september, 2018 -

En liten bit på väg…

september 30, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni som följt mej ett tag och känner mej vet hur jag hela tiden kämpar för att komma ikapp. Hur jag än försöker så blir jag aldrig helt färdig och jag vet att jag inte är ensam om att ha det så. Som förra helgen när vi skulle städa ute och häcksaxen gick sönder… så är det hela tiden!

Men den här helgen blev vi faktiskt färdiga ute! Häcken runt tomten är klippt, buskar är nerklippta och ansade, vissna växter är borta, ny täckbark ligger i rabatten osv. Vi har även hängt upp alla vinterns ljusslingor, alla är dock inte tända. Jag tycker det blir så mycket mysigare om det lyser lite fint i entrén när man kommer hem. Så nu är det iaf klart där å jag är så nöjd!

Vi fick hem ett gäng resväskor förra veckan och några av dessa har jag nu fyllt med saker som inte fick plats när vi åkte till Gambia sist, utan legat i förrådet och väntat. Mycket i förrådet ska ner i väskorna, resten resas ur till loppis och secondhand. Så nästa helg är planen att få ordning i garaget och förrådet och byta till vinterhjul på bilen. Då är verkligen allt ute fixat. Jag hoppas den planen håller… man vet ju aldrig…

När man varit utbränd så illa som jag har varit så klarar man inte när det är för rörigt. Röran blir en onödig stress, ändå tar man inte tag i det – man vet helt enkelt inte var man ska börja. Det är därför jag rensar så mycket jag kan nu när jag mår bra och säljer/slänger/skänker bort grejerna. Det måste bli lättstädat överallt och då måste grejerna bort. Då minskar stressen och jag mår så mycket bättre. Jag vill bara ha helt lugnt. Överallt.

Bara detta att trädgården är fixad gör massor! Jag vet nästan säkert att vi inte kommer att komma igenom allt den här gången heller, det kommer säkert hända något på vägen. Men jag vet att det finns en plan och att en dag så kommer jag att komma hela vägen fram. Jag trodde att 2018 skulle bli året då vi kom i ordning och ikapp ekonomisk, men så blev det inte… bilen gick sönder, vi skaffade nytt larm och fixade resten av rören i huset och nu gick värmepannan sönder. Just som vi kommit upp på plus så måste vi alltså ut med ca 30 000 för en ny panna… suck!

Så nu avsätter vi även 2019 till att inte bara komma ikapp utan även få ihop ett nytt sparande. Är det inte det ena så är det det andra… Tänk så skönt det skulle vara om allt bara föll på plats. Att kunna sitta på trappen och fika och känna ett totalt lugn, vilken grej! Men vi är en liten bit på väg! Lite närmare än igår 🙂

Mina restips till vintern

september 26, 2018 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Många har säkert redan bokat vinterns resa för att vara helt säkra på att få precis det man önskar. Men så finns det en och annan som fortfarande funderar på var de ska åka. Jag tänkte ge några av mina tips och då vet ni att det handlar en hel del om Afrika 🙂

Vill man ha ett prisvärt resmål så är det Egypten som gäller. Här är sol och värme, fantastiska vatten att dyka och snorkla i och god mat. Egypten har också mängder med historia och spännande platser att besöka. Mitt tips är att bo i Marsa Alam på något av de resort som finns och då även ta ”all inklusive” eftersom omgivningarna oftast bara består av öken. När vi var där senast bodde vi på Siva Resort i Port Ghalib som är ett gigantiskt resort med allt man behöver och lite till. Det ligger nära en mysig marina dit vi tog våra dagliga promenader. Jag rekommenderar också att man tar en utflykt eller två, och då är mina favoriter vackra Luxor och galna Kairo. Det är en upplevelse att se pyramiderna i Giza, men faktiskt ännu häftigare att se templen i Luxor. Jag älskar verkligen Egypten – där finns allt!

Tanzania är en annan favorit och då pratar jag förstås om safari! Det här är ju inget billigt alternativ, men det absolut mest minnesvärda. Är man sugen på safari så ska man först och främst kolla vart djuren är vid den specifika tiden för resan. På så sätt så kan man vara hyfsat säker på att få se Big Five och verkligen få ut mesta möjliga upplevelse. Vi åkte på juldagen och valde därför Tanzania istället för Kenya eftersom djuren skulle befonna sej på den sidan då. Vi bokade all med Kilimanjaro SafariAgency som gav oss exakt det vi ville ha. De fick vår budget och våra önskemål och gav oss ett förslag som visade sej vara helt perfekt. Vi fick en vecka på savannen i en bekväm jeep, bara vi… ingen grupp som störde. Och vi såg precis allt vi ville se. Vilken upplevelse!

Zanzibar är inte heller så billigt men ett bra slut på en safari. Så efter en dammig vecka med långa, spännande safaridagar tog vi en vecka i paradiset på Zanzibar. Kritvita tomma stränder. Härlig snorkling och chansen att simma med delfiner. Detta är verkligen platsen för total avkoppling där man kan ligga på en solsäng och läsa, bli serverade afternoontea på stranden med palmbladen som tak. Det är magisk vackert!

Seychellerna är paradiset på jorden enligt många. Det är egentligen 110 öar där varje ö har sitt eget tema. La Digue är ön utan bilar där du blir hämtad med oxe eller cykel för att komma till hotellet. Praslin har den exotiska dubbelkokosnöten och på Moyenne finns det piratgravar. Det är underbart vackert överallt, lugnt och skönt. Seychellerna reglerar turismen genom att begränsa mängden turister och hotellen får inte vara högre än palmerna. Här är rätt dyrt, men helt fantastiskt!

Vi var till Kap Verde förr vintern och kan rekommendera det om man INTE åker dit i januari-februari. Det blåser lite för mycket då, iaf på Sal där vi var. Men övrig tid kan vi absolut rekommendera det! Stränderna är oändliga och nästan helt tomma. Gillar man att fotografera så är detta en perfekt plats, alla bilder blir bra! Här finns god mat, härliga människor och allt är så enkelt. Gillar man vattensport så är det perfekt, i övrigt finns det inte jättemycket att göra. Men det är så fint!

Jag har svårt med tidsskillnad men ett ställe jag kan tänka mej att åka tillbaka till ändå är Sri Lanka, även kallad Indiens tår. Ön drabbades hårt av tsunamin och fick väldigt lite hjälp, vi var där på ettårsdagen och då var nästan inget återställt eller ens påbörjat. Det man slås av på Sri Lanka är att alla är otroligt vänliga och hjälpsamma. Här finns långa härliga stränder men även spännande te- och gummiodlingar som man kan besöka. i Kandy kan man se en av Buddas hörntänder och på vägen dit måste man absolut besöka Pinawella som är elefantbarnhemmet. Har man tur kan man få mata en av bebiselefanterna och kanske tom bada med de stora elefanterna.

Florida är också ett kul resmål men innebär även det en viss tidsskillnad fast åt andra hållet. I Florida är det enkelt att hyra och köra bil, allt är lixom anpassat för bil. Självklart är det stränderna och de stora parkerna som lockar, som tex Disney och Universal. Men det är också enkelt att ta sej ner till Ft Lauderdale och kolla in kryssningsföretagens butiker för en sistaminutenkryssning. För nästan ingenting kan man få två veckor i Karibien på en lyxkryssare med all inklusive.

Vi åker till Gambia över nyår, det vet ni säkert redan. Gambia är mitt eget lilla paradis, eftersom jag bott där och älskar det. Här är stränderna milslånga, man kan gå från Senegal igenom Gambia och in i Senegal igen om man vill och orkar. Precis som många andra av ställena jag rekommenderat så är ständerna i stort sett tomma och fridfulla. Här finns plats för alla! Min favoritsysselsättning är att gå längst stranden och leta snäckor, det finns mängder av vackra snäckor. Skruvade, stora, små, färgade, kritvita. Maten är smakrik men inte starkt. Alla är vänliga och nyfikna. Vill man följa med oss och även följa med till byn som vi hjälper så kan ni läsa mer HÄR.

Vi åker inte med barn längre och även om alla de här resmålen fungerar med barn, så tycker jag nog att barnen ska vara lite äldre för att följa med på tex en safari. Det handlar om rätt mycket pengar och då ska de ju gärna har nåt slags utbyte av att följa med, så jag skulle nog säga att de ska vara i 10-årsåldern för att göra en sån resa. Det är många timmar i bil och man blir rätt trött faktiskt. USA är ju som gjort för barn, även kryssningarna. Egypten och Sri Lanka är helt ok med barn, särskilt Egypten med tanke på livet under ytan. Mina älskade att snorkla där och låg i hela dagarna. Seychellerna har inte särskilt mycket att erbjuda för barn, det är en ”kärleksdestination” 🙂

Jag hoppas att detta kan ge er lite idéer om nya resmål som ni kanske inte ens tänkt på förut. Vi åker som sagt till Gambia i år och funderar redan på vart resan ska gå nästa år. Kanske blir det USA… eller Egypten igen… eller nåt helt annat! Man vet inte med oss, det kan bli vad som helst.

Vart åker du i år?

En säng för varje rygg

september 26, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

*** I samarbete med Furniturebox***

Jag tycker det är ganska svårt med inredning. Visst kan man gå efter trender, men ska man vara trendig måste man ju byta inredning flera gånger om året och för oss funkar inte det ekonomisk. Dessutom är jag lite för bekväm av mej för att följa trender, jag vill mest att mitt hem ska vara funktionellt och lättstädat.

Men jag gillar att kolla på möbler och försöker ständigt att förenkla hemma. Just nu är det vardagsrummet som är mest aktuellt, förutom sovrummet som är ett återkommande tema för jämnan. I sovrummet är det alltid sängen som är en fråga. Både maken och jag har problem med våra ryggar och då måste man ju ha en bra säng. På Furniturebox finns mängder med kontinentalsängar! Typ 871 stycken. Det måste ju finnas något som passar 🙂

Furniturebox har typ allt, inte bara sängar! Jag har inga problem att köpa möbler via nätet, det är himla smidigt tycker jag. Nu har jag nog hittat både sängar till sovrummet och ett skåp till vardagsrummet som jag kan tänka mej som verkar uppfylla alla mina önskemål. Får fundera lite till…

Himla smidigt ändå att både kunna kolla runt, mäta i lugn och ro, beställa och sedan få grejerna hemkörda helt gratis. Allt utan att ens lyfta på rumpan!

Tänk på detta när du tittar på Biggest Loser!

september 25, 2018 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Igår körde Biggest Loser Sverige igång igen, denna gången VIP med kända svenskar. Jag var på finalen och vet vem som vann, men det tänker jag ju inte berätta förstås. Däremot vill jag att ni tänker på lite grejer när ni tittar på programmet.

Jag tycker att program som Biggest Loser är väldigt intressanta, särskilt ur ett socialt perspektiv. Egentligen gillade jag Tjockholmen bättre eftersom man inte röstade ut någon där och man hade även hjälp av en vän. Det roliga är att jag blivit bekant med en av mina favoriter från Tjockholmen, Daniel, och kan berättar att han håller vikten idag.

Men det finns ju några saker man ska ha i bakhuvudet när man ser såna här program och det är bla att deltagarna isoleras från sin vardag och går in i en ”bubbla” med bara träning, sömn och mat. De gör lixom inget annat och då kan vi som gör jobbet utanför inte jämföra siffrorna på vågen. Deras jobb är att gå ner i vikt, det är det enda de som ska göra under veckorna programmet sänds. De behöver inte sköta hus och hem, inte fixa mat till familjen, inte stressa runt och köra barn hit och dit, de behöver inte tänka på något alls mer än att äta, sova och träna. Och tom detta har de hjälp med!

Vi kan med andra ord inte jämföra deltagarnas resultat med våra. De kör sitt race några veckor på slottet och sedan i sin hemmiljö innan finalen. Några går ner mycket – men inte imponerande mycket ändå ibland med tanke på förutsättningarna. När vi jobbade på VV jämförde vi BL-deltagarnas resultat med våra medlemmar och i flera fall gick våra medlemmar faktiskt ner mer. Å våra medlemmar skulle alltså ta hand om ett helt liv vid sidan om viktkampen. Å jag kan nästan garantera att våra medlemmar sedan höll sin vikt längre än vad BL-deltagarna gjorde. Många från Biggest går nämligen upp massor de första veckorna efter finalen. En person pratade om 15 kilo…

Jag var alltså med när finalen spelades in och det jag är mest intresserad av är att höra om deltagarnas förbättrade värden. Inte vikten alltså, utan hur blodfetter förbättrats, hur blodtryck sjunkit osv. Bara det där med insulin är ju hur spännande som helst och årets program visar tydligt hur mycket en liten viktminskning gör för insulinet. Det är så häftigt!

Det jag vill att ni tänker på när ni tittar är alltså att deltagarna har detta som sitt jobb under en begränsad tid, det har inte vi ”vanliga” viktkämpare. Och att de har all hjälp de kan få, det har vi inte heller. Ändå är det många av oss utanför slottet som går ner precis lika bra som de som är på slottet. Hur bra är inte vi? OCH: det som händer i kroppen är viktigare än det som visas på vågen många gånger. Det handlar om vår hälsa! Inte om ett tv-program eller snabb viktnedgång – det handlar om att förlänga livet.

Sa jag att jag vet vem som vinner 🙂

Matsedel v 39 – allt funkar till matlådan!

september 24, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Renoveringskaoset är över och alla teaterkvällar avklarade. Nu kan vi återgå till ett normalt liv igen, där inget är särskilt normalt – men ändå 🙂

Jag lyckades med min plan att stå still i vikt och det är nästan att se som en bragd. Maten har varit rätt dålig, men jag har ändå försökt att göra smarta val och det har tydligen varit rätt väg att gå. Efter 14 år som guldmedlem börjar jag äntligen lära mej!

Nu är allt lugnt i två veckor sedan åker vi på jobb i Kroatien. Vi ska återigen vara med på VM i olivplockning. Inte vara med i själva tävlingen, även om vi faktisk fick frågan, utan vi ska fota och skriva om det. Men det är då det!

Nu kör vi på med bra mat igen och då passar vi även på att fylla frysen med matlådor.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Ärtsoppa 8 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex

Onsdag: Vitlökskycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Snabb kasslergratäng 6 SP Flex

Fredag: Pasta med räkor och chili 1 SP Flex plus pasta

Lördag: Lövbiffsgratäng 14 SP Flex (stooor portion)

Söndag: Shepards Pie 11 SP Flex (stooor portion)

Med exakt 3 månader kvar till jul är min plan att ta bort 1,5 kilo. Går det så går det 🙂

Vad har du för plan?

Snabbguide till höstens bästa teaterupplevelser

september 22, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så har vi klarat av det sista på scen på ett tag. Under två veckor har vi sett sex olika föreställningar, dessa är Broarna i Madison County, Såsom i Himmelen, Ghost, Jöback Med hjärtat som insats, Özz och Måns i Världens historia och Tommy Körberg som Lola. Alla finns recenserade på Du i Fokus, klicka bara på föreställningen du vill veta mer om så kommer du dit.

Jag tänkte inte berätta om dem i ordningen som vi sett dem, utan i den ordning som jag gillar dem. Jag har en vinnare, däremot ingen förlorare för jag kan inte bestämma mej så några hamnar på samma plats.

Höstens stora favorit är Såsom i Himmelen. Det är nästan tidernas favorit till och med. Den står i samma klass som bla Phantom of the Opera, då fattar ni. Det är världsklass. Rollerna är perfekt castade, huvudrollerna är magiska, det finns inte ett enda fel. Det är total njutning i nästan tre timmar! Det är så bra så bra så!

På andra plats kommer Lola, där Tommy Körberg briljerar som transvestit. Han har aldrig varit bättre! Körberg är så bra att han försvinner, kvar är Lola – Körberg ÄR Lola. Från första sekund sitter vi som klistrade och uppfylls av det vi ser. Det är berörande, kärleksfullt och total världsklass! Kanske inget för folk under 40, men definitivt för oss andra och kanske särskilt våra föräldrar som kommer att älska musiken.

Sen blir det svårare, men jag tror att jag sätter Jöback på tredje platsen. Med hjärtat som insats är en show med superproffs i alla hörn. Det händer saker överallt i salongen och känns lite åt burlesk- eller varietethållet. Det är INTE en show med Jöbacks gamla trallvänliga hits, utan nästan bara nytt material. Det är snyggt, proffsigt och läckert.

Frågan är om inte Ghost får dela tredjeplatsen med Jöback? Filmen Ghost har gjorts till musikal med några av Sveriges bästa artister. Effekterna är skithäftiga och skådisarna briljanta, men det når inte hela vägen upp till perfektion. Jag tror att det beror på de gråklädda dansarna som jag inte förstår mej på. Klart jag fattar att det är spöken, men för mej fyller de ingen funktion utan blir bara irriterande. Om de däremot får en egen show är jag först i kön, för de är superduktiga!

På en delad sista plats sätter jag Broarna i Madison County och Özz och Måns med sin Världens Historia. Broarna har också några av Sveriges bästa röster på scen, men det räcker inte riktigt till ändå. Jag vet inte riktigt vad som fattas, berättelsen finns ju där – men kanske är det så att höstens konkurrens helt enkelt är för hård. Hade den kommit till våren istället, hade jag kanske satt den först? Tycker man om filmen ska man absolut se musikalen, den har alt som filmen har plus två supertajta skådisar i huvudrollerna.

Özz och Måns… finns inget som liknar dem i vårt avlånga land och jag önskar jag hade haft dem som historielärare i låg- och mellanstadiet. Jösses var jag hade kunnat mycket! Jag avskydde historia, men med de här två som lärare hade jag förmodligen älskat det. På två timmar lär jag mej nog mer än jag gjort under hela min skoltid. Men det känns lite för mycket som ett företagsgig och de har lite för oftare roligare själva än vad publiken har. Det ÄR kul, absolut! Vi skrattar ofta högt, särskilt när de pratar om sommarens grilltrauma – men sen blir det lite för många moralkakor om miljön. Som säkert behöver tjatas om, men det blir lite för mycket.

Höstens scenutbud är härligt för en teaterälskare som jag, men konkurrensen är stenhård! Allt är otroligt bra och man blir definitivt inte besviken vad man än ser, men för att sticka ut och bli en snackis så måste man ha extra allt den här hösten. Det har både Såsom i Himmelen och Lola, där finns inte ett enda minus – det är perfektion.

Såsom i himmelen kommer att fortsätta till våren, så mitt tips är att ni väntar några veckor tills biljetterna släpps och sedan ger hela familjen i julklapp. Det blir en höjdarjulkapp som räcker länge 🙂

Jaha, det var mina tips. Andra som ser mycket och recenserar har sin lista. Det är svårt med både musik och teater, alla tycker ju olika. Men du kanske har fått en liten vink om hur hösten ser ut och vad som finns på teaterfronten som kan vara värt att avsätta en kväll för.

Berätta gärna vad du tycker om min lista och om du blir sugen på att se något eller tom redan köpt biljetter. Ha en fin teaterhöst!

100 dagar kvar!

september 19, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu kan vi äntligen börja räkna ner på riktigt och förbereda allt inför resan till Gambia. På riktigt? säger ni… det är ju 100 dagar kvar… ja, men nu är det iaf snart tvåsiffrigt och det är mycket som ska fixas 🙂

Den 28/12 kl 06.10 lyfter planet från Arlanda och då ska helst vi och 120 kg bagage vara med. Mmmm, två pers med 60 kg var, vad säger ni om det va? Hur vi ska lyckas få med oss allt vet jag inte, men är tacksam för att det finns bagagevagnar på Arlanda och att vi har vänner som kommer och möter oss i Gambia.Vi tänkte först kolla med vår taxikille om han kan hämta oss, men inser att han har för liten bil. Så vi får kolla med Buba som har en jeep med takräcke att packa på. Det är honom vi åker upp till byn med, han har en bra bil.

På de här 100 dagarna ska vi samla ihop ett gäng mobiltelefoner, sortera våra redan insamlade kläder och leksaker, fixa malariatabletter och invänta väskorna som vi blivit lovade från ett givmilt företag. Och packa! Det är alltid knepigt att få ner allt och det handlar alltid om gram innan allt går ihop, men jag tror inte att det ska göra det den här gången. Det kan hända att vi tom får vikt över, men vi får se.

Grejen med alla grejer är alltså att de ska till byn som vi hjälper i Gambia. Byn Soma ligger ca 15 mil in i landet, längst med Gambiafloden. Det är en fin by med härliga människor. De har sina små hus (fyra väggar), en skola, en brunn och en liten butik. Just vår familj är 11 personer som bor tillsammans. De har tre rum, om jag kommer ihåg rätt, och tre sängar. Vår pojke Smile sover på en plastmatta, under ett myggnät.

När vi var där sist hade vi med oss kläder, hygienartiklar, leksaker och mat. Smiles mamma var så tagen att hon inte kunde prata till slut. Den är gången skulle jag vilja ha med solcellslampor så att barnen kan läsa läxorna inne på kvällen, men jag vet inte om jag lyckas. För de har självklart ingen el i huset, det är väldigt ovanligt och finns bara hos rika människor om ens där. En solcellslampa skulle med andra ord göra stor nytta och även göra stor skillnad för dem.

Som jag sagt och skrivit flera gånger förut, så får ni mer än gärna följa med på resan. Bokstavligt talat alltså. Vi är där mellan 28/12 och 12/1 och bor på Sunset Beach. Ni kan boka in er på egen hand, på samma eller ett annat hotell. Så ses vi om och när vi vill, vi finns där om ni behöver och vi tar oss tillsammans upp till byn. Ett besök som förändrar en totalt! Det är verkligen en väldigt speciell känsla att mötas av alla dessa underbara människor och på bara en sekund bli en av dem. Det går faktiskt inte att beskriva. När jag ser bilderna från förra besöket blir jag alldeles varm. En känsla som jag gärna delar med fler.

Så nu räknar vi ner! Sitter ni på en mobil som ni inte behöver (den ska vara hel och ha wifi) så får ni gärna slänga över den hit. Den kommer till nytta! Vill ni bidra till en säck ris, lök eller en dunk olja får ni gärna swisha ett bidrag. Maila till marlenerinda@gmail.com så får ni swishnumret om ni inte redan har det. Maten kommer att kosta ca 1200 kr, så alla bidrag är välkomna. Tilläggas ska att den maten räcker i nästan tre månader.

Det är verkligen en förmån att få hjälpa till så här som vi gör. Jag hoppas ni följer med oss, det är en helt fantastiskt upplevelse!

58 sommarprogram senare!

september 18, 2018 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Sådärja! Det tog sin lilla tid, men nu är sommarprogrammen genomlyssnade. Men jag måste erkänna att jag inte lyssnat på riktigt alla 58, några intresserade mej helt enkelt inte… men kanske 50.

Det är lika spännande varje sommar att få veta vilka sommarpratarna är och de senaste två åren har jag även haft förmånen att vara med på pressträffen. Avslöjandet sker under pampiga former med levande musik och alla är uppklädda med blomsterkranar i håret. Nåja, Mark Levengood och ett par till har blomsterkransar på huvudet – kanske inte i håret…

Jag hinner sällan lyssna på programmen när de sänds, men lyssnar gärna när jag sitter och jobbar. I år har man kunnat lyssna även innan sändningen börjat, så flexibiliteten blir bättre och bättre. Jag har lyssnat på dem i ordning, men ibland med ganska långt mellan och ibland flera om dagen. Igår lyssnade jag på Rennie Mirro som var sist ut.

Några vill jag särskilt lyfta upp, dessa tycker jag att ni ska lyssna på. Claes Månsson pratade bla om att han är blyg vilket människor har svårt att tro. Hans program var småputtrigt och mysigt. Bianca Ingrosso pratade om sin familj, skilsmässan mellan hennes föräldrar och livet som influencer. Det kunde bli lite vad som helst kände jag innan, men jag tyckte om hennes program.

Kaj Linna var förstås ett måste! Spännande att höra honom med egna ord berätta om den långa vägen till frihet och nu om livet som fri och bosatt i ett annat land. Mark Levengood är alltid rolig att lyssna på och kommer alltid med något nytt trots att det var 6:e (?) gången han sommarpratade. Jag lyssnade även på Anna Serner och Eva Rydberg med stort intresse, spännande kvinnor!

Så var juni slut och i juli var det dax för Mendez som berättade om sitt minst sagt annorlunda liv. Victoria Silvstedt var intressant men knepig att lyssna på, det lät lite väl mycket som om hon läste innantill. Alla läser ju innantill, men här lät det lite för mycket som hon satt och läste för sej själv typ…

Ebbas pappa berörde oss alla och det gjorde även Kim Walls mamma. Så också lyssnarnas sommarvärd Jonas Waltelius som skadades på sin svensexa. Å Marko! Härliga Markoolio öppnade sitt hjärta och berättade om sin barndom och kärleken till sin mamma, så naket och fint. Uje Brandelius berättade om sin sjukdom och hur hans liv som artist förändrats, men inte bara till det sämre.

Anders Berglund är en kul man, han har mycket att berätta och en del fick plats i programmet. Härliga Mikkey Dee hade många roliga anekdoter att bjuda på, det var ett skoj program. Precis som David Cairns som berättade om sin flytt till Sverige och att anpassa sej i det här konstiga landet. Paul Hansen berättade målande om utlandsuppdragen som fotograf och hur det är att jobba mitt i kriget.

Både Sabina Dumba och Adam (Tensta) Taal pratade mycket om sina familjer och särskilt om pappa. Tauba Katzenstein överlevde Förintelsen och berättade även hon om sin familj och hur hon lyckades överleva. Magnus Carlsson pratade på sin 50-årsdag och berättade bla om sin uppväxt här i Tumba. Det är extra roligt att lyssna på folk man har eller har haft en relation till och vi har faktiskt sjungit tillsammans i skolan.

Petra Mede har en hel del självdistans kan man väl säga. Hennes program gav många skratt. Paul Svensson pratade mat och berättade bla om sin menyidé på Fotografiska som ingen förstod, inte vi heller… Olof Röhlander påminde om den viktiga tuppluren som måste få plats!!! Och Rennie Mirro berättade om sin uppväxt i USA, flytt till Sverige och om dansen som format hans liv.

Åsså har vi Sara Danius. Jag trodde väl aldrig att jag skulle utse hennes program till sommaren mest lyssningsvärda (heter det så?). De andra programmen har jag bara låtit skvala i bakgrunden, men när Sara började berätta om alla olika turer med den sk kulturprofilen – ja, då satte jag mej faktiskt i soffan och verkligen lyssnade. Vilken sjuk historia! Snacka om att ungefär alla var inblandade och att det blev kaos i kultursverige.

Ni har alla programmen HÄR, lyssna nu om ni inte gjort det innan! Ska bli spännande att se vilka som pratar nästa år. Jag önskar mej Sören Olsson, Bert-Åke Varg, Vicky von der Lancken och varför inte Bibbi Rödöö som sätter ihop listan.

Vilka har varit era favoriter sommaren 2018? Har ni några önskemål inför nästa sommar?

Matsedel v 38 – med en höstboost!

september 17, 2018 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Hösten är verkligen här, men än är det hyfsat varmt. Så länge man inte måste ha på tjocka vinterskor och vinterjacka är jag nöjd och än så länge räcker det med sneakers och en tjockare tröja.

Ni som hänger med mej på instagram (@marlenerinda) har sett vår fantastiska vecka med bla Ghost på Chinateatern och Så som i himmelen på Oscars. Vilka föreställningar! Så otroligt bra att jag får gåshud bara jag tänker på det! Jag har skrivit så fingrarna glött och än är det inte slut. Den här veckan väntar Jöbacks show, Özz och Måns Möllers Världens Historia och Lola med Tommy Körberg. Sen är det över för den här gången!

Så bara en vecka kvar, sen kan jag köra upp på banan igen med träning och bra mat. Vågen visar pyttelite plus, men i stort sett står jag still vilket var min plan. Jag har ändå hunnit träna ett par gånger i veckan och maten på dagtid har varit bra. Tack och lov för matlådor! Vi preppade frysen innan så det skulle finnas att ta av.

Problemet den här veckan är också att vi inte kan bo hemma pga renoveringar i vårt hus. Så det blir att flytta hem till mamma och pappa några dagar, men vi tar med matlådorna! Men på lördag är allt tillbaka till det normala. Vi bor hemma igen och har återigen lugna kvällar.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Torsk med tomattäcke 7 SP Flex

Onsdag: Oumph Bourguignone fr 2 SP Flex plus potatis

Torsdag: Kyckling i paprikasås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Cannelloni fr 7 SP Flex

Lördag: Tacogryta 4 SP Flex plus ris

Söndag: Gratinerade saffransräkor 3 SP Flex plus ris

Höstboost: Ingefärsdricka – Nu gör vi allt för att inte bli förkylda!

Det mesta här ovan passar till matlådor. Läsare av bloggen har gjort hela ugnsplåtar med cannelloni och fått ihop massor med matlådor på en gång. Så smart! Å gör ingefärsdrickan och ta en liten hutt varje dag, så slipper ni i bästa fall bli förkylda. För mej funkar det, eller också inbillar jag mej bara – men jag har faktiskt inte varit förkyld sedan vi började med våra små dagliga huttar.

Nu hoppas iaf jag att kylan håller sej borta lite till, men vinter kryper närmare… Ha en fin vecka, det tänkte jag ha!

Strandens Dag – jo, den finns faktiskt!

september 15, 2018 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Idag är det Strandens Dag och genast börjar jag fundera på vilka stränder jag besökt och längtar efter. ”Min” strand i Gambia kommer förstås upp direkt och snart är jag där, men stranden på Öland ligger också nära hjärtat 🙂

Det finns några stränder som jag tycker särskilt mycket om, det ligger på Öland, Seychellerna, Zanzibar och Gambia. Öland betyder barndom och då minns man ju allt med ett visst skimmer. Å det var på stranden på Öland som Martin friade till mej, såklart att det har en särskild plats i mitt hjärta.

Zanzibar är otroligt vackert! Det är som små avskilda vikar med stenblock och palmer vid vattnet. Vattnet r kristallklart, under ytan finns mängder med vackra fiskar och har man tur kan man både se och simma med delfiner. Här var vi 2010 efter en veckas dammig safari, det var helt ljuvligt att vila ut efter en vecka i jeep. Ett perfekt avslut på en fantastiskt resa! Rekommenderas!

Gambia… mitt Afrika. Här är stränderna inte kritvita, utan mer gyllengula och sträcker sej många mil. Man kan faktiskt gå igenom hela Gambia och in i Senegal, om man orkar. Solen går ner över Atlanten och är magisk varje kväll, alla bilder blir perfekta och behöver inget filter. 28/12 är vi tillbaka och du kan följa med! Läs mer HÄR!

Jag har varit på Seychellerna två gånger, men det var innan digitalkamerans tid – så där finns inga bilder just nu att visa. Mycket försvann i de två översvämningar vi haft, men en dag ska jag scanna in de som finns, fast Martin sa just att det är enklare att åka dit igen och ta nya 🙂 Grejen med Seychellerna är att det finns så många olika stränder där. Det är drygt 100 mer eller mindre stora öar och varje ö har sitt eget liv. Stränderna på Praslin är magiska! Här finns stora runda klippor och palmer som växer ända ner i vattnet. Det är folktomt och helt underbart! Jag åker gärna dit igen.

Fyra härliga stränder, svårt att rangordna dem. Bilden här är däremot inte från någon av dem, utan från Kap Verde. En otroligt vacker strand, också milslång och nästan tom. Men där blåste lite för mycket när vi var där, för att den ska hamna på min topplista. Kanske skulle jag ha en annan uppfattning om vi varit där en annan period och inte när det är som blåsigast? Vi får väl se om vi kan åka tillbaka.

Vika är dina favoritstränder?

Kändisar har ingen räkmacka

september 14, 2018 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Valet är över och ingen vann kan man väl säga. Jag har jobbat politiskt i mer än 15 år och vet hur svårt och frustrerande det kan vara. 2006 kom jag med på Riksdagslistan men visste ju att jag inte skulle komma in trots hårt arbete. Därför tycker jag att det är lite bra att inte våra sk kändisar heller kommer in på första försöket. Jag ska förklara…

Att jobba politiskt är svårt, frustrerande och långsamt men också väldigt roligt och spännande. Processen är otroligt långsam, från förslag till lagändring kan det ta tio år. Så var det för mej och förslaget om glasögonbidrag för barn, jag la förslaget första gången år 2000 tror jag och det blev verklighet först när jag hoppade av politiken för bara något år sedan och då var det dessutom som förslag från ett annat parti. Lite fräckt kan man tycka, men så går det till i politiken.

Att komma med på lista för kommunen är ganska lätt, det gör man rätt omgående om man är hyfsat aktiv i lokalföreningen. Även till landstinget är det ganska enkelt, men det tror jag är mest för att det inte är lika ”hypat” att jobba med landstingspolitiken. Att däremot komma på riksdagslistan kräver lite mer, det är lite ”finare” och mer status. Jag kom dit efter 11 år som politiskt aktiv och det kan tyckas vara en lång tid, men man ska ju inte bara hamna på en lista – man ska ju kunna nåt också.

I år har vi haft tre sk kändisar på riksdagslistorna, dessa är Alice Bah Kunke, Richard Herrey och Martin Melin . Det kanske är fler men det är dessa jag hållit ögonen på. Alice blev överraskande minister efter förra valet, vilket man kan tycka vad man vill om, och har sedan dess jobbat stenhårt och ofta visat i sociala medier vad hon gör och vilka frågor hon brinner för. Oavsett vad man tycker om hennes politik så har hon visat att hon jobbar hårt och vad hon pysslar med på dagarna även mellan valen.

Både Herrey och Melin är ganska nya inom politiken och har försökt komma igenom det socialamediabruset men pga den korta tiden så har de självklart inte hunnit visa särskilt mycket. De har egentligen bara visat upp sej under valrörelsen, inte vad de gör mellan valen – vilket är naturligt eftersom de inte varit med särskilt länge innan det blev valrörelse. Alice har lyckats få sina 5 % och lyckats kryssa in sej i riksdagen, det har inte herrarna och det tycker jag är rätt bra.

Jag tycker nämligen inte att det ska vara för enkelt att ta en plats i riksdagen. Man ska kunna visa att man jobbat hårt politiskt och att man gör det även under mandatperioden oavsett om man blivit invald på någon plats eller ej. Detta visar att man inte kryssas in automatiskt bara för att man är ett känt namn, för att bli invald måste man kämpa och vara rätt envis. Jag säger alltså inte att de inte är rätt personer för riksdagen, bara att det krävs mer jobb än de hittills visat upp.

Detta är viktigt att belysa just för att inte spä på politikerföraktet. Att det faktiskt krävs något för att få en riksdagsplats och att man inte har en räkmacka bara för att man är känd. Man måste faktiskt kunna något och visa upp sej politiskt en längre tid för att förtjäna sina kryss. Nu tror jag iofs att både Herrey och Melin kan massor med saker, men de har inte visat upp sej i det politisk livet tillräckligt länge för att bevisa det. Nu har de chansen att jobba aktiv i 4 år i sina lokalföreningar och visa detta i sociala medier och på så sätt förankra sej på den politiska arenan. Så är jag helt säker på att de får många fler kryss i nästa val. Å var detta bara ett intresse under valet, så lär ju det också visa sej…

Man ”halkar” liksom inte in i riksdagen på ett bananskal pga av sitt namn, man måste visa att man är rätt person för att vara där också. Att man jobbar även när det inte syns, att man är envis, kunnig och gör mycket ideellt och inte för pengarna som en riksdagsplats ger. Det är väldigt få som får så mycket som 5% av kryssen och lyckas kryssa in sej på en plats och gå om de som ligger före på listan. Oftast är det bara partiledarna och kanske någon till, men inte särskilt många fler. Det kräver hårt jobb och att folk verkligen förstår hur mycket ett kryss betyder.

Jag ser spänt fram emot nästa valrörelse och det ska bli intressant att se om Herrey och Melin jobbat även under mandatperioden och är mer bevandrade politiskt då än idag. Då kanske de även kan berätta om det politiska livet i kommunerna och hur många som jobbar otroligt hårt utan att det syns. Något som inte syns idag, som media inte visar. Om de gör det så är jag helt säker på att de kommer ha betydligt fler kryss än idag och har större chans att nå de där 5%. Det återstår att se 🙂

Förlåt

september 11, 2018 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Vi har några ord i vårt språk som folk verkar ha väldigt svårt att uttala. Dessa är bla hej, tack och förlåt. Hade jag fått minsta lilla förlåt eller ursäkta idag, så hade jag mått mycket bättre.

Jag är på ett uruselt humör och allt började igår. Jag har försökt att få tag på några olika personer, som inte svarat på vare sej mail eller sms. Jag avskyr sånt! Jag gav dem gårdagen och tänkte att jag får väl ringa dem idag då. Viket jag också gjorde…

Men det började alltså igår med att min började Facebook började trassla. Facebook tog bort alla mina inlägg i olika grupper och stängde ner hela mitt konto. I grupperna hade jag lagt ut min veckomeny för att pusha för den, precis som jag gör varje måndag och gjort många år utan problem. Helt plötsligt kommer jag inte in på min fb och när jag efter mycket krångel till slut kan använde FB igen så har alla mina inlägg tagits bort. Detta gjorde att jag fick en massa extra jobb och att statistiken störtdök. Jag blev rätt irriterad kan man väl säga, för en del av oss är FB ett arbetshjälpmedel och en viktig del i att nå ut med våra produkter. Ett i-landsproblem kanske, men ett stort problem för en företagare.

Idag tog jag tag i nästa irritationsmoment och ringde upp de där personerna som inte behagat svara på mina mail eller sms. En av dem samordnar valen här i kommunen och hade bokat upp mej för att räkna de sk onsdagsrösterna imorrn. Jag behövde förstås veta tid och plats för detta och var rätt angelägen om att få uppgifterna. Jag hade stuvat om totalt i mitt schema för att kunna göra detta, tycker det är kul och ett bra tillskott till kassan. Min irritation från gårdagen sitter kvar lite grann, men inte så det stör.

När jag till slut får tag på henne säger hon bara kort att hon inte kan använda mej eftersom jag inte gått valutbildningen. Va?… jag säger att det kunde hon väl kläckt ur sej tidigare och det var ju en extra utbildning så sent som förra veckan som min son var på som hon kunde skickat mej på. Jag hade ingen aning, det är hennes jobb att veta sånt. Att behöva en hel valutbildning är ju inget man tänker på när man bara ska räkna kuvert och papperslappar. Fattar hon hur jag ändrat och slagit knut på mej själv för att kunna göra detta? Hon säger ingenting, hummar bara. Skitdåligt säger jag och hade jag kunnat slänga på luren så hade jag gjort det, men numera trycker man ju bara på en knapp… Inte samma känsla eller lika effektfullt!

Hade hon istället börjat samtalet med att säga att hon hade klantat till det och är ledsen för det så hade jag tagit det på ett helt annat sätt. Nu gjorde hon inte det och jag blev skitarg. Människor kan göra misstag men mycket kan göras ok med ett enkelt förlåt. Hon hade kunnat ändra hela samtalet genom att föregå mej och på så sätt hade vi förmodligen mått annorlunda bägge två. Nu är jag skitförbannad och hon tycker säkert att jag överreagerar.

Jag tycker att det är ganska lätt att säga förlåt, ursäkta, jag gjorde fel – men det gör tydligen inte andra. Jag är mänsklig med allt vad det innebär av fel och brister, jag gör fel – alla gör fel. Att säga förlåt ändrar inte det man gjorde, men förändrar känslan både för den det gäller och den som gjorde fel. Bägge mår bättre!

Ja, jag går miste om rätt mycket pengar och en rolig stund med människor som jag inte träffar så ofta – det är jag besviken över. Men jag är mest förbannad över nonchalansen hon visade mej och att jag inte ens är värd en ursäkt. Efter väldigt många års samarbete dessutom. Så gör man inte!

Tycker ni att det är svårt att säga förlåt? Varför är det isf det?

Matsedel v 37 – med höstbonus

september 10, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu är den igång: teatersäsongen! Jag äskar det! Men nu är det många kvällar som försvinner och maten kommer att ätas ute på stan. Det började med Broarna i Madison County igår och slutar med Tommy Körberg som Lola om knappt två veckor. På 12 dagar ska vi se 6-7 olika teatrar och shower, det kan tillkomma någon mer på vägen.

Men jag ska ju inte bara gå och se dem och njuta av fantastiska föreställningar. Det är ju faktiskt jobb, så jag ska ju skriva om dem också. Och det ska göras snabbt! Så nu går jag in i min teaterbubbla där jag bara ser, andas och tänker teater. Om två veckor vet jag mer vad ni inte får missa av höstens teaterutbud. Jag har redan hört att Benke Rydmans Våroffer ska vara något alldeles särskilt, men den hinner jag nog inte se själv.

Maten blir det alltså lite si å så med och därför har jag tänk att jag låter allt bara bero och gör mitt bästa för att stå still i vikt. Vi har gott om matlådor i frysen som jag tar till lunch och middagarna får bli som de blir. Två veckor är ju faktiskt inget i långa loppet, de är inte avgörande om man ser det i ett större perspektiv.

Men här är matsedeln som den skulle sett ut om vi ätit hemma:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex för hela grytan, plus pasta

Onsdag: Varm pastasallad fr 2 SP Flex

Torsdag: Kyckling i tomatsås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Broccolipizza fr 10 SP Flex för hela

Lördag: Zucchinigratäng med något från grillen 1 SP Flex plus tillbehör

Söndag: Fisk i ugn 2 SP Flex plus potatis

Höstbonus: Plommonpaj 13 SP Flex för hela

Curryräkorna, kycklingen och zucchinigratängen funkar bra till matlådorna i frysen, så gör lite extra.

Ha en riktigt bra vecka, det ska jag ha!

6 timmar kvar

september 9, 2018 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag står mycket på spel i vårt avlånga land. Det är dax att rösta och många kallar det för ödesval. Jag tycker att alla val är viktiga och tyckte att även valet för fyra år sedan var oerhört viktigt – kanske är det ännu viktigare i år…

Om drygt 6 timmar stänger vallokalerna och de stackars röstmottagarna ska börja räkna rösterna. Stackars säger jag eftersom jag suttit där själv många, många gånger och vet hur trött man redan är och ändå är det många timmar kvar.

En röstmottagare börjar vid 7-tiden på morgonen, tar emot röster tills lokalen stänger kl 20 och ska sedan sammanställa de tre olika valen. Man är aldrig klar före midnatt och i år tror jag knappast de är färdiga för 2… å många ska sedan gå till sitt vanliga jobb imorgonbitti. Min äldste son är en av dem, men han börjar inte förrän till lunch imorrn. För alla dessa timmar har de ett arvode på runt 2000 kr.

Fram till igår hade nästan 3 miljoner, av oss 7,5 miljoner röstberättigade, redan förtidsröstat. Där min son sitter har de 1230 personer som får rösta och 536 hade röstat i förtid, å så ser det ut nästan överallt. Hälften har redan gjort sitt, ändå var det kö där vi röstade idag. Martin tyckte att vi skulle rösta på valdagen nu när vi kunde, så då gjorde vi det! På min instagram (storys) kan ni se när just mina röster läggs ner i valurnan.

På onsdag är det min tur att jobba lite med valet, då ska jag räkna de röster som kommer in idag på de olika röstmottagningställena och utomlands ifrån. Detta kallas för onsdagsröstningen och är känt för att ändra siffrorna en del, det är också då som personrösterna brukar börjar räknas. I mitt tidigare liv som politiker var det nästan den viktigaste dagen, då satt man som klistrad framför datorn och såg hur kryssen räknades ihop och siffrorna tickade uppåt. Jag har många vänner kvar i politiken och vet att de kommer att vara väldigt nervösa innan allt är klart. För några står mycket på spel, för andra är det mest intressant. Ibland handlar det om små marginaler, i mitt fall var jag 7 kryss från en plats i fullmäktige…

Vi har iaf gjort vårt och väntar nu spänt på resultatet. Medan vi väntar ska vi gå på höstens första teater, kl 16 sitter vi på Maximteatern för att se Broarna i Madison County. Det är ett sätt att fördriva tiden på fram till valresultatet – ett väldigt trevligt sätt. Sen blir det valvaka resten av kvällen. Följer ni valet? Kollar ni valvakan? Är ni kanske på någon arrangerad valvaka?

Kommer man någonsin ikapp med allt?

september 8, 2018 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

När jag kommer hem till folk som har skinande rena diskbänkar, inte en pryl ligger fel och noll pappershögar – då får jag lite ångest. Jag fattar inte hur de gör!!! Städar de istället för att sova? Har de någon liten Nisse som går efter dem och städar upp? Gör de inget annat än städar och plockar? Jag vill verkligen veta!

Hur mycket jag än försöker så ligger jag alltid efter med något. I våras gick vi verkligen in för att rensa ur och få bort en massa grejer, för att få ett rent och lättstädat hem. Det blev jättefint, men bara på nedervåningen – övervåningen hann vi inte med. Den skulle vi ta under sommaren… Det gjorde vi inte…

Vi målade huset förra året och i år skulle vi bara ta garaget så skulle allt vara nymålat och fräsch och vi skulle inte behöva tänka mer på det. Blev det målat tror ni? Självklart inte! Men vi har lite panel som behöver bytas också, så allt hade inte varit klart ändå… Det får bli nästa år… kanske… Å andra sidan ska vi lägga trätrall på uteplatsen också…

Hur jag än sliter, röjer, plockar och kämpar så får jag aldrig helt och hållet ordning. Det där med att gå och lägga sej och veta att köksbänken är ren och tom finns inte i min värld. Å skulle den vara det så är det istället kaos någon annan stans. Jag får helt enkelt inte ordning överallt samtidigt hur jag än försöker. Å skulle jag mot förmodan få ordning inomhus, så ser det ut som en djungel utomhus.

Just nu har vi en loppis framför oss, så nu kastar jag ut grejer på löpande band. 6 flyttkartonger är fulla med grejer som ska säljas av på loppis nästa helg. Kom dit och fynda! En jättefin divan har fått flytta hem till mamma, den blev helt enkelt för mycket här. Så jag är på väg att återerövra vardagsrummet igen. I träningsrummet har det varit mängder med grejer som också ska på loppis, så där är det också snart ok. Bara resten kvar…

Av någon anledning börjar jag alltid i tvättstugan. Är bara tvättkorgarna tomma, så känns det ok. Sängarna får gärna vara renbäddade också, då är jag på g lixom. Å sen tar jag köket, när kaoset på köksbordet är borta känns det bättre. Så plockar jag upp allt från alla golv och dammsuger – då är iaf det värsta fixat. Sen kommer jag lixom inte längre.

Det blir alltid någon pappershög kvar. Det ligger alltid några grejer kvar på bänken i hallen. Å det ligger alltid en massa grejer vid datorn i vardagsrummet som jag ska skriva om. Jag blir aldrig klar! Å skulle jag mot all förmodan känna mej hyfsat ikapp, så har jag missat att gå med hunden, glömt att kolla mailen eller att uppdatera bloggen eller Du i Fokus. Jag missar alltid någonstans.

Just nu har jag en tom tvättkorg och renbäddade sängar. Hunden har fått sin promenad, jag tar hand om min kropp och sover hyfsat bra. Bilen får nästan plats i garaget… men köksbordet är fullt med grejer, det ligger pappershögar på golvet i vardagsrummet, gräset ute i trädgården går till smalbenen och vildvinet håller på att ta över hela trädgården.

Finns det verkligen någon som är ikapp med allt? Som är i fas med jobbet, har ett städat hem, en hälsosam kropp, en städad trädgård, ett garage där bilen får plats, tomma tvättkorgar, pantat alla tomflaskor, regelbunden kontakt med familj och vänner och sover gott på nätterna. Finns det verkligen någon sån? Är inte det en utopi? För mej låter det helt overkligt, som en dröm.

Hur ligger ni till? Är ni någonsin ikapp? Eller ska vi bilda klubb kanske 🙂