juli, 2016 -

En varm dag i Rom

juli 31, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Resan fortsätter och i onsdags kom vi till Civitavecchia och
Rom. Även här hade vi valt att ta en utflykt för att slippa tänka själva och på
något sätt ska man ta sej in till Rom.

Hamnen ligger ganska avsides så det var nog väldigt smart
att ta en transfer in till stan. Det tog ungefär 45 minuter från hamnen till
Vatikanen där vi blev avsläppta. På vägen fick vi en massa matnyttig
information om staden och de olika turistfällorna. Jag har varit här innan och
visste vad jag ville se och även visa Martin. Även i Rom var det varmt,
strålande sol och runt 33-35 grader. Staden ligger på kullar men ändå står luften
helt still. Så det blev en rätt het dag kan man säga…

Vi började med att besöka Peterskyrkan i Vatikanen eftersom
det var där vi blev avsläppta. Kön in till kyrkan var rätt lång och ringlade
sej långsamt framåt, men när vi väl kom in var det ganska gott om plats. Martin
som varit katolik tidigare kunde berätta en massa grejer för mej om de olika
påvarna och jag som varit där förut såg till att han inte missade något.
Peterskyrkan är jättestor och otroligt fin. Oavsett om man är troende eller ej
så är det en fantastisk byggnad!

Nästa mål var Spanska Trappan och på vägen dit såg vi fortet
och domstolen. Tyvärr var trappan under renovering, så det blev lite pannkaka
av det besöket. Fontana di Trevi ligger alldeles i närheten och efter lite
letande hittade vi dit rätt snabbt. Där ska man kasta ett mynt i fontänen med
höger hand för att önska sej något, två mynt för att skilja sej och tre mynt
för att komma tillbaka till Rom. Eller om det var tvärtom… Vi kanske iaf ett mynt
var och önskade oss självklart ett livslångt och lyckligt äktenskap 🙂

Nu började tiden rinna ut, man hinner inte så mycket på
knappt fyra timmar och särskilt inte när man stått en timme i kö till
Peterskyrkan. Så vi hittade ett hål i väggen med kalla pizzabitar, åt snabbt
och nästan sprang till Phanteon som är något av det häftigaste som byggts. En
jättehög kyrka med ett nio meter stort hål i taket och ändå regnar det aldrig
in. Phanteon ligger vid ett litet torg där jag gärna hade satt mej ner en stund
om vi haft tid och brevid finns ett större torg med gycklare och restauranger. En rekommendation är att läsa Da Vincikoden och Änglar och Demoner innan man åker hit, många av platserna finns med i böckerna och man kan se dem med egna ögon.

Men vi skyndade vidare och hade vid det här laget insett att
vi bara skulle hinna se Colosseum utifrån, att stå i kö för att gå in skulle ta
för lång tid. Lite synd, men då har vi även en anledning att koma tillbaka. På
vägen till Colosseum såg vi delar av Forum Romanum och utgrävningarna av gamla
Rom. Rom är byggt i lager och det finns spår överallt från gamla tider. När vi
väl kom fram till Colosseum var vi varma och trötta, vi tog våra bilder och skulle
nu ta oss tillbaka till Vatikanen för att hinna med bussen tillbaka.

Nog för att Rom är en trevlig och mysig stad med massor att
se, men nu var det inte roligt längre. Vi tänkte ta en buss tillbaka då jag
hade oerhört ont i fötter och ben, men hittade ingen som gick dit vi skulle och
taxi är vi för snåla för. Så det var bara att sätta på autopiloten och
fortsätta gå. När jag får så där ont och är helt slut så blir jag nästan
manisk. Jag bara går och snabbt går det, Martin fattade galoppen direkt,
slutade prata med mej och bara följde efter. Någon halvtimme senare var vi
framme och då köpte vi glass som belöning medan vi väntade in alla andra.

Rom är en fantastisk stad med rik historia och massor att
se. 4 timmar är förstås för lite, men ger ändå ett smakprov av staden. Vi
gapade efter lite för mycket kan man väl konstatera… men såg iaf allt vi hade
tänkt. Från utsidan. Nu måste vi komma tillbaka så Martin får se Colosseum och
Forum Romanum och framför allt får sitta ner på något av alla små torg, ta ett
glas vin och äta en god italiensk middag.

När vi gick och la oss på kvällen hade jag gått nästan 25 000
steg och somnade ovaggad 🙂

Bröllopet del 2

juli 31, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu har det gått en vecka sedan den magiska dagen. Vår bröllopsdag som blev helt perfekt! Jag har berättat om allt fram tills att vi sa ja till varandra, här kommer fortsättningen 🙂

Efter vigseln gick vi in på båten och blev serverade en väldigt god lunch. Vi åt äppelgravad rödtunga och drack en vit Chardonnay till. Lagom tills vi ätit klart var vi framme vid Drottningholm och kastade oss av för att hinna fota lite på bryggan. Johan instruerade oss och vi försökte agera proffsiga fotomodeller. Det gick sådär… men några fina bilder borde det ha blivit, vi får väl se när han redigerat dem.

På vägen tillbaka till Stadshuset åt vi desserten som bestod av en pannacotta och en liten glasspinne. Solen gassade från en klarblå himmel och det blev lite varmt där inne, men oss gjorde det inget! Nu kunde vi slappna av och bara njuta av stunden. Det är väldigt roligt att planera ett bröllop, men lika skönt är det när det är över faktiskt.

Väl framme vid Stadshuset tog vi en familjebild och sedan gick äldste sonen och våra föräldrar åt ett håll och yngste sonen och vi åt ett annat. Med brudbuketten i högsta hugg promenerade vi till Strandbryggan vid Strandvägen där Juniors flickvän B väntade på oss. Där satt vi sedan resten av eftermiddagen och kvällen och hade jättemysigt.

Det blev lite mer vin, champagne och till slut även lite mat. Stoffisen kom förbi och åt med oss och lite senare kom även Gunilla för att fira med oss. Det var så skönt att bara sitta där och inte göra något alls mer än njuta i solen. Kvällen var helt perfekt, solen sken och det var varmt och skönt.

Jag har ingen aning om vad klockan var när vi lämnade stället, men Gunilla var så otroligt snäll som körde oss hem! Då var jag dödstrött och ville bara få av mej kläder och smink och krypa ner i sängen. Men vi skulle packa ner det sista och försäkra oss om att allt verkligen var med innan vi kunde lägga oss, så klockan blev rätt mycket innan jag till slut stupade i säng.

Vår bröllopsdag blev precis som vi önskat! Vädret var perfekt, platsen var magisk och vigselförrättaren var jättegullig. Vi kan verkligen rekommendera er att ha vigseln på en liten båt som tex m/s Drottningholm, det är intimt och mysigt. Man kan hyra hela båten och även ha mottagningen/festen där eller göra som vi och bara ha vigsel och lunch för ett mindre sällskap. Vi är så nöjda med allt och lite stolta över att vi stod emot alla som kom med goda råd. Vi fick VÅRT bröllop, som VI ville ha det och det blev perfekt!

På lyxkryssning som Viktväktare

juli 30, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

När jag klev på Brilliance of the Seas i måndags vägde jag ca 59 kilo. Idag, fem dygn senare, väger jag förmodligen lite mer… men inte ”katastrofmycket” mer! Man kan faktiskt både vara på semester och på en riktigt lyxig kryssning utan att bli smällfet på kuppen!

Som vanligt handlar det om energi in – energi ut. De flesta av oss som har semester lägger alla tankar på vikten på hyllan och tänker att man ska ta tag i det igen till hösten. Jag funkar inte så. Semestern är enligt mej bästa tillfället att ”unna” sej en viktnedgång, även om det är en bröllopsresa på en härlig lyxkryssare!

Här finns verkligen ALLT i matväg! Å ALLT ingår. Typ All-inclusive men med en hel del extra… Vi har flera olika restauranger att välja på, gratis roomservice, mat och snacks vid poolen och en massa annat. Mat och dryck tillgängligt precis överallt! En mardröm egentligen… Men här finns också ett motionsspår runt hela båten med den mest fantastiska utsikt man kan tänka sej. Ett stort, fullt utrustat gym med PT och även det med en fantastisk utsikt.

Utflykterna varje gång man kommer till en hamn kräver också en hel del. Vi har gått runt två mil per hamn vi besökt. 20 000- 25 000 steg per dag har det blivit bara av att se de olika städerna. Bara av att gå runt på båten, till och från tex frukost, lunch och middag blir runt 1000 steg per gång. Så det finns faktiskt inget att skylla på när det gäller motionen.

Men vi hade våra funderingar om dagen idag, nästan två hela dygn på havet. Inga utflykter i hamn… skulle vi göra som de flesta andra och bara lägga oss i solen hela dagen eller skulle vi faktiskt göra smarta val? Vi åt frukost och sen åkte joggingskorna och träningskläderna på. Vi började med att gå motionsspåret runt båten sisådär 7-8 varv. När min aktivitetsarmband visade 7000 steg gick vi in för att testa gymmet. Där var nästan smockfullt och det är STORT! Här fans både vältränade, vardagsmotionärer, smala, tjocka, gamla och unga. Så härligt och uppmuntrande att se!

Martin och jag hittade två crosstrainers brevid varandra som vi började på. Jag tyckte det var tråkigt och tog bara en kvart där, medan Martin drog av en dryg halvtimme. Jag flyttade mej istället till löpbanden, där jag trivs bäst och sprang ca 20 minuter. Så dagens motion blev runt en timma sammanlagt och cirka 11000 steg. Inte så illa för att vara på semester.

När det gäller maten så försöker jag att göra bra val, vilket inte är så lätt när det är dessertbord från himmelen och trerättersmiddagar i gourmetklass. Men på menyn är det faktiskt utskrivet bra alternativ, ”low-fat” står det lite här och var och alla rätter som är sockerfria står också med. Så vill man kan man faktiskt göra riktigt bra val utan några problem.

Min frukost brukar bestå av kokt ägg, grov macka med ost, en liten bananpankaka och frukt. Hemma äter jag bara en knäckemacka med ägg, så visst blir det mer här. Å andra sidan finns inget knäckebröd och banabpannkaka gör jag aldrig hemma. Det är ett val jag gör och som kommer att synas på vågen. Lunchen blir oftast en sallad med lite pasta eller en liten pizzabit till. Det är vid middagen det skulle kunna spåra ur rejält, men jag försöker välja vegetariska alternativ så långt det går och skaldjur. Alkohol har vi valt bort helt, förutom den flaska vin som fartyget bjöd på för att vi är på bröllopsresa.

Det här kan ju låta tråkigt för en del av er, men för mej är det absolut ingen uppoffring. Det är ju bara mat! Jag äter gott, tills jag blir mätt och jag mår bra. Jag vet att jag kommer gå upp i vikt, men inte katastrofmycket. Vi rör oss massor, äter lite mer än vanligt och kommer ha en del att jobba bort när vi kommer hem. Så är det. Men jag vet att skulle jag släppa taget helt så skulle kroppen må dåligt, magen strejka, värken bli värre och de extra kilona skulle vara väldigt svåra att få bort efter resan. Då tänker jag hellre lite extra nu och mår bra under tiden.

Bara för att det finns mat i mängder och allt är gratis, så måste man ju inte äta… å finns det chans att röra på sej också helt gratis, så är det väl bara att göra det då. Detta är det absolut finaste gym och motionsspår jag någonsin tränat på. OCH!!! Man ångrar aldrig ett träningspass… tänk på det! Jag kommer ju inte ångra att jag gjorde kloka val…

Så visst kan man åka på kryssning som Viktväktare eller vilken metod man nu använder. Man får bara tänka till lite extra och fundera på vilket resultat man vill ha när resan är slut. Jag vet att det blir ett plus, men det borde inte vara ett jättestort och kan nog gå rätt snabbt att jobba bort igen. Jag är jätteglad att vi testade gymmet och såg så många andra där. Bara chansen att få testa nya proffsiga maskiner är ju jättekul!

Ikväll är det galanight och jag tror att klänningen fortfarande passar 🙂

Tornet i Pisa lutar fortfarande

juli 30, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Andra stoppet på kryssningen var i Livorno, Toscana, Italien. Efter tisdagens strapats och lilla promenad på ett nästan 2 mil till och i Nice var vi rätt möra i benen. Men det var bara att sluta tänka på det och dra på sej gympaskorna igen. Det skulle bli fler mil i de stackars fötterna…

När vi vaknade klockan 6 var vi på väg in i hamnen, den här gången skulle v inte behöva åka båt in. Vi åt frukost i bufférestaurangen och strax efter 8 var vi på väg till första stoppet på dagens utflykt; Pisa! Det tog ca 45 att åka från hamnen till Pisa, som är en väldigt fin stad och har mer än bara ett lutande torn.

Vi hade ungefär en timme på egen hand i parken med tornet och det räckte bra för att se alla byggnader, ta foton och titta på lite souvenirer. Värmen steg rejält, så det var ganska skönt att sätta sej på bussen och slumra lite under de två timmarna det tog att åka till Florens.

Florens visade sej vara en väldigt fin stad med mycket att se. Tyvärr visade det sej att servicen inte alls var lika bra. Jag har sällan lämnat restauranger, men den här gången gjorde vi faktiskt det. Vi gick till den restaurang som guiden rekommenderade för att äta lunch, men fick ingen service. När folk som kom efter oss fick hjälp före oss, gick vi helt sonika därifrån. Vi väntade nog 30-40 minuter utan att få vår mat, istället hittade vi ett ”hål i väggen” där vi både fick maten snabbt och de var trevliga. En liten calzone i handen och en cola räcker bra ibland. Det skulle visa sej vara helt rätt beslut, då ett annat par från bussen blivit sittande där bra länge och inte alls hunnit se mycket av staden. Vår lärdom är alltså att inte gå till restauranger som rekommenderas av guider, de har för mycket att göra och servicen tar för lång tid.

Vi såg Pittipalatset, bron Ponte Vecchio, katedraler, palats och en
massa annat. Vi hade tre timmar på oss och benen gick som trumpinnar för
att vi skulle hinna se allt. Att då bli sinkad av dålig service på en
restaurang är inte önskvärt, så vi är nöjda över att vi gick därifrån
och på så sätt hann med allt vi ville. Martin har varit en hängiven
spelare av The Assassin´s creed 2 och i spelet klättrat runt på byggnader
i både Rom och Florens, så han kände igen en massa platser.

Vi
testade vårt livs första canneloni och det var ju riktigt smaskigt! På
vägen tillbaka till båten fick vi även se fält med mängder av solrosor, helt
otroligt vackert!

Sammantaget kan man säga att
både Pisa och Florens är väldigt fina städer och att tiden för ett
smakprov var fullt tillräcklig. Pisa är vi nöjda med, vi har sett
lutande tornet och byggnaderna runt. Florens kan vi däremot tänka oss
att komma tillbaka till och utforska lite mer noggrant. Och det är lite
så det funkar med en kryssning, man får smakprover av olika platser för
att se om man vill ha mer eller är nöjd. Helt perfekt tycker jag!

Vädret kunde inte vara bättre. Dryga 30 grader och klarblå himmel. Alla bilder blir helt perfekta!!!

Jag visar er Brilliance of the Seas!

juli 29, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag vet inte hur många av er som varit på ett större kryssningsfartyg, men eftersom det inte är den vanligaste resa man gör så tänkte jag att några av er kanske är nyfikna på hur det faktiskt ser ut ombord. Så nu tänkte jag ta er på en rundtur ombord och visa er Brilliance of the Seas. Häng med!

Innan vi gick ombord i måndags fick vi sk Seapass, det är vår id, vår hyttnyckel och helt enkelt hela vårt liv ombord. Har vi inte vårt seapass med oss får vi ingen mat, ingen dricka och inte ens gå av båten när vi kommer till en hamn. Det ska vara med oss hela tiden, vart vi än är!

Vi gick ombord på plan 5, där finns ett galleri, shoppar, teater och lite annat smått och gott. Här är vi inte särskilt mycket, bara för att titta i butiker och samlas i teatern när det är utflyktsdax. Men vi tar det från botten!

På minus 1 bor en del av personalen, förmodligen även på 0 och 1 – men det har vi inte fått bekräftat. På plan 2 finns sjukstugan och här går man av båten när den ligger i gästhamnarna, antingen via en brygga eller med båttransport. Här finns metalldetektorer, röntgen och passkontroll/seaspasskontroll. Man kollar id vid både avstigning och påstigning. med tanke på att det är drygt 2000 passagerare så går allt väldigt snabbt och smidigt.

På plan 2 och 3 bor fler av personalen, lite chefer och sånt och på plan 4 äter vi. Här finns Minstral Diningroom, där vi varje kväll får fantastiska trerättersmiddagar. Vi får en meny att välja ifrån och är vi det minsta missnöjda med maten, så ger man oss mer än gärna något annat. Varje kväll är det en ny meny och det finns faktiskt tom lågkalorialternativ. Vi får väl se om det hjälper…

På plan 4 ligger även receptionen och utflyktsbokningen. Det jobbar 5-6 personer konstant med att hjälpa alla oss passagerare på alla sätt för att göra oss nöjda. Här finns också en scen med livemusik. På 5an är det alltså shopping!

På plan 6 hittar vi några av de restauranger som inte är förbetalda. Vill man äta här så kostar det lite extra och förmodligen är maten också lite extra. Chefs table har bla en avsmakningsmeny som nog inte går av för hackor! Här finns även en bar och en pub, biograf och Casino Royal.

På plan 7 – 10 är det bara hytter. Våra bordskamrater bor på plan 7 och vi på plan 10.

Uppe på plan 11-12 hittar vi ett SPA och ett fitnesscenter, de har alltså två våningar. På 11 har vi ett inomhusbad med utomhuskänsla, typ en relaxavdelning med bubbelbad och pool. Här finns även ett litet café där man kan äta lättare måltider och snacks. Å utanför dörrarna ligger huvudpoolen, med bubbelbad, bar, solstolar och storbildsskärm med film. Längst fram på plan 11 ligger bufférestaurangen Windjammer, där vi oftast äter vår frukost. Men här kan man även äta lunch och middag i bufféform.

På 12an finns motionsspåret som går runt båten och är 250 meter för ett varv. Här finns även äventyrs bad för barn och lekrum. En arkadhall med spel, basketplan och en skybar. Högst upp på plan 13 finns en klättervägg och äventyrsgolf.

Vår båt är alltså inte jättestor ur kryssningssynpunkt, men inte jätteliten heller. Ganska lagom tycker vi efter att idag ha sett Harmony of the Seas som var gigantisk. Å med tanke på att de har tre gånger så mycket folk så tycker vi att vår ”lilla” båt räcker gott. Särskilt när man ska av och på båten vid utflykter.

Här finns alltså något att göra hela tiden om man vill. Vi har hittills mest varit på utflykt och nästan bara i hytten nattetid. Men nu är det bara ett par utflykter kvar och sen kan vi utnyttja båten lite mer. Vi har inte ens badat! Men snart så ska gymmet testat och jag riktigt längtar efter att få ligga i bubbelpoolen. Kanske imorrn eftermiddag när vi kommer tillbaka från Pompeji…

Hoppas ni gillade vår lilla rundtur 🙂

En stad i sorg

juli 28, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

I tisdags när vi vaknade hade båten stannat i Villafrench en liten bit från Nice. Vi åt frukost i lugn och ro och sedan upptäckte vi båten, satt och jobbade lite och käkade
lunch innan vi gick ombord på den mindre båten som skulle ta oss in till
land.

Vi beslöt oss för att gå till Nice, trots
varningar om att det skulle vara långt och ta tid. Sånt skrämmer inte
oss! Vi följde någon form av gångväg/stig som gick både högt och lågt,
gav en del klättring och en herrans massa trappor i drygt 30 graders
värme. Det var en fantastisk väg att gå, även om det var lite jobbigt.
Men något vi definitivt kommer att minnas!

90 minuter
senare var vi framme i Nice, helt slut! Vi hittade strandpromenaden och
kände det som ett måste att besöka platsen för attacken den 14/7. Vi
ville visa vår sympati och medkänsla till alla som på något sätt
drabbades. I slutet av strandpromenaden var det ett hav av blommor och
minnessaker. På andra sidan vägen var det ännu mer, där låg även nallar
och leksaker. Det var så otroligt tungt att gå där!

Det kom folk från alla håll för att lägga blommor, minnas, delta och umgås. Tungt, men otroligt
vackert!
Här fanns inget fiendskap, missämja eller illvilja. Trots att beväpnad
militär syns överallt i Nice finns här enbart vänskap, kärlek och
omtanke just nu. Över platsen vilar en stor sorg, men också något
väldigt vackert i just vänskapen mellan människor som möts just här.

Vi
gick upp från stranden, åt en glass och gick till bussen. Vi hade inte
den minsta lust att gå tillbaka i två timmar… Istället betalade vi
hela 1 Euro var för att åka buss tillbaka, billigt och bekvämt. Väl
tillbaka i hamnen plockade den lilla båten upp oss igen och körde ut oss
till vår stora båt. Där snyggade vi snabbt till oss, jobbade lite och
sprang till middagen.

I bästa fall funkar wifi från och med nu så vi slipper skriva snabba inlägg på dyr uppkoppling när vi är i
hamnen. I bästa fall alltså… det är några detaljer som har trasslat här,
rederiet har inte riktigt varit på vår sida… men nu det ska det vara löst hoppas jag…

Senare ikväll eller imorrn ska jag försöka ta er på en rundtur runt fartyget.

Då är vi iväg!

juli 27, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Direkt i söndagsmorse satte vi oss på pendeltåget till
Arlanda för att flyga till Barcelona. Bröllopsresan började med lunch hos
Pontus på Pontus in the Air. Vi åt varsin gigantiskt hamburgare som smakade
ljuvligt!

När vi ätit satte vi oss en stund i en av ”myshörnorna” hos
Pontus för att ladda telefonerna in i det sista och vila lite. Där finns
infotavlor så man kan uppdatera sej och slipper sitta i en tråkig gate och vänta.
Så var det dags att gå ombord och några timmar senare landade vi i ett varmt
Spanien. Envisa som vi är tog vi våra ganska stora och ganska tunga resväskor
och letade oss fram till tåget. Från tåget bytte vi till tunnelbana innan vi
gick den sista biten till hotellet Melia Barcelona Sky. Det tog nästa två
timmar innan vi kom fram. Då var vi helt slut!

Men det var bara att klä om och ge sej ut igen. Vi ville
vara förberedda och veta var båten går ifrån, så vi skulle veta hur lång tid vi
behövde dagen efter. Det var tur att vi gjorde det, för båten låg mycket längre
bort än vi trodde. Vi fick helt enkelt lägga upp en smart plan för den lilla
trippen… taxi är inget alternativ i vår värld.

Klockan var närmare 22 när vi hittat båten och vi skyndade
till Fontain Munjic som har sin ljud- och ljusshow tom kl 23. Vi hann se sista
halvtimmen och ta en snabb toast i närheten innan vi åkte till hotellet och
stupade i säng. Då hade vi gått runt 2 mil…

På måndagen vaknade jag runt 7 och var nästan utvilad. Jag
började förstå vad som hänt de senaste dagarna. Jag är ju gift!!! Allt har gått
så snabbt och bara rullat på att jag knappt hunnit reflektera över allt som
hänt. Gift och dessutom på bröllopsresa! Hur coolt som helst ju 🙂

Vi åt frukost, kollade mail, skrev några texter och packade
ihop oss. Återigen skulle resväskorna rastas och rulla genom Barcelona. Vi tog
tunnelbanan ett par stationer, gick en bit och tog sedan en specialbuss sista
biten. Jättesmidigt! Vi kom direkt till terminalen och fick väskorna incheckade
utanför. Sen fick vi vänta… kön till incheckningen var låååång! Trots att vi
var tidigt ute så var det säkert en timme i kö innan vi kunde gå ombord på
Brilliance of the Seas.

Vi gick till vår hytt och fick väskorna levererade direkt.
Så det var bara att byta om och gå upp och äta lunch. Byta om ja… jag har min
senaste kryssning i skallen. Då bytte man om inför varje måltid. Flipflops,
shorts och badkläder var inte acceptabelt i restaurangen. Det var det ingen som
brydde sej om den här gången. Mycket har ändrads i kryssningsvärlden på 24 år…
både när det gäller passagerare och personal. Tyvärr måste jag faktiskt säga.

När vi ätit utforskade vi båten, eller fartyget om man ska
vara noga. Sen gick vi för att hämta koden till mitt internet som jag blivit
lovad. Den fanns inte. Eftersom jag visste att det kunde bli strul så hade jag
printat ut mailet där allt var bekräftat, men det hjälpte inte heller. En
mycket otrevlig kvinna i receptionen meddelade att det som inte står i
bokningen det finns inte. Punkt. Inte mycket vi kunde göra mer än att vänta
tills Martins internet funkade igen, alltså dagen därpå.

Vi bytte om igen för middag, kvällens klädkod var ”Casual” och
jag tog en vit klänning, låga sandaler och Carolines smycken. Även denna gång
var vi rätt ensamma om att ha bytt om så jag var tvungen att fråga hovmästaren
om vad som egentligen gäller. Han berättade att de är lite extra toleranta
första dygnet då inte alla riktigt förstått klädkoderna. Men övriga dagar
kommer man inte in i restaurangen med ”fel” kläder. Vårt bordssällskap var ett
elegant par från Frankrike, de hade iaf koll på klädkoderna. Tyvärr kan de
ganska dålig engelska, men vi gör vad vi kan för att förstå varandra.

Nu är vi iaf ombord! Bröllopsresan kan börja!!! Första
stoppet var Villefranch och Nice, men det berättar jag om en annan dag. Jag kan
iaf berätta att vi besökte platsen för attacken för 13 dagar sedan…
fruktansvärt jobbigt!

Vilken härlig dag vi fick!

juli 26, 2016 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Då är vi alltså gifta! Å dagen blev nästintill perfekt! Vi har mängder med människor att tacka och grejer att berätta, försöker börja lite smått här…

I lördags var alltså den stora dagen. Jag var inte nervös men sov uselt pga värmen i sovrummet och en högt snarkande blivande man. Så jag var
rätt trött när jag kom till Jenna 7.30 för att fixa ordning mej. Tur att hon var lite piggare 🙂

Jenna började med håret och precis när hon var färdig med det och hade börjat med makeupen kom Johan
som skulle vara med som fotograf under dagen. Vi hade jättetrevligt och tiden gick snabbt. Strax innan 11 var jag snygg in håret, hade långa lösögonfransar, var sminkad, hade fått på mej alla smycken och bytt om. Nu var jag den rosa puddingen!

Medan jag varit hos Jenna hade Martin lämnat pälsbollen hos mina föräldrar, hämtat min brudbukett och snyggat till sej. Johan och jag fiskade upp honom och drog in till stan. Vi parkerade nära Stadshuset och gick till Stadshusets park för att ta lite fina bilder. Johan instruerade oss, vi fick stanna, gå, ha armen där, huvet så, buketten si… Jag kan lova att
vi var turisternas stora lycka! Det var väldigt många fler än Johan som fotade oss. När vi höll på som bäst kom yngste sonen och hjälpte till. Han fick sedan ta hand om min kamera och mobil, så jag själv skulle få lite bilder.

När vi var färdiga gick vi mot kajen för att vänta på de andra och kliva ombord på M/S Drottningholm. Båten var nog helt full och vi klev på allra sist. Besättningen ombord visste förstås att vi skulle komma och vi visste var vi skulle vara, så medan alla andra passagerare fortsatte framåt stannade vi kvar där vi klev på. När båten vände, blev det fören och vi hade utsikt över halva Stockholm under själva vigselakten.

Vår vigselförrättare Monica överröstades en del av motorljudet med vi hörde allt hon sa. Själva vigselakten tog kanske 10-15 minuter. Solen sken,
det fläktade lite och allt var helt perfekt! De andra gästerna på båten tittade på så gott de ville och kunde, en del av besättningen också och kaptenen hade superkoll på allt precis ovanför skallarna på oss. Vi hade skrivit våra egna löften till varandra som mest gick ut på att vi ska stötta varandra och stå vid varandras sida. Så förklarade Monica oss för man och hustru och sa att Martin skulle kyssa sin fru, då drog kapten i båttutan så det sjöng över hela Mälaren.

Allt gick snabbt, men inte för snabbt. Det var alldeles lagom. Inte alls så där jobbigt som när man står i kyrkan och ska lyssna till prästen ord,
psalmer och solister. Allt är jättefint, men helst av allt vill man bara
få sätta sej ner och man har lite svårt att njuta av stunden. Så var det inte nu. Vi kunde verkligen njuta och ta in vartenda litet ögonblick. När vi stor där framme med barnen, våra föräldrar, Monica och Johan så fanns bara vi. På himlen fanns inte ett enda moln och inte i
vårt liv heller. Allt var perfekt!

Fortsättning följer…

Veckomatsedel v 30

juli 25, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Det är måndag igen! Bröllopet är över, vi befinner oss i Barcelona och ska strax kliva ombord på ett kryssningsfartyg som ska ta oss ut på Medelhavet. Allt är toppen!!!

Vi lagar inte en måltid själva på två veckor, men tänker inte lämna er i sticket. Självklart serverar vi även nu veckans matsedel. En blandad kompott av vegetariskt, fågel, fisk och kött – håll till godo!

Måndag: Kyckling med grönsaker i ugn 4 SP plus potatis
Tisdag: Vitlöksräkor med ris 6SP/5PP plus ris
Onsdag: Vegetarisk Moussaka 6 SP/6 PP
Torsdag: Färsspett med raita från 6 SP
Fredag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Lördag: Kyckling med timjan- och senapssås 6SP plus ris
Söndag: Köttfärslasagne med keso 12 SP/11PP

Ha en fin vecka, det ska vi ha!!!

Vi sa JA!

juli 23, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hinner inte riktigt skriva om allt som hänt och hur vi mår, men ett par bilder ska ni få!

Här ska vi precis säga ja till varandra. Solen skiner och allt är verkligen perfekt!

Nu sitter vi och pustar ut på Strandbryggan och dricker champagne. Kom förbi om ni vill, vi sitter här en bra stund till!

Allt är klart för vårt JA!

juli 22, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Väskorna är packade, bröllops- och reskläder är framlagda, hemmet är hyfsat städat och handbagaget står redo. Nu är det bara pälsbollen som ska köras till mina föräldrar så är allt färdig för bröllop och bröllopsresa!

Martin har varit ledig idag och tillsammans har vi gått igenom allt och sett till så allt blivit gjort. När vi lägger oss nu är allt klart. Imorrn vill vi bara njuta av dagen och inte tänka på något annat. På söndagmorgon ska det bara vara att klä oss, äta frukost och åka till Arlanda, inget annat.

Så nu sitter vi här och har vår alldeles egen möhipesexa. Vi dricker champagne i kvällssolen, sista kvällen som ogifta. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om jag är nervös, det är jag inte. Bara förväntansfull. På gymmet i morse frågade en tjej om jag verkligen hade tid att vara där. Varför inte? Om inte annat så är väl träning ett himla bra sätt att skingra tankarna och ta bort stress? En annan tjej kom fram och önskade mej lycka till och sa”jag läser din blogg”. Sånt är så otroligt roligt!

Om bara några timmar checkar jag in hos Jenna som ska göra mej så fin det bara går. Under tiden lämnar Martin pälsbollen, hämtar min bukett och fixar till sej. Några timmar senare åker vi in till stan för att kliva på M/S Drottningholm som tar oss till just Drottningholm. Där på båten är vigselakten under uppsikt av våra föräldrar och mina barn.

Om mindre än ett dygn är jag FRU 🙂

Jagar du fantasigubbar?

juli 22, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Om jag säger Pokemon Go vad säger ni då? Många av er säger säkert ”JA, jättekul!!!” Några andra säger ”Trams!” å sen är vi en grupp som inte säger så mycket alls, men som uppfattas som vi är negativa till företeelsen ändå.

Pokemon Go är alltså spelet där du med hjälp av en app i telefonen hittar och samlar små fantasifigurer. De finns överallt och ger olika många poäng beroende på vilken man fångar. Spelet har fått både unga och gamla att röra på sej mer, vilket ju är jättebra! Jag är för allt som ökar rörelse och aktivitet och välkomnar även detta. Trots att jag inte spelar själv! Jag är inte emot, jag har bara inget intresse.

Kompisens son har svårigheter att gå och röra sej efter en cancerbehandling. Nu under sommaren är det paus i rehabiliteringen och han har mest suttit inne, tills nu! Nu är han ute tillsammans med sin pappa och fångar gubbar och använder sina ben massor! Min äldste son är inte överförtjust i att röra på sej, men kan nu tänka sej att ta några steg extra för att fånga en gubbe. En annan grabb har knappt varit ute på flera år, han har gått 16 mil (!!!) senaste veckan och gått ner drygt 2 kg! Så visst är det bra!

Jag själv ser tydligt i min Fitbit-app på utmaningarna där, att mina kompisar i de olika utmaningarna rör sej mer än någonsin. Vilket sporrar mej också som inte spelar. Jag rör mej mycket i min vardag, nu måste jag röra mej ännu mer för att inte komma sist i utmaningarna. Tack för det 🙂

Jag ser Pokemon Go som ett fascinerande fenomen. Ungefär som när Geocaching upptäcktes i Sverige. Det fick också folk att röra på sej på ett roligt sätt. Att Pokemon Go skulle bli så mycket större och som en hel folkrörelse kom väl kanske som en överraskning. Å lite synd är det väl ändå att det ska behövas en app för att folk ska röra på sej? Det borde man ju kunna göra ändå. Men men, bra att något får folk att ta lite extra steg. Fel av mej… många extra steg!

Men jag ser en del oroväckande beteenden i detta också och det är när jag nämner dem som jag tydligen uppfattas som att jag är emot spelet. Det är jag inte! Det jag är emot är att folk går ännu mer med näsan i telefonen och bla kliver rätt ut i gatan. Nu senast två tonårsgrabbar på cykel som cyklade rätt ut framför en buss. För där borta var ju deras Pokemon som de skulle fånga. De här grabbarna var säkert ouppmärksamma innan Pokemon också, men nu är de så många! Å många är väldigt unga och har inte ens fått ett trafikvett än. Det är ju inte alla som jagar med sina föräldrar eller någon vuxen som ser till att de inte bara springer efter sin gubbe rätt över vägen.

Att varna hjälper ju inte så mycket. Ser man gubben på skärmen så ska den ju fångas och gärna snabbt innan den försvinner. För en del verkar hela världen försvinna just då, även om det går att fånga gubbarna på ganska långt avstånd. Behöver man bara komma lite lite närmare för att nå en gubbe med många poäng så kanske tankeverksamheten inte räcker riktigt hela vägen. Jag vet inte om det var så för grabbarna jag såg, jag vet bara att det hände. Att en busschaufför fick tvärbromsa en fullpackad buss för att inte köra på dem.

Jag ser betydligt fler små barn ute nu än förut. Barn i 6-7-årsåldern,
ensamma eller med en kompis – sällan med en vuxen. Eftersom de har
telefonen i handen och koncentrerar sej på sin jakt så är det rätt lätt
att sno dem på den kanske dyrbara telefonen. hur många snodda telefoner,
ledsna barn och förbannade föräldrar kommer vi att få se. Fler än förr?
Hoppas inte!

Jag är alltså positiv till själva rörelsen Pokemon Go ger, men är oroad över hur impulsiva och oförsiktiga folk blir. Särskilt de mindre barnen. Telefoner har alltid stört uppmärksamheten och folk har och kommer alltid att springa rätt ut i gatan, men jag är rädd att det blir värre nu och jag vill inte ha en Pokemonjägare under kofångaren på min bil. Jag tycker det är lite läskigt faktiskt!

Hur är era tankar kring detta? Spelar ni? Spelar era barn? Jagar ni isf tillsammans? Ge mej era tankar!

Tänder och naglar fixade!

juli 21, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Två dagar kvar och det mesta är klart! Kläderna både till bröllopet och dagen efter är framlagda. Resväskan är i det närmaste packad. Hemmet är hyfsat städat!

I onsdags åkte jag till Maria på Total Hälsa för att fixa smajlet! På bara en halvtimme hade jag fem nyanser vitare tänder och gick därifrån med värsta stimorolleendet 🙂

Att bleka tänder är en liten process i sej. Först ser man vilken nyans man har på tänderna från början. Sedan får man en protes med en smet i som man ska bita tag om och en lampa framför munnen. Lampan lyser i sju minuter, sen får man spotta ut protesen och smeten. Detta gör man tre gånger. Efter de tre gångerna får man skölja med vatten och sedan se vilken nyans det blev. I mitt fall vitare, himla bra!

Efter får man inte dricka färgade drycker på 48 timmar. Det är nog det svåraste. Jag fuskade lite och drack cola med sugrör… vet inte om det hjälper att göra så, men jag gjorde det iaf…

Just det! Maria låter hälsa att hon erbjuder 4 betala för 3 månaden ut både i salongen och webshoppen, så det är bara in och shoppa loss. Ni kanske behöver solkräm eller nåt?

Då var leendet på plats, bara resten kvar. Så i morse var jag hos Jenna på Dannilees SPA och fortsatte bröllopsfixet. Den här gången ögonbrynsplock och naglar. Vi började med ögonbrynen så jag la mej bekvämt i stolen och bara lät mej tas om hand. Det är inte skönt att få ögonbrynen plockade, men Jenna är så lätt på handen att det inte är någon större fara. Eftersom det är hon som ska sminka mej på lördag, får hon bestämma vilken form ögonbrynen ska ha. Efter någon halvtimme var hon färdig och jag lite snyggare än innan.

Så var det naglarnas tur! Klänningen var med så vi kunde hitta den exakta nyansen. Vi hittade den perfekta rosa färgen med lite glitter i. Ett lager grundlack, tre lager gellack och ett lager överlack senare var även naglarna klara och nu behöver jag inte bry mej på några veckor hoppas jag. Jag har inte testat gellack med lampa förut, så det blir spännande att se hur länge det håller. Jenna har alltså inte byggt mina naglar, sånt gör hon inte, bara målat dem.

Så nu är grunderna färdiga och på lördag tar vi resten! På lördag smäller det!!!

Gör en tavla!!!

juli 21, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni
som följt mej ett tag vet att jag älskar att fotografera. Ni vet också
att jag gärna använder mina bilder till lite allt möjligt.

I trappen upp
till övervåningen sitter flera förstoringar med motiv
från Safarin i Tanzania, bla en härlig fototavla med en fin zebra som betar på savannen. Vi
har nyckelringar med Baileys som liten, bilder på familjen på mitt gamla
mobilskal och en canvas på killarna när de slutade nian. Plus mängder
med fotoböcker från alla semestrar.

Bilder ska inte stanna i en kamera, i datorn, mobilen eller på en hårddisk – de ska användas!!! Tillsammans med Canvasonline.se vill
jag slå ett slag för fototavlor och allt annat man kan göra med sina
bilder. Här får man en tydlig överblick över allt man kan göra och vad
det kostar.

Perfekt för oss nu när lördagen närmar sej och vi kommer ha
mängder med bilder från bröllopet! Självklart ska de upp på väggen, både
hemma hos oss och hos våra föräldrar. Bästa sättet att bevara minnen från speciella tillfällen är verkligen genom att möblera hemmet med sina foton och fototavlor. Dessutom är det ju en så bra present!

Hur gör ni? Stannar bilderna i kameran eller gör ni något kul med dem?

Jag var bara tvungen!

juli 20, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Förra gången det närmade sej bröllop var jag 22 år och oförstörd. Jag
vägde typ 51-52 kilo och hade aldrig varit gravid. Året var 1992,
kjolen skulle vara STOR och ärmarna puffiga. Min klänning syddes upp av
en kompis med tyg i siden köpt i Kina. Jag såg ut som en gräddbakelse!

Klänningen
hänger här hemma och hånler åt mej då och då. ”För du kan inte ha
mej”… säger den. Så igår var jag ju bara tvungen att testa! Den är
bara sydd med två underkjolar, de andra fyra är brevid, men bara att
hitta in var en match. Över huvudet kom den och även över boopisarna,
magen och rumpan! Tjoho! Jag kunde ha den! Inte var den särskilt bekväm
eller satt så där snyggt som 1992 kanske… men jag kunde faktiskt ha
den! OM man bortser från att dragkedjan inte går igen…

Men
herregud så mycket klänning! Tyg överallt! Å då hade jag även en
hellång slöja med släp! Jag var verkligen en gräddbakelse! En ganska söt
sådan faktiskt. Ung och oförstörd, redo att starta ett helt nytt liv.
Ett liv som inte alls blev som jag tänkt. Jag skulle inte skilja mej.
Aldrig. Sånt gör man inte! Å när det väl var ett faktum kände jag mej
som en förlorare. Å det var jag ju. Jag hade misslyckats att hålla ihop
något som jag värderade väldigt, väldigt högt. Ett äktenskap stannar man
i! Så är det bara. Men det gick inte, vi var tvungna att bryta upp. Å
jag skulle aldrig mer gifta mej!

Det tog många år att
ändra den tanken. Jag såg helt enkelt ingen anledning att gifta mej
igen. Förrän nu… nu när jag faktiskt kan se mej själv bli gammal
tillsammans med någon. Någon som faktiskt vill bli gammal med mej.
Martin som helt plötsligt bara fanns där och som jag redan varit igenom
så mycket tillsammans med. Det är rätt. Å det är dax.

Men
den här gången kommer jag inte se ut som en gräddbakelse. Den här
gången blir jag en rosa pudding! Betydligt enklare både till utseende
och att kliva i. Den här gången följer jag inga trender utan följer mitt
hjärta totalt. Allt blir enkelt. En enkel klänning, en liten skara
gäster och en enkel ceremoni. Så den stora vita klänningen hängs
tillbaka i skåpet, överbevisad. Jag kunde visst ha den! Jag kommer i min
gamla brudklänning som jag hade för 24 år sedan. Tänk så mycket som
hänt under de åren.