Egen företagare – inget riktigt jobb?

Egen företagare – inget riktigt jobb?

Igår fick jag en kommentar där en anonym person (förstås) menade på att jag var pinsam som snackade om tidsbrist, jag som är hemma och lyxsambo. Jag tror det var länge sedan Anonym läste här… den där tillvaron som lyxsambo föll i samma ögonblick som jag kläckte min ide om vårt magasin för Martin. Sedan dess har jag jobbat dygnet runt känns det som.

Ibland känns det som att den som jobbar hemifrån inte tas på allvar eller anses jobba på ”riktigt”. Det finns spännande statistik, jag gillar statistik, som säger att män som startar eget ofta börjar med att skaffa en lokal eller kontor utanför hemmet. De investerar snabbt i elektronik och har ofta detta klart långt innan företaget ens har startat. Kvinnor däremot, de startar sin firma och kör småskaligt från köksbordet. Män satsar större och kör igång direkt, kvinnor startar lite smått och vill gärna se att iden bär sej innan de tar ett nytt steg.

Jag sitter iofs inte vid köksbordet, men väl vid min dator på kontoret eller i vardagsrummet. Jag jagar nya idéer ständigt genom att kolla pressreleaser, maila olika företag, gå på pressvisningar osv. I princip allt jag gör är numera jobb, oavsett om jag ser en teaterpjäs, går på mässan eller äter på restaurang. Det allra mesta hamnar nämligen i magasinet nån gång. Iom Formex så har jag nu massor med material, men jag kan ju inte bara ta in design och inredning. Det måste ju bli en bra blandning så alla har något att läsa.

Igår var det ”lugnt” då tränade jag, fixade hemma, tog hand om hunden och jobbade nästan hela kvällen från soffan. Idag går delar av dagen åt till jobb, sen ska jag faktiskt ha en lunchdate med min kusin och en av mina närmaste vänner och ikväll åker jag till lakritshimlen. Då ska jag få veta en massa om nyheterna i lakritsvärlden och en del inför lakritsfestivalen kan jag tänka mej. Som självklart kommer i magasinet!

Så jo, jag jobbar! Jag var lyxsambo i 6 månader och hade nästan hur mycket tid som helst. Dessutom var även Martin hemma och tog en stor del av lasset. Nu är han borta 6.30 – 18 och när han kommer hem är jag ofta iväg på nåt. Kanske är det extra svårt att hitta nya rutiner när man varit två stycken på heltid hemma och nu inte ens är en. För även om jag är hemma så jobbar jag ju! Det hade varit mer accepterat om jag jobbade lika mycket, men utanför hemmet. Då hade det varit enklare att förstå tror jag. 

Men jag övar vidare, snart har jag nog kommit in i min nya vardag och fått bitarna på plats. Jag gillar rutiner, men lyckas sällan ha dem. Inatt var jag vaken mycket, när jag till slut somnade gott var klockan redan morgon och då blir förmiddagen kortare och allt förskjuts. Då får träningen hoppas över, det är enda sättet att hinna allt. Eftersom jag har min fibromyalgi och sömnapné som ställer till problem för mej ibland så måste jag dessutom ha ett lager texter färdiga att plocka av när jag inte klarar att skriva. Det är lite stressande, men det är som det är. Nu känns det iaf bättre än tidigare, jag börjar hitta lösningar och mår bättre. Magasinet börjar ta fart och får läsare och vi har hört att många gillar vår idé. Jag låter det ta tid, det funkar bäst för mej. Kolla gärna in min bebis Du i Fokus här!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.