Bläddra efter
Månad: april 2021

På tur i Budapest

På tur i Budapest

Kommentarer 16 kommentarer

För fyra år sedan var Martin på jobbresa till Budapest i Ungern och jag fick följa med. Han jobbade mest, så jag fick på egen hand upptäcka staden de första dagarna.

Vi kom alltså dit i slutet av april. Solen sken och det var runt 20 grader varmt, ljuvligt för en frusen stockholmare. Redan på vägen från flygplatsen blev det en liten rundtur och vi blev serverade picknick i en park mitt i stan. Jag har dock ingen aning om vilken park.

Från bussen såg vi flera av de vackra broarna, parlamentet, slottet, hjältarnas torg mm. Såklart blev vi sugna på att se mer, men vi kom fram rätt sent, så när vi väl hittade Promenade City Hotel där vi skulle bo, var det bara att kasta in väskorna, byta om och hitta någonstans att äta middag.

Vi hamnade på en mysig pizzeria i en lika mysig gränd, som låg inomhus halvt under tak och halvt utan. Där åt vi ljuvliga pizzor och det var enda gången jag träffade hela gänget, förutom på flygplatsen. Alla respektive fick följa med, men det var bara jag som gjorde det. Lite tråkigt.

När jag vaknade första morgonen hade Marin redan gått iväg till konferensen. Så jag började med att bekanta mej med hotellet där vi bodde och åt en lång frukost. Sen tog jag itu med staden. Först kollade jag i omgivningarna runt hotellet så jag verkligen skulle hitta tillbaka. Jag har ett uselt lokalsinne!

Hotellet låg på en gågatan mellan den vita och den gröna bron, dvs Elizabethbron och Frihetsbron, om jag kommer ihåg rätt. Just att ha koll på broarna hjälper mycket när man ska ta sej runt här, de blev direkt mina riktmärken. Men där låg också ett Deichmann brevid hotellet och är det någon jag alltid hittar till så är det skoaffärer 🙂

Jag började med att gå bort från vattnet och tog mej mer in i stan istället. Jag var nämligen på jakt efter New York-Café, som är något alldeles extra. Caféet öppnade 1894, är jättestort och helt täckt i guld. Ett fd palats som man gjorde om till café. Det sägs vara världens vackraste café. Så det var jag ju tvungen att kolla in!

Det första som slog mej och även slog emot mej var syréndoften, som låg över hela staden. Så ljuvligt! Det växer massor av syrén i staden och finns blommor överallt, paradiset för en syrénälskare som jag. Jag traskade på, upp för massor med trappor till nåt slags minnesmonument. Därifrån kunde jag se hela staden och tog förstås massor med bilder. Jag tog mej igenom staden och lyckades faktiskt hitta New York-Café! Där var fullt för stunden och lång kö, men jag skulle ju bara hitta det för att sedan visa det för Martin dagen efter. Om jag lyckades hitta tillbaka…

Det var faktiskt på den här resan som jag lärde mej använda GPS och google maps, med hjälp av det kom jag hyfsat rätt nästan hela tiden. Problemet är bara att jag vid varje korsning alltid går åt fel håll, innan jag ser att pilen rör sej fel – så är de fortfarande varenda gång jag ska någonstans. Hur svårt ska det va???

Jag passerade Hjältarnas torg, Stadsoperan, Terrormuseet och en massa annat, nu var siktet inställt på Saluhallen. Å jag hittade dit också! Saluhallen Nagycsarnok ligger vid den gröna bron och är gigantisk! Det är två våningar och hundratals med säljare, allt finns där. Jag letade mej fram till avdelningen för mat och beställde givetvis en äkta ungersk langos. Superfettigt, supergott och supermättande – för 50 spänn inkl dryck.

Första dagen var full med intryck och jag hade sett massor och lyckats hitta tillbaka till hotellet flera gånger. Hurra för mej lixom! Jag tror att jag redan sov när Martin kom tillbaka och tror jag fortfarande sov när han gick iväg igen på morgonen. Dag 2 tog jag mej runt lite mer längst vattnet, det bidde lite shopping och mys i solen. Det fanns saker som jag ville se och göra, men det ville Martin också – så jag fick vänta till dag 3 när han skulle vara ledig.

Dag 3 började med att vi gick över till Buda-sidan och tog oss till slottet. Budda Castle är enormt! Vi gick hela vägen upp till borggården och hade en otroligt utsikt över Pest. Solen sken och det var jättemysigt! Vi gick upp för trånga stentrappor, kikade genom skottgluggar, fotade bergbanan och tittade på häftiga skulpturer. När vi var färdiga köpte vi en kringla och satt i solen och åt den innan vi gick ner igen. Det finns några måsten i Budapest, detta är ett av dem. Jag ska rabbla upp fler längre ner.

Martin ville se Hjältarnas torg och dit hittade ju jag, så jag kunde ju visa vägen dit. Å efteråt gick vi till New York-Café, dit hittade jag nästan tillbaka… tog bara fel i några korsningar… och där tog vi vårt livs dyraste fika. Vi åt varsin glass och varsin kaffedrink, detta kalas kostade oss 400 kronor! Japp, det gör man bara en gång i livet 🙂

Budapest är som gjort för att se med fötterna. Det är enkelt, allt ligger på lagom avstånd och det finns något att se i varje gathörn. Jag tycker att april var rätt bra att åka dit, det börjar bli varmt men är få turister. 2-3 dagar funkar, men då ska bägge vara lediga – nu blev det lite så att jag fick avstå från att se en del grejer för att Martin också ville se dem. Och vi hann inte att bada. Det var synd. Gellertbadet eller något av terminalbaden ska man lixom bara ha varit i, så är det. Å därför måste vi åka tillbaka!

Några måsten finns det alltså när man är i Budapest. Det mest självklara är förstås Saluhallen Nagycsarnok, Parlamentsbyggnaden och slottet. Åsså något av baden förstås. Men man måste även gå på café, gärna någon bar eller pub, ett tips är Szimpla Kert, som är en ruinbar. Och man måste besöka några av de museer som finns och kolla in Sankt Stefans Basilikan. Och bara ströva runt. Det är så fint.

Budapest är fint, enkelt och så där mysigt easy-going som en stad kan vara.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Varför just 10 000 steg?

Varför just 10 000 steg?

Kommentarer 22 kommentarer

Man läser ofta om att man ska ta minst 10 000 steg om dagen. Men ska man verkligen det? Vem har kommit fram till det egentligen? Kan det bara vara någon som hittat på en siffra? Det kan det väl inte… eller?

När jag jobbade på Viktväktarna i början av 2000-talet kom en ny stegräknare som tog hänsyn till ålder, vikt och längd och den sa att just jag skulle ta 7000 steg för att vara hälsosam – allt över det var en bonus. Detta tog jag fasta på, särskilt som jag jämförde med Martin som var betydligt tyngre och bara behövde gå 4500 steg för att bli hälsosam. För mej är det rätt självklart att den som är tyngre gör av med mer energi och alltså inte behöver gå lika långt för att uppnå en hälsosam nivå. Att en otränad person som väger över 100 kg ska pressa sej ut på promenader på över 10 000 steg kan ju faktiskt vara rent skadligt!

Så varför denna hets om 10 000 steg?

Det är faktiskt bara ett påhitt och kommer från en reklamkampanj från 1965. När man skulle namnge den första stegräknare döpte man den helt enkelt till det japanska tecknet för just 10 000 steg ser ut som en gående man. Jag vet inte om jag håller med, ni får avgöra själv om det ser ut så eller ej. Hur som helst så är det alltså bara ett påhittat namn på en ny produkt, som sedan blivit en måttstock för väldigt många. Men det fanns alltså inget stöd för att 10 000 är just stegen som gör oss hälsosamma.

Vad säger expertisen då?

Här finns måååånga studier! Men ingen säger väl egentligen att just 10 000 steg är det bästa. Forskning från 2020 visade att det troligtvis räcker att gå 6 000 steg om dagen för att uppnå en större hälsovinst. Jag tänker att allt handlar om hur vardagen ser ut och vad man vill ha ut av sina steg. Har man ett rörligt arbete eller är man stillasittande? Vill jag bli hälsosam eller gå ner i vikt? Hur mycket har man rört sej hittills och i vilket skick är man?

Vi är olika

För en person som sitter still mesta tiden är det ju en framgång att bara ens gå. När jag har en hel dag vid datorn blir det kanske 2000 steg på en hel dag. Om jag inte tar mina två dagliga promenader på 30 minuter, då kommer jag upp i 7-8000, tränar jag så blir det 10 000. Jag tar mina promenader för att för att hålla i gång knopp och kropp, och för att ryggen känns bättre när jag rör på mej.

Jag har en vän som är i ganska dålig form, jäkligt dålig form om sanningen ska fram. Vi är i samma ålder, men han väger runt 130 kg. När vi går ut och går så tar min vanliga runda betydligt längre tid än 30 minuter och han är rejält slut efter. För honom är alla steg en framgång! Att tvinga honom till 10 000 steg nu på direkten, skulle förmodligen ta livet av honom. Att han överhuvudtaget går är positivt. Allt beror alltså på vilka förutsättningar vi har och vilken plattform vi börjar från.

Räkna minuter istället

Folkhälsoinstitutet rekommenderar inget särskilt antal, de brukar istället rekommendera ungefär 150 minuter fysisk aktivitet varje vecka. Det kan alltså vara 30 minuters 5 dagar i veckan, 50 minuter tre dagar i veckan eller blanda hur sjutton man vill – allt är bra!

Jag går kanske 3 km på 30 minuter, vilket ger mej runt 4000 steg per promenad. Min kompis går alltså lika långt och får lika många steg, men på runt 50-60 minuter. Jag fixar enkelt mina 150 minuter på två dagar, för kompisen krävs det tre såna promenader på en vecka. Oftast lyckas både kompisen och jag. Vi är alltså bägge hälsosamma enligt Folkhälsoinstitutet, och för varje extra minut ger kompisen sin kropp bättre och bättre förutsättningar och sej själv chansen till en bättre hälsa. Å det är dit jag vill komma! Det handlar inte om steg – utan om hälsa!

Öka försiktigt

Det handlar inte om 10 000 steg, utan om att vi hela tiden strävar mot att ta ett steg till och ett till och ett till. För den som tar 1000 steg om dagen är 2000 en stor förbättring! Att sedan komma till 3000 steg är en kanongrej! Men fortfarande handlar det om tiden vi lägger ner på vår hälsa och på fysisk aktivitet. Det är tiden som är viktig, inte antalet steg. Min kropp är van vid 30 minuter två gånger om dagen, den behöver egentligen mer numera. Därför tar vi våra utflykter i naturen och upptäcker nya promenadstråk och naturstigar. Nya miljöer ger även knoppen lite extra genom nya intryck och nya utmaningar.

Att gå från 2000 steg till 5000 funkar, men att gå direkt från 2000 till 10 000 kan vara rent skadligt. Särskilt vid en högre vikt. Vi kanske bara skulle strunta i att räkna steg och istället räkna fåglar eller personer vi möter och faktiskt vara närvarande i promenaden och njuta av den istället för att bara känna press på att klara ett visst stegmål, som dessutom bara är påhittat av en japan på 60-talet.

En stegräknare kan väl vara bra för att ändå ha viss koll, men den ser inte skillnad på steg och steg. Att gå på platt mark eller i trappor är stor skillnad i energi, men det syns inte på stegräknaren. Att kratta löv ger inte många steg, men gör att man rör hela kroppen vilket är toppen! Som jag brukar säga ”En kilometer som man faktiskt tar, är bättre än milen man aldrig springer”.

En Harvardstudie med äldre kvinnor visar att man faktiskt ökar livslängden bara av att gå 4400 steg varje dag. Promenerade de ännu mer levde de längre, tills de nådde gränsen på 7 500 steg per dag. Detta innebär alltså att de extra 2 500 stegen för att nå upp till det klassiska 10 000, inte gör någon skillnad.

De siffror som forskarna rekommenderar gäller enbart hälsan. Hur många steg man behöver gå för att tappa kilon är omöjligt att säga. Där handlar det som vi alla vet om energi in – energi ut. Till 80% handlar det om kosten, så inte ens där är 10 000 steg avgörande. Men självklart är det bra att gå och röra på sej, det ska vi alla göra! Men vi kanske ska sluta stirra oss blinda på de där 10 000 stegen och helt enkelt bara gå för att det gör oss gott.

Ska vi säga så 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 17 – Valborg!

Matsedel v 17 – Valborg!

Kommentarer 18 kommentarer

Så är även april slut, bara en vårmånad kvar innan vi går över i sommar. Tiden går sååå snabbt! Jag tycker iofs att det är rätt skönt att det går snabbt, en dag närmare vaccin för varje dag som går.

Valborg ska tydligen bli rätt kall och ingen extra ledig dag får vi heller eftersom 1 maj är på en lördag. Men Kristihimmel är bara ett par veckor bort och då har några av oss lite extra ledigt. Oavsett väder så tänker iaf vi grilla på valborg, men äter – det gör vi inne i värmen.

Vad vi ska göra? Ingen aaaaning! Vi har inte sett en valborgseld på många år, det blir nog ingen i år heller. Men grillar gör vi alltså och tittar på Masked Singer, ett program vi verkligen gillar! Vi tittar tillsammans med äldste sonen, lyssnar på alla ledtrådar och gissar. Hittills har vi faktiskt haft rätt 🙂

I övrigt blir det lugnt, vi förbereder oss för altanbygge och väntar på värmen.

Här är veckans matsedel:

(Färgerna och siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Kesoplättar (Grön 27, Blå 17, Lila 13 för allt)

Tisdag: Karibisk fiskgratäng (Grön 4, Blå 4, Lila 4 plus ris)

Onsdag: Ostgratinerad kyckling (Grön 13, Blå 6, Lila 6, för allt plus ris)

Torsdag: Kryddig kasslerpasta (Grön 10, Blå 10, Lila 10 för allt, plus pasta)

Fredag: Grillad lax och potatissallad (Grön 44, Blå 0, Lila 0 för hela laxen & Grön 26, Blå 24, Lila 1 för all sallad)

Lördag: Pasta- och fläskfilégratäng (Grön 11, Blå 11, Lila 11)

Söndag: Pasta Puttanesca Grön 3, Blå 3, Lila 3, plus pasta)

Valborgsbonus: Varma nektariner (funkar med persika också)

Vårt land är rätt avlångt och vädret skiftar, i söder har man grillat ett bra tag – inte norr vet jag inte riktigt hur det ser ut… Men! – HÄR finns tips på grillmat, tillbehör och lite sött efter, för er som tagit fram grillen eller kanske aldrig ställt undan den 🙂

Vi fortsätter att experimentera med både grillat och även med picknickmat, för nu börjar årstiden för våra egna utflykter. Vi ska ut och promenera igen, lååååångt! Inom kort börjar vi att utforska nya naturstigar, i nya kommuner. Precis som vi gjorde förra året. Ni hänger väl med?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Inte så svårt… egentligen!

Inte så svårt… egentligen!

Kommentarer 15 kommentarer

Ni vet den där To-Do-listan som man har med smågrejer som man borde göra men som bara hamnar längre och längre ner på listan? Jag har en sån lista och det har säkert ni också. Vad står längst ner på er lista och vad halkar bara längre och längre ner?

Hos mej är det lister. Då menar jag inte listor, som den jag beskrev hör ovan. Nej, jag menar golvlister, fönsterfoder och dörrfoder. De som får stå ut med saker som slår emot, dammsugarslangar som skaver och som man inte tar någon större hänsyn till. Jag har länge retat mej över hur skavankiga alla våra lister är och länge tänk måla om dem. Hur svårt ska det vara att komma till skott? Skiiiitsvårt tydligen!

Som sagt; To-Do-listan. Där har listerna varit med länge, i flera år faktiskt. Jag flyttade in i mitt lilla hus 1992. Listerna kanske är piffade en gång på de snart 30 åren. Här har mina barn sprungit runt och slagit i med grejer, andras ungar har också gjort det. Jag har gjort det och vår pälsboll har säker också slagit i med en och annan leksak. För att inte tala om när vi renoverat eller möblerat om, hur många saker har inte slagit i lite överallt.

Det har helt enkelt sett för jäkligt ut. Mitt hus är absolut värd bättre skötsel. Å nu är det äntligen åtgärdat! Det var ju inte så svårt, egentligen! Det var ju faktiska bara att tvätta rent ordentligt, slipa och spackla på ett par ställen och sedan måla två gånger. Det tog kanske sammanlagt 5-6 timmar, uppdelat på två tillfällen. Å vilken skillnad!

Ska sanningen fram så är inte riktigt allt målat, jag har dörrfodret uppe i badrummet kvar. Men allt på nedre våningen är fixat och det är verkligen en stor skillnad att göra något så litet. Det lilla som är kvar ska absolut göras. Det ska inte bli som det där sista som alltid blir hängande i luften efter varenda renovering. Ni vet den där sista listen som ska upp, eller sladden som ska spikas fast – men som aldrig blir gjort. Detta ska göras! To-Do-listan ska äntligen slippa de där sista punkterna.

Det är ju så himla enkelt, grå så snabbt och gör sån skillnad. Varför är det då så svårt att få det gjort? Har du också något enkelt som väntat länge och som du verkligen borde ta tag i?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Pinsamt okunnig

Pinsamt okunnig

Kommentarer 22 kommentarer

Jag har läst massor om Andra Världskriget och Förintelsen och tycker mej kunna hyfsat mycket om den perioden av historien. Nu har jag läst en del om kriget i forna Jugoslavien och inser hur lite jag vet om det och hur okunnig jag faktiskt är. Vilket är rätt pinsamt med tanke på hur nära i tiden det ligger, att jag rest runt en del där och har vänner från flera av länderna. Jag borde kunna mer!

Det var när jag läste boken Sarajevo – Minnen från en belägring av Jasenko Selimovic som jag insåg hur lite jag vet om forna Jugoslavien och om kriget där. Sarajevo? Vilket land ligger det i? Hur var de drabbade av kriget? Varför var det ens krig? Jag googlade och sökte information samtidigt som jag läste.

Jag kommer ju ihåg hur mina grannar från Makedionen (tror jag det var) åkte på semester och inte kom tillbaka. Eller jo, de kom tillbaka – men det tog väldigt lång tid. Tror de var borta en hel hösttermin och ingen visste vad som hänt dem. Men så en dag var de tillbaka här, lite förändrade, väldigt dämpade. Barnen lekte, men inte med samma glädje till en början. Föräldrarna hälsade, men inte lika glatt. Kriget pågick fortfarande, för dem var det högst närvarande även om de nu var i säkerhet.

Vi har grannar från alla möjliga länder i fd Jugoslavien, främst från Serbien. Jag såg ju att de var oroliga och följde allt som hände där. Men inte förrän nu har jag alltså fattat varför det faktiskt var krig och som jag har förstått det (jag har kanske inte alls fattat allt) var det regioner som ville bli självständiga och bli egna länder, men detta ville Serbien stoppa.

Googlar man kan man läsa att Milošević blev president i Seriben och ville bilda ett ”Storserbien”. Regionerna Kroatien, Bosnien Hercegovina, Slovenien och Kosovo motsatte sig detta och bröt sig ut som självständiga nationer under början av 1990-talet. Serbien var emot detta och förklarade krig mot de självutropade staterna. Då kan man ju lite bättre förstå att grannar och vänner från tex Serbien och Kroatien ”såg lite snett” på varandra…

Boken jag läste handlar om Jasenko som föddes i Sarajevo, som alltså ligger i Bosnien. Hans föräldrar var i Sverige, jag kommer inte ihåg om det står i boken hur de kom dit eller när. Men när mamma blir svårt sjuk vill han ta sej till Sverige för att träffa mamma en sista gång. Detta har alltså hänt, det är inte en fiktiv berättelse och därför är det också väldigt svårt att ta in allt som beskrivs och även att släppa ifrån sej boken.

Jag blir lixom ”drabbad” av Jaskeno. Hans mantra ”orka orka orka” sätter sej i hela mej. Med detta ville han på något sätt banka in i sitt eget medvetande att inte börja hata. Att hatet inte fick ta över honom, för då var allt förlorat. Men hur kan man inte hata den som våldtagit ens syster eller dödat ens son? Jag fattar inte men kan inte sluta läsa!

Jag ville fortsätta på ämnet och började läsa Med mig leker livet av David Grossman. Den handlar iofs inte om kriget på 90-talet, utan tidigare – men det är ändå en skildring över det gamla Jugoslavien när Tito hade makten. Detta är baserat på en sann historia, upplevd av en vän till författaren.

Det är en berättelse och en väldigt trasig familj, som har en historia som det aldrig talats om, men som är väsentlig för hur allt blev. Den avgörande platsen för hela familjen historia är fånglägerön Goli Otok, ett ”adriatiskt Alcatraz” upprättat av Tito 1949. Där straffade man Stalin-vänliga kommunister och andra som regimen inte tyckte uppförde sej som de borde. Där straffarbetar mormor Vera ett par år i början på femtiotalet, efter ett fatalt livsval som i grunden kommer att prägla dottern Nina och även dotterdottern Gili.

Boken handlar om när mormoder fyller 90 och de tre kvinnorna reser tillbaka till hennes olika viktiga platser, bla Goli Otok. Det är ingen enkel historia och boken är rätt svårläst, men ändå vill jag inte lägga den ifrån mej. Det som gör den svårläst är avsaknaden av styckesindelning och kapitel. Det är tätt, tätt skriven och bara fortsätter och fortsätter. Det finns inga naturliga ställen för paus eller tanke, de ca 280 sidorna hade i en annan bok varit kanske 500. Eftersom ämnet är tungt, behöver man hämta andan då och då – men det blir svårt när texten bara fortsätter. Ändå vill jag rekommendera den!

Nu är jag lite bättre utbildad vad det gäller det som hände i fd Jugoslavien, både på 40/50- och 90-talet. När vi rest runt har vi såklart sett spåren av det senaste kriget, nu kommer de förmodligen att bli ännu mer tydliga. Hur konstigt det än låter skulle jag gärna vilja besöka Goli Otok även kalla ”den nakna ön”. Den ligger utanför den dalmatiska kusten, lite söder om Zagreb, och där finns en hel del kvar från kriget. Jag skulle gärna gå runt där, känna på atmosfären och ta bilder.

När man läser på, blir man alltså inte bara lite klokare, utan hittar även nya platser som man vill besöka. Vi gillar ju Kroatien väldigt mycket och har rest runt där en hel del, men det finns betydligt mer att se där. Ska nog försöka hitta fler böcker, både i dåtid- och nutid. Jag vill veta mer!

Har ni också läst om platser, som ni inte visste fanns, och sedan velat åka dit?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Viktminskning handlar inte om tur

Viktminskning handlar inte om tur

Kommentarer 20 kommentarer

Jag fick en kommentar för lite sen som jag funderat en del över. Jag hade skrivit något om att jag gått ner i vikt och nu hållit mina nya vikt i 17 år. Då skrev någon: ”vilken tur du har”. Asså… nej! Viktminskning handlar absolut inte om tur, det handlar om hårt arbete och ett jäkla pannben!

När vi jobbade på Viktväktarna hade vi ofta personer som pustade ut när de fått sitt minus på vågen och lättade utbrast: ”Vilken tur!” Martin som vägde dem sa alltid samma sak ”Att gå ner i vikt har inget med tur att göra, att vinna på lotto är tur”. Att säga att det är tur är att förringa jobbet man faktiskt har gjort och resultatet man kämpat för. Det är ungefär lika dumt som att säga att det är otur att man går upp i vikt…

När jag funderade på den där kommentaren blev jag bara mer och mer irriterad. Jag har kämpat för vartenda litet hekto. Jag har avstått saker under vissa perioder, som jag längtat efter – vad har tur med det att göra? Men visst – ibland kan man känna att det var tur att inte pluset blev större, när man frossat lite väl mycket i godsaker. Men det har fortfarande inget med tur att göra, en viss koll har man ändå haft. Och minuset på vågen är aldrig tur – det har man jobbat för!

Jag kämpade för att gå ner i vikt och nu kämpar jag varenda dag för att hålla vikten. Att gå ner är en sak, att stå still är en helt annan. Varför ger jag inte bara upp då och låter naturen har sin gång? Ska livet verkligen vara en daglig kamp?

Jag ser det som att jag har två val: att släppa kollen, gå upp i vikt, få mer värk och må sämre i min kropp eller att ha kollen, hålla vikten, lindrigare värk och må bra i min kropp. Det handlar alltså väldigt lite om siffror, utan mer om måendet. För mej är valet enkelt? Må bra eller dåligt? Vad hade ni valt?

Även om jag hållit min nya vikt i många år så går det inte automatiskt. Jag har flera diagnoser som gör att jag ökar lätt i vikt och jag är i det berömda klimakteriet. Jag måste ha koll! Visst kan jag släppa taget lite då och då och jag måste inte ha superkoll varje dag, men släpper jag taget helt så är pluset ett faktum redan efter ett par veckor. Ögonmåttet har en tendens att öka ganska snabbt och ursäkterna blir snabbt väldigt många.

Jag har numera lärt mej att det är bättre att jag har koll i vardagen och bra släpper taget på tex semester eller högtider – då blir kollen en vana och lättare att återgå till. Istället för att släppa taget helt och ha koll när pluset blir för stort eller viktökningen går för snabbt, då är det svårare för mej att köra upp på banan än i första fallet. Å det kanske är det som är att ha en hälsosam livsstil? Att ”sköta” sej i vardagen och släppa taget då och då, istället för att låta allt vara längre perioder och ta tag i sej gång på gång.

Jag har kämpat och hittat mitt sätt. Det har inget mer tur att göra! Men kanske är det som Stenmark en gång sa ”Jag får mer tur ju mer jag tränar”. Jag har ”tränat” på att hitta ett sätt att leva i 20 år och enda turen jag kan tänka är att jag skrev in mej på Viktväktarna. Det var tur! För där lärde jag mej en hälsosam livsstil OCH träffade min man! Snacka om tur 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 16

Matsedel v 16

Kommentarer 17 kommentarer

Slutet av April, och både vädret och världen är uppåner. Hur mår ni egentligen? Vi går fortfarande runt i vår lilla coronabubbla, nu är det 57 veckor sedan både Martin och jag flyttade hem allt jobb.

Från början trodde vi att allt skulle vara över på 5-6 månader, sen tänker vi året ut, nu känns det som man inte vet nånting längre. Det enda vi ser fram emot nu är det där vaccinet, Fas 4 ska tydligen öppnas upp v 19. Vi håller tummar och tår för att det blir så!

Vår plan med två promenader om dagen har iaf hållit väldigt bra, det var bara några dagar när det var som kallast under vintern som det bara blev en. Min plan på att gå ner ett par kilo, höll också – det blev lite mer än så. Även planen att träna 3 ggr i veckan har funkat perfekt. Så på det hela taget har jag skött mej väldigt bra i mina ögon. Å det känns! Kroppen blir starkare och smidigare för varje dag som går.

Målet med allt är att ha en kropp som gör det jag ber den om så länge som möjligt. Det är lixom det som är grejen!

Å maten sköter vi också, här är veckans meny (siffrorna bakom rätten är för viktväktare):

Måndag: Zucchiniburgare (Grön 4, Blå 4, Lila 4 per burgare)

Tisdag: Lax i tomat- och chilisås (Grön 9, Blå 3, Lila 3 plus potatis)

Onsdag: Kyckling med tomatsås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Torsdag: Ugnspannkaka med rökt skinka (Grön 41, Blå 33, Lila 33 för hela)

Fredag: Karibisk kycklinggryta (Grön 3, Blå 3, Lila 3, plus ris)

Lördag: Grillat med falsk potatissallad (Grön 7, Blå 5, Lila 5 för hela satsen)

Söndag: Fläskfilé med mangochutneysås (Grön 6, Blå 5, Lila 5, plus potatis)

Den här veckan vill jag särskilt tipsa om allt, det är en kanongod vecka! Det mesta passar dessutom kanon även i matlådan. Ni får inte missa den falska potatissalladen! Den är jättegod och ännu godare dagen efter. Den blev väldigt mångas favorit förra året 🙂

Gör en bra vecka, för att ni är värda det!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Hur går det med vår drö… PLAN!

Hur går det med vår drö… PLAN!

Kommentarer 14 kommentarer

Nu drar det rejält i resetarmen. Jag som är van att dra iväg titt som tätt har inte varit iväg på 16 månader, men vem räknar… jo, jag gör faktiskt det och håller på att bli galen. Men det hjälper lite att fundera på vårt framtida liv 🙂

Jag trodde att vår hotellövernattning förra veckan skulle ta udden av den värsta längtan, men det blev nog snarare värre faktiskt. Det där att planera, packa en väska och se över huset sista gången innan man låser, gav lixom mersmak på livet vi hade för inte särskilt längde sedan. Nu vill jag ha mer!

Medan pandemin pågår och jag räknar dagarna till vaccinering fortsätter förstås planeringen för vårt framtida liv i husbil. Från början var planen egentligen en dröm om att vi skulle bo i en när vi blev pensionärer. Men det är ju rätt långt dit… så nu har drömmen blivit en plan att vi ganska snart ska köpa en bil, åka runt i den så mycket vi kan och när tiden kommer sälja huset och flytta in i den helt. På så sätt kommer vi veta exakt vad vi behöver den dag vi faktiskt ska bo på heltid i den.

Just nu tittar vi runt, läser, ställer dumma frågor till våra bekanta, som har erfarenhet och vi drömmer… jag ser tidiga mornar när vi vaknar till soluppgången och mysiga middagar vid något vattendrag i solnedgången. Jag vill visa Martin de nordligaste platserna i Sverige, platser som jag upplevt både med mina föräldrar och med barnen – som han inte ens varit i närheten av. Lapporten, Björkliden, Abiskos nationalpark, Norrsken och midnattssol. Jo, jag vill nog visa honom Treriksröset också, fast det bara är en betongklump.

Det finns så mycket fint att se och uppleva i vårt land och det görs ju absolut enklast med husbil. Mina föräldrar vill se Polen, Martin kommer ju därifrån och är bästa guiden – då är det också fördel att ha en husbil. Tänk vilken grej att få se platsen där han föddes och var familjen åkte på semester – tillsammans med mina föräldrar.

Rent fysiskt har vi alltså inte kommit så mycket längre i vår planering, men mentalt har vi kommit en bra bit. Nu vet vi att vi vill göra något konkret NU, inte sen. Vi måste komma igång och titta på bilar, känna på dem och testköra. Men det känns ju sådär med corona i hasorna… kanske hyra kan vara en ide? Det är iaf en tanke och en början. Vi har iaf en nyckelring, alltid nåt 🙂

Varför husbil och inte husvagn? För att jag bara vill ha ETT problem och det helt enkelt känns enklare när allt är i en enhet. Det finns för- och nackdelar med bägge, vi har dock hittat flest fördelar med just husbil.

Varför lockar ett liv i husbil, kanske ni undrar? Friheten att åka lite som man vill och ha boendet med sej. Att inte ha massor med saker, bara det man ser och som får plats, är en tanke som lockar mej enormt. Att inte äga ett boende som ska fixas och rustas, en bil behöver såklart omsorg – men inte lika omfattande. Att åka dit näsan pekar eller där solen skiner… vilken dröm!

Vår planering fortsätter, snart ska det nog bli en nyckel på den där nyckelringen!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi har testat padel – vad är det egentligen?

Vi har testat padel – vad är det egentligen?

Kommentarer 19 kommentarer

Har ni hört talas om padel? Uttalas med långt a – paaadel. Bara under det senaste året tycker jag att alla pratar om det och lägger ut bilder på facebook och instagram. Vi fick chansen att testa förra veckan och jag blev inte helt biten, men kul var det!

Vad är egentligen padel?

Man kan säga att padel är en blandning mellan tennis och squash och är superstort i bla Spanien och Latinamerika. Fördelen med padel är att den i första hand inte avgörs av styrka eller servar på samma sätt som i tennis, vilket gör det till en perfekt sport där både män, kvinnor, unga och gamla kan spela och ha kul tillsammans.

Sporten har vuxit explosionsartat i Europa under de senaste åren. I Sverige är padel den snabbast växande sporten just nu. 2014 fanns det 17 anläggningar i Sverige, 2020 hela 503 och just nu byggs det hallar över hela landet. Stoooora hallar. Den vi besökte i Upplands Väsby hade 22 banor och de var bokade nästan hela tiden. Hallar finns numera alltså överallt, en timme kostar ca 350-400 kr att hyra och racket någon 50-lapp.

Padel spelas oftast par mot par, sk dubbel. Precis som i tennis spelar du på en plan avdelad med ett nät, med skillnaden att du i padel dessutom kan använda dig av väggarna när du spelar (som i squash). Allt man behöver är en partner, ett racket och en boll. Ett padelracket är gjort av kompositmaterial och finns i tre lika former; runt, droppformat och diamantformat. Slagytan har hål i sig, vilket gör att bollträffen inte får samma kraft och blir dovare. Man brukar börja med det runda racket eftersom det ger spelaren bäst kontroll. Bollen i padel är i princip som en tennisboll, men något mjukare.

Så. Ni vet ni allt ni behöver veta om padel. Hur var vår upplevelse då?

Jag hade nästan ingen koll alls på vad padel var, mer än att det var ungefär som tennis. Min erfarenhet av tennis är rätt liten, iaf som spelare… tittat har jag gjort massor eftersom äldste sonen spelade i många år. Jag har dock tagit ett par lektioner, som var jätteroliga. Min första tennislektion är första och enda gången jag haft träningsvärk under fötterna 😛

Att testa en racketsport i en inomhushall i coronatider känns väl sådär… men men, vi försökte att hålla avstånd, sprita händerna och allt sånt där som blivit en vana senaste året. Omklädningsrummen är stängda pga pandemin, så vi bytte om innan och steg förväntansfulla in genom dörrarna. Så MYCKET folk!!! Det var visst påsklov… Vår bana låg såklart längst in, så vi traskade dit, tog omvägar för att möta så lite folk som möjligt, vände ryggen till de vi mötte och kom till slut fram där vi skulle vara. Där väntade Malin och Leja, som skulle spela mot oss och snart kom även en tränare.

Vår tränare kom till Sverige från Kanarieöarna dagen innan och var väldigt fysisk, skulle high-fiva, visa grepp genom att hålla mina händer osv. Ett annat år hade det varit helt ok, men just nu kändes det inte alls bra och satte lixom ribban på mitt humör direkt. Jag försökte visa med hela min kropp att det inte var ok och Martin sa ifrån, men man vill ju inte vara otrevlig och inte göra situationen obehaglig för de andra heller. Så jag stod ut, smet undan och spritade händerna en extra gång. Och nu har vi hållit oss hemma och borta från folk i en vecka, vi är friska och har inga symptom – så det är nog ok, men vi håller oss undan lite till.

Men det var kul! Jag ska absolut inte säga något annat, för det var det. Trots våra ringa racketsportkunskaper så hade vi roligt, kunde spela ett hyfsat spel och ha bollen igång. Först fick vi lära oss alla olika slag, backhand, forehand, volley osv och sedan spela mot varandra. Man lär sej rätt mycket på en timme, med en bra tränare och det var han – bara lite för närgången.

Vi spelar gärna igen, särskilt Martin tyckte det var kanonroligt. Problemet i vårt fall är att hitta två till som också vill spela, men utan prestige. I det här fallet är det roligare att vara fler, men jag vill inte spela mot ett gäng vinnarskallar eller dåliga förlorare. Det ska bara vara kul och mycket skratt. Dessutom fattar jag fortfarande inte hur man räknar poäng, så det går att lura mej hur lätt som helst 🙂

Som sagt; det var kul och jag testar gärna igen. Man ska ju testa nya grejer hela tiden för att utveckla hjärnan, så då gör vi väl det då. Har ni testat padel? Vad tyckte ni? Eller finns det på att-göra-listan?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

När motivationen saknas

När motivationen saknas

Kommentarer 9 kommentarer

Det vi kunde se tydligt när vi jobbade på Viktväktarna var att medlemmarna hade det lite kämpigt i mitten av september och februari och många gav upp helt i oktober och mars. Efter 6-7 veckor går det inte lika snabbt längre och då är det inte lika kul. Vad kan man göra då?

Många kör igång sin viktresa i slutet av augusti och i början av januari. Från början rasar kilona av och allt är så lätt! Sen går det inte lika snabbt, det blir jobbigt, man måste anstränga sej mer för att få resultat och man börjar tänka… att tänka är oftast bra, men inte när det handlar om prestation. Oftast tänker vi människor för mycket och då hittar man väldigt många ursäkter som sätter käppar i hjulen för oss. Det handlar inte bara om vikt, utan även om städning och andra tråkiga grejer. När vi tänker och börjar fundera på det där med motivation så skiter det sej ofta.

Jag har sagt det förr och hävdar envis som en åsna att motivation bara är ett hjärnspöke! Motivation är något som snarare hindrar oss än pushar oss framåt, det är något att skylla på när man inte orkar ta tag i något som kräver ansträngning. Vi människor är jättebra på att tänka för mycket och använda just motivation som en förklaring (ursäkt) till att inte få saker gjorda. Det säger jag inte för att vara elak, utan för att jag vet det av egen erfarenhet och har jobbat mej igenom det.

Så nu glömmer vi allt vad motivation heter och jobbar framåt! Vi har alla tråkiga dagar på jobbet då och då, men inte skyller vi på motivation då – vi gör det vi ska oavsett om det är tråkigt eller ej. Precis så måste vi tänka om allt annat som ska göras och inte är roligt varje dag. Se viktresan som ett jobb som bara ska göras, ibland gör man det jättebra andra dagar hyfsat – men man får jobbet gjort! En dålig dag på jobbet är ok, det är mänskligt. Precis som att halka av viktresa en dag eller vecka är helt ok, det är mänskligt och gör faktiskt inget i längden.

Så hur kommer man igång igen då när man inte har någon lust alls? Jo, man gör det bara! Låter iofs enklare än det är… men man kan titta på bilder från ”tiden före”, vill jag se ut så? Vill jag känna så? Vill jag må så? Man kan titta på bilder där man mådde som bäst och ta kraft från dem. Så VILL jag må. Detta vill jag kunna göra. Hitta din anledning till VARFÖR du vill/behöver gå ner i vikt. Konkreta mål är viktigt, inte bara att ha som mål att gå ner i vikt. Vad vill du göra som din vikt hindrar dej från att göra idag?

Jag ville göra en bröstförminskning, jag visste att det krävdes bmi 25 för att överhuvudtaget få remiss. Min man Martin, ville få plats i en bergochdalbana, han hade aldrig åkte en sån pga av sin storlek. I juni 2011 åkte Martin bergochdalbana för första gången, i augusti 2014 fick jag min operation. Hitta DIN målbild. Ditt varför.

Å när du hittat ditt ”Varför” så slutar du tänka. Sen siktar du mot målet och gör det bara! Oavsett om det blir med Viktväktarna eller något annat så kör helhjärtat och satsa en längre tid, typ ett år eller två. På den tiden hinner du lägga om livsstil och lära ett sätt som fungerar för resten av livet. För det handlar ju inte bara om att gå ner i vikt, det handlar om att ta hand om den nya vikten också. Å sikta inte på kilon varje vecka, utan gläds åt minsta minus. 2 hekton i veckan är faktiskt drygt 10 kilo på ett år, det är två storlekar. Inte illa pinkat!

Viktresan kommer att gå upp och ner, men mest ner. Ett plus då och då är ingen katastrof, det är livet. Att halka av banan är helt ok, så länge man kör upp igen. Ta en paus när livet kaosar, det är helt ok att låta allt vara någon vecka då och då. Det är helt ok att frossa i choklad eller pizza en helg. Vågen kommer förmodligen att visa ett plus, men vad gör det i längden. Du tar ju tag i det igen. Det är det som är hemligheten med en lyckad viktresa, att köra upp på banan igen och igen och igen. Att aldrig sluta helt, bara ta en liten paus då och då.

Ibland är det lättare att tänka hälsa istf vikt när man inte orkar mer. Det som är bra för hälsan gynnar oftast viktnedgången. Då säger det sej självt att det är bättre med en frukt än chipspåsen. Att ta en promenad istf att häcka i tv-soffan. Men det räcker att vara ”good enough”, man måste inte vara perfekt! Man måste inte göra varje måltid perfekt, man måste inte träna 5 dagar i veckan eller ta 10 000 steg om dagen. Gör EN måltid bra och klappa dej själv på axeln om du lyckas en hel dag. Strunta i träningen och satsa på god sömn istället – det är minst lika viktigt. Sätt ett stegmål på 5000 steg och var stolt och nöjd om det blir mer. Det är roligare att lyckas!

Så sluta tänka nu och kör upp på banan. Gör små förändringar och sätt mindre mål. Även med små steg kommer man framåt och med många små steg kommer man faktiskt i mål!

Ta gärna hjälp av mina veckomenyer, alla härliga recept på Du i Fokus och den pepp jag försöker att ge på instagram @marlenerinda.

Jag gick ner mina kilon med Viktväktarna, det tog flera år att komma i mål – men nu har jag hållit min vikt sedan 2004.  Jag är en av dem som vet hur långt det kan vara till målet, men jag kom dit jag med. Man behöver inte vara bäst, man behöver bara göra sitt bästa  🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Viktigaste dagen på året!

Viktigaste dagen på året!

Kommentarer 20 kommentarer

Idag är det årets viktigaste dag, och då pratar vi inte om min födelsedag eller julafton, utan om Lakritsens Dag. En högtidsdag för alla oss lakritsnördar 🙂

Jag älskar lakrits och vill påstå att det funkar i nästan allt. Jag har det i bakverk, mat, såser och självklart som godis i alla former. Godast är den ihop med mjölkchoklad eller vaniljglass. Jag har alltid något med lakrits hemma, tex nya läkerolen med blodapelsin som är faaantastiskt god!

Bland godiset är just nu Salmiakki och Tupla mina favoriter, bland glass är det nya Saltlakritsglassen från Triumfglass och Dubbellakrits från Glassbilen. Den sistnämnda finns faktiskt nästan alltid i frysen. Vi ska heller inte glömma Calles fantastiska saltlakritssås som är så god att den går att äta med sked!

Jag vet att det kan bli för mycket av det goda och att man kan få både högt blodtryck och lakritsförgiftning. Som med allt annat får man ha koll och äta med måtta, det svenska ”lagom” ni vet…

Här kommer tips på saker att baka och laga med lakrits som ingrediens. Testa gärna och berätta vad ni tycker 🙂

Lakritschokladkladdkaka

Lakritschokladbollar

Lakritsfudge

Kladdkakemuffins med dumlefyllning

Kokosgratinerade hallon

Jordgubb- och rabarberkompott

Hummersoppa med lakrits och krispig fänkål

Enkel och snabb Lakritsglass

Skär två bananer (gärna mogna) i skivor och frys in den 2-3 timmar.
Ta fram och låt tina några minuter

Mixa med en stavmixer eller en matberedare och ta 1-2 teskedar med lakritspulver. Jag tog även en skvätt lakritssyrup och lite mjölk för konsistensen.

Mixa till glassig konsistens och frys eventuellt igen om den blivit för lös eller om du vill spara och ta fram den senare.

Gelegodisar med hallon och lakrits

2 dl starkt blandad saft (50/50 typ) i valfri smak (jag använder Funlight)
1/2 – 1 dl lakritssyrup (jag använde Lakritsfabrikens)
2.5 msk gelatinpulver

Blanda alla ingredienser och koka upp till första bubblan visar sig.
Häll över i formar och ställ svalt.

Gillar ni också lakrits? Vilken är favoriten? Firar ni dagen på något sätt?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 15 – nu börjar grilltider

Matsedel v 15 – nu börjar grilltider

Kommentarer 0 kommentarer

Det är mitten av April redan och ungefär 10 veckor kvar till midsommar. Hur går det med nyårslöftet? Det kanske fanns ett mål till midsommar? Skit i det och gör så gott ni kan istället. Det är alltid knepigt med mål, och extra knepigt när världen och livet inte ser ut som det brukar.

Under min viktresa brukade jag räkna med 2 hekto minus i vecka, blev det mer så var det såklart kul. Men i min värld gick det inte snabbare än så. På tio veckor kan man alltså utan större problem ta bort 2 kilo, men de flesta går ner snabbare – så 3-5 kilo är rimligt. Det är ungefär en klädstorlek.

Här står vågen still, precis som den ska. Något hekto upp och något hekto ner. Att hålla vikten är svårt, men jag har tydligen hittat knepet 🙂

Just det! Ni är några som frågat vad färgen och siffrorna efter rätterna betyder. Det är för dem som följer Viktväktarnas Kostprogram, hur mycket varje rätt ”kostar”, inget konstigare än så.

Vi kämpar på med promenader, träning och bra mat förstås – här är veckans matsedel:

Måndag: Tomatsoppa (Grön 3, Blå 3, Lila 3 för hela)

Tisdag: Lax Carbonara (Grön 7, Blå 1, Lila 1, plus pasta)

Onsdag: Kycklinggryta med bacon (Grön 6, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Torsdag: Spagetti och kasslersås (Grön 4, Blå 4, Lila 4, plus pasta)

Fredag: Tacogratäng (Grön fr 13, Blå fr 11, Lila fr 11)

Lördag: Tofuburgare (Grön 3, Blå 2, Lila 2 per burgare plus tillbehör)

Söndag: Kyckling- och spenatpaj (Grön 41, Blå 27, Lila 27 för hela)

Det börjar bli varmare ute och maten kommer att lagas mer och mer ute framöver. Så det kommer att bli mer recept som passar grillen, HÄR finns en hel del. Klickar på rätten så kommer ni till receptet där det även står uträknade SP. Här finns ännu fler recept på grillat och tillbehör.

Vad det gäller veckans mat så ska ni passa på att göra mycket av kycklinggrytan och kasslersåsen och lägga i frysen. Tofu kan låta mysko om man aldrig testat, men våga! Burgarna är de saftigaste jag ätit! Detta är en väldigt god vecka måste jag faktiskt säga 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Glassar i glassboxen 2021 (med smartpoints)

Glassar i glassboxen 2021 (med smartpoints)

Kommentarer 19 kommentarer

Det är VÅR! Värmen har kanske inte riktigt kommit, men det är dax att kolla in vårens glassar.

Jag har även i år ”roat” mej med att göra en lista med alla glassar i glassboxen från GB, Triumfglass och SIA och SmartPointsvärde (Grön, Blå och Lila) på (nästan) alla.

Hoppas det kommer till nytta 🙂

Här är förra årets lista om någon vill kolla den.

Det är helt ok att skriva ut listan. Kopiera man den och lägger upp den på sin egen blogg, SKA källa anges – alltså mitt namn och länk till blogg. Det är ett jäkla jobb att ta fram listan varje år och då tycker jag det är fräckt att någon annan tar åt sej äran. Så om du kopierar – ange Marlene Fd Ensamma Mamman och länka till fdensammamamman.se

GB

88:an Grön 10, Blå 10, Lila 10

Breyers Vanilla Caramel Grön 4, Blå 4, Lila 4

Calippo Cola Grön 5, Blå 5, Lila 5

Choice Juicy Pear Stick Grön 11, Blå 11, Lila 11

Choice Lovely Vanilla Cone Grön 10, Blå 10, Lila 10

Choice Soft Caramel Toffe Cone Grön 9 , Blå 9, Lila 9

Cookie Dough Peace Pop Grön 11, Blå 11. Lila 11

Cornetto Dragon Grön 11, Blå 11, Lila 11

Cornetto Soft Grön 11, Blå 11, Lila 11.

Daimstrut Grön 18, Blå 18, Lila 18

Haribo Push up Grön 5, Blå 5, Lila

Igloo Grön 3, Blå 3, Lila 3

Magnum Classic Grön 14, Blå 14, Lila 14

Magnum Double Gold Caramel Grön 12, Blå 12, Lila 12

Magnum Mandel Grön 14, Blå 14, Lila 14

Magnum Mint Grön 13, blå 13, Lila 13

Magnum No added Sugar Grön 6, Blå 6, Lila 6

Magnum Ruby Grön 11, Blå 11, Lila 11

Magnum Salted Caramell Grön 12, Blå 12, Lila 12

Magnum Strawberry White Grön 13, Blå 13, Lila 13

Magnum Vegan Almond Grön 10, Blå 10, Lila 10

Magnum White Chocolate & Cookies Grön 12  Blå 12, Lila 12

Marabou Apelsinkrokant Grön 16, Blå 16, Lila 16

Nogger Grön 10, Blå 10, Lila 10

Olof Grön 3, Blå 3, Lila 3

Piggelin Grön 3, Blå 3, Lila 3

Sandwich Grön 9, Bla 9, Lila 9

Sandwich Pepparkaka Grön 8, Blå 8. Lila 8

Solero Exotic Grön 5, Blå 5, Lila 5

Solero Mango Grön 3, Blå 3, Lila 3

Solero Strawberry Smoothie Grön 3, Blå 3, Lila 3

Tip Top Grön 17, Blå 17, Lila 17

Twister Grön 4, Blå 4, Lila 4

Twister Peek – A – Blue Grön 3, Blå 3, Lila 3

Triumfglass

Ananas Split Grön 6, Blå 6, Lila 6

Dumle strut Grön 24, Blå 24, Lila 24

Ekologisk Sandwich Grön 10, Blå 10, Lila 10

Farbror Arnes Gräddkola Grön 15, Blå 15, Lila 15

Farbror Arnes Kladdkaka Grön 12, Blå 12, Lila 12

Farbror Arnes Saltlakrits Grön 13, Blå 13, Lila 13

Geisha Grön 11, Blå 11, Lila 11

Glassbåten Grön 9, Blå 9, Lila 9

Jordgubbstoppp Grön 8, Blå 8, Lila 8

Lion King Grön 21 , Lila 21, Blå 21

Mars Icecream Grön 10, Blå 10, Lila 10

Salmiakki  Grön 12, Blå 12, Lila 12

Sitting Bull Grön 11, Blå 11, Lila 11

Skruven cola Grön 3, Blå 3, Lila 3

Skruven Grön 3, Blå 3, Lila 3

Smarties Grön 6, Blå 6, Lila 6

Snickers Ice Cream Grön 11, Blå 11, Lila 11

Snickers Pinne Grön 10, Blå 10, Lila 10

Storstrut Grön 15, Blå 15, Lila 15

Tutti Frutti isglass Grön 3, Blå 3, Lila 3

Watermelon  Grön 3, Blå 3, Lila 3

Sia

Apelsin Grön 6, Blå 6, Lila 6

Colapop Grön 6, Blå 6, Lila 6

Glassbåt Grön 9, Blå 9, Lila 9

Glassbåt Hallon lakrits Grön 9, Blå 9, Lila 9

Hallonpop Grön 7, Blå 7, Lila 7

Hilda Grön 9, Blå 9, Lila 9

Ice Dream Salt karamellkokos Grön 10, Blå 10, Lila 10

Juni Grön 11, Blå 11, Lila 11

Kladdkaka Grön 12, Blå 12, Lila 12

Knäck Grön 13, Blå 13, Lila 13

Lakrits Grön 10, Blå 10, Lila 10

Lemoncurd Grön 12, Blå 12, Lilla 12

Mandel Grön 11, Blå 11, Lila 11

Pistacia strut Grön 14, Blå 14, Lila 14

Salted Caramel Grön 16, Blå 16, Lila 16

Sandwich Grön 9, Blå 9, Lila 9

Storstrut Grön 13, Blå 13, Lila 13

Superhjälte Grön 7, Blå 7, Lila 7

Sötis Grön 3, Blå 3, Lila 3

Unicorn Grön 11, Blå 11, Lila 11

Villgot Grön 4, Blå 4, Lila 4

Vit Choklad smultron Grön 11, Blå 11, Lila 10

Barebells

Banana Caramel Swirl Grön 7, Blå 7, Lila 7

Raspberry Liqourice Grön 7, Blå 7, Lila 7

Salty Peanut Grön Grön 6, Blå 6, Lila 6

Strawberry Vanilla Grön 8, Blå 8, Lila 8

Min favorit är Farbror Arnes Gräddkola, men 15 SP är lite saftigt och den finns inte överallt. Istället blir det ofta GB Sandwich som är 9 eller Barebells Lakrits/Hallon som är 7.

OCH DubbelLakritspinnen från Glassbilen, som vi absolut inte får glömma! Den är 11 sp och så rackarns god! En av världens godaste lakritsglassar faktiskt! Så bra när det finns alternativ, jag gillar glass!

Häng gärna med på instagram @marlenerinda – där testar jag, bland mycket annat, glassar när det kommer nytt i glassboxen.

Vilken blir din favorit i år?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi flydde vardagen en stund

Vi flydde vardagen en stund

Kommentarer 17 kommentarer

Även om vi trivs väldigt bra hemma och i varandras sällskap, så var det väldigt roligt att fly vardagen och corontänen en stund. I onsdags drog vi iväg på äventyr, till Ten Hotel, heeeela 5 mil bort 🙂

I mitt ”vanliga” liv är jag på resa ungefär en gång i månaden och på event flera gånger i veckan. Jag älskar att resa, uppleva nya miljöer och sedan dela erfarenheterna i skrift och bild. Något som också har blivit en del av mitt arbete och som jag numera även delar med maken. Jag planerar och pekar, han tar bilderna och tillsammans försöker vi visa upp roliga och intressanta platser och saker att göra. Vi har så roligt när vi jobbar tillsammans och det tror jag syns både på bilderna och i texterna.

Nu fick vi chansen att smaka lite på livet innan corona, vi skulle upptäcka ett helt nytt hotell – ända borta i Upplands Väsby! Målet var Ten Hotel, som är sprillans nytt, vi var alltså de första som bodde i vårt rum. Hur coolt är inte det! Det enda vi visste var att vi skulle vara där kl 15, möjligen testa padel, äta middag kl 19 och checka ut senast 11 dagen därpå. Vi visste att några till skulle dit, men inte vilka – men vi skulle för första gången på drygt ett år äntligen få träffa kollegor igen. Vilken grej!

Ten Hotel ligger alltså i Upplands Väsby, bara ca 10 minuter från Arlanda. Detta kommer vi ha i minnet nästa gång vi ska ut och flyga. Perfekt att stanna där natten innan. Ten är det första av 10 planerade hotell som har fokus på träning. Här finns ett jättefint gym, en yogasal, fina miljöer om man vill springa och vägg i vägg ligger ett padelcenter med hela 22 banor.

Det första vi slogs av när vi kom in genom hotellets dörrar var den industriliknande och rena känslan. Det är mycket betong, smarta funktioner och detaljer. Kanske inget mystillhåll för bröllopsnatten eller barnfamiljer, men perfekt för den som reser mycket i arbetet, för att fly vardagen som vi gjorde eller kanske bara byta arbetsmiljö något dygn. Det finns gott om utrymmen att sitta och arbeta, träna emellanåt eller ta en promenad och sedan äta gott. Maten var nämligen kanongod!

Stefan Wahlen och Joakim Grip är hotelldirektörer och involverade i varenda millimeter av både planering och bygge. Under vårt dygn var de närvarande hela tiden, ville veta vad vi tyckte och tog gärna emot feedback. Ibland är man ju lite feg när det kommer till att ge kritik, men de här grabbarna ville verkligen veta – så vi sa precis vad vi tyckte. Det mesta var tipptopp, men några små grejer funderade vi över, som att det inte fanns något sötningsmedel till teet. Att hemsidan bara är på engelska. Att man inte riktigt såg var man skulle parkera eller var entrén låg från parkeringen sett. Små saker – för resten var kanon!

Vårt rum var en standardrum. Alldeles lagom stort, med en liten balkong, gott om avställningsytor och ett fint och rymligt badrum. Sängen var skön och täcket var ljuvligt fluffigt. I varje rum bjöds det på kolsyrat vatten och frukt, extra plus för namnet på frukten såklart 🙂

När vi checkat in gick vi på en kort upptäcktsfärd innan det var dax för presentation av Stefan och Joakim som berättade om hotellet. Då fick vi även se vilka som var på plats, två gamla bekanta, två som vi träffat förr och lärt känna bättre nu, samt ett par nya ansikten. Så roligt att träffa folk igen! Men så ovant. Vi var kanske 15 stycken på ett i övrigt nästan tomt hotell, så det fanns gott om utrymme och alla höll avstånd till varandra. Där kändes allt väldigt coronasäkert. Men så konstigt det var att inte krama om dem man inte sett på så länge.

Efter presentationen bytte vi om, för vi skulle testa padel – men det berättar jag om i ett eget inlägg. Efter padeln var det dax för en liten aperitif innan middagen. Den dukades upp på en slags köksö i restaurangen, som man kan sitta runt och prata – när inte corona finns alltså, nu satt några och resten stod upp. Vilken grej att få mingla igen. Att skåla med någon annan än Martin. Att umgås, även om det var med lite avstånd. Som jag saknat det! Jag var inte medveten om hur mycket jag faktiskt saknat det.

Nu är ju restaurangreglerna såna så att när vi ätit vår middag stängde köket och vi fick lämna alla gemensamma utrymmen. Vi var nog rätt trötta allihop, så de flesta gick nog till sina rum och jobbade. Vi tittade på finalen av Mästerkocken och uppdaterade oss på kommande kokbok från vinnaren. Den borde landa i brevlådan vilken dag som helst och ska förstås skrivas om. De där coronareglerna gjorde ju kvällen rätt rumphuggen, men jag var bara glad att ha fått träffa folk även om det bara var en liten stund. Det var ju mer än på länge 🙂

Vi sov sååå gott och passade på att ta en liten sovmorgon också. Frukosten dukades upp där vi minglade kvällen innan, den där köksön används alltså till det mesta och är en viktig möbel i restaurangen. Här föreslog vi att de skulle duka lite mer på höjden, för en trevligare och mer instagram-vänlig look, men även för mer funktionalitet. Nu stod grejerna lixom på varandra.

Efter frukosten packade vi ihop oss, sa bye bye och åkte hem. Ett intensivt dygn, som var jobb – men även en liten vardagsflykt. Det var väldigt roligt att komma iväg lite, träffa saknade vänner/kollegor och koppla bort hemmiljön en stund. Det var i juli senast som vi gjorde något liknande, då var vi på Husby Säteri och hade ett fantastiskt dygn där. Nu kanske det inte dröjer riktigt lika länge faktiskt… vi får väl se vad som händer… Vi är öppna för det mesta så länge man kan åka bil till platsen och det är coronasäkert.

Efter den här lilla utflykten sätter vi oss återigen i frivillig corontän. Man vet ju faktiskt inte om någon på plats kom lite för nära och faktiskt var smittad. Så med hänsyn till andra håller vi oss här hemma tills vi ser att vi är friska. Det skulle ju vara för jäkligt om vi blev sjuka nu när vi skött oss så länge och är så nära vaccin. Vi är medvetna om risken och funderade både en och två gånger innan vi åkte, men allt kändes iaf säkert på hotellet. Padeln ska jag berätta mer om sen… där fanns lite att anmärka på.

Att bo som första gäster på ett helt nytt hotell var ju lite speciellt. Har ni gjort det någon gång? Ni har chansen på Ten Hotell, det finns fortfarande rum som inte använts ännu 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Har du koll på däcken?

Har du koll på däcken?

Kommentarer 0 kommentarer

*** I betalt samarbete och reklam för Däckskiftarna ***

1 april måste du ha bytt till sommardäck. Eller? Finns det undantag? Kan du reglerna kring när vilka däck får användas och hur däcken ska se ut för att vara lagliga och framförallt säkra? Jag har väl en hyfsad aning men det är ju tur att det finns folk som vet hur allt ska vara, så man kan få hjälp 🙂

Jag tycker allt runt bilar är rätt krångligt, dyrt och smutsigt – så jag överlåter numera det mesta till min käre man. Det är han som får tvätta, byta däck och tillsammans med min pappa laga mindre grejer. Men för inte allt för länge sen, så var jag ensam om ansvaret… det enda jag hade koll på var nog datumen för däckbyte och då åkte jag hem till pappa och fixade det.

Men man kan ju inte lita på att föräldrarna kan hjälpa en hur länge som helst och inte att man har en man heller i hushållet, alltså behöver man ha en plan även för detta. Min plan heter Däckskiftarna. Hos dem kan jag förvara de däck som inte används för tillfället, så slipper de ta upp plats och jag slipper kånka fram dem och smutsa ner mej. Jag slipper ta med mig däcken, tar bara bilen till servicestationen som ligger närmast och får hjälp med allt. De har nästan 70 stationer runt om i Sverige som erbjuder både däckbyten och däckhotell, så det finns att välja på.

Ett däckhotell är en smart förvaring, som gör att däcken håller längre än om man förvarar dem fel eller allt för ojämn temperatur. Väljer man att ha däcken hemma så ska man vara noga med att ha rätt verktyg för att lossa hjulbultarna och göra rent dem ordentligt. Förvaringsutrymmet ska vara helt torrt, runt 15 grader. Är det för kallt eller för varmt kan gummits egenskaper försämras.

Jag hade ingen aning om att däck utan fälg bör lagras stående och däck på fälg förvaras bäst liggande och att de ska ha rätt lufttryck så att de inte tappar formen medan de ligger oanvända . Det finns lite att tänka på alltså, sånt som man slipper om man tar hjälp. Av Däckskiftarna 🙂

Jag har alltid haft mina sommardäck ute på altan under vintrarna, inte bra alls. Vinterdäcken däremot har stått fint i garaget under sommaren, det har varit betydligt bättre och de har hållit längre. Men vad gör man när det inte finns plats i garaget på vintern? Där ska ju bilen stå då. Låter man istället Däckskiftarna förvara däcken åt en, får man inte bara en förvaringsplats utan de kollar även mönsterdjup och lufttryck, rengör däcken ordentligt och byter och balanserar däcken efter skifte. Snacka om smidigt!

Nu har vi ett smart alternativ till den dag maken inte orkar (eller har lust) att byta däcken längre eller när vi bor mindre. Ni vet den där dagen då vi flyttar till husbil, då blir det svårt att få plats med mer än reservdäcket. Hyfsat snart alltså om vår plan går i lås.

Hur har du löst däckbyte och förvaring? Kanske detta kan vara ett alternativ även för dej?