Sista dagen i maj. Imorrn ska alltså sommaren vara här. Värmen har verkligen låtit vänta på sej, men några varma dagar har vi ändå fått. Jag ha mer!
3 månader i frivillig karantän har gett resultat som både syns och känns i kroppen. Två långpromenader om dagen, styrketräning 3 ggr i veckan, god sömn, bra mat och många skratt har gett resultat. Jag är nästan tillbaka på målvikt igen (går alltid upp ett par kilo på vintern) men den här gången har jag även muskler – det är något nytt för mej 🙂
Målet nu är att komma ner ett par kilo till och samtidigt behålla, eller tom få lite mer, muskelmassa. Nu jäklar ska kroppen bli stark och hålla länge! Jag har ätit mej ner i vikt och tränar för att kroppen ska göra det jag ber den om så länge som möjligt. En del av min träning finns filmad på instagram @marlenerinda – kolla där! Övningar som nästan alla kan göra, var man än är.
Söndag: Halloumiburgare (Grön 8, Blå och Lila 7 per burgare)
Nationaldagsbonus: Jordgubbsrulltårta (Grön 20, Blå 12, Lila 12 för hela rulltårtan)
Det är lite svårt att göra en matsedel när vädret hoppar fram och tillbaka. Är det sommarvarmt vill iaf jag ha lite lättare mat, är det kyligare vill jag ha mer husmanskost. Så jag blandar och sen kan det bli att vi ändrar i menyn vartefter, beroende på väder och vind.
Många verkar ta ganska lätt på corona och är inte alls rädda för att bli smittade eller sjuka. Jag erkänner: Jag är livrädd!
I månadsskiftet februari/mars började man förstå att corona inte var som andra influensor och kom med nya riktlinjer som vi svenskar skulle förhålla oss till. Å det gjorde vi väl? De allra flesta höll avståndet, träffades inte i onödan eller åkte kollektivt. Jag var en av dem som valde att stänga in mej nästan helt. Någon vecka senare fick hela makens arbetsplats rekommendationen att arbeta hemifrån och fick även hjälp att anpassa hemmakontoret så det skulle fungera i längden. Jag tycker nog att de flesta följde rekommendationerna i mars och april, men sen hände något…
Från början åkte vi och handlade på fredagförmiddagarna, det var nästan bara pensionärer och vi – trots att de över 70 rekommenderas att stanna hemma. De flesta höll sej hyfsat på sin kant och avståndet var ok oftast… men inte alltid. Många av de äldre äldre, hade inte jättemycket koll tyvärr. Men det var ändå ok att handla då och man kände sej hyfsat säker.
Sen hände något. I början på maj verkade smittorisken och alla rekommendationer som bortblåsta! Det kryllade av folk i butiken, ingen höll längre avstånd och det kändes inte alls bra. Så vi bytte tid för vår shoppingrunda, till fredagar kl 20 och tänkte att då tittar nog folk ändå på tv. Vi hade rätt, senaste veckorna har vi haft mer utrymme.
Flera av våra vänner och bekanta har varit sjuka, länge och allvarligt – en bekant har dött och flera är inte friska än och kommer kanske aldrig att bli helt återställda. De har inte behandlats på intensiven, ändå har de svårt att gå, orkar ingenting och har jobbigt med andningen och detta är flera veckor efter att de blivit friska. Flera säger att de aldrig varit så sjuka och så rädda tidigare, ren dödsångest alltså. Jag vill inte råka ut för det!
Jag är livrädd för att bli sjuk! Jag tillhör ingen av de riktigt allvarliga riskgrupperna, men med alla mina olika diagnoser vet man inte hur sjuk jag skulle kunna bli. Astma hör tydligen inte till någon riskgrupp, men jag hostar i flera månader av en vanlig förkylning, Hur skulle då detta bli? Astma tillsammans med andningsuppehåll, fibro och lite annat kan lixom bli vad som helst, ingen vet. Det man däremot vet är att många patienter medicineras med morfin och det tål inte jag. Tänk om någon skulle ge mej det av misstag i stressen, av ren rutin… Då skulle jag dö – inte av corona, utan av felmedicinering.
Så jag fortsätter att hålla mej på min kant, men bekymras av alla som släppt på allt, kramas på bilder och trängs i köer. Jag ser mängder med bilder på folk jag känner, som jag vet har underliggande sjukdomar och som även är bekant med h*n som dog. Jag fattar inte hur de tänker!
De får väl skylla sej själv om de blir sjuka, tänker kanske en och annan. Ja, men de kan ju faktiskt i sin tur smitta andra och orsaka att fler dör. Jag skulle aldrig klara av att ha det på mitt samvete. Jag är väl medveten om att det finns yrkesgrupper som måste arbeta utanför hemmet och som utsätts för smitta hela tiden. För deras skull måste vi andra hålla avstånd. Jag vet också att branscher går under pga att folk håller avstånd och stannar hemma. Såklart är det en katastrof att livsdrömmar krossas – men det är väl ännu värre om folk dör. Eller tänker jag fel?
Jag tror inte att detta på lång väg är över. Jag är ingen expert och ingen vet om Sverige valt rätt eller fel väg. Det kanske vi inte vet förrän om något år, när alla länder är igenom pandemin och räknar statistiken på ett och samma sätt. Men jag vet att jag kommer att göra vad jag kan för att inte bli sjuk och hoppas att det kommer ett säkert vaccin som jag kan få. Tills dess håller jag mej på min kant. Jag gillar livet för mycket för att riskera något. Kalla mej fånig om ni vill, det struntar jag faktiskt i.
Om man kan prata om trender i coronatider så är väl en av dem att röja och rensa ur, en annan att renovera. Vi är alltså supertrendiga som gör alltihop!
I vårt fall handlar renoveringen om förrådet/garaget och det kanske blir ett trädäck på baksidan också, men jag vet att många renoverar både kök och badrum.
Vi är hyfsat händiga, iaf när det gäller att spackla, måla och tapetsera – men allt det där innan… själva byggandet är vi inte alls bra på. Då kan man ta hjälp av Entreprenadhuset som kan göra både ombyggnation och renovering, allt från mindre till större projekt. De håller till i Stockholm och gör allt från att renovera badrum, kök, lägga golv, måla och tapetsera om till totalrenoveringar av lägenheter, hus eller radhus – hela vägen från planering till slutbesiktning.
Inomhus börjar det bli dax att fixa mitt träningsrum och köket. En köksrenovering är i mina ögon ett helvetesjobb, jag har gjort det några gånger bla pga översvämning när vår diskmaskin fick spunk. Jag avskyr det! Nästa gång det blir dax kommer vi att åka bort och ta in någon som fixar det under tiden vi är borta. Tänk så skönt att komma hem och allt är nytt, fint och fräscht!
Den här gången tog vi hjälp av min pappa, men nästa gång kan det mycket väl bli att ta in någon hantverkare. Jag ska kolla lite närmare på Entreprenadhuset nu när jag vet att de finns. Som sagt; det mesta kan vi göra själva, men inte allt. Byggandet får ett proffs göra 🙂
Just precis idag är det sex år sedan vi hade vår sista klass på Viktväktarna. Efter 14 år var det dax att sadla om och göra något annat. Det har hänt rätt mycket på de här sex åren, men Viktväktarna har jag ändå kvar på flera olika sätt.
Jag skrev in mej på Viktväktarna 7 augusti 2000, det är alltså snart 20 år sedan. Efter något halvår började jag hjälpa till vid vågen och några år senare hamnade jag i kassan. 2008 (tror jag) startade jag och Martin eget och hade massor med klasser över hela södra Stockholm. Som mest hade vi 10-12 klasser i veckan, Martin stod för kunskapen och snacket – jag skötte pengarna och medlemsvården. Vi var ett perfekt team och hade väldigt roligt både tillsammans och med våra medlemmar. Vi fick väldigt många i mål och var faktiskt himla bra på det vi gjorde.
Att säga upp sej var inte jättelätt, men ett helt nytt liv väntade. Martin vidareutbildade sej och skulle nu leva sin dröm och arbeta med datorer. Jag skulle ta hand om mej, jag är ju trots allt inte helt frisk och mådde inte särskilt bra då. Mycket har hänt sedan dess…
Martin är nu inne på sin tredje tjänst sedan sitt karriärbyte, plus att han numera även kan lägga till Fotograf i sin CV. Han lever verkligen sin dröm och älskar sitt liv. Jag tog tag i mej, på heltid från början. Min läkare gick igenom nästan varenda millimeter av min kropp, gjorde det han kunde och skickade sedan remisser åt alla möjliga håll. Det blev ett helt gäng undersökningar, diagnoser och operationer ganska omgående, jag vet inte ens hur många faktiskt. Den viktigaste åtgärden var bröstförminskningen. Just den operationen är jag så tacksam över, den har faktiskt förändrat hela mitt liv!
Jag lever fortfarande som Viktväktare och följer programmet. Jag har god kontakt med huvudkontoret och har varit testperson när programmet ska utvecklas. När vi slutade låg jag ett par kilo över min målvikt, vilket mest berodde på sjukdom. Lagom till bröllopet 2016 hade jag fått ordning på det mesta och gick tom ner under min målvikt. Så är det; sjukdom ställer ofta till det med vikten – men får man bara hjälp så rättar det snart till sej.
Under fem av de här sex åren har vi även haft Du i Fokus. Min bebis som gjorde att jag kunde återuppta journalistiken och fotograferande igen. Det blev Martins uppgift att laga recept som jag var nyfiken på, ändra dem så det passar viktväktare lite bättre (men fortfarande gott) och sedan föll det på mej att fota maten. Inte så lätt som det låter. De första bilderna ser definitivt inte jättelockande ut, men de har bytts ut vartefter.
På sex år hinner det hända rätt mycket. Vi har gift oss, barnen har flyttat hemifrån, Martin har bytt jobb flera gånger, vi startade Du i Fokus, vi har rest och renoverat en massa. Ibland kan jag sakna att arbeta tillsammans med Martin på det sätt som vi gjorde på Viktväktarna, vi var som kugghjulen i en väloljad maskin som visste exakt vilken uppgift vi hade. Vi hade kul! Det har vi idag med och vi jobbar ju en hel del ihop nu med även om det är på ett annat sätt nu.
Allt har sin tid brukar det ju heta och jag är ändå stolt över att säga att vi hjälpte folk att förändra sina liv och till en bättre hälsa. En del har jag kontakt med än och flera har precis som jag, hållit sin målvikt. Många finns i någon av mina facebook-grupper – så vi ”ses” nästan dagligen. Några av dem jag inte har kontakt med kan jag tänka på och undra hur det gick för dem… en del sitter väldigt fast i minnet faktiskt. Kvinnan med cancer, paret som kämpade tillsammans, den otroligt eleganta kvinnan med sjuk make, den unga mamman med alla barnen… hur gick det sen?
Viktväktarna gav mej en helt ny syn på mat, en ny hälsa, kunskapen och verktygen att må så bra som möjligt. Kunskap som jag för vidare med hjälp av de plattformar jag har som tex instagram @marlenerinda och bloggen samt bloggens FB-sida. För att VV funkar!
Viktväktarna gav mej faktiskt även en man, Martin och jag träffades ju där. Jag vid vågen, han i kassan. Rätt otippat par, men så kan det gå. Jag fick också ett gäng nya vänner såklart, både bland kollegor och medlemmar. Så Viktväktarna finns alltid kvar hos mej och ibland åker jag iväg till lokalen i Huddinge och kollar läget. Det är lixom ”hemma” på något sätt.
Om du som läser detta gick hos oss i Tumba, Tullinge, Huddinge, Rönninge, Haninge, Södertälje eller stan så får du gärna lämna en kommentar. Hur gick det? Hur går det? Hur mår ni? Jag är väldigt nyfiken.
Så hoppas jag att vi ”ses” här, på FB eller kanske i klass någon gång. Jag slutar inte med Viktväktarna, det är ett som är säkert 🙂
Är du en yoggi? En sån som håller på med yoga alltså? Jag önskar att jag var det, för det ser så otroligt skönt och avkopplande ut. Men de två gånger jag försökt har faktiskt varit helt misslyckade, tredje gången gillt heter det ju – så jag borde/ska ge det en ny chans.
Jag ser dem lixom överallt! I parker, på stranden, på hotellen. Grannarna på hotellet i Gambia när vi var där senast, körde yoga ute på gräsmattan morgon och kväll och det såg så skönt ut. Jag vill också!
Första gången jag provade var på ett bloggevent på ett fint slott. Det var på den tiden jag hade E-kupa och alla övningar vi gjorde höll nästan på att kväva mej eftersom jag hade brösten uppe under hakan konstant och knappt kunde andas. Kompisen jag var där med höll på att skratta sej fördärvad och till slut gjorde även de andra deltagarna och även instruktören det.
Andra gången var på ett event med andra som redan var invigda och duktiga yoggisar. Övningarna gick fort, alla andra kunde ju… jag hängde inte med för fem öre! Då blir det lixom inte roligt och sedan dess har jag inte försökt, trots att E-kupan numera är ett minne blott.
Men jag skulle som sagt gärna försöka. Det skulle vara härligt att hitta lugnet och även smidigheten i kroppen. Herregud! Jag är ju faktiskt gammal elitgymnast och stel som en pinne, typ… Så jag både vill och borde. En dag ska jag! Tills dess nöjer jag mej med härliga och bekväma kläder, såna man oftast har när man kör sitt yogapass.
Jag är så himla glad att cykelbyxan är tillbaka! Världens bästa plagg oavsett träning! Jag är lite galen i träningsbehåar och har alldeles för många. De ska gärna funka som topp och linne, till tex shorts eller kjol. Träningskläder kan man ju lixom glida runt i lite när som helst, både bekvämt och praktiskt. Tröjan på översta bilden fick mitt hjärta att slå lite extra. Textraden är nämligen det som min käre man brukar säga till mej. Att jag är perfekt operfekt. Just de här kläderna och en massa annat fint finns på Yogia.se – där kan man shoppa loss även om man inte är en riktig yoggi. Man kan ju alltid se ut som en 🙂
Efter drygt 12 veckor i frivillig karantän har en hel del förändrats i vårt liv. Det finns saker vi knappt gör alls längre och en del som vi gör mycket mer. Den här tiden har varit ett bra sätt att se hur man värderar olika saker.
Saker vi knappt gör alls
Kör bil. Vi körde inte mycket förut heller, men under mars och april har det bara blivit 10 mil i månaden. Enbart för att handla en gång i veckan. Vi behöver nog egentligen ingen bil.
Stressar. Just nu finns inte en tillstymmelse till stress, vilket är jätteskönt. Så måste det förbli även efter corona!
Make up. Jag har haft mascara två gånger på 12 veckor. Jag som alltid brukar ha målade naglar har bara nagellack på tårna nu. Men jag saknar mina lackade naglar, så det måste nog blir ordning på torpet när det gäller detta. OCH vi måste klippa oss!
Snabbmat/utemat. Inte ätit ute på flera månader, det enda jag saknar är sushi. Vågar inte ta hem kall mat från någon, så vi ska fixa det själva nån dag.
Reser. Asså, vi går knappt utanför dörren… men har iofs börjat kolla in vårt närområde. Dock känns en längre resa väldigt långt borta, men planera kan man ju.
Tvättar. Man smutsar inte ner kläderna särskilt mycket när man bara är hemma. Tvättmaskinen blir snart deprimerad 🙂
Lyssnar på musik (Martin). Det blir inte lika mycket egen tid då musiken bara är på i bakgrunden.
Umgås med andra. De sociala livet har stannat av helt. En del saknar jag, en del inte.
Dricker alkohol. De sociala livet och alla event är ett minne blott och då har även alkoholen minskat. Vi dricker väldigt sällan hemma.
Saker vi gör mer av
Läser. Vi plöjer böcker och det är så härligt!
Promenerar. Två längre promenader om dagen blir det och nu när vi börjat kolla in vårt närområde, blir det mest med fötterna.
Tränar. Jag håller mina tre gånger i veckan, nu finns inga ursäkter.
Lagar mat. Många experiment blir det! Vi har recept för flera månader framåt att fylla Du i Fokus med 🙂
Kollar serier. Vi har sett mängder med serier, det blir säkert 2-3 avsnitt per kväll. Har tipsat om massor med bra serier HÄR.
Umgås mer med varandra. Även om vi sitter på varsitt håll och jobbar, så äter vi alla måltider ihop och tar promenader tillsammans.
Röjer. Snart har vi gått igenom varenda pryl vi har och rensat ur massor.
Dricker mer te och kaffe. Det går betydligt mer te och kaffe när man är hemma hela dagarna.
Sover. Timmarna med sömn har blivit fler, vi lägger oss tidigare och sover bättre. Det ska vi också försöka fortsätta med.
Fotograferar för nöjes skull. Nu följer kameran med ut på ett annat sätt och vi upptäcker världen mer med kameran, nu när det finns mer tid.
Det finns en hel del som vi vill fortsätta ha mindre av, som tex stress och bilkörning. Men mycket vi vill fortsätta göra mer av, som tex läsa, träna och sova.
Egentligen är det ganska ”basic”. Vi mår bra av mindre stress, fysisk aktivitet och att sova ordentligt och det visar kroppen nu. Vi måste lyssna på våra kroppar helt enkelt 🙂
När vi kommer ur detta är vi alltså utvilade, vältränade, hyfsat allmänbildade och har välstädat hemma. Eller?
Botkyrka har rätt många kulturskatter och spännande miljöer, bla flera gamla slott och herrgårdar. När man söker hittar man fyra stycken; Hågelby Gård, Alby Gård, Sturehovs Slott och Norsborgs Herrgård. Vi har besökt de tre förstnämnda, det sista brann nämligen ner för drygt ett år sedan.
Vi bor närmast Hågelby som är ett av mina favoritställen i Botkyrka, här börjar vi vår utflykt den här gången. Som liten hade jag faktiskt en dröm om att bo i en av flyglarna, det blev inte så… Byggnaderna är så otroligt vackra och parken är härlig att vistas i.
LM Ericsson köpte Hågelby gård 1906, men då såg det helt annorlunda ut. Direkt innanför grindarna möts man av en allé med lindar och har gravkullar på var sida om sej. På kullen till höger finns ett litet lusthus och på kullen till vänster finns ekotemplet. Står man mitt över hålet i golvet och säger något så ekar det väldigt konstigt, därav namnet förstås.
Står man på terrassen till huvudbyggnaden har man en helt fantastiskt utsikt över hela parken och sjön Aspen. På 80-talet var vi ett gäng som var här och dansade någon gång i veckan på somrarna, så här finns många fina minnen. När barnen föddes var det hit vi åkte för att leka i lekparken, äta en picknick och grilla, de färdiga grillplatserna är kanon!
Restaurangen i huvudbyggnaden arrenderades av våra vänner under många år, men nu är det andra som tagit över. Vi åt påskbuffén för något år sedan, helt suverän! För att inte tala om julbordet, antar att det är lika bra i år. Nu på sommaren kan man köpa med sej både fika, mat och glass och sedan välja om man vill sitta ut eller inne. Och det är alltså här som Naturstigen runt sjön Aspen börjar och slutar.
Från Hågelby tar det bara fem minuter till Alby Gård. Det behöver ni faktiskt inte lägga tid på. Ett jättefint hus som man tyvärr inte tagit hand om något särskilt och man får inte gå in ens i trädgården. När vi var där var grinden stängd med stort hänglås och en trasig flagga fladdrade för vinden och hade delvis trasslat in sej i flaggstången. Riktigt sorgligt att se, det kunde vara så fint. Jag hoppas att man inte låter det förfalla helt.
Dax att åka vidare. Vi siktar på Sturehovs Slott som man måste ha bil för att ta sej till eller använda apostlahästarna och promenera längs en ganska smal bilväg med förare som kör som galningar bitvis.
Sturehov anses vara en av landets vackraste byggnader i gustaviansk stil. I 1700-talsslottet med den vackra parken som utsikt, bjöd kronprinsparet på lunch dagen innan sitt bröllop. Det är nästan skamligt att säga att man som Botkyrkabo inte har varit där, men jag erkänner: detta är mitt första besök.
Sturehovs Slott, i byn som ursprungligen hette Averhulta, stod klart 1781 och är i två våningar och flankeras av två flyglar som är omkring hundra år äldre. Här finns landets största samling av Mariebergskakelugnar som är unika pga sin höga kvalitet, färgerna och glasyren.
Man kör igenom en vacker allé innan man kommer fram till slottets parkering. Här finns inte mycket som väcker uppmärksamhet, men följer man pilen mot krukmakeriet så öppnar sej en helt annan värld efter bara några meter. På kullen uppe till vänster står slottet med sina byggnader, mellan två gigantiska gamla träd inramad med en lummig häck och välskött trädgård. Tittar man åt höger leder en spikrak grusgång ner till en brygga och Bornsjön.
Vi valde att fortsätta rakt fram, förbi en hage med betande hästar, och kom till Sjövillan/krukmakeriet. Krukmakeriet är inhyst i ett vitt hus av sten som ligger otroligt vackert på en liten udde, härligt lummigt och med egen brygga. Tina som driver Sturehofs krukmakeri är en trevlig kvinna som jag är bekant med sedan tidigare. Tinas stora passion förutom keramik är fuchsia och hon kommer inom någon månad att ställa ut mängder med sorter för den som också är intresserad. Här kommer även att vara ett mindre vernissage under juli, men inte i den omfattning det brukar vara och skulle varit ett normalt år. Denna lilla oas får man inte missa när man besöker slottet.
Vi går tillbaka, och upp till slottet. Här sitter folk i solen och njuter av en god fika i den ljuvliga miljön. Jag kan inte ens beskriva hur fint det är! Man har ställt möbler lite överallt i trädgården som går runt hela huset. Så även om det skulle vara mycket folk, har man sitt egna lilla fikarum. Vi missade tyvärr visningen, men kommer absolut att komma tillbaka!
Tydligen ska det även serveras ett fantastiskt julbord här och vi brukar ju testat några stycken, så det får väl bli ett besök närmare jul om inte annat. Kan tänka mej att här är magiskt vackert på vintern.
Sen skulle det alltså blivit en tur till Norsborgs Herrgård, men eftersom en stor del brann ner 2019 tänkte vi att det kanske inte är så mycket att tipsa om. Branden tog huvudbyggnaden, men parken är såklart kvar om man vill se den.
Vi besökte alla slotten på en eftermiddag, men man kan såklart dela upp det och ta en och en. Oavsett hur man gör så ska man göra det! Vi har väldigt fina platser och byggnader här i Botkyrka, missa inte dem!
Vårt nästa äventyr blir förmodligen att gå pilgrimsleden mellan Botkyrka Kyrka och Salems Kyrka – häng med då! Först kommer bilder på instagram @marlenerinda – sedan en mer utförlig text med bilder här 🙂
En månad kvar till midsommar! Inget har blivit som man tänkt och planerat de senaste månaderna, det ser inte ut att bli som man tänkt med midsommar heller. Å andra sidan firar inte vi det särskilt mycket, det kommer knappast bli mer i år.
Vi har kommit igång så himla bra med vår viktminskning att vi nog bara fortsätter på det inslagna spåret tror jag. Just nu är det ingen skillnad på veckodagarna, vi kör bara på. Å bra går det!
Sömnen, maten, motionen och skratten sitter där de ska och vi mår väldigt bra. Bättre än på länge faktiskt. Alla fyra ben måste funka för mej och det gör de nu. Jo, skratt är faktiskt en viktig del av både hälsan och viktminskningen. Så skratta så mycket ni bara kan 🙂
Allt utom libapizzan och de grillade räkorna funkar i matlådan, så passa på att göra mycket. Har ni aldrig grillat skaldjur så måste jag rekommendera er att testa de grillade räkorna, det är så gott! En bra rätt att ha på pingstens buffébord, kanske tillsammans med grönsakspajen.
Ha en fin vecka, pingsthelg och Morsdag! Å häng gärna med på instagram @marlenerinda – det är så himla skoj när ni testar någon rätt och taggar mej. Fortsätt med det 🙂
Vi sa redan i vintras att hela 2020 nog skulle tillbringas hemma för att utforska vårt närområde. Det var lixom på tiden efter 50 år i kommunen. Att vi skulle bli mer eller mindre tvingade att stanna på vår hemort hade vi inte räknat med då.
Här om dagen började vi vår ”expedition” i Botkyrka med att ta itu med Naturstigen runt sjön Aspen. En liten lätt promenad på ungefär 7 km, som vi hört alldeles för lite om. Den måste vi ju utforska!
Vi ställde bilen vid Hågelby och gick mot den ”ingång” som vi sett och kört förbi så många gånger. Ni vet en sån där variant av trapp/stege som går in i en hage. Men när vi kom fram fanns det inte längre någon sån, det var bara ett hål rätt ut i sankmarken. Hela spången var också borta, så det blev till att klafsa ut i våtmarken. Snopet! Vi chansade på att det skulle bli bättre, men möttes av murken spång som till viss del låg i vattnet och började fundera på om vi verkligen skulle göra detta…
Men vi gick vidare och tur var väl det, för några hundra meter in blev det bättre. En liten bit in möttes vi även av en hyfsat nylagd grusväg som kom från ett annat håll. Vi gissar att man kan gå in nånstans vid Bygg Max, och slippa den tråkiga början som slog ner oss lite och som Botkyrka Kommun borde åtgärda så fort det någonsin går eftersom det är skyltat att stigen börjar just där.
I informationen om Naturstigen står att det finns lätta och medelsvåra sträckor. Vi vill nog tillägga att det även finns svåra sträckor och att de lätta är ganska få. Har man barnvagn eller svårt att gå är det bara en kortare sträcka runt Lindhov som fungerar. Där är det en bredare ”väg” med grus och små sittplatser, i övrigt är det mestadels en smal, upptrampad stig över stock och sten och en spång 2-3 brädor bred. Jättemysigt, men man måste veta detta!
Stigen är märkt med orangea markeringar runt träd eller på stolpar och rätt vad det är så har just ett sånt träd fallit och då fattas ju den markeringen, vilket gör att det kan vara lite knepigt att hitta ibland. Stigen går dessutom in i ett villaområde och där är det lite längre mellan färgmarkeringarna och svårare att hitta. Ett tips till kommunen är att markera lite tätare.
Jag kanske låter lite negativ, men det är en väldigt mysig promenad – annars hade jag inte tipsat om den. Något bra kan ju faktiskt bli ännu bättre om man fixar några smågrejer, eller hur? Så om vi bara glömmer den där tråkiga början, vilket vi snabbt gjorde, så är det en superhärlig tur. De 7 km tog oss ca 2,5 timme att gå, men då stannade vi och fotade ungefär 327 gånger också. Det är så vackert på många ställen!
Sträckan mellan Hågelby och strax innan Lindhov går i skogen, längs med sjön. Det är tyst, man ser tecken av bäver och svanarna gör oss sällskap, men i vattnet förstås. Här finns härliga platser för picknick, någon med grillplats och bänkar. Just när vi gick var det väldigt lite folk ute, men vi mötte några, såg folk som grillade och ett fåtal som fiskade. Så otroligt fridfullt!
Sen är en bit längs med motorvägen, inte riktigt lika fridfullt – men men… här passerar man så snabbt man kan och kommer snart in i skogen och lugnet igen. Hade vi gått om någon vecka hade det varit på en matta av liljekonvaljer, de blommar precis när som helst och finns överallt. Vi konstaterade också att det blir gott om blåbär i år, risen är överfulla. Några kanoter passerade tyst och ett par satt i en roddbåt och myste. Solen sken från en klarblå himmel och allt var så där perfekt som en dag ute i naturen ska vara. Solen som värmer på näsan och det enda som hörs är ens fotsteg, vågskvalp och fåglar som sjunger.
Vi hade en riktigt härlig promenad och njöt verkligen hela vägen. Att det tagit så lång tid att ta oss för detta ganska måttliga äventyr är ju nästan en skandal. Men nu är det iaf gjort och vi kan absolut rekommendera det! Vi vill dock skicka med ett par saker om man tänkt att gå hela vägen.
*Ta bra skor, med halkfri sula. Sten är halt!
*Man ska inte ha problem med rygg eller knän.
*Man ska kunna gå själv, inget för väldigt små barn alltså.
*Spångarna är väldigt smala på några ställen.
*Ta med picknick och ät på vägen, så mysigt!
*Glöm inte kameran!
Nu ska vi testa fler stigar i vår kommun, jag tror att nästa blir Naturstigen Stendalspromenaden. Drygt fyra kilometer mellan Stendalsbadet i Tullinge och Hågelbyleden i Alby. Längs promenaden finns utsiktsplatser mot Tullingesjön. Vi är också sugna på Pilgrimsleden mellan Salems- och Botkyrka Kyrka som är 7,5 km. Det ska vara två riktigt fina sträckor har jag hört, så det måste vi testa! Häng gärna med oss på våra äventyr på instagram @marlenerinda
Tipsa gärna om fler Naturstigar i vår närhet, då menar jag Botkyrka, Huddinge, Södertälje och andra angränsande kommuner. Vi har ju hela sommaren på oss 🙂
Vi Viktväktare pratar ofta om nollpointsgrejer, med det menas livsmedel som inte kostar några points. SmartPoints (SP) är alltså det vi räknar istället för kalorier för att underlätta lite.
Enkelt kan man säga att de där nollpointsgrejerna är sånt som man inte ska kunna överäta av eller sånt som är nyttigt och som mest sannolikt inte bidragit till vår övervikt. Såna produkter kan vara tex frukt, bär och grönsaker – men även ägg, linser och fisk.
Sedan i vintras kan man välja tre olika program inom Viktväktarna, lite beroende på hur strikt man vill vara. Väljer man Grön så har man flest dagliga SP att använda och det är egentligen bara färsk frukt och grönt som är gratis. Väljer man Blå har man lite färre SP, då är även ägg, kyckling och fisk gratis. Och väljer man Lila har man minst dagliga SP, här är även linser och potatis gratis.
Det här med nollpointsgrejer kan misstolkas lite. Till en början verkar många tro att man kan äta ”huuuur mycket som helst”. Men så är det ju inte, man ska äta med förstånd även om det är noll SP. Även de där nollgrejerna innehåller ju kalorier och det märker jag tydligt när jag skriver recept.
Vi har bla flera rätter med linser (som bilden överst), då kan en portion på Grön vara 10, medan den är 1 på både Blå och Lila (bara fettet som räknas). Ni anar inte hur många kommentarer jag får där folk skriver ”Nu har nog tryckfelsnisse varit framme”. Men det har han inte! Det är väldigt mycket energi/kalorier i linser, men de är svåra att överäta, man blir mätt rätt snabbt och därför är de noll. MEN 100 gr röda linser är drygt 300 kalorier!
Det är samma sak med tex lax, en filé på 125 gr är nästan 300 kalorier och 6 SP på Grön, men noll på Blå och Lila. Jag älskar lax och skulle lätt kunna äta massor, så det där med att överäta stämmer inte riktigt på mej. Å det är därför jag håller mej till Grönt program. Jag vill ha stenkoll! Jag vill räkna allt, för att jag är sån.
Både Blå och Lila funkar, precis som Grön – men det kan vara bra att ändå ha lite koll på vilken stor skillnad det är. Står vågen still så kan det vara en idé att testa grönt ett tag och se om kanske portionsstorlekarna varit väldigt stora eller om man gjort någon annan tankevurpa.
Oavsett vilket program man väljer så är det fortfarande kompletta portioner som gäller, dvs kolhydrater, protein och grönsaker. Åsså ska man se till att få i sej fett ett par gånger om dagen och vätska, då funkar tarmarna som de ska och kan slussa iväg det som ska ut.
Viktväktarna fungerar, det är både jag och Martin levande bevis för. Han gick ner 60 kg, jag gick ner 12 kg. Han hoppar lite upp och ner i vikt, men är låååångt ifrån sin ursprungsvikt, jag står hyfsat stilla på min målvikt och har gjort det i snart 16 år. Det viktiga är att förstå att Viktväktarna är en livsstil som funkar i längden, men då måste man se sanningen med de här nollgrejerna också. Det enda som inte innehåller energi/kalorier är vatten och luft, så är det!
Mitt tips är alltså att oavsett vilken färg du väljer att följa, gå på Grön lite då och då så du får koll och blir medveten om vad saker är värda – även om de är noll.
Jag hade inte tänkt att skriva om det, men har funderat så mycket att jag inte kan låta bli. Jag talar om att köpa sex. Något av det fulaste man kan göra enligt mej.
Direkt när det kom ut att en ”känd tv-profil” hade köpt sex, var jag helt säker på att det inte var någon jag känner eller umgås med – det var det inte heller. Vi har varit på några mingel samtidigt, men inte mer än så.
Martin och jag har pratat tidigare om framförallt otrohet och sveket det innebär och att vi är helt på det klara med att vi är färdiga med varandra om detta skulle hända. Nu har vi såklart även pratat om den aktuella händelsen och jag har faktiskt lite svårt att släppa ämnet – jag är äcklad rent ut sagt.
1 man av 10 köper sex. Det är väldigt svårt att ta in. Det kan alltså vara någon eller några som vi känner… fy vilken obehaglig tanke. 1 av 10 tycker sej alltså ha rätten att utnyttja en kvinna för sexuella tjänster eller betala för att våldta som jag tycker det är. De tycker att det är helt ok att en kvinna säljer sin kropp och att många män betalat för hennes tjänster under ett och samma dygn. Undrar om det hade varit lika ok om det varit deras dotter, syster, fru eller mamma?
Å de jag tänker absolut mest på, förutom kvinnorna som är tvingade att göra detta, är förstås barnen. Både till de här kvinnorna, men särskilt de två barnen som har en känd pappa som alla vet är skyldig och som också erkänt. Han har ju till och med suttit i tv och gråtit ut, HAN är så ledsen att HAN begick ett ”misstag”. Inte ett ord som ens andas en ursäkt till de som just nu drabbas absolut mest – hans barn!
Det är ju så många som drabbas, hans sambo, fd fru, kollegor, samarbetspartners mm mm. Sånt tänker inte en man på som ”har ett hål i sej”, de tänker tydligen bara på ett annat hål… Ja, man kan skylla på trasig barndom, diagnoser och en massa annat. Men det är inte honom det är synd om! Det är alla som drabbas av hans sk ”misstag” som det är synd om. De har inte gjort ett skit för att förtjäna detta!
Så hur hade jag reagerat om det varit Martin som fastnat med fingrarna i syltburken? Först blir man förstås chockad och försöker förstå vad som sägs, antar jag. Sen blir man väl förbannad och kastar ut ungefär allt som tillhör vederbörande. Sen är det nog läge att springa till vårdcentralen och ta ett grundligt prov för alla könssjukdomar som finns. Det där att det var första gången är ju ganska osannolikt… å då finns ju risken att det kan ha spridits både det ena och det andra. DET hade jag varit väldigt rädd för, livrädd faktiskt!
Sen hade förstås besvikelsen kommit. Besvikelsen över att bli sviken på det sättet. Att han inte värderade oss, det vi hade och har byggt upp tillsammans, mer än så. Att han var beredd att ta sönder allt bara för några minuters (dyr) njutning. Sen hade jag nog ifrågasatt mej själv och undrat hur jag kunnat missat signalerna, varit så dålig människokännare och inte sett att något var fel. Förmodligen förbannat mej själv för min godtrogenhet, även om det inte på något sätt varit mitt fel. Men så funkar man ju, iaf de flesta av oss.
Å sen hade jag skrivit en fullmakt till min pappa att ta tag i allt det ekonomiska. Han hade förmodligen tänkt klarare än jag i en sån situation och fixat att reda ut allt bättre än jag.
Ungefär så tror jag att jag hade reagerat, men man vet ju inte förrän man verkligen står där. Min tanke är fortfarande mest hos barnen… men jag undrar samtidigt hur du tänker kring detta? Berätta!
Nya direktiv kommer från UD och Folkhälsomyndigheten. Man avråder från utlandsresor tom 15 Juli och ska helst bara röra sej 1-2 timmar bort från sitt närområde. Juhupp…
Genast börjar jag fundera på hur långt 1-2 timmar bort är. På bilden ser ni på ett ungefär vilket område vi har att röra oss i. Vi bor i Tumba, 1-2 timmar är ca 15-18 mil beroende på om man ska genom stan norr ut eller om man åker direkt söderut. Man kan väl säga att vi skulle komma till Uppsala, Avesta, Örebro, Linköping och Söderköping, typ… enkelt sagt alltså. Så vad kan man hitta på där då? Rätt mycket faktiskt!
Vi vill upptäcka vår värld med kameran och har alltså mest letat efter fina fotovyer i de här områdena. Så jag har satt ihop en liten roadtrip tills oss, inför sommaren. Tanken är dagsutflykter med picknick, men jag har gjort ett rundvarv. Vi börjar där vi bor, i Botkyrka.
Botkyrka är en rätt ung kommun på Södertörn, men mycket gammal historia. Vi har flera gamla och väldigt vackra herrgårdar, bla Hågelby- Sturehof- och Albygård. Trots att jag bott i kommunen nästan hela mitt liv, så har jag bara varit på Hågelby och där är jättefint! Där finns även Hogslaby som Martin inte besökt än, så det kan vi också kolla in när vi ändå är där.
Fortsätter vi i närområdet så kommer vi till Salems Kommun, där Sankt Botvids pilgrimsled sträcker sig mellan Salems kyrka och Botkyrka kyrka. Vandringsleden är ca 7,5 km lång. Vandringen är delvis kuperad och vissa bitar går man på en spång. Problemet är att det är mellan två platser, går man fram och tillbaka blir det alltså några timmar och 1,5 mil att gå. Kanske får vända på hälften eller gå hela vägen och be någon köra oss tillbaka till bilen. Jaja, det löser sej! Testa ska vi iaf göra, för där finns en gammal källa som vi gärna vill se.
När man ändå kollar in Salem blir det nog en tur på Bornsjöns naturstig. Hela stigen är ca 8 km, men man kan vika av på flera ställen om man vill gå kortare sträckor.
Nästa kommun är Södertälje, det har vi rätt bra koll på och har nog sett det mesta som ska ses. Men Tullgarns slott, Kalkbergets Naturreservat och Taxinge Slott (som iofs är lite utanför) samt Mariefred och Gripsholms Slott kan vara bra utflyktsmål i sommar.
Fortsätter man mer söderut kommer man snart till Nyköping. Där finns bla Stendörren där man kan vandra på hängbroar. Häftigt! Det vill jag göra! Stendörren är ett av alla många naturreservat som finns i Nyköping, det finns mängder! 20-30 stycken säkert. Några är jag lite extra nyfiken på, de som har roliga broar, häftiga utsikter, vattenfall och fornlämningar som tex Fornborgen i Stenbro, Ramunds Bäck och Ringsö.
Nyköpings slott kan också vara kul att titta närmare på, precis som museet F11 och Nils Oscars bryggeri, Kanske skulle man ta en bild av Näcken som spelar i bäcken.
Vi hinner en liten bit till, iaf till Söderköping och där stannar vi förstås till vid Smultronstället och äter glass! Att ta en titt på båtarna i Göta Kanal och gå längst kanalen är kul när man har kameran med. Mems slussar och st Annas Skärgård lockar, men det kanske är precis på håret inom de där två timmarna.
Sen är det stopp neråt, så då åker vi lite väster ut och hamnar i Katrineholm. Här finns bla Julita Herrgård som jag är nyfiken på och Ericsbergs slott. Här finns faktiskt mängder med fina slott och herrgårdar och sånt gillar jag. Så det skulle kunna bli en tur till Stora Sundby Slott och Finspångs Slott. De ska tydligen vara några av de vackraste slotten i Sverige.
Vi fortsätter till Örebro och börjar på slottet förstås. Här måste man ju kolla in Wadköping och Karlslunds Herrgård. Jag känner nu att det kommer bli många bilder på slott och vackra byggnader, St Nicolai Kyrkan ska tydligen vara något alldeles extra.
Vi åker lite åt öster igen och tar oss till Arboga. Här kollar vi in staden som ska var liten och mysig, med kullerstenar och små gränder. Jädersbruk verkar spännande, där startade Gustav Vasa vapenfabrik 1551 och det kan ju vara kul att se mer av. Hjälmare Kanal fyller 400 år och är med det den äldsta kanalen i Sverige. Här finns nio handdrivna slussar som jag gärna vill ta bilder av. Man kan ta en båttur här, allt beror på hur mycket tid man har. Även här finns ett helt gäng naturreservat, kanalen ligger i ett av dem.
Sen får man välja väg, vi åker mot Västerås. Längs vägen ligger Strömsholms Slott och kanal, som ligger otroligt vackert och är värt ett besök. Inne i Västerås finns en otroligt vacker domkyrka och Västerås historiska skeppsmuseum som jag tycker låter kul. Här finns även Västerås, Ängsö och Tidö Slott och ett flygmuseum, som jag faktiskt redan har besökt!
I Västerås finns massor att se! Här finns gravfält, kyrkbacken, ett gammalt skolfängelse och kyrkoruiner. Här finns också Skultuna och Sala Silvergruva en bit bort. Sen skulle man kunna fortsätta till Avesta, för det hinner man faktiskt precis inom 2 timmar. Men jag hittade inget som lockade jättemycket där… Ni kanske har något spännande förslag som inte står i turistinformationen?
Istället åker vi till Enköping. Detta känns som en blommande stad, då det finns cirka 20 parker – alla med olika karaktär. Man kan tydligen vandra från den ena parken till den andra. En del är små sk fickparker, andra är större parker för lek och picknick och kronan på verket är Drömparken som ska vara något alldeles extra. Här finns även Ekolsunds Slott, där man spelar in Biggest Loser – det är jag lite nyfiken på och det finns ett gäng slott till som man kan titta närmare på när man ändå passerar. Jag vill gärna kolla in de hällristningar som finns och besöka Lasse Åbergs museum när vi drar vidare.
Vi åker mot Sigtuna och på vägen passerar vi Bålsta där Lasse Åbergs MUSeum ligger i en 1800-tals lada. Dit har jag länge velat åka, och den här sommaren ska det bli av! När man ändå är här kan ett besök på Skokloster vara trevligt, där är så fint! Men sen är det dags för Sigtuna där jag först och främst bara vill gå runt och titta. Här finns massor som jag vill se, så det är frågan om en dag räcker eller om man måste ligga kvar nånstans?
Först och främst finns det flera fina ruiner och slott, bla St Pers kyrkruin och Wenngarns slott. Strandpromenaden ska vara magiskt vacker, men en liten labyrint och härliga parker. Sist men inte minst vill jag kolla in utgrävningarna vid Sigtuna Museum och Augusta Janssons Karamellfabrik förstås.
Sen borde man förstås ta en tur till Uppsala också, där finns ju också en massa skoj att göra som tex ett besök i glashyttan Ulven, se Uppsala Domkyrka och slottet förstås. Man kanske borde kolla in Pelle Svanslös kvarter, man kan faktiskt följa i hans tasspår och även i Carl von Linnés fotspår. Uppsala högar, tror jag de heter, har jag sett – men kan se igen.
Sen tror jag att vi avslutar med ett besök på Värmdö och Gustavsberg. Artipelag är alltid mysigt att bara gå runt och titta på naturutställningen. Kanske kolla in porslinsfabriken och hamnen. Sen borde man ju kolla in Ingarö, Nynäshamn, Trosa och en massa fler ställen – men jag tror att vi har nog med idéer just nu faktiskt. En del passerar man ju på vägen och får bli spontana besök.
Vi får nog även den här sommaren att gå, även om vi bara får röra oss 1-2 timmar från vår hemort. Det känns som ett ganska litet problem just nu faktiskt. Vi börjar där vi står i Botkyrka, sen åker vi dit näsan pekar – men max två timmar bort. Allt med bil den här gången, kommunalt ska man ju undvika just nu.
Har du fler tips på de här platserna? Vad ska du själva upptäcka i ditt närområde?
Matsedel v 21 – Hur planerar man en veckomeny enklast?
Jag får ibland frågan hur jag tänker när jag planerar en veckomeny. Många tycker att det är jobbigt att göra och vill inte vara låsta av en meny.
Jag MÅSTE planera, annars faller det mesta! Jag avskyr att stå med näsan i kylen en kvart innan middag och inte ha en aning om vad som ska ätas. Då känns oftast den lokala pizzerian alldeles för lockande. Jag måste ha en plan! MEN den behöver ju inte vara huggen i sten 🙂
Jag planerar oftast flera veckor på en gång, kanske 6-8 i taget. Då kan det hända att jag missar att det är julafton en vecka och skriver in köttfärssås den dagen – men sånt går ju faktiskt att ändra. Jag tar favoriträtterna och fördelar del jämt över veckorna, så de inte kommer för tätt. Jag har bestämt att måndagar är köttfri, tisdagar bjuder på fisk och att det blir något festligare på fredagar – i övrigt är fältet fritt. Men jag vill gärna ha två dagar med köttfritt och två dagar med fisk eller skaldjur i veckan. På vardagar ska det även vara snabb- och lättlagat. Detta är min utgångspunkt.
När jag sedan har ett gäng matsedlar så är det ju faktiskt bara att kopiera dem när jag gör nästa planering. Eller kopiera delar, anpassa vid helgdagar eller lägga in nya grejer som man är sugen på. På så sätt blir det faktiskt jätteenkelt!
Ni får gärna kopiera mina veckomenyer rakt av eller plocka ut det som passar. Ta för er bara! Berätta gärna när ni testar något. Lägger ni upp rätterna på instagram får ni gärna tagga med @marlenerinda så jag ser 🙂
Den här veckan kan ni passa på att fylla på frysens matlådor. Onsdag till lördag är kanon som matlådemat, fisken på tisdagen funkar om ni pressar potatisen innan frysning.
Detta är också en viktig del i min planering. Hade jag inte haft färdiga matlådor i frysen hade jag nog glömt äta många gånger. Det är ju sååå tråkigt att laga mat till sej själv bara, för att inte tala om att äta ensam… Då är färdiga matlådor guld värt. Så skriver man ovanpå vad lådan innehåller och hur många SP.
Ha en kanonvecka! Snart är första sommarmånaden här – det är bara en månad kvar till midsommar 🙂
Har ni hört talas om Rena Mälaren? Det är ett projekt som går ut på att helt enkelt städa Mälaren från skit. Fredrik Johansson är initiativtagare och för några månader sedan anslöt sej min äldste son till projektet. Därför är vi förstås lite extra engagerade och intresserade.
Fredrik, som är dykare, körde igång projektet 2019 och har sedan dess tagit upp tonvis av båtbatterier, cyklar, elsparkcyklar, bildäck, kundvagnar och TV-apparater runt om i Stockholm. Att botten blir fri från skräp är en sak, men det gör ju också att en massa läskiga gifter försvinner ur vattnet.
Foto: Joakim Hall
Alla som är med gör jobbet ideellt flera gånger i veckan och det handlar inte bara om att städa botten utan även om att folk ska bli mer medvetna om hur mycket skit man gör sej av med i vattnet runt om i Stockholm. För även om det ser fint ut på ytan så finns det väldigt mycket skräp där under.
Hitintills (början av maj-20) har man bärgat: 9 ton båtbatterier, 280 elsparkcyklar, 1 bil, 1 motorcykel, ytterligare 25 ton av övriga sopor. Det är faktiskt helt sjukt!
Foto: ärligt snodd från Rena Mälarens FB-sida
Två häftiga grejer har hänt medan min son har varit med. Den första var när de hittade en kamera med foton i, där bla Johnny Depp var på någon av bilderna. Man efterlyste ägaren till kameran via FB och på bara EN TIMME hade man hittat henne! Julia från Norge hade varit på klassresa i Venedig 2010 och sprungit på skådespelaren som var där och filmade. Efter en picknick i Stockholm trillade kameran i vattnet och blev liggande i tio år innan den plockades upp. En härlig solskenshistoria!
Den andra var att gänget hittade en plånbok som blev stulen när ett par skulle sälja en mobiltelefon. Mannen som kom till deras hem passade på att stjäla kvinnans plånbok som sedan hittades vid Södermälarstrand på 9 meters djup och kunde lämnas tillbaka till den minst sagt förvånade ägaren.
Jag har hört att projektet bland annat startade för att hitta vapnet som sköt Palme, men vet inte om det är sant. Man har iaf inte hittat den vad jag vet… men som sagt: mycket annat har man plockat upp. De har också letat efter vapnen från det sk helikopterrånet, men inte haft någon lycka där heller. Men man vet aldrig! En dag kanske något dyker upp 🙂
Foto: Joakim Hall
Vid varje tillfälle är där ett gäng dykare som är med, förstås, men det behövs även folk på land som drar upp grejerna som hitas. Så volontärer behövs hela tiden! Är man intresserad så kan man kolla in Rena Mälarens hemsidan eller följa dem på Facebook där alla nästkommande städningar annonseras. De finns förstås även på instagram @renamalaren
Jag tycker projektet är fantastiskt och blir så j-a arg när jag hör hur de i vissa fall motarbetas. Alla ställer upp helt gratis och borde få mer sponsring än de får. De har hjälp med syrgas till dykarna och fick nyligen tre torrdräkter och ibland får de hjälp med container för skräpet. Men det har hänt att de fått p-böter och även vägrats att slänga däck på sopen om de haft fler än fyra som är maxantalet. Även om de förklarat hur och var däcken är hittade har de inte fått slänga dem och det tycker jag är skandal! De borde ha frikort på varenda återvinningscentral, detta MÅSTE SRV fixa!!!
Tycker du att detta låter spännande och vill göra en insats? Gör det då 🙂
Som ni kanske vet så planerar Martin och jag för ett liv i husbil. Iallafall under sommarhalvåret, på vintern tänker vi hyra ett sälle någonstans i solen. Men vi vet absolut ingenting om att bo i husbil, därför frågade vi proffsen Helena och Peter som driver bloggen FreedomTravel. De bor på en husbåt och tillbringar mycket tid i sin husbil. De vet allt som man bör veta om compactliving 🙂
Vad är det första man bör tänka på om man drömmer om en husbil?
Drömmer du om husbil? Åh vad härligt! Att resa med husbil är ett fantastiskt och fritt sätt att resa. Om du är osäker på om husbil är din grej kan det vara bra att prova genom att hyra husbil en gång, innan du köper. Då hinner du också lära dig lite om vad du gillar och inte, så är det lättare att hitta rätt i husbilsdjungeln.
Kan man ha vanligt körkort?
De flesta husbilar i Sverige är klassade som personbilar, och många kan köras med vanligt B-körkort. Vikten spelar dock en viss roll. Om du tagit ditt körkort efter 1996 kan du endast köra personbilsklassade husbilar med en totalvikt på upp till 3500 kg.
Hur ska man tänka angående storlek?
Ofta vill man ha en husbil som är liten utanpå, och stor inuti. Eftersom det är lite svårt att uppnå får man alltid tumma på något. En mindre husbil är smidigare att parkera och billigare på färjor. I en större husbil får man förstås plats med mer.
Glöm inte att tänka på vikten! Husbilar som väger max 3500 kg är enklare och billigare att resa med i Europa, på grund av vägavgifter. Samtidigt är det lätt hänt att lastvikten (det vill säga hur mycket man får lasta) är väldigt låg. Detta med vikten är kanske det allra viktigaste att tänka på när man ska köpa husbil. Vi har skrivit ett inlägg med allt du behöver veta om husbilar och vikt: https://www.freedomtravel.se/2020/04/husbilens-vikt-totalvikt-tjanstevikt-och-lastvikt/
Hur mycket bensin drar den vanligtvis?
Moderna husbilar körs på diesel. De drar mer än en vanlig personbil, men skillnaden är inte jättestor.
Är det svårt att köra en så stor bil?
Det är en vanesak att köra en större bil. Det är viktigt att tänka på att husbilar är högre än vanliga bilar. Man kan till exempel behöva hålla koll på höjden på tunnlar och liknande.
Hyra, köpa ny eller begagnad?
Det kan vara smart att hyra första gången, för att känna efter om man trivs med husbilslivet. Om man vill använda husbilen ofta vill nog de flesta ha en egen. Ny eller begagnad handlar till stor del om storleken på plånboken. Många byter husbil flera gånger innan de hittar ”rätt”. Då kan det eventuellt vara smart att starta med en begagnad. Vi har skrivit ett inlägg om allt du behöver tänka på när du köper begagnad husbil: https://www.freedomtravel.se/2020/03/kopa-begagnad-husbil-detta-maste-du-tanka-pa/
Ska det vara öppet till föraren?
Ja, det är öppet till föraren i alla vanliga husbilar. I de flesta husbilar kan man snurra runt förarstolen så att den kan användas som stol vid matbordet när man stannat.
Kan man bo på vintern i den?
Om man vill använda sin husbil i vinterklimat behöver man skaffa en husbil som är byggd för att klara vinterväder. Vissa husbilar är bättre isolerade och utrustade för detta än andra.
Hur gör man när man behöver tvätta kläder?
På campingar finns tvättmaskiner.
Är det dyrt med försäkring?
Försäkring behöver inte vara orimligt dyrt, men det är förstås bra att jämföra några olika bolag. När man inte använder husbilen kan man ställa av den, så blir det billigare.
Hur gör man med långtidsparkering (vinterförvaring)?
Man kan förvara en husbil utomhus på vintern, men den mår mycket bättre om den står inomhus. Vår har stått utomhus några vintrar, vilket inte har varit helt bra. Man kan leta runt efter garage där man kan hyra en plats.
Får man bo var man vill?
Man kan övernatta på campingar, ställplatser eller ”fricampa”. Ställplatser är anvisade platser för husbilar, med mindre service än på en camping och därmed också billigare. Att fricampa är att ställa sig på en plats som inte är specifikt anvisad. I Sverige kan man stanna i 24 timmar (eller till nästkommande vardag om det är en helgdag), om det inte står en skylt som säger annat. Man får inte stå så man skadar naturen. Ofta får man räkna med att man kan sova i bilen men inte ”campa”, det vill säga man får låta bli att fälla ut markisen och plocka ut utemöblerna. Utomlands gäller olika regler i olika länder.
Är det enkelt med husbil i Sverige? Europa? Vilket land är enklast?
Det är enkelt att resa med husbil, både i Sverige och i övriga Europa. Tre saker kan vara lite krångliga när man reser i Europa:
Gasol – Alla länder har olika gasoltuber och olika gasolkopplingar
Vägavgifter – Olika regler och betalningssätt i olika länder
Miljözoner – Vissa länder har zoner där man inte får köra med husbil
Allra enklast är det om man har en husbil som väger max 3500 kg. När man har en tyngre husbil kräver vissa länder att man skaffar en kilometerräknare. Varje land har sitt eget system. I övrigt är det enkelt i alla länder, och det finns gott om campingar och ställplatser överallt. Allra enklast är det nog att resa i Norden och Tyskland. Vi tyckte också att det var väldigt enkelt i Estland.
Vilka problem kommer vi att råka ut för?
När man reser i Europa kan man kanske få ägna lite huvudbry åt detta med gasol, vägavgifter och miljözoner, men ”problem” behöver det inte bli. Man kan förstås råka ut för problem med bilen, och då är det bra att ha någon sorts vägassistansförsäkring.
Vilka fällor har ni gått i?
Nej, vi kan faktiskt inte komma på att vi gått i några ”fällor” …
Något jag har glömt att fråga om, som vi absolut inte får glömma?
Husbilslivet är fantastiskt! Peter var väldigt skeptisk när vi skulle hyra husbil första gången, men sedan blev vi båda frälsta. Vi köpte vår husbil 2008 och det är det bästa vi har gjort. Vi har inte ångrat det en sekund!
Om du vill veta mer om husbilslivet kan du gå på mässor, läsa bloggar och gå med i Facebookgrupper. Människor i husbilsvärlden hjälper varandra. Välkommen!
Tack så otroligt mycket för svaren! Nu är iaf vi mycket klokare och tänker hyra en husbil så snart vi får tillfälle. Det känns som en alldeles lagom start 🙂
Är detta något som lockar er läsare tro? Skulle ni kunna tänka er att släppa ert fasta boende för ett liv på hjul?
