner i källaren, så man kan komma fram i garaget igen. Det känns som hela mitt liv är ett enda stort domino. Man flyttar en grej som rasar några andra på vägen lixom…

Nu känns det iaf som att vi är på rätt väg. Inne är det ok, inte välstädat, men ok… ute är det helt ok! Så det är bara förråd och garage kvar, sen kanske man kan fixa inne så det blir mer än ok? Junior har fått i uppdrag att tvätta huset nu när sommarlovet börjar. Fasaden är vit med svarta prickar och alla dessa prickar ska han skrubba bort. Sen får vi se om huset behöver målas eller om det räcker med att tvätta.

Solen skiner, allt är faktiskt ganska bra.

.

Sådan herre sådan hund…
Vi njuter av solen så mycket vi bara kan 🙂

Vi har ganska många unga/ungdomar/barn som går hos oss på Viktväktarna. De får inte gå ensamma hos oss, men i förälders sällskap och med intyg från skolläkare är det ok. Idag mötte vi en av dessa föräldrar när vi var och handlade. Hon berättade att hennes barn nu börjar i ny klass till hösten och gärna vill gå ner i vikt tills dess. Tyvärr har mamman haft svårt att få iväg henne/honom under våren och det hela slutade med att jag skrev av dem. Men nu verkar det som om de faktiskt kommer tillbaka för att ta tag i vikten under sommarlovet och i bästa fall få ner vikten en del till skolan börjar igen.

Så började vi spåna i bilen hem… tänk om man kunde starta ett slags kollo för överviktiga barn/ungdomar. Eller ännu hellre ett kollo för hela familjen. För det är ju inte barnens fel att de är tjocka, det är ju faktiskt föräldrarna. Jag vet att Kalle Moreus likställer tjocka barn med barnmisshandel… ibland är det faktiskt så illa. Vi har haft 12-13 åringar som vägt 80-90 kg och det är ju knappast de som handlar hem godsakerna.

Tänk då att ha ett läger där barnen får göra kul grejer som de kanske inte provat förr; rida, klättervägg, segla mm. Medan barnen har kul kan föräldrarna sitta i skolbänken och lära sej hur de ska ta hand om sin familj. Å sen kan de tillsammans ha praktiska övningar där familjebanden stärks.

Det skulle vara så himla kul! Undrar bara om det är genomförbart?

.