Vi hade två bokade dagar när vi åka till Skåne. Den ena var besöket hos Karl Fredrik och Petter på Österlen, den andra var premiären av Såsom i himmelen på Malmö Opera på Valborgsmässoafton.

Besöket på Österlen var direkt i början på vår resa, så det kunde vi lägga åt sidan redan innan påsk. Sen flög dagarna fram och plötsligt var vi i Malmö och skulle gå på premiär. Inget särskilt konstigt i vår värld kan man tycka, det är ju sånt vi gör lite då och då. Men det är inte varje dag vi går på premiär i en annan stad än vår egen och definitivt inte där en av ”mina ungar” gör sin debut i en huvudroll på en stor scen.

Med ”mina ungar” menas att jag har ett gäng extra ungar som jag haft äran att ha runt mej och följt genom åren. Just Johan, som det gäller den här gången, är min yngste sons klasskompis från 6-års som idag är 27 år gammal och vi fortfarande har kontakt med. Johan har haft siktet inställt från start, att han skulle bli skådespelare var lixom självklart. När han som 11-12-åring fick huvudrollen i ”Låt den rätte komma in” var det inget konstigt alls, snarare tvärtom.

Åren har gått, kontakten har bestått. När jag mötte honom vid tåget en grå dag i höstas berättade han att han fått rollen som Tore i ”Såsom i himmelen”, med premiär på Malmö Opera i april. Vi hade ju redan planerat att åka runt i Skåne i april, detta var ju ett självklart stopp. Å så blev det!

Planen var att både fota röda mattan, filma mingel och recensera, men det blev inte som vi tänkt oss, så det blev bara en recension. Den kan ni läsa HÄR.

Vi ville ju inte bara se Johan på scen, vi ville ju träffa honom också. Dagen innan premiären möttes vi därför på Lilla Torget i Malmö och sågs över en väldigt lång lunch. Solen sken och det var så himla mysigt. Johan sprudlade av lycka och nervositet, det är lixom nu det händer för honom – hans dröm skulle gå i uppfyllelse. Detta trots att han varit på reklambilder överallt senaste tiden, pga en huvudroll i Magisterlekarna som gick upppå bio nyligen. Han är alltså redan ”inne” i branschen, men att göra en huvudroll på en stor scen är något helt annat. Det är stort!

På lördagen var det dax för premiär! Jag blir aldrig nervös för min egen del, men nu var det inte utan att fjärilarna fanns i magen som hos en lagom nervös morsa. Johans föräldrar var inte på plats, så vi fick lixom vara lite ställföreträdande föräldrar för kvällen. Och det ska sägas om hans roll Tore, den är inte enkel! Det är en av de svåraste rollerna att göra, inte bara i den här uppsättningen utan i stort. Tore har en cp-skada, att spela en sån roll kräver stor ödmjukhet och respekt. Och det måste bli trovärdigt utan att överdrivas eller förlöjligas. Inte konstigt han var nervös lixom.

Föreställningen började, vi hade platser nästan längst fram alldeles i mitten. Jag skulle se varenda liten muskelryckning… 45 minuter in i föreställningen gör han äntligen entré och jag kan andas ut. Johan är helt suverän! Gången, talet, spasmerna, sången, glimten i ögat… allt är klockrent! När föreställningen är över ser jag bara ren och skär lycka i hans ögon. Han gjorde det! Och han gjorde succé! Så pass att teaterchefen gav honom ett nytt namn, numera heter han Johan ”Respekt” Charles 🙂

Vi stannade kvar efter föreställningen och var med både på premiärskålen, den gemensamma middagen och efterfesten. Johan sken som en sol hela kvällen, vi påminde honom säkert hundra gånger att han inte skulle glömma att njuta och verkligen ta in allt. Vid midnatt tyckte vi att han kund få festa ifred och tog oss tillbaka till husbilen.

Recensenterna har öst lovord över föreställningen, vi också. Den var helt magisk! Många har sett Såsom i himmelen i Stockholm och där var den bra, men den här är magisk. Inga jättekända namn, men det kommer de att bli. Var så säkra! Här finns ett gäng blivande stjärnor, och nu är vi ju lite partiska, men Johan är definitiv en av dem. Ni ska få se!

Det är en otroligt grej att få vara med när en person upplever sitt livs lyckligaste och största dag. Vi är så glada att vi fick vara en del av den dagen och kommer nog aldrig att glömma den. Och vi är nog så stolta man kan bli över en unge som inte är ens egen.

Glöm inte namnet Johan Charles, ni kommer att se det fler gånger 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube