Bläddra efter
Författare: Marlene

Resemässa med mingeltips

Resemässa med mingeltips

Varje höst håller Travel News Market en stor resemässa i Stockholm. Idag var det dax igen och den här gången med mingeltips och roliga möten.

Resemagasinet Travel News fyller 40 år i år. Varje höst arrangerar den alltså en resemässa och det vete sjutton hur många år de gjort det, det vet jag faktiskt inte. Vad jag vet är däremot att jag har besökt kanske de tio senaste. Som journalist och då främst resejournalist är detta en dag då jag främst tar del av resetrender och knyter lite nya kontakter.

Det finns faktiskt en hel del trender när det gäller resor. För några år sedan rådde det ”flygskam” då blev det genast trendigt att åka tåg. Så pass att det numera har varit poppis att återigen åka på tågluffar, särskilt bland äldre faktiskt. Nu har skammen lagt sej, nu verkar äventyr vara grejer. Då passar det ju himla bra att ha en äventyrskanal på youtube.

Det som syns just nu är hiking, att ta sej fram med cykel och att ta del av naturen och kulturen i landet man besöker. Kul tycker vi, för det är ju så vi upptäcker ett land. Vi tar oss gärna fram med fötterna och är gärna med på lokala aktiviteter där vi kan träffa folk från platsen. Som vi gjorde på Nordirland härom veckan.

Däremot har inte den mobila trenden kommit till de vanliga resemässorna än. Husbilarna ökar massor, ändå har detta tydligen inte nått resemässorna. Väldigt konstigt tycker vi. På just den här mässan var det övervägande europeiska länder, bla Spanien, Italien och Frankrike. Inte en enda hade minst lilla husbilstema. Var tror ni att många av de nordiska camparna just nu befinner sej? Jo, i Spanien, Italien och Portugal. Ska bli spännande att se när de börjar fatta galoppen…

På årets mässa var det även en kul föreläsning med ”Mingel-Martin” som vi såklart kollade in. Vi har träffat Martin på många olika event under åren. Ni kanske känner igen honom? Han var faktiskt med i ”Gift vid första ögonkastet” för några år sedan. Han har iaf en rolig föreläsning om hur man blir en proffsminglare. Många tycker ju att kallprat och mingel är lite läskigt. Ni också kanske?

Han menar på att de klassiska misstagen är att prata för mycket om sej själv, att prata för länge med en och samma person och inte vara sej själv. Vi ska istället vara nyfikna, ställa frågor och runda av när det börjar kännas som att frågorna är slut. Himla bra tips tycker jag!

Vi minglade inte så mycket just idag, däremot träffade vi kollegor som vi tog en lunch tillsammans med. Eftersom de flesta av oss sitter hemma och jobbar, har vi ju inte några direkta arbetskompisar – så de här mässorna är ett tillfälle att ses och prata lite. Det blir alldeles för sällan, så det var trevlig att ses och ”catcha up” lite med Helena & Peter från Freedom Travel.

Jag gissar på att där var runt 100 utställare, vi pratade lite mer med kanske 20 av dem. Några som vi tycker representerar lite extra intressanta länder, några som vi känner sedan tidigare och några som vi behövde utbyta information med. Vi ska ju besöka ett helt gäng platser på kryssningen nästa sommar och fick lite tips på jobb vi kan göra under resan, från deras olika representanter.

4-5 timmar och 8000 steg senare åkte vi hem. Rätt nöjda. Nu ska vi bara göra något med materialet vi samlat på oss under dagen. Jobb jobb jobb….


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Tips till glöggminglet

Tips till glöggminglet

Självklart kan man fixa ett trevlig glöggmingel även som Viktväktare! Det mesta som man köper i advent är dock fullt med socker, något de flesta av oss vill dra ner på. Men man kan enkelt fixa en hel del själv, som inte alls är lika sött.

Jag vet att åsikterna går isär när det gäller sötningsmedel, ni som är emot det kan sluta läsa nu. Här kryllar det nämligen av tips med sötningsmedel istället för socker.

Här är enklaste receptet på alkoholfri glögg NOLL Points!

  • 2 dl Fun Light Wild Berries
  • 5 dl vatten
  • 1 påse glöggkrydda

Gör så här:

Koka upp 2 dl av Fun Light och 5 dl vatten i en kastrull .
Tillsätt glöggkryddorna och låt sjuda en liten stund. Låt det sedan svalna och sila av. Glöggen är alltså helt gratis i Points, men glöm inte att räkna mandel och russin om du tar det.

Det faktiskt en hel del godis och gotter som är gratis i Points eller iaf innehåller ganska lite. Klicka på det som intresserar dej så kommer du till receptet.

Godis:

Gelegodisar 0 P för hela satsen

Gelegodis med glöggsmak fr 8 P för alla

Grönkålschips 4 P för hela plåten

Rotfrukstchips 4 P för hela plåten

Fruktremmar 1 P per 15 gr = ca 3 rullar

Chilirostade kikärtor 4 P för hela plåten

Mars- & marschmallowscrispies 3 P per styck

Bakat:

Mjuk Pepparkaka  11 P för hela

Lussebullar med kvarg 150 P för hela satsen, alltså 4 P per bulle

Saffranskaka med apelsinfrosting 13 P för hela kakan plus 14 frosting

Saffransmuffins 6 P för alla

Stekpannekaka med saffran och kokos 51 P för hela

Efterrätter:

Yoghurtmousse med pepparkakssmulor  0 P plus smulet

Yoghurtglass med saffran 0 P för hela satsen

Knäckbräck med salta jordnötter 181 P för hela satsen

Till mingelbrickan

Gubbstrutar 3 P/strut

Saffranssnittar 

Ostgranar 2 P/st

Detta är iaf lite att välja på till julbaket eller glöggminglet. Hoppas det hjälper något.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En andra bröllopsresa är bokad!

En andra bröllopsresa är bokad!

Martins och mitt liv har kretsat en hel del kring vatten. Han friade till mej på en strand på Öland, vi gifte oss på en skärgårdsbåt och vår bröllopsresa var en medelhavskryssning. Nästa år firar vi 10 år som gifta, självklart blir det en andra bröllopsresa – en ny kryssning 🙂

Vi gifte oss 23 juli 2016 och firar med andra ord 10 år i juli 2026. Vi firar gärna allt som går att fira och firar gärna stort. När den tionde bröllopsdagen närmar sej vill vi såklart göra något alldeles extra. Vår bröllopsresa var verkligen en riktig höjdare, så varför inte göra om den. Typ.

Vi gifte oss alltså 23/7, dagen efter flög vi till Barcelona där vi hade en dag på oss att njuta av stadens puls. Den 25:e letade vi oss fram till hamnen, där vi klev på Brilliance of the seas. Fartyget tog oss sedan vidare till bla Nice, Rom, Venedig, Florens och Kotor. Vi var ute i 14 dagar och upplevde massor. Det var verkligen den perfekta bröllopsresan. Härliga dagar på havet, romantiska platser och en lyxig tillvaro på ett fint fartyg.

Jag brukar säga att en kryssning är den ultimata resan. Man packar upp en gång, har hotellet med sej och ser massor på vägen. Som ett smörgåsbord av länder om man kan smaka på och sedan åka tillbaka till det man vill se mer av. För oss var Venedig en sån plats, dit åker vi gärna igen.

Vi bestämde oss tidigt för att göra en ny kryssning över vårt jubileum, med inte en exakt repris – utan en helt annan rutt. Kravet var två veckor, helst med olika avrese- och ankomsthamn och gärna med något stopp i Grekland. Vi har sparat pengar och letat alternativ. Och en dag fanns plötsligen resan där och var så självklar. Avresa från Barcelona och ankomst i Aten, med stopp i bla Korsika, Florens, Rom, Mykonos och Kreta. HÄR finns resan om ni är nyfikna.

Vi kliver på Sun Princess i Barcelona den 18 juli, firar bröllopsdagen i Genua i Italien och kliver av 1 augusti i Aten, där vi sedan kommer att stanna ytterligare tre dagar för att upptäcka staden innan vi flyger hem. Ni ser rutten här under, visst är den häftig? Vi kommer att se och uppleva massor!

Fartyget Sun Princess ingår i Princess Cruises flotta. Hon byggdes 2024, har 21 däck, tar 4300 passagerare och har 1600 personer i sin besättning. Åker man på en kryssning, särskilt så länge som vi gör – då SKA man ha en hytt med balkong. Man kanske inte är där så mycket, men det är ändå himla härligt att kliva ut där på morgonen eller sitta där vid inseglingen till en ny hamn.

På Sun Princess finns det balkonghytter på de flesta däck. Oftast vill man bo högt upp med fin utsikt över havet, men på den här båten har hytterna högst upp utsikt över balkongerna under. Så vi valde en sk cave, som iofs är lite mindre och ligger på däck 6, men då är det fri utsikt över havet och man behöver inte ta hissen till allt man vill göra. Vi får väl se om vi har gjort ett smart val.

I varje hamn kan man sedan välja att göra en massa olika grejer, eller bara stanna kvar och ta det lugnt på båten. Vi kommer att kliva av, sen får vi se vad vi gör på platsen. Det vi vet är att vi kommer att jobba en del på vägen, bla i Rom. Men det gör oss inget, det är ju så vi fungerar 🙂

Om 8 månader är vi alltså på väg. Ni kan ju tro att vi längtar!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 48 – Advent!

Matsedel v 48 – Advent!

Sista dagarna i november och snart första advent! Hur galet är inte det? Tiden går så fort, men det är bra – då blir det vår snart igen. Har ni planerat något särskilt för advent? HÄR finns tips!

Vi brukar vara ute på julbordsturné så här dax, men så blir det inte i år. Vi måste ta hand om oss och vår hälsa, då funkar det inte att klämma in en massa julbufféer. Tyvärr, för det är ändå ett rätt mysigt jobba. Särskilt när vi testar fartygens olika julbord, men men… de finns ju kvar till nästa år. Ibland måste man lixom sätta stopp och sätta hälsan först. Så är det för oss just nu.

Så i år blir det nog bara ett julbord förutom det på julafton. Vi ska till Friiberghs Herrgård tillsammans med föräldrar och barn. Där serveras ett stor skaldjursjulbord, samt ett litet traditionellt. På julafton blir det sedan väldigt sparsamt, också där med skaldjur. I december brukar vi dessutom ta ett extra tag med hälsan och vikten. Hur konstigt det än kan låta i adventstider.

Men än är det ett tag kvar till jul, nästa vecka ser ut så här:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Halloumirösti (10 P/portion)

Tisdag: Pizzagratinerad fisk (2 P/portion)

Onsdag: Kycklingcurry med mango (3 P/portion, plus ris)

Torsdag: Ost- och skinkpaj (36 P för hela)

Fredag: Stora räkor med grönsaker (2 P för allt!)

Lördag: Lövbiffsgratäng (34 P för hela)

Söndag: Kyckling med zucchinigratäng (4 P för hela gratängen)

Adventsbonus: Saffransmuffins (6 P för hela satsen)

En massa bra matlådemat den här veckan! Särskilt fisken (om man pressar potatisen funkar den att frysa), kycklingen, pajen och lövbiffsgratängen passar i matlådan – så gör mycket och fyll frysen!

Strategin för söndagarna i advent är att äta en lite snålare middag, så det får plats glögg och något snask också i dagens Points/kalori-budget. Men det gör man såklart som man vill, allt beror på vilken plan man har; att stå still, går ner eller om det är ok att gå upp lite under advent.

Fram till jul kommer ni att få ett nytt saffransrecept varje vecka 


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hur lever vi i husbilen?

Hur lever vi i husbilen?

Sedan vi köpte vår första husbil sommaren -21 har vi varit ute så mycket vi bara kan. I somras blev det nästan fem månader i ett sträck, strax innan påsken i april till Elmiamässan i september. Det är en rätt lång tid att bo och jobba på sisådär 12-13 kvm. Många frågar hur vi står ut och hur den dag i husbilen kan se ut. Det ska jag berätta nu 🙂

Vår husbil Ralle är 7,5 meter lång och drygt 2 meter bred. Vi har sk pilotstolar (förarstolar) som går att vända, face-to-face-soffor på var sidan om bordet som är ca 1 kvm, ett litet kök med ganska stor kyl, dusch och toa, samt sovrum med en dubbelsäng som är 160 cm bred. Nästan allt som finns i ett hus alltså, bara i ett lite mindre format.

Bordet används både som matbord och skrivbord, det är vårt vardagsrum, matrum och kontor. Där sitter Martin och jobbar på vardagarna. Vi kan väl börja där, men hur våra rutiner ser ut en helt vanlig dag.

En vanlig dag

Martin går upp vid 5.30. Då stänger han två dörrar om mej, en till sovrummet och en till toaletten vars dörr går att vinkla upp och stänga mot köket. Låter kanske konstigt för den som aldrig har varit i en husbil, men toa och dusch ligger mittemot varandra på var sidan om sovrummet. Stänger man båda dörrarna blir det ett slags badrum med utrymme emellan. Detta ligger alltså mellan sovrummet och köksdelen. Det blir tydligt om ni tittar på bilden här nedan.

När vi jobbar står vi oftast på en camping eller ställplats, då går han iväg till det sk servicehuset för att duscha och gå på toa. Han är ju rätt stor och får bättre plats på en riktigt toa och så kan jag lugnt sova vidare, utan stök inne på vår lilla toa som är i min fotände. Sen sätter han sej och jobbar tills jag vaknar vid sisådär 7.30. Då ropar jag att jag vaken, så kommer han och ”släpper ut” mej 🙂

Medan han fixar frukost lämnar jag den sköna sängvärmen och går på toa, men jag gör det inne i husbilen. Jag har inte några problem med utrymmet där, jag är ju inte så stor. Sen äter vi frukost tillsammans medan vi antingen lyssnar på en ljudbok eller tittar på tv. När Martin fortsätter att jobba kryper jag tillbaka till sängen igen. Då har jag först bäddat till den och tryckt upp den mot väggen, så det blir som en slags dagbädd med ryggstöd.

Där sitter/ligger jag sedan oftast och jobbar eller läser fram till lunch. Om vi inte står på en camping med tvättmaskin och behöver tvätta, då slänger jag i en maskin tvätt direkt på förmiddagen.

Vackert väder

Om det är fint väder och tillräckligt varmt går jag oftast ut och sätter mej i min soffa, efter lunch. Så fortsätter jag att jobba där. Det är verkligen världens bästa kontor, jag har nästan alltid sjöutsikt och gräs under fötterna. Vem har det när man jobbar lixom? Jo, jag! Martin slutar jobba vid 16, då gör han mej oftast sällskap ute. Jag har en förmåga att börja jobba mer intensivt lagom till han slutar sin arbetsdag. Vi är inte ett dugg synkade när det gäller dagsrytmen.

Om jag tycker att vädret är ok, så blir det gärna en promenad strax innan lunch och en när Martin slutat jobba. Får vi till två är vi kanonduktiga, blir det en är vi ändå nöjda. Lyckas jag dessutom träna något pass i veckan är jag supernöjd, men det går sådär… jag har inte lyckats få till den rutinen än.

Efter kvällsmaten sitter vi oftast ute och läser om det är fint, eller inne och jobbar på var sidan om bordet om det är sämre väder. På sommaren sitter vi gärna ute tills det är mörkt, på vintern tillbringas större delen av tiden inne. Ska Martin upp och jobba går vi oftast och lägger oss vid 22-snåret och somnar typ direkt. Vi sover så himla bra i husbilen.

Så ser en dag alltså ut. Ganska precis som den gör när vi jobbar hemma, skillnaden då är att vi sitter på varsin våning och jobbar.

Frågor vi får

Vi får också ganska frågan: Hur klarar ni att vara så ”på” varandra hela tiden? Det är inga problem alls. Vi trivs i varandras sällskap och träffades ju på jobbet, så det har lixom alltid varit så för oss.

VI får också höra: Men nog är det väl ändå skönt att komma hem? Nä, inte ett dugg faktiskt. Hemma finns en massa krav. Huset ska skötas och trädgården ska tas om hand. I bilen kan vi bara vara. Vi letar aldrig efter något eftersom allt måste ha sin plats när man kör. Hemma är livet mer komplicerat och tar mer energi. Så vi längtar aldrig hem, tvärtom faktiskt.

Det är klart att livet på en så liten yta inte är för alla, men vi älskar det. Och planen är ju att sälja huset och bo permanent i husbilen. Så varför gör vi inte det då? För att alla bitar inte är på plats än. Martin har fortfarande ett jobb han måste besöka lite då och då och då är det praktiskt att ha någonstans att ställa bilen. Det är inte lätt att ställa ifrån sen en 7,5-meter lång husbil i Stockholms City. Så huset hemma är vår husbilsparkering tills vi hittar en annan lösning.

Så ser alltså vårt liv i husbilen ut. Inte särskilt konstigt eller komplicerat, ganska enkelt faktiskt. Precis som vi vill ha det. Det är det enkla livet vi vill ha, där inga grejer tar plats och energi. Bara vi, upplevelsen och naturen. Det räcker lixom så.

Inom kort ska jag skriva ett inlägg där jag svarar på era frågor om husbilslivet. Jag har redan fått några stycken, men det finns nog fler, så skriv gärna en kommentar med era frågor – så kommer ett svar inom kort.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Upp på banan igen

Upp på banan igen

Jag börjar aldrig om, jag kör bara upp på banan igen. Nu är det länge sedan jag behövde göra det, typ 10 år sedan – så länge höll jag vikten. Sen blev jag sjuk, igen… och då kommer pluset på vågen direkt. Så nu är det dax för minus igen!

i Augusti 2000 skrev jag in mej på Viktväktarna. I juni 2004 gick jag i mål, 12 kilo lättare. 2010 blev jag sjuk och gick upp alltihop – 2013 hade jag återigen gått i mål. 2021 gick jag in i en akut stress, som blev så långvarig och illa att kroppen tog stryk. Funktioner i kroppen la av, bla ämnesomsättningen som redan var dålig pga bla hypotyreos och fibromyalgi.

När jag sökte hjälp 2022 undrade min läkare hur jag ens orkade stå upp, jag var i ett extremt dåligt skick och än var vi inte ute ur den extrema situationen som var då. Den gick heller inte att göra något åt som det var just då. Men långsamt gick allt åt rätt håll och för något år sedan började jag må hyfsat bra igen, iaf i skallen. Kroppen tog längre tid på sej…

För ganska precis ett år sedan visade vågen det högsta någonsin. Vad jag än gjorde så gick jag inte ner i vikt. Det gick bara inte. Jag hade ont precis överallt, särskilt i lederna. Jag kände inte igen mej själv. Jag bad om hjälp hos sjukvården och frågade om det kanske kunde ha med klimakteriet att göra? Den unga AT-läkaren viftade iaf inte bort min fråga, utan ringde upp en gynekolog medan jag satt där. Hon bekräftade att jag nog var något på spåren och tog emot mej på sin klinik några veckor senare.

Jag blev tagen på allvar och fick medicin. Det som krånglar till det ännu mer är att jag har förhöjd cancerrisk och alltså inte får ta någon medicin med östrogen, men sedan något år tillbaka finns en medicin även för oss (Veoza). Så den har jag tagit sedan dess. Jag märkte skillnad direkt. Värken i lederna försvann nästan helt och jag fick sova på nätterna. Världen fick lixom färg igen. Ljuuuvligt!

Nu kunde jag fokusera mer på hälsoresan och vikten. Men det har varit svårt, ett hekto ner – två hekto upp… typ. Jag har läst på, pratat med såna som kan både hälsa och särskilt kvinnohälsa. Fått mängder med tips och råd och funderat en hel del själv. Jag har ju trots allt jobbat med viktminskning på Viktväktarna och även lyckats gå i mål själv två gånger – jag ska kunna detta.

För tre veckor sedan hade jag utverkat min nya plan och satte den i verket. Upp på banan igen. Inte börja om. Jag har aldrig slutat, det var bara kroppen som inte tyckte som jag. Den nya planen gick ut på att öka protein och fibrer, samtidigt som jag minskat på saltet. Att öka protein är ganska enkelt, det är bara att äta mer ägg eller helt enkelt ta en proteinshake (som jag varit helt emot innan). Att öka fibrer är knepigare… men jag knaprar morötter för glatta livet och kommer snart att utveckla kaninöron 🙂

Å detta funkar tydligen, för vågen pekar stadigt neråt. Jag är en långsam soldat när det gäller minus på vågen. Mitt snitt har alltid varit runt 1 hekto (inte kilo alltså), i veckan. Ni ser ju här uppe, det tog fyra år att gå ner 12 kilo första gången jag försökte och tre år att gå ner 10 gången efter. Jag är alltså glad så länge det faktiskt är ett minus. Vilket det inte varit, hur mycket jag än försökt de senaste tre åren. Men nu! Nu verkar det hända något.

Den här gången tänkte jag inte prata kilon eller hekton. Jag kommer inte att berätta mina exakta vägresultat mer än möjligen i procent. Just för att inte trigga någon eller få någon att känna sej dålig. Så som jag själv känt när mitt lilla hekto har jämförts med stora siffror. De flesta går inte ner snabbt, men det är det man tror när man ser resultaten i sociala medier. Jag vill inte bidra till någon vikthets eller dåliga känslor, alltså kommer jag bara berätta om det är minus eller plus.

Jag vet att det kommer att ta tid. I början på sommaren nästa år händer en himla speciell grej, då vill jag må så bra som möjligt och känna mej fin. Det är typ 25 veckor dit, ett halvår alltså. Om jag håller den vanliga takten kan jag alltså gå ner typ 2-3 kilo tills dess, skulle min kropp vara på humör kanske det kan bli 5 kilo. Jag hoppas verkligen det, men vet hur det brukar vara. 5 kilo är ändå en klädstorlek och skulle göra stor skillnad för mina 156 centimetrar.

Nu är jag alltså på banan igen och de två senaste vägningarna har visat minus, än så länge 1 % av ursprungvikten. Det är jättemycket i min lilla värld och jag vet att den siffran inte kommer att bestå. Å andra sidan börjar jag på en (för mej) hög vikt och tycker att jag mår bra nu. Så vi får väl se. Fokuset är kosten, sömnen och promenaderna. Helst också mitt träningspass, tre gånger i veckan – med det är en stor bonus.

Hoppas ni är med på min resa och att detta kanske kan peppa någon mer att ta tag i sin hälsa. Det är ju inte för att bli snygg som jag gör detta, jag vill ha en så frisk kropp som möjligt. Mitt mål är att ha en kropp som gör det jag ber den om så länge som möjligt. Då måste jag hjälpa den med förutsättningarna (inte så lätt när man har ett gäng andra sjukdomar och diagnoser som sabbar en hel del). Och för att skjuta upp den där jäkla cancern så länge som möjligt såklart… går det så går det…

Just det! Ni vet väl att det finns mängder med tips för hälsoresan under fliken ”TIPS” här på bloggen. Där finns allt från tankar och tips till samlade inlägg med tex fiskrecept eller vegetarisk och en massa annat. Missa inte det om du också är på din hälsoresa. Och HÄR finns det typ 600 veckomenyer, kompletta med points och länkar till recept.

Är ni med mej? Är ni på er egen hälsoresa kanske?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Blir tydligen var fjärde vecka…

Blir tydligen var fjärde vecka…

Det har varit mycket jobb och skallen har varit full med Irland ett tag nu. Vi har kommit en bit med materialet vi samlade på oss där och vi kan ju jobba var vi än är med det. Alltså drog vi iväg med husbilen. Det var fyra veckor sedan sist och verkar bli om fyra veckor igen, så det är tydligen grejen just nu.

Oj som vi längtade ut. Det är ju i husbilen vi trivs bäst och även mår som bäst. Alltså packade vi ihop oss i onsdags och drog iväg. Det skulle bli 3-4 minus, men det gör ingenting – vi har rustat oss för vintern och har det varmt och skönt i bilen. Jag har redan julpyntat lite också, med en liten ljusstake i varje fönster. Sååå mysigt!

Målet för helgen var Västerås, där vi skulle möta upp våra husbilskompisar Helene och Krister. Det är dom vi umgås allra mest med och vi har en massa planer att smida vidare på. Vi kom till Västerås Gästhamn redan på torsdagen, då var det grått, blött och trist. Men så vaknade vi på fredagen av en helt otrolig soluppgång. Och sen fortsatte det fina vädret hela helgen.

Halva fredagen gick åt till jobb, sen tog vi en promenad till centrum för att handla lite. Strax innan våra kompisar dök upp såg jag den: solnedgången. Asså, den var magisk. Jag noterade tiden noga och hoppades på repris dagen efter. Sen fick vi alltså sällskap och ganska snart hamnade vi i vår bil. Vi slöglodde mest på tv och pratade, var rätt trötta allihop.

Lördagen började som fredagen, solen sken in i bilen. Det är ljuvligt att vakna med solen som skiner in genom fönstren och utsikten över vattnet. Det är ju det som är grejen med husbil, vi väljer utsikt och åker dit solen skiner. Ibland lyckas vi väldigt bra.

Eftersom jag tagit ett nytt tag med hälsan, så hade jag bett kompisarna att inte ta med något godis eller snacks. Jag har även som mål att ta minst en promenad om dagen och alla hängde på. Så efter en långsam förmiddag och skidskytte lyckades vi ta den första. Sen hade jag ju koll på klockan, så när tiden närmade sej solnedgång drog jag med de andra ut igen. Och vilken solnedgång vi fick!

Resten av kvällen gick åt till planering av kommande resor. Vi åker till Egypten på nyårsafton och ska göra en del utflykter där. Det mesta är färdigplanerat men vi pratade lite med hotellchefen där för några detaljer. Sen har vi ju en husbilsträff i maj, som vi i stort sett planerat klart men det är lite att prata om ändå. Och sen kom vi till den stora grejen: Martin och jag firar tio år som gifta nästa sommar och våra vänner firar 40 år som par. Detta ska såklart firas, men hur?

Vi har bokat kryssning! Vi kommer att flyta runt på Medelhavet i två härliga veckor, med början i Barcelona och slut i Aten. Vi kommer dessutom att vara kvar i Aten några dagar för att kolla in staden. Igår pusslade vi ihop de sista bitarna och betalade handpenningen. Det kommer att bli magiskt!

Detta firade vi med bubbel såklart, alkoholfritt, eftersom jag helst inte vill ha det heller just nu. Sen somnade vi, nöjda men rätt panka 😛

Igår vaknade vi återigen av den underbara solen. Tänk va, november och sol tre dagar i sträck. Kallt som sjutton, men sooool. Vi började dagen med en promenad igen, så himla duktiga vi är. Sen plockade vi ihop oss och lämnade Västerås. Vi ville såklart inte åka hem, utan tog ett litet stopp på vägen och en natt till innan vi åkte resten av vägen hem.

Nu vet vi inte när vi kommer iväg igen, men det blir senast luciahelgen. Då ska vi på fest i stan och såklart tar vi husbilen dit, sen blir det julbord med familjen på en herrgård dagen efter. De andra sover en natt på Herrgården, medan vi sover i bilen på parkeringen vid sidan om – sen blir det nog några extra dagar till ute på rull.

En gång var fjärde vecka tydligen verkar vara grejen nu alltså 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 47

Matsedel v 47

Hur orkar jag hålla mej hälsosam vecka efter vecka? Det orkar jag inte alltid, men jag är rätt envis. Knepet är att inte ha några förbud och att planera. Jag får äta pizza, hamburgare, godis och chips – men bara ibland. Om jag planerar min vardag smart, kan jag göra som jag vill lite då och då.

Med planering menar jag att ha koll på maten, den är viktigast om man vill gå ner i vikt (eller hålla vikten). Vi har alltid matlådor i frysen, så att vår vardag ska fungera enkelt. Men jag planerar även in fysisk aktivitet, våra dagliga promenader skrivs inte in i almanackan – men min styrketräning skrivs däremot in. Måndag, onsdag och fredag ska den bara bli av! Det finns inte många acceptabla ursäkter för att inte lyckas träna 15 minuter, eller hur?

Å får jag bara mitt godis lite då och då, så står jag ut. Utan problem faktiskt. Det liv som jag levde för drygt 25 år sedan har jag förändrat totalt och idag har jag en hållbar livsstil både vad det gäller mat och träning. Jag är inte fanatisk, men jag tänker på min hälsa. För mej funkar det 🙂

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Bolognese med en twist (2 P/port, plus pasta)

Tisdag: Tonfiskgratäng (37 P för hela)

Onsdag: Skinksås med vitlök  (3 P/port, plus pasta)

Torsdag: Karibisk kycklinggryta m choklad (2 P/port, plus ris)

Fredag: Taco med hemmagjord Tacokrydda (0 P) och ärtamole (0 P)

Lördag: Kyckling med vitkålsgratäng (13 P för hela)

Söndag: Fläskfilé i ugn (8 P för hela gratängen, plus potatismos)

Fläskfilén var en av de första rätter jag gjorde när jag flyttade hemifrån och är en av mina favoriter. tacokryddan, ärtamolen och vitkålsgratängen är läsarfavoriter. Jag älskar taco och har många sätt att äta den på, HÄR kan ni se olika förslag. Vår tacokrydda är superlätt att göra och lite ”bättre” än den köpta då den bla innehåller mindre salt.

Många pratar om att man måste unna sej, jag gillar inte just det uttrycket utan säger hellre att jag gör medvetna val. Jag väljer ett hälsosamt och ett friskt liv, så långt det går iaf. I det ingår att äta det man tycker om och samtidigt mår bra av. Så jag äter allt, har inga förbud – men jag har koll 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En mixad hög med härliga böcker

En mixad hög med härliga böcker

Ni vet ju att jag gillar biografier och feelgood allra mest. Det här är en bokhög i min smak! Här finns en mix en av rosa biografi, två härliga feelgood med brittiska miljöer och en rolig spaning från ”repan”. En himla kul mix!

När vänner och bekanta släpper sina biografier blir det extra spännande såklart. Så när Lars-Åke Wilhelmsson aka Babsan aka Larsa berättade att han höll på att skriva sin biografi blev jag såklart väldigt nyfiken. Vi träffades första gången för mer än 10 år sedan och har varit på flera av hans shower. Jag såg verkligen fram emot att läsa hans bok.

Men vi börjar uppifrån som vanligt:

Info från repan – Bianca Kronlöf

När jag hör namnet Bianca Kronlöf tänker jag på en rolig och vass kvinna. Jag har inte läst något av henne förut, men sett henne på scen i olika sammanhang. Jag räknade iskallt med att boken skulle vara både roliga och tänkvärd och så var det.

Man kan väl enkelt säga att det handlar om Sigmund, hans mamma och läkaren Robin – som alla jobbar på samma vårdcentral. Det börjar med att Sigmund jobbar sin första dag i repan, receptionen alltså, och lyssnar inte ett dugg på sin handledare, som smiter från sin egen avtackning några timmar senare. Sigmund mamma är ansvarig för vårdcentralen och försöker att få verksamheten att se bra ut, iaf på pappret. Robin har också sin första dag på jobbet och försöker få hjälp av Sigmund, som inte vill erkänna att han inte lyssnat…

Såklart trasslar allt till sej och vi får en insyn i hur livet på en vårdcentral kan vara bakom kulisserna. Till saken hör att vårdcentralens verksamhet hänger på ett hår. När Sigmund av misstag skickar ett mail med ”info från repan” och cc till VÄLDIGT många människor är cirkusen igång. Det blir både roligt, galet, tänkvärt, dråpligt och väldigt underhållande. Igenkänningen finns dessutom där och gör det hela ännu värre, eller bättre…?

Jag läste boken, men skulle nog rekommendera er att lyssna. För jag kan riktigt höra Kronlöfs röst i texten och tror att boken ger ännu mer med hennes egen uppläsning. Kul oavsett. Rekommenderar den!

Den sista kamelian – Sarah Jio

Sarah Jio läste jag för första gången för bara något år sedan, då ”Husbåten vid kajens slut”, som jag tyckte väldigt mycket om. Och den här är precis lika fin. Jio bygger upp sina berättelser med en både berörande och otäck bakgrundshistoria, för att sedan utveckla den mot en lite trevligare väg.

Det börjar med Flora som anlitas för att infiltrera en fin familj för att komma över den eftertraktade kamelian som ska växa i deras trädgård. Hon sköter sitt arbete som barnflicka i familjen och är inte särskilt sugen på att leta efter någon blomma, men hotas och tvingas ändå göra det. Sen försvinner hon…

Mer än ett halvt sekel senare flyttar trädgårdsdesignern Addison in på gården, som nu ägs av hennes makes familj. Paret delar en passion för mysterier och deras nyfikenhet väcks av den förtrollande kameliaträdgården, och en gammal trädgårdsmästares anteckningsbok. Men bokens sidor antyder mörka hemligheter som skickligt dolts.

Vad var det Flora hittade? Vad hände henne? Är även Addison hotad?

Även om det låter som en spänningsroman, så är det alltså feelgood och den är väldigt fin. En både spännande och härlig bok, som skulle göra sej väldigt bra som film. Jag sträckläste den. Läs den bara!

Hemligheterna i Harbour House – Liz Fenwick

Liz Fenwick är en annan av mina favoritförfattare. Hon skriver så otroligt fina miljöskildringar från Cornwall som jag bara älskar. Hon har också förmågan att plocka fram spännande karaktärer med intresanta livsöden. Som här när Kerensa får syn på en tavla som hon bara måste veta mer om och börjar forska runt. Huset som tavlan finns i kallas för Harbour House och ska värderas då husets ägare precis dött.

Tavlan är ett sensuellt porträtt av en vacker kvinna med hypnotisk blick som hänger i husets entré. Konstnären heter Bathsheba Kernow, men vem var det och vem är kvinnan på tavlan? Kerensa följer hennes spår från Paris till Venedig där ett slumpartat möte ändrade Bathshebas liv för alltid. Det visar sig att Harbour House har hemligheter som kommer att förändra även Kerenas liv, på ett sätt hon aldrig hade kunnat föreställa sig…

Det är så fint! Vackra miljöer, spännande karaktärer, en fantastiskt fin historia. Jag kunde inte lägga boken ifrån mej, men det kan jag aldrig med Fenwicks böcker. Älskar dem!

Påfågeln från Skutskär – Lars-Åke Wilhelmsson

Den här boken har vi hört om länge nu, i flera månader har Lars-Åke lagt upp bilder och minnen på facebook medan han gått igenom hela sitt liv. Oj, så nyfiken jag har varit! Å när det var dax för bokrelease var vi bortresta, men ni fattar ju… när jag äntligen fick boken i handen för några veckor sedan kastade jag mej över den och sträckläste den.

I boken berättar Larsa om sin uppväxt i lilla Skutskär, hur han alltid varit annorlunda men inte brytt sej särskilt mycket. Han har hela tiden haft styrkan att vara den han är, aldrig behövt förställa sej eller försökt passa in. Han gjorde sitt stora intresse om sömnad till sitt jobb och karriärer och på vägen kom han karaktär Babsan till. Den stora rosa madonnan, som säger precis vad hon tycker och tänker. Och Babsan gjorde succé!

Men han berätta också om män som utnyttjat honom, hur han blivit misshandlad och rånad och en massa annat. Det är oerhört intressant, berörande och kärleksfullt. Han har gjort så mycket som det aldrig talats om, varit med om mycket, vunnit massor med priser och träffat en massa spännande människor. Boken ger mej ytterligare en sida av en redan älskad person. En väldigt fin bok.

Fyra ganska olika böcker alltså, även om två är inom samma genre. Jag har svårt att rangordna dem, men det är klart att Larsas bok ligger högt upp. Biancas bok kräver en särskild läsare, det är ingen enkel bok även om den är rolig. Den enklaste boken i högen som bara är att dra fram, njuta av och slippa tänka då är det Liz Fenwick som är grejen. Bara njutning.

Nu blir det julböcker!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Belfast & Titanic

Belfast & Titanic

Det stora halloweenfirandet var över. Efter en alldeles för kort natt, tog vi oss från Derry till Belfast. Sista dagen skulle utnyttjas väl. Det var dax att bocka av de sista punkterna på det långa programmet.

Vi checkade ut från hotellet i Derry vid 9 och körde till Belfast, en sträcka som tar ungefär 90 minuter. Det var meningen att vi skulle parkera på ena sidan om vattnet och se den sidan först med saluhallen och lunch. Och sen ta bilen till andra sidan för besök på Titanic-museet. Men vi ställde oss vid museet direkt och gick istället över till andra sidan, istället för att hålla på och böka med olika parkeringar.

Det var ett smart drag och i vanliga fall hade inte den där promenaden varit något problem. Men nu var vi sååå trötta. Vi gick till saluhallen och gjorde det vi skulle, men inte en enda grej till. Benen orkade helt enkelt inte mer. Det blev en långsam promenad tillbaka, med många pauser. Vi var helt slut. Men Belfast är jättefint!

Efter lunch gick vi in på Titanic-museet, jag har varit där förut och visste på ett ungefär vad vi hade att vänta oss. Så det skulle bli kul att ta med Martin runt där. Tyvärr fick vi inte filma så mycket som vi trodde, men då gick det å andra sidan snabbare än planerat att gå igenom allt.

Titanics museum är jättefint. Ni kan historien antar jag. Titanic förliste ju på sin jungfruresa till New York 1912. Museet ligger på samma plats som fartyget byggdes och sjösattes. Genom de stora fönstren kan man se exakt var hon gick ut i vattnet för allra första gången. Utställningen visar hur hon byggdes, sjömännens och passagerarnas olika historier. Föremål från fartyget och en massa annat. Som sagt; en väldigt fin utställning som absolut ska ses om man är i Belfast.

När vi sett allt vi skulle gick vi till bilen och körde vidare till Dublin där vi lämnade tillbaka hyrbilen. När vi väl hittat till bensinmacken för att fylla på tanken, vilket tog sin tid. Sen skulle vi hitta till shuttelbussen som skulle ta oss till hotellet, där vi skulle sova några timmar innan flyget. Det var inte heller helt enkelt att hitta och fanns ingen tidtabell heller… men men.

Innan vi lämnade Belfast köpte vi mackor, dricka och lite snacks, så vi inte skulle behöva lämna rummet när vi väl checkat in. Så vi satt i sängen och åt, medan vi tittade på tv – samtidigt som vi förundrades över veckan vi just haft. Det skulle ta lite tid att bearbeta alla intryck.

Sex fullpackade dagar med så många otroliga upplevelser. Vi hade samlat på oss många timmars film, ca 1500 bilder, en intervju och en massa material till artiklar. Nu var det bara hem och ta hand om allt detta och börja producera. För detta var ju ingen semester, utan en jobbresa.

Redan på flyget hem, försökte jag få ordning på alla bilder och Martin försökte strukturera upp filmmaterialet. Det blir nog runt 9-10 filmer av den här resan, de kommer på vår Youtube-kanal: Jikitas på äventyr, vart efter. Gå gärna in och tryck ”prenumerera” så missar ni inget. Och det hjälper oss även att fortsätta göra filmer från våra äventyr.

Det var den resan det. Jag hoppas att jag har gett er en liten glimt av vad Nordirland har att erbjuda. Och att ni kanske blir lite sugna på att åka dit. Blir ni det?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Derry halloween – Europas största halloweenfirande

Derry halloween – Europas största halloweenfirande

Så var det alltså äntligen dax. Anledningen till att vi åkt hela vägen till Derry från Sverige var ju att vara med på det stora halloweenfirandet. Som sägs vara Europas största. Och ett av de större i världen. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända, men var så peppade 🙂

Det var dax att klä om. Så mycket hade vi iaf förstått, att är man i Derry 31 oktober – ja, då klär man ut sej. Så är det bara. Vi köpte varsin kostym innan vi åkte, som vi anpassade efter våra kroppar. Uppläggning för mej alltså, inget passar på längden när man är tre äpplen hög.

Jag hade köpt en tjock klänning, två storlekar större än jag behöver. Allt för att få plats med flera lager underställ. Man vill ju inte ha en jacka över sin utklädnad, men vill heller inte frysa häcken av sej. Alltså får man se ut som en michelingubbe. Jag tyckte att jag var ganska smart. Martin är ju 2 meter lång och rätt stor, det fanns bara en storlek större för honom – ändå var byxorna för korta på längden. Men underställ fick han plats med och mössa och rock ingick ju i klädseln.

Festen startade med en litet mingel i foajén, innan vi i samlad tropp gick till restaurangen där vi skulle äta innan allt körde igång. Vid 18-tiden lotsades vi igenom folkmassorna, över bron och sedan fram till en särskild plats för media. Där hade vi nästan fri utsikt för foton, iaf om vi stod på en bänk. Det var sååå mycket folk. Någon sa att mer än 40 000 personer samlats längs vägen och sisådär 90% var utklädda. Så häftigt. Hela staden går verkligen ”all in” de här dagarna.

Vid 19.30 körde paraden igång. Den var inte så lång, men fantasifull och rolig. Stämningen var på topp hos precis varenda människa, både i paraden och längs vägen. Det går inte riktigt att förklara. Det är mörkt, tusentals utklädda och väldigt glada människor, musik och fest. Tänk er Pride fast med spöktema. Alla är glada och firar tillsammans.

När paraden var över tog stora fyrverkerier vid. Jag har en tudelat uppfattning vad gäller fyrverkerier, å ena sidan tycker jag att det är festligt och fint – å andra sidan tycker jag att de är onödiga, dåliga för miljön och skrämmer både folk och fä. Detta var dock ett väldigt fint fyrverkeri som höll på länge. Och jag har aldrig sett hjärtformade fyrverkerier förut, det var rätt häftigt faktiskt. Det kommer såklart en film inom kort, jag lägger in den här i texten när den är klar – där kan ni se både paraden och fyrverkerierna.

När sista formationen synts på himlen började folk ta sej tillbaka över bron igen. Det tog sin lilla tid, det var ju så mycket folk. Och nu började kylan krypa in under kläderna, trots att vi var rätt välklädda. Hälften av medierepresentanterna blev upphämtade för att åka till flygplatsen, vi andra gick in i värmen i hotellbaren och värmde oss med bland annat Irish Coffe. Överallt satt utklädda och partyglada människor.

Jag älskar sånt här! När en hel stad bjuder in till fest och alla är med till 110%. Det var verkligen en ära att få komma till Derry, som deras gäst och vara med på detta otroliga evenemang. Som alltså lockar mer än 120 000 besökare under veckan. Ändå är det så många som inte vet om det.

Men nu vet ni som läser min blogg vart ni ska när ni ska få ett riktigt häftigt halloweenparty. Då är det till Derrry när åker. Kanske nästa år?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Äntligen framme i Derry

Äntligen framme i Derry

Så var vi framme i Derry, målet för resan. Staden ligger högst upp på Nordirland och heter egentligen Londonderry, men invånarna har länge protesterat mot det namnet. Så vi säger Derry eller The Walled City, eftersom staden omges av en tjock mur.

När vi kom fram till hotellet hade ovädret precis kört igång. Programmet vi fått för kvällen, som innebar mest utomhusvistelse, fick alltså ändrats. Det innebar att vi istället för att få en tur uppe på muren, för att ”väcka” den inför halloween, fick se halloween-avsnittet ur tv-serien Derry-Girls som är inspelad här. Har ni inte sett den serien så måste ni göra det!

Sen gick vi till Guild Hall för att se utklädda figurer och ett musikuppträdande, innan det var dax för middag. Det var himla kul att se hur hela stan sluter upp, alla är utklädda, företagen och butikerna går ”all-in”. Det är verkligen halloween öööverallt!

Innan vi gick från hotellet mötte vi upp andra medierepresentanter, totalt var vi 32 journalister som var på plats för att bevaka firandet. Så många har tydligen aldrig varit här samtidigt. Hotellet fixade ett litet mingel för oss, så vi kunde bekanta oss med varandra.

Vi var ju rätt trötta efter några väldigt intensiva dagar, så direkt efter middagen gick vi tillbaka till hotellet. Vi anses tydligen lite konstiga och väldigt seriösa, eftersom vi dricker väldigt lite alkohol och iaf försöker att jobba även under resans gång. Vi anser inte att man dricker på jobbet, om det inte är en provning såklart. För vi jobbar ju faktiskt när vi är på en sån här resa. Från tidig morgon, till sen kväll. Det är inte alla som förstår det, inte ens de inom vårt eget yrke.

Kvällen och natten bjöd på rejäla vindar, på morgonen var det lite lugnare – men vi tog faktiskt en liten sovmorgon och väntade ut regnet. Strax innan lunch gick vi ut för att dokumentera Derry. Det är verkligen så fint här, men alla gamla byggnader, floden Foyle och muren som omger allt. Staden är gammal, redan på 500-talet byggdes klostret. Muren byggdes på 1600-talet. Så det finns gott om historia här.

Muren är så bred att man kan gå uppe på den, så vi gick ett varv runt staden. Vi tog god tid på oss, tittade på utsikten, alla minnesmärken och tog såklart mängder med bilder. När det var dax för lunch gick vi in i ett av köpcentren och tog varsin toast, innan vi gick tillbaka till hotellet. Vårt hotell låg på Ebrington-sidan som nås genom att gå över den häftiga Peacebridge, bron som går som ett S över floden. Där händer inte så mycket, det är på sidan med muren man ska vara för att uppleva staden.

Jag gillar verkligen Derry och det var himla kul att visa Martin runt och att även han föll för Derry. När vi kom tillbaka var det dax att klä om, för nu var det dax för det stora firandet. Men det berättar jag om i nästa inlägg 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Giant’s Causeway – fascinerande plats

Giant’s Causeway – fascinerande plats

Ovädret kom allt närmare, men vi hade ett besök som vi måste göra innan det brakade loss. Vi hade fått fototillstånd till världens coolaste ”stenhög” under en timme och ville för allt i världen inte missa den tiden pga ”lite storm”.

När jag var på Irland förra gången hade vi en liten stund över när vi var i Bushmills, och kördes därför till Giants Causeway. Det är en otroligt fascinerande plats som jag också bad om besök till även den här gången, för att visa det för Martin. Han hade ju sett mina bilder, men man fattar ändå inte hur det är där förrän man står där själv. Och precis så var det för den käre maken.

Att uppleva en plats med någon annans ögon är himla roligt tycker jag. Precis som med pyramiderna i Kairo, kan jag se Giants Causeway hur många gånger som helst. Man fattar lixom inte vad man ser. Det är tusentals stenpelare, där varje sten är sexkantig. Så otroligt fascinerande och konstigt. Och precis som vid pyramiderna, kan man går ut här hur länge som helst. Att se Martins fascination och dela upplevelsen med honom var så häftigt!

Det kommer en film på vår Youtube inom kort, och jag tror att det syns på honom hur han upplever besöket.

Nu hade jag ju en bruten tå och oväder väntade, så vår tid här var lite begränsad. Så jag släppte iväg Martin för att utforska ”stenhögen” på egen hand medan jag strövade runt på mitt håll. Jag vet att bilderna inte gör rättvisa, men lite ser man ändå. OM ni kommer till Nordirland, så är detta ett måste att besöka. Lova det!!!

Vi hann precis fota klart och göra det vi kom för, innan regnet började trilla ner. Nu kom det varning på varning. Programmet för dagen därpå ändrades och man uppmanade folk att ta skydd. Den där Rope Bridge som vi hade sett dagen innan, och tänkt gå ut på, var ju bara att glömma. Istället åkte vi vidare till Bushmills, för att ta en liten shoppingtur på destilleriet där, som sägs vara ett av världens äldsta.

Eftersom det regnade och det enda vi hade kvar att göra var att köra resten av biten till Derry, hade vi ingen brådska. Martin var som ett barn på julafton och kunde i lugn och ro kolla in utbudet och köpa det han ville. Två flaskor blev det, en 10-åring och en 12-åring. Whiskey alltså.

Nöjd och glad körde han oss till Derry, där vi tog in på Eberington Hotel och hann att vila en stund på rummet innan det var dax att möta upp en massa andra mediamänniskor för gemensam middag.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 46

Matsedel v 46

Det är redan mitten av november och nu börjar en period med väldigt mycket godis och mat för många av oss. Senaste månaden har vi därför varit extra noga med promenader, mat och vila – för att gå ner något kilo. För nu kommer det bli mycket gott under några veckor och vågen kommer att visa plus.

Eftersom jag inte tycker om november så är det alldeles perfekt att ha en massa resor och spännande jobb inbokade då. Nu är det tyvärr inga semesterresor till solen, men ändå! Det är alltid roligt med nya miljöer och nya människor och tiden går snabbt när man har kul. En fördel när man vill ha vår så fort det går 🙂

Vid den här tiden brukar vi äta årets första julbord, det är alltså inte långt kvar innan advent står för dörren och glöggmyset är ett faktum. HÄR finns tips på gott till advent som även passar för Viktväktare. För det är klart att man kan mingla och mysa med både glögg och tilltugg även som Viktväktare! Varför inte lixom?

Det är alltså nu den börjar, årets stora mathögtid. Under advent och jul kan det vara svårt att ha koll på Points/kalorier. Men vet ni? Det är inte vad vi äter den här tiden som har betydelse, utan hur vi lever resten av året. Det är vardagen som är viktigast. Har vi en hälsosam vardag, så är det helt ok att släppa kontrollen lite då och då. Så länge man har ett slutdatum på förfallet.

Det kommer förmodligen bli plus på vågen efter jul, men det fixar man när helgerna är över. Visst kan man hålla sej på banan över jul också, det är förstås helt ok att göra valet att hålla sej strikt inom sina P/kalorier då också – men det är inte enkelt! Och man är inte en sämre människa om man inte klarar det.

Jag brukar säga att en liten promenad kan göra underverk. Så ut och gå med er 🙂

Än är det några veckor kvar till advent dock, här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Äggkaka med burgare (10 P för kakan)

Tisdag: Fisk med kräfttzatziki (1 P/port, plus potatis)

Onsdag: Kyckling Alfredo (6 P/Port, plus pasta)

Torsdag: Kassler i ugn med broccoli (22 P för hela gratängen, plus ris)

Fredag: Pizza blanco med prosciutto (44 P för hela pizzan)

Lördag: Grillad kyckling och Potatiskaka (5 P för hela formen)

Söndag: Gulaschsoppa (både Crockpot och gryta) (fr 2 för hela grytan)

En vecka med hyfsat Points/kalorisnåla rätter. Så kan ni ge vikten en liten skjuts nu innan allt kör igång i advent. OM ni vill alltså. Den här veckan gör vi dubbel sats av kasslern, så blir det många smaskiga matlådor.

Potatiskakan är väldigt omtyckt av både oss och er där ute och godare än vilken potatisgratäng som helst. Den funkar både till vardag och fest, jag vet att många har den till oxfilén på nyår. Apropå nyår så passar pizzan bra som tilltugg till bubbel  🙂

Ha en fin vecka everyhopa – snart är 2025 slut!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vaknade på en vind och besökte en himla cool ruin

Vaknade på en vind och besökte en himla cool ruin

Efter en lång dag tog vi oss vidare till Portrush, där vi skulle bo på ett hotell mitt i stan. Vi fick ett rum högst upp vinden, med bjälkar i taket och små prång. Gammalt och spöklikt. Temat inför morgondagen var lixom satt direkt.

Adalphi Hotel i Portrush kändes väldigt gammalt, men det var nog inte det. Vi fick inte världens bästa mottagande, men bodde fint och fick en bra frukost. Dagen innan fick vi ju knappt någon, så vi var väldigt nöjda. Frukostmatsalen var dessutom väldigt fin, sånt gillar vi.

Mätta och belåtna drog vi vidare mot nästa punkt på vårt 13 sidor långa program. Det var fortfarande lite Game of Thrones-tema (GOT), men det var inte det som var grejen den här dagen.

Det skulle handla en hel del om stenar, men först skulle vi hitta tillbaka till bilen som vi ställt ifrån oss i mörkret.

Torsdagens första punkt var Dunluc Castle. Slottet (eller borgen) har en lång historia som börjar redan på första århundradet, men de flesta av ruinerna som syns idag är från 1500- och 1600-talet. Dess historia präglas av krig och politiska oroligheter, vilket ledde till att slottet övergavs och förföll. Den spännande ruinen är såklart också en populär inspelningsplats, där japp… GOT spelats in.

Vi hade ett rätt tajt schema och vädret var rätt kasst, så vi ville hinna så mycket som möjligt innan ovädret tog över. Så vi hängde på låset när Dunluc öppnade och tänkte att det skulle väl gå rätt snabbt att kolla in detta, men det var ju så himla intressant. Här kan man gå hur länge som helst med kameran, den ena vinkeln är intressantare än den andra. Alla bilder blir lixom bra. Men det var bara att inse att vi har helt enkelt inte tid och dra därifrån.

Jag har sett slottet förut, fast då från havet. När jag var här sist skulle vi ”fiska vår frukost”. Det gick sådär… vi fick knappt någon fisk, men frukost fick vi som tur var ändå. Just den turen utgick från Portrush, kom jag på när vi gick till bilen på morgonen. Helt plötsligt slog mitt bildminne till och jag kände igen mej lite smått. Konstigt det där att man glömmer och sen händer något som tar fram minnet igen.

Vi hade ungefär samma väder den här gången, grått och lite blåsigt. Sånt väder passar när man ska fota gamla ruiner, det ska lixom inte vara klarblå himmel. Men vi såg ju hur ovädret drog in och det började komma varningar…

Så när vårt program för fredagen ändrades helt blev vi inte förvånade. Men mer om det i ett senare inlägg.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram