Browsed by
Författare: Marlene

3 spännande och en väldigt mysig (i husbil!)

3 spännande och en väldigt mysig (i husbil!)

Böcker av (för mej) nya författare är så spännande. I den här högen är det bara en som jag tidigare känner igen och det är Åsa Hellberg som jag bara älskar! Medan hennes böcker är superfeelgood, så är övriga högen superspännande!

Ibland får jag frågan direkt av förlagen om att recensionsläsa nya författare eller nya serier av etablerade författare. Den här gången var det så med den sprillans nya duon Anna Granlund och Jenny Hellberg samt Kajsa Leo´s nya bok. En serie om polishundar och dess förare går ju inte att tacka nej till och jag är verkligen glad att jag fick möjlighet att läsa den för det var verkligen en riktig bra bok. En värld som vi inte vet så mycket om, men som jag gärna lär mej mer om.

Nu svävar jag ute lite i förväg, vi tar högen uppifrån som vanligt:

Snöflickan + Allt kött är hö av Kajsa Leo

Kajsa Leo är en helt ny författare för mej, men Snöflickan kom faktiskt redan förra året. När jag fick möjlighet att läsa hennes sprillans nya roman Allt kött är hö, bad jag om att få den första också. Även om del två är en fristående fortsättning, så är det lättare att förstå allt om man har storyn från början. Och så här i efterhand tycker jag att man ska läsa dem i ordning.

Snöflickan är första delen om poliskvinnan Dylan som har en jobbig bakgrund, som hon inte tagit itu med helt. Hon lever dessutom med de förväntningar och krav som en polisdotter kan ha.

När femåriga Märta hittar en död man i snön är det Dylans uppgift att reda ut vad som hänt. När ytterligare en man hittas död uppdagas en fruktansvärd historia som berör hela orten. Dylan blir förälskad i konsthallens ägare, men är det så klokt? Å andra sidan: hur klok är man när man är kär? Det blir en minst sagt stormig tid för Dylan, både privat och yrkesmässigt.

Allt kött är hö är del två om Dylan. Efter förra utredningen hänger hennes polislegitimation på en skör tråd efter en incident med en kollega. Hon blir omplacerad till idyllen Slånbäck, där polisen och influencern Mikael är försvunnen. Mikael är även kyrkligt engagerad och tycks inte ha en enda fiende i det lilla radhusområdet.

Dylan blir alltmer desperat i sin jakt på de hemligheter som hon är övertygad döljer sig bakom Mikaels perfekta fasad. Spåren leder henne på snåriga vägar till skolan, kyrkan och bygdens slakteri, men ingen säger något och alla verkar ha något att dölja.

Medan utredningen står ganska stilla, kämpar hon samtidigt för att behålla sin polislegitimation i det privata kaoset av kvinnor, föräldraskap och en mor som med sina obesvarade samtal river upp minnen som Dylan helst vill hålla undanträngda.

Jag gillar bägge böckerna och Dylan som karaktär är både spännande och mångfacetterad. Men jag tycker att det är synd att det återigen är en poliskvinna som är en bitter och bitchig flata med trassligt familjeliv. Varför kan det aldrig vara en glad flata med en lugn och stabil familjerelation? Det kanske är därför jag ser fram så mycket emot nästa del? Jag hoppas att Dylan ska få lugn i sitt liv.

Position okänd av Anna Granlund & Jenny Hellberg

Den här serien har jag sett fram emot! Vem vill inte veta mer om polishundarnas vardag och deras förare? Jag är iaf väldigt nyfiken på dem och kastade mej över första delen i bokserien.

K9 är polisens enhet med hundar och hundförare inom Polisen, som har olika specialiteter. Zara jobbar med malinois-tiken Ceres, Micke väntar på sin nya hund schäfer Keegan och Lisa, som är ny på enheten, letar narkotika med sin labrador Smilla.

Zara och Micke beordras ut på en sökinsats när två kriminellt belastade ungdomar har försvunnit från ett SIS-hem på Lovön i Stockholm. Jakten efter Robin och Mario tvingar dem att ta svåra beslut som kan komma att riskera hela deras karriär. Ska man skydda sin vän eller följa lagen? Vad är viktigast som polis?

Förutom hundförarnas egna personliga och knepiga historier och bakgrunder, handlar det även mycket om den försvunna pojken Robins familj. Familjemedlemmarna har en komplicerad relation till varandra som förstärker en redan intressant och spännande handling.

Det här är så bra! Boken är välskriven, men ett ganska enkelt men ändå målande språk. Det märks att man vet vad man snackar om, detaljer är många och allt känns verkligt. Jag är så taggad på fortsättningen och vill bara ha mer!

Espana por favor av Åsa Hellberg

Har man en gång läst något av Åsa Hellberg, så håller man alltid utkik efter nya böcker. Här snackar vi feelgood, humor och ofta även lite historia. Den här boken handlar om väninnorna Mia, Noora och Lotta och den lilla orten Fjällfors. Där händer tre stora saker samtidigt: Mias man dör, Nooras dotter blir gravid och Lotta tvingas flytta hem till sin exman.

Väninnorna har tidigare haft en plan om att bo i Spanien, iaf två av dem. Hur ska det gå med den planen nu? Skulle inte livet bli bättre efter 60?

I kyrkokören sjunger Lotta Y viva España så högt att Gud kan höra henne, hennes dröm är starkare än någonsin. Änkan Mia är kanske inte så ledsen som hon borde och får upp ögonen för Pedro på pizzerian. Noora spår sig och får veta att Spanien och en änglabutik kanske inte är en lysande idé just nu. Men så kommer stumma 81-åriga Dolores och tar dem med på livets roadtrip – i en HUSBIL! Ja, ni fattar ju, jag är fast 🙂

Det står inte en ord på baksidan om att en husbil är med i handlingen, hade det stått det så hade jag förmodligen öppnat boken bra mycket snabbare. Sånt intresserar mej såklart lite extra och jag har faktiskt en FB-grupp med boktips om böcker som utspelar sej i eller om husbilar. Ni hittar den HÄR.

Jag tycker så mycket om den här boken. Det är sorg, glädje, vänskap och kärlek huller om buller och kanske särskilt mycket livslust! Hur omvärderar vi livet när någon dör, föds eller blir allvarligt sjuk? Medan man läser känner man värmen av Spaniens sol och vännernas kärlek till varandra. Så fint!

Summering:

Det är svårt att rangordna böckerna i den här högen, men jag måste nog lägga Espana for favor högst upp, det är en härlig historia och med husbilstema. Sen intresserar mej polishundar så mycket att jag lägger den som två. Kjas Leos böcker hamnar alltså som god trea och jag ser fram emot fler delar i serien.

Blir ni sugen på att läsa någon av böckerna?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 7

Matsedel v 7

Nu räknar jag ner till våren. Enligt almanackan ska den börja redan om några veckor. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Den här vintern har varit kall med jättemycket snö. Tack o lov så var vi bortresta när det var som kallast.

Oavsett väder så försöker vi ta våra två dagliga promenader, en är enkelt – två är knepigare. Men vi pushar varandra så mycket vi kan, det är alldeles för enkelt att stanna inne i värmen. Träningen däremot är det inga problem med alls, den gör jag i mitt solgula träningsrum 🙂

När man tänker hälsa så är det ju rätt många delar som ska stämma, fysisk aktivitet är bara en av dem, återhämtning, kost och skratt är några andra. Får kroppen inte vila blir det katastrof i längden, bra kost vet vi alla hur viktigt det är – men även att skratta ordentligt behövs också. Det var det där med balans, som ibland kan vara rätt svårt – men så viktigt.

Vi gör så gott vi kan helt enkelt.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med champinjoner och tomater (4P/port, plus pasta)

Tisdag: Lax med broccolipuré (2 P för all puré)

Onsdag: Medelhavskyckling (3 P/port, plus pasta)

Torsdag: Gratinerad kassler med vitlöksröra (4 P/port, plus potatis)

Fredag: Mango- och chutneygryta med ris ( 5 P/port, plus ris)

Lördag: Pasta med kräftsås (4 P/port, plus pasta)

Söndag: Pad Thai (7 P/port)

Alla-hjärtans-dag-bonus: Glassgömma fr 6 P/port

Hela veckan är hyfsat snabb- och lättlagad och det mesta funkar även i matlådan. Så passa på att fylla frysen till dagar då man hellre gör något annat än står vid spisen. HÄR finns tips på mat som passar till Alla Hjärtans Dag.

Vi har fått tillbaka inspirationen och tiden för att hitta på nya recept. Så ha koll på Du i Fokus, där kommer nya recept varje onsdag och lördag.

Gör en fantastisk vecka nu, det ska vi göra 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett steg närmare drömmen

Ett steg närmare drömmen

Som ni vet så planerar vi för att bo heltid i husbilen. Drömmen har blivit en plan som är på väg att l´bli verklighet. Det kommer inte att bli nu, men vi tar ett litet steg i taget och just idag kom vi ett stort steg framåt. Vi har fått vårt hus värderat!

Även om det inte är aktuellt just precis nu, så gör vi ändå vad vi kan för att förbereda oss för ett liv på heltid på rull. Den här veckan har planen blivit ännu mer verklig, några stora steg har tagits och det är sååå spännande!

Igår städade jag preciiiis hela dagen och idag på förmiddagen tog jag det sista. Asså sådär på riktigt städa, med svabb och ångmopp. För idag kom det nämligen en mäklare för att värdera huset vi just nu bor i och alltså ska sälja nån dag.

Vi tänkte nämligen som så att just nu är det sämsta tänkbara läge att sälja, så det vi kan få för huset nu är det absolut minsta det kommer att säljas för. Sämre blir det lixom inte, det kan bara bli bättre. Det är ett bra utgångsläge att veta att det förmodligen inte blir mindre.

Å det blev ungefär som vi trodde. Vi har ett litet kedjehus på 100 kvm, en gaveltomt. Den som sålde senast fick 3,7 miljoner (förra sommaren typ, den innan gick för 4,6 eller nåt sånt, det var innan räntorna höjdes), vi har solpaneler och lite annat piff som de andra inte har – så vi får lite mer än den sista som sålde. Helt ok i lågkonjunktur.

Vi har ju knappt några lån kvar, så det blir sköna pengar direkt i handen den dagen vi säljer. Mäklaren tyckte inte heller att vi skulle göra något alls innan försäljning – allt var helt ok med tanke på att köparen förmodligen ändå vill göra om allt. Så nu vet vi och kan lugnt luta oss tillbaka. Vi behöver inte måla, renovera eller fixa nåt. ALDRIG MER!!! Så skönt!

För det handlar ju inte om att sälja NU, utan när en massa andra bitar fallit på plats. Det kan ta ett halvår och det kan ta flera år. Vi får se. Det känns ändå som ett steg framåt att övht ha pratat med en mäklare 🙂

Å på lördag är nästa spännande grej. Då ska vi titta på en husbil som kanske blir vår nästa. Kanske inte den vi kommer att bo heltid i, men den går att bo heltid i om vi vill. Den är någon halvmeter längre än Peppe, men framför allt har den ett ”riktigt” sovrum. Där finns en fristående dubbelsäng och dörr att stänga, det har vi saknat.

Dessutom är det ett mer funktionellt vardagsrum/kontor med soffor mittemot varandra, istället för en mittemot kaptensstolarna som vi har nu. På så sätt kan vi sitta med datorerna mitt emot varandra och komma ut utan att den ena behöver flytta på sej.

Som ni ser på de första bilderna här nedanför så har vi rätt trångt i vår lilla Peppe (husbilen heter så). I jämförelse till det vi söker, som är de tre sista bilderna. Å då är det alltså ändå bara en halvmeter på längden och kanske 15-20 cm på bredden som skiljer. Mycket för att soffan är annorlunda.

Köket är också lite större och på andra sidan, mot vad vi har nu och det gör att utrymmet mellan köket och dörren blir större. I Peppe måste den ena sitta ner när den andra klär på sej ytterkläderna, iaf på vintern – på sommarn har man ju inte så mycket kläder. Man kan inte heller öppna till toaletten när någon lagar mat, det ska bli skönt att få ändrat på. Och vi får en dusch som Martin får plats att duscha i, det underlättar att slippa ta in på camping eller ställplats för att duscha.

Peppe är vår första husbil, vi visste ingenting när vi köpte honom. Vi hade ju inte campat en enda natt innan och visste inte om vi skulle tycka om det. Så vi köpte Peppe med det vi visste då och sedan dess har vi lärt oss en hel del. Han är fortfarande en perfekt bil när man är två, men inte för att bo och jobba i så mycket som vi gör. På lördag ska vi iaf titta på ett intressant alternativ, så får vi se hur det slutar.

Det är så otroligt spännande! Även om just heltidsboendet kan vara ett par år framåt, så känns det som vi tagit två stora steg i veckan. Nu ska vi fortsätta att sälja av grejer, man har ju en del… Det finns ingen nostalgi alls längre, grejerna åker på löpande band 🙂

Skulle ni kunna bo i en husbil på sisådär 7-8 kvm?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Det blev en långhelg vid Gålö Havsbad

Det blev en långhelg vid Gålö Havsbad

Som vi har längtat efter att komma ut med husbilen igen och nu blev det äntligen av! När vi såg att vi hade en helg ledig och det samtidigt kom ett bra erbjudande packade vi ihop oss och drog iväg.

Runt lucia var senaste gången vi var ute med husbilen Peppe. Då stod vi en natt i Tantolunden, eftersom vi var bjudna på fest på söder och sedan åkte vi till Oxelösund över helgen. Det känns som jättelänge sedan, så nu var vi rejält sugna på att få mysa i husbilen igen. Så dök det upp en helt ledig helg och vi behövde verkligen få lugn och ro att jobba ikapp – så vi började kolla runt lite.

Planen var att det skulle vara nära Stockholm, vi behöver nämligen kolla in vårt närområde lite och hitta saker att skriva om här. Vi hade nästan bestämt oss för en camping i Västerås, när det dök upp ett erbjudande i mitt flöde på facebook. Campingen vid Gålö Havsbad erbjöd en hel helg för typ 500 spänn. Taget!

Så i torsdags efter lunch packade vi Peppe och drog iväg, 50 minuter senare var vi på plats. Vi installerade oss medan solen gick ner och hann inte se så mycket just då, men det tog vi igen under helgen.

Hela fredagen gick åt till jobb, Martin jobbar ju som vanligt när vi är ute – medan jag gör lite som jag vill. Men vi hade bestämt att det skulle vara en jobbhelg, så jag recensionsläste och skrev texter. Jag hann massor. Under fredagskvällen gjorde vi klart sista filmen från Egypten och började på en från Cypern, där vi var i mars -23. Som sagt; vi ligger lite efter och behövde verkligen en jobbhelg utan störmoment.

På lördagen sken solen och värmde faktiskt riktigt skönt. Vi tog en kort promenad innan lunch för att se området och lägga upp en plan. Sen testade vi ett nytt recept och efter lunch tog vi med oss kameran och filmade campingen.

Efter att ha varit ute i flera timmar, stängde vi in oss och började jobba. Martin redigerade bilder och jag skrev klart ett beställt jobb. Han läste igenom texten och kom med förslag på ändringar, jag korrigerade, han läste igenom igen och strax innan mello började tryckte vi på skickaknappen. Så skönt att få iväg det! Men nu är det bara att börja på nästa.

Sen var det alltså mello, samtidigt som vi smygbörjade firandet av vår 16-årsdag som var på söndagen. Lite gott i glaset och mys i husbilen med årets musikfest. Bidragen var ju ingen höjdare, men kul ändå. A-Teens var kvällen höjdpunkt!

På söndagen var det dax att packa ihop och åka hem. Det är lika tråkigt varje gång, vi vill inte hem. Hemma bra men borta bäst är ju vår melodi. Å andra sidan är ju Peppe mest hemma för oss 🙂

Det blev en riktigt bra och produktiv helg. Planen var att jobba undan och få massor gjort och så blev det också. Lite av stressen försvann, men det är ändå lite kvar. Jag har lagt in veckomenyer ända fram till april, så det kan jag glömma ett tag. Jag har skrivit mängder med texter till Du i Fokus, men där finns det rätt mycket kvar. Vi är nästan ikapp med filmer, bara 2-3 stycken kvar som legat alldeles för länge. Och vi tog flera promenader och verkligen lapade sol och D-vitamin. Så otroligt skönt!

Nu längtar vi såklart redan till nästa tur, när den blir har vi ingen aning om. Kanske om ett par veckor? De här jobbhelgerna är så himla sköna, att bara få saker gjorda lixom. Jag vill bara ut igen!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tänk va… 16 år!

Tänk va… 16 år!

Tänk att träffa någon i vuxen ålder, som man väljer aktivt varje dag och som gör detsamma tillbaka. Att vara älskad av någon som inte vill förändra en och veta att det finns någon som alltid ställer upp för en. Det har jag och har haft i hela 16 år nu 🙂

När man är ung är det lätt hänt att träffa någon, bli kär och tro att allt är frid och fröjd för resten av livet. Å så kan det väl vara för en och annan. Statistiken visar dock att merparten av alla äktenskap går i kras… men att chansen är större att det ska hålla om man träffas längre upp i åldern.

Jag var 38 när jag träffade Martin. Igår firade vi vår 16-årsdag. Rätt coolt faktiskt.

Vi träffades redan 2001 faktiskt, men då fanns det inte på kartan att vi skulle bli ett par. Det fanns lixom inte minsta lilla tecken eller attraktion. 2008 däremot, då ni… då tog det typ två veckor tills han flyttade in hos mej och killarna. Att han stannade är fortfarande ett mirakel. Tänk att flytta in hos en ensamstående morsa med två tonårskillar… Han är både modig och har tålamod 🙂

Sen har åren bara gått. Fort. Vi har det bra, hittar på en massa kul och skrattar mycket. Jag vet inte hur många resor vi gjort, mest med flyg och båt – numera mest med husbil. Vi älskar att vara på resa!

Vi har så otroligt roligt tillsammans! Å det tror jag är jätteviktigt i en relation. Vi accepterar varandra helt och hållet, har ingen önskan om att göra om varandra eller förändra. Eller jo… min käre man får gärna sluta snarka… men det är allt!

Visst har vi förändrats lite med åren, men jag tycker vi ser ganska ok ut för att vara två 50-plussare. Vad gör lite rynkor eller gråa strån? Det kunde vara värre. Vi blir äldre, tack o lov. Alternativet är lixom sämre.

Jag tänkte behålla honom resten av livet, til the end, men sånt vet man ju inte. Man kan bara hoppas 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 6

Matsedel v 6

Dagarna rullar på… Vi försöker att äta bra, sova ordentligt, ta våra dagliga promenader och ta hand om oss. Det går hyfsat.

Vi gick upp lite i vikt under semestern, nu kämpar vi för att få bort pluset. Det är liiiite kvar innan jag är tillbaka på målvikt igen. Födelsedagarna är iaf över. Det blev inga större utsvävningar i år, så vi klarade oss från plus på vågen. Det är konstigt det där att det är så lätt att lägga på sej, inte alls lika enkelt att ta bort. Livet är lite orättvist 😛

Nu märker man iaf hur det blir ljusare ute för varje dag som går, allt blir lixom lättare då. Tyvärr kom det lite snö och det blev lite kallare igen, men fåglarna kvittrar som galna, så det känns som det finns ett liv även efter vintern!

Nu går vi mot ljusare och lättare tider. Några av er siktar säkert på Beach 2024, jag siktar på HFRAL – Hälsa för resten av livet. Nu kör vi!

Här är veckans matsedel:

Måndag: (Zucchini)Pasta med tomatsås (1 P/port, plus ev pasta)

Tisdag: Laxgryta med räkor (3 P/port, plus ris)

Onsdag: Långpannekyckling (21 P för hela formen)

Torsdag: Smakrik kasslergryta (29 P för hela grytan, plus pasta)

Fredag: Tacopaj (53 P för hela)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner och spenat (7 P/port, plus ris)

Söndag: Limeräkor (4 P/port, plus pasta) 

Alla veckans rätter passar i matlådan, måndagens mat behöver bara göras med riktig pasta för att funka. Så gör mycket! Det är svårt att välja veckans favoriter, men måndag, tisdag och lördag får det nog bli… tisdag, onsdag och fredag är tydligen era favoriter om vi tittar på statistiken.

Som jag sagt i flera veckor nu så är det snart semmeldax, HÄR finns recept på olika semlor. Har ni tid och lust att fixa storkok och matlådor, så finns det mängder med recept HÄR

Ha en riktigt fin vecka!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vilken rolig födelsedag!

Vilken rolig födelsedag!

I onsdags blev den här donnan, jag alltså, ett år äldre. Numera är jag hela 54 år gammal, eller ung, beroende på hur man ser det. Inte vet jag hur man ska känna sej som 50+, och jag mår väl inte på topp – men iaf hyfsat.

Mina födelsedagar brukar numera passerar rätt obemärkt förbi. Jag är sist ut i en lång rad av födelsedagar, där både min mamma och son fyllt år dagarna innan. Efter en lång och kall januari, brukar de flesta bara vilja ha månaden överstökad. Så ”min” dag brukar lixom försvinna. Det gjorde den inte i år!

För andra kanske den iof försvann, men jag gjorde det bästa av precis hela dagen! Den började med en liten sovmorgon och lång frukost. I min ensamhet, men det gjorde inget. Strax innan lunch satte jag mej på tåget, medvetet lite småhungrig. Jag skulle nämligen på mässan Fast Food & Restaurang å där finns det mat!

Det brukar gå rätt snabbt att gå igenom den mässan, men i år hade den växt rejält. Så det tog nog 3-4 timmar att gå runt, det blir ju så när man både ska testa en massa gott och prata med folk. Jag träffade en massa gamla bekanta. Första varvet satsade jag på mat, andra på sött som efterrätter och glass. Det fanns så mycket gott!!!

När jag sett (ätit) allt åkte jag till Martins jobb och väntade på att han skulle jobba klart. Därifrån är det nära till Intiman, där vi skulle tillbringa resten av kvällen. Äntligen skulle jag få se ”Mamma Ljuger” med min gamle vän Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för typ 25 år sedan, när jag vann en date med honom. Haha, hur sjukt! Men kul! Sedan dess har vi hållit kontakten, om än sporadiskt, och även träffats då och då. Men jag har inte sett showen trots att det visats drygt 100 gånger, nu skulle jag äntligen se showen och även träffa honom igen.

”Mamma Ljuger” är en kombination av ståupp och föreläsning. Janne och hans kollega Mattias kommer med en massa olika påstående som mammor säger och alltid har sagt. Sen dissekerar de påståendet och berättar om sin egen relation till det och hur deras mammor agerat. Det är klockrent och så himla roligt! Vi får också veta om det mamma påstår är sant eller falskt. Får man mask i magen om man äter snö? Sjöng verkligen barnen fint på skolavslutningen? Stor igenkänning och ett himla bra avslut på födelsedagen 🙂

Har ni möjlighet så ska ni absolut se showen. Ta med mamma, mormor, farmor och de vuxna barnen. Ni kommer få en himla rolig stund tillsammans!

Självklart kom Janne ut och pratade lite med oss efteråt och morgonen efter åt vi faktiskt frukost tillsammans. Nej! Jag sov hemma hos min käre man, men jag gjorde en intervju med Janne på hans hotell och fick frukost samtidigt. Man får ju passa på!

En himla bra födelsedag blev det alltså, jag fick inte ett enda paket och ingen kom för att fia mej – jag var ju inte ens hemma… men ändå en av de bättre födelsedagarna jag haft hemma i Sverige. Vi rymmer ju helst om vi kan. Jag önskar mej inte längre något, behöver lixom ingenting. Det skulle väl vara en miljon eller två i ostrukna tusenlappar kanske… Skämt åsido, det enda jag kommit på att jag önskar mej är värmeljus – de går åt som smör i solsken och behövs alltid fyllas på. Jag är alltså både enkel och billig att ge presenter till 🙂

Nu är födelsedagarna över, men i helgen firar vi annat istället. Återkommer till det.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dagarna går…

Dagarna går…

Sedan vi kom hem från Egypten har det gått nästan tre veckor. Jag fattar inte var dagarna tar vägen! Det har gått i ett, ändå tycker jag inte att jag hinner nånting.

När vi kom hem var svärfar fortfarande kvar på sjukhuset. Han drabbades ju av tarmvred medan vi var borta och opererades akut. Att sitta flera hundra mil bort var inte roligt alls, men men… det fanns inget att göra åt den saken. Det dröjde ända tills nu i fredags innan han kom hem. Han låg alltså inne i nästan tre veckor.

Nu är han hemma och det är fullt upp med att anpassa bostad och fixa hemtjänst. Det är mängder med personer som ska kontaktas om olika grejer. Är man nästan 86 år kan det vara skönt med lite hjälp. Vi bistår med att fixa matlådor och handla till honom. Det är nämligen inte bara krångligt att bli gammal, det är dyrt också… 60 kr för en matlåda. Blir mycket pengar i längden.

De här veckorna har också gått åt till att jobba ikapp och jag vill ju helst ligga lite i förväg också. Det går sådär… Käpprätt åt skogen faktiskt. Jag ligger sämre till än någonsin. Jag har varit så fruktansvärt trött och haft värk, så allt jag gör går så jäkla långsamt. Jag har ingen väckarklocka, men brukar vakna vid 7. Nu vaknar jag inte förrän vid 8. Jag har oftast ingen tid att passa, men det känns som att halva dagen försvinner när jag sover så länge. Men förmodligen behöver kroppen vilan, annars hade jag ju vaknat som tidigare. Solen skinit och faktiskt värmt ett par dagar, så nu hoppas jag bli lite piggare.

Någon jag varit hyfsat duktig med är min träning. Jag har tränat det jag ska och maten har vi också skött hyfsat, så semesterpluset är på väg bort. Promenaderna däremot har vi inte varit lika duktiga med, men nu är all is nästan borta, så nu ska promenaderna bli fler och längre. Jag har iaf börjat gå inne på löpbandet igen, nåt kvart i taget, alltid nåt.

Vi ska faktiskt iväg med husbilen i helgen och då är planen att ägna tiden åt promenader och att jobba ikapp. När vi är i vår lilla husbilsbubbla trivs vi bäst 🙂

Tiden har alltså på något underligt sätt bara försvunnit. Jag har trots allt fått en massa gjort, även om det inte känns så. Men den där ljuvliga känslan av att vara ikapp och i fas skulle vara rätt härlig nu… måste komma dit. För det är så jäkla skönt att veta att man har koll på läget, inte behöver skynda eller oroa sej för att man glömt eller missat något. Den känslan är väldigt långt bort nu.

Men idag struntar jag i det, för idag är det min dag! Jag fyller år! Den dagen ska jag ägna till att gå på mässa (Restaurang och catering, eller nåt sånt), sen blir det middag med käre maken innan vi ska till Intiman och se ”Mamma Ljuger” med Janne Bylund och Mattias Lundberg. Det ska bli så otroligt roligt att träffa Janne igen, det är alldeles för många år sedan. Och jag har hört så mycket gott om showen och velat se den så länge. Ikväll är det dax och imorrn ska jag göra en lång intervju med min gamle vän 🙂

Så just idag glömmer jag alla krav och allt jag ligger efter med. Just idag ska jag bara glida runt och mysa.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 5

Matsedel v 5

Januari är snart slut, hur galet är inte det! Så himla snabbt det gick. Snart är det dax att fylla år igen, vi är mitt inne i ett födelsedagsrace som jag avslutar på onsdag. Sen är det firande av lite annat också på gång 🙂

Februari på torsdag alltså… Vi som bor i Stockholm brukar kunna känna av våren lite smått nu, men inte i år. Än så länge känns våren väldigt långt bort, även om det var plusgrader och ösregn för någon vecka sedan men blev snö och minusgrader igen. Men solen skiner iaf lite ibland, det visar våra solpaneler som börjat producera lite mer igen.

Enligt almanackan är det faktiskt bara en vintermånad kvar, sen börjar min tid på året igen. OM jag längtar? Liiiite bara!

Medan vi väntar på våren kämpar vi på med bra mat, god sömn och promenader.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Cannelloni med spenat- & färskostfyllning (10 p för fyra rullar)

Tisdag: Torsk med äggsås (3 P, plus potatis)

Onsdag: Kyckling- och spenatpaj (29 P för hela)

Torsdag: Italiensk kasslergratäng (9 P, plus ris)

Fredag: Tacogratäng med bacon & mango (7 P, plus ris)

Lördag: Pasta och fläskfilegratäng (12 P)

Söndag: Tandoorikyckling (4 P, plus ris)

Februaribonus: Minisemlor

Det mesta den här veckan passar i matlådan och jag vill särskilt rekommendera pajen, alla gratängerna (särskilt tacon, den är snuskigt god) och tandoorikycklingen. Gör dubbelt när ni ändå håller på och frys in!

Jorå, semmeldagen närmar sej så det får bli minisemlor också som lite bonus. Det finns fler semmelrecept HÄR. Alla Hjärtans dag är det också snart, mat som passar en alldeles särskild dag hittar ni HÄR.

Ha en fin vecka, det ska vi ha!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

4 helt olika böcker

4 helt olika böcker

Två veckor i Egypten blev 7 böcker, inte riktigt samma takt som jag brukar ha – ändå fick jag skrubbsår på armbågarna av att ha legat på mage på frotté och läst. Kan det klassas som arbetsskada tro?

Jag började semestern med fyra tjocka feelgood, ett gäng storpocket som legat och lockat ett tag. Det är helst såna jag tar med på en resa, tjocka och härliga. Sen hade jag ytterligare två pocket som jag skulle läsa och en inbunden, efter det hade jag även lagt med några äldre pockets som reserv. Men så hittade jag en bok i hotellets bokhylla som jag bara var tvungen att läsa.

Jag var med när Emma Schols vann pris på Ljudboksgalan med boken ”Ärren bär jag med stolthet”. Självklart var jag tvungen att läsa den när den låg mitt framför näsan på mej!

Det är en minst sagt blandad hög jag presenterar den här gången.

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Ärren bär jag med stolthet – Emma Schols och Frida Funemyr

Efter att ha sett Emma Schols som vinnare på Ljudboksgalan och även hört hennes sommarprogram var jag rätt nyfiken på henne som person. Att rädda sina barn sätter nog många främst, men att gå tillbaka in i ett övertänt hus är inte mänskligt. Inte när man samtidigt känner att huden bokstavligen rinner av kroppen. Att sedan klara av den långa tiden av smärtsam behandling, mängder av operationer och omänsklig smärta – vad ska man säga? Det går inte att förstå.

Allt detta berättar Emma om i sin bok. Hur hon morgonen den 3 september 2019 hör sönerna ropa att det brinner i tv-rummet. Snart står hela huset i lågor, ändå lyckas hon rädda alla sina sex barn. Men hennes skador blir enorma, teoretiskt sett överlever inte en människa med så svåra brännskador. Hon svävar mellan liv och död i flera veckor, men överlever och berättar om den tuffa kampen att ta sej tillbaka, folks fördomar och ilskan runt henne när hon träffar en ny man. Men hon berättar även om lyckan att se barnen igen, att återta varje liten del i sitt tidigare liv och lyckan att älska igen.

En otroligt stark bok! Lyssna på Emmas sommarprat och läs boken, man blir lite mer ödmjuk till livet.

Vägen hem – Sebastian Fitzek

Jag bävar varje gång jag öppnar en bok av Fitzek. Han har så troligt obehagliga historier, men det är så jäkla bra! Här snackar vi spänning, psykologi och en massa slaskiga grejer… men den här gången var det inte så illa, mest spänning. Martin läste den före mej, hans första Fitzek – det ligger tre till och väntar på honom och han tyckte den här var obehagligt. Han vet inte vad han har framför sej…

”Vägen hem” utspelar sej under en enda kväll. Det är lördag kväll och klockan är ett par timmar innan midnatt. Jules Tannberg har kvällspasset som följeslagare i en frivillig telefonjour för kvinnor som behöver någon att prata med när de går ensamma hem i natten. Han har aldrig varit med om en livshotande situation. Inte förrän nu, när Klara ringer. Den unga kvinnan är förföljd och skräckslagen. Och någon har varit inne i hennes lägenhet och målat ett datum på sovrumsväggen med blod: hennes dödsdag. Jules inser att mindre än två timmar återstår.

Det är så otroligt intelligent skrivet, läskigt, obehagligt och med flera tvister. Det är svårt att räkna ut vad som ska hända och även om man lyckas klura ut vem som är god och ond, så kan man inte lista ut nästa drag. En mycket obehaglig psykologisk thriller, men väldigt bra!

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar – Lucy Dillon

Som jag skrev tidigare så är den här bokhögen väldigt blandad, efter de två tidigare böckerna behövdes lite lättsammare läsning. Lucy Dillon kan man lita på när det gäller mysläsning. Vem kan motstå ett gäng övergivna hundar?

Rachel Fielding avslutar sin relation med en man som kanske inte är hennes drömprins ändå, samtidigt slutar hon sitt arbete och blir av med sin lägenhet i centrala London. Hon är trettionio år och vet inte riktigt vad hon vill eller vad hon ska göra. Men så får hon veta att hon ärvt sin mosters hus på landet, men inte bara det utan även hennes bordercollie och ett hundstall fullt med herrelösa hundar. Till detta hör en butter, men snygg veterinär… Ni hör ju! Det kan ju inte bli annat än bra 🙂

Rachel flyttar in och börjar förmedla hundar för glatta livet. På vägen träffar hon ensamstående tvåbarnsmamman Zoe, Natalie och Johnny som lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap samt ett helt gäng med andra härliga personligheter. Självklart blir det problem på vägen, men även ny vänskap och en massa kärlek. Romantiskt och massor med härliga hundar. Så himla mysig!

Med bergens andetag – Therese Widenfjord

Debutromaner är spännande, det kan bli lite vad som helst. Therese Widenfjord kan dock vara väldigt nöjd, vilken otroligt fin bok!

Det handlar om den New York-baserade fotografen Nick Turner som återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid.

Det handlar om familjehemligheter, svek, psykisk ohälsa och en massa annat. Å lite hundar finns det med här också, me like. Boken är så otroligt fin och de bilder som Nick tar, skapas även i ens inre. Så fina är miljöbeskrivning. Ska bli kul att se vad som kommer härnäst ur hennes penna.

– – –

Fyra väldigt olika böcker, men alla är väldigt bra och läsvärda. Jag gillade blandningen i den här högen, det var både läskigt, mysigt, intressant och roligt. Nu tror jag att det är dax för lite deckare och mord igen 🙂

Vad jag läser just nu ser ni på instagram @marlenerinda


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube