Det verkar vara två läger när det gäller julen i år – ena halva är superstressade och andra halvan är coooola. Den stressade halvan far runt som en tornado för att fixa den perfekta julen. Den coola halva ser förundrat på…

Blir julen perfekt om man har egen inlagd sill, skrubbat och fejjat i alla hörn och den snyggaste julskinkan? Vad är egentligen den perfekta julen? Varför skiljer sej så många efter jul…? Varför är fallolyckor bland kvinnor vanligast strax före och under jul? Är det värt en hjärtattack/utmanning för att få den prefekta julen?

Jag har ingen som helst julkänsla i år och enligt vissa kanske det beror på att jag inte stressar runt. Jag har aldrig stressat runt inför jul, men haft en väldigt härlig julkänsla föregående år. Den här gången vill jag mest ha det överstökat så jag får åka iväg till solen. Jag älskar vanligtvis advent och julhelgerna, men hur jag än försöker så lyckas jag inte känna något alls i år. Det kan ju bero på alt som hänt under året, jag vill bara ha ett nytt år med tomma sidor att fylla med glädjeämnen.

Julen för mej är att vara tillsammans i lugn och ro med de närmaste. Inte bara familjen nödvändigtvis, utan de som jag tycker om och vill umgås med. Maten är oväsentlig, men julklappar ska det va! Jag älskar att ge bort julklappar! I år blir det minimalt med grejer eftersom svångremmen dragits åt och pengar istället lagts på killarnas dykning. Alla får någon grej, men mer än så är det inte.

Jag vägrar stressa runt som en galning i jakt på den perfekta julen! Jag ser alltför många (särskilt) mammor som förmodligen kommer stupa imorrn. De har alltså fixat den perfekta julen men kommer kanske inte själva att orka njuta av den. Är det värt det? Jag kanske låter elak, men jag förstår faktiskt inte den här julhetsen. Någon kanske kan förklara? Varför stressa inför jul, den kommer ju ändå…

.